Genom lagstiftningen inrättas ett system med tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart och ett besiktningssystem. Lagstiftningen syftar till att göra kraven på certifikat för inlandssjöfart identiska i hela EU, förenkla reglerna och bidra till bättre säkerhet.
Särskilda regler införs när det gäller
- transport av tryckbärande anordningar och farligt gods,
- utsläppsgränser för motorer,
- ömsesidiga arrangemang för erkännande av licenser,
- den europeiska databasen med uppgifter om fartygsskrov (EHDB).

VIKTIGA PUNKTER

I direktiv (EU) 2016/1629 fastställs tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart. Tekniska krav fastställs för säker navigering på de inre vattenvägar som förtecknas i en bilaga och som är klassificerade som zonerna 1, 2, 3 eller 4, utöver zon R (särskilda arrangemang när det gäller den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen). Direktivet gäller inte för färjor, militärfartyg och de flesta havsgående fartyg, bland annat bogserfartyg och skjutbogserare som bara emellanåt trafikerar inre vattenvägar.

Certifikat för inlandssjöfart

EU-länderna måste se till att farkoster som trafikerar EU:s inre vattenvägar konstrueras och underhålls i enlighet med detta direktiv. Ett certifikat för inlandssjöfart måste utfärdas efter en teknisk besiktning innan en farkost tas i bruk.

Myndigheterna får utfärda tillfälliga certifikat om ett befintligt certifikat har kommit bort eller förstörts eller enligt vissa undantag som förtecknas i bilagorna.
Giltighetstiden för certifikat för inlandssjöfart för nybyggda farkoster får inte överstiga fem år (för passagerarfartyg och höghastighetsfartyg) eller tio år (för alla andra farkoster).
Undantagsvis kan giltighetstiden förlängas med upp till sex månader utan att någon ytterligare besiktning krävs.
Om större ändringar eller reparationer påverkar farkoststrukturens stabilitet eller farkostens gång- eller manövreringsegenskaper eller särskilda specifikationer, ska farkosten besiktigas på nytt innan den får företa någon ny sjöresa.
Om ett certifikat inte förnyas måste den nationella myndigheten ange skälen till detta och informera ägaren om hur beslutet kan överklagas och vilka frister för överklagande som gäller.
EU-länderna kan erkänna navigeringscertifikat för farkoster från länder utanför EU i avvaktan på uttryckliga avtal.

Identifiering

EU-länderna säkerställer att deras utsedda myndigheter ger varje farkost ett unikt europeiskt identifieringsnummer för fartyg, som förblir oförändrat under farkostens livstid.

Europeiska databasen med uppgifter om fartygsskrov

I kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/474 fastställs regler för insamling, behandling och åtkomst till uppgifter i den europeiska databasen med uppgifter om fartygsskrov. Europeiska kommissionen ansvarar för att underhålla databasen och vidta stödåtgärder för att garantera säkerheten, underlätta vid navigering och säkerställa tillämpningen av direktiv (EU) 2016/1629. EU-länderna säkerställer att deras myndigheter uppdaterar databasen för att direktivet ska kunna tillämpas, förvaltar vattenvägstrafiken och infrastrukturen, upprätthåller säkerheten och samlar in statistiska uppgifter genom att
- föra in uppgifter som identifierar och beskriver farkosten,
- föra in uppgifter om certifikat som utfärdats, förnyats, ersatts eller återkallats, tillsammans med en digital kopia av alla certifikat som utfärdats i enlighet med detta direktiv,
- föra in uppgifter om ansökningar om certifikat som har avslagits eller håller på att behandlas,
- radera uppgifterna om en farkost när farkosten skrotas,
- registrera eventuella ändringar av ovanstående uppgifter.
Myndigheterna får överföra personuppgifter till ett land utanför EU eller en internationell organisation utifrån en bedömning från fall till fall. All behandling av personuppgifter som utförs av EU-länderna sker i överensstämmelse med EU:s lagstiftning om skydd av personuppgifter, särskilt förordning (EU) 2016/679 (dataskyddsförordningen). Kommissionen får efter en bedömning från fall till fall överföra personuppgifter eller bevilja tillgång till databasen till en myndighet i ett land utanför EU eller en internationell organisation. Detta under förutsättning att kraven i förordning (EU) 2018/1725 är uppfyllda (se sammanfattningen).
Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter som specificerar
- de uppgifter som ska föras in i databasen av EU-länderna,
- de typer av åtkomst som är tillåtna,
- instruktioner för användning och drift av databasen, särskilt med avseende på datasäkerhet, registrering och behandling.

Tekniska krav

De tekniska krav som är tillämpliga på farkoster i zonerna 1, 2, 3 och 4 är de som anges i ES-TRIN-standarden 2019/1 som utarbetats av europeiska kommittén för utarbetande av standarder på området inlandssjöfart (Cesni).

Besiktning

Besiktningsorgan inrättas av EU-länderna och består av minst en av följande:
- En tjänsteman vid den myndighet som ansvarar för inlandssjöfarten.
- En expert på konstruktion av fartyg för inlandssjöfart och maskiner i sådana fartyg.
- En sjöfartsexpert med en båtförarexamen för inre vattenvägar, vilken ger innehavaren tillåtelse att framföra det fartyg som ska besiktigas.
- En expert på traditionella farkoster för besiktning av traditionella farkoster.
EU-länderna ska se till att utsedda organ genomför de inledande, periodiska, särskilda och frivilliga besiktningar som avses i direktivet.

Undantag för vissa farkostkategorier

Under förutsättning att en tillräcklig säkerhetsnivå upprätthålls får EU-länderna medge undantag för farkoster som trafikerar icke förbundna inre vattenvägar eller vissa farkoster med en dödvikt om högst 350 ton eller som inte är avsedda för godstransport.
För att främja innovation och ny teknik får kommissionen tillåta tillfälliga undantag för andra anläggningar eller konstruktioner än de som ingår i bilagorna – eller för försöksändamål – förutsatt att en likvärdig säkerhetsnivå säkerställs.

Relaterad lagstiftning

I direktiv 2008/68/EG anges regler för säker transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar i EU. Direktivet omfattar även aspekter som lastning och lossning, överföring till andra transportsätt samt avbrott i transporten. Genom direktivet utvidgas de internationella reglerna till att omfatta nationella transporter av farligt gods. Genom olika genomförandeakter införs undantag som gör det möjligt att ta hänsyn till särskilda nationella omständigheter, i allmänhet när det gäller kvantitetsgränser och samlastning.
Direktiv 2009/100/EG om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat är tillämpligt på fartyg i inlandssjöfart som har en vikt på minst 20 ton, en längd på högst 20 meter och en volym på högst 100 m³ och som används för godstransport på inre vattenvägar. Lagstiftningen anger att EU-länderna
- fastställer förfaranden för utfärdande av fartcertifikat,
- godtar de fartcertifikat som utfärdats av ett annat EU-land som om landet i fråga själv hade utfärdat certifikatet,
- får stoppa ett fartyg om det är i ett sådant skick att det utgör en fara för omgivningen, tills bristerna har avhjälpts.
Genom direktiv 2010/35/EU införs detaljerade bestämmelser om transportabla tryckbärande anordningar* för att förbättra säkerheten och säkerställa fri rörlighet inom EU. Genom direktivet uppdateras tidigare lagstiftning, i synnerhet när det gäller överensstämmelsekrav, bedömning av överensstämmelse och periodiska inspektioner. Direktivet omfattar transporter på väg och järnväg samt på inre vattenvägar och har ett nära samband med direktiv 2008/68/EG.
I förordning (EU) 2016/1628 (se sammanfattningen) fastställs utsläppsgränser för nya motorer som ska installeras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (inklusive fartyg i inlandssjöfart). Särskilt anges utsläppsgränser enligt steg V och deras tillämpningsdatum. Förordningen syftar till att minska utsläppen av föroreningar och fasa ut utrustning med de mest förorenande motorerna.

VILKEN PERIOD GÄLLER LAGSTIFTNINGEN FÖR?

Direktiv 2008/68/EG har gällt sedan den 20 oktober 2008 och måste bli lag i EU-länderna senast den 30 juni 2009.
Genom direktiv 2009/100/EG upphävdes och kodifierades direktiv 76/135/EEG med början den 22 oktober 2009.
Direktiv 2010/35/EU har gällt sedan den 20 juli 2010 och måste bli lag i EU-länderna senast den 30 juni 2011.
När det gäller motorer för fartyg i inlandssjöfart har förordning (EU) 2016/1628 gällt sedan den 1 januari 2019 (för en effekt under 300 kW) och sedan den 1 januari 2020 (för en effekt på minst 300 kW). Dessutom tillämpas en övergångsperiod på 24 månader från ovanstående datum.
Direktiv (EU) 2016/1629 har gällt sedan den 6 oktober 2016 och måste bli lag i EU-länderna senast den 7 oktober 2018.
Förordning (EU) 2020/474 har gällt sedan den 21 april 2020.

BAKGRUND

Mer information finns här:

Inre vattenvägar (Europeiska kommissionen)
Om Cesni (Cesni).

VIKTIGA BEGREPP

Transportabla tryckbärande anordningar: en grupp anordningar som omfattar tryckbehållare, tankar, batterifordon, batterivagnar, gasbehållare bestående av flera element och cylindrar för gaser. Detta inbegriper gaspatroner men inte aerosoler, öppna kryokärl, gasflaskor för andningsapparater och eldsläckare.

HUVUDDOKUMENT

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/474 av den 20 januari 2020 om den europeiska databasen med uppgifter om fartygsskrov (EUT L 100, 1.4.2020, s. 12).

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1629 av den 14 september 2016 om tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, om ändring av direktiv 2009/100/EG och om upphävande av direktiv 2006/87/EG (EUT L 252, 16.9.2016, s. 118).

Fortlöpande ändringar av direktiv (EU) 2016/1629 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 av den 14 september 2016 om krav för utsläppsgränser vad gäller gas- och partikelformiga föroreningar samt typgodkännande av förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg, om ändring av förordningarna (EU) nr 1024/2012 och (EU) nr 167/2013 samt om ändring och upphävande av direktiv 97/68/EG (EUT L 252, 16.9.2016, s. 53).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/35/EU av den 16 juni 2010 om transportabla tryckbärande anordningar och om upphävande av rådets direktiv 76/767/EEG, 84/525/EEG, 84/526/EEG, 84/527/EEG och 1999/36/EG (EUT L 165, 30.6.2010, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/100/EG av den 16 september 2009 om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat för fartyg i inlandssjöfart (kodifierad version) (EUT L 259, 2.10.2009, s. 8).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13).

Se den konsoliderade versionen.

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

Senast ändrat 13.10.2020

Top