Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2005–2008)

Kommissionen har lagt fram åtta riktlinjer för att förbättra sysselsättningen i Europeiska unionen. Tyngdpunkten ligger på åtgärder för att uppnå full sysselsättning genom bättre möjligheter till integrering för mindre gynnade personer, ökade investeringar i mänskliga resurser, anpassning av utbildningssystemen samt ökad flexibilitet och anställningstrygghet.

RÄTTSAKT

Rådets beslut 2005/600/EEG av den 12 juli 2005 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.

SAMMANFATTNING

De integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning för perioden 2005–2008 återfinns i en enda, enhetlig och förenklad text med såväl allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som riktlinjer för sysselsättningspolitiken. De integrerade riktlinjerna är det viktigaste politiska instrumentet för utvecklingen och genomförandet av Lissabonstrategin.

Riktlinjerna för sysselsättningen finns därmed i ett samordnat politiskt instrument* som täcker både mikro- och makroekonomiska aspekter i EU. Det ger en tydlig strategisk vision av EU:s utmaningar som innebär att unionen kan styra medlemsstaternas insatser till prioriterade områden. Vissa av sysselsättningsriktlinjerna ska genomföras i överensstämmelse med motsvarande riktlinjer på de andra områdena. På detta sätt kan de olika sektorerna i ekonomin stödja varandra.

För det första, för att få in fler människor på arbetsmarknaden och modernisera de sociala trygghetssystemen föreslår kommissionen följande:

• Genomföra en sysselsättningspolitik som syftar till att uppnå full sysselsättning, förbättra kvaliteten och produktiviteten i arbetet och öka den sociala och territoriella sammanhållningen (integrerad riktlinje 17). Åtgärderna på detta område syftar till att uppnå en genomsnittlig förvärvsfrekvens i EU på 70 % totalt sett, minst 60 % för kvinnor och 50 % för äldre arbetstagare (55–64 år) samt att minska arbetslösheten och andelen personer som står utanför arbetsmarknaden. Medlemsstaterna ska fastställa nationella sysselsättningsmål.

• Främja en livscykelinriktad syn på arbete (integrerad riktlinje 18) genom följande:

– Effektivare insatser för att skapa sysselsättningsmöjligheter för unga och minska ungdomsarbetslösheten, i enlighet med europeiska ungdomspakten (es de en fr).

– Resoluta åtgärder för att öka kvinnornas deltagande i arbetslivet och minska skillnaderna mellan män och kvinnor när det gäller sysselsättning, arbetslöshet och löner.

– Bättre balans mellan arbete och privatliv och ett större utbud av barnomsorg och anhörigvård till rimliga priser.

– Främja arbetsvillkor som uppmuntrar till ett aktivt åldrande.

– Moderna sociala trygghetssystem, med pensioner och hälso- och sjukvård som innebär att de sociala trygghetssystemen är tillräckliga och ekonomiskt hållbara och kan anpassas till föränderliga behov, så att de stöder förvärvsarbete, behåller människor på arbetsmarknaden och förlänger den yrkesverksamma tiden.

Denna riktlinje ska tillämpas med beaktande av riktlinje 2 ”Trygga ekonomisk och finanspolitisk hållbarhet”.

• Sörja för en arbetsmarknad som är öppen för alla och göra arbete mer attraktivt och lönsamt för arbetssökande, även för mindre gynnade och icke förvärvsarbetande personer (integrerad riktlinje 19) genom följande:

– Aktiva, förebyggande arbetsmarknadsåtgärder, t.ex. tidigt fastställande av behov, hjälp med arbetssökandet, vägledning och utbildning som ett led i personliga handlingsplaner samt tillhandahållande av nödvändiga sociala tjänster för integration av personer som står längst från arbetsmarknaden, ökad social och territoriell sammanhållning och utrotning av fattigdom.

– Fortlöpande översyn av incitament och hinder i skatte- och bidragssystem, inklusive administration och villkor för förmåner och en tydlig sänkning av höga faktiska marginalskatter, särskilt för låginkomsttagare, samtidigt som en tillfredsställande social trygghet garanteras.

– Nya sysselsättningstillfällen inom tjänstesektorn för enskilda och företag, särskilt på lokal nivå.

• Förbättra förmågan att möta arbetsmarknadens behov (integrerad riktlinje 20) genom följande:

– Modernisera och stärka ansvariga arbetsmarknadsmyndigheter, särskilt arbetsförmedlingarna.

– Större öppenhet när det gäller sysselsättnings- och utbildningsmöjligheter på nationell nivå och på EU-nivå.

– Undanröja hinder för arbetstagarnas rörlighet i hela Europa inom ramen för fördragen.

– Bättre förutseende av kompetensbehov, brister och flaskhalsar på arbetsmarknaden.

– Ändamålsenlig hantering av ekonomisk migration.

För det andra, för att förbättra arbetstagarnas och företagens anpassningsförmåga och öka flexibiliteten på arbetsmarknaderna föreslår kommissionen följande:

• Främja flexibilitet i kombination med anställningstrygghet och minska segmenteringen av arbetsmarknaden, med vederbörlig hänsyn till den roll som tillkommer arbetsmarknadens parter (integrerad riktlinje 21) genom följande:

– Anpassning av arbetslagstiftningen, vid behov med en översyn av olika anställningsformer och arbetstidsbestämmelser.

– Åtgärder mot svartarbete.

– Bättre föregripande och positiv hantering av sådana förändringar som ekonomisk omstrukturering och förändringar i samband med avreglering av marknader för att minimera de sociala kostnaderna av förändringarna och underlätta en anpassning.

– Främja och sprida innovativa och flexibla former för arbetsorganisation för ökad kvalitet och produktivitet i arbetet, inklusive arbetsmiljö.

– Underlätta byte av arbete, bland annat genom utbildning, oavlönad förvärvsverksamhet, nyföretagande och geografisk rörlighet.

Denna riktlinje ska tillämpas med beaktande av den integrerade riktlinje 5 ”Främja större samstämmighet mellan den makroekonomiska politiken, strukturpolitiken och sysselsättningspolitiken”, som gäller den makroekonomiska politiken.

• Trygga en utveckling av arbetskostnader och lönebildningsformer som främjar sysselsättningen (integrerad riktlinje 22) genom följande:

– Uppmuntra arbetsmarknadens parter att inom sina respektive ansvarsområden skapa lämpliga förutsättningar för löneförhandlingar för att kunna möta utmaningar relaterade till produktivitets- och arbetsmarknadsfrågor på alla relevanta nivåer, och att undvika löneskillnader mellan kvinnor och män.

– Se över lönebikostnadernas inverkan på sysselsättningen och vid behov anpassa deras struktur och nivå, särskilt för att lätta skattetrycket på låginkomsttagare.

Denna riktlinje ska tillämpas med beaktande av riktlinje 4 ”Säkerställa att löneutvecklingen bidrar till makroekonomisk stabilitet”, som gäller den makroekonomiska politiken.

För det tredje, för att öka investeringarna i humankapital genom bättre utbildning och färdigheter föreslår kommissionen följande:

• Utöka och förbättra investeringarna i humankapital (integrerad riktlinje 23) genom följande:

– Utbildningspolitik och utbildningsåtgärder för alla för att väsentligt underlätta tillgången till grundläggande yrkesutbildning, gymnasieutbildning och högskoleutbildning, inklusive lärlingsutbildning och utbildning i entreprenörskap.

– Väsentligt minska antalet elever som avslutar sina studier i förtid.

– Effektiva strategier för livslångt lärande öppna för alla i skolor, företag, offentliga myndigheter och hushåll i enlighet med åtaganden som gjorts på europeisk nivå, med lämpliga stimulansåtgärder och former för kostnadsfördelning som ökar deltagandet i vidareutbildning och internutbildning under hela livet, särskilt för lågutbildade och äldre arbetstagare.

Denna riktlinje ska tillämpas med beaktande av riktlinjen ”Öka och förbättra investeringarna i forskning och utveckling, särskilt från företagens sida” (nr 7), som gäller den mikroekonomiska politiken.

• Anpassa utbildningssystemen till nya kompetenskrav (integrerad riktlinje 24) genom följande:

– Förstärka utbildningssystemen och garantera att de är attraktiva, öppna och håller hög kvalitet, bredda utbildningsutbudet, inrätta flexibla lärlingsprogram och utöka möjligheterna till rörlighet för studerande och personer i yrkesutbildning.

– Underlätta och bredda tillgången för alla till utbildning och kunskaper genom arbetstidens förläggning, tillhandahållande av tjänster till familjerna, yrkesvägledning och eventuellt nya former för kostnadsfördelning.

– Tillgodose nya behov i fråga om yrken och väsentlig kompetens och framtida behov av kvalifikationer genom bättre definierade och tydligare kvalifikationer och deras faktiska erkännande samt validering av icke-formellt och informellt lärande.

Fram till 2008 planeras bara en mycket begränsad uppdatering av riktlinjerna. Kommissionen kommer att lägga fram integrerade riktlinjer inom ramen för halvtidsutvärderingen av Lissabonstrategin.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets beslut 2007/491/EG av 10 juli 2007 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik [EUT L 183, 13.7.2007].

Liksom 2006 vidhåller rådet riktlinjerna för 2007, och insisterar på att medlemsstaterna ska ta dem i beaktande när de utformar sin sysselsättningspolitik.

Rådets beslut 2006/544/EG av den 18 juli 2006 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik [EUT L 215, 5.8.2006]. Med hänsyn till sysselsättningspolitikens framskjutna plats i Lissabonagendan uppmanar rådet berörda medlemsstater att tillämpa samtliga dessa riktlinjer 2005–2008 i de nationella sysselsättningsprogrammen. Riktlinjerna bör uppdateras endast i begränsad omfattning för att garantera den stabilitet som krävs för att genomföra dem på ett effektivt sätt. Därför beslutar rådet att inte ändra riktlinjerna för 2006.

Senast ändrat den 03.10.2007