Införlivande

Införlivande är processen för att införa EU-direktiv i EU-ländernas nationella lagstiftning.

Till skillnad från förordningar och beslut är direktiv inte direkt tillämpliga i EU-länderna. Först krävs nationella lagar för att införa direktivbestämmelserna i den nationella lagstiftningen. Medlemsstaterna måste anta dessa nationella åtgärder inom en tidsfrist, vilket anges i direktivet. EU-länderna måste anmäla sina nationella genomförandeåtgärder till Europeiska kommissionen.

Kommissionen

• granskar texterna för att kontrollera att de uppfyller målen i direktivet,
• ser till att den införlivade lagstiftningen genomförs och att EU-länderna håller den fastställda tidsfristen eller tidsfristerna.

Kommissionen kan väcka talan vid Europeiska unionens domstol när en medlemsstat inte har vidtagit nationella åtgärder för att införliva ett direktiv eller om åtgärder har vidtagits, men kommissionen anser att åtgärderna inte är tillfredsställande. Om domstolen instämmer med kommissionen om överträdelsen och medlemsstaten inte rättar sig efter domen, kan domstolen på begäran av kommissionen besluta om vite eller standardbelopp.

Om en medlemsstat underlåter att anmäla sina nationella genomförandeåtgärder till kommissionen inom tidsfristen får kommissionen ange det standardbelopp eller vite som medlemsstaten ska betala. Om domstolen fastställer att en överträdelse har skett och att det belopp som kommissionen fastställt inte överstiger det belopp som domstolen fastställt, ska betalningsskyldigheten få verkan (artikel 260.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

SE ÄVEN

• Europeiska unionens domstol
• Direktiv
• Europeiska kommissionen
• Europeiska unionen (EU)
• EU-rätten
• EU-rättsakter
• Medlemsstaterna
• Verkställighet av EU-lagstiftning
• Europeiska unionens direktiv (sammanfattning)
• Överträdelser av EU-lagstiftningen (sammanfattning).