This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52012PC0164
Proposal for a REGULATION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL simplifying the transfer of motor vehicles registered in another Member State within the Single Market
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om förenklad överföring av motorfordon registrerade i en annan medlemsstat på den inre marknaden
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om förenklad överföring av motorfordon registrerade i en annan medlemsstat på den inre marknaden
/* COM/2012/0164 final - 2012/0082 (COD) */
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om förenklad överföring av motorfordon registrerade i en annan medlemsstat på den inre marknaden /* COM/2012/0164 final - 2012/0082 (COD) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND Trots den fortskridande integrationen på den inre
marknaden kvarstår registrering av motorfordon som ett vanligt problem på den
inre marknaden både för enskilda och företag. Sådana problem framhävdes som ett
av de 20 allvarligaste problemen med den inre marknaden i en lista som
kommissionen sammanställt. I rapporten om EU-medborgarskapet 2010 Att
undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter[1]
utpekade kommissionen problem med fordonsregistrering som ett av de
allvarligaste hindren för enskilda som praktiskt vill utöva sina rättigheter
enligt EU-lagstiftningen, och tillkännagav att man ville förenkla formkraven
och villkoren för fordon registrerade i andra medlemsstater (åtgärd 6 i
rapporten). Skyldigheten att i den mottagande medlemsstaten
registrera ett motorfordon som tidigare varit registrerat i en annan
medlemsstat har varit en källa till klagomål och rättssaker i åratal. Enskilda
och företag som köpt ett fordon i ett annat land och tagit det med sig hem står
vanligtvis inför komplicerade och betungande registreringsförfaranden och
tidsödande krav på mer papper. Därför skadar problem med fordonsregistrering den
fria rörligheten för varor, en grundläggande frihet och en hörnsten för
Europeiska unionen. Detta framhölls i strategin Europa 2020 för smart och
hållbar tillväxt för alla[2], där det påpekades att
enskilda och företag varje dag känner av att det finns hinder för verksamhet
över gränserna trots att den inre marknaden existerar juridiskt. Högnivågruppen av oberoende intressenter för
administrativa bördor ställde sig i ett yttrande av den 11 mars 2011 bakom ett
eventuellt initiatv från kommissionen om förenkling av villkor och formkrav vid
registrering. Gruppen uppmanade också de nationella myndigheterna att införa
bättre registreringsförfaranden så snart som möjligt, särskilt i fråga om
ömsesidigt erkännande av dokumentation, och avhålla sig från betungande krav på
ytterligare dokumentation. Alla medlemsstater har ett system för registrering
av motorfordon. Det omfattar administrativt godkännande av ibruktagande av ett
fordon på väg, identifiering av fordonet och tilldelning av ett
registreringsnummer. Registreringsuppgifterna används för beskattning av
motorfordon. I slutet av registreringsförfarandet utfärdar medlemsstaterna ett
registreringsbevis som styrker att fordonet är registrerat i en viss
medlemsstat. Registreringsbeviset innehåller också namn och adress för den
person som fordonet är registrerat på (registreringsbevisets innehavare, som inte
nödvändigtvis är samma person som fordonets ägare). Om fordonet är registrerat i en medlemsstat och
ofta används i en annan uppstår två huvudproblem: 1. Enskilda som flyttar till en annan
medlemsstat, gränsgångare, biluthyrningsföretag och personer som leasar
motorfordon i en annan medlemsstat är ofta skyldiga att registrera fordonet i
det land de bor eller där fordonet används, fastän fordonet redan är
registrerat i en annan medlemsstat. Det gäller t.ex. när innehavaren byter
bostadsort och flyttar stadigvarande till en annan medlemsstat och tar fordonet
med sig. Det är dock ett irritationsmoment för enskilda som bor en del av året
i en medlemsstat och resten av året i en annan eller för gränspendlare som i
hemlandet använder ett fordon som är registrerat på arbetsgivaren i en annan
medlemsstat. I detta fall är fordonet redan registrerat i en medlemsstat, men
innehavaren blir ofta tillsagd av den andra medlemsstaten att låta registrera
det där. Leasingföretag har också problem med registrering, åtminstone om de är
innehavare av registreringsbeviset, när fordonet används av en person från en
annan medlemsstat. Slutligen brukar biluthyrningsföretag som vill flytta en del
av sin fordonspark till en annan medlemsstat under kort tid för att tillgodose
en säsongsbetonad efterfrågan bli skyldiga att låta registrera de fordonen i
den medlemsstaten. 2. Formkraven för omregistrering av ett
motorfordon som överförs från en medlemsstat till en annan är ofta betungande
och tidsödande. Att överföra ett fordon för en längre tid till en annan
medlemsstat innebär ofta mer byråkrati i mottagarlandet och vanligtvis också i
ursprungslandet för att avföra fordonet ur registret. Den extra bördan orsakas
främst av att registreringsmyndigheterna i mottagarlandet har liten eller ingen
information om fordonet, utom vad som står på registreringsbeviset. Om fordonet
omregistreras i samma medlemsstat kan registreringsmyndigheterna använda
uppgifterna i sina nationella databaser. 2. SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH
KONSEKVENSBEDÖMNINGAR Detta förslag åtföljs av en konsekvensbedömning
och en sammanfattning av den, som lades fram för kommissionens
konsekvensbedömningsnämnd, Nämnden avgav ett yttrande den 16 december 2011 och
slutversionen av konsekvensbedömningen ändrades i enlighet med det. Förslaget skulle leda till mycket väsentliga
administrativa förenklingar för företag, enskilda och registreringsmyndigheter.
Minskningen av den administrativa bördan beräknas leda till besparingar på
minst 1 445 miljoner euro per år. Från mars till maj 2011 genomfördes ett offentligt
samråd med berörda parter med hjälp av specialanpassade frågeformulär till
enskilda, näringsidkare och myndigheter genom webbtjänsten Din röst i Europa.
En sammanfattning av samrådet finns i bilaga 1 till konsekvensbedömningen
och på webbplatsen Europa[3]. Samtliga kommissionens
minimikrav är uppfyllda. En konferens hölls den 21 juni 2011 för att redovisa
samrådets resultat och möjliggöra ytterligare debatter och meningsutbyten
mellan olika parter, särskilt för de myndigheter som ansvarar för registrering
i medlemsstaterna. 3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA UTFORMNING 3.1 Mål Förslagets allmänna mål är att förbättra den inre
marknadens funktion genom undanröjande av administrativa hinder för
omregistrering av motorfordon, något som för närvarande hindrar den fria
rörligheten för varor. Förslagets särskilda mål är att harmonisera,
anpassa och förenkla förfarandena för omregistrering av motorfordon
registrerade i andra medlemsstater för enskilda, arbetstagare, arbetsgivare,
biluthyrningsföretag, leasingföretag och registreringsmyndigheter. Förslaget
är också avsett att minska den administrativa bördan för alla berörda aktörer
utan att äventyra trafiksäkerheten eller bekämpandet av brott och bedrägerier. Förslagets operativa mål är följande: –
Att fastställa i vilken medlemsstat ett motorfordon
som överförs mellan medlemsstater ska registreras. –
Att påskynda omregistreringsförfarandena. –
Att minska de enskildas och företagens
administrativa börda genom att begränsa det antal handlingar som krävs för omregistrering
och genom att underlätta datautbyte mellan nationella registreringsmyndigheter. 3.2. Rättslig grund och val av
regleringsform De nuvarande problemen och skillnaderna mellan
nationella administrativa föreskrifter om omregistrering av fordon registrerade
i andra medlemsstater hindrar den fria rörligheten för de fordonen inom EU.
Därför har EU rätt att agera på grundval av artikel 114 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt, för att skydda en väl fungerande inre
marknad för begagnade motorfordon köpta i en annan medlemsstat. Förslaget gynnar
dessutom enskilda som överför ett fordon till ett annat bosättningsland,
enskilda som brukar ett fordon registrerat i det land där de arbetar samt
biluthyrningsföretag (och i mindre omfattning leasingföretag) som på grund av
registreringskrav för sig själva eller för sina kunders räkning stöter på
hinder för gränsöverskridande användning av sådana fordon. En förordning föreslås av följande skäl: En
förordning är direkt tillämplig i medlemsstaterna och behöver inte införlivas i
de nationella rättsordningarna. Eftersom förordningen bara är tillämplig på
gränsöverskridande situationer inom EU, leder den till ökad rättssäkerhet och
förenklingar på den inre marknaden. En förordning är också ett effektivare sätt
att organisera det elektroniska datautbytet mellan registreringsmyndigheterna.
Slutligen uppstår ingen risk att medlemsstaterna hänger på extra bestämmelser
om regleringsformen är en förordning. 3.3 Förslagets enskilda artiklar I artikel 1 fastslås principen att
medlemsstaterna har rätt att undanta vissa kategorier av motorfordon från
registrering. Det faktum att ett motorfordon varit registrerat i en annan
medlemsstat innebär inte att det måste vara registreringspliktigt i den
medlemsstat dit det överförts. Här sägs också uttryckligen att motorfordon
registrerade i tredjeländer inte omfattas av förordningen. Vidare ska
förordningen tolkas så att den inte gäller registrering av motorfordon som
varit registrerade i samma medlemsstat, dvs. att nationella regler för
omregistrering av motorfordon inom samma medlemsstat fortfarande gäller och
inte påverkas av förordningen. Medlemsstaterna har också kvar sin frihet att
beskatta motorfordon i överensstämmelse med unionsrätten. I artikel 2 finns definitionerna, som
nära ansluter till befintliga definitioner i unionsrätten, särskilt i direktiv
1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon[4].
Det direktivet gäller för motorfordon enligt Europaparlamentets och rådets
direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för
godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system,
komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon
(ramdirektiv)[5] eller Europaparlamentets
och rådets direktiv 2002/24/EG av den 18 mars 2002 om typgodkännande av två-
och trehjuliga motorfordon och om upphävande av rådets direktiv 92/61/EEG[6],
men inte jordbruks- eller skogsbrukstraktorer. Direktiv 1999/37/EG utgör dock
inte någon fullständig harmonisering, enligt domstolens senaste rättspraxis[7]. Enligt artikel 3 får en medlemsstat
endast kräva att ett fordon registrerat i en annan medlemsstat ska vara
registrerat i den första medlemsstaten om innehavaren av registreringsbeviset
har sin normala hemvist där. I artikeln finns flera kriterier för att avgöra
var den normala hemvisten är belägen. För fysiska personer som inte agerar inom
ramen för näringsverksamhet är kriterierna samma som dem i artikel 7 i
rådets direktiv 83/182/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielser inom
gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan
medlemsstat[8]. För företag avser de
föreslagna kriterierna etableringsort eller verksamhetsort, vilket innebär att
om ett fordon är registrerat på ett företag i den medlemsstat där det är
etablerat men används av en arbetstagare bosatt i en annan medlemsstat, får
denna andra medlemsstat inte kräva att fordonet ska vara registrerat där. På så
sätt undviker man en bedömning från fall till fall i den medlemsstat där
arbetstagaren är bosatt för att avgöra om firmabilen används främst för privata
eller yrkesmässiga ändamål, och om pendlingen mellan bostaden och arbetsplatsen
ska räknas som privat eller yrkesmässigt bruk. I artikel 4 anges en tydlig, enkel regel:
om innehavaren av registreringsbeviset flyttar sin normala hemvist till en
annan medlemsstat ska han eller hon begära omregistrering av sitt fordon inom
sex månader från flytten. Under dessa sex månader får den mottagande
medlemsstaten inte begränsa bruket av fordonet. Artikeln innebär också en stor
förenkling av registreringsförfarandena för motorfordon registrerade i en annan
medlemsstat. Här tillämpas domstolens fasta rättspraxis i fråga om fri
rörlighet för varor, enligt vilken medlemsstaterna bör underlätta handeln inom
EU genom att erkänna intyg utfärdade i andra medlemsstater, exempelvis intyg på
att ett fordon som är registrerat där har godkänts i trafiksäkerhetsprovning.
Domstolen har också uttalat att denna princip om ömsesidigt erkännande av
uppgifter om registrering och trafiksäkerhetsprovningar bör kompletteras med
samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter kring uppgifter som saknas[9].
Enligt artikeln ska samarbetet ske elektroniskt, i den meningen att
fordonsregistreringsmyndigheten ska hämta uppgifterna från fordonsregistret i
det land där fordonet varit registrerat med hjälp av det program som avses i
artikel 7 och bilaga II. Denna princip om elektroniskt
förvaltningssamarbete fungerar också åt det andra hållet: när en medlemsstat
registrerar ett fordon som varit registrerat i en annan medlemsstat ska
registreringsmyndigheten i mottagarlandet enligt artikeln underrätta
registreringsmyndigheten i det land där fordonet tidigare varit registrerat om
detta. Slutligen möjliggör artikeln ytterligare kontroller av fordonet i vissa
fall. I artikel 5 anges när
registreringsmyndigheten får avslå en ansökan om registrering av ett
motorfordon registrerat i en annan medlemsstat. Det främsta målet med
artikel 5 är att förebygga bedrägeri och trygga trafiksäkerheten, eftersom
omregistrering av fordon i ett nytt land ibland används för att ”tvätta” stulna
fordon eller fordonshandlingar. Stulna fordon säljs ofta under ny identitet,
t.ex. genom kloning (dvs. att ett stulet fordon får sina riktiga
identitetsmärkningar avlägsnade och ändrade till märkningen för ett lagligt
fordon i trafik, så att det stulna fordonet tar på sig det lagliga fordonets
identitet och två fordon nu används med samma registreringsnummer) eller
dubbelgångare (dvs. när ett stulet fordons identitet byts ut mot ett ramponerat
fordons). Det kan bara förebyggas genom nära samarbete mellan
registreringsmyndigheterna. Artikeln bör därför också bidra till genomförandet
av följande rättsakter: ·
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG
av den 18 september 2000 om uttjänta fordon[10]. Enligt detta
direktiv ska medlemsstaterna bl.a. se till att alla uttjänta fordon överförs
till auktoriserade behandlingsanläggningar. Medlemsstaterna ska också upprätta
system enligt vilket uppvisande av ett skrotningsintyg är ett villkor för
avregistrering av det uttjänta fordonet. Skrotningsintyget utfärdas till
innehavaren eller ägaren när det uttjänta fordonet överförs till en
behandlingsanläggning. ·
Rådets beslut 2004/919/EG av den 22 december 2004
om bekämpande av fordonsbrottslighet med gränsöverskridande verkningar[11],
som syftar till bättre samarbete inom EU kring förebyggande och bekämpning av
gränsöverskridande fordonsbrottslighet, särskilt i fråga om sambandet mellan
fordonsstölder och olaglig handel med bilar. Enligt beslutet ska alla
medlemsstater se till att deras behöriga myndigheter vidtar nödvändiga åtgärder
för att förebygga missbruk och stöld av registreringshandlingar för fordon. De
nationella fordonsregistreringsmyndigheterna ska underrättas av de
brottsbekämpande myndigheterna om ett fordon som håller på att registreras har
anmälts som stulet. Dessutom ska missbruk av registreringsbevis förebyggas:
alla medlemsstater ska se till att de behöriga myndigheterna vidtar nödvändiga
åtgärder för att infordra registreringsbeviset från fordonets ägare eller
innehavare om fordonet har utsatts för allvarlig skada vid en kollision
(totalhaveri). Registreringsbeviset ska också infordras om de brottsbekämpande
myndigheterna märker att det har gjorts ingrepp i fordonets identitetsmärkning,
t.ex. fordonets identifieringsnummer. Meningen med artikel 6 är att underlätta
handeln inom EU med begagnade fordon genom harmoniserade regler om tillfällig
registrering av motorfordon. Sådana regler behövs först och främst för personer
som köper ett fordon i en medlemsstat och sedan kör det till sitt hemland för
att få det slutligt registrerat där. När ett fordon som redan är registrerat i
en medlemsstat säljs till en person i en annan medlemsstat kommer säljaren
antagligen att låta avregistrera fordonet när det säljs. Säljaren kommer
knappast att låta köparen köra fordonet under säljarens registreringsnummer.
Därför behövs ett system för tillfällig registrering för att få den inre
marknaden för begagnade fordon att fungera bättre och överbrygga luckan mellan
registreringen i den första medlemsstaten och den nya registreringen i den
andra medlemsstaten. Med ett system för tillfällig registrering kan
registreringsmyndigheterna också skydda kvaliteten på uppgifterna i sina
register, så att de lätt kan överföras genom det dataprogram som avses i
artikel 7. Enligt artikel 6 ska den tillfälliga registreringen gälla
i högst 30 dagar så att den är förenlig med artikel 15 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om
ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten
fullgörs beträffande sådan ansvarighet[12]. Genom
artikel 15 i direktiv 2009/103/EG regleras försäkringstäckningen av
motorfordon som avsänds från en medlemsstat till en annan så att den
medlemsstat där risken är belägen ska anses vara införselmedlemsstaten
omedelbart efter det att köparen accepterar mottagandet av fordonet, under en
tid av 30 dagar, trots att fordonet inte är formellt registrerat i
införselmedlemsstaten. Om fordonet är inblandat i en olycka under denna
tidsperiod och inte är försäkrat, ska organet i införselmedlemsstaten vara
ersättningsskyldigt i enlighet med artikel 10 i direktiv 2009/103/EG. I artikel 7 stadgas om elektroniskt
utbyte av uppgifter mellan medlemsstaterna vid omregistrering av ett
motorfordon. Enligt artikel 7 får kommissionen behörighet att anta
genomförandeakter för de gemensamma förfarandena och specifikationerna för
programvaran, inklusive format för datautbyte, tekniska förfaranden för
slagning i och tillgång till nationella elektroniska register samt förfaranden
för tillgång och säkerhet. Elektroniskt utbyte av fordonsregistreringsuppgifter
mellan medlemsstaterna bör ske i enlighet med den europeiska
interoperabilitetsramen (EIF)[13]. Tanken med artikel 8 är att underlätta
yrkesmässig handel inom EU med begagnade fordon genom harmoniserade regler om
yrkesmässig registrering av motorfordon. För närvarande finns system för
yrkesmässig registrering i de flesta medlemsstaterna, så att återförsäljare kan
köra motorfordon på allmän väg under kort tid utan att vara förpliktigade att
registrera dem formellt. System för yrkesmässig registrering är normalt endast
öppna för tillverkare, montörer, distributörer och återförsäljare av
motorfordon i deras besittning eller för provningsändamål. De flesta
medlemsstater utfärdar inte några egentliga yrkesmässiga registreringsbevis där
fordonet identifieras, utan tillhandahåller oftas en annan typ av handling om
fastställande av sambandet mellan registreringsskyltarna och innehavaren, eller
också ålägger de innehavaren att föra en loggbok över körningar med
registreringsskyltarna. Erfarenheten visar dock att de flesta yrkesmässiga
registreringar inte erkänns av de andra medlemsstaterna, främst eftersom ett
formellt registreringsbevis saknas, så att de flesta yrkesmässiga
distributörerna och återförsäljarna avhåller sig från att använda yrkesmässig
registrering utanför sitt hemland. Målet med artikel 8 är att undanröja
dessa hinder för handeln inom EU med begagnade motorfordon genom ett gemensamt
system där yrkesmässig registrering som beviljas tillverkare, montörer,
distributörer och återförsäljare etablerade i en medlemsstat erkänns i de andra
medlemsstaterna. I artikel 8 ges även kommissionen befogenhet att anta
genomförandeakter om fastställande av format och mall för yrkesmässigt
registreringsbevis för fordon. Enligt artikel 9 ska medlemsstaterna
förse kommissionen med namn och kontaktuppgifter för de
fordonsregistreringsyndigheter som svarar för förvaltning av de officiella
fordonsregistren i den medlemsstaten och för tillämpning av förordningen.
Kommissionen ska sedan på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de
myndigheterna och eventuella uppdateringar av förteckningen. Dessutom ska
fordonsregistreringsmyndigheterna enligt den här bestämmelsen se till att
information om registrering av fordon i den aktuella medlemsstaten samt
myndighetens namn och kontaktuppgifter finns lätt tillgängliga för allmänheten. Genom artiklarna 10 och 11 delegeras
befogenheter till kommissionen att ändra bilagorna I och II på grund av
teknikens framåtskridande, bland annat för att ta hänsyn till ändringar av
direktiv 1999/37/EG eller av andra unionsrättsakter som har direkt
relevans för uppdateringen av bilagorna I och II. Vidare ges kommissionen
befogenhet att fastställa de krav på gott renommé och erforderlig fackkompetens
som företag ska uppfylla för att få använda yrkesmässig registrering och att
fastställa giltighetstiden för yrkesmässiga registreringsbevis. –
Bilaga I bör överensstämma med innehållet i det
harmoniserade registreringsbeviset i direktiv 1999/37/EG när det gäller
fordonsuppgifter. Eftersom inga personuppgifter om innehavaren av det
föregående registreringsbeviset eller om någon annan person som nämns på
beviset (t.ex. ägaren eller användaren) behövs vid omregistrering, ingår inte
dessa uppgifter i bilaga I även om de ingår i de obligatoriska uppgifterna
i det harmoniserade registreringsbeviset enligt direktiv 1999/37/EG. Det
kan dock inte uteslutas att ändringar kan göras av exempelvis innehållet i det
intyg om överensstämmelse som tjänar som underlag för den första
registreringen. Sådana ändringar kan bli följden av bl.a. ändringar av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om
fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till
dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är
avsedda för sådana fordon. Genom delegeringen av befogenheter torde
kommissionen kunna anpassa bilaga I till det. –
I bilaga II nämns dataprogrammet, som
antagligen kommer att uppdateras flera gånger på grund av informationsteknikens
utveckling. Genom delegeringen av befogenheter torde kommissionen kunna anpassa
bilaga II därefter. –
Delegeringen av befogenheter är tänkt att göra det
möjligt för kommissionen att föreskriva de krav på gott renommé och erforderlig
fackkompetens som företag ska uppfylla för att få använda yrkesmässig
registrering enligt artikel 8.1 c. Kommissionen bör också få
fastställa giltighetstiden för yrkesmässiga registreringsbevis. I artikel 12 stadgas om
kommittéförfarandet för genomförande av artiklarna 7 och 8, närmare
bestämt genomförandeakter om de gemensamma förfarandena och specifikationerna
för det dataprogram som avses i artikel 7, inklusive format för datautbyte,
tekniska förfaranden för slagning i och tillgång till nationella elektroniska
register samt förfaranden för tillgång och säkerhet, samt genomförandeakter om
fastställande av format och mall för yrkesmässiga registreringsbevis för
fordon. Dessa genomförandeakter har allmän räckvidd och bör därför antas enligt
granskningsförfarandet i artikel 2.2 a i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av
allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens
utövande av sina genomförandebefogenheter[14]. Artikel 13 innehåller
bestämmelser om utvärdering av förordningen i form av en rapport till
Europaparlamentet och rådet fyra år efter förordningens ikraftträdande.
Kommissionen bör i utvärderingen påpeka eventuella problem och brister i
förordningen, och eventuellt föreslå nya åtgärder såsom ändringar av
förordningen för att uppnå ytterligare administrativa förenklingar för enskilda
och företag eller bättre integration av den inre marknaden för begagnade
motorfordon. Enligt artikel 14 ska förordningen börja
tillämpas ett år efter ikraftträdandet. 4. BUDGETKONSEKVENSER Förslagets inverkan på budgeten redovisas i
bifogad finansieringsöversikt. Förslaget kräver bara att administrativa anslag
tas i anspråk, inte driftsanslag. 2012/0082 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om förenklad överföring av motorfordon
registrerade i en annan medlemsstat på den inre marknaden (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 114, med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[15], efter att ha hört Europeiska
datatillsynsmannen, i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1) Alla medlemsstater har system
för registrering av motorfordon, som utgör det förvaltningsrättsliga
tillståndet för ibruktagande av fordon i trafik på väg, och under
registreringen identifieras fordonet och förses med ett registreringsnummer.
Många av de nationella reglerna för registrering av fordon står dock i strid
mot varandra eller är komplicerade och betungande. Därför leder problem med
fordonsregistrering till barriärer på den inre marknaden och svårigheter för
den fria rörligheten i unionen för motorfordon som är registrerade i en annan
medlemsstat. (2) Enligt rapporten om
EU-medborgarskapet 2010 Att undanröja hindren för EU-medborgarnas
möjligheter att utöva sina rättigheter[16] var problem med
registrering av fordon ett av de allvarligaste hindren för enskilda som praktiskt
vill utöva sina rättigheter enligt unionsrätten. I rapporten betonade
kommissionen att det var viktigt att avlägsna det hindret genom att förenkla
formkrav och villkor för registrering av fordon som redan är registrerade i en
annan medlemsstat. (3) I rådets direktiv 1999/37/EG
av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon[17]
harmoniseras registreringsbevisets form och innehåll för att underlätta
förståelsen av beviset och därigenom den fria rörligheten för fordon
registrerade i en medlemsstat på vägarna i andra medlemsstater. Enligt det
direktivet ska registreringsbevis som utfärdas av en medlemsstat erkännas av de
övriga medlemsstaterna för identifieringen av fordonet i internationell trafik
eller för ny registrering av fordonet i en annan medlemsstat. Direktiv 1999/37/EG
innehåller dock inga bestämmelser om vilken medlemsstat som är behörig för
registrering eller om tillämpliga formkrav och förfaranden. För att undanröja
hindren för motorfordons fria rörlighet på den inre marknaden måste det därför
föreskrivas separata harmoniserade regler om fastställande av den medlemsstat i
vilken motorfordon ska registreras och om förenklade förfaranden för
omregistrering av motorfordon som är registrerade i en annan medlemsstat. (4) Enligt nationella regler i
medlemsstaterna måste ofta företag och enskilda som är etablerade eller bosatta
där utverka registrering där av motorfordon som är registrerade av tredje man i
en annan medlemsstat, även om fordonet inte väsentligen brukas permanent i den
medlemsstat som kräver registrering och det inte föreligger någon avsikt att
bruka fordonet permanent. Därför måste det fastställas i vilken medlemsstat ett
motorfordon bör registreras, om det innehas av en person som är etablerad eller
bosatt i en annan medlemsstat än den där ägaren är etablerad eller bosatt. I de
fallen bör medlemsstaterna ömsesidigt erkänna giltiga registreringar i andra
medlemsstater. (5) Registrering av motorfordon
som är registrerade i andra medlemsstater hindras av betungande formkrav för
registrering i medlemsstaterna, särskilt kraven att fordonen ska genomgå
kompletterande provningar för att bedöma deras allmänna skick före registrering
eller för att identifiera dem. Därför måste dessa formkrav minskas så att
motorfordonens fria rörlighet garanteras och så att den administrativa bördan för
enskilda, företag och registreringsmyndigheter minskar. Särskilt för medborgare
eller företag som förvärvar ett motorfordon registrerat i en annan medlemsstat,
bör man ombesörja ett förenklat registreringsförfarande som bygger på erkännande
av handlingar och trafiksäkerhetsprovningar från andra medlemsstater och på
organisation av förvaltningssamarbete mellan de behöriga myndigheterna om
utbyte av uppgifter som saknas. (6) I denna förordning bör hänsyn
tas till rådets beslut 2004/919/EG av den 22 december 2004 om bekämpande av
fordonsbrottslighet med gränsöverskridande verkningar[18],
vars mål är att förbättra samarbetet i unionen kring förebyggande och
bekämpning av gränsöverskridande fordonsbrottslighet. Enligt det beslutet ska
varje medlemsstat se till att dess behöriga myndigheter vidtar de åtgärder som
är nödvändiga för att förhindra missbruk och stöld av handlingar för
fordonsregistrering. Därför bör medlemsstaterna enligt den här förordningen ha
möjlighet att vägra registrering av ett motorfordon som är registrerat i en
annan medlemsstat i händelse av fordonsbrottslighet, däribland missbruk och
stöld av handlingar för fordonsregistrering. (7) Den här förordningen bör ha
som mål administrativa förenklingar för enskilda, företag och registreringsmyndigheter,
särskilt genom elektroniskt utbyte av uppgifter om fordonsregistrering. För den
administrativa förenklingen av fordonsregistreringen måste alltså
medlemsstaterna ge varandra åtkomsträttigheter till sina
fordonsregistreringsuppgifter för att förbättra informationsutbytet och
påskynda registreringsförfarandena. (8) För behandling av
personuppgifter vid tillämpning av den här förordningen gäller
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd
för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter[19]. Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda
då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter
och om den fria rörligheten för sådana uppgifter[20]
är tillämplig då kommissionen behandlar personuppgifter i samband med den här
förordningen. (9) Överföring av ett motorfordon
som är registrerat i en medlemsstat till en annan medlemsstat för registrering
där förutsätter en brett tillgänglig tillfällig registrering för att garantera trafiksäkerhet
och elektronisk överföring av tillförlitliga uppgifter om fordonsregistrering.
Därför måste ett system för tillfällig registrering av motorfordon upprättas. (10) Överföring av motorfordon till
en annan medlemsstat utförd av företag som distribuerar motorfordon eller
tillhandahåller provnings-, reparations- eller underhållstjänster för
motorfordon sker normalt med nationella yrkesmässiga registreringsnummer. Dessa
yrkesmässiga registreringsnummer erkänns dock ofta inte i andra medlemsstater,
vilket innebär att näringsverksamheten hindras i företag som bedriver
gränsöverskridande handel med begagnade motorfordon, särskilt i gränstrakter.
Därför måste ett system införas som gör det möjligt för företag som
distribuerar motorfordon eller tillhandahåller provnings-, reparations- och
underhållstjänster för motorfordon att överföra sådana fordon till en annan
medlemsstat med ett yrkesmässigt registreringsnummer. (11) Eftersom målen för den här
förordningen, nämligen att minska formkraven vid registrering och därigenom
trygga den fria rörligheten för motorfordon som är registrerade i en annan
medlemsstat samt att minska den administrativa bördan för enskilda, företag och
registreringsmyndigheter, inte i tillräckligt hög grad kan uppnås av
medlemsstaterna på grund av motstridiga nationella regler och därför på grund
av omfattningen och verkningarna bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen
vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i
fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen
i samma artikel går den här förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för
att uppnå dessa mål. (12) Denna förordning står i
överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (13) För att nå målet om
informationsutbyte mellan medlemsstaterna med driftskompatibla metoder bör
kommissionen genom delegation i enlighet med artikel 290 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt få behörighet att anta akter om ändring av
bilagorna I och II till denna förordning på grund av teknikens framsteg,
särskilt för att beakta ändringar av direktiv 1999/37/EG eller ändringar
av andra unionsrättsakter av direkt betydelse för uppdatering av
bilagorna I och II till den här förordningen samt för att fastställa
kraven på gott renommé och fackkompetens för sådana företag som använder
yrkesmässiga registreringsbevis och fastställa giltighetstiden för yrkesmässiga
registreringsbevis för fordon. Det är av särskild betydelse att kommissionen
genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på
expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter,
se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och
rådet samt att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. (14) För att garantera enhetliga
villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen ges
genomförandebefogenheter att föreskriva sådana gemensamma förfaranden och
specifikationer för det dataprogram som krävs för elektroniskt utbyte av
uppgifter om fordonsregistrering, bland annat dataformat, tekniska förfaranden
för slagning i och tillgång till nationella elektroniska register, tillgångsförfaranden
och säkerhetsrutiner samt format och mallar för yrkesmässiga
registreringsbevis. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16
februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för
medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina
genomförandebefogenheter[21]. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1
Tillämpningsområde 1. Denna förordning ska
tillämpas på följande fordon: a) Alla motorfordon och släpvagnar som avses
i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG[22].
b) Alla tvåhjuliga och trehjuliga
motorfordon, även med tvillinghjul, avsedda att framföras på väg, som avses i
artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/24/EG[23].
2. Denna förordning ska inte
tillämpas på registrering av motorfordon som är registrerade i ett tredjeland. 3. Denna förordning påverkar
inte tillämpningen av medlemsstaternas rätt att undanta motorfordon från
registrering i enlighet med direktiv 1999/37/EG. Artikel 2
Definitioner I denna förordning gäller följande
definitioner: 1. registrering:
administrativt godkännande för ibruktagande i vägtrafik av ett fordon, då
fordonet identifieras och det tilldelas ett serienummer, kallat
registreringsnummer. 2. fordon registrerat i en
annan medlemsstat: ett fordon med ett giltigt registreringsbevis utfärdat
av en annan medlemsstat. 3. innehavare av
registreringsbevis: person i vars namn ett fordon är registrerat i en
medlemsstat. 4. yrkesmässig
fordonsregistrering: administrativt godkännande för ibruktagande i
vägtrafik av ett fordon, då fordonet identifieras och det tilldelas ett
serienummer, kallat yrkesmässigt registreringsnummer, som kan användas av olika
fordon. Artikel 3
Plats för registrering av motorfordon som tidigare varit registrerade i en
annan medlemsstat 1. En medlemsstat får bara kräva
registrering på dess territorium av ett fordon som är registrerat i en annan
medlemsstat om innehavaren av registreringsbeviset har sin normala hemvist på
dess territorium. 2. Den medlemsstat där
innehavaren av registreringsbeviset har sin normala hemvist är någon av
följande: a) För företag eller andra registrerade
eller oregistrerade organ den medlemsstat där den centrala förvaltningen är
belägen. b) För ett företags eller annat organs
filialer, platskontor eller andra driftställen den medlemsstat där filialen,
platskontoret eller driftsstället är beläget. c) För en fysisk person som är näringsidkare
den medlemsstat där den huvudsakliga verksamheten är belägen. d) För varje annan fysisk person: i) Den plats där personen varaktigt är
bosatt, dvs. bor under minst 185 dagar varje kalenderår, till följd av
personlig och yrkesmässig anknytning eller till följd av stark personlig
anknytning till platsen om det inte finns någon yrkesmässig. ii) För en person vars yrkesanknytning
finns på en annan plats än den där han eller hon har sin personliga anknytning,
och som därför växelvis bor på olika platser i två eller flera medlemsstater,
den plats där han eller hon har sin personliga anknytning, om han eller hon
återvänder dit regelbundet. Villkoret i led ii ska inte tillämpas när
personen bor i en medlemsstat för att genomföra en uppgift av bestämd
varaktighet. Vistelse för studier vid en högskola eller skola medför inte att
byte av normal hemvist ska anses ha skett. Artikel 4
Registrering av fordon registrerade i en annan medlemsstat 1. När innehavaren av ett
registreringsbevis flyttar sin varaktiga bosättningsort till en annan
medlemsstat får han eller hon ansöka om att ett fordon registrerat i en annan
medlemsstat registreras inom sex månader efter ankomsten. Under den tid som avses i första stycket får
bruket av fordonet inte inskränkas. 2. Ansökan om registrering av
ett fordon registrerat i en annan medlemsstat ska lämnas till en
fordonsregistreringsmyndighet och omfatta de relevanta delarna av
registreringsbeviset enligt artikel 5.2 i direktiv 1999/37/EG eller
varje annat bevis på tidigare registrering i en annan medlemsstat. 3. När
fordonsregistreringsmyndigheten tagit emot ansökan om registrering av ett
fordon registrerat i en annan medlemsstat, ska den omedelbart inhämta uppgifter
om de poster som anges i bilaga I direkt från
fordonsregistreringsmyndigheten i den medlemsstat där fordonet är registrerat,
i enlighet med artikel 7, och överföra uppgifterna till sitt eget
register. 4. Före registrering av ett
fordon registrerat i en annan medlemsstat får fordonsregistreringsmyndigheterna
genomföra fysiska kontroller av fordonet endast i följande fall: a) Om uppgifterna som sökanden lämnat under
registreringsförfarandet inte kan återfinnas i det centrala fordonsregistret i
den medlemsstat där fordonet uppges vara registrerat. b) Om uppgifterna som sökanden lämnat under
registreringsförfarandet skiljer sig från uppgifterna i det centrala
fordonsregistret i den medlemsstat där fordonet är registrerat. c) Om fordonsregistreringsmyndigheterna har
rimliga skäl att tro att de tekniska bestämmelser enligt vilka fordonet har
godkänts enligt artikel 23 eller 24 i direktiv 2007/46/EG eller enligt
artikel 15 i direktiv 2002/24/EG inte är likvärdiga med de egna
bestämmelserna. d) Om trafiksäkerhetsprovningar ändå krävs
för varje ägarförändring för fordonet, eller om fordonet är allvarligt skadat. 5. När ett fordon registrerat i
en annan medlemsstat registreras, ska den behöriga
fordonsregistreringsmyndigheten omedelbart underrätta fordonsregistreringsmyndigheten
i den medlemsstat där fordonet senast var registrerat, i enlighet med
artikel 7. Artikel 5
Avslag på ansökan om registrering av ett fordon registrerat i en annan
medlemsstat 1. Fordonsregistreringsmyndigheterna
får endast avslå en ansökan om registrering av ett fordon registrerat i en
annan medlemsstat i något av följande fall: a) Om villkoren i artikel 4.2 inte är
uppfyllda. b) Om eventuella avgifter för registrering i
den medlemsstaten för sådan registrering som avses i artikel 4 inte
betalats. c) Om fordonet underkänts vid sådan fysisk
kontroll som avses i artikel 4.4. d) Om uppgifter som inhämtats i enlighet med
artikel 7 tyder på att i) fordonet är allvarligt skadat, stulet
eller skrotat, ii) fordonets registreringshandlingar är
stulna, om inte innehavaren tydligt kan styrka sin äganderätt till fordonet, eller iii) datum för nästa obligatoriska
trafiksäkerhetsintyg löpt ut. 2. Alla beslut som en
fordonsregistreringsmyndighet fattar om avslag på ansökan om registrering av
ett fordon registrerat i en annan medlemsstat ska vara vederbörligen
motiverade. Sökanden kan inom en månad från mottagandet av avslaget begära att
den behöriga fordonsregistreringsmyndigheten omprövar avslaget. Begäran ska
innehålla grunderna för omprövningen. Inom en månad från mottaganden av en
sådan begäran ska den behöriga fordonsregistreringsmyndigheten bekräfta eller
ändra sitt beslut. Artikel 6
Tillfällig registrering för överföring till en annan medlemsstat 1. Den som köpt ett fordon i en
annan medlemsstat där fordonet inte har något registreringsbevis får ansöka hos
fordonsregistreringsmyndigheten om utfärdande av ett tillfälligt
registreringsbevis för fordonet för överföring av det till en annan
medlemsstat. Det tillfälliga registreringsbeviset ska vara giltigt i
30 dagar. 2. När
fordonsregistreringsmyndigheten tagit emot ansökan om tillfälligt registreringsbevis
enligt punkt 1, ska den omedelbart inhämta uppgifter om de poster som
anges i bilaga I direkt från fordonsregistreringsmyndigheten i den
medlemsstat där fordonet är registrerat, i enlighet med artikel 7, och
överföra uppgifterna till sitt eget register. 3. Fordonsregistreringsmyndigheterna
får avslå ansökan om tillfälligt registreringsbevis enligt punkt 1 i något
av följande fall: a) Om eventuella avgifter för tillfällig
registrering i den medlemsstaten inte betalats. b) Om de uppgifter som inhämtats i enlighet
med artikel 7 eller uppgifterna i de nationella officiella fordonsregistren
tyder på att i) fordonet är allvarligt skadat, stulet
eller skrotat, ii) fordonets registreringshandlingar är
stulna, om inte innehavaren tydligt kan styrka sin äganderätt till fordonet, eller iii) datum för nästa obligatoriska
trafiksäkerhetsintyg löpt ut. Artikel 7
Utbyte av uppgifter om fordonsregistrering 1. Vid registrering av ett
fordon registrerat i en annan medlemsstat ska fordonsregistreringsmyndigheterna
ge fordonsregistreringsmyndigheterna i den andra medlemsstaten tillgång till
uppgifter lagrade i de officiella fordonsregistren om de poster som förtecknas
i bilaga I. 2. Vid tillämpningen av
punkt 1 ska fordonsregistreringsmyndigheterna använda det dataprogram som
avses i bilaga II. Endast fordonsregistreringsmyndigheter får ha
direkt tillgång till de uppgifter som lagras och är färdiga att hämtas med dataprogrammet.
Fordonsregistreringsmyndigheterna ska se till att förebygga att a) obehöriga får tillgång till
databehandlingsutrustningen, b) obehöriga läser, kopierar, ändrar eller
raderar uppgifter, c) obehöriga slår i registren eller överför
uppgifter, d) obehöriga läser eller kopierar uppgifter
under överföring. 3. Behandlingen av personuppgifter
hos medlemsstaternas fordonsregistreringsmyndigheter ska utföras i enlighet med
direktiv 95/46/EG och under övervakning av de oberoende myndigheter i
medlemsstaterna som avses i artikel 28 i direktivet. Fordonsregistreringsmyndigheter får enbart använda
uppgifter som översänts i enlighet med denna förordning för registrering av
fordon registrerade i andra medlemsstater. Om uppgifter utbyts mellan
fordonsregistreringsmyndigheter i enlighet med denna förordning ska den
registreringsmyndighet som tillhandahåller uppgifterna på begäran informeras om
hur uppgifterna är avsedda att användas och om vidtagna uppföljningsåtgärder. Den fordonsregistreringsmyndighet som
tillhandahåller uppgifterna ska ta hänsyn till riktigheten i de uppgifter som
ska överlämnas och till huruvida det är nödvändigt och rimligt i förhållande
till det syfte som de tillhandahålls för. Den ska iaktta tillämpliga
föreskrifter om skydd av personuppgifter. Om det framkommer att oriktiga uppgifter eller
uppgifter som inte borde ha tillhandahållits har tillhandahållits, ska den
fordonsregistreringsmyndighet som tar emot uppgifterna omedelbart underrättas.
Den fordonsregistreringsmyndighet som tagit emot uppgifterna ska då radera
eller rätta de mottagna uppgifterna. 4. Kommissionen ska anta genomförandeakter
för att fastställa de gemensamma förfaranden och specifikationer som krävs för det
dataprogram som avses i punkt 2, inbegripet formatet på de uppgifter som
utbyts, de tekniska förfarandena för slagning i och tillgång till de nationella
elektroniska registren, förfaranden för tillgång och skyddsmekanismer. Dessa
genomförandeakter ska antas i enlighet med granskningsförfarandet i
artikel 12.2. Artikel 8
Yrkesmässig fordonsregistrering 1. En
fordonsregistreringsmyndighet får utfärda ett eller flera bevis om yrkesmässig
fordonsregistrering till alla företag som uppfyller följande krav: a) Företaget är etablerat på dess
territorium. b) Det distribuerar fordon eller
tillhandahåller provnings-, reparations- eller underhållstjänster för fordon. c) Det har gott renommé och har erforderlig
fackkompetens. 2. Fordonsregistreringsmyndigheterna
ska se till att de fordonsuppgifter som avses i bilaga I registreras i
deras register för varje yrkesmässig fordonsregistrering. 3. Ett fordon med ett
yrkesmässigt registreringsbevis får endast användas om fordonet inte utgör en
direkt och omedelbar risk för trafiksäkerheten. Ett sådant fordon får inte
användas för kommersiell passagerar- eller godsbefordran. 4. Medlemsstaterna får inte av
skäl som rör registrering av fordonet hindra den fria rörligheten för fordon
med ett yrkesmässigt registreringsbevis. 5. Kommissionen ska anta
genomförandeåtgärder om fastställande av format och mall för det yrkesmässiga
fordonsregistreringsbeviset. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med
granskningsförfarandet i artikel 12.2. Artikel 9
Fordonsregistreringsmyndigheter 1. Medlemsstaterna ska förse
kommissionen med namn och kontaktuppgifter för de
fordonsregistreringsmyndigheter som svarar för förvaltningen av de officiella
fordonsregistren på deras territorium och för tillämpningen av denna
förordning. Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra en
förteckning över fordonsregistreringsmyndigheter och alla uppdateringar av
förteckningen. 2. Fordonsregistreringsmyndigheterna
ska se till att följande upplysningar är lätt tillgängliga för allmänheten: a) Information om registrering av fordon i
den berörda myndighetens medlemsstat. b) Myndighetens namn och kontaktuppgifter,
så att den kan kontaktas direkt. Artikel 10
Delegerade akter Kommissionen ska ha befogenhet att anta
delegerade akter i enlighet med artikel 11 om följande: 1. Ändringar av bilagorna I
och II till denna förordning på grund av teknikens framsteg, särskilt på grund
av relevanta ändringar av direktiv 1999/37/EG eller ändringar av andra
unionsrättsakter med direkt relevans för uppdateringen av bilagorna I och
II till denna förordning. 2. Villkor som företag ska
uppfylla för att anses följa kraven i artikel 8.1 c. 3. Giltighetstid för det
yrkesmässiga fordonsregistreringsbevis som avses i artikel 8.1. Artikel 11
Delegeringens utövande 1. Befogenheten att anta
delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i
denna artikel. 2. Delegeringen av befogenhet
som avses i artikel 10 ska förlänas kommissionen under en obegränsad tid
från och med det datum då denna förordning träder i kraft. 3. Den delegering av befogenhet
som avses i artikel 10 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller
rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet
som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att
det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid
ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade
akter som redan har trätt i kraft. 4. Så snart kommissionen antar
en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 5. En delegerad akt som antas
enligt artikel 10 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet
har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader
från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både
Europaparlamentet och rådet före utgången av den perioden har underrättat
kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med
två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. Artikel 12
Kommittéförfarande 1. Kommissionen ska biträdas av
en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i
förordning (EU) nr 182/2011. 2. När det hänvisas till denna
punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. 3. Om kommitténs yttrande ska
erhållas genom skriftligt förfarande ska detta förfarande avslutas utan
resultat om kommitténs ordförande, inom tidsgränsen för avgivande av ett
yttrande, beslutar detta eller om en enkel majoritet av kommittémedlemmarna
begär detta. Artikel 13
Utvärdering Kommissionen ska överlämna en rapport om
utvärdering av denna förordning till Europaparlamentet och rådet senast [fyra
år efter denna förordnings ikraftträdande]. Kommissionen ska vid behov lägga
fram lämpliga förslag om ändring av denna förordning och anpassning av andra
unionsrättsakter, särskilt med hänsyn tagen till möjligheterna till ytterligare
administrativa förenklingar för enskilda och företag. Artikel 14
Ikraftträdande och tillämpning Denna förordning träder i kraft den tjugonde
dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning. Den ska börja tillämpas den xxxx [date
to be inserted: one year after entry into force of this Regulation]. Denna förordning är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdat i Bryssel den 4.4.2012 På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande BILAGA I Uppgifter för automatisk sökning av
fordonsregistreringsuppgifter enligt artikel 7.1 Post || Harmoniserade koder direktiv 1999/37/EG 1. Registreringsland || -- 2. Registreringsnummer || (A) 3. Dag för första registrering av fordonet || (B) 4. Registreringsbevisets identifieringsnummer || -- 5. Myndighet som utfärdat registreringsbeviset || -- 6. Fordon: tillverkare || (D.1) 7. Fordon: typ – Variant (i förekommande fall) – Version (i förekommande fall) || (D.2) 8. Fordon: kommersiell beskrivning/-ar || (D.3) 9. Fordonets identifieringsnummer (VIN) || (E) 10. Vikt: högsta tekniskt tillåtna totalvikt, utom för motorcyklar || (F.1) 11. Vikt: fordonets högsta tillåtna totalvikt vid bruk i den medlemsstat där den registrerats || (F.2) 12. Fordonets tjänstevikt inklusive karosseri och, för dragfordon som brukas i annan kategori än M1, inklusive kopplingsanordning || (G) 13. Giltighetstid, om den inte är obegränsad || (H) 14. Dag för den registrering detta bevis avser || (I) 15. Typgodkännandenummer (i förekommande fall) || (K) 16. Antal axlar || (L) 17. Hjulbas (i mm) || (M) 18. Fördelning av högsta tillåtna tekniska totalvikt mellan axlarna, för fordon med total vikt som överstiger 3 500 kg: axel 1 (i kg) || (N.1) 19. Fördelning av högsta tillåtna tekniska totalvikt mellan axlarna, för fordon med total vikt som överstiger 3 500 kg: axel 2 (i kg), i förekommande fall || (N.2) 20. Fördelning av högsta tillåtna tekniska totalvikt mellan axlarna, för fordon med total vikt som överstiger 3 500 kg: axel 3 (i kg), i förekommande fall || (N.3) 21. Fördelning av högsta tillåtna tekniska totalvikt mellan axlarna, för fordon med total vikt som överstiger 3 500 kg: axel 4 (i kg), i förekommande fall || (N.4) 22. Fördelning av högsta tillåtna tekniska totalvikt mellan axlarna, för fordon med total vikt som överstiger 3 500 kg: axel 5 (i kg), i förekommande fall || (N.5) 23. Tekniskt högsta tillåtna släpvagnsvikt: bromsad (i kg) || (O.1) 24. Tekniskt högsta tillåtna släpvagnsvikt: obromsad (i kg) || (O.2) 25. Motor: volym (i cm3) || (P.1) 26. Motor: högsta nettoeffekt (i kW) (i förekommande fall) || (P.2) 27. Motor: typ av bränsle eller kraftkälla || (P.3) 28. Motor: märkvarvtal (i varv/min) || (P.4) 29. Motorns identifieringsnummer || (P.5) 30. Förhållande effekt/vikt (i kW/kg) (endast för motorcyklar) || (Q) 31. Fordonets färg || (R) 32. Antal platser: antal sittplatser, inklusive förarplats || (S.1) 33. Antal platser: antal ståplatser (i förekommande fall) || (S.2) 34. Toppfart (i km/h) || (T) 35. Ljudnivå: stillastående (i dB(A)) || (U.1) 36. Ljudnivå: motorvarvtal (i varv/min) || (U.2) 37. Ljudnivå: vid förbikörning (i dB(A)) || (U.3) 38. Avgasutsläpp: CO (i g/km eller g/kWh) || (V.1) 39. Avgasutsläpp: HC (i g/km eller g/kWh) || (V.2) 40. Avgasutsläpp: NOx (i g/km eller g/kWh) || (V.3) 41. Avgasutsläpp: HC + NOx (i g/km) || (V.4) 42. Avgasutsläpp: partikelutsläpp för diesel (i g/km eller g/kWh) || (V.5) 43. Avgasutsläpp: korrigerad absorptionskoefficient för diesel (i varv/min) || (V.6) 44. Avgasutsläpp: CO2 (i g/km) || (V.7) 45. Avgasutsläpp: bränsleförbrukning vid blandad körning (i l/100 km) || (V.8) 46. Avgasutsläpp: angivande av miljökategori för EG-typgodkännande; hänvisning till tillämplig version enligt direktiv 70/220/EEG eller direktiv 88/77/EEG || (V.9) 47. Bränsletankens eller -tankarnas volym (i liter) || (W) 48. Dag för senaste trafiksäkerhetsprovning || -- 49. Dag för nästa trafiksäkerhetsprovning || -- 50. Körda mil (i förekommande fall) || -- 51. Fordonet skrotat (Ja/Nej) || -- 52. Dag för utfärdande av skrotningsintyg[24] || -- 53. Anläggning eller företag som utfärdat skrotningsintyget || -- 54. Skäl för skrotning || -- 55. Fordonet stulet (Ja/Nej) || -- 56. Registreringsbevis stulet/skyltar stulna (Ja/Nej) || -- 57. Inaktiv registrering || -- 58. Upphävd registrering || -- 59. Ändring av registreringsnummer || -- 60. Trafiksäkerhetsprovning krävs efter olycka med allvarliga materiella skador || -- 61. Ytterligare provning krävs efter ändring av någon av posterna 9–47 || BILAGA II Användning av det dataprogram som
avses i artikel 7 1. Utbyte av uppgifter ska ske
på driftskompatibelt elektroniskt sätt utan dataöverföring som rör andra
databaser. Utbytet av uppgifter ska utföras kostnadseffektivt och säkert så att
de överförda uppgifterna skyddas, i möjligaste mån med användning av befintlig
programvara. 2. Vid tillämpningen av denna
förordning ska dataprogrammet ge möjlighet till interaktivt realtidsutbyte och
satsvis utbyte. Det satsvisa läget ska möjliggöra utbyte av flera frågor och
svar inom ett meddelande. 3. Varje medlemsstat ska stå för
sina egna kostnader för administration, användning och underhåll av det program
som avses i punkt 1. 4. De centrala
registreringsmyndigheterna ska med hjälp av det automatiska förfarande som
avses i punkterna 1 och 2 hämta upplysningar om de poster som avses i
bilaga I från de centrala fordonsregistren i en eller flera medlemsstater. 5. Dataprogrammet ska
tillhandahålla säker kommunikation till de andra medlemsstaterna och
kommunicera med underliggande befintliga system i medlemsstaterna med hjälp av
XML. Medlemsstaterna utbyter meddelanden genom att skicka dem direkt till
mottagaren. 7. De XML-meddelanden som sänds
över nätverket ska vara krypterade. FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR FÖRSLAG
TILL RÄTTSAKT 1. GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET
ELLER INITIATIVET 1.1. Förslagets eller initiativets beteckning 1.2. Berörda
politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen 1.3. Typ
av förslag eller initiativ 1.4. Mål 1.5. Motivering
till förslaget eller initiativet 1.6. Tid
under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen 1.7. Planerad
metod för genomförandet 2. FÖRVALTNING 2.1. Bestämmelser
om uppföljning och rapportering 2.2. Administrations-
och kontrollsystem 2.3. Åtgärder
för att förebygga bedrägeri och oriktigheter 3. BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV
FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 3.1. Berörda
rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens
utgiftsdel 3.2. Beräknad
inverkan på utgifterna 3.2.1. Sammanfattning av den beräknade inverkan på
utgifterna 3.2.2. Beräknad
inverkan på driftsanslagen 3.2.3. Beräknad
inverkan på de administrativa anslagen 3.2.4. Förenlighet
med den gällande fleråriga budgetramen 3.2.5. Bidrag
från tredje part 3.3. Beräknad inverkan på
inkomsterna FINANSIERINGSÖVERSIKT
FÖR FÖRSLAG TILL RÄTTSAKT 1. GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER
INITIATIVET 1.1. Förslagets eller initiativets
beteckning Förslag
till Europaparlamentets och rådets förordning om förenklad överföring av
motorfordon registrerade i en annan medlemsstat på den inre marknaden 1.2. Berörda politikområden i den
verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen[25] Avdelning
2 – Näringsliv – Kapitel 02 03: Den inre marknaden för varor och sektorspolitik 1.3. Typ av förslag eller
initiativ Ny åtgärd. 1.4. Mål 1.4.1. Fleråriga strategiska mål för
kommissionen som förslaget eller initiativet är avsett att bidra till 1a.
Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning 1.4.2. Särskilda mål eller
verksamheter inom den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen som
berörs Särskilt mål nr 1: Fortlöpande se
över befintlig lagstiftning för den inre marknaden och föreslå ny lagstiftning
eller andra åtgärder i tillämpliga fall. 1.4.3. Verkan eller resultat som
förväntas Beskriv den verkan som
förslaget eller initiativet förväntas få på de mottagare eller den del av
befolkningen som berörs. Förslagets
förväntade resultat är att den inre marknaden ska fungera bättre genom att
administrativa hinder för omregistrering av motorfordon avlägsnas, något som
i dag hindrar den fria rörligheten för motorfordon. Enligt förslaget ska
förfarandena för omregistrering av motorfordon registrerade i en annan
medlemsstat harmoniseras och förenklas för privatpersoner, arbetstagare,
arbetsgivare, biluthyrningsföretag, leasingföretag och
registreringsmyndigheter. Förslaget är också tänkt att minska de administrativa
bördorna för alla berörda parter utan att äventyra trafiksäkerheten eller
förebyggandet av brott och bedrägerier. Förslaget
kommer att påverka personer som flyttar från ett land till ett annat, personer
som har en semesterbostad i en annan medlemsstat samt personer som bor i en
medlemsstat men använder ett motorfordon registrerat på en arbetsgivare från en
annan medlemsstat. Privatpersoner är också den största kundgruppen på
begagnatmarknaden för motorfordon inom EU. Försäljare av begagnade fordon
påverkas också direkt av förslaget, liksom leasingföretag och
biluthyrningsföretag. Slutligen kommer förslaget att påverka
fordonsregistreringsmyndigheterna. De närmare konsekvenserna redovisas i den
åtföljande konsekvensbedömningen. 1.4.4. Indikatorer för bedömning av
resultat eller verkan Ange vilka indikatorer
som ska användas för att följa upp hur förslaget eller initiativet genomförs. – Antal klagomål. – Antal Solvitärenden. – Antal domstolsärenden. – Antal hänvändelser till de europeiska konsumentcentren. – Antal omregistreringar och avregistreringar. – Offentligt samråd om bl.a. administrativa bördor. – Enkät direkt riktad till denna sektor. – Enkät direkt riktad till de nationella
registreringsmyndigheterna. – Statistik från Eucaris. 1.5. Motivering till förslaget
eller initiativet 1.5.1. Behov som ska tillgodoses på
kort eller lång sikt Förslagets
allmänna mål är att förbättra den inre marknadens funktion genom att undanröja
administrativa hinder för omregistrering av motorfordon, något som för
närvarande hindrar den fria rörligheten för motorfordon. 1.5.2. Mervärdet av en åtgärd på
unionsnivå Registrering
av fordon som varit registrerade i ett annat EU-land fortsätter att orsaka
problem på den inre marknaden. Exempelvis har domstolen sedan 2000 utfärdat
17 domar och avgöranden om de hinder som fordonsregistrering orsakar för
den fria rörligheten för varor, tjänster och personer. De olika nationella
administrativa föreskrifterna om omregistrering av fordon som varit
registrerade i andra medlemsstater hindrar den fria rörligheten för sådana
fordon i EU. Därför har EU med stöd av artikel 114 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt rätt att agera för att se till att den inre
marknaden fungerar väl för begagnade fordon som köps i en annan medlemsstat,
för enskilda som överför ett fordon till en annan medlemsstat, till enskilda
som använder ett fordon som är registrerat i det land där de är anställda samt
för biluthyrningsföretag (och i viss mån leasingföretag) som på grund av
registreringskrav på sig själva eller sina kunder drabbas av hinder för bruk av
fordonen i andra EU-länder. I enlighet med subsidiaritetsprincipen påverkar
dock detta förslag inte omregistrering inom samma medlemsstat eller
överlåtelser av fordon inom samma medlemsstat. 1.5.3. Huvudsakliga erfarenheter från
liknande försök eller åtgärder Kommissionen
har inlett överträdelseförfaranden och gett ut tolkningsmeddelanden om
EU-rätten på området. EU-lagstiftningen och domstolens rättspraxis utvecklas
dock på detta område, så att de flesta tolkningsmeddelandena i frågan snabbt
blir föråldrade, även meddelandet från 2007. Dessutom är tolkningsmeddelanden
inte bindande, och har hittills inte fungerat som en verkningsfull vägledning
för eller påtryckning på medlemsstaterna. Fastän kommissionen har gett ut dessa
tolkningsmeddelanden kan det inte sägas att de väsentligt minskat antalet
problem. De nationella myndigheterna är eller borde vara medvetna om det
senaste tolkningsmeddelandet, men brukar i allmänhet tillämpa nationell rätt i
händelse av skillnader mellan nationella bestämmelser och tolkningsmeddelandet.
Det finns inget som tyder på att enskilda eller företag ens känner till att
meddelandet existerar, och det förefaller inte realistiskt att förvänta sig att
tolkningsmeddelandet – där huvuddragen i EU-rätten och domstolens rättspraxis
skisseras – skulle vara dem särskilt behjälpligt i händelse av tvist. 1.5.4. Förenlighet med andra
instrument och eventuella synergieffekter Förslaget
överensstämmer fullständigt med andra relevanta instrument, särskilt rådets
direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon,
Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om
uttjänta fordon, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16
september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att
försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet, rådets beslut
2004/919/EG av den 22 december 2004 om bekämpande av fordonsbrottslighet med
gränsöverskridande verkningar, rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008
om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av
terrorism och gränsöverskridande brottslighet samt rådets beslut 2008/616/RIF
av den 23 juni 2008 om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat
gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och
gränsöverskridande brottslighet. 1.6. Tid under vilken åtgärden
kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen Förslag eller initiativ som pågår under en obegränsad
tid. 1.7. Planerad metod för
genomförandet Direkt centraliserad förvaltning som sköts av kommissionen 2. FÖRVALTNING 2.1. Bestämmelser om uppföljning
och rapportering Ange intervall och
andra villkor för sådana åtgärder. Enligt
artikel 13 i förslaget ska förordningen utvärderas i en rapport till
Europaparlamentet och rådet fyra år efter förordningens ikraftträdande. I
utvärderingen ska eventuella problem och brister i förordningen utpekas, och
den kan tjäna som underlag för ytterligare åtgärder, t.ex. förslag om ändring
av förordningen för ökade administrativa förenklingar för enskilda och företag
och bättre integration av den inre marknaden för begagnade motorfordon. 2.2. Administrations- och
kontrollsystem 2.2.1. Risker som identifierats Inga
finansiella risker kunde identifieras. 2.2.2. Planerade kontrollmetoder Kontrollmetoderna
är de som fastställs i budgetförordningen och förordning (EG, Euratom)
nr 2342/2002. 2.3. Åtgärder för att förebygga
bedrägeri och oegentligheter Beskriv förebyggande
åtgärder (befintliga eller planerade). Kommissionen
måste se till att unionens ekonomiska intressen skyddas genom förebyggande
åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, genom
verkningsfulla kontroller och genom återkrav av felaktigt utbetalda belopp, och
om oegentligheter konstateras genom verkningsfulla, proportionerliga och
avskräckande påföljder i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 2988/95,
förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 och förordning (EG) nr 1073/1999.
3. BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV
FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 3.1. Berörda rubriker i den
fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel · Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”) Redovisa de berörda rubrikerna i budgetramen i
nummerföljd och – inom varje sådan rubrik – de berörda budgetrubrikerna i
den årliga budgeten i nummerföljd. Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetrubrik || Typ av anslag || Bidrag Nummer [Beteckning………………………...……….] || Diff./icke-diff ([26]) || från Efta-länder[27] || från kandidat- länder[28] || från tredje-länder || enligt artikel 18.1 aa i budgetförordningen 1a. Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning || [XX.YY.YY.YY] || Diff./icke-diff. || JA || NEJ || NEJ || NEJ 3.2. Beräknad inverkan på
utgifterna 3.2.1. Sammanfattning av den beräknade
inverkan på utgifterna Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) Rubrik i den fleråriga budgetramen: || Nr || 1a. Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning || || GD: Näringsliv || || || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || TOTALT || Driftsanslag || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || TOTALA anslag för GD Näringsliv || Åtaganden || =1+1a +3 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || Betalningar || =2+2a +3 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || Rubrik i den fleråriga budgetramen: || 5 || Administrativa utgifter || || GD Näringsliv || || || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || TOTALT || Personalresurser || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 1,0 || Övriga administrativa utgifter || 0,1 || 0,1 || 0,1 || 0,1 || 0,1 || 0,5 || TOTALT GD Näringsliv || Anslag || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 1,5 || TOTALA anslag för RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || (summa åtaganden = summa betalningar) || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 1,5 || TOTALA anslag för RUBRIKERNA 1–5 i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 1,5 || Betalningar || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 1,5 3.2.2. Beräknad inverkan på
driftsanslagen Förslaget kräver inte att driftsanslag tas i
anspråk. 3.2.3. Beräknad inverkan på de
administrativa anslagen 3.2.3.1. Sammanfattning Förslaget/initiativet kräver att administrativa
anslag tas i anspråk enligt följande: Miljoner euro
(avrundat till tre decimaler) || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || TOTALT RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || || || || || || Personalresurser || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 1,0 Övriga administrativa utgifter || 0,1 || 0,1 || 0,1 || 0,1 || 0,1 || 0,5 Delsumma RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 1,5 Belopp utanför RUBRIK 5[29] i den fleråriga budgetramen || || || || || || Personalresurser || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 Övriga administrativa utgifter || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 Delsumma för belopp utanför RUBRIK 5 i den fleråriga budgetplanen || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 TOTALT || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 0,3 || 1,5 3.2.3.2. Beräknat personalbehov Förslaget kräver att personalresurser tas i
anspråk enligt följande: Uppgifterna ska anges i heltal (eller med
högst en decimal) || || 2014 || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 Tjänster som tas upp i tjänsteförteckningen (tjänstemän och tillfälligt anställda) || || 02 01 01 01 (vid huvudkontoret eller vid kommissionens kontor i medlemsstaterna) || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 || XX 01 01 02 (vid delegationer) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || XX 01 05 01 (indirekta forskningsåtgärder) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 10 01 05 01 (direkta forskningsåtgärder) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || Extern personal (i heltidsekvivalenter, HTE)[30] || || XX 01 02 01 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier – totalt) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || XX 01 02 02 (kontraktsanställda, lokalanställda, nationella experter, vikarier och unga experter vid delegationerna) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || XX 01 04 yy [31] || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || || XX 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med indirekta forskningsåtgärder) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 10 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med direkta forskningsåtgärder) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || Annan budgetrubrik (ange vilken) || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || TOTALT || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || 0,2 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 || HTE = 1,5 Personalbehoven ska
täckas med personal inom generaldirektoratet som redan har avdelats för att
förvalta åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom
generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan
tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga
förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till rådande
begränsningar i fråga om budgetmedel. Beskrivning av
arbetsuppgifter: Tjänstemän och tillfälligt anställda || Bevaka förordningens genomförande, bl.a. genom att utarbeta genomförandeakter och eventuella delegerade akter och genom att inleda utvärderingen. 3.2.4. Förenlighet med den gällande
fleråriga budgetramen Förslaget är förenligt med den gällande fleråriga
budgetramen. 3.2.5. Bidrag från tredje part Det ingår inga bidrag från tredje part i
förslaget. 3.3. Beräknad inverkan på
inkomsterna Förslaget påverkar inte budgetens inkomstsida. [1] KOM(2010) 603, 27.10.2010. [2] KOM(2010) 2020, 3.3.2010. [3] http://ec.europa.eu/enterprise/policies/single-market-goods/free-movement-non-harmonised-sectors/car-registration/view_contributions_en.htm [4] EGT L 138, 1.6.1999, s. 57. [5] EUT L 263, 9.10.2007, s. 1. [6] EGT L 124, 9.5.2002, s. 1. [7] Domstolens dom av den 6 oktober 2011i mål C-443/10, Philippe
Bonnarde mot Agence de Services et de Paiement. [8] EGT L 105, 23.4.1983, s. 59. [9] Domstolens dom av den 20 september 2007 i mål C-297/05,
kommissionen mot Nederländerna. [10] EGT L 269, 21.10.2000, s. 34. [11] EUT L 389, 30.12.2004, s. 28. [12] EUT L 263, 7.10.2009, s. 11. [13] KOM(2010) 744, 16.12.2010. [14] EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. [15] EUT C , , s. . [16] KOM(2010) 603, 27.10.2010. [17] EGT L 138, 1.6.1999, s. 57. [18] EUT L 389, 30.12.2004, s. 28. [19] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. [20] EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. [21] EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. [22] EUT L 263, 9.10.2007, s. 1. [23] EGT L 124, 9.5.2002, s. 1. [24] Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG
av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (EGT L 269, 21.10.2000, s .34). [25] Verksamhetsbaserad förvaltning och verksamhetsbaserad
budgetering benämns ibland med de interna förkortningarna ABM respektive ABB. [26] Differentierade respektive icke-differentierade anslag. [27] Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen. [28] Kandidatländer och i förekommande fall potentiella kandidatländer
i västra Balkan. [29] Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för
genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare
s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder. [30] [Denna fotnot förklarar vissa initialförkortningar som
inte används i den svenska versionen]. [31] Särskilt tak för finansiering av extern personal genom
driftsanslag (tidigare s.k. BA-poster).