1.

Såsom EU-domstolen har förklarat ”[utgör] rätten att inte bli diskriminerad på grund av kön … en av de grundläggande mänskliga rättigheterna, som domstolen har att säkerställa respekten för”. ( 2 )

2.

Juzgado de lo Contencioso-Administrativo n.o 2 de Vigo (Förvaltningsdomstol på provinsnivå nr 2 i Vigo, Spanien) har ställt frågor till EU‑domstolen om tolkningen av bland annat artikel 4.1 i direktiv 79/7/EEG, ( 3 ) mot bakgrund av en nationell bestämmelse enligt vilken arbetslöshetsförmåner inte omfattas av de förmåner som beviljas enligt ett lagstadgat system för social trygghet med avseende på en kategori arbetstagare i dess helhet. I förevarande fall är det den verksamhet som utövas av hushållsarbetare, en grupp som till övervägande del består av kvinnor, som utgör kärnan i den hänskjutande domstolens frågor.

3.

Föreligger här en indirekt diskriminering som är förbjuden enligt direktiv 79/7? Det är denna fråga som jag kommer att försöka att besvara i förevarande förslag till avgörande.

4.

I andra skälet i direktiv 79/2 anges följande:

”Likabehandlingsprincipen i fråga om social trygghet bör genomföras i första hand i de lagstadgade system som ger skydd vid sjukdom, invaliditet, ålderdom, olycksfall i arbetet, yrkessjukdomar och arbetslöshet, samt i socialhjälp om denna är avsedd att komplettera eller ersätta ovannämnda system.”

5.

I artikel 1 i detta direktiv föreskrivs följande:

”Avsikten med detta direktiv är att på området social trygghet och när det gäller andra inslag av socialt skydd enligt artikel 3 successivt genomföra principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet, härefter kallad ’likabehandlingsprincipen’.”

6.

Artikel 3.1 i nämnda direktiv har följande lydelse:

”Detta direktiv skall gälla

7.

I artikel 4.1 i samma direktiv anges följande:

”Likabehandlingsprincipen innebär att det inte skall förekomma någon som helst diskriminering på grund av kön, vare sig direkt eller indirekt, särskilt med hänvisning till äktenskaplig status eller familjestatus, i synnerhet vad beträffar

…”

8.

I artikel 1 i direktiv 2006/54/EG, ( 4 ) med rubriken ”Syfte” anges följande:

”Syftet med detta direktiv är att säkerställa att principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet genomförs.

Därför innehåller det bestämmelser för att genomföra principen om likabehandling i fråga om följande:

…”

9.

Artikel 2 i direktivet har rubriken ”Definitioner”. I punkt 1 i artikeln föreskrivs följande:

”I detta direktiv avses med

…

10.

Artikel 251 i Ley General de la Seguridad Social (den allmänna lagen om social trygghet), i den konsoliderade version som godkänts genom Real Decreto Legislativo 8/2015 por el que se aprueba el texto refundido de la Ley General de la Seguridad Social (kungligt lagstiftningsdekret 8/2015 om godkännande av den ändrade lydelsen av den allmänna lagen om social trygghet) av den 30 oktober 2015 ( 5 ) (nedan kallad LGSS) med rubriken ”Skyddets omfattning” har följande lydelse:

”Arbetstagare som omfattas av det särskilda systemet för hushållsarbetare ska ha rätt till sociala trygghetsförmåner på de villkor som anges i det allmänna systemet för social trygghet, med följande särdrag:

…

11.

Artikel 264 LGSS har rubriken ”Skyddade personer”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

Följande personer omfattas av skydd vid arbetslöshet, under förutsättning att de betalar avgifter för detta ändamål:

…”

12.

I artikel 19 i Real Decreto 625/1985, por el que se desarrolla la Ley 31/1984, de 2 de agosto, de Protección por Desempleo (kungligt dekret 625/1985 om tillämpning av lag 31/1984 av den 2 augusti 1984 om arbetslöshetsskydd) av den 2 april 1985, ( 6 ) med rubriken ”Inbetalning av avgifter”, föreskrivs följande i punkt 1:

”Samtliga företag och arbetstagare som omfattas av de allmänna eller de särskilda systemen för social trygghet som erbjuder skydd mot denna risk är skyldiga att betala avgifter för arbetslöshetsförsäkring. Underlaget för avgiften för arbetslöshetsförsäkring är detsamma som för olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar.”

13.

CJ är hushållsarbetare och arbetar för en arbetsgivare, som är en fysisk person. Hon är sedan januari 2011 ansluten till det särskilda systemet för social trygghet för hushållsarbetare (nedan kallat det särskilda systemet för hushållsarbetare).

14.

Den 8 november 2019 ansökte CJ hos Tesorería General de la Seguridad Social (Allmänna socialförsäkringskassan) (nedan kallad TGSS) om att få betala avgifter för skydd vid arbetslöshet för att få rätt till förmåner. Till ansökan bifogade CJ sin arbetsgivares skriftliga samtycke till att hon betalade de avgifter som ansökan avsåg.

15.

Genom beslut av den 13 november 2019 avslog TGSS ansökan med motiveringen att CJ var ansluten till det särskilda systemet för hushållsarbetare och att möjligheten att betala avgifter till detta system för att erhålla skydd vid arbetslöshet uttryckligen är utesluten i artikel 251 d LGSS. Beslutet fastställdes av TGSS genom beslut av den 19 december 2019, som fattades efter det att CJ hade överklagat avslagsbeslutet till överklagandeenheten vid TGSS.

16.

Den 5 juni 2020 överklagade CJ TGSS andra beslut till Juzgado de lo Contencioso-Administrativo nr 2 de Vigo (Förvaltningsdomstol på provinsnivå nr 2 i Vigo) och gjorde i huvudsak gällande att denna nationella bestämmelse (nedan kallad den i det nationella målet aktuella bestämmelsen) innebär att hushållsarbetare hamnar i en socialt utsatt situation när deras anställning upphör av skäl som inte kan tillskrivas dem. Detta leder till att det är omöjligt att få tillgång inte bara till arbetslöshetsförmåner, utan även andra socialbidrag som är beroende av att rätten till denna förmån upphör.

17.

Mot denna bakgrund har Juzgado de lo Contencioso-Administrativo nr 2 de Vigo (Förvaltningsdomstol på provinsnivå nr 2 i Vigo), genom beslut av den 29 juli 2020, som inkom till domstolens kansli den 14 augusti 2020, beslutat att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:

18.

Skriftliga yttranden har inkommit från TGSS, den spanska regeringen och Europeiska kommissionen. CJ, TGSS, den spanska regeringen och kommissionen yttrade sig muntligen vid förhandlingen den 30 juni 2021.

19.

TGSS och den spanska regeringen har i sina skriftliga yttranden ifrågasatt huruvida begäran om förhandsavgörande och de frågor som begäran innehåller kan tas upp till prövning.

20.

TGSS har för det första gjort gällande att det nationella målet är konstruerat på så sätt att CJ har väckt talan vid den hänskjutande domstolen på felaktiga grunder. Målet avser nämligen inte en påstådd rätt att betala avgifter, utan erkännandet av rätten till social trygghet till arbetslöshetsförmåner.

21.

TGSS och den spanska regeringen har vidare hävdat att ett sådant erkännande omfattas av arbetsdomstolarnas behörighet och att den hänskjutande domstolen, i egenskap av förvaltningsdomstol, följaktligen inte är behörig att pröva målet. Enligt denna regering finns det således inget samband mellan utgången i förevarande begäran om förhandsavgörande och utgången av tvisten vid den nationella domstolen.

22.

TGSS har även gjort gällande att för det fall det nationella målet verkligen avser erkännandet av en rätt att betala avgifter, är en tolkning av direktiv 79/7 inte nödvändig för att den hänskjutande domstolen ska kunna pröva denna begäran. Frågan om omfattningen av skyddet för det särskilda system som är tillämpligt på hushållsarbetare skiljer sig nämligen från frågan om finansieringen av detta system.

23.

Den spanska regeringen har slutligen, utan att uttryckligen framställa någon invändning om rättegångshinder, hävdat att direktiv 79/7 inte är tillämpligt i det nationella målet. Den har dessutom anfört att tolkningsfrågorna inte kan tas upp till prövning, eftersom de avser direktiv 2006/54. Även kommissionen har, utan att framställa någon formell invändning om rättegångshinder, hävdat att sistnämnda direktiv inte är tillämpligt i förevarande mål.

24.

Jag anser att dessa argument, med undantag för det som avser direktiv 2006/54, inte kan godtas.

25.

Vad för det första gäller påståendet att det nationella målet är konstruerat och tolkningsfrågorna hypotetiska ska det erinras om att frågor om tolkningen av unionsrätten presumeras vara relevanta. ( 7 )

26.

Den hänskjutande domstolen har angett att målet rör huruvida hushållsarbetare ska tillerkännas rätt till sociala trygghetsförmåner i form av arbetslöshetsförmåner. CJ har nämligen genom sin talan ifrågasatt TGSS beslut att avslå en ansökan om att få betala avgifter till det sociala trygghetssystemet för skydd vid arbetslöshet, inte som utövande av en påstådd rätt att betala avgifter, utan för att förvärva rätt till arbetslöshetsförmåner. Det framgår av beslutet om hänskjutande att avslagsbeslutet grundades på ett lagstiftningspolitiskt beslut som innebar att hushållsarbetare nekades möjlighet att få sociala förmåner vid arbetslöshet. ( 8 ) Den hänskjutande domstolen anser således att eftersom artikel 251 d LGSS, varigenom detta beslut genomförs, är tillämplig på en grupp arbetstagare som omfattas av det särskilda system som är tillämpligt på hushållsarbetare, som är en arbetstagarkategori som nästan uteslutande består av kvinnor, kan denna bestämmelse, när det gäller tillämpningsområdet för ett lagstadgat system för social trygghet, utgöra sådan indirekt diskriminering på grund av kön som är förbjuden enligt direktiv 79/7.

27.

Eftersom beslutet om hänskjutande innehåller förtydliganden av tolkningsfrågornas relevans, anser jag att domstolen inte kan avvisa begäran om förhandsavgörande av det skälet att det är uppenbart att den tolkning som begärts av unionsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller saken i det nationella målet. ( 9 )

28.

För det andra kan inte påståendet att den hänskjutande domstolen enligt nationell rätt saknar behörighet att pröva målet, i den del den avser erkännande av social trygghet till arbetslöshetsförmåner, och följaktligen omfattas av arbetsdomstolarnas behörighet, utgöra tillräcklig grund för bedömningen att begäran om förhandsavgörande inte kan tas upp till prövning, Det ankommer nämligen inte på EU-domstolen att ifrågasätta den hänskjutande domstolens bedömning av nationella bestämmelser om domstolarnas organisation och rättegången vid dessa. ( 10 ) Domstolen är nämligen bunden av det beslut om hänskjutande som fattas av en medlemsstats domstol, så länge som detta beslut inte har återkallats genom ett eventuellt överklagande inom ramen för nationell rätt. ( 11 ) Härvid erinrar jag om att domstolen, såvitt avser tolkning av bestämmelser i nationell rätt, i princip är skyldig att utgå från de kvalificeringar som följer av begäran om förhandsavgörande, eftersom domstolen enligt fast praxis saknar behörighet att tolka en medlemsstats interna rätt. ( 12 )

29.

Vad för det tredje slutligen gäller argumentet att tolkningsfrågorna inte kan tas upp till prövning på grund av att direktiven 79/7 och 2006/54 inte är tillämpliga i det nationella målet, kan det konstateras att direktiv 79/7 är tillämpligt i det nationella målet, eftersom det, såsom den hänskjutande domstolen har påpekat, rör förekomsten av en påstådd indirekt diskriminering på grund av kön. Denna diskriminering rör nämligen tillämpningsområdet för det spanska lagstadgade systemet för social trygghet, vilket säkerställer ett skydd mot bland annat risken för arbetslöshet.

30.

Direktiv 2006/54 är däremot inte tillämpligt i förevarande fall. Det framgår nämligen av artikel 1 i direktivet att det syftar till att säkerställa genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet och innehåller bestämmelser som syftar till att genomföra denna princip i fråga om bland annat arbetsvillkor, inklusive lön. I begreppen ”arbetsvillkor” och ”lön” ingår således inte sådana system för social trygghet som arbetslöshetsförmåner, vilka direkt regleras i lagstiftning utan något avtal inom det berörda företaget eller den berörda branschorganisationen och som obligatoriskt ska tillämpas på allmänt angivna grupper av arbetstagare. ( 13 ) Det framgår för övrigt av en jämförelse av artikel 1.2 c och 2.1 f i direktiv 2006/54 att detta inte är tillämpligt på lagstadgade system, utan på företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet.

31.

Mot bakgrund av dessa överväganden anser jag att den andra tolkningsfrågan ska avvisas. Jag föreslår emellertid att domstolen ska slå fast att begäran om förhandsavgörande i övrigt kan tas upp till prövning.

32.

Av de skäl som anges i punkt 30 i detta förslag till avgörande föreslår jag att domstolen endast besvarar den första tolkningsfrågan, och att denna fråga även omformuleras.

33.

Domstolen har nämligen i huvudsak ombetts att besvara frågan huruvida artikel 4.1 i direktiv 79/7 ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken arbetslöshetsförmåner inte omfattas av de förmåner som beviljas hushållsarbetare enligt ett lagstadgat system för social trygghet, när det står klart att denna kategori arbetstagare nästan uteslutande består av kvinnor.

34.

För att föreslå ett användbart svar på denna fråga kommer jag först att undersöka huruvida den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 79/7 (avsnitt 2). Eftersom det framgår att arbetslöshetsförmåner omfattas av detta direktiv, kommer jag för det andra att undersöka huruvida det förhållandet att dessa förmåner inte omfattas av de förmåner som beviljas enligt det särskilda system som är tillämpligt på hushålsarbetare som föreskrivs i artikel 251 d LGSS, såsom den hänskjutande domstolen har föreslagit, utgör en sådan indirekt diskriminering på grund av kön som är förbjuden enligt detta direktiv (avsnitt 3).

35.

Med hänsyn till vad som anförts inom ramen för bedömningen av frågan huruvida begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning kommer jag att fatta mig kort när det gäller denna fråga.

36.

För det första vill jag påpeka att CJ genom sin talan har ifrågasatt TGSS beslut att avslå dess ansökan om att få betala avgifter till det sociala trygghetssystemet för att täcka risken för arbetslöshet för att få rätt till arbetslöshetsförmåner. För det andra vill jag understryka att detta stöd omfattas av det materiella tillämpningsområdet för direktiv 79/7, eftersom det ingår i ett lagstadgat system för skydd mot en av de risker som räknas upp i artikel 3.1 a i det direktivet. ( 14 )

37.

Jag anser följaktligen att den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet omfattas av det materiella tillämpningsområdet för direktiv 79/7.

38.

Den hänskjutande domstolen hyser tvivel om huruvida artikel 251 d LGSS är förenlig med unionsrätten. Den grupp arbetstagare som omfattas av det särskilda system som är tillämpligt på hushållsarbetare består nästan uteslutande av kvinnor. Bestämmelsen utgör således indirekt diskriminering på grund av kön, eftersom kvinnor i denna grupp nekas möjlighet till tillgång till den sociala arbetslöshetsförmånen genom att de hindras från att betala avgifter till det sociala trygghetssystemet för att täcka denna risk.

39.

Parterna i det nationella målet och övriga berörda som avses i artikel 23 i stadgan för Europeiska unionens domstol är oense om huruvida det föreligger en sådan indirekt diskriminering av hushållsarbetare. Den spanska regeringen har hävdat att den skillnad i behandling som består i att man från det särskilda system som är tillämpligt på hushållsarbetare utesluter skyddet från risken för arbetslöshet inte utgör en indirekt diskriminering på grund av kön. TGSS har inte förnekat att en sådan diskriminering föreligger, men anser att den är motiverad och har hävdat att den nationella bestämmelse som är aktuell i det nationella målet är proportionerlig. ( 15 ) Kommissionen har gjort gällande att denna bestämmelse helt uppenbart utgör indirekt diskriminering och hyser tvivel såväl beträffande vissa skäl som angetts som motivering som proportionaliteten.

40.

För att avgöra huruvida den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet utgör indirekt diskriminering på grund av kön i den mening som avses i direktiv 79/7, kommer jag först att behandla frågan huruvida denna bestämmelse ger upphov till en skillnad i behandling på grund av kön. Därefter kommer jag att undersöka om det finns sakliga skäl för en sådan skillnad i behandling med hänsyn till bestämmelserna i direktiv 79/7 och slutligen, i förekommande fall, huruvida denna skillnad är proportionerlig.

41.

Det ska inledningsvis erinras om att domstolen vid upprepade tillfällen har slagit fast att medlemsstaterna ska iaktta unionsrätten när de utövar sin behörighet att reglera sina system för social trygghet och, i avsaknad av harmonisering på unionsnivå, fastställa villkoren för beviljande av sociala trygghetsförmåner. ( 16 )

42.

Enligt artikel 1 i direktiv 79/7 är avsikten med detta direktiv att på området social trygghet och när det gäller andra inslag av socialt skydd enligt artikel 3 att successivt genomföra principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet. ( 17 ) I artikel 4.1 i nämnda direktiv anges att ”[l]ikabehandlingsprincipen innebär att det inte skall förekomma någon som helst diskriminering på grund av kön, vare sig direkt eller indirekt, …, i synnerhet vad beträffar … systemens räckvidd och villkoren för tillgång till dem”.

43.

Av detta följer att artikel 4.1 i direktiv 79/7, genom vilken principen om förbud mot diskriminering på grund av kön i fråga om social trygghet genomförs, ska iakttas av medlemsstaterna när de utövar sin behörighet i fråga om social trygghet och särskilt arbetslöshetsförmåner.

44.

Det ska inledningsvis erinras om att enligt domstolens fasta praxis består diskriminering i att olika regler tillämpas på jämförbara situationer eller att samma regel tillämpas på olika situationer. ( 18 ) Det ska härvidlag framhållas att för att uppnå de mål som eftersträvas med unionens sociallagstiftning är begreppet ”indirekt diskriminering” framför allt är kopplat till att jämförbara situationer behandlas olika. ( 19 )

45.

Den spanska regeringen anser, på grundval av domen i målet MB (Könskorrigering och ålderspension), ( 20 ) att situationen för hushållsarbetare inte är jämförbar med situationen för andra arbetstagare som omfattas av det allmänna systemet och att det följaktligen inte föreligger någon indirekt diskriminering på grund av kön.

46.

Jag är inte övertygad av detta argument. Det ska inte bara konstateras att de två berörda situationerna är jämförbara vad gäller rätten till arbetslöshetsförmåner, utan den spanska regeringen förefaller, med hänvisning till denna dom, förväxla begreppen ”direkt diskriminering” och ”indirekt diskriminering”. ( 21 )

47.

Det ska erinras om att det av beslutet om hänskjutande framgår att den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet inte utgör direkt diskriminering utan indirekt diskriminering på grund av kön i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 79/7. Till skillnad från målet MB (Könskorrigering och ålderspension) ( 22 ) framgår av förevarande beslut om hänskjutande att den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet är neutralt utformad. Denna bestämmelse är nämligen tillämplig utan åtskillnad på hushållsarbetare av det ena eller det andra könet och utgör således inte någon direkt diskriminering på grund av kön som skulle kunna ifrågasättas på grund av att situationen för hushållsarbetare inte är jämförbar med situationen för andra arbetstagare. ( 23 )

48.

Den spanska regeringens argument kan följaktligen inte godtas.

49.

Den spanska regeringen har hävdat att den skillnad i behandling som införts genom regeln om uteslutande av förmåner inte medför någon skada för de berörda arbetstagarna. ( 24 )

50.

Det ska emellertid erinras om att förekomsten av en skada, såsom en del av doktrinen har ansett, inte är ett villkor för att indirekt diskriminering ska anses föreligga. Även om en skada ofta kan vara ett tecken på diskriminering, innebär således inte begreppet diskriminering i sig att det föreligger en diskriminering. ( 25 ) Frågan är således huruvida en viss nationell bestämmelse kan ha ”skadliga eller olikartade verkningar” på personer som tillhör en grupp i förhållande till den verkan som den har på personer som tillhör en annan grupp. ( 26 )

51.

Vidare anser jag att den spanska regeringen menar att den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet inte särskilt missgynnas hushållsarbetare.

52.

Jag instämmer inte i detta argument. Jag anser tvärtom att den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet särskilt missgynnar hushållsarbetare, såsom jag kommer att göra gällande i följande överväganden.

53.

För det första ska det påpekas att begreppet indirekt diskriminering inte definieras i direktivet. ( 27 ) Av domstolens praxis följer emellertid att detta begrepp, såvitt avser detta direktiv, ska förstås på samma sätt som vad avser direktiv 2006/54. I direktiv 2006/54 definieras begreppet ”indirekt diskriminering på grund av kön” i artikel 2.1 b som ”[en situation där] en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av ett visst kön jämfört med personer av det andra könet”. ( 28 ) Enligt EU-domstolen kan personer anses vara särskilt missgynnade om det styrks att en sådan lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet missgynnar betydligt fler personer av det ena könet än personer av det andra könet. ( 29 )

54.

Det ska i detta hänseende erinras om att frågan huruvida tillämpningen av ett formellt neutralt kriterium utgör en indirekt diskriminering beror på de faktiska omständigheterna i det enskilda fallet. ( 30 ) Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att mot bakgrund av dessa omständigheter pröva huruvida den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet kan anses utgöra en ”indirekt diskriminerande bestämmelse” i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 79/7.

55.

I detta sammanhang spelar statistiska bevis en grundläggande roll vid fastställandet av huruvida personer av det ena könet i praktiken missgynnas i förhållande till personer av det andra könet. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att bedöma tillförlitligheten av dessa uppgifter och huruvida de kan beaktas. ( 31 ) Om den nationella domstolen anser att en högre procentandel kvinnor än män berörs av regeln om uteslutande av förmåner i den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet, utgör den en särbehandling som strider mot artikel 4.1 i direktiv 79/7.

56.

För det andra tycks det i förevarande fall varken av beslutet om hänskjutande eller av de uppgifter som lämnades vid förhandlingen framgå att statistiska bevis saknas. Även om det i den nationella bestämmelse som är aktuell i det nationella målet inte görs någon åtskillnad mellan personer av båda könen, framgår det emellertid av den statistik som den hänskjutande domstolen har tillhandahållit att det inom gruppen hushållsarbetare till största delen är kvinnor som missgynnas. Den hänskjutande domstolen har angett att TGSS inte har bestritt dessa uppgifter och att den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet missgynnar hushållsarbetare. ( 32 )

57.

För att bedöma dessa uppgifter ska det erinras om att det av EU-domstolens fasta praxis framgår dels att det ankommer på den hänskjutande domstolen att beakta samtliga arbetstagare som omfattas av de nationella bestämmelser som ger upphov till särbehandlingen, i förevarande fall artikel 251 d LGSS, dels att den bästa jämförelsemetoden är att jämföra den andel av den kvinnliga arbetskraften på vilken bestämmelserna ska tillämpas som påverkas av särbehandlingen med motsvarande andel av den manliga arbetskraften på vilken bestämmelserna också ska tillämpas. ( 33 )

58.

Om denna metod tillämpas i förevarande mål ska det för det första inte bara tas hänsyn till de personer som är anslutna till det särskilda system för social trygghet som är tillämpligt på hushållsarbetare, utan även till samtliga arbetstagare som omfattas av det allmänna spanska systemet för social trygghet, inbegripet dem som omfattas av de särskilda systemen, i vilka nämnda personer är integrerade, eftersom den lagstiftning som är aktuell i det nationella bidrar till att fastställa den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för de förmåner som är tillämpliga på alla som är anslutna till det allmänna systemet, det vill säga arbetslöshetsförmåner. ( 34 )

59.

Det framgår av artikel 264.1 LGSS att samtliga anställda som omfattas av det allmänna systemet för social trygghet i princip har rätt till arbetslöshetsförmåner. Som svar på en fråga från domstolen vid förhandlingen förklarade nämligen TGSS att den 31 maj 2021 omfattades 15872720 anställda i Spanien av detta allmänna system. Inom denna grupp var andelen män och kvinnor mer eller mindre lika, nämligen 51,04 procent respektive 48,96 procent, ( 35 ) och 14259814 arbetstagare betalade in avgifter till det sociala trygghetssystemet för skydd vid arbetslöshet medan 1612906 personer inte betalade in avgifter.

60.

För det andra preciserade TGSS vid förhandlingen att andelen män och kvinnor skiljer sig avsevärt vad gäller det särskilda system som är tillämpligt på hushållaarbetare, som vid samma tidpunkt omfattade 384175 anställda. Den hänskjutande domstolen har närmare bestämt angett att kvinnor utgör nästan 100 procent av de arbetstagare som omfattas av systemet. Vid förhandlingen uppgav TGSS i detta avseende, beträffande uppgifterna från detta datum, även att gruppen hushållsarbetare utgjordes av 17171 män och 366991 kvinnor. Det framgår av dessa uppgifter att denna grupp vid den aktuella tidpunkten bestod av 95,53 procent kvinnor.

61.

Den statistik som lagts fram för den hänskjutande domstolen och som bekräftats av TGSS vid förhandlingen visar att regeln om uteslutande av förmåner som är i fråga i det nationella målet påverkar en betydligt större andel av de kvinnliga hushållsarbetarna än de manliga hushållsarbetarna negativt.

62.

Jag anser således att om den hänskjutande domstolen, på grundval av de statistiska uppgifter som jag nyss har prövat och, i förekommande fall, andra relevanta omständigheter, kommer fram till slutsatsen att den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet särskilt missgynnar kvinnliga hushållsarbetare, ska denna bestämmelse anses strida mot artikel 4.1 i direktiv 79/7, med mindre än att det finns sakliga skäl för detta som inte har något med diskriminering på grund av kön att göra. ( 36 )

63.

Det ska följaktligen nu undersökas huruvida det med hänsyn till artikel 4.1 i direktiv 79/7 finns sakliga skäl för den särbehandling som införts genom den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet till nackdel för kvinnliga hushållsarbetare. ( 37 )

64.

TGSS och den spanska regeringen har i sina skriftliga yttranden bland annat gjort gällande att särbehandlingen av hushållsarbetare motiveras av mål som avser de särskilda egenskaperna hos denna kategori av anställda och deras arbetsgivares rättsliga ställning, samt av målen att skydda arbetstagare, att bevara sysselsättningsnivån inom denna sektor och att bekämpa illegalt arbete och bedrägeri.

65.

Således uppkommer frågan huruvida dessa skäl är sakliga och inte har något samband med diskriminering på grund av kön. Så är fallet om bestämmelserna återspeglar ett legitimt socialpolitiskt ändamål och om de är lämpliga och nödvändiga för att uppnå detta ändamål. Så är enligt EU-domstolen fallet särskilt om de valda medlen syftar till att uppnå ett berättigat mål för socialpolitiken, är ägnade att säkerställa att det med den aktuella lagstiftningen eftersträvade målet uppnås och är nödvändiga för att uppnå detta. ( 38 ) En sådan åtgärd kan dessutom endast anses vara ägnad att uppnå det åberopade målet om den verkligen svarar mot en önskan att uppnå det åberopade målet och genomförs på ett konsekvent och systematiskt sätt. ( 39 )

66.

Det ska för det första erinras om att EU-domstolen allmänt betraktar socialpolitiska mål som legitima mål av allmänt intresse. Skyddet vid arbetslöshet utgör en integrerad del av den socialpolitik som omfattas av medlemsstaternas behörighet.

67.

Domstolen har i samband med likabehandling i arbetslivet redan slagit fast att främjande av sysselsättning otvivelaktigt utgör ett berättigat mål för socialpolitiken. ( 40 ) EU-domstolen har i synnerhet vad gäller artikel 4.1 i direktiv 79/7 med hänsyn till tillgången till det lagstadgade systemet för arbetslöshetsförsäkring slagit fast att bekämpning av ökningen av illegala anställningar och av kringgående manövrar utgör ett sakligt skäl. ( 41 )

68.

EU-domstolen har i detta sammanhang ibland medgett att medlemsstaterna har ”ett rimligt utrymme för skönsmässig bedömning” vad gäller de sociala skyddsåtgärdernas karaktär och de konkreta villkoren för deras genomförande, ( 42 ) medan den i senare avgöranden har anfört att de har ”ett stort utrymme för skönsmässig bedömning”. ( 43 ) Domstolen har i synnerhet inom ramen för indirekt diskriminering på grund av kön i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 79/7 slagit fast att medlemsstaterna har ett stort utrymme för eget skön när de väljer åtgärder för att förverkliga målen för sin social- och sysselsättningspolitik. ( 44 )

69.

Det ska påpekas att denna rättspraxis från domstolen har varit föremål för kritik i doktrinen, i vilken det ändrade förhållningssättet kritiserats. ( 45 ) Efter detta klarläggande vill jag understryka att oberoende av att betoningen läggs på att medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning är ”rimligt” eller ”stort” när de väljer åtgärder för att förverkliga målen för sin socialpolitik, har domstolen emellertid slagit fast att detta utrymme för skönsmässig bedömning inte får leda till att genomförandet av en grundläggande unionsrättslig princip, såsom principen om likabehandling, blir utan mening. ( 46 )

70.

För att en särbehandling inte ska anses utgöra indirekt diskriminering måste det finnas sakliga skäl för denna och dessa ska inte ha något samband med diskriminering på grund av kön. ( 47 ) Såsom jag visserligen redan har anfört, ( 48 ) finner domstolen att detta särskilt är fallet när de medel som valts avser en legitim målsättning i socialpolitiken i den medlemsstat vars lagstiftning berörs, är ägnade att uppnå det eftersträvade målet med lagstiftningen och är nödvändiga för detta ändamål. ( 49 ) Det ankommer således dels på medlemsstaten att visa att systemet i fråga syftar till att uppnå ett berättigat mål och att detta mål helt saknar samband med diskriminering på grund av kön, dels på den nationella domstolen att avgöra om och i vilken utsträckning den aktuella lagbestämmelsen är motiverad av sådana sakliga skäl. EU-domstolen är behörig att, mot bakgrund av handlingarna i det nationella målet och de skriftliga och muntliga yttranden som avgetts till den, lämna upplysningar av sådant slag att den nationella domstolen får möjlighet att avgöra målet. ( 50 )

71.

Vad gäller identifieringen av de mål som eftersträvas med det särskilda system som är tillämpligt på hushållsarbetare, kan det inte bestridas att de skäl som den spanska regeringen och TGSS har anfört avseende främjande av sysselsättningen och bevarandet av sysselsättningsnivån samt skyddet för arbetstagare, bekämpandet av illegalt arbete och socialförsäkringsbedrägeri utgör legitima socialpolitiska mål. Det ska emellertid erinras om att när det är fråga om indirekt diskriminering kan de sakliga skälen inte endast bestå i en uppräkning av en rad socialpolitiska mål som vid första anblicken förefaller legitima. Dessa mål får inte ha något samband med diskriminering på grund av kön. ( 51 ) Domstolen har vid flera tillfällen anfört att enbart generella påståenden inte räcker för att visa att målet för en nationell bestämmelse helt saknar samband med diskriminering på grund av kön. ( 52 ) Det ska vidare prövas huruvida de socialpolitiska mål som gjorts gällande av den spanska regeringen och TGSS inte har något samband med diskriminering på grund av kön.

72.

När det gäller de sakliga skäl som avser särdragen hos verksamhetsgrenen hushållsarbetare och bevarandet av sysselsättningsnivån har den spanska regeringen i sitt skriftliga yttrande gjort gällande dels att verksamhetsgrenen hushållsarbetare traditionellt sett är känslig för den börda som de administrativa skyldigheterna och kostnaderna för att använda sociala trygghetssystem för arbetsgivare (familjens överhuvud) och anställda skulle kunna medföra, dels att det rör sig om en sektor där sysselsättningsnivån historiskt sett är hög. Detta motiverar uteslutandet av en sådan risk som risken för arbetslöshet från skydd, vilket har en mindre inverkan på denna grupp av arbetstagare.

73.

TGSS har som möjlig motivering till att begränsa skyddsåtgärderna för social trygghet i förhållande till hushållsarbetare gjort gällande att deras arbetsgivare har en annan ställning. En hushållsarbetares arbetsgivare är nämligen hushållets familjeförsörjare och driver således inte en produktionsenhet i traditionell mening. ( 53 ) TGSS har dessutom i sitt skriftliga yttrande understrukit att eftersom det arbete som dessa arbetstagare utför kräver få kvalifikationer och de således i allmänhet erhåller minimilön, skulle det kunna vara ”bekvämare” för dem att få tillgång till skydd mot risken för arbetslöshet än att fortsätta att tillhandahålla sina tjänster eller växla mellan perioder av faktiskt arbete och vila genom att få arbetslöshetsförsäkringen, vilket skulle uppmuntra till bedrägeri.

74.

När det gäller det sakliga skäl som avser bekämpning av illegalt arbete och bedrägeri har den spanska regeringen i sitt skriftliga yttrande hävdat att det förhållandet att det särskilda system som är tillämpligt på hushållsarbetare inte omfattar skydd vid arbetslöshet motiveras av det legitima målet att undvika sociala bördor och sociala kostnader som skulle förvärra problemet med olagligt arbete och därmed dessa anställdas sårbarhet. Dessutom medför särdragen hos anställningsförhållandena för hushållsarbetare ytterligare svårigheter vid kontrollen av vissa grundläggande förutsättningar för att få rätt till arbetslöshetsförmåner, såsom om arbetstagaren ofrivilligt upphört att arbeta eller svårigheten att genomföra kontroller och inspektioner för att kontrollera huruvida det föreligger oförenligheter eller bedrägerier, på grund av att arbetsgivarens hem, som är dessa arbetstagares arbetsplats, är okränkbart.

75.

Den spanska regeringen och TGSS har i detta sammanhang angett att om skyddet mot risken för arbetslöshet skulle komma att omfattas av detta särskilda system skulle detta med nödvändighet leda till en ökning av avgifterna, vilket skulle kunna medföra en ökning av illegalt arbete, utan anslutning eller erläggande av socialförsäkringsavgifter, vilket skulle leda till ett sämre skydd för de anställda som omfattas av systemet.

76.

Såsom jag anfört i punkt 67 i detta förslag till avgörande är de socialpolitiska mål som jag kommer att undersöka tillsammans i princip legitima mål. ( 54 ) Jag erkänner emellertid att jag hyser tvivel om huruvida dessa mål inte är diskriminerande och detta av följande skäl.

77.

För det första ska det påpekas att de sociala trygghetssystemen ofta grundar sig på en familjemodell där den person som är av manligt kön som automatiskt tillskrivs ställning som familjens överhuvud anses som den person som utför arbete och som svarar för samtliga kostnader i hushållet. ( 55 ) Av det skälet ska det vid prövningen av om det föreligger ”sakliga skäl” prövas om vissa socialpolitiska mål som åberopats för att motivera särbehandlingen av kvinnor är förankrade i de stereotypa roller eller könsstereotyper som kan ligga till grund för indirekt eller systematisk diskriminering. ( 56 ) Denna modell i vilken stereotyper kvarstår vad gäller mäns och kvinnors roll i samhället ( 57 ) återspeglar inte längre verkligheten i samhället i Europa. Kvinnor träder i dag nämligen in på arbetsmarknaden på alla nivåer, den ställning som mödrar och fäder har tenderar att vara jämförbar när det gäller föräldraskap och uppfostran av barn, ( 58 ) eller så finns det finns nya former av familjestrukturer, bland annat ensamstående föräldrar, som inte längre motsvarar den klassiska familjemodellen.

78.

För det andra – såsom har anförts i doktrinen – medför en uppfattning om jämställdhet mellan personer av två kön som bekräftar och förstärker den traditionella modellen med en uppdelning av manliga och kvinnliga roller att den yrkesmässiga segregeringen och de ogynnsamma förhållandena för kvinnor på arbetsmarknaden inte beaktas ”genom att tillåta att ojämlikhet vidmakthålls mellan typiska och otypiska arbetstagare i sociala trygghetssystem.” ( 59 ) Dessutom ses de ”personer som inte antar den traditionella modellen för yrkesverksamhet, särskilt ’atypiska’ arbetstagare som ekonomiskt beroende av en ’typisk’ arbetstagare”. ( 60 ) En sådan uppfattning om jämställdhet legitimerar vidmakthållandet och utvecklingen av olika former av ”familjefiering av rättigheter”. ( 61 )

79.

Kan man i detta sammanhang medge att de undersökta målen inte har något samband med diskriminering på grund av kön?

80.

Jag anser inte det.

81.

För det första tycks de skäl som grundar sig på särdragen hos hushållsarbetare (lågkvalificerade arbetstagare med minimilön) eller särdragen hos deras arbetsgivares (familjens överhuvud) snarare grunda sig på könsstereotyper och saknar följaktligen svårligen samband med diskriminering på grund av kön. ( 62 ) TGSS har gjort gällande att om hushållsarbetare skulle vara skyddade mot risken för arbetslöshet skulle det vara ”bekvämare” för dessa arbetstagare att ”växla mellan perioder av effektivt arbete och vila genom att uppbära arbetslöshetsförmåner, med det effekten att bedrägeri uppmuntras.” Om denna effekt visade sig med hänsyn till dessa särdrag ska logiskt sett även alla lågkvalificerade arbetstagare med minimilön på arbetsmarknaden inom andra branscher uteslutas från arbetslöshetsförmåner. Så är emellertid inte fallet. ( 63 ) Följaktligen finns det enligt min mening inte något samband mellan de skäl för rättfärdigande som TGSS har åberopat och den omständigheten att hushållsarbetare utesluts från arbetslöshetsförmåner genom den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet.

82.

För det andra har den spanska regeringen motiverat detta uteslutande med målet att bevara sysselsättningsnivån för kategorin hushållsarbetare genom att hänvisa dels till den mindre inverkan som arbetslösheten har på denna grupp av arbetstagare, som till största delen består av kvinnor, dels till den omständigheten att ett eventuellt införande av skydd vid arbetslöshet i det särskilda system som är tillämpligt på hushållsarbetare med nödvändighet medför en höjning av avgifterna och således en ökning av illegalt arbete. Detta uteslutande leder enligt min mening till att den traditionella sociala uppfattningen om roller förstärks genom att dessutom göra det möjligt att inte enbart utnyttja den strukturellt svagare ställningen som de personer som ingår i sektorn för hushållsarbetare har, utan även att undervärdera värdet av det arbete som anställda i denna sektor utför, ( 64 ) vilket tvärtom ska erkännas och värderas av samhället.

83.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att de mål som åberopats av den spanska regeringen och TGSS, avseende bevarandet av sysselsättningsnivån inom sektorn för hushållsarbetare och särdragen hos denna sektor eller kampen mot illegalt arbete, inte helt saknar samband med diskriminering på grund av kön och följaktligen inte kan motivera en diskriminering av kvinnor.

84.

För det fall domstolen ändå skulle finna att regeln om uteslutande av förmåner i den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet syftar till att uppnå berättigade mål och att dessa helt saknar samband med diskriminering på grund av kön, kommer jag att undersöka huruvida nämnda regel är ägnad att säkerställa att det mål som eftersträvas med den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet uppnås och är nödvändigt för detta ändamål. ( 65 )

85.

Såsom EU-domstolen har slagit fast framstår de nationella myndigheternas bedömning i en medlemsstat att en konkret åtgärd kan vara lämplig och nödvändig för att uppnå de mål som åberopats för att säkerställa socialt skydd för arbetstagare inte som orimlig. ( 66 ) Frågan är dock huruvida en sådan bestämmelse som den som är aktuell i det nationella målet, vilken utesluter en viss kategori av arbetstagare, i förevarande mål hushållsarbetare från förmåner vid arbetslöshet kan anses vara lämplig och nödvändig.

86.

Det ska erinras om att det framgår av domstolens fasta praxis att enbart generella påståenden om huruvida en viss åtgärd är ägnad att bevara arbetstillfällen och bekämpa illegalt arbete inte kan räcka för att visa att målet med den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet, helt saknar samband med diskriminering på grund av kön. Sådana påståenden utgör inte heller uppgifter som gör det rimligt att dra slutsatsen att bestämmelsen är ägnad att uppnå detta mål. ( 67 )

87.

Frågan uppkommer således huruvida regeln om uteslutande av förmåner som är aktuell i det nationella målet kan betraktas som en åtgärd som är lämplig för att säkerställa dessa socialpolitiska mål. ( 68 ) För att detta ska anses vara fallet måste regeln verkligen vara ägnad att uppnå detta mål och genomföras på ett enhetligt och systematiskt sätt. ( 69 )

88.

För det första hyser jag tvivel om det är möjligt att med den berörda regeln uppnå de legitima mål som åberopats, och detta av de skäl som anges i punkterna 77–82 i detta förslag till avgörande.

89.

Vad för det andra gäller kravet på att regeln ska genomföras på ett konsekvent och systematiskt sätt, anser jag att den hänskjutande domstolen kan undersöka följande aspekter.

90.

Det ska för det första påpekas att det framgår av CJ:s muntliga yttranden att den enda kategori av arbetstagare som har uteslutits från skydd mot risken för arbetslöshet är kategorin hushållsarbetare.

91.

TGSS har i detta avseende vid förhandlingen angett att även personer som hör till andra verksamhetskategorier, där andelen personer av det ena och det andra könet är likartad, såsom deltagare i utbildningsprogram och parlamentsledamöter, också är uteslutna från skydd mot risken för arbetslöshet. TGSS underströk även att personer som hör till vissa grupper inte betalar avgifter till det sociala trygghetssystemet för skydd vid arbetslöshet, såsom företagsledare och/eller styrelseledamöter i olika former av bolag samt präster, som till övervägande del är män. Av uppenbara skäl är de angivna exemplen inte relevanta. ( 70 )

92.

För det andra framgår det av den spanska regeringens yttrande att det särskilda system som är tillämpligt på hushållsarbetare omfattar risker för olyckor i arbetet och yrkessjukdomar. Det ska följaktligen prövas huruvida risken för bedrägeri eller svårigheten att utföra kontroller verkligen är större med avseende på arbetslöshetsförmåner, som uteslutits för hushållsarbetare, än med avseende på andra förmåner som dessa arbetare har tillerkänts. ( 71 )

93.

För det tredje delar jag kommissionens uppfattning att det är nödvändigt att undersöka hur ingripande den åtgärd som valts för att bekämpa illegalt arbete och bedrägeri är. Jag noterar nämligen att ett absolut uteslutande av en kategori arbetstagare, såsom hushållsarbetare, från skydd mot risken för arbetslöshet, i egenskap av en åtgärd för ”socialt skydd”, inte verkar gynna dessa arbetstagare. Jag har således svårt att förstå hur en regel om uteslutande av förmåner, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som påstås bekämpa illegalt arbete, men som förefaller förvärra den socialt utsatta situationen för denna kategori av arbetstagare, kan anses vara konsekvent. Det förhåller sig annorlunda med en åtgärd för att bekämpa illegalt arbete som syftar till att kontrollera om arbetslöshetsförmåner erhålls på bedrägligt sätt, vilket skulle vara förenligt med målet att säkerställa socialt skydd för hushållsarbetare och inte missgynnar dessa arbetare. ( 72 )

94.

Vad för det fjärde särskilt gäller det samband som TGSS upprättat mellan höjningen av avgifterna och det illegala arbetet, ( 73 ) framgår det av dess skriftliga yttrande att inrättandet av det särskilda system som är tillämpligt på hushållsarbetare och som integrerades i det allmänna systemet år 2012 ( 74 ) tvärtom hade lett till en betydande ökning av dessa arbetstagares anslutning, ( 75 ) och belyser sålunda det tidigare illegala arbetet. Ett orsakssamband mellan höjningen av avgifter och illegalt arbete kan således inte konstateras. ( 76 )

95.

För det femte uppkommer frågan huruvida den omständigheten att arbetsplatsen är arbetsgivarens hem motiverar valet av den aktuella uteslutningsåtgärden. Det är därför relevant att undersöka hur stor inverkan arbetsplatsen har på ett sådant val. Hur kan det faktum att tjänsten tillhandahålls i arbetsgivarens hem leda till att förmåner vid arbetslöshet utesluts från de förmåner som beviljas hushållsarbetare, men inte leder till att andra sociala förmåner som dessa arbetstagare har rätt till utesluts, såsom förmåner vid olycksfall i arbetet eller sjukdom?

96.

I linje med detta skulle den hänskjutande domstolen, vad gäller den systematiska aspekten, även kunna kontrollera huruvida arbetsplatsen, med hänsyn till arbetslöshetsförmånerna, har samma inverkan på situationen för andra arbetstagare vars arbetsplats även är arbetsgivarens hem (trädgårdsmästare, privatchaufförer etcetera) eller deras egen bostad (egenföretagare) som på situationen för hushållsarbetare. ( 77 ) I detta avseende uppkommer även frågan vilka krav som gäller för inspektion av en bostad och ett företag. ( 78 )

97.

Slutligen skulle det, för det sjätte, kunna vara relevant att veta huruvida det finns andra sociala förmåner som tillerkänns hushållsarbetare som skulle kunna kompensera för avsaknaden av skydd mot risken för arbetslöshet. ( 79 ) CJ anförde i detta avseende under förhandlingen, som svar på en fråga från domstolen, att det inte enbart förhåller sig så att det inte finns någon annan förmån som skulle kunna kompensera för avsaknaden av skydd mot denna risk, utan att uteslutningen från detta skydd dessutom medför att hushållsarbetare berövas andra förmåner, såsom förmåner vid bestående arbetsoförmåga. ( 80 )

98.

Den spanska regeringen och TGSS har i detta avseende gjort gällande att ett särskilt bidrag på grund av avsaknad av anställning som nyligen har införts ( 81 ) till förmån för personer som är anslutna till det särskilda systemet för hushållsarbetare vars anställning, på grund av den hälsokris som orsakades av covid-19-pandemin, begränsades eller avslutades. Det ska emellertid noteras att detta särskilda bidrag är tillfälligt. I sitt skriftliga yttrande har TGSS själv angett att nämnda bidrag ”kommer att gälla under en månad (från och med den dag då rättigheten börjar gälla). Denna period kan förlängas med en månad genom att antagande av ett kungligt lagdekret”.

99.

Mot bakgrund av det ovan anförda anser jag att den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet inte framstår som ägnad att säkerställa målen att bekämpa illegalt arbete, bedrägeri och bevara arbetstillfällen, eftersom denna bestämmelse inte förefaller verkligen vara ägnad att uppnå dessa mål och inte heller att genomföra dessa på ett konsekvent och systematiskt sätt. ( 82 )

100.

Jag anser följaktligen att regeln om uteslutande av förmåner i den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen, genom att den innebär att samtliga hushållsarbetare helt förbjuds tillgång till arbetslöshetsförmåner.

101.

Jag anser att den bestämmelse som är aktuell i det nationella målet innebär indirekt diskriminering i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 79/7, eftersom den inte är motiverad av sakliga skäl som helt saknar samband med diskriminering på grund av kön.

102.

Avslutningsvis vill jag framhålla följande två omständigheter.

103.

För det första framgår det av kommissionens skriftliga yttrande och av CJ:s muntliga yttranden att det i den andra tilläggsbestämmelsen i kungligt dekret 1620/2011 av den 14 november 2011 föreskrivs att arbetsmarknadsministeriet ska inrätta en expertgrupp för att före den 31 december 2012 utarbeta en rapport om bland annat ”[l]önsamheten av inrättandet av ett system för skydd mot arbetslöshet som är anpassat till särdragen hos hushållsarbete och som garanterar principerna om bidrag, solidaritet och ekonomisk hållbarhet”. Såväl kommissionen som CJ har understrukit att denna bestämmelse hittills inte förefaller ha tillämpats.

104.

För det andra föreskrivs i artikel 14 i Internationella arbetsorganisationens konvention nr 189, som antogs den 16 juni 2011, att ”[i] enlighet med nationella lagar och författningar och med vederbörlig hänsyn till hushållsarbetets speciella karaktär ska varje medlemsstat vidta lämpliga åtgärder för att hushållsarbetares villkor inte är mindre förmånliga än de som tillämpas på arbetstagare i allmänhet med avseende på socialförsäkringsskydd …”. Kommissionen har påpekat att Konungariket Spanien visserligen ännu inte har ratificerat denna konvention, men är medlem i Internationella arbetsorganisationen. ( 83 )

105.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen besvarar den fråga som ställts av Juzgado de lo Contencioso-Administrativo no 2 de Vigo (Förvaltningsdomstol på provinsnivå nr 2 i Vigo, Spanien) på följande sätt:

Artikel 4.1 i rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken arbetslöshetsförmåner inte omfattas av de förmåner som beviljas hushållsarbetare enligt ett lagstadgat system för social trygghet, när det står klart att denna kategori av arbetstagare nästan uteslutande består av kvinnor.