1)

Utgör artiklarna 63, 64 och 66 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (1) hinder för en skattemyndighets förvaltningspraxis – såsom den i förevarande fall, där den beskattningsbara personen, som är ett bolag med begränsat ansvar bestående av auktoriserade yrkesutövare (SPRL) genom vilket förvaltare i insolvensförfaranden kan utöva sitt yrke, åläggs ytterligare betalningsskyldigheter – bestående i att den beskattningsgrundande händelsen och mervärdesskattens utkrävbarhet fastställs till den tidpunkt då tillhandahållandet av tjänsterna äger rum inom ramen för ett insolvensförfarande, för det fall konkursdomstolen eller borgenärskollektivet fastställer arvodet till förvaltaren i insolvensförfaranden, med påföljande skyldighet för den beskattningsbara personen att utfärda fakturorna senast den femtonde dagen i den månad som följer på den månad då den beskattningsgrundande händelsen för mervärdesskatt inträffar?

2)

Utgör artiklarna 63, 64 och 66 i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt hinder för en skattemyndighets förvaltningspraxis såsom den i förevarande fall, där den beskattningsbara personen, som är ett bolag med begränsat ansvar bestående av auktoriserade yrkesutövare (SPRL) genom vilket förvaltare i insolvensförfaranden kan utöva sitt yrke, åläggs ytterligare betalningsskyldigheter, eftersom den beskattningsbara personen har utfärdat fakturor och uppburit mervärdesskatt först på dagen för mottagandet av betalningen för de tjänster som har tillhandahållits inom ramen för insolvensförfarandet, trots att borgenärskollektivet har beslutat att arvodet till förvaltaren i insolvensförfaranden är villkorat av att det finns likvida medel på gäldenärernas konton?

3)

Är det för att medges rätt till avdrag, för det fall den beskattningsbara personen har ingått ett samarbetsavtal avseende varumärken (co-branding) med en advokatbyrå och ska bevisa att det föreligger ett direkt och omedelbart samband mellan de förvärv som den beskattningsbara personen har gjort i tidigare led och transaktioner i senare led, tillräckligt att den beskattningsbara personen styrker att det efter ingåendet av avtalet har skett en ökning av omsättningen/värdet på de beskattningsbara transaktionerna, utan att inkomma med ytterligare styrkande handlingar? Om frågan besvaras jakande, vilka kriterier ska då tas i beaktande för att fastställa avdragsrättens faktiska räckvidd?

4)

Ska den allmänna unionsrättsliga principen om rätten till försvar tolkas på så sätt att den domstol som prövar målet i sak – när det under ett nationellt administrativt förfarande avseende en begäran om omprövning av ett beskattningsbeslut varigenom det har fastställts att det ska betalas extra mervärdesskatt godtas nya faktiska och rättsliga argument jämfört med dem i den skatterevisionspromemoria som detta beskattningsbeslut grundar sig på och den beskattningsbara personen i väntan på avgörandet av den domstol som prövar målet i sak har medgetts interimistiskt rättsskydd i form av uppskov med kravet på inbetalning av skatt, utan att undersöka huruvida förfarandet hade kunnat leda till ett annat resultat om detta fel inte hade förelegat – kan anse att denna princip inte har åsidosatts?