This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document C2006/048/25
Case C-420/05 P: Appeal brought on 28 November 2005 by Ricosmos B.V. against the judgment delivered by the Court of First Instance of the European Communities (First Chamber) on 13 September 2005 in Case T-53/02 Ricosmos v Commission of the European Communities
mål C-420/05: Överklagande som Ricosmos B.V. ingav den 28 november 2005 av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 13 september 2005 i mål T-53/02, Ricosmos mot Europeiska gemenskapernas kommission
mål C-420/05: Överklagande som Ricosmos B.V. ingav den 28 november 2005 av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 13 september 2005 i mål T-53/02, Ricosmos mot Europeiska gemenskapernas kommission
EUT C 48, 25.2.2006, pp. 12–13
(ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)
- Date of document:
- 25/02/2006; offentliggörandedag
- Author:
- Domstolen
- Form:
- Rättslig information
- Link
- Link
- Link
- Select all documents mentioning this document
- Link
|
25.2.2006 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 48/12 |
Överklagande som Ricosmos B.V. ingav den 28 november 2005 av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 13 september 2005 i mål T-53/02, Ricosmos mot Europeiska gemenskapernas kommission
(mål C-420/05)
(2006/C 48/25)
Rättegångsspråk: nederländska
Ricosmos B.V. har den 28 november 2005 ingett in ett överklagande till Europeiska gemenskapernas domstol av den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt (första avdelningen) meddelade den 13 september 2005 i mål T-53/02, Ricosmos mot Europeiska gemenskapernas kommission. Klaganden företräds av J.J.M. Hertoghs och J.H. Peek från advokatbyrån Hertoghs advocaten-belastingkundigen, Parkstraat 8 (4818 SK) Breda, Nederländerna i egenskap av ombud.
Klaganden yrkar att domstolen skall
|
— |
bifalla överklagandet, |
|
— |
upphäva förstainstansrättens dom av den 13 september 2005, |
|
— |
bifalla yrkandet i första instans om ogiltigförklaring av kommissionens beslut REM 09/00 av den 16 november 2001 enligt vilket det inte finns skäl att bevilja sökanden eftergift av importtullar, |
|
— |
eller i andra hand återförvisa målet till förstainstansrätten, |
|
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, avseende förfarandet såväl vid domstolen som vid förstainstansrätten. |
Grunder och huvudargument
Klaganden har till stöd för sitt överklagande av ovannämnda dom anfört följande argument:
|
1. |
Klaganden anser att förstainstansrätten har utgått från en felaktig, åtminstone alltför begränsad, tolkning av framför allt artiklarna 905–909 i tillämpningsförordningen för tullkodexen (1) beträffande förfarandet för återbetalning och/eller eftergift av tull. Rättssäkerhetsprincipen kräver nämligen att Ricosmos rättsliga ställning i det konkreta fallet är förutsebar. Det var enligt Ricosmos inte fallet i den förevarande situationen på grund av för klaganden icke kända avbrott i förfarandet. Förstainstansrätten har härvid felaktigt utgått ifrån en alltför begränsad tolkning av rätten till försvar på grund av en alltför begränsad tolkning av rätten att i tid få fullständig tillgång till handlingarna i ärendet (vad avser såväl den nationella tullmyndighetens handlingar som kommissionens). |
|
2. |
Förstainstansrättens dom är enligt klaganden inte förenlig med gemenskapsrätten. Klaganden anser att rättssäkerhetsprincipen också innebär att kriterierna för fastställandet av att det inte föreligger någon klar försumlighet måste vara klara och tydliga. Just på grund av att begreppet klar försumlighet är ett relativt tänjbart begrepp bör dessa kriterier i princip tolkas på ett begränsande och restriktivt sätt. Försumligheten måste vara uppenbar och väsentlig och samtidigt ha ett tydligt orsakssamband med den särskilda situation som konstaterats. Förstainstansrätten har i förevarande fall dels felaktigt inte fäst någon eller fäst alltför liten vikt vid lagstiftningens komplexitet och klagandens yrkeserfarenhet, dels tolkat ett antal av klagandens skyldigheter på oriktigt sätt, eller åtminstone förhållit sig till dem på ett alltför formalistiskt sätt. |
|
3. |
Dessutom anser klaganden att kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen och att förstainstansrätten inte har fäst någon eller alltför liten vikt vid nya omständigheter som visar att uppbörden av tull skall upphävas. |
|
4. |
Klaganden anser slutligen att förstainstansrättens fastställande av bakgrunden till målet är oriktigt eller åtminstone ofullständigt. |
(1) Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1).
