1)

Kan den nationella domstol som enligt artikel 82.5 i formgivningsförordningen (1) är internationellt behörig att pröva en talan om intrång i gemenskapsformgivningar tillämpa nationell lagstiftning i den medlemsstat där nämnda domstol är belägen (lex fori) på ytterligare anspråk som har koppling till den medlemsstaten?

2)

För det fall att den första frågan ska besvaras nekande: Kan ”den plats där motparten har utfört den första handling som utgör intrång eller fara för intrång”, i den mening som avses i EU-domstolens dom i mål C-24/16 och 25/16 (Nintendo/Big Ben (2)), angående fastställandet av tillämplig lag på ytterligare anspråk i enlighet med artikel 8.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (nedan kallad Rom II-förordningen (3)), också avse den medlemsstat [Orig. s. 3] där konsumenter – som internetbaserad reklam riktar sig till – befinner sig, och där intrångsgörande produkter släpps ut på marknaden i den mening som avses i artikel 19 i formgivningsförordningen, när det endast är handlingen bestående i att saluföra och släppa ut dessa produkter på marknaden i nämnda medlemsstat som bestrids, även för det fall att den internetreklam som låg till grund för saluföringen och utsläppandet på marknaden härrör från en annan medlemsstat?