Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62021TN0688

    Mål T-688/21: Talan väckt den 25 oktober 2021 – BNP Paribas Sector mot CRU

    EUT C 513, 20.12.2021, p. 32–34 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    20.12.2021   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 513/32


    Talan väckt den 25 oktober 2021 – BNP Paribas Sector mot CRU

    (Mål T-688/21)

    (2021/C 513/47)

    Rättegångsspråk: franska

    Parter

    Sökande: BNP Paribas Sector SA (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Champsaur och A. Delors)

    Svarande: CRU

    Yrkanden

    Sökanden yrkar att tribunalen ska

    ogiltigförklara, med stöd av artiklarna 256 FEUF och 263 FEUF, den gemensamma resolutionsnämndens beslut av den 13 augusti 2021 (ärende srb.e.e4.co(2021)570897) i den del det innebär nekad återbetalning, i strid med artikel 7.3 i genomförandeförordning 2015/81, av belopp som motsvarar den kontantsäkerhet som ställts för icke återkalleliga betalningsåtaganden för åren 2015-2021,

    vad gäller avtalen 2016-2021 och med stöd av artiklarna 272 FEUF och 340 FEUF:

    fastställa att den gemensamma resolutionsnämnden, genom att vägra återbetalning av belopp som motsvarar den kontantsäkerhet som ställts för icke återkalleliga betalningsåtaganden för åren 2016-2021, har åsidosatt återbetalningsskyldigheten som åligger den enligt klausul 12.5 i varje avtal för bidragsperioden 2016-2021, vilket uttryckligen framgår av artikel 7.3 i genomförandeförordningen 2015/81, och

    förplikta den gemensamma resolutionsnämnden att till sökanden återbetala de belopp som motsvarar de kontantsäkerheter som gemensamma resolutionsnämnden hållit inne i strid med sina avtalsförpliktelser, jämte alla kostnader, dröjsmålsräntor och övriga härtill hänförliga kostnader (alternativt att till sökanden betala dessa belopp i form av skadestånd i förhållande till det aktuella avtalsbrottet),

    i första hand vad gäller avtal 2015, och i andra hand avtalen 2016-2021, med avseende på den gemensamma resolutionsnämndens utomobligatoriska skadeståndsansvar och med stöd av artikel 340 FEUF:

    fastställa att den gemensamma resolutionsnämndens vägran att återbetala belopp som motsvarar den kontantsäkerhet som ställts för icke återkalleliga betalningsåtaganden för åren 2015-2021, utgör ett obehörig berikande, och

    förplikta den gemensamma resolutionsnämnden att till sökanden återbetala nämnda belopp, vilka hållits inne utan lagligt stöd, jämte alla kostnader, dröjsmålsräntor och övriga härtill hänförliga kostnader, samt

    förplikta den gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

    Grunder och huvudargument

    Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

    1.

    Första grunden: Åsidosättande av artikel 7.3 i genomförandeförordning nr 2015/81 (1) och förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen, eftersom den gemensamma resolutionsnämndens beslut strider mot artikel 7.3 i genomförandeförordning nr 2015/81 som uttryckligen föreskriver att icke återkalleliga betalningsåtaganden för ett institut som inte längre omfattas av förordning (EU) nr 806/2014 (2) ska upphävas och säkerheten för dessa åtaganden återlämnas.

    2.

    Andra grunden: Den gemensamma resolutionsnämnden har begått ett rättsligt fel när den på icke återkalleliga betalningsåtaganden tillämpat artikel 70.4 i förordningen om den gemensamma resolutionsnämnden trots att denna enbart är tillämplig på kontanta förhandsbidrag. Den gemensamma resolutionsnämnden har förväxlat kontantbidrag och kontantsäkerheter som ställts för icke återkalleliga betalningsåtaganden.

    3.

    Tredje grunden: Åsidosättande av de avtalsbestämmelser som binder sökanden till den gemensamma resolutionsnämnden, vilket medför att denna nämnd är avtalsenligt ansvarig. Sökanden anser nämligen att den gemensamma resolutionsnämndens vägran att återbetala de belopp som motsvarar den kontantsäkerhet som ställts för icke återkalleliga betalningsåtaganden för åren 2015-2021 utgör ett brott mot detta avtal.

    Sökanden har även åberopat en alternativ grund i fråga om avtalen för perioden 2016-2021. I detta hänseende gör sökanden gällande att den gemensamma resolutionsnämndens vägran att återbetala de belopp som motsvarar den kontantsäkerhet som ställts för icke återkalleliga betalningsåtaganden för åren 2015-2021 utgör ett obehörig berikande.


    (1)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 av den 19 december 2014 om fastställande av enhetliga villkor för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (EUT L 15, 2015, s. 1).

    (2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).


    Top