1)

Ska artikel 50.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 (2) av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (nedan kallad förordning nr 1307/2013) tolkas så, att den gör det möjligt för en medlemsstat att som kriterium för stödberättigande fastställa att stödmottagaren fortlöpande ska bedriva jordbruksverksamhet som huvudsyssla och som enmansföretagare från och med den dag då ansökan om utbetalning av 90 procent av stödbeloppet gavs in och fram till slutet av driftsperioden?

2)

Om fråga 1 besvaras nekande, ska då det aktuella kriteriet för stödberättigande tolkas som ett åtagande från stödmottagarens sida?

3)

Om fråga 2 besvaras jakande, ska då artiklarna 64.1 och 77.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (3) av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 tolkas så, att om åtagandet inte uppfylls får en administrativ sanktion tillämpas vars storlek, med beaktande av proportionalitetsprincipen, ska fastställas på grundval av artiklarna 64.4 b och 77.4 b i den förordningen, det vill säga ska bestämmelserna i fråga tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver att hela stödet ska betalas tillbaka utan att hänsyn tas till överträdelsens varaktighet?

4)

Ska artiklarna 64.2 e och 77.2 e [i förordning nr 1306/2013] tolkas så, att formuleringen ”om överträdelsen är av mindre betydelse” innefattar en situation där stödmottagaren under 176 dagar, av de fem år som åtagandet omfattade, inte uppfyllde villkoret att bedriva verksamheten som huvudsyssla, med beaktande av att han under hela den perioden bara bedrev jordbruksverksamhet och fick sina inkomster från den?