de lagstadgade minimilönernas* tillräcklighet,
främjande av kollektivavtalsförhandlingar* om lönesättning,
förbättring av arbetstagarnas faktiska tillgång till deras rätt till minimilöneskydd* där detta föreskrivs i nationell rätt och/eller följer av kollektivavtal.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Direktivet gäller för arbetstagare i EU som har ett anställningsavtal eller ett anställningsförhållande enligt definitionen i gällande rätt, kollektivavtal eller praxis i respektive medlemsstat i EU, med beaktande av domstolens rättspraxis.

För att främja kollektivförhandlingarna om lönesättning måste medlemsstaterna, genom att involvera arbetsmarknadens parter,

främja uppbyggnaden och stärkandet av arbetsmarknadens parters kapacitet att bedriva kollektivavtalsförhandlingar om lönesättning, särskilt på sektornivå eller branschövergripande nivå,
främja konstruktiva, meningsfulla och välgrundade löneförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter,
agera för att garantera rätten till kollektivavtalsförhandlingar om lönesättning och förhindra att företrädare för arbetstagare och fackföreningar diskrimineras i arbetslivet,
vidta åtgärder för att skydda arbetstagare och fackliga företrädare, tillsammans med fackförbund och arbetsgivarorganisationer, mot att den andra parten eller den andra partens företrädare eller medlemmar blandar sig i deras organisation, funktionssätt eller administration,
om kollektivavtalstäckningsgraden understiger ett tröskelvärde på 80 %, skapa möjliggörande villkor, antingen enligt lag eller efter samråd med arbetsmarknadens parter, och upprätta en handlingsplan för att öka täckningsgraden.

Medlemsstater med lagstadgade minimilöner ska införa vissa förfaranden för att säkerställa att de är tillräckliga, med syftet att

uppnå en skälig levnadsstandard,
minska fattigdomen bland förvärvsarbetande,
främja social sammanhållning och uppåtgående social konvergens,
minska löneskillnaderna mellan könen.

De ska

använda sig av kriterier som minst måste omfatta följande:
- De lagstadgade minimilönernas köpkraft, med hänsyn tagen till levnadskostnaderna.
- Lönernas allmänna nivå, ökningstakt och fördelning.
- Den långsiktiga nationella produktivitetsnivån och produktivitetsutvecklingen.
Tillämpa vägledande referensvärden för att bedöma om de lagstadgade minimilönerna är tillräckliga – medlemsstaterna får använda automatiska indexjusteringar förutsatt att detta inte leder till en minskning av den lagstadgade minimilönen.
Uppdatera de lagstadgade minimilönerna minst vartannat år eller, för medlemsstater som använder en mekanism för automatisk indexering, minst vart fjärde år.
Utse ett eller flera rådgivande organ som ska ge råd.
Involvera arbetsmarknadens parter i sättandet och uppdateringen av lagstadgade minimilöner.
Säkerställa, med deltagande av arbetsmarknadens parter, att arbetstagare har faktisk tillgång till det befintliga lagstadgade minimilöneskyddet genom att tillhandahålla
- ändamålsenliga, proportionella och icke-diskriminerande kontroller och fältinspektioner,
- tillräckliga resurser, utbildning och vägledning för tillsynsmyndigheterna för att söka upp och lagföra arbetsgivare som inte efterlever reglerna.

Ytterligare regler kräver att medlemsstaterna

samlar in tillförlitliga uppgifter för att övervaka minimilöneskyddet,
offentliggör all relevant information om lagstadgade minimilöner och gör arbetstagare och arbetsgivare medvetna om åtgärderna,
säkerställer att arbetstagare har tillgång till ändamålsenlig och opartisk tvistlösning i tid och rätt till prövning,
skyddar arbetstagare och deras företrädare mot eventuell ogynnsam behandling från arbetsgivarens sida,
ålägger sanktioner vid överträdelser av skyldigheten enligt direktivet.

Direktivet syftar inte till att

inkräkta på arbetsmarknadsparternas autonomi eller deras rätt att förhandla om och ingå kollektivavtal,
ålägga medlemsstaterna att
- införa en lagstadgad minimilön,
- göra alla kollektivavtal allmängiltiga,
påverka medlemsstaternas rätt att
- besluta om sättandet av lagstadgade minimilöner, deras nivå och tillgången till detta skydd,
- införa förmånligare åtgärder eller kollektivavtal för arbetstagare,
ge skäl att sänka, genom att sänka eller avskaffa minimilöner, den allmänna skyddsnivå som arbetstagarna redan åtnjuter.

VILKEN PERIOD GÄLLER BESTÄMMELSERNA FÖR?

Direktivet måste införlivas i nationell lagstiftning senast den 15 november 2024. Dessa regler bör gälla från den 15 november 2024.

BAKGRUND

Minimilönerna varierar kraftigt i hela EU, vilket gör att många arbetstagare saknar skydd. Detta är ett område med nationell jurisdiktion där EU har en stödjande och kompletterande roll. Direktivet syftar inte till att harmonisera nivån på minimilönerna i hela EU och inte heller till att fastställa en enhetlig metod för sättandet av dessa.

Direktivet grundar sig på artikel 153.1 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och dess särskilda hänvisning till arbetsvillkor.

Mer information finns här:

Skäliga minimilöner i EU (Europeiska kommissionen)
Tillräckliga minimilöner i EU (Europeiska unionens råd)

VIKTIGA BEGREPP

Lagstadgad minimilön. Minimilön som fastställs i lag, förutom de som fastställs i ett kollektivavtal och som är allmängiltiga.

Kollektivavtalsförhandling. Alla förhandlingar i enlighet med nationell lagstiftning och praxis mellan arbetsgivare och fackföreningar för att fastställa arbetsvillkor och anställningsvillkor.

Minimilön. Minimiersättning enligt lag eller kollektivavtal som en arbetsgivare måste betala för arbetet under en viss period.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2041 av den 19 oktober 2022 om tillräckliga minimilöner i Europeiska unionen (EUT L 275, 25.10.2022, s. 33).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Tredje delen – Unionens politik och inre åtgärder – Avdelning X – Socialpolitik – Artikel 153 (f.d. artikel 137 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 114).

Senast ändrat 06.02.2023

Top