Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62020CB0641

Mål C-641/20: Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 5 maj 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal du travail de Liège – Belgien) – VT mot Centre public d'action sociale de Líège (CPAS) (Begäran om förhandsavgörande – Område med frihet, säkerhet och rättvisa – Direktiv 2008/115/EG – Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet – Beslut om återvändande – Domstolsprövning – Tillfällig uppehållsrätt och rätt till socialt bistånd under den tid som prövningen pågår)

EUT C 310, 2.8.2021, p. 8–9 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

2.8.2021   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/8


Domstolens beslut (nionde avdelningen) av den 5 maj 2021 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal du travail de Liège – Belgien) – VT mot Centre public d'action sociale de Líège (CPAS)

(Mål C-641/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Direktiv 2008/115/EG - Återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet - Beslut om återvändande - Domstolsprövning - Tillfällig uppehållsrätt och rätt till socialt bistånd under den tid som prövningen pågår)

(2021/C 310/09)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal du travail de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: VT

Motpart: Centre public d'action sociale de Liège (CPAS)

Avgörande

Artiklarna 5 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, jämförda med artiklarna 19.2 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och artikel 14.1 b i detta direktiv ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som inte ger automatisk uppskjutande verkan åt ett överklagande som en tredjelandsmedborgare har ingett mot ett beslut om återvändande, i den mening som avses i artikel 3 led 4 i detta direktiv, som denne har blivit föremål för efter det att den behöriga myndigheten har återkallat hans flyktingstatus, i enlighet med artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet, och därvid återkallat den tillfälliga uppehållsrätten och rätten till socialt bistånd under den tid som prövningen pågår till dess att ett beslut har fattats om detta överklagande, i det undantagsfall då denna medborgare, som lider av en allvarlig sjukdom, till följd av verkställigheten av detta beslut sannolikt kommer att utsättas för en allvarlig risk för en allvarlig och oåterkallelig försämring av sitt hälsotillstånd. I detta sammanhang ska den nationella domstolen, vid vilken en tvist har anhängiggjorts vars utgång är kopplad till ett eventuellt uppskjutande av återvändandebeslutets verkningar, anse att det överklagande som har gjorts av detta beslut har uppskjutande verkan, när överklagandet innehåller argument, som inte förefaller uppenbart ogrundade, om att verkställigheten av beslutet skulle utsätta tredjelandsmedborgaren för en allvarlig risk för en allvarlig och oåterkallelig försämring av dennes hälsotillstånd.


(1)  EUT C 44, 8.2.2021.


Top