Modernisering av utbildning: en nödvändighet för välstånd och social sammanhållning i Europa

Detta är den andra lägesrapporten om arbetsprogrammet Utbildning 2010. De nationella reformerna går visserligen i rätt riktning, men reformtakten måste höjas. Satsningar på undervisning under förskoleåren är särskilt viktiga för att undvika misslyckanden i skolan och social utslagning samt för att lägga grunden för ett livslångt lärande. Rapportens slutsats är att om det inte görs avsevärt större ansträngningar för att undvika att elever slutar skolan i förtid, få fler att avsluta en gymnasieutbildning och se till att fler tillägnar sig nyckelkompetenser, kommer en större andel av nästa generation att drabbas av social utslagning.

GEMENSKAPSÅTGÄRD

2006 års gemensamma lägesrapport från rådet och kommissionen om genomförandet av arbetsprogrammet Utbildning 2010 [EUT C 79, 1.4.2006].

SAMMANFATTNING

Alla medborgare måste tillägna sig kunskaper, förmågor och färdigheter samt ständigt uppdatera dessa genom livslångt lärande. Det finns också anledning att beakta de särskilda behoven hos de personer som hotas av social utslagning. Detta är ett sätt att öka andelen yrkesverksamma och den ekonomiska tillväxten samtidigt som man slår vakt om den sociala sammanhållningen.

Dessa frågor är mycket framträdande när man nu inom EU funderar på hur framtiden för den europeiska sociala modellen ser ut. Europa står inför enorma socioekonomiska och demografiska utmaningar, främst med anknytning till den åldrande befolkningen, det stora antalet lågkvalificerade vuxna och den höga ungdomsarbetslösheten.

FRAMSTEG I GENOMFÖRANDET AV ARBETSPROGRAMMET ”«UTBILDNING 2010”

Analysen bygger i huvudsak på de nationella rapporterna för 2005 från medlemsstaterna och länderna i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta), vilka tillsammans utgör Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), samt de anslutande länderna och kandidatländerna.

Reformarbetet går framåt på det nationella planet. Många länder har fastställt eller håller på att fastställa sina egna mål som i olika utsträckning är kopplade till referensnivåerna för de genomsnittliga europeiska resultaten inom utbildning (riktmärken). Detta är också ytterst viktigt för genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin.

När det gäller de sammanlagda investeringarna i de viktigaste sektorerna för den kunskapsbaserade ekonomin har det inte skett någon minskning sedan 2000 av klyftan mellan Europa och konkurrentländer som USA. Dessutom är asiatiska länder som Kina och Indien snabbt på väg att hinna ikapp.

Ändå ökar de offentliga utbildningsutgifternas andel av BNP i nästan alla EU-medlemsstaterna. Medelvärdet var 5,2 procent 2002 mot 4,9 procent 2000.

När det gäller strategierna för livslångt lärande har ett stort antal länder – men långt ifrån alla – utarbetat principförklaringar om livslångt lärande, t.ex. strategidokument eller nationella handlingsplaner. Andra länder har infört ramlagstiftning.

Dock framgick det under 2003 att strategierna är ojämna. Den huvudsakliga tonvikten läggs antingen på anställbarhet eller på att reaktivera dem som hamnat utanför systemen.

Alltför lite uppmärksamhet och ekonomiska resurser ägnas åt att öka tillgången på vuxenutbildning. De äldre arbetstagarna, som kommer att vara 14 miljoner fler år 2030 än de är nu, och de lågkvalificerade berörs särskilt av detta.

Det alltjämt höga antalet ungdomar som lämnar skolan utan grundläggande kvalifikationer och färdigheter är ett oroväckande tecken på att systemen för grundutbildning inte alltid ger de nödvändiga grunderna för livslångt lärande. Detta problem återspeglas i de nya integrerade Lissabonriktlinjerna och i den europeiska ungdomspakten [EN]. Som svar på detta reformerar en rad länder sina läro- och kursplaner så att alla förvärvar centrala och övergripande färdigheter, och för att ungdomar – särskilt de från mindre gynnade miljöer – inte ”faller genom nätet”.

När det gäller reformerna av den högre utbildningen och yrkesutbildningen är finansieringen fortfarande en betydande utmaning och ett hinder för modernisering i många länder.

De flesta länderna inser att ökat samarbete mellan högre utbildning och näringsliv är ett grundläggande villkor för innovation och bättre konkurrenskraft, men alltför få har ett övergripande tillvägagångssätt i denna fråga. Problemet beror delvis på att de nationella innovationsstrategierna i alltför många fall inte omfattar några reformer av den högre utbildningen.

De nationella prioriteringarna i reformerna av yrkesutbildning verkar i stora drag återspegla prioriteringarna i Köpenhamnsprocessen [EN]. De olika länderna har börjat tillämpa de gemensamma principer och referenser som fastställts på europeisk nivå (t.ex. för kvalitetssäkring av validering av icke-formellt lärande), men de betonar att det är för tidigt för att konkreta resultat skall kunna redovisas.

Trots detta ses yrkesutbildning fortfarande ofta som ett mindre attraktivt alternativ än universitetsutbildning. Att förbättra yrkesutbildningen och göra den mer attraktiv är fortfarande en mycket stor utmaning för framtiden.

Det stora flertalet av länderna säger sig vara bekymrade när det gäller behoven hos de lågkvalificerade, som uppgår till nära 80 miljoner i EU, och de betonar vikten av deltagande på arbetsmarknaden och yrkesutbildningssystemens nyckelroll i strävan att uppnå social integration.

De flesta länderna koncentrerar sig i detta sammanhang på vissa målgrupper, särskilt ungdomar, eftersom yrkesutbildningsprogram bidrar till att minska andelen elever som slutar skolan i förtid. Däremot prioriteras vuxna och äldre arbetstagare i alltför liten utsträckning.

Utvecklingen i yrket för lärare och utbildare inom yrkesutbildning återstår likaså som en uppgift att lösa för de flesta länderna.

När det gäller de nationella systemens europeiska dimension anser samtliga länder att det är viktigt att öka deltagandet i geografisk rörlighet inom utbildningen. Men trots några lovande initiativ, bl.a. avseende rörlighetens kvalitet, är de nationella strategierna inte tillräckliga.

Många länder betonar vikten av språkinlärning. De åtgärder och insatser som finns tenderar dock att vara utspridda, och det är fortfarande en stor utmaning att se till att alla elever lämnar högstadiet eller gymnasiet med de kunskaper och färdigheter de kommer att behöva som EU-medborgare. Detta var ett mål som betonades i 2004 års gemensamma lägesrapport.

SLUTSATS: REFORMTAKTEN MÅSTE ÖKA

De nationella reformerna går framåt. Det är dock särskilt oroväckande att så små framsteg har gjorts mot de riktmärken som har närmast samband med social integration samtidigt som det har gått snabbt att uppnå EU:s riktmärke för ökning av antalet utexaminerade från högskoleutbildningar inom matematik, naturvetenskap och teknik. Om det inte görs avsevärt större ansträngningar för att undvika att elever slutar skolan i förtid, få fler att avsluta en gymnasieutbildning och se till att fler tillägnar sig nyckelkompetenser, kommer en större andel av nästa generation att drabbas av social utslagning, och detta kommer att bli en tung börda att bära för ekonomin och samhället.

Förstärkt genomförande av arbetsprogrammet Utbildning 2010 på nationell nivå

Medlemsstaterna bör i synnerhet se till följande:

• Att utbildning får en central plats i de nationella reformprogrammen med anknytning till Lissabonstrategin, i den nationella strategiska referensramen för strukturfonderna och i de nationella strategierna för socialt skydd och social integration.
• Att mekanismer för samordning av arbetsprogrammets genomförande på nationell nivå införs i alla länder, med deltagande av de berörda departementen och de viktigaste aktörerna, särskilt arbetsmarknadens parter.
• Att den nationella politiken aktivt bidrar till att riktmärkena och målen i arbetsprogrammet Utbildning 2010 uppnås. Nationella mål och indikatorer bör vidareutvecklas med beaktande av dessa europeiska referenser.
• Att utvärderingen av politiken förbättras, så att man bättre kan följa framstegen och så att det skapas en utvärderingskultur där man drar full nytta av forskningsresultat; därför är det helt nödvändigt att utarbeta statistiska verktyg och en statistisk infrastruktur av hög kvalitet.
• Att de olika europeiska avtal som antas inom ramen för arbetsprogrammet används som viktiga utgångspunkter när de nationella reformerna utarbetas.

Förstärkt genomförande av arbetsprogrammet Utbildning 2010 på europeisk nivå

För att förbättra genomförandet av arbetsprogrammet kommer man att särskilt uppmärksamma

• utarbetandet av ett välfokuserat och relevant program för ömsesidigt lärande, inom ramen för det nya programmet för livslångt lärande och med hänsyn tagen till de erfarenheter som gjordes under 2005 och de politiska prioriteringar som beslutades under året,
• förstärkt övervakning av genomförandet av strategier för livslångt lärande i alla medlemsstaterna,
• dels en överenskommelse om en rekommendation till en europeisk ram för kvalifikationer och om utkastet till Europaparlamentets och rådets rekommendation om väsentliga färdigheter [EN]för livslångt lärande, dels fortsatt arbete med anknytning till kvaliteten på lärarnas utbildning,
• bättre informations- och erfarenhetsutbyte om användningen av de ekonomiska medel som ställs till förfogande av strukturfonderna och Europeiska investeringsbanken (EIB) [EN] till stöd för utvecklingen av utbildning, så att dessa medel kan utnyttjas på ett bättre sätt i framtiden.

Bakgrund

I sin gemensamma lägesrapport för 2004 gjorde rådet och Europeiska kommissionen bedömningen att det krävdes snabba reformer av utbildningssystemen i Europa för att EU skulle kunna uppnå sina ekonomiska och sociala mål. De åtog sig att vartannat år granska framstegen i genomförandet av arbetsprogrammet Utbildning 2010, som omfattar Köpenhamnsprocessen för yrkesutbildning samt insatser avseende högre utbildning. Denna rapport är den första i denna nya omgång. Utbildning 2010 är också ett viktigt inslag i genomförandet av de nya integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning, inbegripet den europeiska ungdomspakten [EN].

ANKNYTANDE GEMENSKAPSÅTGÄRDER

Rådets och kommissionens gemensamma lägesrapport 2008 om genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010” – ”Livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation” [EUT C 86, 5.4.2008].

Syftet med kommissionens och rådets rapport är att följa upp hur arbetsprogrammets utbildningsmål har genomförts. Av rapporten framgår att framsteg bl.a. gjorts i arbetet med att införa den europeiska referensramen för livslångt lärande eller i fråga om ökat oberoende för universiteten. I rapporten uppmärksammas framför allt de brister som fortfarande förekommer och förslag framförs om hur man bör gå tillväga för att genomföra utbildningsreformen.

Trots att samlade och överordnade strategier fastställts finns det fortfarande stora brister i genomförandet av strategierna för livslångt lärande, både när det gäller finansiering och när det gäller myndigheternas förmåga att engagera sig. De framsteg som gjorts för att EU:s riktmärken ska kunna nås senast 2010 lämnar mycket i övrigt att önska. Den höga andelen elever med kort skolgång, det svaga deltagandet i livslångt lärande för äldre arbetstagare och lågutbildade, den låga kvalifikationsnivån hos invandrare och bristen på lärarutbildning är exempel på faktorer som visar att ytterligare insatser är nödvändiga för att höja kompetensnivån.

I rapporten betonas även ”kunskapstriangelns” (utbildning, forskning och innovation) betydelse för tillväxt och sysselsättning. Man bör stärka den roll som de olika sektorerna inom utbildningssystemet spelar för att på detta sätt bidra till kreativitet och innovation.

Rapport av den 14 februari 2001 från rådet (utbildning) till Europeiska rådet: ”Konkreta framtidsmål för utbildningssystemen” [5980/01 EDUC 18 – Ej offentliggjord i EGT].

Senast ändrat den 11.04.2008