52006DC0003

[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 10.1.2006

KOM(2006) 3 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

om ömsesidiga undantag från viseringskravet för vissa tredjeländer

i enlighet med artikel 2 I RÅDETS FÖRORDNING (EG) NR 851/2005 AV DEN 2 JUNI 2005 OM ÄNDRING AV FÖRORDNING (EG) NR 539/2001 OM FASTSTÄLLANDE AV FÖRTECKNINGEN ÖVER TREDJELÄNDER VARS MEDBORGARE ÄR SKYLDIGA ATT INNEHA VISERING NÄR DE PASSERAR DE YTTRE GRÄNSERNA OCH AV FÖRTECKNINGEN ÖVER DE TREDJELÄNDER VARS MEDBORGARE ÄR UNDANTAGNA FRÅN DETTA KRAV VAD GÄLLER ÖMSESIDIGHETSMEKANISMEN

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

I. Inledning 3

II. Genomförandet av den nya ömsesidighetsmekanismen 3

III. Resultaten av den nya ömsesidighetsmekanismen 5

1. För vissa länder har positiva resultat redan uppnåtts 5

1.1. Costa Rica 5

1.2. Nicaragua 5

1.3. Panama 6

1.4. Venezuela 6

1.5. Brasilien 7

2. För andra länder håller avvikelser från ömsesidighetsprincipen på att åtgärdas men kräver fortsatt genomförande eller kontroll 7

2.1. Brunei 7

2.2. Malaysia 8

2.3. Singapore 8

2.4. Uruguay 9

3. För tre länder är en lösning mer avlägsen på problemet med avvikelser från ömsesidighetsprincipen 9

3.1. Australien 9

3.2. Förenta staterna 11

3.3. Kanada 13

Bilaga 1A 17

Bilaga 1B 18

Bilaga 2 20

I. INLEDNING

Rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 är grunden för EU:s gemensamma viseringspolitik och fastställer förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna (bilaga I till förordningen) och förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav[1] (bilaga II till förordningen).

Förenade kungariket och Irland omfattas inte av rådets förordning (EG) nr 539/2001. Ömsesidighetsmekanismen och därmed också denna rapport omfattar övriga medlemsstater, inklusive de som anslöts 2004. Även Island och Norge omfattas av förordning (EG) nr 539/2001 genom sin associering till Schengenregelverket.

FÖRORDNING (EG) NR 539/2001 ÄNDRADES GENOM RÅDETS FÖRORDNING (EG) NR 851/2005 AV DEN 2 JUNI 2005, SOM INNEHÅLLER EN NY ÖMSESIDIGHETSMEKANISM [2] . SYFTET MED DENNA ÄR ATT PÅ LÄMPLIGT SÄTT INFÖRA EN ÖMSESIDIGHET FÖR TREDJELÄNDER SOM FÖR VISTELSER KORTARE ÄN 90 DAGAR FORTFARANDE HAR VISERINGSKRAV FÖR MEDBORGARE I MEDLEMSSTATERNA, SAMTIDIGT SOM BERÖRDA EU MEDLEMSSTATER INTE HAR MOTSVARANDE VISERINGSKRAV FÖR MEDBORGARE FRÅN DESSA TREDJELÄNDER. Den nya ömsesidighetsmekanismen skall genomföras på följande sätt:

- Medlemsstaterna skulle senast den 24 juli 2005 underrätta om alla förekommande avvikelser från ÖMSESIDIGHET, vilket offentliggjordes i EUT den 11 oktober.

- Efter offentliggörandet skall kommissionen i samråd med medlemsstaterna omedelbart vidta nödvändiga åtgärder tillsammans med myndigheterna i de tredjeländer som inte tillämpar ÖMSESIDIGHET , i syfte att säkerställa resande utan viseringskrav.

- Senast tre månader efter offentliggörandet skall kommissionen lägga fram en rapport för rådet, med eventuella förslag på tillfälligt återinförande av VISERINGSKRAV för medborgare i berörda tredjeländer. Det är denna rapport som detta dokument handlar om.

I rådets och kommissionens gemensamma uttalande (EUT C 172, 12.7.2005, s. 1) anges möjligheten att vidta andra tillfälliga åtgärder mot berörda länder, särskilt på områdena för politik, ekonomi eller handel.

II. GENOMFÖRANDET AV DEN NYA ÖMSESIDIGHETSMEKANISMEN

Arton medlemsstater underrättade om avvikelser från ömsesidighetsprincipen som rådde när den nya förordningen trädde i kraft (den 24 juni 2005), nämligen Österrike, Cypern, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Grekland, Ungern, Italien, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Portugal, Slovakien, Slovenien och Sverige. Även Island och Norge lämnade underrättelser[3].

De första underrättelserna offentliggjordes i EUT den 11 oktober 2005[4]. Därmed inleddes den period på 90 dagar då kommissionen skulle rapportera till rådet samt vidta åtgärder tillsammans med myndigheterna i berörda tredjeländer, för att få dem att avskaffa sina viseringskrav för medborgare i vissa medlemsstater. Vissa medlemsstater hade dock inte lämnat underrättelser inom denna tidsfrist. Deras underrättelser offentliggjordes därför senare (den 10 november 2005 för Österrike, Danmark och Sverige[5] och den 8 december 2005[6] för Norge och Island[7]).

Mot bakgrund av antalet meddelade fall måste det konstateras att ömsesidighetssituationen avsevärt har förbättrats efter den senaste utvidgningen av EU. Av de 33 tredjeländer som anges i bilaga II till rådets förordning (EG) nr 539/2001 har 22 länder viseringskrav för en eller flera nya medlemsstater, enligt inofficiella uppgifter som kommissionen inhämtat. I förhållande till de nya medlemsstaterna förelåg det den 1 maj 2004 sammanlagt 112 avvikelser från ömsesidighetsprincipen (se bilaga 1 A).

Antalet avvikelser från ömsesidighetsprincipen har minskat betydligt sedan utvidgningen, vilket framgår av det underrättelsesystem som infördes i samband med den nya ömsesidighetsmekanismen (se bilaga 1 B). Bara 13 tredjeländer har underrättats, varav 5 av andra anledningar än viseringskrav. Om dessa 13 tredjeländer har underrättelse lämnats om 75 fall, där 18 fall avsåg begränsningar av vistelser utan viseringskrav (kortare än 90 dagar) och 4 fall avsåg särskilda formaliteter för inresa eller kortare vistelser.

Den förbättrade situationen beror på kommissionens och medlemsstaternas diplomatiska ansträngningar sedan den 1 maj 2004 och bekräftar att den nya ömsesidighetsmekanismen baseras på en effektiv metod, bland annat dialog och diplomatiska kontakter med berörda tredjeländer.

Som svar på underrättelserna har kommissionen skickat skrivelser till medlemsstaterna, Island och Norge och uppmanat dem att lämna ytterligare uppgifter om avvikelser från ömsesidighetsprincipen, särskilt om tänkbara anledningar till viseringskravet och bilaterala åtgärder som vidtagits för att åtgärda problemet. På grundval av erhållna uppgifter har kommissionen vid behov vänt sig till medlemsstaterna för klargöranden. Kommissionen har regelbundet underrättat rådet om situationen.

Med utgångspunkt från underrättelserna och med hänsyn till medlemsstaternas, Islands och Norges uppgifter har kommissionen lämnat verbalnoter till berörda tredjeländer och hållit ett antal bilaterala möten med myndigheterna i dessa länder.

III. RESULTATEN AV DEN NYA ÖMSESIDIGHETSMEKANISMEN

Efter ovannämnda kontakter med tredjeländers myndigheter kan kommissionen när det gäller resultaten urskilja tre kategorier av tredjeländer[8]:

FÖR VISSA LÄNDER HAR POSITIVA RESULTAT REDAN UPPNÅTTS

COSTA RICA

Underrättelser : Slovakien och Estland (inget viseringskrav för vistelser upp till 30 dagar).

Costa Ricas myndigheter har till kommissionen lämnat ”General Rules of visas for non-residents”, daterat den 22 november 2005. Enligt detta dokument krävs för Slovakien och Estland inte visering för vistelser upp till 90 dagar i Costa Rica. Vid kommissionens granskning av dokumentet konstaterades att Island var det enda Schengenland som saknades i förteckningen över länder för vilka visering inte krävs för vistelser upp till 90 dagar. Kommissionen har uppmärksammat de costarikanska myndigheterna på detta och meddelats att Island inom kort kommer att få samma status. En motsvarande ändring av ovannämnda ”General Rules” har aviserats.

Bedömning

På grundval av uppgifterna från myndigheterna i Costa Rica anser kommissionen att medborgare i alla medlemsstater och associerade länder – inom kort även Island – nu är undantagna från viseringskravet.

Nicaragua

Underrättelser : Lettland (turistkort måste skaffas vid inresa), Österrike (inget viseringskrav för vistelser upp till en månad) och Island (viseringskrav).

Myndigheterna i Nicaragua har informerat kommissionen om sin nationella lagstiftning ( Decreto Presidencial n° 57-2005 ), som trädde i kraft den 5 september 2005. Bland annat undantas medborgare från samtliga medlemsstater och associerade länder från viseringskrav för vistelser upp till 90 dagar. Medborgare från länder utan viseringskrav måste betala en avgift och får ett turistkort vid ankomsten till landet.

Bedömning

Enligt uppgifterna från myndigheterna i Nicaragua skall medborgare från alla medlemsstater och associerade länder nu vara undantagna från viseringskrav.

Panama

Underrättelser : Estland, Malta, Slovakien, Island och Norge (viseringskrav). Estland, Slovakien och Malta underrättade senare kommissionen om att Panama beslutat undanta medborgare från dessa länder från viseringskrav.

Myndigheterna i Panama bekräftade att medborgare från Estland, Malta och Slovakien inte har viseringskrav vid inresa till Panama. Kommissionen fick ytterligare uppgifter om en länderförteckning (” clasificación migratoria” ), daterad den 10 juni 2005, där det anges att medborgare från alla medlemsstater inklusive Island och Norge är undantagna från viseringskrav.

Bedömning

Kommissionen anser att uppgifterna från myndigheterna i Panama visar att medborgare från alla medlemsstater och associerade länder nu är undantagna från viseringskrav.

Venezuela

Underrättelser : Österrike (undantag från viseringskrav endast för vistelser upp till 60 dagar), Tyskland (viseringskrav vid inresa till Venezuela land- eller sjövägen), Lettland och Sverige (krav på turistkort).

Myndigheterna i Venezuela har till kommissionen skickat ett dokument från landets utrikesministerium (generaldirektoratet för konsulära ärenden), som också är tillgängligt på ministeriets webbplats. Det innehåller en förteckning över de länder vars medborgare inte behöver visering för perioder kortare än 90 dagar. I förteckningen återfinns alla medlemsstater inklusive Island och Norge.

Medborgare från alla länder i förteckningen måste fylla i ett turistkort (DEX-2) före eller i samband med gränskontroll. Kortet består av två delar: passkontrollanten behåller den ena och den inresande får den andra. Myndigheterna i Venezuela har detta system av statistiska skäl. Kommissionen har fått bekräftelse om att det med nuvarande viserings- och gränskontrollsystem inte längre görs någon skillnad mellan om man kommer till landet med flyg eller land- eller sjövägen.

Bedömning

Kommissionen anser att uppgifterna från Venezuelas myndigheter visar att medborgare från alla medlemsstater inklusive Island och Norge nu är undantagna från viseringskrav. Turistkort DEX-2 som krävs vid ankomst till Venezuela motsvarar inte viseringskrav. Kortet är obligatoriskt för alla medborgare från länder som inte omfattas av viseringskrav vid resa till Venezuela. Det motsvarar ett landningskort eller ankomstformulär och är gratis.

Brasilien

Underrättelse : Österrike, Cypern, Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen och Malta (viseringskrav).

Myndigheterna i Brasilien har redan formellt bekräftat sin politiska vilja att undanta medborgare från de medlemsstater som fortfarande åläggs viseringskrav. I detta sammanhang tillställde Brasilien i juli 2005 kommissionen ett utkast till avtal med Europeiska gemenskapen om att från detta krav undanta medborgare från de medlemsstater som fortfarande omfattas av viseringskrav till Brasilien, vilket inte skulle påverka gällande bilaterala avtal med övriga medlemsstater.

Myndigheterna i Brasilien informerade kommissionen om att eftersom undantag från viseringskrav innebär minskade skatteintäkter, måste de enligt författningen godkännas av parlamentet. Därför krävs förhandlingar om ett internationellt avtal. Brasilien informerade också kommissionen om de politiska svårigheterna med att ersätta eller ändra gällande bilaterala avtal med övriga medlemsstater.

Bedömning

Gemenskapens externa behörighet på området gör det omöjligt att ingå ett avtal om undantag från viseringskrav mellan Europeiska gemenskapen och Brasilien som bara skulle omfatta vissa medlemsstater. När gemenskapen utövar sin externa behörighet, gör den detta för gemenskapen som helhet, med möjligheter till undantag endast för Irland och Förenade kungariket.

Att de brasilianska myndigheternas politiskt åtagit sig att säkerställa full ömsesidighet för samtliga medlemsstater när det gäller undantaget från viseringskrav, motiverar en fortsatt undersökning av hur dessa rättsliga och politiska problem kan lösas. Kommissionen avser att för rådet lägga fram en rekommendation som ger den rätt att förhandla om ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Brasilien om ett undantag från viseringskrav som skulle omfatta samtliga medlemsstater och ersätta gällande bilaterala avtal om undantag från viseringskrav med olika medlemsstater.

FÖR ANDRA LÄNDER HÅLLER AVVIKELSER FRÅN ÖMSESIDIGHETSPRINCIPEN PÅ ATT ÅTGÄRDAS MEN KRÄVER FORTSATT GENOMFÖRANDE ELLER KONTROLL

Brunei

Underrättelse : Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Portugal, Slovenien, Finland och Island (viseringskrav); Italien, Cypern, Ungern, Slovakien, Sverige och Norge (inget viseringskrav för vistelser upp till 14 dagar); Tyskland, Grekland och Österrike (inget viseringskrav för vistelser upp till 30 dagar).

Rent tekniskt har myndigheterna i Brunei medgett att medlemsstaterna behandlas olika och har meddelat att de behöriga myndigheterna skall överväga lösningar för lika behandling av alla medlemsstater. Man konstaterar att bruneiska medborgare utan visering kan vistas 90 dagar i medlemsstaterna, men framhåller att Brunei är ett litet land som inte ens beviljar sina asiatiska grannar viseringsfrihet i mer än 30 dagar (enligt kommissionens uppgifter är det bara ett tredjeland, nämligen Förenta staterna, som Brunei beviljar undantag från viseringskrav i upp till 90 dagar).

Bedömning

Det kan visserligen inte uppfattas som full ömsesidighet att medlemsstaternas medborgare undantas från viseringskrav i mindre än 90 dagar (lika för medborgare från alla medlemsstater), men Brunei har erbjudit EU-medborgarna lika förmånliga villkor som landet erbjuder sina närmaste asiatiska parter. Detta säkerställer att alla medlemsstater behandlas lika. Med tanke på Bruneis storlek, det lilla antalet berörda EU-medborgare och landets villkor för grannländernas medborgare, bör det med medlemsstaterna diskuteras om inte en begränsad viseringsfri period i upp till 30 dagar skulle vara tillräcklig för EU-medborgarnas yrkesmässiga och privata behov. Även för kortare perioder än 90 dagar krävs det fortfarande att myndigheterna i Brunei godkänner att medlemsstater och associerade länder undantas från viseringskrav.

Malaysia

Underrättelser : Grekland, Lettland och Estland (undantag från viseringskrav för vistelser kortare än 30 dagar).

Kommissionen har fått försäkringar från Malaysia om att landet inte ser några större svårigheter med att för dessa tre medlemsstater utvidga undantaget från viseringskrav till att gälla vistelser upp till 90 dagar. Detta gäller också Portugal, som uppenbarligen är i samma situation. Myndigheterna i Malaysia har meddelat att de granskar ärendet och att de skall återkomma med ett officiellt svar, som ännu inte inkommit.

Bedömning

Efter positiva kontakter med de malaysiska myndigheterna anser kommissionen att ärendet bör följas upp, så att full ömsesidighet säkras när det gäller viseringsundantagen för medborgare från samtliga medlemsstater och associerade länder.

Singapore

Underrättelse : Estland (viseringskrav för vistelser längre än 30 dagar).

Myndigheterna i Singapore har underrättat kommissionen om att Singapore vid inresa lämnar en anteckning i EU-medborgares pass om att de tillåts stanna i 30 dagar. EU-medborgare kan sedan två gånger ansöka om en förlängning på 30 dagar. Denna ansökan är enkel och avgiftsfri. Förfarandet gäller medborgare från alla länder som undantas från viseringskrav. Singapore motiverar förfarandet med att landet på grund av sin litenhet har ett legitimt intresse av att känna till varför personer vill stanna längre än en månad.

Bedömning

Kommissionen anser att det inte finns någon anledning att driva detta ärende vidare. Motivet är proportionalitetsprincipen och de övriga omständigheterna för den viseringsfria vistelsen på inledningsvis upp till 30 dagar (särskilt den lika behandlingen av alla medborgare som är undantagna från viseringskrav, det enkla förfarandet för att förlänga den viseringsfria vistelsen och landets storlek).

Uruguay

Underrättelse : Estland (viseringskrav).

Myndigheterna i Uruguay har muntligen underrättat kommissionen om att det inte finns några rättsliga invändningar mot att undanta estländska medborgare från viseringskrav och att ett dekret om ömsesidighet därför har förberetts och snart bör kunna godkännas.

Bedömning

Kommissionen anser att uppgifterna från myndigheterna i Uruguay tyder på att ömsesidighet snart kommer att tillförsäkras alla medlemsstater. Kommissionen kommer att underrätta rådet när det dekret träder i kraft som myndigheterna i Uruguay aviserat.

FÖR TRE LÄNDER ÄR EN LÖSNING MER AVLÄGSEN PÅ PROBLEMET MED AVVIKELSER FRÅN ÖMSESIDIGHETSPRINCIPEN

Australien, Kanada och Förenta staterna behandlar individuellt de medlemsstater som för närvarande inte omfattas av ömsesidighetsprincipen på viseringsområdet, vilket sker i enlighet med dessa länders gällande lagar och andra ej författningsreglerade kriterier. Visserligen måste dessa medlemsstater vidta åtgärder för att uppfylla kriterierna i fråga, men det är samtidigt viktigt att varje land får kriterier att uppfylla som är fullständiga, specifika och mätbara, så de får en väg att följa för att uppnå ömsesidighet i fråga om viseringar.

Australien

För alla icke medborgare[9] krävs visering för inresa till Australien. Det är individens nationalitet som avgör om viseringsansökan skall göras på diplomatisk beskickning, eller elektroniskt för ETA-visering (Electronic Travel Authority) eller eVisa (se bilaga 2 för närmare uppgifter). Medborgare från flera länder behöver dessutom ett transitvisering för transitering genom Australien.

ETA-visering kräver Australien bara av medborgare från 14 medlemsstater (Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Österrike, Portugal, Finland och Sverige), inklusive de associerade länderna Island och Norge. eVisa krävs av medborgare från nio medlemsstater (Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien). Sedan den 1 november 2005 gäller inte viseringskrav för transitering, vilket tidigare gällde för medborgare från de nio medlemsstater som omfattas av eVisa.

Australien har därför underrättats om två olika fall av icke ömsesidighet: sju medlemsstater, inklusive de associerade länderna Norge och Island, har lämnat underrättelse om systemet med ETA-visering, medan nio medlemsstater har lämnat underrättelse om att de har viseringskrav som är strängare än kravet på ETA-visering.

Sedan den 1 juli 2004 har nio medlemsstater haft tillgång till eVisa (för vistelser upp till tre månader och sedan den 1 juli 2005 för vistelser upp till tolv månader, vilket gäller samtliga medlemsstater). Av dessa nio omfattas tre medlemsstater (Estland, Lettland och Slovenien) av i princip automatiskt eVisa (”autogrant facility”).

Myndigheterna i Australien framhåller att deras viseringspolitik i jämförelse med EU inte är inriktad på korta vistelser på tre månader, utan att den är mer generös för vistelser i upp till tolv månader, inklusive generösa och förenklade villkor för inresa och vistelse. Från och med juli 2005 finns också möjlighet till viseringsansökan online för upp till tolv månader (gäller alla medlemsstater), möjligheter till semesterarbete där resekostnader kan finansieras med tillfälligt arbete (11 medlemsstater och Norge), förenklade viseringar för studenter och förenklat utfärdande av både uppehålls- och arbetstillstånd.

Vid flera informella och formella kontakter som kommissionen haft med de australiska myndigheterna har dessa framhållit att Australiens generella viseringssystem både är rimligt och kostnadseffektivt med tanke på landets geografiska läge och säkerhetsintressen. Australien finner det nödvändigt att åtminstone via ETA kontrollera passagerare före avresan, dels för att undvika säkerhetsrisker (även för medpassagerare), dels för att undvika olägenheten för resande att nekas inresa efter en lång resa.

Australien har understrukit att man är positiv till att tio nya medlemsstater anslöts i maj 2004 och har därefter sett till att underlätta utfärdandet av visering.

När det gäller den olika behandlingen av medlemsstater meddelar Australien följande motiv till att för nio medlemsstater behålla det nuvarande eVisa-systemet för korta vistelser: för tre medlemsstater har sedan eVisa infördes i juli 2004 en ökning skett av andelen som stannat kvar efter att viseringstiden löpt ut; tre nya medlemsstater saknar system för att online kunna skilja mellan resehandlingar som utfärdats för EU-medborgare och som EU:s medlemsstater utfärdat för icke medborgare; för sex medlemsstater förekommer ofta falska styrkande handlingar. Dessutom har Australien för flera medlemsstater påtalat andelen annullerade eller ej beviljade viseringar.

I sitt mycket uttömmande svar på kommissionens verbalnot betonade Australien dock även sitt åtagande att senast första halvåret 2006 fortsätta se över sina rutiner land för land: ”Australien tar fortsatt hänsyn till de frågor som kommissionen anfört, inklusive frågan om Visa Application Charge (VAC), färre krav på styrkande handlingar och andra förbättringar av systemet med elektronisk visering så att resandet mellan Australien och EU fortsätter att stärkas. Vi kommer att fortsätta anpassa våra system i detta syfte, och se till att kommissionen och medlemsstaterna regelbundet underrättas om utvecklingen.” Vid möten med kommissionen har de australiska myndigheterna meddelat att de skall tillhandahålla en tidsplan för när dessa förenklingsåtgärder skall införas.

”Australiens regering förbinder sig att fortsätta förbättringarna, och varje möjlighet att utvidga ETA-visering till de nio EU-medlemsstater som ännu inte har tillgång till detta måste ses som en del av denna process, med samtidig hänsyn till det rådande säkerhetsläget.”

Myndigheterna i Australien har meddelat att frågan om ömsesidighet när det gäller visering kräver att samtliga regeringar engageras och meddelat att ärendet skall tas upp under första halvåret 2006.

Bedömning

Australien håller visserligen fast vid sitt nuvarande viseringssystem, men det måste medges att landet visar prov på villighet och öppenhet både när det gäller att underlätta inresa till Australien för medborgare från medlemsstater som ännu inte har tillgång till ETA-systemet och att generellt underlätta inrese- och uppehållsvillkor för vistelser längre än tre månader. En rad förenklingsåtgärder har redan vidtagits, som avskaffandet av kravet på transitvisering (nio medlemsstater) och användandet av eVisa, även med i princip automatiskt beviljande (”autogrant facility”). I detta sammanhang kan ökad tydlighet och öppenhet begäras av de australiska myndigheterna i fråga om gällande tillämpningskriterier, om när förenklande åtgärder skall införas och om vilka åtgärder som de berörda parterna bör vidta för att komma vidare.

Kommissionen avser att fortsätta den resultatinriktade dialogen med Australien.

Vissa frågor behöver redas ut med de australiska myndigheterna, som skillnaden i det elektroniska systemet mellan medlemsstaters olika passtyper samt vissa medlemsstaters kritik av effektiviteten hos vissa funktioner i eVisa-systemet. Vad kommissionen främst prioriterar är att uppnå lika behandling av medborgare från alla medlemsstater, genom att ETA-systemet utvidgas till dem som i dag omfattas av eVisasystemet. Frågan om ETA-systemet – att ETA handlar om visering som måste beviljas före inresa, fast utan olägenheterna med inlämning av viseringsansökan – kan tas upp senare. Det kan inte förnekas att de resande särskilt gynnas av de australiska villkoren och förfarandena för inresa och vistelser längre än tre månader, som är mindre komplicerade än motsvarande regler inom EU.

Förenta staterna

Tio medlemsstater (Tjeckien, Grekland, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen och Slovakien) har lämnat underrättelse om att Förenta staterna kräver visering av deras medborgare.

Förenta staternas undantag från viseringskrav (Visa Waiver Program, VWP[10]) gör det möjligt för medborgare från 27 deltagande länder att för begränsad tid resa in i landet som turister eller i affärer, utan föregående viseringsansökan på amerikanskt konsulat.

Vilka länder som ingår i programmet fastställs av ministern för nationell säkerhet, i samråd med utrikesministern. Villkoren för deltagande i VWP föreskrivs i amerikansk lag[11] och sammanfattas i bilaga 2.

Förenta staterna betonar ”att villkoren för länders deltagande i Förenta staternas Visa Waiver Program (VWP) föreskrivs i lag som kongressen stiftat ... länder som önskar delta i Visa Waiver Program måste enskilt uppfylla samtliga kriterier. Kongressen lagstiftar om varje förändring av gällande kriterier.” De EU-medlemsstater som ännu inte deltar uppfyller alltså inte samtliga kriterier, varför deltagande i VWP inte är möjligt på kort sikt. Förenta staterna anser inte att medlemskap i Europeiska unionen i sig berättigar till deltagande i VWP.

Amerikanska tjänstemän har upprepat att kongressen efter terroristattackerna den 11 september 2001 har visat sig ovillig att lätta på kriterierna för deltagande i VWP. Trots detta har de amerikanska myndigheterna officiellt erkänt att det är önskvärt att de nya medlemsstaterna och Grekland deltar i VWP, förutsatt att de uppfyller kriterierna. I detta syfte föreslog president Bush i februari 2005 en uppsättning handlingsplaner för att rikta in och vägleda dessa gemensamma insatser mot ett möjligt framtida deltagande i VWP. Nio av de 10 berörda EU-medlemsstaterna (Cypern undantaget) har nu sådana handlingsplaner. Gemensamma konsulära arbetsgrupper har inrättats i samtliga nya EU-medlemsstater och sammanträder regelbundet för att utveckla handlingsplanerna och gå vidare.

Handlingsplanerna är anpassade till respektive land men innehåller också en rad gemensamma delar som följande:

- En amerikansk utfästelse att se över behandlingen av viseringsansökningar

- Att statistiken skall rensas från alla fall från före 1989 av medborgare som stannat kvar efter att viseringstiden löpt ut

- Att den berörda regeringen skall uppfylla gängse tekniska krav i amerikansk lagstiftning (exempelvis statistik över medborgare som stannat kvar efter att viseringstiden löpt ut och avslag på viseringsansökningar från icke invandrare, biometrik, rapportering av förlorade och stulna pass)

- Att berörd regering bör informera allmänheten om krav och villkor för resor till Förenta staterna.

Förenta staterna har medgett att nuvarande handlingsplaner inte är uttömmande (dvs. att de inte innehåller alla kriterier för bedömningen av om ett land får delta i VWP) och att kriterierna i vissa fall i princip är subjektiva. Dessutom mäts kriterierna med statistiska uppgifter som i vissa fall är bristfälliga (bland annat när det gäller medborgare som stannat kvar efter att viseringstiden löpt ut).

Frågan om ömsesidighet på viseringsområdet har EU fört upp på dagordningen för möten på alla nivåer mellan EU och Förenta staterna som föregick och avslutades med toppmötet. Frågan diskuterades också på mötet den 18 oktober 2005 mellan EU:s ordförande Barroso och president Bush i Washington. I sitt skriftliga svar på kommissionens verbalnot bekräftar de amerikanska myndigheterna att ärendet är viktigt för relationerna mellan EU och Förenta staterna, att man tagit del av gemenskapens synpunkter i frågan och utfäster sig att kvartalsvis underrätta kommissionen om framstegen beträffande handlingsplanerna för deltagande i VWP. Förenta staterna betonar dock fortfarande att landet ”fortsätter att var för sig och som föreskrivs i lag bedöma ländernas framsteg på vägen mot deltagande i VWP”.

Som en formell uppföljning av verbalnoten mötte kommissionen i november högre amerikanska tjänstemän i Washington. Syftet var att närmare förklara hur ömsesidighetsmekanismen ändrats och yrka på framsteg i fråga om problemen med avvikelser från ömsesidighetsprincipen. Kommissionens tjänstemän hade också ett värdefullt meningsutbyte med i Washington baserade företrädare för de 10 medlemsstater som fortfarande står utanför VWP. Detta bidrog till att undersöka möjligheterna till ett mer konsekvent tillvägagångssätt för att uppnå det gemensamma målet.

Bedömning

Kommissionen noterar Förenta staternas åtagande på högsta politiska nivå att arbeta med handlingsplaner för deltagande i VWP.

Mot bakgrund av medlemsstaternas reaktioner och den amerikanska viseringspolitikens realiteter anser kommissionen att arbetet med handlingsplaner för deltagande i VWP kan vara ett lämpligt sätt att på medellång sikt säkerställa undantag från viseringskrav för alla EU-medborgare och är villig att stödja detta tillvägagångssätt. För att det skall bli verkligt effektivt behöver vi noggrannare och mer konsekventa mål och måttstockar i handlingsplanerna. Detta har den amerikanska administrationen bifallit, inom ramen för det gemensamma arbetsprogrammet för EU och Förenta staterna från november 2005 för att genomföra det ekonomiska initiativet från toppmötet i juni 2005 mellan EU och Förenta staterna: ett av målen är att ”inrätta klara och fullständiga handlingsplaner för alla EU-medlemsstater som inte deltar i VWP (Visa Waiver Programme), så att de på denna väg kan uppfylla kraven och anslutas till VWP.”

I de särskilda insatserna ingår följande: åtgärder i syfte att ”för alla EU-medlemsstater som inte deltar i VWP utveckla och genomföra fullständiga enskilda handlingsplaner som omfattar både lagstadgade och icke lagstadgade aspekter, med lämpliga riktmärken”. Vidare att ”samarbeta för främjande av undantag från viseringskrav och, i alla EU-medlemsstater som önskar delta i VWP, via konsulära kommittéer ytterligare utveckla de enskilda handlingsplanerna, inklusive metoder för resultatmätning.”

Förenta staterna har hittills varit ovilligt att överväga tillfälliga förenklingsåtgärder som avgiftsfria viseringar. Även i fortsättningen bör landet påverkas att åtminstone förenkla vissa inslag i ansökningsförfarandet för viseringar.

Kanada

Sju medlemsstater (Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen och Slovakien) har lämnat underrättelse om att Kanada kräver visering av deras medborgare.

De kanadensiska myndigheternas inställning till undantag från viseringskrav för EU-medlemsstater är snarlik Förenta staternas. Kanada gör land för land en bedömning av om undantag skall göras och tillåter inte gruppundantag på grundval av EU-medlemskap. Kanada saknar lagstadgade och klara kriterier för undantag från viseringskrav. Som de kanadensiska myndigheterna uttrycker det i sitt svar av den 13 december 2005 på kommissionens verbalnot: ”Kanadas viseringsbedömning är ett administrativt förfarande som utgår från en objektiv bedömning av fördelar och nackdelar med att ett lands medborgare reser.” Bedömningskriterierna beskrivs i bilaga 2.

Citizenship and Immigration Canada (CIC) gjorde 2004 en översyn av sina undantag från viseringskrav. De berörda sju medlemsstaterna erhöll formulär med relativt olika innehåll. De kanadensiska myndigheterna bekräftade att ”översynen gjordes land för land och beaktade de omfattande reformer och snabba förändringar som skett i de nya medlemsstaterna”. Besvikelsen blev stor när det i maj 2005 meddelades att översynen inte lett till att något av de sju länderna beviljats undantag från viseringskravet. De kanadensiska myndigheterna gav olika förklaringar till dessa beslut, som tillförlitlighet hos pass och handlingar och motsvarande förfalskningar, höga andelar vad gäller avslag på viseringsansökningar, organiserad brottslighet, ekonomisk invandring, korruption på regeringsnivå, avreglering av arbetsmarknaden i EU[12], arbetslöshet och lönenivåer, sociala skillnader, krav på flyktingstatus och bindningar till Förenta staternas politik[13].

Ömsesidighet på viseringsområdet har EU fört upp på dagordningen för möten på alla nivåer mellan EU och Kanada och EU har klargjort att den uppfattas som en viktig fråga för relationerna mellan EU och Kanada.

Ledarna från EU och Kanada kom på toppmötet i form av videokonferens den 24 november 2005 överens om ” att i all öppenhet inleda en fördjupad dialog om att införa viseringsfrihet för resor för medborgare från alla EU-medlemsstater och Kanada” .

Kanada bekräftade sitt åtagande att fortsätta dialogen och ”fortsatt se över gjorda framsteg och 2007 inleda en ny och omfattande översyn på viseringsområdet för de länder som då inte åtnjuter viseringsfrihet. … Tidpunkten för Kanadas nästa översyn kommer att vara kopplad till utvärderingen av Schengensamarbetet, när de nya medlemsstaterna väntas tillhöra området utan gränser.”

I samband med denna dialog genomförde de kanadensiska myndigheterna i november 2005 tekniska besök i Baltikum och Polen och planerar ytterligare besök i Ungern, Slovakien och Tjeckien i januari 2006. Kanada har bekräftat att de sju medlemsstaterna har nått olika långt när det gäller att uppfylla kraven och meddelar att ”Kanada löpande följer utvecklingen och är villigt att före översynen 2007 vidta åtgärder för undantag från viseringskravet, om utvecklingen i någon av de nya medlemsstaterna medger detta. Nya medlemsstater är välkomna att när som helst meddela alla framsteg som de anser att Kanada bör känna till.”

Kanada hänvisar också till sina gemensamma åtaganden med Förenta staterna beträffande säkerhet och gränsfrågor: ”Kanada och Förenta staterna har förbundit sig att nära samordna ländernas olika viseringspolitik. Samtidigt som länderna självständigt utvecklar sin viseringspolitik och sina viseringskrav, har de kommit överens om att överväga konsekvenserna för den andra parten av väntade förändringar av viseringspolitik och/eller viseringskrav. Vi samråder därför regelbundet för att se till att inriktningen fortsatt står i överensstämmelse med våra gemensamma mål och intressen.”

Kanada har avvisat kommissionens förslag om avskaffade eller avsevärt sänkta viseringsavgifter, som ett första led i utvecklingen mot viseringsfrihet.

Bedömning

Kanada har inlett en dialog om att ömsesidigt införa resande utan viseringskrav, men några verkliga framsteg har hittills inte noterats. Landet är öppet för ytterligare dialog och har i princip förklarat sig villigt att i vederbörlig ordning undanta alla EU-medlemsstaters medborgare från viseringskravet.

Kommissionen menar att den inledda dialogen med Kanada måste fortsätta men att den bör bli mer resultatinriktad. Därför bör en öppen process med klara riktmärken inledas som leder till att alla medlemsstaters medborgare undantas från viseringskravet.

IV. Slutsatser:

Kommissionen anser att dialogen med tredjeländer enligt den nya ömsesidighetsprincipen redan har visat sig vara effektiv:

- Ömsesidigt undantag från viseringskravet har redan uppnåtts med fyra tredjeländer, nämligen Costa Rica (förutsätter bekräftelse för Island), Nicaragua, Panama och Venezuela. För Brasiliens del har en lagstiftningslösning redan aviserats.

- En lösning kan skönjas på problemen med avvikelser från ömsesidighetsprincipen i fyra tredjeländers fall, nämligen Brunei, Malaysia, Singapore och Uruguay. Under kommande månader krävs dock ytterligare genomförande och/eller kontroll.

- För tre tredjeländer har visserligen vissa framsteg gjorts i fråga om öppenhet, men ingenting har hänt när det gäller att utvidga undantagen från viseringskravet till medborgare från alla EU-medlemsstater.

I Australiens fall är det på kort sikt inte troligt att systemet med ETA-visering kommer att utvidgas till alla medlemsstaters medborgare. Australien har dock redan infört vissa förenklingar av viseringsförfarandet för medborgare från medlemsstater som inte omfattas av ETA-systemet och har förklarat sig villigt att förenkla sitt viseringsförfarande ytterligare. Detta är redan ett positivt steg men kan bara betraktas som en tillfällig åtgärd, då vårt främsta mål fortfarande är att alla medlemsstater skall omfattas av ETA-systemet, dvs. att alla EU-medborgare skall behandlas lika (utan att föregripa gemenskapens slutliga ställningstagande till ETA-systemet).

Efter diskussioner på högsta nivå kan kommissionen konstatera ett politiskt åtagande från Förenta staterna och Kanada att fortsätta dialogen och ställa mer öppna och tydliga krav på de berörda medlemsstaterna för att beviljas undantag från viseringskravet. Kommissionen kommer att fortsätta påverka sina amerikanska och kanadensiska samtalsparter att fullfölja dessa åtaganden och dryfta konkreta idéer om hur problemen med avvikelser från ömsesidighetsprincipen kan lösas. Vi bör med dessa länder också fortsätta diskutera möjligheterna till att som en övergångslösning förenkla viseringsförfarandet.

Efter denna första och delvis framgångsrika etapp är det viktigt att både kommissionen och medlemsstaterna är fortsatt engagerade och eniga om hur de gemensamma målen skall uppnås på området. För att uppnå de förväntade resultaten är det av yttersta vikt att medlemsstaterna ger sitt fulla stöd till kommissionen och bidrar i varje skede av processen samt att alla visar ömsesidig solidaritet.

Enligt artikel 1.5 i förordning (EG) nr 539/2001, ändrad genom förordning (EG) nr 851/2005, skall kommissionen senast i juli 2006 ta fram en andra översiktsrapport om huruvida de lösningar som vissa tredjeländer aviserat har genomförts under tiden och om fortsatt dialog med andra länderhar ökat utsikterna till ömsesidigt resande utan viseringskrav.

Med hänsyn till de visserligen skiftande framsteg vi gjort med våra parter, anser kommissionen att det i detta skede inte är nödvändigt att till denna rapport bifoga ett utkast till åtgärder enligt artikel 1.4 c i förordning (EG) nr 539/2001, ändrad genom förordning (EG) nr 851/2005, eller enligt rådets och kommissionens gemensamma uttalande i samband med att förordning (EG) nr 851/2005 antogs.

Kommissionen kommer dock att noga följa utvecklingen även i fortsättningen och se till att våra parters gällande åtaganden fullföljs. Beträffande de länder där en fullständig lösning på avvikelserna från ömsesidighetsprincipen inte är nära förestående, är det viktigt att framsteg görs beträffande kriteriernas tillämpning. Med tanke på att detta kommer att kräva insatser från bägge sidor, påminner kommissionen om att det i artikel 4 i förordning (EG) nr 539/2001 och i rådets och kommissionens gemensamma uttalande om förordning (EG) nr 851/2005 hänvisas till särskilda åtgärder, i syfte att möjliggöra ömsesidigt resande utan viseringskrav.

Annex 1A

Visa requirement imposed by third countries listed in Annex II to Regulation No 539/2001 upon nationals of the new Member States on 1 May 2004.

| CY |CZ |EE |HU |LT |LV |MT |PL |SI |SK | |Andorra | | | | | | | | | | | |Argentina | | | | | | | | | | | |Australia |V |V |V |V |V |V |* |V |V |V | |Bolivia | |V | |V | |V |V | | |V | |Brazil |V |V |V | |(V) |V |V | | |V | |Brunei |V |V |V |V |V |V | | |V |V | |Bulgaria | | | | | | | | | | | |Canada | |V |V |V |V |V | |V | |V | |Chile | | | | | | | | | | | |Costa Rica |V | | | |(V) | |V | |V |(V) | |Croatia | | | | | | | | | | | |Guatemala |V | |V |V |V |V |V |(V) |V |V | |Holy See | | | | | | | | | | | |Honduras |V | | |V | | | | | | | |Hong Kong SAR | | | | | | | | | | | |Israel | | | | | | | | | | | |Japan | | | | | | | | | | | |Macao SAR | | | | | |V | | | | | |Malaysia | | | | |V | | | | | | |Mexico | | |V | |V |V |V | | |V | |Monaco | | | | | | | | | | | |New Zealand |V | |V | |V |V | |V | |V | |Nicaragua |V | | | | | |V | | | | |Panama | |V |V | | |V |V | |V |V | |Paraguay |V |V |V | |V |V |V |(V) |V |V | |Romania | | |(V) | |(V) | | | | | | |Salvador | |V |V |V |V |V |V |(V) |V |V | |San Marino | | | | | |V | | | | | |Singapore | | | | |V | | | | | | |South Korea | | | | | | | | | | | |United States |V |V |V |V |V |V |V |V | |V | |Uruguay | | |V | | | | | | |V | |Venezuela |V | |V | | |V |V |(V) | |V | | * ETA required. (V) : visa exemption agreement not yet entered into force.

Annex 1B

Visa requirement imposed by third countries listed in Annex II to Regulation No 539/2001 upon EU citizens on 24 June 2005.

|CY |CZ |EE |EL |FI |HU |LT |LV |MT |PL |PT |SI |SK |DE |AT |IT |SW |DK | |Andorra | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Argentina | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Australia 1 |V |V |V |V | |V |V |V |V |V | |V |V |V |V |V |V |V | |Bolivia | | |(V) | | | | |(V) |V | | | | | | | | | | |Brazil |V |V |V | | | |V |V |V | | | | | |V4 | | | | |Brunei |(V) |V |V |(V) |V |(V) |V |V |V | |V |V |(V) |(V) |(V) |(V) |(V) | | |Bulgaria | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Canada | |V |V | | |V |V |V | |V | | |V | | | | | | |Chile | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Costa Rica | | |(V) | | | | | | | | | |(V) | | | | | | |Croatia | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Guatemala | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Holy See | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Honduras | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Hong Kong SAR | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Israel | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Japan | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Macao SAR | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Malaysia | | |(V) |(V) | | | |(V) | | | | | | | | | | | |Mexico | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Monaco | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |New Zealand | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Nicaragua | | | | | | | |V³ | | | | | | |(V) | | | | |Panama | | |V | | | | | |V | | | | | | | | | | |Paraguay | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Romania | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Salvador | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |San Marino | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |Singapore | | |(V) | | | | | | | | | | | | | | | | |South Korea | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |United States |V |V |V |V | |V |V |V |V |V | | |V | | | | | | |Uruguay | | |V | | | | | | | | | | | | | | | | |Venezuela | | | | | | | |V3 | | | | | |V² |(V) | |V3 | | | V : visa requirement

(V) : visa exemption for a period of less than 90 days.

1. Australia : Electronic Travel Authority (ETA) is required from citizens of EL, FI, MT, PT, DE, AT, IT, SW, DK, IS, NO as well as from citizens of the other Member States not indicated in the table

2. in case of entry at land and sea borders

3. tourist card is required upon entry

4. visa is required from business travellers

IS notified the following cases of non-reciprocity: Australia, Brunei, Nicaragua, Panama and Paraguay

NO notified the following cases of non-reciprocity: Australia, Brunei (for stays exceeding 14 days), Panama (visa issued free of charge on arrival)

Annex 2

Australian visa procedures

The two visa procedures subject of the notifications can be summarised as follows:

The ETA: Before travelling and before an air ticket is issued, the traveller himself/herself, or the travel agent/airline on his/her behalf, sends an electronic application for an ETA to the relevant Australian authorities. This involves entering in the ETA system data identifying the traveller and details of his/her passport. The data are compared with an on-line file held by the relevant Australian authorities (Department of Immigration and Multicultural and Indigenous Affairs, DIMIA) on persons whose entry into Australia is undesirable (Movement Alert List, MAL).

The response is almost immediate. If the response is positive, i.e. if consultation of the file does not produce an alert with respect to the traveller or his/her passport, an ETA number is assigned electronically and the air ticket can be issued. If the response is negative, no ETA number can be assigned and the traveller is asked to contact the Australian consular authorities. On arrival in Australia, the immigration authorities check that the passport holder has an ETA.

The eVisa (e676 visa ): applicants or travel agents can apply for a visa on the internet. The applications are processed in Australia and, depending on the risk assessment level further supporting documents can be required from the applicant. If the risk is low, they can be granted more or less automatically (“autogrant” facility).

US Visa Waiver Programme

To qualify for the VWP, a country must: offer reciprocal privileges to United States citizens; have had a non-immigrant refusal rate of less than 3% for the previous year; certify that the country issues machine-readable passports; have a program to incorporate biometric identifiers into the passports; certify that it reports the theft of blank passports on a timely basis to the U.S. authorities.

In addition the Department of Homeland Security in consultation with the Secretary of State has to prepare an evaluation report on the effect that a country’s designation as a VWP participant would have on the law enforcement and security interests of the United States, including interests related to enforcement of immigration laws and the existence and effectiveness of extradition agreements and procedures. In order for a country to be designated as a VWP participant, a determination must be made that such interests would not be compromised by the designation of the country.

Furthermore there are specific factors that are considered but are not established in the legislation: security of a country’s passport application, production and issuing process; security of passports and other documents used to demonstrate identity and citizenship, and incidence of fraud or misuse involving such documents; nationality and citizenship laws, and their implementation; existence of security and law enforcement threats in the country (terrorist activities, organised crime, money laundering, human and drug trafficking, etc.), and efforts to address such threats; immigration controls and alien smuggling activities in the country, and efforts to address such threats; stability of the government politically and economically; degree of cooperation with the U.S. and other international partners on law enforcement issues, including extradition.

Canadian assessment criteria for visa exemption

The Canadian authorities take into consideration the complex push and pull factors that trigger migration movements, from broad socio-economic conditions to specific regional issues. The country assessment of risks and benefits includes many factors, such as (but not limited to):

- Immigration issues (i.e. non bona-fide refugee claimants and clandestine or undocumented migrants),

- public safety and security issues (i.e. organized crime and counter terrorism, the trafficking and smuggling of persons and goods, serious criminal activity, health risks and concerns),

- the stability of government and public institutions (level of public confidence in institutions, legal system, police and security agencies, immigration and asylum systems, protection of human rights),

- the health and stability of the economy, such as unemployment rates and regional disparities,

- the social and human rights environment,

- the trends and patterns related to incidences of application fraud, passport fraud and visa refusal rates.

Factors are reviewed to ensure that they are consistent with Canadian immigration program and the broader mandate, objectives and priorities of the Government of Canada. Decisions to change the visa status of a given country are well-informed and are made after a comprehensive review of key considerations and upon extensive internal consultation.

[1] EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.

[2] För den tidigare ömsesidighetsmekanismen hänvisas till kommissionens arbetsdokument om ömsesidighet på viseringsområdet (dokument JAI-B-1 (2004) 1372, 18.2.2004).

[3] I enlighet med artikel 8.2 a i det avtal som har ingåtts mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, har dessa länder underrättat rådet att de godkänner rådets förordning (EG) nr 851/2005. Följaktligen är ömsesidighetsmekanismen tillämplig på länderna i fråga. Island lämnade sin underrättelse om avvikelser från ömsesidighetsprincipen den 25 oktober och Norge den 15 november 2005.

[4] EUT C 251, 11.10.2005 [den ursprungliga tjeckiska underrättelsen offentliggjordes i EUT C 163, 5.7.2005]

[5] EUT C 277, 10.11.2005.

[6] EUT C 310, 8.12.2005.

[7] Islands och Norges underrättelser följs upp på samma sätt som medlemsstaters underrättelser om avvikelser från ömsesidighetsprincipen, även om man måste beakta de rättsliga begränsningarna vad gäller Norges och Islands utlandsrepresentation.

[8] Island lämnade underrättelse om Paraguay (viseringskrav). Då underrättelsen inkom sent, skickades först 5 december 2005 en verbalnoten till myndigheterna i Paraguay. Inget svar har ännu erhållits. För Bolivia krävs en särskild förklaring. Tre medlemsstater lämnade underrättelser om Bolivia (Malta, Estland, Lettland). Detta land berördes dock inte av kommissionens hänvändelser i enlighet med den nya ömsesidighetsmekanismen, eftersom den kommer att föreslå att Bolivia förs till bilaga I till förordning (EG) nr 539/2001.

[9] Endast medborgare från Nya Zeeland som har giltigt nyzeeländskt pass behöver inte visering för inresa till Australien, om inga hinder föreligger vad gäller hälsa eller person. Vid ankomst till Australien får nyzeeländska medborgare automatiskt en särskild visering (Special Category Visa) som registreras elektroniskt.

[10] Visa Waiver Program (VWP) infördes som ett tillfälligt program genom lagen om reformering och kontroll av invandring från 1986 (Immigration Reform and Control Act, P.L. 99–603). Kongressen har regelbundet förlängt programmet. Det inrättades slutligen den 30 oktober 2000, då lagen om undantag från viseringskrav antogs (Visa Waiver Permanent Program Act, P.L. 106-396).

[11] Villkoren föreskrivs i lagen om invandring och nationalitet (Immigration and Nationality Act, U.S.C. 1187), lagen om gränssäkerhet (Border Security Act) och lagen om stärkt gränssäkerhet och reformering av inresa med visering (Enhanced Border Security and Visa Entry Reform Act).

[12] De kanadensiska myndigheterna har hävdat att ”arbetskraftsregistrering i Irland, Förenade kungariket och Sverige har visat att befolkningen i de nya medlemsstaterna är rörlig och söker arbetstillfällen utanför landet”.

[13] Kanada påminde om att man avskaffade viseringskravet för Ungern 1994 och för Tjeckien 1996. Emellertid återinfördes den för Tjeckien 1997 och för Ungern 2001, efter en stor tillströmning av asylsökande från dessa länder. De kanadensiska myndigheterna har betonat att grundliga utvärderingar krävs innan viseringskravet avskaffas igen, för att undvika att situationen upprepas.