28.10.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 261/2

1)

Artikel 43 EG kan åberopas av en gemenskapsmedborgare som, i likhet med klaganden i målet vid den nationella domstolen, efter utflyttning har sitt hemvist i en medlemsstat och som innehar samtliga aktier i vissa bolag etablerade i en annan medlemsstat.

2)

Artikel 43 EG skall tolkas så att den utgör ett hinder för en medlemsstat att införa skatteregler, som dem i tvisten vid den nationella domstolen, avseende kapitalvinster vid utflyttningen av en skattskyldig persons hemvist från denna medlemsstat, enligt vilka det för beviljande av uppskov med betalningen av skatten krävs att en säkerhet ställs och hänsyn inte tas fullt ut till sådan värdeminskning som kan uppstå efter att den skattskyldiges hemvist flyttades ut vilken inte beaktats i värdmedlemsstaten.

3)

Ett eventuellt hinder som är ett resultat av att en säkerhet har ställts i enlighet med ett krav som strider mot gemenskapsrätten kan inte upphävas retroaktivt genom att den ställda säkerheten släpps fri. Vilken typ av rättsakt som ligger till grund för frisläppandet av säkerheten saknar helt relevans i detta sammanhang. I de fall där medlemsstaten betalar dröjsmålsränta vid återlämnandet av en ställd säkerhet som krävts i strid med den inhemska rätten, skall sådan ränta även erläggas när säkerhet krävts i strid med gemenskapsrätten. Vidare åligger det den nationella domstolen att i enlighet med de riktlinjer som domstolen har angett och med beaktande av effektivitets- och likvärdighetsprinciperna bedöma huruvida den berörda medlemsstaten är skadeståndsskyldig för den skada som orsakats av skyldigheten att ställa en sådan säkerhet.