—

ändra kvalificeringen av sökandens anställningsavtal så att de utgör avtal om tillsvidareanställning,

—

förplikta svarandena att utge ersättning för uppsägningen med följande belopp:

—

förplikta svarandena att ersätta sökandena för det faktum att det saknades anslutning till ett nationellt system för social säkerhet, med ett belopp som ska fastställas på grundval av tillämplig lagstiftning,

—

förplikta svarandena att till sökandena utge ränta på dessa belopp,

—

fastställa en frist för parterna för fastställandet av nämnda ersättning,

—

fastställa att sökandena borde ha anställts som ”tillfälliga anställda” av en av de tre första svarandena samt fastställa att de tre första svarandena har utsatt sökandena för rättsstridig och diskriminerande behandling, utan saklig grund, vad gäller deras lön, rätt till pension och därtill sammanhängande rättigheter samt garantin för en senare anställning,

—

förplikta de tre första svarandena att utge ersättning till var och en av sökandena för den skada dessa har lidit på grund av den uteblivna tillämpningen av lönerna, rättigheterna till pension, ersättningar och förmåner enligt Anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, till följd av den ojämlika rättsstridiga behandlingen,

—

förplikta svarandena att till sökandena utge ränta på dessa belopp

—

fastställa en frist för parterna för att fastställa ersättningen utifrån den lönegrad och den löneklass som borde ha tillämpats vid anställningen av var och en av sökandena, den genomsnittliga löneökningen, utvecklingen av deras karriärer, de bidrag som de således borde ha mottagit med stöd av dessa avtal för tillfälligt anställa samt jämföra resultaten med den lön som sökandena faktiskt uppburit,