—

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011 (1),

—

med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2011 (COM(2012) 436 – C7-0224/2012) (2),

—

med beaktande av kommissionens rapport om uppföljningen av ansvarsfrihetsförfarandet för budgetåret 2010 (COM(2012) 585), och av de arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer denna rapport (SWD(2012) 340 och SWD(2012) 330),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 juni 2012Sammanfattande rapport om kommissionens förvaltning 2011 (COM(2012) 281),

—

med beaktande av kommissionens årsrapport om de internrevisioner som genomförts under 2011, riktad till den myndighet som beviljar ansvarsfrihet (COM(2012) 563) och det arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer denna rapport (SWD(2012) 283),

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2011 och institutionernas svar (3), samt revisionsrättens särskilda rapporter,

—

med beaktande av förklaringen (4) om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges av revisionsrätten för budgetåret 2011 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 12 februari 2013 om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011 (05752/2013 – C7-0038/2013),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 12 februari 2013 om beviljande av ansvarsfrihet för genomförandeorganen för genomförandet av budgeten för budgetåret 2011 (05754/2013 – C7-0039/2013),

—

med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt artikel 106a i Euratomfördraget,

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (5), särskilt artiklarna 55, 145, 146 och 147,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (6), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram (7), särskilt artikel 14.2 och 14.3,

—

med beaktande av artikel 76 och bilaga VI i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A7-0116/2013), och av följande skäl:

A.

EU står inför en ekonomisk och finansiell kris samt en förtroendekris avseende unionens institutioner, och denna situation kräver att parlamentet är särskilt noggrant vid granskningen av kommissionens räkenskaper.

B.

Revisionsrätten har för artonde gången i rad inte kunnat avge en positiv revisionsförklaring avseende betalningarnas laglighet och korrekthet.

C.

EU:s medlemsstater förhandlar för närvarande om den nya fleråriga budgetramen för 2014–2020.

D.

I en situation med begränsade resurser, orsakad av den ekonomiska och finansiella krisen, behövs den så kallade intelligenta solidariteten, det vill säga användning av unionens medel för att genomföra reformer, iaktta finansiell disciplin och säkerställa politisk och ekonomisk stabilitet.

E.

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF) har kommissionen det slutliga ansvaret för genomförandet av unionens budget, medan medlemsstaterna är skyldiga att uppriktigt samarbeta med kommissionen för att säkerställa att anslagen används i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

F.

I artikel 287 i EUF-fördraget föreskrivs följande: ”Revisionsrätten ska till Europaparlamentet och rådet avge en förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet …”.

G.

Effektivitetsrevisioner där man mäter i vilken utsträckning utgifterna har bidragit till uppnåendet av de mål som eftersträvas har blivit allt viktigare.

H.

Bristerna i tullsystemet kräver en bättre balans mellan minskade kontroller och en ökning av efterhandskontrollerna.

I.

Kommissionens förvaltning bör redovisas på ett rättvisande sätt i syfte att stärka allmänhetens förtroende för institutionerna.

J.

Europa 2020-strategin för tillväxt och sysselsättning är en övergripande strategi för verksamheten i nästan alla kommissionens avdelningar med ansvar för den inre politiken. 2011 var det första hela år som strategin tillämpades.

K.

Den interinstitutionella dialog som avses i artikel 318 i EUF-fördraget bör utgöra en möjlighet att främja en ny resultatinriktad ansats inom kommissionen.

L.

Budgetkontrollutskottet måste i framtiden engageras ännu mer i kontrollen av kommissionens utgifter. Det behövs ett förbättrat samarbete med Europeiska revisionsrätten i syfte att utforma övergripande förslag till effektivitetsförbättringar i kontrollförfarandet.

M.

Budgetkontrollutskottets befogenheter och resurser i förbindelse med ansvarsfrihetsförfarandet bör noga undersökas och klargöras i ett initiativbetänkande.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för beviljandet av ansvarsfrihet förelägga parlamentet en handlingsplan för genomförandet av följande prioriterade åtgärder:

Kommissionens meddelande om skydd av unionens budget

Felfrekvens vid delad förvaltning

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att

GD AGRI

GD REGIO

Felfrekvens vid centraliserad förvaltning

GD RTD

Utvärderingsrapport (artikel 318 EUF-fördraget) och ökad användning av effektivitetsrevisioner

Intäkter och traditionella egna medel

För att garantera ett fullgott skydd för unionens ekonomiska intressen och utrusta unionen med tillräckliga egna resurser för tillväxt bör kommissionen

2.

Europaparlamentet är allvarligt bekymrat över omfattningen av den finansiella offshore-aktiviteten, som framgår av den senaste tidens offshore-läckor. Parlamentet uppmanar kommissionen att brådskande vidta åtgärder för att undanröja dessa möjligheter att leda bort tusentals miljarder EUR från de normala finansiella kretsloppen, huvudsakligen för att undandra sig skatt och för att dölja illegala belopp från skattemyndigheterna i medlemsstaterna.

3.

Europaparlamentet anser bestämt att kommissionen bör vidta åtgärder för att säkerställa att all bankverksamhet som består i rådgivning och upprättande av offshore-strukturer görs olaglig och att inga banker i Europeiska unionen som är involverade i sådan verksamhet kan eller kommer att erhålla något EU-stöd inom ramen för någon ordning eller omfattas av nationella stödåtgärder.

4.

Europaparlamentet förväntar sig att inom två månader motta lagstiftningsförslag från kommissionen för att stoppa privatpersoners, företags och även offentliga institutioners utnyttjande av skatteparadis.

5.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens uppföljning av parlamentets begäran om ökad insyn när det gäller finansieringstekniska instrument, särskilt genom att göra medlemsstaternas rapportering om finansiella frågor och genomförandefrågor i den berörda lagstiftningen till ett obligatoriskt förfarande (13), och konstaterar att den sammanfattande rapport om de framsteg som gjorts vad gäller finansieringen och genomförandet av finansieringstekniska instrument som kommissionen aviserade i sin rapport om uppföljningen av besluten om ansvarsfrihet för budgetåret 2010 (COM(2012) 585) överlämnades i god tid till parlamentet. Parlamentet konstaterar också att den senare innehåller uppgifter om beskrivningen av finansieringstekniska instrument och deras genomförandebestämmelser, information om verkställande organ och de stödbelopp som har betalats till och av de finansieringstekniska instrumenten.

6.

Europaparlamentet konstaterar att det belopp från strukturfonder som genomförts med hjälp av finansieringstekniska instrument har fortsatt att öka under perioden 2007–2013, särskilt när det gäller instrument som riktar sig till företag, och påpekar att mer än 90 procent av de belopp som faktiskt har utbetalats till slutmottagarna har gått till företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra vilken procentandel av de utbetalda beloppen som gått till rent privata företag i förhållande till övervägande statsägda företag.

7.

Europaparlamentet konstaterar med oro att finansieringstekniska instrument för stadsutveckling och energieffektivitet/förnybar energi endast utgör 17 procent av det belopp som betalades ut till alla finansieringstekniska instrument i slutet av 2011, och att flödet till konkreta stadsprojekt dessutom har varit fortsatt lågt.

8.

Europaparlamentet instämmer i följande slutsatser som kommissionen har dragit av den ovannämnda sammanfattande rapporten om medlemsstaternas rapportering:

9.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen har gett en expertgrupp (14) i uppdrag att utarbeta en rapport om användningen av Eruf till stöd för finansieringstekniska instrument. Parlamentet anser att detta är ett första steg och är oroligt för att analysen från expertnätverket för utvärdering visar på ett antal allvarliga problem, till exempel brist på bevis för att avgöra om omfattningen av stödet överensstämmer med storleken på luckorna på marknaden för lån och finansiering av eget kapital, brist på bevis för att bedöma huruvida riskkapitalfonder som inrättats med stöd från Eruf är tillräckligt stora för att vara livskraftiga, brist på uppgifter om kostnaderna för att inrätta och driva finansieringstekniska instrument i förhållande till bidrag utan återbetalningsskyldighet, samt reglernas komplexitet och osäkerheten om hur de ska tolkas.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta konkreta åtgärder för att avsevärt förbättra användningen av finansieringstekniska instrument i syfte att bättre skydda unionens ekonomiska intressen.

11.

Europaparlamentet upprepar att det uppmanade kommissionen att objektivt och kritiskt utvärdera erfarenheterna av finansieringstekniska instrument i sammanhållningspolitiken under programperioden 2007–2013, att göra en separat riskbedömning som omfattar olika finansieringstekniska instrument och att ta hänsyn till riskstrukturen hos de finansieringstekniska instrumentens stödmottagare, samt att årligen rapportera till parlamentet i tid för respektive ansvarsfrihetsförfarande om användningen av finansieringstekniska instrument i medlemsstaterna, med jämförbara indikatorer på de finansieringstekniska instrumentens effektivitet, ändamålsenlighet och ekonomi, och även om hur kommissionen samordnar, säkerställer konsekvens och minskar risken för överlappningar mellan de olika politikområdena.

12.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen genomgående ignorerar parlamentets mångåriga begäran att den ansvariga kommissionsledamotens underskrift ska fogas till de årliga verksamhetsrapporterna för dennes generaldirektorat. Parlamentet konstaterar dock att den sammanfattande rapporten har antagits av kommissionskollegiet och innehåller ett särskilt uttalande om kommissionens slutliga ansvar för sina utanordnares förvaltning på grundval av de försäkringar och reservationer som de har gjort i sina årliga verksamhetsrapporter. Parlamentet anser därför att kollegiet vid antagandet av den sammanfattande rapporten har noterat problemen i respektive generaldirektorat och kan hållas ansvarigt.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förbättra kvaliteten och jämförbarheten hos de årliga verksamhetsrapporterna.

14.

Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen har gett parlamentet tillgång till medlemsstaternas årliga sammanfattningar. Parlamentet beklagar dock att endast 17 medlemsstater har givit kommissionen tillstånd att göra det. Parlamentet ber kommissionen att meddela vilka steg och åtgärder den kommer att vidta för att se till att de återstående 10 medlemsstaterna också kommer att ge tillstånd.

15.

Europaparlamentet välkomnar de nya regler som infördes i budgetförordningen (EU, Euratom) nr 966/2012 om regelbunden avslutning av förfinansiering, och uppmuntrar kommissionen att fortsätta sitt arbete med att följa revisionsrättens rekommendationer om relevanta bokföringsuppgifter och metoder.

16.

Europaparlamentet anser att kommissionen i sitt förslag för programperioden 2014–2020 i stort sett har tillmötesgått den oro som parlamentet uttryckte i den resolution som åtföljde beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för 2008 (15), med det föreslagna införandet av finansiella korrigeringar till medlemsstaterna samt förenklade förfaranden och villkor enligt vilka betalningar kan avbrytas eller ställas in. Parlamentet konstaterar att man i dessa förslag även klargör vissa regler för stödberättigande och tydligt förbjuder möjligheten för förvaltningsmyndigheterna att välja ut projekt som är fysiskt avslutade eller helt genomförda före ansökan om finansiering (s.k. retrospektiva projekt).

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att inrätta ett korrigeringssystem för riskutsatta utgiftsområden, i vilket felens samlade värde under år n helt eller delvis, beroende på allvaret i oegentligheterna, kommer att dras från de årliga återbetalningsansökningar som görs av certifieringsorgan.

18.

Europaparlamentet påminner om att det i artikel 287 i EUF-fördraget föreskrivs följande: ”Revisionsrätten ska till Europaparlamentet och rådet avge en förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet (…)”.

19.

Europaparlamentet påminner om att revisionsrätten yttrar sig en gång om räkenskapernas tillförlitlighet och tre gånger om de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet. Parlamentet anser att dessa många yttranden försvårar den bedömning som Europaparlamentets ledamöter ska göra av kommissionens genomförande av budgeten.

20.

Europaparlamentet påpekar att revisionsrätten på grundval av sina revisioner fastställer den mest sannolika felprocenten, som 2011 uppgick till 3,9 procent för betalningar, att revisionsrätten på grundval av internationella revisionsstandarder använder en väsentlighetströskel på 2 procent som allmänt godtagbar felprocent, samt att revisionsrätten kommer att avge ett negativt yttrande om den mest sannolika felprocenten ligger över denna tröskel.

21.

Europaparlamentet påminner om att det i enlighet med internationella revisionsstandarder åligger den externa revisorn att helt oberoende fastställa väsentlighetströskeln.

22.

Europaparlamentet betonar att fel måste särskiljas från bedrägerier och anser att felen i de allra flesta fall beror på administrativa misstag, framför allt förknippade med de komplicerade reglerna på europeisk och nationell nivå, som kan korrigeras. Parlamentet påminner dock kommissionen om att den nuvarande felfrekvensen fortfarande är oacceptabelt hög och att parlamentets inställning är att fel inte kan tolereras.

23.

Europaparlamentet påpekar att en felfrekvens i sig själv inte ger en heltäckande bild av hur effektiv unionens politik är. Parlamentet anser därför att revisioner av regelefterlevnad bör kompletteras med effektivitetsrevisioner där man utvärderar unionens politiska instruments ekonomi, effektivitet och ändamålsenlighet. Parlamentet påpekar att Förenta staternas Government Accountability Office koncentrerar sig mer på effektivitetsrevisioner än på revisioner av regelefterlevnad.

24.

Europaparlamentet noterar att det finns en del skillnader i uppfattning mellan revisionsrätten och kommissionen när det gäller beräkningen av fel, särskilt huruvida förfinansiering bör inkluderas eller uteslutas, hur kvantifierbara och icke-kvantifierbara fel ska hanteras samt på vilket sätt återkrav och finansiella korrigeringar bör tas med i den samlade bedömningen av felens ekonomiska konsekvenser och systemens korrigerande förmåga. Parlamentet anser att de olika strategierna speglar institutionernas olika roller, det vill säga som revisor respektive förvaltare. Parlamentet begär att revisionsrätten ska beakta möjligheten att skilja dessa omtvistade olika kategorier av felfrekvenser i sin nästa årsrapport och att ange återkrav och ekonomiska korrigeringar per sektor.

25.

Europaparlamentet förstår att expertis och metodik kan förändras med tiden, men insisterar dock på att revisionsresultaten även i fortsättningen måste vara jämförbara så att parlamentet kan göra en politisk bedömning över en längre tidsperiod.

26.

Europaparlamentet begär därför, i enlighet med artikel 287.3 i EUF-fördraget, att samarbetet mellan de nationella revisionsorganen och revisionsrätten ska utökas när det gäller kontrollen av den delade förvaltningen.

27.

Europaparlamentet föreslår att det undersöks om nationella revisionsorgan, i egenskap av oberoende externa revisorer och med respekt för internationella revisionsstandarder, kan utfärda nationella revisionsintyg om förvaltningen av unionsmedel som sedan skulle översändas till medlemsstaternas regeringar för att läggas fram under ansvarsfrihetsförfarandet enligt ett ändamålsenligt interinstitutionellt förfarande, som ska införas.

28.

Europaparlamentet gläder sig över att unionens årsredovisning för budgetåret 2011 i alla väsentliga avseenden ger en rättvisande bild av unionens finansiella ställning per den 31 december 2011 och av resultaten av transaktioner och kassaflöden för det budgetår som slutade detta datum.

29.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att de inkomster som ligger till grund för räkenskaperna för det år som slutade den 31 december 2011 i alla väsentliga avseenden är lagliga och korrekta.

30.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att de åtaganden som ligger till grund för räkenskaperna för det år som slutade den 31 december 2011 i alla väsentliga avseenden är lagliga och korrekta.

31.

Europaparlamentet beklagar djupt att betalningarna fortfarande innehåller väsentliga fel.

32.

Europaparlamentet inser att grunden för revisionsrättens uttalande med avvikande mening är iakttagelsen att systemen för övervakning och kontroll endast delvis är ändamålsenliga och att betalningarna som en följd av detta är behäftade med en sannolik felprocent på 3,9 procent.

33.

Europaparlamentet noterar med oro att verksamhetsområdena jordbruk, marknads- och direktstöd, landsbygdsutveckling, miljö, fiske och hälsa, regionalpolitik, energi och transport, sysselsättning och socialpolitik samt forskning och annan inre politik innehåller väsentliga fel.

34.

Europaparlamentet påminner om att den mest sannolika felprocenten för betalningar uppskattades till 3,7 procent för budgetåret 2010 och till 3,3 procent för budgetåret 2009. Parlamentet är bestört över denna ökning eftersom den vänder den positiva trend som observerats under åren 2007, 2008 och 2009 och uppmanar därför kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att nå en trend som uppvisar en konsekvent minskning av felfrekvensen. Parlamentet betonar att det anser att ”ett uppnående av detta mål är viktigt för att få full valuta för EU-utgifterna i framtiden och att stegvis närma sig en positiv revisionsförklaring” (16).

35.

Europaparlamentet anser att denna utveckling främst beror på en ökning av den mest sannolika felprocenten inom jordbruket, och är särskilt oroat över den höga felnivån inom området för landsbygdsutveckling, där den mest sannolika felprocent som rapporterades var 7,7 procent.

36.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att bearbeta de särskilda rapporterna om specifika politikområden mer ingående, så att jämförbarhet med tidigare perioder garanteras.

37.

Europaparlamentet beklagar att rådet fortfarande vägrar att samarbeta med parlamentet när det gäller ansvarsfrihet för rådet. Parlamentet anser att detta försätter utskottet för budgetkontroll i en situation där det har väldigt få instrument till sitt förfogande och tvingas framföra sina frågor och krav på information om rådets budget till kommissionen.

38.

Europaparlamentet konstaterar att rådet rekommenderar att kommissionen ska beviljas ansvarsfrihet för genomförandet av unionens budget för budgetåret 2011. Parlamentet konstaterar att Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket har röstat mot att kommissionen ska beviljas ansvarsfrihet för genomförandet av unionens budget för budgetåret 2011. Parlamentet noterar att dessa länder

39.

Europaparlamentet noterar i detta sammanhang kommissionens reservationer vad gäller förvaltnings- och kontrollsystemen för Eruf/Sammanhållningsfonden för perioden 2007–2013 i bland annat Nederländerna och Förenade kungariket. Parlamentet uppmanar rådet att dra slutsatserna av de iakttagelser som gjorts av Nederländerna, Sverige och Förenade kungariket genom att genomföra en inbördes granskning av varje medlemsstats ekonomiska förvaltning och resultatkvalitet.

40.

Europaparlamentet betonar att kommissionen i enlighet med artikel 317 i EUF-fördraget är ytterst ansvarig för genomförandet av unionens budget, och påpekar att när kommissionen genomför budgeten genom delad förvaltning ska genomförandeuppgifter delegeras till medlemsstaterna, i enlighet med artikel 53b i budgetförordningen (EG, Euratom) nr 1605/2002.

41.

Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att generaldirektörernas ansvar utgör en hörnsten i kommissionens nuvarande system för att förvalta unionens medel, och understryker vikten av att de presenterar förvaltningsresultaten på ett rättvisande sätt i sina årliga verksamhetsrapporter.

42.

Europaparlamentet erinrar om parlamentets förslag i resolutionen om ansvarsfrihet för 2010 om en kommissionsledamot med ansvar för budgetkontroll på heltid i kommissionen under perioden 2014–2019.

43.

Europaparlamentet förväntar sig att medlemsstaterna är fullt medvetna om sina skyldigheter enligt artikel 4.3 i EU-fördraget och enligt principen om lojalt samarbete att aktivt och effektivt bistå unionen när de fullgör de uppgifter som följer av fördragen.

44.

Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av artikel 53b i budgetförordningen (EG, Euratom) nr 1605/2002 som föreskriver att medlemsstaterna när de genomför budgeten ska vidta alla nödvändiga åtgärder, inbegripet lagstiftningsmässiga, regelrelaterade och administrativa åtgärder, som är nödvändiga för att skydda unionens ekonomiska intressen. Parlamentet betonar i detta avseende att det i artikel 59.2 i den nya budgetförordningen (EU, Euratom) nr 966/2012 även anges att dessa åtgärder bör inbegripa a) förvissa sig om att åtgärder som finansieras från budgeten genomförs korrekt och på ett effektivt sätt och i enlighet med de tillämpliga sektorsspecifika reglerna och b) förebygga, upptäcka och korrigera oriktigheter och bedrägerier.

45.

Europaparlamentet noterar att det nuvarande systemet inte säkerställer fullständig transparens när det gäller mottagarna av stöd från Eruf/Sammanhållningsfonden. Inom den nuvarande ramen tillhandahåller kommissionen en portal med tillgång till en förteckning över mottagare, vilken är tillgänglig på nationella webbplatser, som endast finns på respektive nationellt språk och inte följer några gemensamma kriterier. Parlamentet förväntar sig att den framtida förordningen om strukturinstrumenten säkerställer att medlemsstaterna tillhandahåller uppgifterna om de slutliga mottagarna av medel från Eruf/Sammanhållningsfonden och att dessa uppgifter offentliggörs på kommissionens officiella webbplats på ett av unionens tre arbetsspråk och grundar sig på en uppsättning gemensamma kriterier för att möjliggöra jämförelser och göra det möjligt att upptäcka fel.

46.

Europaparlamentet pekar på de betydande skillnaderna i medlemsstaternas administrativa effektivitet på områdena inkomster och utgifter som genomförs genom delad förvaltning, särskilt när det gäller att upptäcka oegentligheter, bedrägerier och felaktigheter och när det gäller finansiell uppföljning, både på tullområdet och vid användningen av unionens medel. Parlamentet noterar att kommissionen hittills övervakar den administrativa effektiviteten på ett reaktivt sätt och från fall till fall, och därmed inte genomför tillräckliga trendanalyser för att fastställa riskområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa trendanalysmetoden för att fastställa finansiella risker och vidta åtgärder för att förbättra medlemsstaternas administrativa effektivitet.

47.

Europaparlamentet välkomnar att medlemsstaternas förvaltningsmyndigheter i enlighet med artikel 59.3, 59.4 och 59.5 i den nya budgetförordningen (EU, Euratom) nr 966/2012 i framtiden kommer att vara skyldiga att årligen förse kommissionen med sina räkenskaper tillsammans med en förvaltningsförklaring, en årlig sammanfattning av de slutliga revisionsrapporterna och av kontrollerna samt ett yttrande från ett oberoende revisionsorgan.

48.

Europaparlamentet är övertygat om att de ovan nämnda förklaringarna, tillsammans med införandet av en självkritisk diskussion i rådet, som hittills saknats, och en opartisk, ärlig och öppen inbördes granskning mellan medlemsstaterna, skulle leda till ett bättre och effektivare genomförande av budgeten, förbättra resultaten av åtgärder, program och projekt samt bidra till att stärka solidariteten mellan medlemsstaterna och ersätta ömsesidig misstro – ett resultat som är att föredra framför budgetnedskärningar till förfång för ekonomisk återhämtning och de europeiska medborgarnas förtroende för ett gemensamt Europa.

49.

Europaparlamentet välkomnar att medlemsstaterna på lämplig nivå får publicera ovannämnda information, och dessutom tillhandahålla uttalanden som undertecknats på lämplig nivå på grundval av denna information. Parlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att tillhandahålla de frivilliga förvaltningsförklaringar som avses i artikel 59.5 i den nya budgetförordningen (EU, Euratom) nr 966/2012 genom att främja bästa praxis. Parlamentet insisterar på att det ska erhålla både förvaltningsförklaringarna och de frivilliga förklaringarna.

50.

Europaparlamentet noterar att kommissionen bör ge vägledning till medlemsstaterna i utarbetandet av meningsfulla årliga sammanfattningar. Information om operativa program inom ramen för delad förvaltning bör i detta avseende standardiseras i fråga om form och innehåll. Parlamentet anser att de årliga sammanfattningarna bör ställas till parlamentets förfogande och inte endast finns tillgängliga på medlemsstatens språk, i syfte att öka insyn och ansvar.

51.

Europaparlamentet konstaterar dock att varken revisionsrätten eller kommissionen anser att de årliga sammanfattningarna i detta skede utgör en värdefull informationskälla när det gäller att bedöma stödmottagarnas kravefterlevnad eller resultat, och upprepar sin begäran om att kommissionen bör analysera de nationella kontrollsystemens styrkor och svagheter på grundval av de årliga sammanfattningar som mottagits. Parlamentet anser att denna situation är oacceptabel och uppmanar kommissionen att vidta omedelbara åtgärder för att se till att nästa årliga sammanfattningar kan användas för att bedöma stödmottagarnas kravefterlevnad.

52.

Europaparlamentet påpekar att de årliga sammanfattningarna som medlemsstaterna tillhandahåller ”i [deras] nuvarande form har ansetts ge ett mycket litet mervärde” och att ”de delar som överensstämmer i nuvarande årliga sammanfattning endast återger information som lätt finns tillgänglig från andra källor” (17). Parlamentet uppmanar därför samtliga medlemsstater att göra sina årliga sammanfattningar mer användbara genom att införa en övergripande analys av resultaten och en samlad revisionsförklaring för att visa sitt engagemang för en sund ekonomisk förvaltning av unionens medel och för transparens. Parlamentet uppmanar särskilt Belgien, Tyskland, Irland, Spanien, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Österrike och Polen att utan dröjsmål följa exemplet hos de 15 medlemsstater som har inkluderat en ”samlad revisionsförklaring” i sina årliga sammanfattningar för strukturåtgärder inom Europeiska socialfonden (ESF) och Eruf (18) för att budgetkontrollutskottet ska kunna använda denna information under ansvarsfrihetsförfarandet för 2012. Parlamentet förväntar sig att de medlemsstater som inte lämnar in en sådan revisionsförklaring i tid kommer att lämna in en uttömmande förklaring om skälen därtill.

53.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utfärda nationella förvaltningsförklaringar på lämplig politisk nivå och uppmanar kommissionen att upprätta en mall för en sådan förklaring.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på kort sikt i samarbete med medlemsstaterna upprätta en modell för nationella förvaltningsförklaringar som gör dem meningsfulla och jämförbara, och uppmanar kommissionen att öppet avge sitt yttrande om dessa förklaringar. Parlamentet anser att man i sådana förklaringar bl.a. bör bestyrka kriterier (såsom rättvisande räkenskaper, förvaltnings- och kontrollsystemens effektivitet samt lagligheten och korrektheten i de underliggande transaktionerna) och ange omfattningen av försäkringsreservationer och friskrivningsklausuler. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att underlätta kontrollen för de medlemsstater eller regioner som konsekvent uppnår bra resultat enligt revisionsrättens årsrapporter och deras egna nationella förvaltningsförklaringar. Parlamentet anser att revisionsrätten och kommissionen bör ha möjlighet att beakta innehållet i de nationella förvaltningsförklaringarna i sitt revisionsarbete.

55.

Europaparlamentet noterar de uppgifter som anges i nedanstående resultattavla angående de två initiativen om medlemsstaternas bidrag till att öka effektiviteten i delad förvaltning.

Resultattavla

56.

Europaparlamentet noterar att det totala antalet reservationer som kommissionens generaldirektörer har bifogat till sina årliga verksamhetsrapporter ökade från 17 år 2010 till 27 år 2011, och att den uppskattade totala ekonomiska effekten av reservationerna ökade till 1 959 miljoner EUR eller 1,5 procent av de utbetalningar som gjordes under 2011 (2010: 423 miljoner EUR, vilket motsvarar 0,3 procent).

57.

Europaparlamentet oroas över att denna utveckling avspeglar en hög risk för fel inom vissa områden, till exempel landsbygdsutveckling, sammanhållning eller det sjunde ramprogrammet, vilket har konstaterats av kommissionens generaldirektörer och bekräftats av revisionsrättens granskningsresultat.

58.

Europaparlamentet uppmärksammar de riktlinjer som kommissionens generalsekreterare och generaldirektören för GD Budget har gett till generaldirektörerna och cheferna för kommissionens avdelningar om hur man kan beräkna den kvarstående felprocenten, vilket har lett till en förbättring av vissa årliga verksamhetsrapporter såsom påpekats av revisionsrätten.

59.

Europaparlamentet beklagar dock att revisionsrätten har konstaterat brister i dessa instruktioner och deras genomförande, särskilt när det gäller den kvarstående felprocenten, och uppmanar bestämt kommissionen att som omedelbar prioritering anpassa sina riktlinjer till följd av detta.

60.

Europaparlamentet uppskattar de framsteg som kommissionen har gjort när det gäller att fastställa i vilken utsträckning transaktioner fortsätter att innehålla fel, men noterar med besvikelse att revisionsrätten har dragit slutsatsen att den kvarstående felprocenten ännu inte är en tillförlitlig indikator.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra framsteg när det gäller att redovisa mer exakta och tillförlitliga uppgifter om återkrav och finansiella korrigeringar och att ge information så långt som möjligt om vilket år utbetalningen har skett, vilket år det relaterade felet har upptäckts och vilket år återkraven eller de finansiella korrigeringarna redovisas i noterna till räkenskaperna (19).

62.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport om finansiella korrigeringar, inklusive det faktiska belopp som återförts till budgeten, i samband med avslutandet av regionalpolitiken 2000–2006, som visar vilka effekter de finansiella korrigeringar som har gjorts under programperioden och vid avslutandet har haft på den totala felprocenten för programperioden 2000–2006.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga denna rapporteringspraxis till de andra politikområdena som förvaltas av fleråriga program.

64.

Europaparlamentet rekommenderar i enlighet med den ståndpunkt som revisionsrätten har framfört att en tydlig koppling bör upprättas mellan de belopp som ingår i de årliga verksamhetsrapporterna, särskilt för att fastställa den kvarstående felprocenten, och den information om återkrav/finansiella korrigeringar som presenteras i räkenskaperna.

65.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen kan ge en översikt över de korrigeringar av felaktigheter och oriktigheter som har gjordes 2011, särskilt i den del av budgeten som genomförs genom delad förvaltning (20).

66.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen begär att generaldirektörerna systematiskt samlar in dessa uppgifter och publicerar dem i sina årliga verksamhetsrapporter.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i god tid för respektive förfarande för beviljande av ansvarsfrihet utfärda årliga meddelanden till parlamentet, rådet och revisionsrätten med en förteckning över finansiella korrigeringar och inbetalda återkrav, uppdelade efter land och program, för att visa sina resultat när det gäller att skydda unionens budget. Parlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av detta upprätta en rangordning av resultaten.

68.

Europaparlamentet noterar med oro att ovannämnda not 6 som bifogas den konsoliderade årsredovisningen endast omfattar finansiella korrigeringar och återkrav som genomförts på unionsnivå, och att information om belopp som dragits tillbaka, återkrav och pågående återbetalningsärenden för strukturåtgärder som gjorts av medlemsstaterna inte har redovisats av tillförlitlighetsskäl ”eftersom tvivel kvarstår vad gäller kvaliteten och fullständigheten hos de uppgifter som lämnats av medlemsstater och/eller för vissa program”. Parlamentet uppmanar kommissionen att årligen i ett meddelande offentliggöra alla belopp som korrigerats under det föregående året genom finansiella korrigeringar och återkrav för alla förvaltningsformer på unionsnivå och av medlemsstaterna.

69.

Europaparlamentet oroas över att kommissionen själv i nämnda not 6 bekräftar den bedömning som har gjorts av revisionsrätten om bristande tillförlitlighet hos medlemsstaternas övervaknings- och kontrollsystem, och beklagar djupt att detta kan påverka tillförlitligheten i kommissionens skriftliga uttalanden. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att de uppgifter som lämnas av medlemsstaterna är fullständiga och fullt tillförlitliga.

70.

Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att kommissionen genom att anta den sammanfattande rapporten på grundval av de förklaringar och reservationer generaldirektörerna och förvaltningscheferna lämnat i deras respektive årliga verksamhetsrapporter tar det samlade politiska ansvaret för förvaltningen av unionens budget (21).

71.

Europaparlamentet välkomnar förbättringarna i det övergripande yttrandet från kommissionens internrevisor, som också ligger till grund för den sammanfattande rapporten, men konstaterar att det positiva yttrande som internrevisorn har avgivit framför allt bygger på den försäkran som kommissionens högsta ledning har lämnat i de årliga verksamhetsrapporterna.

72.

Europaparlamentet upprepar därför sitt tidigare krav att kommissionen bör upprätta tillförlitliga och objektiva årliga verksamhetsrapporter.

73.

Europaparlamentet noterar att de två politikområden som har de högsta felprocenterna (landsbygdsutveckling, miljö, fiske och hälsa samt regionalpolitik, energi och transport) främst genomförs genom delad förvaltning, och beklagar att de uppskattade mest sannolika felprocenten uppgår till 7,7 respektive 6 procent.

74.

Europaparlamentet betonar revisionsrättens ordförandes påpekande att ”de nationella myndigheterna måste visa större engagemang i förvaltningen och kontrollen av EU-pengar, för det är ju de nationella myndigheterna som bildar den första – och viktigaste – försvarslinjen i skyddet av unionsmedborgarnas ekonomiska intressen” (22). Parlamentet understryker i detta sammanhang att medlemsstaterna har ett medansvar när det gäller att utnyttja resurserna på ett bättre sätt. Parlamentet anser dessutom att en aktiv involvering av de nationella parlamenten via deras respektive utskott med ansvar för kontrollen av hur unionsskattebetalarnas pengar används i medlemsstaterna (i likhet med parlamentets budgetkontrollutskott), inte bara på politisk och sakkunnig kontrollnivå utan också i förbindelse med planeringen av den nya sammanhållningspolitiken, skulle leda till en lägre felprocent, ökad insyn och demokratisk legitimitet i processen för utnyttjandet av unionens medel.

75.

Europaparlamentet beklagar att medlemsstaternas myndigheter i 62 procent av de granskade transaktioner på regionalpolitikens område som innehöll fel, och i 76 procent av de transaktioner som granskades inom ramen för ESF, hade tillgång till tillräcklig information för att kunna upptäcka och korrigera åtminstone en del av felen innan ersättning begärdes från kommissionen, och att revisionsrätten när det gäller landsbygdsutveckling konstaterade att kontrollerna på plats inte alltid genomfördes korrekt. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att omgående förstärka kontrollerna på primär nivå för att ta itu med denna oacceptabelt höga nivå av dålig förvaltning.

76.

Europaparlamentet uppmanar rådet och Coreper att se till att regelbundna nationella kontrollsystem i synnerhet och medlemsstaterna medansvar för bättre utnyttjande av resurserna i allmänhet tas upp som särskilda punkter på dagordningen för behöriga råds ministermöten och diskuteras i kommissionens närvaro.

77.

Europaparlamentet ber revisionsrätten att, i enlighet med artikel 287.4 andra stycket i EUF-fördraget, yttra sig om de nationella revisionsmyndigheternas oberoende i samband med delad förvaltning.

78.

Europaparlamentet konstaterar att många fel beror på felaktig tillämpning av nationella regler (framför allt när det gäller felen inom ramen för ESF under 2011 har brott mot nationella regler bidragit till 86 procent av felprocenten) samt att fel avseende stödberättigande (särskilt för stödmottagarna) och brott mot reglerna om offentlig upphandling (särskilt för delade och indirekt förvaltade fonder) är de två största felkällorna.

79.

Europaparlamentet välkomnar därför Europaparlamentets och rådets förslag om offentlig upphandling som kommissionen antog i 20 december 2011 (COM(2011) 896), eftersom det syftar till att förenkla reglerna och göra dem mer flexibla och därmed öka effektiviteten i offentliga utgifter. Parlamentet konstaterar dock att även de nationella reglerna om offentlig upphandling bör förenklas i enlighet med unionslagstiftningen.

80.

Europaparlamentet beklagar att fel också kan uppstå på grund av att EU-reglerna kompletteras med nationella regler som är onödigt komplexa och därför svåra att genomföra och kontrollera för medlemsstaterna, samtidigt som de medför ytterligare en onödig börda för stödmottagarna (”överreglering”).

81.

Europaparlamentet påpekar att dessa regler inte bara i onödan ökar felprocenten, eftersom alla överträdelser kommer att ses som ett fel i förvaltningen av unionens budget även om det är medlemsstaterna som bär ansvaret för dessa onödigt komplexa regler, men de kan också leda till att kommissionen utfärdar återbetalningskrav.

82.

Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att i samordning med kommissionen och efter att ha hört revisionsrätten identifiera onödigt komplexa nationella regler i syfte att förenkla dem, och att avlägga rapport om detta till parlamentet. Parlamentet noterar att man i detta avseende närmare bör undersöka möjligheten att utarbeta standardanbudsunderlag för offentlig upphandling.

83.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, vid kända överträdelser av budget- och konkurrenslagstiftningen i medlemsstaterna (särskilt vid offentlig upphandling), tillämpa striktare kontroller och större krav och om tvivel uppstår omedelbart inställa utbetalningen av strukturfondsmedel tills bestämmelserna efterlevs, så att en korrekt användning av medlen garanteras i enlighet med unionslagstiftningen.

84.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionens tjänsteavdelningar att inleda en pilothandlingsplan, som GD Sysselsättning gjorde för politikområden med en hög felrisk, i syfte att identifiera nyckelområden där förenkling kan bidra till att minska felprocenten på stödmottagarnivå.

85.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ytterligare instrument för att underlätta samråd med stödmottagarna och stärka deras direkta återkoppling till de nationella myndigheterna, i linje med ansträngningarna för att förenkla de nationella bestämmelserna och minska felprocenten.

86.

Europaparlamentet upprepar sitt krav till kommissionen att meddela vilka medlemsstater som är ansvariga för de kumulativa kvantifierbara fel som fastställts. Parlamentet har ingen förståelse för att revisionsrätten begränsas genom sin statistiska urvalsmetod, vilket förhindrar den från att redogöra för vilka medlemsstater som har den högsta felprocenten. Parlamentet kräver att revisionsrätten jämför sina granskningsresultat med kommissionens resultat för att fastställa vilka medlemsstater eller regioner som oftast drabbas av fel och vilka som drabbas av de största felen.

87.

Europaparlamentet noterar ikraftträdandet av den europeiska stabilitetsmekanismen, men beklagar att mekanismen etablerades utanför unionens institutionella ram, vilket utesluter alla former av demokratisk, politisk och budgetmässig kontroll från unionsinstitutionernas och särskilt parlamentets sida. Parlamentet betonar att etableringen utanför unionens institutioner utgör ett bakslag för unionens utveckling, främst på bekostnad av parlamentet, revisionsrätten och EU-domstolen. Parlamentet anser att det är av största vikt att den europeiska stabilitetsmekanismen diskuteras minst en gång om året vid ett plenarsammanträde i närvaro av rådet och kommissionen på grundval av rapporten från dess styrelse.

88.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om och utvärdera de strategier mot bedrägerier som införs inom varje generaldirektorat till följd av antagandet av kommissionens nya strategi mot bedrägerier (COM(2011) 376) och den interna handlingsplanen (SEC(2011) 787) för att genomföra den i juni 2011.

89.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för hur den så snart som möjligt kommer att förbättra bestämmelserna om att införa en proaktiv förvaltning av potentiella intressekonflikter och ”svängdörrspolicy”.

90.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen redogöra för hur den har genomfört artikel 5.3 i WHO:s ramkonvention om tobakskontroll och vad den tänker göra för att förbättra och förtydliga befintliga regler.

91.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt förse parlamentet med en översikt över alla (offentliga och icke-offentliga) handlingar och alla personer som har varit delaktiga i förhandlingarna om de fyra samarbetsavtalen med tobaksindustrin.

92.

Europaparlamentet konstaterar att unionen har undertecknat WHO:s ramkonvention om tobakskontroll. Parlamentet anser att genomförandet av artikel 5.3 är en juridiskt bindande skyldighet för unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för hur bestämmelserna i artikel 5.3 har genomförts i unionen och dess institutioner, särskilt med tanke på frågan om i hur stor utsträckning genomförandet följer de riktlinjer som WHO har ställt upp för artikel 5.3 samt var och varför kommissionen har avvikit från dessa riktlinjer.

93.

Europaparlamentet välkomnar den höga nivån för budgetgenomförandet, dvs. 99,3 procent av åtagandebemyndigandena (samma som 2010) och 98,6 procent av betalningsbemyndigandena (2010: 96,6 procent) och minskningen av det totala överskottet från 4,5 miljarder EUR år 2010 till 1,5 miljarder EUR år 2011.

94.

Europaparlamentet är bekymrat över att medlemsstaternas betalningsansökningar accelererade mot slutet av året när det gäller ESF, Eruf och Sammanhållningsfonden, eftersom detta hindrar kommissionen från att begära en ändringsbudget hos budgetmyndigheten i tid för att kunna öka betalningsbemyndigandena så att de mottagna ansökningarna kan uppfyllas. Parlamentet ber därför kommissionen att kräva att medlemsstaterna skickar in merparten av ansökningarna så tidigt som möjligt.

95.

Europaparlamentet varnar för att en koncentration av en stor del av betalningarna till december kan påverka övervaknings- och kontrollsystemens ändamålsenlighet och öka risken för fel.

96.

Europaparlamentet är bekymrat över den omfattande ökningen av utestående budgetåtaganden från 13 miljarder EUR år 2010 till 207 miljarder EUR (främst inom sammanhållningspolitiken) för programperioden 2007–2013.

97.

Europaparlamentet insisterar på att tillräckliga betalningsbemyndiganden måste göras tillgängliga redan från början under kommande år.

98.

Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten i sin årsrapport kom fram till att inkomstberäkningen inte innehöll några väsentliga fel. Parlamentet är dock bekymrat över att revisionsrättens granskning, när det gäller traditionella egna medel (TEM), inte kan omfatta oredovisade importer eller de importer som har undgått tullövervakning och att årsrapporten därför inte innehåller någon uppskattning av de förluster detta innebär för EU-budgeten. Parlamentet föreslår att revisionsrätten utfärdar en särskild rapport om oredovisade importer baserad på en undersökning i minst tio medlemsstater och anpassar sitt arbetsprogram för 2013 i enlighet därmed.

99.

Europaparlamentet anser att revisionsrättens effektivitetsrevision på inkomstområdet är särskilt värdefull, och uppmuntrar revisionsrätten att använda mer av sina resurser till detta område. Parlamentet beklagar att årsrapporten, kring vilken mycket av revisionsrättens arbete koncentreras, innehåller lite information om den faktiska situationen när det gäller en effektiv uppbörd av inkomster. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att i sin årsrapport lägga större tonvikt vid inkomstrevisionen för att ge en uttömmande bild av ändamålsenligheten hos systemet för uppbörd av inkomster i medlemsstaterna och vilka konsekvenser det får om det inte fungerar korrekt.

100.

Europaparlamentet erinrar om att parlamentet följer upp situationen när det gäller uppbörd av egna resurser i sitt initiativbetänkande om skydd av unionens ekonomiska intressen, som utarbetas varje år mot bakgrund av en rapport från kommissionen.

101.

Europaparlamentet är djupt oroat över revisionsrättens slutsats att det kvarstår brister inom den nationella tullövervakningen och att det därför inte kan garanteras att de traditionella egna medel som redovisats är fullständiga och korrekta. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att kontrollen av tullförfarandena i medlemsstaterna inte fungerar korrekt och erinrar om att ett korrekt genomförande av tullförfarandena direkt påverkar beräkningen av mervärdesskatten. Parlamentet är mycket bekymrat över att revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 13/2011 fann att efter tillämpningen av tullförfarande 42 (23) under 2009 uppgick de extrapolerade förlusterna till cirka 2 200 miljoner EUR (24) i de sju medlemsstaterna som granskades, vilket motsvarar 29 procent av den mervärdesskatt som teoretiskt hade kunnat tas ut på det beskattningsbara värdet av all import som utfördes enligt tullförfarande 42 under 2009 i dessa sju medlemsstater.

102.

Europaparlamentet betonar revisionsrättens slutsatser i den särskilda rapporten nr 13/2011 att ”undandragande av mervärdesskatt påverkar medlemsstaternas finansiella intressen. Det får effekter för EU:s budget eftersom det leder till lägre momsbaserade egna medel. Denna förlust kompenseras av de egna medel som baseras på bruttonationalinkomsterna, vilket snedvrider enskilda medlemsstaters bidrag till EU:s budget. Skattebedrägerier undergräver dessutom den inre marknadens funktion och förhindrar lojal konkurrens” (25).

103.

Europaparlamentet understryker att revisionsrättens slutsats i särskild rapport nr 13/2011 bekräftades av de slutsatser som drogs vid undersökningsuppdraget från parlamentets budgetkontrollutskott till hamnarna i Rotterdam och Antwerpen, den 19 och 20 september 2012. Parlamentet påpekar att unionen är ett stort handelsblock och att stora europeiska hamnar hanterar många fartyg. Parlamentet noterar att dessa hamnar på grund av det logistiska trycket är beroende av de förfaranden som fastställs i tullförordningen och att de godkända ekonomiska aktörerna spelar en allt viktigare roll. Parlamentet konstaterar dock att till exempel Rotterdam, Europas största hamn, beviljade importörerna en hög nivå av förenklade tullförfaranden jämfört med andra större hamnar i unionen. Parlamentet betonar att förenklingen av tullförfarandena måste åtföljas av en lämplig och effektiv riskhanteringsstrategi, som garanterar effektiva kontrollsystem för att undvika snedvridningar av konkurrensen, samt att de förenklade förfarandena noggrant och regelbundet bör övervakas av kommissionen och medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att färre kontroller kan leda till stora ekonomiska fördelar för en hamn, och betonar att alla omotiverade minskningar av kontrollerna kan inverka mycket negativt på unionens och medlemsstaternas ekonomiska intressen.

104.

Europaparlamentet uppmärksammar de initiativ som kommissionen har tagit som en uppföljning av revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2011. Parlamentet beklagar dock att, enligt Eurofiscs första verksamhetsrapport för 2011 som offentliggjordes i maj 2012, har huvudresultaten och iakttagelserna i den särskilda rapporten ännu inte genomförts. Parlamentet begär information om utvecklingen före september 2013.

105.

Europaparlamentet är mycket oroat över resultatet inom verksamhetsområde 3, dvs. att skatteförvaltningarna i de flesta medlemsstaterna inte har direkt tillgång till tulluppgifter och att det därför inte är möjligt med automatiska korskontroller med skatteuppgifter.

106.

Europaparlamentet beklagar att rekommendation nr 6 i den särskilda rapporten nr 13/2011, där man efterlyser en ändring av momsdirektivet för att kunna särskilja de unionsinterna leveranserna efter import enligt detta förfarande i näringsidkarnas momssammanställningar, inte har genomförts av kommissionen. Detta skulle möjliggöra en effektiv avstämning mellan tull- och skatteuppgifter i importmedlemsstaten. Parlamentet begär information om varför detta inte har gjorts.

107.

Europaparlamentet beklagar att rådet inte har agerat på revisionsrättens rekommendation om att ändra momsdirektivet för att hålla importören (eller dennes skatterepresentant) solidariskt ansvarig för momsförlusten i destinationsmedlemsstaten om han eller hon inte i tid lämnar in en komplett momssammanställning.

108.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att se till att revisionsrättens rekommendationer i dess särskilda rapport nr 13/2011 genomförs i högre grad.

109.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen och medlemsstaterna inte har kunnat garantera att den moderniserade tullkodexen kommer att genomföras i tid, dvs. vara tillämpbar senast den 24 juni 2013. Parlamentet betonar att eventuella ytterligare förseningar kommer att förhindra ett adekvat skydd av medlemsstaternas, och följaktligen hela unionens, ekonomiska intressen och understryker att denna situation enligt kommissionen i hög grad beror på att medlemsstaterna inte kan komma överens om den mest lämpliga metoden för it-utveckling och att de är begränsade när det gäller mänskliga och ekonomiska resurser. Parlamentet är bekymrat över att kommissionen och medlemsstaterna ligger efter när det gäller denna mycket viktiga reform och att uppbörden av egna resurser är otillräcklig.

110.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera kostnaderna för att skjuta upp den fullständiga tillämpningen av den moderniserade tullkodexen genom att beräkna de budgetmässiga konsekvenserna av detta uppskjutande.

111.

Europaparlamentet hänvisar till en undersökning beställd av parlamentet om ”Genomförande av den moderniserade tullkodexen” (26), av vilken det framgår att den moderniserade tullkodexen (som kommer att heta ”en tullkodex för unionen” om kommissionens förslag till omarbetning antas) i bästa fall skulle kunna träda i kraft i december 2017. Parlamentet påminner kommissionen om att unionen har exklusiv behörighet på tullunionsområdet och att den därför bör se till att medlemsstaterna följer reglerna. Parlamentet uppmanar följaktligen kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att se till att den moderniserade tullkodexen genomförs så tidigt som möjligt och att man under alla omständigheter undviker det katastrofscenario som tas upp i undersökningen, dvs. ett genomförande i mars 2033.

112.

Europaparlamentet beklagar att två viktiga initiativ som syftar till att bekämpa mervärdesskattebedrägeri, dvs. förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller en mekanism för snabba insatser mot mervärdesskattebedrägeri (COM(2012) 428) och förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG beträffande frivillig och tillfällig tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av vissa varor och tjänster som är känsliga för bedrägeri (COM(2009) 511) har blockerats i rådet.

113.

Europaparlamentet välkomnar att Eurofisc, som är en gemensam operativ struktur för att medlemsstaterna ska kunna svara med snabba insatser mot gränsöverskridande mervärdesskattebedrägerier, är fullt operativ. Parlamentet konstaterar att ett specifikt arbetsområde inrättades i februari 2011 för att utbyta riktad information om bedrägligt utnyttjande av tullförfarande 42.

114.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sin samordning med medlemsstaterna för att samla in tillförlitliga uppgifter om tull- och mervärdesskattegapet i respektive länder och att regelbundet rapportera till parlamentet om detta.

115.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägerier och skatteundandragande (COM(2012) 722), och lovordar särskilt kommissionens förslag till inrättandet av en mekanism för snabba insatser och insisterar på att detta skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att reagera snabbt och effektivt mot mervärdesskattebedrägerier. Parlamentet betonar att medlemsstaternas potentiella kostnader för skatteflykt och skatteundandragande uppskattningsvis uppgår till cirka 1 biljon EUR varje år, medan unionens budget för 2011 i form av åtagandebemyndiganden uppgick till endast 142,5 miljarder EUR.

116.

Europaparlamentet beklagar ökningen av felprocenten till 4,0 procent inom politikområdet ”Jordbruk och landsbygdsutveckling” som omfattar utgifterna för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) samt för verksamhetsområdena miljö, fiske och hälsa.

117.

Europaparlamentet erinrar om att den försämrade situationen för jordbruket och, framför allt för landsbygdsutvecklingen, är den främsta anledningen till ökningen av den mest sannolika felprocenten för alla betalningar under budgetåret 2011.

118.

Europaparlamentet konstaterar att även om 0,2 procent av den här felprocenten beror på en ändring av revisionsrättens metod angående brott mot tvärvillkoren, ökade felprocenten för hela jordbrukspolitikområdet mellan 2010 och 2011 i reala termer med 1,5 procentenheter, från 2,3 procent år 2010 till 3,8 procent år 2011 (27).

119.

Europaparlamentet noterar att revisionsrätten för första gången tog med överträdelser av tvärvillkoren vid beräkningen av felprocenten ”eftersom skyldigheterna när det gäller tvärvillkor är faktiska rättsliga krav som alla stödmottagare måste uppfylla för att ha rätt till direktstödet och är de grundläggande och i många fall enda villkor som måste uppfyllas för att utbetalning av hela direktstödet ska vara motiverad” (28). Parlamentet uppmanar revisionsrätten att i detta sammanhang ytterligare förklara och motivera sitt byte av metod. Parlamentet uppmanar kommissionen och revisionsrätten att komma överens om en konsekvent metod som gör det möjligt att bättre jämföra resultaten av kommissionens budgetgenomförande från år till år.

120.

Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten begränsar sin revision till enbart vissa föreskrivna verksamhetskrav samt till kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, och att felprocenten måste användas med stor försiktighet och inte ses som en övergripande bedömning av jordbrukarnas respekt för tvärvillkoren (29).

121.

Europaparlamentet konstaterar att det är upp till medlemsstaterna att definiera ”god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden” och för vilka arealer detta ska tillämpas. Parlamentet är mycket kritiskt till att detta innebär att direktstöd kommer att betalas ut till stödmottagare som mycket ofta inte är jordbrukare. Parlamentet anser att detta är en felaktig fördelning av medel som skulle kunna sparas.

122.

Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna återkrävde 172,7 miljoner EUR från stödmottagarna under budgetåret 2011 och att det totala utestående beloppet som återstår att återkrävas från stödmottagarna vid årsskiftet uppgick till 1 206,9 miljoner EUR, varav 458 miljoner EUR har belastats medlemsstaterna för EGJF-utgifter i linje med 50/50-regeln. Parlamentet bekräftar att under budgetåret 2011 kommer utebliven indrivning att belasta unionens budget med runt 25,7 miljoner EUR. Parlamentet påpekar att GD AGRI avslutade samtliga pågående uteblivna indrivningsärenden från 2006 eller 2002 genom beslut 2011/272/EU (30) av den 29 april 2011 och att enligt tillämpningen av 50/50-regeln belastades medlemsstaterna med 27,8 miljoner EUR samtidigt som unionens budget belastades med 29,2 miljoner EUR för utebliven indrivning.

123.

Europaparlamentet gläder sig över att revisionsrätten för första gången tillhandahåller två särskilda bedömningar: å ena sidan av marknads- och direktstödet och å andra sidan av landsbygdsutvecklingen, och anser att det ger en bättre inblick i varje politikområde. Parlamentet uppmanar dock revisionsrätten att offentliggöra felprocenten för landsbygdsutveckling samt miljö, fiske och hälsa separat i stället för sammantaget.

124.

Europaparlamentet välkomnar förteckningen med uppgifter om stödmottagarna av betalningar från den gemensamma jordbrukspolitiken i medlemsstaterna. Parlamentet anser att detta verktyg är ett viktigt steg mot ökad insyn i jordbrukssektorn, men erinrar om att kommissionens förordning (EG) nr 259/2008 (31) har ändrats för att begränsa skyldigheten att offentliggöra uppgifter om stödmottagare som får stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken till juridiska personer, i enlighet med EU-domstolens dom av den 9 november 2010 om upphävning av lagstiftningen för fysiska personer (32). Parlamentet uppmärksammar kommissionens förslag till nya regler om öppenhet, som antogs den 25 september 2012, för att tvinga medlemsstaterna att lämna ut uppgifter om alla stödmottagare, inklusive fysiska personer, med undantag av stödmottagare vars årliga stöd inte är högre än ett visst minimitröskelvärde, med beaktande av invändningarna i EU-domstolens dom, särskilt när det gäller frågor som rör uppgiftsskydd.

125.

Europaparlamentet uppmärksammar nuvarande praxis i förvaltningen av Sapard-stöd, nämligen att stöden endast undantagsvis återkrävs fullt ut om det bedrägliga beteendet avseende en del av projektet artificiellt har skapat sådana förutsättningar att stödmottagaren utan dessa inte hade erhållit något stöd till projektet över huvud taget. Parlamentet oroas över nuvarande praxis, som kommissionen rekommenderar Sapardorganet, att ett projekt som till viss del har påverkats av bedrägligt beteende kan anses berättigat till stöd om projektet inte anses vara artificiellt, dvs. om kostnadsandelen för alla delar som påverkas uppgår till högst 50 procent av de totala kostnaderna för hela projektet. Parlamentet oroas särskilt över att denna praxis inte avskräcker från bedrägligt beteende.

126.

Europaparlamentet beklagar att utbetalningarna från EGJF innehöll väsentliga fel under 2011 (den mest sannolika felprocenten uppskattades till 2,9 procent av revisionsrätten) och att de kontrollsystem som granskades av revisionsrätten i Österrike, Finland, Ungern, Italien och Spanien endast visade sig vara delvis ändamålsenliga när det gällde att garantera att betalningarna var lagliga och korrekta.

127.

Europaparlamentet konstaterar att den vanligaste typen av fel avseende riktighet bestod i att arealer redovisades som större än de var och de flesta av dessa fel uppgick till mindre än 5 procent. Parlamentet beklagar att de största felen avseende riktighet gäller fall där stödberättigandet för permanent betesmark bedömts felaktigt och registrerats felaktigt i systemet för identifiering av jordbruksskiften av medlemsstaternas myndigheter.

128.

Europaparlamentet stöder därför helhjärtat revisionsrättens rekommendation att en korrekt bedömning av stödberättigandet för permanent betesmark bör garanteras (33).

129.

Europaparlamentet konstaterar besviket att revisionsrätten kommit fram till att ändamålsenligheten i det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IACS) påverkas negativt av att det finns oriktiga uppgifter i de olika databaserna och av att de utbetalande organen i vissa medlemsstater behandlar ersättningsanspråken felaktigt. Parlamentet påminner kommissionen om att införandet av IACS ledde till att felen minskade, och uppmanar kommissionen att se till att situationen utan dröjsmål åtgärdas genom att vid behov avbryta och ställa in utbetalningar av stöd.

130.

Europaparlamentet oroas över att kommissionen i sin årliga verksamhetsrapport upprätthållit sina reservationer beträffande IACS-systemen i Bulgarien och Portugal på grund av allvarliga brister. Parlamentet understryker att, med tanke på IACS betydelse för förvaltningen och kontrollen av jordbruksutgifterna, innebär allvarliga brister i systemets uppbyggnad och drift en risk för försämrat anseende för kommissionen, även om de ekonomiska konsekvenserna inte överstiger väsentlighetströskeln.

131.

Europaparlamentet beklagar att flera systematiska fel i systemen för kontroll och förvaltning som upptäckts och inrapporterats redan tidigare år inte har åtgärdats: felaktig klassificering av markanvändning, för hög redovisning av stödberättigade marker i systemet för identifiering av jordbruksskiften eller felaktig tillämpning av begreppet uppenbart fel.

132.

Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten fann brister i mätningarna på plats. Parlamentet insisterar på att kontrollerna på plats måste vara av den kvalitet som krävs för att man ska kunna fastställa stödberättigande arealer på ett tillförlitligt sätt (34).

133.

Europaparlamentet beklagar att de attesterande organens arbete som granskats av revisionsrätten under det nya frivilliga förfarandet för säkerställande av lagligheten och korrektheten är otillräckligt.

134.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder så att de utbetalande organen rättar till de brister som har upptäckts i deras administrations- och kontrollsystem. Parlamentet insisterar på att utformningen av och kvaliteten på de attesterande organens arbete måste förbättras så att en tillförlitlig bedömning av lagligheten och korrektheten i transaktionerna i de utbetalande organen kan tillhandahållas. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda om det är möjligt att samarbeta med privatpersoner för att kontrollera tvärvillkoren och minska den administrativa bördan.

135.

Europaparlamentet beklagar att utbetalningarna inom politikområdet landsbygdsutveckling, miljö, fiske och hälsa innehöll väsentliga fel under 2011 (den mest sannolika felprocenten uppskattades till 7,7 procent av revisionsrätten) och att de granskade systemen för övervakning och kontroll endast delvis var ändamålsenliga.

136.

Europaparlamentet konstaterar att merparten av den mest sannolika felprocenten rör stödberättigandet för icke arealrelaterade åtgärder, till exempel modernisering av jordbruksföretag och inrättande av grundläggande tjänster för ekonomin och befolkningen på landsbygden, delvis på grund av att reglerna och stödvillkoren ofta är komplexa.

137.

Europaparlamentet är bekymrat över att många fel upptäcktes när stödmottagarna var offentliga organ, till exempel kommuner eller det utbetalande organet självt (35), och att dessa fel till exempel gällde redovisning av oberättigad moms eller bristande efterlevnad av regler för offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att se till att de befintliga reglerna tillämpas bättre.

138.

Europaparlamentet beklagar återigen att kommissionen använder olika metoder för att beräkna fel i samband med offentlig upphandling inom de två politikområdena jordbruk och sammanhållning och att dessa metoder inte stämmer överens med revisionsrättens metoder. Parlamentet uppmanar kommissionen och revisionsrätten att omedelbart harmonisera behandlingen av fel i samband med offentlig upphandling inom dessa två politikområden (36).

139.

Europaparlamentet noterar att revisionsrätten konstaterade betydande problem med genomförandet av tvärvillkor när det gällde identifiering och registrering av djur (37). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra kvaliteten på kontrollerna under året utan att mottagarna belastas med ytterligare administrativa bördor.

140.

Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten upptäckte brister i medlemsstaternas system för övervakning och kontroll inom verksamhetsområdet landsbygdsutveckling och att de tre granskade delarna uppvisade brister, dvs. administrativa system och kontrollsystem som ska garantera korrekta betalningar, kontrollsystem som baseras på fysiska kontroller på plats och system som ska garantera tillämpning och kontroll av tvärvillkor.

141.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta revisionsrättens iakttagelser när den fastställer metoden för GD Jordbruks revisioner inför avslutandet av räkenskaperna.

142.

Europaparlamentet är mycket bekymrat över GD Jordbruks skriftliga uttalanden eftersom den årliga verksamhetsrapporten inte innehåller någon förklaring till varför procentsatsen för kvarstående fel för landsbygdsutveckling hade ”ökat betydligt jämfört med det föregående året” (38).

143.

Europaparlamentet konstaterar att enligt revisionsrätten är DG Jordbruks procentsats för kvarstående fel mycket lägre än revisionsrättens resultat eftersom den bygger på uppgifter för medlemsstaterna från 2010 och, som revisionsrätten har kommit fram till i sina granskningar, upptäcker eller rapporterar inte medlemsstaterna alla icke stödberättigande utgifter på grund av brister i deras kontroller av utbetalande organ (39).

144.

Europaparlamentet är mycket bekymrat över att DG Jordbruk anser att medlemsstaterna i allmänhet förbättrar sina system för förvaltning och kontroll av landsbygdsutgifter (40), medan revisionsrättens granskning visar att de undersökta systemen för kontroll och övervakning i Danmark, Finland, Ungern, Italien och Spanien inte var ändamålsenliga eller endast delvis var ändamålsenliga (41). Parlamentet anser att en så stor skillnad mellan kommissionens och revisionsrättens bedömningar gör det svårt för den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten att komma fram till objektiva slutsatser. Parlamentet betonar att det krävs informationsutbyten mellan revisionsrätten och kommissionen för att underlätta en samordnad retrospektiv analys av tidigare perioder i syfte att garantera en tillförlitlig databas för framtida jämförelser. Parlamentet är övertygat om att trepartsmöten mellan revisionsrätten, kommissionen och företrädare för de berörda medlemsstaterna kan bidra till att en gemensam analys tas fram.

145.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att minska felprocenten på landsbygdsutvecklingsområdet och välkomnar att DG Jordbruk har inrättat en arbetsgrupp som ska fastställda de bakomliggande orsakerna till fel på landsbygdsutvecklingsområdet samt utarbeta korrigerande åtgärder under den nuvarande och den kommande programperioden.

146.

Europaparlamentet uppmanar likväl kommissionen att ta fram en handlingsplan för att minska felprocenten, både genom att bistå och vägleda medlemsstaterna med hjälp av exempel på bästa praxis och genom att förstärka övervakningen av genomförandet av programmen samt att när så krävs mer ändamålsenligt utdöma sanktioner (såsom avbrott i betalningar eller betalningsinställelser), framför allt för landsbygdsutvecklingsområdet.

147.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förbättra kvalitetskontrollen av godkännandekriterierna för utbetalande och attesterande organ.

148.

Europaparlamentet stöder fullt ut revisionsrättens rekommendationer att reglerna och villkoren för landsbygdsutvecklingsområdet bör förenklas ytterligare och att medlemsstaterna ska se till att de befintliga reglerna tillämpas bättre.

149.

Europaparlamentet är i detta sammanhang bekymrat över presentationen av politikområdena miljö och hälsa samt landsbygdsutveckling och fiske i revisionsrättens årsrapport om genomförandet av unionens budget, eftersom det påpekas att betalningarna vid budgetårets slut innehöll väsentliga fel. Parlamentet uppmärksammar noga att denna slutsats endast avser området landsbygdsutveckling. Parlamentet begär att revisionsrätten undersöker möjligheten att utforma denna presentation på ett annat sätt i framtiden så att hänsyn tas till de goda resultaten inom de politikområden som utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet ansvarar för.

150.

Europaparlamentet anser att de övergripande genomförandenivåerna för budgetrubrikerna miljö, klimatåtgärder, folkhälsa och livsmedelssäkerhet är tillfredsställande. Parlamentet betonar att 2011 är det första budgetår som omfattas av det fullständiga budgetförfarandet i enlighet med EUF-fördraget. Parlamentet påpekar igen att endast 0,76 procent av unionens budget är avsatt till dessa politiska instrument, som utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet ansvarar för, och påpekar det tydliga mervärdet för EU på dessa områden och unionsmedborgarnas stöd för unionens miljö- och klimatpolitik.

151.

Europaparlamentet understryker att den övergripande utnyttjandegraden uppgick till 99,92 procent på området miljö- och klimatpolitik. Parlamentet konstaterar vidare att utnyttjandet av betalningsbemyndigandena låg på 88,05 procent. Parlamentet noterar att det här är det första året som budgetposterna för miljö och klimatåtgärder har genomförts av generaldirektoratet för miljö och det nyligen inrättade generaldirektoratet för klimatpolitik, som fick eget budgetansvar 2011.

152.

Europaparlamentet är tillfreds med att man uppnått ett utnyttjande på 99,82 procent för driftsbudgeten för Life+, vilket visar detta instrument behövs och att det har accepterats som ett gemensamt instrument som uteslutande främjar miljöskydd. Parlamentet noterar att 267 179 828 EUR öronmärktes under 2011 till projekt i medlemsstaterna, 8 997 284 EUR till stöd till icke-statliga organisationers praktiska verksamhet, 46 817 919 EUR till åtgärder avsedda för att stödja kommissionens roll att initiera och övervaka utvecklingen av åtgärder och lagstiftning och 17 589 277 EUR till administrativt stöd. Parlamentet kommer att fortsätta att övervaka hur anslagen till Life+ fördelas mellan dessa tre delområden för att se till att de används på ett effektivt sätt.

153.

Europaparlamentet är medvetet om att betalningsnivån för åtgärder inom ramen för Life+ som GD CLIMA ansvarar för endast uppgick till 58,23 procent det första året. Parlamentet noterar att detta låga utnyttjande beror på att utarbetandet av 2011 års budget var alltför optimistiskt och att de begärda beloppen var för höga. Parlamentet noterar dessutom att de slutliga regleringarna av betalningarna begärdes först 2012. Parlamentet betonar att outnyttjade betalningsbemyndiganden har överförts till andra budgetposter i samband med den samlade överföring som äger rum i november varje år. Parlamentet är medvetet om att dessa betalningsbemyndiganden under 2011 har använts för att täcka underskott i sammanhållningspolitikens budgetposter.

154.

Europaparlamentet anser att de framsteg som gjorts när det gäller genomförandet av fem pilotprojekt och två förberedande åtgärder som tillsammans uppgår till 11 765 508 EUR är tillfredsställande. Parlamentet är medvetet om att genomförandet av dessa åtgärder kan bli besvärligt för kommissionen på grund av de små belopp som är tillgängliga när det gäller de nödvändiga förfarandena för genomförande (t.ex. handlingsplan, meddelande om ansökningsomgång). Parlamentet uppmanar kommissionen att i framtiden inrikta sig på pilotprojekt och förberedande åtgärder som tillför unionen ett verkligt mervärde.

155.

Europaparlamentet noterar utnyttjandegraden på 95,1 procent för budgetkapitel 17 04 – Livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och växtskydd. Parlamentet är medvetet om att ett fullt utnyttjande inte var nödvändigt på grund av lägre kostnader för vaccinering mot blåtunga jämfört med medlemsstaternas prognoser, på grund av att en del medlemsstater gått över till frivilliga program som finansieras av jordbrukarna och på grund av färre BSE-fall. Parlamentet noterar att genomförandet av betalningarna ökat till 98,1 procent jämfört med 90,5 procent år 2010. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka samarbetet med medlemsstaterna för att få tillgång till de bästa och mest korrekta uppgifterna till prognoserna på detta politikområde.

156.

Europaparlamentet tar del av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten om Europeiska unionens årsredovisning för budgetåret 2011, samt revisionsrättens årsrapport för budgetåret 2011. Parlamentet anser att politikområdet havsfrågor och fiske inte framhävs i dessa dokument.

157.

Europaparlamentet gläder sig över att genomförandet av avdelning 11 i budgeten globalt sett var tillfredsställande, med en genomförandenivå på 97 procent för åtagandebemyndiganden och 95 procent för betalningsbemyndiganden. Parlamentet noterar vidare att revisionsrätten inte framförde några betydande iakttagelser beträffande GD MARE:s årliga verksamhetsrapport.

158.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att inte sammanföra felprocentsuppgifterna för fiskeri, miljö, landsbygdsutveckling och hälsa utan att presentera dem separat.

159.

Europaparlamentet påminner om att övervakningen av fiskfångsterna i enlighet med partnerskapsavtalen om fiske var otillräcklig under 2010, vilket ledde till ytterligare betalningar för att täcka fångst som gick utöver de överenskomna kvoterna. Parlamentet välkomnar därför de åtgärder som vidtagits av GD MARE för att förbättra övervakningen av fångsterna i enlighet med partnerskapsavtalen om fiske, vilket förhoppningsvis kommer att förhindra att denna situation, som framhävdes av revisionsrätten, uppstår igen. Parlamentet noterar att de överfiskade mängderna under 2010 drogs av från kvoten för 2011.

160.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten på nytt att inbegripa en revision av den gemensamma fiskeripolitikens externa dimension i sitt arbetsprogram.

161.

Europaparlamentet noterar de reservationer som gjordes i GD MARE:s årliga verksamhetsrapport i fråga om Europeiska fiskerifonden (EFF), till följd av revisionsrättens särskilda rapport nr 12/2011, beträffande investeringar ombord som finansierats enligt artikel 25.2 i förordning (EG) nr 1198/2006 (42) och som ökade fartygens förmåga att fånga fisk. Parlamentet förstår att GD MARE har arbetat tillsammans med medlemsstaterna för att lösa de konstaterade problemen genom att se över de projekt som finansieras enligt denna bestämmelse i EFF i syfte att undanröja icke stödberättigande utgifter.

162.

Europaparlamentet ställer sig frågande till de tekniska utvärderingsmetoder som har lett till att vissa utgifter enligt artikel 25.2 i förordning (EG) nr 1198/2006 inte är berättigade till stöd eftersom de skulle höja kapaciteten, trots att syftet med dessa utgifter var att modernisera fiskeverksamheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ny definition av kapacitet, särskilt för att undvika denna typ av omtolkning i framtiden.

163.

Europaparlamentet är djupt bekymrat över att offentligt stöd har använts för att öka fartygs förmåga att fånga fisk och därmed ökat överkapaciteten inom unionens fiskerisektor.

164.

Europaparlamentet noterar den andra reservationen i DG MARE:s årliga verksamhetsrapport avseende förvaltningen och kontrollen av genomförandet av EFF i Tjeckien, Finland, Italien, Nederländerna, Rumänien, Slovakien, Spanien och Sverige.

165.

Europaparlamentet anser att revisionsrättens årsrapport i framtiden bör innehålla en särskild specificering för de siffror som avser GD MARE i syfte att öka transparensen. Samtidigt bör det göras ett större antal granskningar för att säkerställa att stickprovet i större utsträckning generellt sett är korrekt.

166.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att hantera de konstaterade problemen och därigenom göra det möjligt att häva de nuvarande reservationerna.

167.

Europaparlamentet beklagar att den mest sannolika felprocenten inom detta utgiftsområde enligt revisionsrättens uppskattning är 6 procent, vilket är oacceptabelt högt. Parlamentet noterar att den här felprocenten alltjämt är lägre än de felprocent som revisionsrätten rapporterade för perioden 2006–2008 på grund av skärpta kontrollbestämmelser och en strikt politik i fråga om avbrott i betalningar eller betalningsinställelser när brister konstaterats, i enlighet med kommissionens handlingsplan från 2008.

168.

Europaparlamentet är bekymrat över att medlemsstaternas myndigheter för 62 procent av de transaktioner inom regionalpolitiken som innehåller fel hade tillgång till tillräckligt mycket information för att kunna upptäcka och korrigera åtminstone en del av felen innan utgifterna attesterades för kommissionen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att begära att medlemsstaterna förbättrar sina system för förvaltning och kontroll så att de kan upptäcka och åtgärda fel på nationell nivå. Parlamentet anser att detta är ett krav som följer av principen om sund ekonomisk förvaltning (”bättre utnyttjande av resurser”) och betonar att bristfälliga nationella system för förvaltning och kontroll måste leda till nettokorrigeringar.

169.

Europaparlamentet noterar att revisionsrätten bedömde arbetet vid sju nationella och regionala revisionsmyndigheter från olika medlemsstater och kom fram till slutsatsen att revisionsmyndigheterna i Grekland, Ungern, Lettland och Portugal var ändamålsenliga, att revisionsmyndigheterna i Italien-Sicilien och Rumänien delvis var ändamålsenliga och revisionsmyndigheten i Tjeckien inte var ändamålsenlig.

170.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda alla tillgängliga instrument under nästa programperiod 2014–2020, i enlighet med kommissionens förslag (COM(2011) 615/2), i synnerhet genom delegerade akter och genomförandeakter, i syfte att fastställa de villkor som de nationella revisionsmyndigheterna ska uppfylla samt anta modeller för revisionsstrategin, revisionsyttrandet och den årliga kontrollrapporten och urvalsmetoden.

171.

Europaparlamentet beklagar att Tjeckien (11,4 procent), Rumänien (11,2 procent) och Italien (8,6 procent) står för den högsta risken för felaktiga utbetalningar under programperioden 2007–2013 enligt GD Regionalpolitiks årliga verksamhetsberättelse för 2011.

172.

Europaparlamentet noterar att GD Regionalpolitik 2011 fann allvarliga brister i fem medlemsstater: Frankrike, Österrike, Italien, Rumänien och Tjeckien. Parlamentet noterar även att svårigheterna i Frankrike och Österrike identifierades av de nationella revisionsmyndigheterna själva, men att bristerna i Italien, Rumänien och Tjeckien främst var kopplade till förvaltnings- och kontrollsystemens struktur.

173.

Europaparlamentet välkomnar det ansvariga utskottets initiativ att bjuda in de ansvariga ministrarna från medlemsstaterna med de mest bristfälliga kontrollsystemen till Europaparlamentet för att förklara vilka åtgärder respektive land har vidtagit för att komma till rätta till situationen. I detta sammanhang uttrycker parlamentet sin uppskattning för den tjeckiska tillförordnade finansministerns bidrag under diskussionerna med det ansvariga utskottet. Parlamentet anser att hans närvaro i utskottet är ett första steg mot att medlemsstaterna antar en mer ansvarsfull roll i förvaltningen av EU-medlen, och välkomnar i detta sammanhang de första kontakterna med de rumänska myndigheterna och det italienska parlamentet.

174.

Europaparlamentet noterar det antal reservationer (121 program) som har gjorts av kommissionens generaldirektorat, dvs. riskutsatta belopp som enligt kommissionsledamoten uppgår till 1 600 miljoner EUR. Parlamentet gläder sig samtidigt över att ökningen främst beror på att kommissionen tillämpar en striktare metod, som omfattar en allmän regel om att en samlad kvarstående risk på 2 procent kommer att medföra en reservation för det berörda programmet.

175.

Europaparlamentet uppmärksammar kommissionens höga antal reservationer avseende Erufs och Sammanhållningsfondens förvaltnings- och kontrollsystem för vissa operativa program för perioden 2007–2013 i följande medlemsstater: Österrike, Bulgarien, Tjeckien, Estland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Italien, Lettland, Litauen, Nederländerna, Polen, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Spanien och Förenade kungariket. Detta beror på allvarliga problem beträffande förvaltnings- och kontrollsystemens effektiva funktion.

176.

Europaparlamentet uppmärksammar kommissionens reservationer för perioden 2000–2006 avseende Sammanhållningsfondens förvaltnings- och kontrollsystem i Ungern och Spanien samt avseende Eruf med hänsyn till vissa olösta frågor vid avslutandet av räkenskaperna i Spanien, Tyskland, Irland och Italien och gränsöverskridande program, allt med hänsyn till anseendet.

177.

Europaparlamentet konstaterar med oro att små och medelstora företag är underrepresenterade bland stödmottagarna jämfört med stora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att reglerna för stödberättigande, redovisningsskyldigheterna och deras praktiska genomförande inte automatiskt utesluter små och medelstora företags deltagande.

178.

Europaparlamentet anser att ett snabbt genomförande av fungerande lagar om informationsfrihet i hela unionen är av största vikt, liksom ett systematiskt, proaktivt och centraliserat offentliggörande av uppgifter och dokument, särskilt i förbindelse med regionalpolitiken.

179.

Europaparlamentet understryker att risken för fel är särskilt hög för förfaranden för offentlig upphandling och regler för stödberättigande.

180.

Europaparlamentet erkänner vikten av att förvaltningsmyndigheterna har personal med rätt kompetens, och uppmanar medlemsstaterna att uppmärksamma detta krav samt att uppfylla sina förpliktelser i enlighet med artikel 53 b.2 i budgetförordningen (EG, Euratom) nr 1605/2002 och vidta alla åtgärder som krävs för att skydda unionens ekonomiska intressen vid genomförandet av budgeten.

181.

Europaparlamentet påpekar att kvantifieringen av fel kan leda till olika behandling. Eftersom revisionsrätten fastställer vilka regler som respekterats och vilka regler som överträtts, medan kommissionen undersöker de ekonomiska konsekvenserna av ett fel kan de finansiella korrigeringarna variera.

182.

Europaparlamentet betonar att felen ofta orsakas av ett komplicerat regelverk och instämmer därför i kommissionens strävan efter förenkling. Parlamentet varnar för att det kan finnas en risk för att ytterligare nationella regleringar ökar den administrativa bördan (dvs. ”överreglering”, komplicerade regler för stödberättigande).

183.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens korrigeringsmekanismer som på lämpligt sätt hanterar fel och brister som upptäckts under en flerårig period och vid avslutandet. Parlamentet noterar att utbetalningarna blockerats för en tredjedel av Eruf-programmen under 2012 och att GD regionalpolitik till följd av 121 reservationer som utfärdades under 2011 har avbrutit betalningsfristerna för 63 program, utfärdat 115 varningsbrev och inlett förfaranden för betalningsinställelser för 60 av dessa program.

184.

Europaparlamentet erinrar om att finansiella korrigeringar inte enbart bör fungera som böter och att tillämpningen av dem bör få en positiv effekt på de långsiktiga förbättringarna av systemen för förvaltning och kontroll samt förhindra att felen uppkommer igen.

185.

Europaparlamentet är bekymrat över iakttagelserna i revisionsrättens årsrapport om att det inte finns några garantier för att finansiella korrigeringsmekanismer på ett tillfredsställande sätt kompenserar för upptäckta fel för alla operativa program och för att alla väsentliga problem blir lösta. Revisionsrätten fann inte heller bevis för att finansiella korrigeringsmekanismer leder vidare till varaktiga förbättringar av systemen och därmed förhindrar att de upptäckta felen uppstår igen. Parlamentet hänvisar i detta avseende särskilt till punkterna 83 och 84 i den särskilda rapporten nr 3/2012 (43) och uppmanar därför kommissionen att tillhandahålla en uttömmande bedömning av de finansiella korrigeringar som har gjorts och deras effekter på systemen när det gäller att förhindra att samma fel (framför allt systemiska fel) uppstår igen i framtiden. Kommissionen uppmanas att informera parlamentet om sina slutsatser före utgången av 2013, att tillämpa alla relevanta resultat under den kommande programperioden 2014–2020 samt att när så är lämpligt lägga fram förslag till ändring av förordningarna.

186.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens fortlöpande insatser för att stärka och samtidigt förenkla kontrollbestämmelserna för sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser att de föreslagna åtgärderna för programperioden 2014–2020, såsom specifika förhandsvillkor, årliga förvaltningsförklaringar, godkännande av årsräkenskaperna, revisionsyttranden eller strängare regler för ersättning av icke stödberättigande utgifter ytterligare bör bidra till att minska felprocenten. Parlamentet stöder den ökande resultatinriktningen och den tematiska koncentrationen av sammanhållningspolitiken, vilket bör garantera ett stort mervärde för de medfinansierade åtgärderna.

187.

Europaparlamentet begär att betalningar från strukturfonderna blir föremål för en striktare övervakning av villkoren så att det garanteras att reglerna för en korrekt användning av strukturfondsmedlen respekteras i alla medlemsstater.

188.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bistå medlemsstaterna i utarbetandet av omfattande, meningsfulla och jämförbara revisionsrapporter, som ska innehålla ett kapitel om i vilken grad unionsmedlen bidrar till uppnåendet av Europa 2020-målen i varje land, både på nationell och på regional nivå, med hänsyn till varje regions individuella utvecklingspotential och dess möjliga omvandling i ett ekonomiskt tillväxtcenter.

189.

I detta sammanhang uppmärksammar Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna på att de operativa programmen i enlighet med Europa 2020-målen i ökad utsträckning bör utformas på ett sådant sätt att deras delmål är specifika, mätbara, uppnåeliga, relevanta och lägliga och att programmet följaktligen kan vara föremål för resultatgranskningar. Parlamentet konstaterar att inrättandet av ett gemensamt system av resultat- och effektindikatorer skulle bidra till att utvärdera de framsteg som har uppnåtts inom de olika programmen i fråga om deras effektivitet och ändamålsenlighet och inte bara när det gäller deras ekonomiska genomförande.

190.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att det på grund av de stränga tidsfristerna för projektutförandet krävs en reserv av fullt utvecklade projekt, särskilt för större infrastrukturprojekt, så att deras genomförande kan inledas i början av nästa programperiod 2014–2020.

191.

Europaparlamentet delar revisionsrättens ståndpunkt att kommissionen ytterligare bör förstärka det nuvarande sanktionssystemet (avbrott i betalningar, betalningsinställelser och finansiella korrigeringar) genom att minska möjligheten att ersätta icke stödberättigande utgifter med andra utgifter under den kommande programperioden och därmed skapa ytterligare incitament för medlemsstaterna att upptäcka och åtgärda fel på ett tidigt stadium.

192.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med revisionsrätten inrätta ett öppet system som gör det möjligt att ta hänsyn till både årliga finansiella korrigeringar och finansiella korrigeringar under en hel programperiod.

193.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att göra kontrollerna på primär nivå och de nationella revisionsmyndigheterna mer effektiva genom utbyte av bästa praxis och närmare samarbete mellan kommissionen, revisionsrätten och de nationella myndigheterna (”trepartsmöten”). Parlamentet anser dessutom att de nationella revisionsmyndigheterna kunde lägga extra vikt på uppföljningen av de resultat som uppnås och effektiviteten i användningen av unionens medel, i stället för att endast tillämpa en kvantitativ strategi, oavsett slutmålen för projekten.

194.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda utarbetandet av en manual för ”bästa praxis” från den nuvarande programperioden, och införliva praktiska resultat, uppnådda effekter och dragna lärdomar för att optimera utnyttjandeprocessen och minska andelen fel. Parlamentet noterar att de potentiella framtida stödmottagarna för nästa programperiod 2014–2020, däribland Kroatien, samt kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna skulle dra nytta av en sådan manual.

195.

Europaparlamentet noterar att revisionsrätten vid granskningen av genomförandet av budgeten för budgetåret 2011, liksom tidigare år, inriktade sig främst på sammanhållnings- och energipolitiken snarare än på transportpolitiken. Parlamentet understryker att transportpolitiken är inriktad på att utveckla den inre marknaden, öka konkurrenskraften och innovationen och integrera transportnäten.

196.

Europaparlamentet noterar att minskningen på 51 miljoner EUR av anslagen för 2011, för samarbete på transportområdet, till det gemensamma företaget Clean Sky berodde på en översyn av strategin för industripolitiken, och att minskningen på 60 miljoner EUR av betalningsbemyndigandena för projekt av gemensamt intresse inom det transeuropeiska transportnätet gjordes på grund av den tidsmässiga planeringen och för att göra det möjligt att till fullo använda överföringen från 2010. Parlamentet konstaterar att minskningen av kassaflödet för det gemensamma företaget Sesar var i linje med revisionsrättens rekommendation.

197.

Europaparlamentet är besviket över att kommissionen inte lämnat någon detaljerad information om anslagsnivån och utnyttjandegraden för betalningsbemyndigandena för transportsäkerhet för 2011, trots att parlamentet begärt en förklaring av detta underutnyttjande.

198.

Europaparlamentet noterar att de transportrelaterade projektens särdrag ofta leder till att en betydande andel av betalningarna koncentreras till en begränsad period, särskilt i slutet av året, och parlamentet är bekymrat över den negativa inverkan som detta eventuellt kan få för granskningsförfarandet.

199.

Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten uppskattade den mest sannolika felprocenten inom detta utgiftsområde till 2,2 procent och att revisionsrättens revision visar att det framför allt förekommer brister i utgiftskontrollerna på primär nivå. Ansvaret för dessa kontroller ligger hos förvaltningsmyndigheter och förmedlande organ i medlemsstaterna.

200.

Europaparlamentet konstaterar att generaldirektören 2011 lämnade reservationer i sin årliga verksamhetsrapport när det gäller operativa program i Belgien, Tjeckien, Tyskland, Italien, Spanien, Lettland, Litauen, Rumänien, Slovakien och Förenade kungariket.

201.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att den mest sannolika felprocenten ligger nära väsentlighetströskeln, vilket visar att en konsekvent tillämpning av avbrott i betalningar, betalningsinställelser och finansiella korrigeringar hade en positiv effekt på den övergripande felprocenten.

202.

Europaparlamentet är bekymrat över att medlemsstaternas myndigheter för 76 procent av de transaktioner inom regionalpolitiken som innehöll fel hade tillgång till tillräckligt mycket information för att kunna upptäcka och korrigera åtminstone en del av felen innan utgifterna attesterades för kommissionen.

203.

Europaparlamentet betonar att det är de nationella revisionsmyndigheternas uppgift att utveckla den nödvändiga ”interna självkontrollen” för regler och åtgärder i syfte att upptäcka och åtgärda fel som begås på ”primär nivå”.

204.

Europaparlamentet noterar antalet reservationer (24 program) som kommissionens GD Sysselsättning gjorde under 2011, motsvarande 57,7 miljoner EUR. Parlamentet noterar vidare att betalningarna för 21 program dessutom avbröts tillfälligt, vilket motsvarade ett värde på 911 miljoner EUR. Parlamentet välkomnar att kommissionen tillämpar en striktare metod, med en allmän regel om att en samlad kvarstående risk på 2 procent kommer att medföra en reservation för det berörda programmet.

205.

Europaparlamentet gläder sig över att verksamhetsområdet sysselsättning och socialpolitik år 2011 för första gången har valts ut och bedömts separat från kapitlet om sammanhållningspolitiken. Parlamentet välkomnar den minskade felfrekvensen för detta politikområde, vilken uppgår till 2,2 procent jämfört med genomsnittet på 3,9 procent för samtliga politikområden. Parlamentet konstaterar emellertid att icke stödberättigande kostnader har ersatts.

206.

Europaparlamentet påminner om behovet av att övervaka och mäta de finansiella instrumentens resultat i förhållande till policymålen (Europa 2020-målen) för att man ska kunna kartlägga brister och uppnå framsteg. Parlamentet anser att resultatuppgifter och övriga data måste tillhandahållas på årsbasis. Parlamentet anser att behovet av resultatuppgifter, baserade på många olika kriterier, om ESF:s interventioner är av avgörande betydelse mot bakgrund av den aktuella ekonomiska och finansiella krisen.

207.

Europaparlamentet beklagar att trots att budgetposterna för ESF förstärkts genom överföringar mellan budgetposter och via ändringsbudgeten, kunde 2,7 miljarder EUR i utestående betalningar till stödmottagare inte betalas ut på grund av att det saknades betalningsbemyndiganden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om och rådet att godkänna tillräckliga betalningsbemyndiganden inom ramen för det årliga budgetförfarandet för att undvika osäkerhet och onödiga förfarandemässiga bördor för budgetmyndigheten och säkra stödmottagarna utbetalningar i rätt tid.

208.

Europaparlamentet gläder sig över att ESF tillfördes ett extra belopp på 3,25 miljoner EUR vid budgetposten för tekniskt bistånd för särskild expertis och direkt stöd till ett grekiskt operativt ESF-program.

209.

Europaparlamentet betonar att effektiviteten och kvaliteten på det arbete som ESF:s revisionsorgan utför måste förbättras.

210.

Europaparlamentet konstaterar att anslagen för den sysselsättningspolitiska delen av Progressprogrammet är en aning lägre än sysselsättningspolitikens andel av programmet. På basis av slutsatserna i utvärderingsrapporten (44) anser parlamentet att anslagen för politisk rådgivning, forskning, analys och riktlinjedebatter om sysselsättningen bör ökas.

211.

Europaparlamentet upprepar sin begäran att man med hänsyn till genomförandet bör säkerställa en ordnad utveckling av de totala betalningsbemyndigandena i förhållande till åtagandebemyndigandena, i syfte att undvika en onormal utveckling av utestående åtaganden (65 procent av Sammanhållningsfondens totala volym vid utgången av 2011).

212.

Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten upptäckte att icke stödberättigande kostnader hade ersatts i 13 procent av de 180 transaktioner som granskades inom ramen för ESF och att denna typ av fel står för 77 procent av alla kvantifierbara fel och utgör cirka 73 procent av den uppskattade felprocenten inom detta politikområde.

213.

Europaparlamentet är djupt bekymrat över att 86 procent av felprocenten som räknades fram av revisionsrätten på EU-nivå för ESF beror på felaktig tillämpning av nationella regler, från räknefel till alltför komplexa regler (dvs. ”överreglering”) och bristfälliga kontroller på primär nivå.

214.

Europaparlamentet anser att kommissionens korrigeringsmekanismer på lämpligt sätt tar itu med fel och brister som upptäckts under en flerårig period och vid avslutandet. Förutom de åtgärder som vidtagits under 2011 fattade kommissionen fram till november 2012 beslut om 2 betalningsinställelser och 34 avbrott i betalningarna (den sistnämnda kategorin uppgår till ett värde på 153 miljoner EUR). Parlamentet noterar vidare att kommissionen dessutom utdömde finansiella korrigeringar på 153 miljoner EUR fram till november 2012.

215.

Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna måste överlämna tre avslutandehandlingar: en attesterad slutlig utgiftsdeklaration, inklusive en slutlig betalningsansökan, en slutrapport om genomförandet och en deklaration om avveckling av stödet. För programperioden berörs 239 operativa program.

216.

Europaparlamentet konstaterar att 149 program (62 procent) hade avslutats vid utgången av oktober 2012. Parlamentet noterar att åtagandebemyndiganden på 1 889 miljoner EUR alltjämt var öppna.

217.

Europaparlamentet välkomnar att GD EMPL och GD REGIO har utvecklat smarta it-verktyg för att förebygga, upptäcka och utreda bedrägerier, exempelvis verktyget Arachne för riskbedömning. Parlamentet påpekar att en pilotövning genomfördes i Belgien, Portugal och Ungern, vilket ledde till en vidareutveckling av det inledande riskbedömningsverktyget med moduler som kan berika uppgifterna med extern allmänt tillgänglig information. Parlamentet är införstått med att verktyget Arachne kommer att vara färdigt under våren 2013 och att alla medlemsstater fram till slutet av 2013 kommer att kunna använda verktyget på frivillig basis.

218.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bistå medlemsstaterna i utarbetandet av omfattande, meningsfulla och jämförbara revisionsrapporter, som ska innehålla ett kapitel om i vilken grad unionen bidrar till uppnåendet av Europa 2020-målen i varje medlemsstat.

219.

Europaparlamentet uppmärksammar i detta sammanhang kommissionen och medlemsstaterna på att de operativa programmen i enlighet med Europa 2020-målen i ökad utsträckning bör utformas på ett sådant sätt att deras delmål är specifika, mätbara, uppnåeliga, relevanta och lägliga och att programmet följaktligen kan vara föremål för resultatgranskningar.

220.

Europaparlamentet delar revisionsrättens ståndpunkt att kommissionen ytterligare bör förstärka det nuvarande sanktionssystemet (avbrott i betalningar, betalningsinställelser och finansiella korrigeringar) genom att minska möjligheten att ersätta icke stödberättigande utgifter med andra utgifter under den kommande programperioden och därmed skapa ytterligare incitament för medlemsstaterna att upptäcka och åtgärda fel på ett tidigt stadium.

221.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och revisionsrätten att inrätta ett öppet system som gör det möjligt att ta hänsyn till både årliga finansiella korrigeringar och finansiella korrigeringar under en hel programperiod.

222.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att göra kontrollerna på primär nivå och de nationella revisionsmyndigheterna mer ändamålsenliga genom utbyte av bästa praxis och närmare samarbete mellan kommissionen, revisionsrätten och de nationella myndigheterna (”trepartsmöten”). Parlamentet välkomnar trepartsmöten som en viktig del i det kontradiktoriska förfarandet som syftar till att förstärka samarbetet mellan parterna, vilket leder till en mer effektiv upptäckt och korrigering av felen, framför allt när det gäller ESF.

223.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att särskild tonvikt bör läggas vid att

224.

Europaparlamentet noterar bekymrat kommissionens interimsrapport om de framsteg som Rumänien har gjort inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen, särskilt i fråga om Rumäniens förmåga att skydda unionens ekonomiska intressen. Parlamentet är bekymrat över att det enligt rapporten endast har gjorts begränsade framsteg i förebyggandet och beivrandet av korruption i samband med offentlig upphandling, och betonar vikten av förslaget i rapporten om att regeringen ska utse ett nytt ledarskap för den allmänna åklagarmyndigheten och den nationella myndigheten mot korruption (DNA). Parlamentet uppmanar kommissionen att konsekvent och bestämt kräva att den rumänska regeringen följer och klargör kommissionens rekommendationer. Parlamentet förväntar sig dessutom ett åtgärdspaket som ska utarbetas av kommissionen tillsammans med den rumänska regeringen, i syfte att förbättra det rumänska rättsväsendets integritet.

225.

Europaparlamentet noterar bekymrat kommissionens rapport om Bulgariens framsteg inom ramen för samarbets- och kontrollmekanismen, med hänsyn till de ytterligare insatser som krävs för att nå konkreta resultat inom de kontrollerade sektorerna. Parlamentet kräver att den rättsliga och institutionella ram som upprättats verkligen genomförs. Parlamentet noterar bekymrat att man i rapporten konstaterar att Högsta rättsrådet (SJC) inte har utnyttjat de nya befogenheter det tilldelats och som syftade till att effektivt styra och leda rättsväsendet genom en omfattande reformprocess. Parlamentet välkomnar den bulgariska regeringens arbete för att ge Högsta rättsrådet ett nytt mandat, så att det kan genomföra en grundläggande reform med stöd av följande nya regler: offentliga utfrågningar av kandidaterna till Högsta rättsrådet, tydliga kriterier för bedömningen av deras yrkes- och utbildningsmässiga kvalifikationer och en strävan efter att säkra rättväsendets effektivitet, ansvar och integritet. Parlamentet konstaterar att de nya specialiserade strukturer som har införts påvisar en vilja att ändra de nuvarande strukturerna i syfte att mer effektivt bekämpa organiserad brottslighet. Parlamentet noterar dock att det i rapporten antyds att dessa nya instrument ännu inte har gett de förväntade resultaten med hänsyn till viktiga fall. Parlamentet konstaterar med stor oro att utredningarna av påstådd korruption och påstått maktmissbruk bland domare har fått mycket svaga reaktioner från rättsväsendets sida, och beklagar dessutom att ett svagt genomförande av lagstiftningen om offentlig upphandling kan leda till korruption och allvarliga överträdelser av unionens upphandlingsregler, underminera tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter med europeiskt mervärde och leda till slöseri med unionens offentliga medel. Parlamentet välkomnar den ändrade lagstiftningen om offentlig upphandling, som inför förhandskontroller vid offentliga upphandlingsförfaranden för att garantera att offentliga medel används på lämpligt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att konsekvent och bestämt kräva att de bulgariska institutionerna följer kommissionens rekommendationer. Parlamentet förväntar sig även ett åtgärdspaket som ska utarbetas av kommissionen tillsammans med det bulgariska rättsväsendet, i syfte att förbättra det bulgariska rättsväsendets integritet.

226.

Europaparlamentet konstaterar att en handlingsplan genomfördes av den tjeckiska regeringen under 2012. Parlamentet noterar bekymrat centraliseringen av revisionsverksamheten inom den centrala revisionsmyndigheten i det tjeckiska finansministeriet, då revisionsrätten har rapporterat att denna revisionsmyndighet har varit ineffektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen att inför den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten redogöra för de personaljusteringar som gjorts vid revisionsmyndigheten på grundval av den tjeckiska regeringens analys, i enlighet med kravet i handlingsplanen.

227.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen inte har gjort några korrigeringar för att avhjälpa det tjeckiska revisionssystemets ineffektivitet, men noterar dock att kommissionen gjorde korrigeringar för vissa av de operativa programmen, främst för att avhjälpa brister i förvaltnings- och kontrollsystemens funktion (brister i den offentliga upphandlingen och urvalet av verksamheter). Parlamentet noterar att de tillämpade korrigeringarna kan användas för andra projekt. Parlamentet är bekymrat över de uppgifter som först lämnades av revisionsrätten och som antyder att det tjeckiska finansministeriet utnyttjade sin roll som revisionsmyndighet och certifieringsmyndighet för att påverka den slutliga felprocenten. Parlamentet uppmanar kommissionen att ingående informera parlamentet om detta ärende. Parlamentet begär att kommissionen i samarbete med den tjeckiska regeringen utarbetar en handlingsplan för att ta itu med de grundläggande orsakerna till bristerna i revisionssystemet och följer upp dess genomförande.

228.

Europaparlamentet betonar att i enlighet med artikel 8 i EUF-fördraget är främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män en av Europeiska unionens grundläggande principer. Parlamentet upprepar sitt krav på samtliga aktörer att integrera jämställdhetsperspektivet i unionens budgetförfarande. Parlamentet uppmanar även revisionsrätten att när så är lämpligt bedöma genomförandet av unionens budget ur ett jämställdhetsperspektiv.

229.

Europaparlamentet beklagar att årsrapporten saknar både iakttagelser från revisionsrätten och svar från kommissionen angående utgifter som är kopplade till främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män.

230.

Europaparlamentet noterar revisionsrättens många iakttagelser och kommissionens svar avseende kapitlet om sysselsättning och sociala frågor, som är det politikområde där jämställdhet är särskilt relevant. Parlamentet ber revisionsrätten att precisera om någon av iakttagelserna rör utgifter som är kopplande till jämställdhet.

231.

Europaparlamentet upprepar sitt krav på ytterligare insatser för att ta fram könsuppdelad statistik, som gör det möjligt att på lämpligt sätt övervaka hur budgetanslagen påverkar kvinnors och mäns ekonomiska och sociala möjligheter. Denna statistik kan sedan ingå i betänkandena om genomförandet av budgeten. Parlamentet understryker att den nya fleråriga budgetramen ger en möjlighet att utveckla och införa sådana uppgifter och att tillämpa genusbudgetering som ett verktyg för god förvaltning.

232.

Europaparlamentet betonar att unionens medel måste förvaltas enligt principen om öppenhet och god förvaltningssed. Parlamentet noterar revisionsrättens påpekande att betalningarna för budgetåret 2011 inte innehöll några väsentliga fel i rubrik 4 i budgeten, men att de mellanliggande betalningarna och slutbetalningarna däremot innehöll sådana fel. Parlamentet konstaterar även att alla fel inte har kunnat kvantifieras.

233.

Europaparlamentet påminner om att finansieringen av unionens externa bistånd är speciell, då den omfattas av samma regler och krav som resten av unionens budget men delvis genomförs av externa personer och företag, under ibland svåra omständigheter, samtidigt som man måste reagera på, och vara flexibel i samband med, kriser och behov.

234.

Europaparlamentet stöder revisionsrättens alla rekommendationer för kapitlet ”Yttre förbindelser, bistånd och utvidgning”, och särskilt rekommendationerna om generaldirektoratet för tjänsten för utrikespolitiska instrument och om de förbättringar som krävs för förvaltningen av budgeten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

235.

Europaparlamentet betonar att förvaltningen av anslag till valövervakningsuppdrag måste bli mer transparent. Parlamentet begär att kommissionen för varje budgetår överlämnar en rapport till budgetmyndigheten om kostnaderna för varje uppdrag, med uppgifter om alla budgetposter, inbegripet kostnaderna för avdelningarnas externa tjänsteleverantörer.

236.

Europaparlamentet påpekar att man måste återanvända material från valövervakningsuppdrag (möbler, datorer m.m.) vid andra valövervakningsuppdrag eller inom unionens delegationer, så att det kan utnyttjas maximalt.

237.

Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen, som en del av de nya riktlinjerna för budgetstöd, tagit fram en bättre riskhanteringsram för budgetstöd (som ska tillämpas fullt ut från och med den 1 januari 2013), för att tillmötesgå en av revisionsrättens centrala rekommendationer.

238.

Europaparlamentet noterar dock, i fråga om budgetstödet, revisionsrättens reservationer och varningar avseende riskerna för oriktigheter, bedrägerier och korruption. Parlamentet upprepar sin fasta övertygelse om att budgetstödet, även om det fortsatt är ett viktigt utrikespolitiskt biståndsinstrument, bör vara föremål för mycket stränga politiska, rättsliga och revisionsmässiga förhandsvillkor.

239.

Europaparlamentet välkomnar resultaten av utvärderingsrapporten om effektiviteten för det unionsstöd som kanaliseras via det civila samhällets organisationer. Parlamentet uppmärksammar en av de centrala rekommendationerna i rapporten för att minska de negativa konsekvenser som tungrodda förfaranden får för effektiviteten hos de program som genomförs av det civila samhällets organisationer, och välkomnar att nya alternativ läggs fram för att förenkla tillgången till finansiering.

240.

Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen ser unionsprojektens synlighet som en central del av ett korrekt projektgenomförande, och att det blivit obligatoriskt att utarbeta en kommunikationsplan för varje projekt.

241.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att revisionsrättens uppskattade felprocent för bistånd till tredjeländer inom ramen för unionens budget två år i rad har legat under väsentlighetsgränsen. Parlamentet är dock bekymrat över att de mellanliggande betalningarna och slutbetalningarna innehöll väsentliga fel och att den övergripande felfrekvens i betalningarna som revisionsrätten upptäckte var högre än för de två föregående åren (33 procent 2011, dvs. en höjning från 23 procent 2010 och 22 procent 2009).

242.

Europaparlamentet är bekymrat över att EuropeAids och GD ECHO:s system för övervakning och kontroll på nytt bedömdes som enbart delvis effektiva. Parlamentet betonar särskilt behovet av att förbättra dessa system i delegationerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta tillräckliga medel så att delegationernas personal i god tid och på ett tillfredsställande sätt kan utföra sina övervaknings- och kontrolluppgifter. Parlamentet välkomnar införandet i juli 2011 av den nya versionen av halvårsrapporten om förvaltningen av externt bistånd (External Assistance Management Report, EAMR), som syftar till att stärka rapporteringen mellan delegationerna och EuropeAids huvudkontor.

243.

Europaparlamentet upprepar sin oro över den höga frekvensen av inkodningsfel i det gemensamma informationssystemet för yttre förbindelser (CRIS-systemet), vilket kan påverka riktigheten i de uppgifter som används för att upprätta årsredovisningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att investera i förbättringar av kvaliteten på uppgifterna och utvecklingen av CRIS-systemets funktioner, särskilt genom en koppling mellan revisionsresultaten och återbetalningar (45).

244.

Europaparlamentet väntar med intresse på de första resultaten av kommissionens nya metod för beräkning av den kvarstående felprocenten som generaldirektoraten för yttre förbindelser har tillämpat för första gången under budgetåret 2012.

245.

Europaparlamentet delar revisionsrättens starka oro över de otillräckliga personalresurserna för förvaltningen av biståndet, särskilt inom EuropeAids internrevisionsenhet (IAS) och delegationerna, och över de eventuellt negativa effekterna av den höga omsättningen av kontraktsanställda på huvudkontoret och av kommissionens omorganisering från mitten av 2011 av biståndsförvaltningen. Parlamentet uppmanar rådet att i egenskap av budgetmyndighetens andra gren ta sitt ansvar för att garantera att biståndet fortsatt kan förvaltas enligt högsta standarder under kommande år.

246.

Europaparlamentet noterar att under 2011, som var det första fulla verksamhetsåret för Europeiska utrikestjänsten, behandlades kommissionens och utrikestjänstens personal i delegationerna separat i fråga om anslag och finansiering. Parlamentet är bekymrat över att minst 43 manår som tilldelats EuropeAid under 2011 användes av Europeiska utrikestjänsten, utöver de flexibilitetsgränser som fastställs i de samarbetsformer som förhandlats fram mellan de båda organen. Parlamentet uppmanar bestämt Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att fullt ut respektera samarbetsformerna, och framför allt att se till att EuropeAids personal fokuserar på att garantera en god förvaltning av biståndet för att inte äventyra unionens sunda biståndsförvaltning.

247.

Europaparlamentet understryker att den planerade förstärkningen av EuropeAids personal i ”grannskapsregionen” inte bör göras genom en minskning eller överföring av den personal som förvaltar unionens bistånd till de minst utvecklade länderna och andra låginkomstländer i andra regioner. Parlamentet anser att om nya behov uppstår måste dessa mötas med ytterligare personalresurser.

248.

Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att i högre grad fokusera på resultat och konsekvensbedömning i samband med utformningen av de nya utgiftsprogrammen inom ramen för nästa fleråriga budgetram för perioden 2014–2020, bland annat med hjälp av i förhand fastställda, landsspecifika, tydliga, transparenta och mätbara indikatorer som anpassats till varje instruments särdrag och mål. Parlamentet stöder revisionsrättens rekommendation att kommissionen bör fastställa mål för att bättre visa hur den garanterar ett unionsmervärde under nästa programperiod. Parlamentet begär på nytt att alla berörda parter, däribland civilsamhället och lokala myndigheter i partnerländerna, involveras i utvärderingsfasen av unionens bistånd.

249.

Europaparlamentet är bekymrat över att revisionsrätten tillämpar olika metoder för att beräkna felprocenten för transaktioner för yttre förbindelser, bistånd och utvidgning i den allmänna budgeten å ena sidan och för felnivån för betalningar från EUF å andra sidan. Parlamentet noterar att revisionsrätten har beslutat att anpassa sin metod från och med 2012 för att förse parlamentet med en enhetlig bild av insatserna inom ramen för EU:s yttre åtgärder.

250.

Europaparlamentet efterlyser efter inrättandet av Europeiska utrikestjänsten en tydlig uppdelning och samordning av rollerna och ansvaret mellan kommissionen och Europeiska utrikestjänsten vad gäller programplanering och genomförande av budgeten i tredjeländer.

251.

Europaparlamentet ber kommissionen att före juli 2013 redogöra för antalet icke-statliga organisationer som unionen bidrar till, men som inte har några andra inkomster än medel från statliga myndigheter.

252.

Europaparlamentet kräver en detaljerad översikt över tilldelningen av medel i Libyen. Parlamentet kräver även ett klarläggande om huruvida unionens ambassadörs subdelegation i Libyen har dragits in.

253.

I syfte förbättra överskådligheten uppmanar Europaparlamentet kommissionen att förse sina lägesrapporter med ett ”trafikljussystem” för att visa vad som har förbättrats respektive försämrats från år till år.

254.

Europaparlamentet konstaterar bekymrat att resultatindikatorerna för budgetstödet till Haiti inte är offentliga, och uppmanar kommissionen att offentliggöra dessa indikatorer och de relevanta utvärderingarna av de resultat som Haitis regering presenterat för att kvalificera sig för budgetstöd.

255.

Europaparlamentet påpekar att kommissionen har fastställt nya kriterier för budgetstöd i sina riktlinjer för ”Det framtida upplägget för budgetstödet till tredjeländer”. Parlamentet uppmanar kommissionen att från och med 2013 på ett öppet sätt tillämpa dessa kriterier för budgetstödet till Haitis regering.

256.

Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen trots sitt löfte ännu inte har offentliggjort någon lista över de projekt som unionen finansierar i Haiti. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål offentliggöra denna lista och så snabbt som möjligt lägga fram en bedömning av hållbarheten för dessa projekt över en tidsperiod på fem år.

257.

Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att genomföra den första – redan uppskjutna – allmänna utvärderingen av effekterna av unionens biståndsprogram för Haiti under 2013 och att utarbeta en rapport om detta till budgetkontrollmyndigheten.

258.

Europaparlamentet är bekymrat över revisionsrättens iakttagelser i dess särskilda rapporter nr 1/2012 och nr 13/2012 om ändamålsenligheten i Europeiska unionens utvecklingsbistånd till en tryggad livsmedelsförsörjning i Afrika söder om Sahara och om Europeiska unionens utvecklingsbistånd till dricksvattenförsörjning och grundläggande sanitetstjänster i länder söder om Sahara, som föranleder frågan om unionens bistånd är hållbart. Parlamentet välkomnar revisionsrättens rekommendationer i dessa rapporter och uppmanar med kraft kommissionen att ta hänsyn till dem för att maximera fördelarna med unionens utvecklingsutgifter.

259.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet, i enlighet med den nya budgetförordningen (EU, Euratom) nr 966/2012, av unionens förvaltningsfonder, som kommer att göra unionens insatser mer synliga och möjliggöra skärpta kontroller genom hela leveranskedjan för unionsmedlen. Parlamentet ber kommissionen att rapportera till parlamentet om ändamålsenligheten hos dessa medel.

260.

Europaparlamentet är bekymrat över att ramprogrammen för forskning genomförs genom direkt och indirekt centraliserad förvaltning som omfattar sex av kommissionens generaldirektorat och två genomförandeorgan. Dessutom genomförs även delar av budgeten under indirekt centraliserad förvaltning av gemensamma företag och Europeiska investeringsbanken.

261.

Europaparlamentet beklagar att det stora antalet kommissionsavdelningar som är involverade i detta politikområde gör beslutsfattandet och ansvarsfördelningen otydliga. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över fördelningen av kommissionsledamöternas portföljer så att den bättre avspeglar kompetensfördelningen i parlamentsutskotten, vilket dessutom är utbredd praxis i medlemsstaterna.

262.

Europaparlamentet är bekymrat över förseningen av avvecklingen av kärnkraftverket Ignalina i Litauen till följd av konflikter mellan myndigheterna och entreprenörerna. Parlamentet välkomnar och stöder kommissionens och det internationella givarsamfundets beslut att dra in det ekonomiska stödet till projektet, i enlighet med rekommendationerna från parlamentets budgetkontrollutskott, tills konflikterna har lösts.

263.

Europaparlamentet är djupt oroat över bristen på tillförlitliga uppgifter om de belopp som behövs för att fullgöra hela avvecklingsprocessen. Parlamentet konstaterar att det fortfarande behövs stora belopp i denna process och beklagar att medlemsstaterna inte har inrättat de mekanismer som behövs för att säkra denna ytterligare finansiering. Parlamentet upprepar och betonar att den medlemsstat där kärnkraftverket är beläget har det slutliga ansvaret för en säker avveckling av kärnkraftverket. Om denna skyldighet inte uppfylls utsätts unionens medborgare för fara.

264.

Europaparlamentet påpekar att Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) har inhämtat utlåtanden, bl.a. från svenska experter (SKB), som har bekräftat att GNS-kärnbränslebehållarna är säkra. Parlamentet konstaterar med oro att denna dokumentation om kärnbränslebehållare, som varit känd sedan länge, inte har vidarebefordrats till den litauiska tillståndsmyndigheten. Parlamentet påpekar att så länge bränsleelementen inte lagras i behållaren måste kraftverket Ignalina skötas som ett kraftverk som är i drift, vilket innebär att cirka 2 000 anställdas arbete fortsatt måste finansieras av unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte tillåta några förevändningar från den litauiska regeringen i syfte att ytterligare fördröja tillståndet och projektet. Parlamentet kräver att kommissionen fastställer en strikt tidsplan och att den hotar med sanktioner om denna plan inte följs.

265.

Europaparlamentet uppmanar Bulgarien, Litauen och Slovakien att upprätta avvecklingsplaner med detaljerade ekonomiska ramar, i vilka man redogör för hur stängningen av kärnkraftverken kommer att finansieras.

266.

Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten uppskattade den mest sannolika felprocenten inom ett utgiftsområde som främst förvaltas centralt till 3 procent under 2011, vilket är mer än dubbelt så mycket som under 2010 då motsvarande siffra var 1,4 procent.

267.

Europaparlamentet konstaterar att den största risken för oriktigheter består i att stödmottagarna kan övervärdera de stödberättigande kostnaderna. Denna risk förvärras av att reglerna för att beräkna de stödberättigande kostnaderna är komplexa. Inom vissa områden tillämpar dessutom genomförandeorganen reglerna på olika sätt. Icke stödberättigande personalkostnader och kostnader som rör kommersiell verksamhet utgör ytterligare felkällor. Parlamentet beklagar att kommissionen inte reagerade i tid.

268.

Europaparlamentet anser att det är oacceptabelt att revisionsrätten dessutom upptäckte brister i de oberoende revisorernas attesteringar av stödmottagarnas ersättningsanspråk: i 25 av de 31 fall där revisorerna hade gjort ett uttalande utan reservation upptäckte revisionsrätten fel. Parlamentet är bekymrat över en så uppenbar brist på yrkeskunnighet.

269.

Europaparlamentet är dock nöjt med att revisionsrätten anser att efterhandsrevisionerna är ändamålsenliga.

270.

Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten kom fram till att systemen för övervakning och kontroll av ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation – IKT-stödprogrammet inte är ändamålsenliga. Parlamentet uppmanar kommissionen att omgående uppdatera dessa system för övervakning och kontroll.

271.

Europaparlamentet noterar revisionsrättens slutsatser att betalningarna för det budgetår som avslutades den 31 december 2011 inom verksamhetsområdet forskning och annan inre politik innehöll väsentliga fel och att de system för övervakning och kontroll som granskats inom verksamhetsområdet forskning och annan inre politik var delvis ändamålsenliga. Parlamentet beklagar att revisionsrättens rapport inte innehåller någon detaljerad information om utgifterna inom området för frihet, säkerhet och rättvisa.

272.

Europaparlamentet understryker den stora betydelse som kapitel 18 02 – solidaritet – yttre gränser, återvändande, viseringspolitik och fri rörlighet för personer har för säkerheten och ekonomin i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sin budgetplanering.

273.

Europaparlamentet noterar de reservationer som kommissionens generaldirektorat för inrikes frågor har gjort i sin årliga verksamhetsrapport för 2011 rörande riskerna för anseendet på grund av förseningar i införandet av SIS II. Parlamentet noterar den ekonomiska risken med procentsatsen för kvarstående fel i populationen av bidrag som inte har granskats inom budgetprogrammen ”Förebyggande, beredskap och konsekvenshantering när det gäller terrorism och andra säkerhetsrelaterade risker” och ”Förebyggande och bekämpande av brott”. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå vidare med de korrigerande åtgärder som har utlovats.

274.

Europaparlamentet medger att antalet deltagare i det sjunde ramprogrammet har ökat avsevärt till nästan 20 000 och att brist på erfarenhet i kombination med ett komplext regelverk kan leda till fel. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta att tillhandahålla vägledning och återkoppling till deltagarna.

275.

Europaparlamentet anser att det är obegripligt att de revisorer som granskar stödmottagarna utfärdar felaktiga intyg om redovisningen. Parlamentet är övertygat om att kommissionen måste koncentrera sig på att ge vägledning om de privata revisorernas yrkesmässiga kvalifikationer och tillhandahålla ytterligare expertkunskaper.

276.

Europaparlamentet noterar de exempel som har lämnats av revisionsrätten om fel i redovisningarna av personalkostnader och indirekta kostnader. Parlamentet konstaterar att förslaget till Horisont 2020-programmet medförde betydande förenklingar av reglerna för dessa kostnadskategorier. Parlamentet anser att dessa förenklingar är nödvändiga för att andelen fel ska kunna minskas i betydande omfattning.

277.

Europaparlamentet bekräftar att kommissionen, när den ser över förhandskontrollerna, förbinder sig att sträva efter att uppnå balans mellan tidigt godkännande och kontroll.

278.

Europaparlamentet konstaterar vidare att inom ramen för revisionsstrategin för det sjunde ramprogrammet har de stödmottagare som totalt mottar 48 procent av budgeten för det sjunde ramprogrammet granskats.

279.

Europaparlamentet noterar också att kommissionen för korrigeringar använder det förenklade extrapoleringsförfarandet, som grundas på schablonsatser, vilket påskyndar återbetalningen om stödmottagarna samarbetar fullt ut.

280.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra samarbetet mellan alla generaldirektorat och andra berörda organ samt att göra arbetsfördelningen, beslutsfattandet och ansvarsfördelningen mellan dem öppnare.

281.

Europaparlamentet stöder fullt ut revisionsrättens rekommendationer att

282.

Europaparlamentet uppmanar Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA) att se över de ensidiga och inadekvata nyckeltal som fastställts för att utvärdera stödmottagarnas ekonomiska situation och besluta om nivån på bidragsutbetalningar, eftersom även utvalda projekt äventyras om inte den sedvanliga första delbetalningen beviljas förrän projektet är avslutat och slutrapporterat. Parlamentet påminner EACEA om att effektiv övervakning och styrning av projekt inbegriper en realistisk bedömning av små och medelstora företags samt mycket små organisationers arbetsmiljö.

283.

Europaparlamentet oroas av de betydande fel i EACEA:s underliggande transaktioner i samband med programmet för livslångt lärande (2007–2013) som upptäcktes vid efterhandskontrollerna. Parlamentet konstaterar att felen huvudsakligen beror på att relevanta styrkande handlingar från stödmottagare saknas och att reglerna för stödberättigande inte har följts. Parlamentet uppmuntrar EACEA att ytterligare förbättra sina kontrollsystem, att anpassa dem till olika stödmottagare och att informera stödmottagarna om deras finansiella skyldigheter och kontroller.

284.

Europaparlamentet välkomnar förbättringarna i de nationella organens och myndigheternas förvaltnings- och kontrollsystem och att felfrekvensen för de nationella organens genomförande av programmen 2011 sjönk till 1 procent, vilket är betydligt lägre än tidigare år.

285.

Europaparlamentet beklagar att den årliga verksamhetsberättelsen för kommissionens generaldirektorat för kommunikation för fjärde året i rad innehåller en reservation eftersom upphovsrättslagstiftningen inte har följts trots den handlingsplan som antogs 2009.

286.

Europaparlamentet noterar de framgångsrika åtgärder som kommissionen har vidtagit på idrottsområdet. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att vara mer ambitiös med de verktyg och medel som den förfogar över för att förbereda idrottsprogrammet 2014.

287.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte ersätta fler resekostnader för rådgivare till kommissionsledamöter, vars arbete inte har gett några konkreta resultat tills det har bevisats att deras arbete ger mervärde.

288.

Europaparlamentet noterar bekymrat revisionsrättens slutsats att i 15 av 28 granskade fall var de uppgifter som byrån för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) hade om de anställdas personliga situation och familjeförhållanden inte aktuella. Parlamentet rekommenderar kommissionen att följa upp revisionsrättens rekommendation att med jämna mellanrum be sina anställda att visa upp handlingar som styrker deras personliga situation och införa ett system för övervakning av dessa handlingar vid lämplig tidpunkt.

289.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingående undersöka skillnaderna när det gäller nödvändiga kvalifikationer och beviljade förmåner, arbetsvillkor, bidrag, antalet semesterdagar och lönenivåer för unionens tjänstemän och tjänstemän inom medlemsstaternas utrikesförvaltningar på samma arbetsplats, och att bedöma huruvida dessa skillnader motiverar skillnaderna i ersättning till utstationerade nationella tjänstemän jämfört med unionens tjänstemän, med beaktande av det skattesystem som tillämpas och på grundval av en jämförelse av typiska familjesituationer.

290.

Europaparlamentet konstaterar bekymrat att kommissionen inte kan lämna en fullständig överblick över de årliga kostnaderna för att anställa extern personal och tillfälligt anställda. Parlamentet kräver att dessa kostnader systematiskt kontrolleras och görs allmänt tillgängliga.

291.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad använda tillgänglig teknik, såsom telefonkonferenser och distansarbete, för att minska lokal- och resekostnaderna. Parlamentet ber kommissionen att beräkna vilka ekonomiska besparingar som skulle kunna uppnås genom ökad användning av sådan teknik och att senast i september 2013 lägga fram resultaten för parlamentet.

292.

Europaparlamentet kräver att en interinstitutionell databas för undersökningar upprättas i syfte att undvika att samma ärenden finansieras från flera håll och säkra utbyte av resultat.

293.

Europaparlamentet har informerats av Olafs övervakningskommitté om kränkningar av grundläggande rättigheter i samband med Olafs undersökningar. Parlamentet är mycket bekymrat över den information som mottagits i detta avseende och kräver full transparens i samband med dessa händelser, oavsett de iblandade personernas identitet.

294.

Europaparlamentet noterar de många försök som gjorts för att fördunkla klargörandet av de påståenden som framförts beträffande Olafs undersökningsmetoder. Parlamentet anser att detta är olämpligt och kräver ett fullständigt klargörande av dessa påståenden.

295.

Europaparlamentet är bekymrat över den kritik som främst framförts i vetenskapliga publikationer av Eurobarometers undersökningsmetoder och uppmanar kommissionen att i varje enskilt fall ta ställning till denna kritik.

296.

Europaparlamentet välkomnar att revisionsrätten för andra gången lägger fram en rapport om ”EU-budgeten: att uppnå resultat” och uppmanar revisionsrätten att utvidga sin bedömning till fler av kommissionens tjänsteavdelningar, framför allt GD Sysselsättning, GD Havsfrågor och fiske och kommissionens generalsekretariat.

297.

Europaparlamentet konstaterar att rapporten med utvärdering av unionens finanser på grundval av de resultat som uppnåtts (COM(2012) 675) antogs av kommissionen den 21 november 2012, vilket innebar att både parlamentet och revisionsrätten endast hade begränsad tid på sig att se över den och svara. Parlamentet upprepar sin tidigare begäran till kommissionen att lägga fram utvärderingsrapporten i det ansvariga utskottet och i plenum när revisionsrättens årsrapport tas upp.

298.

Europaparlamentet anser att framsteg har gjorts när det gäller utvärderingsrapporten för budgetåret 2011, eftersom rapporten innehåller en del upplysningar som blev tillgängliga 2011 om resultaten av finansieringen under alla de viktigaste budgetrubrikerna samt en sammanfattning av utvärderingsresultaten för vissa budgetprogram för varje budgetrubrik.

299.

Europaparlamentet beklagar dock att denna rapport enbart innehåller sammanfattningar av utvärderingarna av olika program under olika tidsperioder och att den inte omfattar någon heltäckande bedömning av de resultat som kommissionen uppnådde under 2011 när den genomförde sin politik.

300.

Europaparlamentet delar därför revisionsrättens åsikt (46) att utvärderingsrapporten inte innehåller tillräckligt många bevis och tillförlitliga upplysningar om resultaten av unionens politik och att den därför inte kan fylla den roll som den bör spela inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

301.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att några utvärderingar bidrog till att förbättra programmens slutgiltiga effekter, och uppmanar kommissionen att beakta de viktigaste resultaten i utvärderingen när den utformar sin politik.

302.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen informera budgetmyndigheten om utvecklingen av konton utanför unionsbudgeten, inklusive deras kassaflödesutveckling, samt syftet med varje konto.

303.

Europaparlamentet påpekar att presentationen av dessa sammanfattningar per budgetrubrik i enlighet med strukturen i den fleråriga budgetramen för 2007–2013 inte i sig utgör en utvärdering av unionens finanser.

304.

Europaparlamentet anser att eftersom rapporten innehåller olika typer av sammanfattande utvärderingar (från interimsutvärderingar, utvärderingar efter halva programtiden till efterhandsutvärderingar och slutliga utvärderingar) är det svårt att dra samstämmiga slutsatser om resultaten.

305.

Europaparlamentet konstaterar att konsekvensbedömningar av programmen enligt kommissionen ofta rör medel som beviljats minst tre till fem år tidigare. Parlamentet insisterar på att det varje år i enlighet med artikel 318 i EUF-fördraget ska få en utvärdering av de resultat som uppnåtts under föregående budgetår, dvs. de åtgärder som har vidtagits för att uppnå Europa 2020-målen.

306.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka räckvidden för sin bedömning och att utveckla en kostnadseffektivitetsanalys som syftar till att mäta de resultat som har uppnåtts vid genomförandet av dess politiska mål mot bakgrund av de medel och den personal som har avsatts för att förverkliga dessa mål.

307.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att utvärderingarna genomförs på ett oberoende sätt och konstaterar att de resulterande rapporterna så snart som möjligt bör överlämnas till de relevanta parlamentsutskotten.

308.

Europaparlamentet ber kommissionen att i god tid före förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för 2012 utarbeta ett nytt system för förvaltning och rapportering av resultat, som omfattar utvärderingsrapportens utformning och funktion och som utgår från parlamentets rekommendationer i punkterna 327 och 328 i denna resolution, samt att lägga fram detta system för den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten.

309.

Europaparlamentet ber kommissionen att för detta ändamål inrätta ett tillförlitligt system för uppgiftsinsamling om vad som uppnåtts för att fastställa resultaten och effekterna (47).

310.

Europaparlamentet välkomnar de förbättringar som revisionsrätten har noterat i kommissionens självbedömningar om vad som har åstadkommits i dess årliga verksamhetsrapporter, framför allt vad gäller rapporteringen om vad som har uppnåtts politiskt i den första delen av dessa rapporter.

311.

Europaparlamentet beklagar dock att det begränsade antalet allmänna mål och effektindikatorer som generaldirektoraten är skyldiga att fastställa alltjämt påverkas av brister som minskar deras användbarhet (48).

312.

Europaparlamentet beklagar också att de flesta indikatorer och målvärden som avser hela perioden 2007–2013 inte har några mellanliggande indikatorer eller deletapper. Parlamentet insisterar i detta sammanhang på att effektindikatorer bör ha tidsfrister och kvantifierade målvärden kopplade till sig.

313.

Europaparlamentet är bekymrat över att kommissionens generaldirektorat varken fastställde eller rapporterade om mål för den operativa verksamheten när det gällde sparsamhet (kostnaden för input) eller effektivitet (förhållandet mellan input, output och resultat).

314.

Europaparlamentet påminner kommissionen om rotationsreglerna för den högre ledningen i kommissionens förvaltning. Parlamentet bekräftar att dessa regler är nödvändiga för att skapa öppenhet och förhindra informationskoncentration. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan undantag tillämpa denna princip och betonar att ledningen på högsta nivå fungerar som förebild och har ett särskilt ansvar.

315.

Europaparlamentet beklagar också att beskrivningen av vad som har uppnåtts politiskt i den första delen av de årliga verksamhetsrapporterna inte är tillräckligt resultatinriktad och att revisionsrätten vid sin undersökning av förvaltningsplanen och de årliga verksamhetsrapporterna kom fram till att inga större framsteg hade gjorts inom detta område.

316.

Europaparlamentet insisterar på behovet av att garantera enhetlighet mellan mål, indikatorer och målvärden som fastställs i förvaltningsplanen och som tas upp i de årliga verksamhetsrapporterna.

317.

Europaparlamentet insisterar även på behovet av att förklara varför resultaten inte uppfyllde de relevanta målen eller målvärdena i den årliga verksamhetsrapporten.

318.

Europaparlamentet påpekar att enligt punkterna 10.17 och 10.18 i revisionsrättens årsrapport är tillförlitligheten hos utvärderingen som genomförts av DG Jordbruk och DG Regionalpolitik i hög grad beroende av att de uppgifter som medlemsstaterna lämnar in håller hög kvalitet, och uppmanar kommissionens tjänsteavdelningar att utfärda riktlinjer om hur uppgifterna ska registreras samt att uppmuntra medlemsstaterna att lämna in relevanta, jämförbara och tillförlitliga uppgifter om resultatet.

319.

Europaparlamentet konstaterar att enligt de årliga verksamhetsrapporterna från kommissionens generalsekreterare har kommissionens generaldirektörer ”anpassat” de allmänna och särskilda målen i sina förvaltningsplaner till Europa 2020-strategin för tillväxt och sysselsättning.

320.

Europaparlamentet upprepar att Europa 2020 (49), som lanserades av ordförande José Manuel Barroso 2010, är kommissionens huvudprojekt för att skapa en smart och hållbar tillväxt för alla. Parlamentet påpekar att denna strategi är inriktad på fem ambitiösa mål, som mäts med hjälp av kvantifierade målvärden, inom områdena sysselsättning, innovation, utbildning, fattigdom och klimat/energi.

321.

Europaparlamentet noterar att Eurostat ansvarar för det statistiska underlaget för strategin, framför allt när det gäller att ta fram och tillhandahålla relevanta statistiska uppgifter och garantera höga kvalitetsnormer för uppgifterna.

322.

Europaparlamentet konstaterar att Eurostat ännu en gång inte på lämpligt sätt har behandlat känslig information, till exempel när det gäller uppgifter om Grekland. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka kvalitetskontrollerna och säkerställa en korrekt presentation av Eurostats statistikuppgifter. Parlamentet efterlyser en rapport om detta senast i mars 2014.

323.

Europaparlamentet insisterar på behovet att förstärka det europeiska statistiksystemets trovärdighet och välkomnar de rekommendationer som revisionsrätten har utfärdat i detta avseende i sin särskilda rapport nr 12/2012 om ”en övergång till ett system för europeisk statistik som garanterar yrkesmässigt oberoende, tillräckligt med resurser och kraftfull övervakning med bland annat sanktioner i de fall då kvalitetskraven inte uppfylls” (50).

324.

Europaparlamentet understryker att unionens strategi för tillväxt och sysselsättning inte grundas på verksamheter som leds av de enskilda generaldirektoraten utan omfattar sju gränsöverskridande flaggskeppsinitiativ som alltid genomförs av flera olika generaldirektorat, vilket leder till problem när det gäller samordningen och samarbetet inom kommissionen.

325.

Europaparlamentet konstaterar att samordningen mellan kommissionens tjänsteavdelningar inom ramen för flaggskeppsinitiativen har skett genom olika former av samråd mellan tjänsteavdelningarna, ibland i informell form (51). Parlamentet beklagar dock att de nio grupper med kommissionsledamöter som José Manuel Barroso inrättade i april 2010 endast träffades vid ett fåtal tillfällen (52), vilket ledde till att denna nya form av samordning inte utnyttjades fullt ut under 2011. Parlamentet beklagar att ingen särskild mekanism har inrättats för att garantera en tillfredsställande samordning av genomförandet av alla flaggskeppsinitiativen.

326.

Europaparlamentet beklagar att lanseringen av Europa 2020-strategin 2010 inte sammanföll med tidsschemat för den nya programperioden 2014–2020 och är bekymrat över att detta kommer att orsaka vissa förseningar när det gäller uppnåendet av strategin, i de fall då medlemsstaterna inte har lyckats anpassa sina nationella och unionsfinansierade program för hållbar, smart tillväxt för alla.

327.

Europaparlamentet ber kommissionens tjänsteavdelningar som arbetar med Europa 2020-strategin att i sin förvaltningsplan fastställa ett begränsat antal enkla mål som uppfyller revisionsrättens krav på relevans, jämförbarhet och tillförlitlighet, så att kommissionens resultat när det gäller att uppnå strategins mål varje år kan mätas i de årliga verksamhetsrapporterna.

328.

Europaparlamentet ber kommissionen att i grunden ändra strukturen i sin utvärderingsrapport i enlighet med artikel 318 i EUF-fördraget för att särskilja inre politik från yttre politik och ägna avsnittet om den inre politiken i denna rapport åt Europa 2020-strategin eftersom tillväxt och sysselsättning är en del av unionens ekonomiska och sociala politik. Parlamentet insisterar på att tonvikten bör läggas vid de framsteg som har gjorts inom ramen för flaggskeppsinitiativen.

329.

Europaparlamentet stöder revisionsrättens viktigaste slutsatser i dess resultatgranskningar, nämligen att

330.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen har infört ett system för att följa upp alla rekommendationer i revisionsrättens särskilda rapporter om resultatgranskningar (se den särskilda rapporten nr 19/2012 (53)), men uppmanar kommissionen att förstärka uppföljningen för att i god tid och på ett ändamålsenligt sätt reagera på rekommendationerna från revisionsrätten och den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten.

331.

Europaparlamentet välkomnar att dess budgetkontrollutskott har utarbetat separata arbetsdokument eller rapporter om revisionsrättens enskilda särskilda rapporter. Dessa iakttagelser tas upp i ett separat dokument (54).

332.

Europaparlamentet anser att den politiska bedömningen av iakttagelserna i de särskilda rapporterna bör vara en integrerad del av förfarandet för att bevilja ansvarsfrihet.

333.

Europaparlamentet välkomnar därför de pågående samråden mellan budgetkontrollutskottet, utskottsordförandekonferensen och talmanskonferensen som syftar till att fastställa hur det är mest lämpligt att ta hänsyn till iakttagelserna i de särskilda rapporterna och därmed dra så stor fördel som möjligt av revisionsrättens revisionsarbete.

334.

Europaparlamentet uppmanar sina organ att hitta en genomförbar och varaktig lösning i god tid före förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet 2012.

—

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011 (1),

—

med beaktande av Europeiska gemenskapernas slutliga årsredovisning för budgetåret 2011 (COM(2012) 436 – C7-0224/2012) (2),

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2011 och institutionernas svar (3), samt revisionsrättens särskilda rapporter,

—

med beaktande av revisionsförklaringen (4) om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges av revisionsrätten för budgetåret 2011 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av sitt beslut av den 17 april 2013 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011, avsnitt III – kommissionen (5) och sin resolution med de iakttagelser som utgör en del av det beslutet,

—

med beaktande av revisionsrättens särskilda rapporter i enlighet med artikel 287.4 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 12 februari 2013 om beviljande av ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011 (05752/2013 – C7-0038/2013),

—

med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (6), särskilt artiklarna 55, 145, 146 och 147,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (7), särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

—

med beaktande av artikel 76 och bilaga VI i arbetsordningen,

—

med beaktande av budgetkontrollutskottets rapport (A7-0096/2013) och av följande skäl:

A.

Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt göra detta under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principen om sund ekonomisk förvaltning.

B.

I revisionsrättens särskilda rapporter finns information om frågor som rör förvaltningen av medel, och därför är dessa rapporter viktiga för att parlamentet ska kunna utöva sin roll som ansvarsfrihetsbeviljande myndighet.

C.

Europaparlamentets slutsatser om revisionsrättens särskilda rapporter ingår i ovannämnda beslut av den 17 april 2013 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2011, avsnitt III – kommissionen.

1.

Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens rapport och noterar dess mycket negativa bedömning av de åtgärder som vidtagits av både kommissionen och medlemsstaterna.

2.

Europaparlamentet betonar att syftet med den gemensamma fiskeripolitiken är att främja ett hållbart fiske, vilket innebär en långsiktig bärkraftighet för fiskesektorn och en balans mellan fiskeresurserna och fiskeflottans kapacitet för att förhindra att fiskbestånden överexploateras.

3.

Europaparlamentet noterar att även om en minskning av överkapaciteten inom fisket har varit ett återkommande tema i tidigare reformer av den gemensamma fiskeripolitiken och behandlats i revisionsrättens särskilda rapporter nr 3/1993 och nr 7/2007, har de dyrbara åtgärder som hittills vidtagits för att minska överkapaciteten inom fisket genom en anpassning av fiskeflottan till fiskeresurserna misslyckats.

4.

Europaparlamentet erkänner att det från 1995 varit en nedåtgående trend för EU:s fiskefångster, och enligt kommissionens grönbok om reform av den gemensamma fiskeripolitiken av den 22 april 2009 (COM(2009) 163) beror denna nedgång till stor del på överfiske och bildar en del av den onda cirkel som omfattar överkapacitet inom fisket och fiskeflottornas svaga ekonomiska resultat.

5.

Europaparlamentet är oroat över att sedan den senaste reformen av den gemensamma fiskeripolitiken 2002 har fiskefångsterna minskat med 1 000 000 ton och arbetstillfällena inom fiskesektorn gått ned från 421 000 till 351 000.

6.

Europaparlamentet noterar att även om det inte finns någon officiell definition av överkapacitet visar minskade fångster och förlorade arbetstillfällen till följd av överfiskade fiskebestånd att det i praktiken finns en överkapacitet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att definiera överkapacitet och att överväga relevantare och gedignare åtgärder för att underlätta insatser för att hitta en balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter.

7.

Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att kommissionen utan dröjsmål utarbetar en rapport med uppgifter om dagens överkapacitet i unionen, uppdelad per fisketyp och land.

8.

Europaparlamentet är dessutom bekymrat över att kapacitetstaken för flottan, som en åtgärd för att begränsa storleken på fiskeflottan, blivit irrelevanta, eftersom den aktuella flottstorleken ligger klart under taken och till och med skulle kunna vara 200 000 ton större och ändå vara förenlig med reglerna. Parlamentet betonar samtidigt att fiskeflottornas kapacitet till följd av de tekniska framstegen ökade med i genomsnitt 3 procent per år under det senaste årtiondet.

9.

Europaparlamentet noterar att i den gemensamma fiskeripolitiken mäts fartygskapaciteten i form av fartygets maskinstyrka (kilowatt) och storlek (bruttotonnage), men att dessa mätningar inte beaktar tekniska framsteg i fiskemetoderna, vilket komplicerar uppgiften att sätta lämpliga mål för minskningen av kapaciteten. Kommissionen önskar dock behålla dessa statiska parametrar fram till slutet av 2015.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till medlemsstaternas förpliktelser att korrekt uppdatera sina flottregister efterlevs och att införa ett krav på att de rapporterar om sina ansträngningar att finna en balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter.

11.

Europaparlamentet noterar att kommissionens nya förslag för den gemensamma fiskeripolitiken i syfte att minska fiskeöverkapaciteten grundas på en ny marknadsinriktning (program med överlåtbara fiskerättigheter), då kommissionen kommit till slutsatsen att dessa program spelar en positiv roll för att minska fiskeöverkapaciteten.

12.

Europaparlamentet är oroat över befintliga brister i regleringen av hur fiskerättigheter ska hanteras när fiskefartyg skrotas med hjälp av offentligt stöd liksom över avsaknaden av en definition av och ändamålsenliga urvalskriterier för fiskefartygen. Parlamentet anser att skrotningsprogrammen delvis genomförts bristfälligt, med exempel på att skattebetalarnas pengar använts för att skrota redan inaktiva fartyg och till och med indirekt använts för att bygga nya fartyg. Vissa medlemsstater har dock haft skrotningsprogram som har tjänat sitt rätta syfte. Parlamentet betonar därför behovet av strikta säkerhetsåtgärder när skrotningsprogram utnyttjas som ett sätt att minska överkapaciteten så att missbruk undviks.

13.

Europaparlamentet beklagar att investeringar ombord på fiskefartyg som finansieras av Europeiska fiskerifonden (EFF) kan öka enskilda fartygs förmåga att fånga fisk. Parlamentet anser att den tolkningsskrivelse som kommissionen utarbetat och skickat till medlemsstaterna efter revisionsrättens särskilda rapport om fartygens förmåga att fånga fisk, där revisionsrätten uppmanade de nationella myndigheterna att genomföra striktare kontroller innan man beslutade om finansieringen av projekt om investeringar ombord, är otillräcklig.

14.

Europaparlamentet noterar att det i punkt 36 i den särskilda rapporten nr 12/2011 sägs att vid utgången av 2010 uppgick genomförandet av EFF i fråga om utgifter som attesterats av medlemsstaterna till 645 miljoner EUR eller 15 % av det tillgängliga beloppet från 2007 till 2013. Det mesta av detta belopp redovisades år 2010, och den 31 december 2010 hade kommissionen fortfarande inte betalat ut 292 miljoner EUR på grund av att rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (8) antagits så sent av rådet och med tanke på hur komplext det är för medlemsstaterna att för första gången införa förvaltnings- och kontrollsystem. Parlamentet konstaterar att attesterade mellanliggande betalningar som inskickats av medlemsstaterna i slutet av december 2011 uppgick till 28 procent (1 188 miljoner EUR) av det totala EFF-anslaget och gläder sig åt att utnyttjandetakten för EFF för närvarande ökar.

15.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna vidtar åtgärder för att

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa ändamålsenliga tak för fiskeflottornas kapacitet.

17.

Europaparlamentet anser att den gemensamma fiskeripolitiken måste reformeras så att genomförandet av den och förvaltningen av dess program och åtgärder regionaliseras.

18.

Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendationer om att

19.

Europaparlamentet anser dessutom att det mot bakgrund av revisionsrättens kritik står klart att EFF och den gemensamma fiskeripolitiken i dag är ett ineffektivt nyttjande av våra gemensamma resurser och välkomnar därför att systemet inom en snar framtid ska ses över i sin helhet. Viktigt vid denna omarbetning av systemen är att fokusera på de områden inom fiskeripolitiken som bäst löses på unionsnivå, såsom de miljömässiga aspekterna i stället för olika typer av ineffektiva stödsystem.

20.

Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2011.

21.

Europaparlamentet erinrar om att den korrekta uppbörden av mervärdesskatt (moms) direkt påverkar både medlemsstaternas ekonomier och EU:s budget, eftersom skattebedrägerier, särskilt momsbedrägerier, leder till oerhörda förluster för EU:s budget och medlemsstaternas ekonomier och således förvärrar skuldkrisen. Parlamentet påpekar att momsbedrägerierna beräknas uppgå till ungefär 1 400 miljoner EUR per år.

22.

Europaparlamentet anser att man, särskilt i det rådande ekonomiska klimatet, bör lägga tonvikten på mer effektiva och rättvisa system för skatteuppbörd. Parlamentet understryker att en förbättring av dessa system bör vara den viktigaste prioriteringen för EU och alla medlemsstater, särskilt de som har de största ekonomiska svårigheterna.

23.

Europaparlamentet erinrar om en studie som har utförts på uppdrag av kommissionen, enligt vilken det beräknade genomsnittliga mervärdesskattegapet i EU uppgår till 12 procent. Parlamentet vill särskilt framhålla att detta mervärdesskattegap har nått en alarmerande hög nivå på 30 procent respektive 22 procent i Grekland och Italien, vilka är de medlemsstater som genomgår den värsta skuldkrisen.

24.

Europaparlamentet betonar att utöver undandragande av skatt och förluster på grund av obestånd beror mervärdesskattegapet också på bedrägerier, otydliga regler och inkonsekventa kontrollsystem samt på att unionslagstiftningen inte alls eller endast delvis har genomförts i medlemsstaterna. Momsförlusterna, som uppgår till flera miljarder euro, kompenseras till största delen av åtstramningsåtgärder, vilka drabbar unionsmedborgarna, och bärs av medborgare vars inkomster är väldokumenterade och spårbara.

25.

Europaparlamentet finner revisionsrättens granskningsresultat mycket oroande, särskilt det faktum att de extrapolerade förlusterna enbart av tillämpningen av tullförfarande 42 (9) uppgick till cirka 2 200 miljoner EUR i de sju medlemsstater som granskades av revisionsrätten under 2009, vilket motsvarar 29 procent av den mervärdesskatt som teoretiskt hade kunnat tas ut på det beskattningsbara värdet av all import som utfördes enligt tullförfarande 42 under 2009 i dessa medlemsstater.

26.

Europaparlamentet konstaterar med oro att revisionsrätten funnit att EU:s regelverk inte garanterar att medlemsstaternas tullmyndigheter hanterar denna momsbefrielse på ett enhetligt och korrekt sätt, och att det inte heller garanterar att informationen om dessa transaktioner alltid görs tillgänglig för skattemyndigheterna i destinationsmedlemsstaten. Detta gör att den organiserade brottsligheten och enskilda bedragare lätt kan missbruka systemet i mycket stor skala, vilket leder till stora konkurrensnackdelar för näringsidkare som följer regelverket.

27.

Europaparlamentet framhåller revisionsrättens iakttagelse att tullmyndigheterna i de granskade medlemsstaterna inte försäkrar sig om att uppgifterna är giltiga och fullständiga eller att andra villkor för momsbefrielse är uppfyllda.

28.

Europaparlamentet anser det oroande att revisionsrätten fann allvarliga brister i kontrollen av förenklade tullförfaranden, vilka utgör 70 procent av alla tullförfaranden, särskilt att kontrollerna var av undermålig kvalitet och dåligt dokumenterade samt att den automatiserade databehandling som används för kontroller under genomförandet av förenklade förfaranden inte medför någon större nytta. Parlamentet påpekar att dessa brister har lett till obefogade förluster för unionens budget och att ett korrekt genomfört tullförfarande har direkt inverkan på momsberäkningen. Parlamentet beklagar att kommissionen under de senaste tio åren inte har vidtagit några lämpliga åtgärder för att avhjälpa detta förhållande, utan i stället har gömt sig bakom reglerna, som på papperet sett ut att vara fullt tillräckliga.

29.

Europaparlamentet finner det beklagligt att metoden för uppbörd av mervärdesskatt inte har ändrats sedan den infördes. Parlamentet anser att metoden är föråldrad med tanke på de många tekniska och ekonomiska förändringar som har ägt rum.

30.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att övervaka och effektivt reagera på både befintliga och nya bedrägeritendenser och begär att kommissionen senast september 2013 informerar budgetkontrollutskottet om vilka tillfälliga och permanenta åtgärder som vidtagits på grundval av tullförfarande 42, inte bara av unionen utan även på nationell nivå, och dessa åtgärders effekt på antalet bedrägerifall. Parlamentet noterar kommissionens grönbok om mervärdesskattens framtid Ett enklare, stabilare och mera effektivt mervärdesskattesystem (COM(2010) 695), och efterlyser konkreta förslag till en momsreform.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att enträget driva på medlemsstater att förenkla sina mervärdesskattelagstiftningar, införa en standardiserad blankett för anmälan av mervärdesskatt till skattemyndigheterna och hos medlemsstaternas tullmyndigheter införa en enhetlig och ordentlig förvaltning av fall med momsbefrielse samt se till att förbättra tillgängligheten till dessa lagtexter, översatta till engelska, franska och tyska som ett minimikrav.

32.

Europaparlamentet beklagar att ikraftträdandet av den uppdaterade tullkodexen enligt kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av en tullkodex för unionen (COM(2012) 64) har skjutits upp, och anser att det föreslagna nya datumet, den 31 december 2020, är oacceptabelt. Parlamentet påminner om att den uppdaterade tullkodexen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (10) ska träda i kraft senast den 24 juni 2013, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att påskynda förberedelseprocessen.

33.

Europaparlamentet rekommenderar med eftertryck alla medlemsstater att delta i Eurofiscs verksamhetsområde 3 om bedrägeritransaktioner genom användning av tullförfarande 4200.

34.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt när det gäller skatteundandragande vid import och andra gränsöverskridande transaktioner (COM(2008) 805), vilket syftar till att införa ett solidariskt betalningsansvar för ekonomiska aktörer vid unionsinterna förvärv, där importörer blir solidariskt betalningsansvariga i fall då felaktig, sen eller ofullständig rapportering av förvärvet till mervärdesskattemyndigheten har lett till ett bortfall av mervärdesskatteinkomster, och föreläggs lämpliga påföljder.

35.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med ett intensivare och snabbare samarbete mellan medlemsstaterna, bättre övervakning av informationsutbytet och mer direkta kontakter mellan lokala skatte- och tullkontor, även inom ramen för online-systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES), så att medlemsstaterna effektivt kan stödja varandra.

36.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att snarast ge tullmyndigheterna online-tillgång till momsregistreringsnumren i VIES, så att myndigheterna kan uppfylla sina skyldigheter att verifiera de momsregistreringsnummer som anges i tulldeklarationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att varje månad informera parlamentets behöriga utskott och revisionsrätten om arbetet i samtliga medlemsstater med att bekämpa bedrägerier enligt tullförfarande 42.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa ett system som kombinerar stöd inom tullområdet med administrativt samarbete inom mervärdesskatteområdet för att garantera effektiva informationsflöden, så att de berörda myndigheterna på det ena området rutinmässigt informeras om vad som sker på det andra området. Detta skulle göra samarbetet mellan de behöriga myndigheterna och uttaget av mervärdesskatt i destinationsmedlemsstaten effektivare och snabbare.

38.

Europaparlamentet framhåller e-förvaltningens möjligheter att tillföra en större öppenhet och insyn och bekämpa bedrägerier och korruption och därmed skydda offentliga medel. Parlamentet betonar att unionen släpar efter sina industriella partner, bland annat på grund av att systemen inte är kompatibla (11). Parlamentet framhåller att unionen måste öka sina insatser för att få till stånd en ny generation av e-förvaltning.

39.

Europaparlamentet påpekar att dokumenterade, elektroniska, icke-kontanta transaktioner försvårar ett deltagande i den svarta ekonomin, och att det verkar finnas en stark korrelation mellan andelen elektroniska betalningar i ett land och dess svarta ekonomi (12). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sänka beloppsgränserna för obligatoriska icke-kontanta betalningar.

40.

Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendationer, framför allt

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att var sjätte månad rapportera om hur och när kommissionen kommer att genomföra dessa rekommendationer.

41.

Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2011 och stöder dess slutsatser, särskilt bedömningen att ”[g]enerellt sett bidrar EU:s föranslutningsstöd till Kroatien i hög grad till Kroatiens framsteg för att bygga upp landets administrativa kapacitet inför förvaltningen av den ökade EU-finansieringen efter anslutningen”. Parlamentet berömmer Kroatiens framsteg med att förstärka sin institutionella och administrativa kapacitet och att konsolidera förvaltningen av föranslutningsstödet.

42.

Europaparlamentet beklagar att revisionsrättens rapport inte innehåller tillräcklig information om vare sig fel- och bedrägerinivåer, uppföljning (inbegripet rättslig sådan där så behövs) eller prestationsvärdering.

43.

Europaparlamentet betonar dock att revisionsrätten drar slutsatsen att ”[s]tödet […] dock så här långt [har] varit endast delvis framgångsrikt när det gäller måluppfyllelse, och för att kapacitetsuppbyggnaden ska gå vidare krävs det stöd till ett antal nyckelområden både före och efter anslutningen.” Parlamentet noterar revisionsrättens konstaterande att ”[p]å de flesta områden med föranslutningsstöd bedömer kommissionen att Kroatiens kapacitet ännu inte räcker till för att den ska godkänna att landet genomför stöd utan att kommissionen gör förhandskontroller” och att ”[t]rots de senaste framstegen är upphandlingskapacitet och korruptionsbekämpning två områden där det finns ett särskilt behov av att förstärka stödet till de kroatiska myndigheterna”.

44.

Med tanke på tidigare fall av bristfällig beredskap hos myndigheter och institutioner, samt de problem vid övergången från anslutningsstöd till strukturfondsfinansiering som iakttagits då andra medlemsländer anslutit sig till unionen, är Europaparlamentet angeläget att undvika liknande risker för Kroatien.

45.

Europaparlamentet är bekymrat över att det utöver revisionsrättens betydande fokus på att lagstiftningen ska anpassas kommer att behövas kontinuerlig övervakning och åtgärder för att hantera följande frågor:

46.

Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendationer, och uppmanar särskilt kommissionen och de kroatiska myndigheterna till ett nära samarbete för att höja prioriteten för uppbyggandet av upphandlingskapacitet genom att genomföra planer för utbildning och praktik, vidta mer omfattande åtgärder för att tillgodose kapacitetsuppbyggnadsbehoven på regional och lokal nivå, fördjupa bedömningen av projektens ändamålsenlighet, bygga upp en portfölj av färdigutvecklade projekt för att fullt ut kunna utnyttja den ökade finansiering som kommer att vara tillgänglig efter anslutningen, vidta åtgärder när det gäller programmen för landsbygdsutveckling samt stärka åtgärderna för korruptionsbekämpning.

47.

Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendation till kommissionen att när det är lämpligt ta hänsyn till erfarenheterna från föranslutningsstödet till Kroatien vid föranslutningsstöd till andra länder.

48.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens utvärdering i övervakningsrapporten om Kroatiens förberedelser inför anslutningen av den 24 april 2012, där det står att ”Kroatien är på det hela taget på rätt väg i sina förberedelser för EU-medlemskap. Landet har uppnått en avsevärd grad av anpassning till unionens regelverk och har sedan lägesrapporten 2011 och uppdateringen av övervakningstabellerna under hösten det året gjort ytterligare framsteg. Kommissionen har emellertid identifierat ett begränsat antal frågor där ytterligare ansträngningar erfordras.” (13)

49.

Europaparlamentet konstaterar att det återstår ett antal frågor att lösa i flera av regelverkets kapitel. Uppmärksamhet måste i synnerhet ägnas åt anpassning av sekundärrätten om offentlig upphandling (särskilt om upphandling av försvarsmateriel) och åt det korrekta genomförandet (särskilt på lokal nivå) av den nyligen antagna lagstiftningen, även med tanke på den framtida förvaltningen av strukturfonderna.

50.

Europaparlamentet noterar också att fortsätta ansträngningar behövs på det finansiella kontrollområdet för att få den offentliga interna finansiella kontrollen och den externa revisionen på central och lokal nivå att fungera bättre. Detsamma gäller finansiella bestämmelser och budgetbestämmelser, där man måste fortsätta att bygga upp sin kapacitet att på ett effektivt sätt samordna systemet för EU:s egna medel efter anslutningen. Moderniseringen av strategin för tullkontroller (större tonvikt vid kontroller efter klarering) måste påskyndas.

51.

Europaparlamentet betonar att ökade ansträngningar krävs på vissa områden, särskilt vad gäller jordbruk och landsbygdsutveckling, där uppmärksamhet måste ägnas åt fortsatt anpassning av lagstiftningen och uppbyggnad av den administrativa kapaciteten på områdena direktstöd och landsbygdsutveckling.

52.

Europaparlamentet oroar sig över det låga utnyttjandet av medel från det särskilda föranslutningsprogrammet för jordbruket och landsbygdens utveckling och från instrumentet för föranslutningsstöd för landsbygdsutveckling. Några sektorer var särskilt underrepresenterade vid genomförandet av åtgärd 1 (investeringar i lantbruksföretag), såsom mjölksektorn, växthussektorn och frukt- och grönsakssektorn. Parlamentet anser att detta tyder på allvarliga brister i dessa sektorers kapacitet och beredskap att utnyttja framtida unionsmedel.

53.

Europaparlamentet noterar förseningarna med att genomföra föranslutningsstödet. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts för att komma till rätta med frågan och uppmanar kommissionen och de kroatiska myndigheterna att fortsätta att skynda på genomförandet av stödet, särskilt genom att förbättra kapacitetsuppbyggandet. Parlamentet betonar att kapacitetsuppbyggnad inom ramen för föranslutningsstödet bör inriktas på centrala institutioner samt regionala och lokala strukturer. Parlamentet är oroligt för att otillräcklig uppmärksamhet på de sistnämnda i Kroatiens fall kan leda till att de saknar adekvat administrativ kapacitet och erfarenhet för att genomföra EU:s stöd.

54.

Europaparlamentet upprepar att syftet med föranslutningsstödet bl.a. är att öka kandidatländernas förmåga att utnyttja EU-finansiering på ett effektivt och transparent sätt. Därför välkomnar parlamentet kommissionens nya angreppssätt vid planeringen av föranslutningsstödet till Kroatien, t.ex. kopplingen av specifika kapacitetsuppbyggnadsprojekt till anslutningsförhandlingarna, vilket gör det möjligt med fleråriga operativa program.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att maximera potentialen för institutionellt lärande och kapacitetsuppbyggnad i kandidatländerna och i potentiella kandidatländer, särskilt genom att ytterligare samordna förfarandena för föranslutningsstödet med förfarandena inom strukturfonden, Europeiska socialfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.

56.

Europaparlamentet konstaterar även att ytterligare oförminskade ansträngningar vad gäller regionalpolitik och samordning av strukturinstrument bör inriktas på ett effektivt genomförande av planerna för att bygga upp den administrativa kapaciteten för det framtida genomförandet av sammanhållningspolitiken och för att ta fram en fullt utvecklad ”projektpipeline”.

57.

Europaparlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att vidta åtgärder för att lösa de ovan nämnda problemen, och uppmanar kommissionen att rapportera om Kroatiens framsteg med att hantera dessa problem och lösa andra kvarstående frågor.

58.

Europaparlamentet berömmer Kroatiens framsteg med att förstärka sin institutionella och administrativa kapacitet och att konsolidera förvaltningen av föranslutningsstödet.

59.

Europaparlamentet välkomnar att det kroatiska ministeriet för regional utveckling och EU-medel inrättades i december 2011 och att dess ansvarige minister blivit utnämnd till vice premiärminister, vilket visar den nya regeringens engagemang för frågor om regional utveckling och användning av EU-medlen.

60.

Europaparlamentet konstaterar att Kroatien lagt ned stor möda på att inrätta ett system för sund ekonomisk förvaltning och kontroll, vilket borde leda till att landet som förväntat befrias från förhandskontroller under andra halvåret 2012. Dock behöver åtgärderna fortsätta på samma nivå, med tanke på att kommissionen inom de flesta områden ännu inte har gett Kroatien tillstånd att genomföra föranslutningsstödet utan förhandskontroller.

61.

Europaparlamentet välkomnar att den nya lagen om offentlig upphandling, med garantier för ökad insyn, trädde i kraft i januari 2012 och att man under 2011 förverkligade IPA 2008-projektet för småskalig partnersamverkan för att stärka kapaciteten att åtgärda oegentligheter i offentliga upphandlingsförfaranden, vilket bland annat omfattade insatser för medvetandegörande.

62.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och de kroatiska myndigheterna att prioritera uppbyggandet av en pålitlig kapacitet för offentlig upphandling. I detta sammanhang betonar parlamentet att kampen mot korruption spelar en central roll i hela anslutningsprocessen, och att underlåtenhet att införa förebyggande åtgärder mot korruption kommer att försämra det framtida utnyttjandet av EU-stöd.

63.

Europaparlamentet betonar att avveckling kommer att bli en allt viktigare fråga under de kommande åren eftersom en tredjedel av de 133 reaktorer som är i drift i 14 medlemsstater måste avvecklas till år 2025 (14).

64.

Europaparlamentet uppmanar sitt budgetutskott och utskottet för industrifrågor, forskning och energi att ta hänsyn till budgetkontrollutskottets slutsatser inför förhandlingarna om den fleråriga budgetplanen (2014–2020).

65.

Europaparlamentet anser att revisionsrättens slutsatser kan sammanfattas på följande sätt:

66.

Europaparlamentet konstaterar dessutom att det finansieringssystem som kommissionen har presenterat inte har varit föremål för någon omfattande förhandsutvärdering.

67.

Europaparlamentet bekräftar att den situation som beskrivs i revisionsrättens rapport gäller perioden fram till slutet av 2010 och att kommissionen sedan dess har genomfört flera initiativ.

68.

Europaparlamentet konstaterar att unionens övergripande mål i fråga om kärnkraft är att maximera kärnsäkerheten.

69.

Europaparlamentet noterar att kommissionen uppger att den har inrättat ramar för arbetet där särskilda mål ställs upp, roller och ansvarsområden definieras och kraven för rapportering och övervakning tydligt beskrivs (16).

70.

Europaparlamentet noterar kommissionens svar där den förklarar att bedömningen av behoven var en del av den konsekvensbedömning (SEC(2011) 1387) som genomfördes 2011. Parlamentet noterar att konsekvensbedömningen omfattar hittills uppnådda resultat och återstående utmaningar, och att den även innehåller en översikt över finansieringssituationen.

71.

Europaparlamentet erinrar om att det i Bulgariens och Slovakiens anslutningsfördrag fastställs begränsningar för tillhandahållandet av ekonomiskt stöd från unionen till 2009 respektive 2006.

72.

Europaparlamentet välkomnar förslaget till rådets förordning om unionsstöd för stödprogrammen för kärnkraftsavveckling i Bulgarien, Litauen och Slovakien (COM(2011) 783) som bygger på omfattande samråd med berörda parter, de berörda medlemsstaterna – Bulgarien, Litauen och Slovakien – och expertgrupper inom avveckling. Parlamentet välkomnar också att slutsatserna i parlamentets resolution av den 5 april 2011 (17) och slutsatsen och rekommendationerna från revisionsrättens granskning av avvecklingsagerandet 2011 användes som underlag.

73.

Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att experter har efterlyst en stabil, fullständig och detaljerad avvecklingsplan som underlag för genomförandet av ytterligare unionsstöd, vilket omfattar fullständiga kostnadsberäkningar fram till det datum då avvecklingen ska vara slutförd. Parlamentet anser att det behövs en tydlig indikering av den nationella samfinansieringen och vägen mot att säkerställa denna nationella finansiering på lång sikt.

74.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att avgörande delmål, som definieras i kommissionens ovannämnda konsekvensbedömning (18), liksom en inriktning av unionens stöd för att uppfylla konkreta delmål med högsta möjliga delvärde för unionen uttryckligen understöddes av de berörda parterna. Parlamentet noterar att förfaranden för efterlevnad av regler och noggrann kostnadsövervakning bör övervägas från början.

75.

Europaparlamentet upprepar och betonar de ömsesidiga åtaganden som gjorts av EU och Bulgarien, Slovakien och Litauen i fråga om avvecklingen av fyra reaktorenheter vid kärnkraftverket Kozloduy, reaktorenheterna 1 och 2 vid kärnkraftverket Bohunice V1 och reaktorenheterna 1 och 2 vid kärnkraftverket Ignalina.

76.

Europaparlamentet beklagar att när det gäller kärnkraftverket Ignalina har högst relevanta projekt såsom B1 och B234 drabbats av allvarliga förseningar på grund av tekniska och handelsrättsliga tvister, vilket har medfört omfattande ekonomisk skada och inneburit avbrott i avvecklingsprocessen.