MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL DEN DELEGERADE AKTEN
I Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets direktiv 96/98/EG (nedan kallat direktivet om marin utrustning) fastställs det att ”kommissionen ska utföra en kostnads- och nyttoanalys avseende användningen av det elektroniska märke som kompletterar eller ersätter rattmärket.” En sådan analys gjordes i form av en studie som nu återfinns på kommissionens webbplats.
Den visar att det bara finns begränsat med tid för att komma överens om en allmänt godtagen och erkänd standard för elektroniska märken som kompletterar eller ersätter rattmärket, eftersom industrin redan har börjat tillämpa sådan teknik. Sammanfattningsvis konstateras att sjöfartsnäringen verkar i en komplex miljö, där det är svårt att förutse alla användningsområden för elektronisk märkning i framtiden, men följande positiva effekter kan väntas av ett snart införande av (frivilliga) EU-regler:
•
Tillverkare gynnas av ett förbättrat förebyggande av förfalskning.
•
Det blir lättare för fartygens ägare/operatörer att spåra utrustning och genomföra lagerkontroll.
•
Marknadskontrollmyndigheter får direkt och förenklad tillgång till berörda databaser, vilket bidrar till förbättrad validering av certifikat.
Med avseende på olika faser som den marina utrustningen genomgår (godkännande, marknadstillträde och övervakning) och fartygens livscykel (uppbyggnad, drift och återvinning) analyserades de olika processerna och tänkbara problemområden identifierades. I det framräknade alternativet är det situationen tio år efter ett eventuellt införande av elektroniska märken som är utgångspunkten.
I den tekniska delen av studien finns en övergripande sammanställning av befintliga databärare och strukturer för datautbyte, vilket ledde till rekommendationen att använda radiofrekvensidentifiering (RFID) och datamatrismärkning som teknologier för elektronisk märkning.
För den kvantitativa bedömningen fastställs och utvärderas tre alternativ utöver grundalternativet, med slutsatsen att det dyraste scenariot också har de högsta potentiella fördelarna.
Genomförandealternativen har bedömts mot bakgrund av fyra större kostnadskategorier: kostnader för investeringar, genomförande, drift (inklusive fortbildning) och underhåll. Snabbare datainsamling, reducering av marknadsskada, mer preciserad produktåterkallelse och effektivare identifiering av förfalskade produkter har utvärderats på nyttosidan.
Medan utgångsalternativet innebär ett oförändrat läge utan elektronisk märkning, bygger alternativ 1 på att certifieringsnumret för marin utrustning endast används till identifiering. I alternativ 2 ges produkten, utöver den marina utrustningens certifikatnummer, en företags- och artikelkod, och alternativ 3 går längre genom att lägga till information som gör att tillverkarens alla enskilda produkter kan identifieras.
Utvärderingen av kostnaderna har gjorts genom en uppskattning av kostnaden per intressent (dvs. tillverkare och marknadsövervakningsinstanser) och per enhet som behövs för genomförandet. Artiklar som skrivare och läsare för märken, programgränssnitt och fortbildning har också beaktats. Kostnaden och nyttan har beräknats för en femårsperiod för att avskrivningar ska kunna beaktas och eftersom detta anses vara tillräckligt för den frivilliga tillämpningen av åtgärden.
Eftersom utgångsalternativet inte medför några ytterligare kostnader, ger det heller inga ytterligare fördelar. De totala ytterligare kostnaderna för alternativ 1 beräknas (under fem års tid) till 710 000 euro och nyttan till 28,7 miljoner euro, medan de ytterligare kostnaderna på 89 miljoner euro (under fem års tid) för alternativ 3 förväntas leda till ökad nytta motsvarande närmare 150 miljoner euro. Mellanalternativet 2 beräknas ge kostnader på 5,5 miljoner euro, medan nyttan förväntas uppgå till 32,7 miljoner euro.
Det bör också noteras att lagstiftaren inte förutsett ett obligatoriskt införande av elektronisk märkning, vilket lämnar beslutet om att utnyttja dess fördelar till de ekonomiska aktörerna.
Eftersom det blir de ekonomiska aktörerna som frivilligt beslutar om elektronisk märkning, kommer de också att kunna avgöra om de vill satsa mer på tekniken för att uppnå de större fördelarna.
2.SAMRÅD SOM FÖREGÅTT ANTAGANDET AV AKTEN
Intressenterna rådfrågades inom ramen för en konsekvensbedömning avseende översynen av direktivet om marin utrustning under 2012 och den kostnads- och nyttoanalys som gjordes 2017 avseende möjligheterna för elektronisk märkning.
I konsekvensbedömningen av direktivet om marin utrustning från 2012 övervägdes alternativet frivilligt införande av elektroniska märken i de åtgärdspaket som utvärderades. Föreliggande initiativ är därför en del av det strategival som träffades redan när direktivet antogs.
Som en återspegling av detta uppmanas kommissionen i artikel 11 i direktivet om marin utrustning att genomföra en kostnads- och nyttoanalys. Analysen avsåg de olika alternativen för införande av elektroniska märken,och återfinns på kommissionen webbplats:
Samråden om kostnads- och nyttoanalysen inbegrep alla berörda intressenter med avseende på direktivet om marin utrustning, närmare bestämt medlemsstaterna (dvs. expertgruppen för marin utrustning [E02653]), andra berörda intressenter, undergruppen för marknadskontroll, ADCO MED, samt kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av föroreningar från fartyg [COSS, [C09400], anmälda organ, tillverkare av marin utrustning, flaggstatens och hamnstatens kontrolltjänstemän, marknadskontrollmyndigheter och fartygsoperatörer. Intressenterna informerades om samrådet på MarED:s webbplats, där fler än 10 000 berörda personer är registrerade. Samrådet avslutades med tre arbetsseminarier för intressenter och två praktiska demonstrationer, den ena vid en större fackmässa och den andra ombord på en färja i Östersjön. Allmänheten kommer att rådfrågas genom det kommande (normalt fyra veckor långa) offentliga samrådet om delegerade akter/genomförandeakter.
3.DEN DELEGERADE AKTENS RÄTTSLIGA ASPEKTER
I den delegerade akten förtecknas marin utrustning som omfattas av direktiv 2014/90/EU och som kan komma i fråga för elektronisk märkning.
Då samråden med intressenterna visade att det genom olika metoder för märkning är tekniskt möjligt att märka alla sorters marin utrustning, kan alla typer av utrustning som är placerad, eller kommer att placeras, ombord på ett EU-fartyg, och för vilka ett godkännande krävs från flaggstatens förvaltning enligt internationella instrument som definieras i artikel 2 i direktiv 2014/90/EU, tekniskt sett förses med elektronisk märkning.
Utöver märkningen på förpackningen bör det till exempel vara möjligt att fästa en etikett på ett skott på ett fartyg som målats med en färg som godkänts i enlighet med direktivet om marin utrustning, och därmed visa att färgen överensstämmer med kraven i direktivet om marin utrustning. Därför bör specifika artiklar inom marin utrustning inte uteslutas från den här aktens tillämpningsområde.
Genom att anta en förordning kommer målen för direktivet om marin utrustning, vilka för att förverkligas är beroende av förebyggandet av förfalskning och effektiv marknadskontroll, att uppnås på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater, vilket ger alla intressenter rättssäkerhet, också tillverkare av marin utrustning, behöriga myndigheter och fartygstillverkare samt aktörer. Förordningsformen säkerställer en konsekvent ram för alla marknadsaktörer och är den bästa garantin för lika förutsättningar och enhetliga konkurrensvillkor. Dessutom säkerställer den att förteckningen över viss marin utrustning, som kan komma i fråga för elektronisk märkning, blir omedelbart tillämplig. Genom en förordning kan dessutom administrativ börda för medlemsstaternas förvaltningar undvikas, eftersom den inte kräver införlivande på nationell nivå.
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) …/…
av den 9.1.2018
om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU vad gäller fastställande av de specifika artiklar inom marin utrustning som kan komma i fråga för elektronisk märkning
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets direktiv 96/98/EG, särskilt artikel 11.3, och
av följande skäl:
(1)För att ekonomiska aktörer frivilligt ska kunna börja använda elektroniska märken för att underlätta marknadskontroll och förhindra förfalskning av specifika artiklar inom marin utrustning, ger direktiv 2014/90/EU kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa vilka specifika artiklar inom marin utrustning som kan komma i fråga för elektronisk märkning.
(2)Det är viktigt att säkerställa att målen för direktiv 2014/90/EU uppnås på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater. Detta uppnås genom antagande av en förordning som ger alla intressenter, också tillverkare av marin utrustning, behöriga myndigheter och fartygstillverkare samt aktörer rättssäkerhet. Förordningsformen säkerställer en konsekvent ram för alla marknadsaktörer och är den bästa garantin för lika förutsättningar och enhetliga konkurrensvillkor. Dessutom säkerställer den att förteckningen över viss marin utrustning, som kan komma i fråga för elektronisk märkning, blir omedelbart tillämplig. Genom en förordning undviks dessutom administrativ börda för medlemsstaternas förvaltningar, eftersom den inte kräver införlivande på nationell nivå.
(3)I enlighet med direktiv 2014/90/EU ska kommissionen utföra en kostnads- och nyttoanalys avseende användningen av elektroniska märken som kompletterar eller ersätter rattmärket.
(4)Kostnads- och nyttoanalysen visar att tack vare den elektroniska märkningen av marin utrustning, skulle tillverkare sannolikt komma i åtnjutande av ett förbättrat förebyggande av förfalskningar, fartygsägare och operatörer lättare kunna sköta spårning av utrustning och lagerkontroll och marknadskontrollmyndigheterna gynnas av den direkta och förenklade tillgången till berörda databaser, vilket kommer att förbättra valideringskontrollerna av certifikaten.
(5)I kostnads- och nyttoanalysen drogs slutsatsen att investeringarna blir låga jämfört med de förväntade fördelarna och att kostnaderna för myndigheter och bransch är överkomliga eftersom genomförandet kan ske gradvis. Genom ytterligare investeringar från den privata och offentliga sektorn kan ytterligare fördelar uppnås.
(6)Inom ramen för kostnads- och intäktsanalysen har kommissionen genomfört flera samråd, arbetsseminarier och demonstrationsprojekt med experter från medlemsstaterna och intressenter.
(7)Under dessa samråd kom intressenterna fram till att det skulle kunna vara tekniskt möjligt att märka utrustning som är placerad, eller kommer att placeras, ombord på ett EU-fartyg, och för vilka ett godkännande krävs från flaggstatens förvaltning enligt internationella instrument som definieras i artikel 2 i direktiv 2014/90/EU genom tillämpning av olika märkningsmetoder. Därför bör sådan utrustning kunna komma i fråga för elektronisk märkning.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
De specifika artiklar inom marin utrustning som anges i bilagan till denna förordning kan komma i fråga för elektronisk märkning.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 9.1.2018
På kommissionens vägnar
Ordförande
Jean-Claude JUNCKER