—

ogiltigförklara, med stöd av artikel 263 FEUF, Europeiska byrån för bedrägeribekämpnings (Olaf) beslut av den 26 maj 2020 som utgjorde ett tyst avslag på sökandenas ansökan om avokatsekretess med avseende på kommunikation som skett mellan sökandena och deras externa juridiska rådgivare, om inte sökandena förklarade i vilket sammanhang nämnda kommunikation ägt rum och dess innehåll,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Som första grund gör sökandena gällande att rätten till advokatsekretess är en grundläggande, om än oskriven, rättighet enligt unionsrätten, vilket slagits fast i EU-domstolens praxis. Utövande av denna rättighet får enligt sökandena inte villkoras av att sökandena visar att deras kommunikation med den externa juridiska rådgivaren har ett betydande samband med den utredning i vilken den skyddas. Det skulle frånta advokatsekretessen dess ändamålsenliga verkan.

2.

Sökandenas andra grund avser att sökandenas rätt till advokatsekretess följer av såväl Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) som Europeiska unionens stadga om skydd för de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), närmare bestämt av rätten till skydd för privat- och familjeliv i artikel 8 i Europakonventionen (artikel 7 i stadgan) och rätten till en rättvis rättegång i artikel 6 i Europakonventionen (artikel 47 i stadgan). Enligt sökandena berörs rätten till advokatsekretess i Europakonventionen och stadgan inte av de berörda kommunikationernas syfte eller innehåll, utan endast av vilka avsändarna och mottagarna är.

3.

Som tredje grund gör sökandena gällande att även om rätten till advokatsekretess enligt Europakonventionen och stadgan kan begränsas av skäl av allmänintresse, ska sådana begränsningar följa av lag. De kan inte grundas på ett beslut som antagits efter den administrativa myndighetens skönsmässiga bedömning.