1

Cambodia Rice Federation (CRF) är en sammanslutning som tillvaratar intressena för risindustrin i Kambodja. CRF har i sin ansökan, som ingetts tillsammans med Konungariket Kambodja, angett att den i förevarande fall handlar för sina medlemmars räkning, vilka alla är aktörer inom denna industri, och för egen räkning.

2

Sedan början av 1970-talet har Europeiska unionen beviljat utvecklingsländer handelsförmåner inom ramen för sitt allmänna preferenssystem.

3

De allmänna preferenssystem som beviljas av unionen på ett icke reciprokt sätt integreras i ett självständigt handelssystem som inrättats för att uppmuntra utvecklingsländerna att minska fattigdomen och främja en god styrning och hållbar utveckling genom att hjälpa dem att generera ytterligare intäkter tack vare internationell handel, såsom föreskrivs i skäl 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av ett allmänt preferenssystem och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (EUT L 2012, 303, s. 1) (nedan kallad GSP-förordningen). Följaktligen fungerar de bestämmelser som föreskrivs i GSP-förordningen som ett uttryck för unionens politik på området för utvecklingssamarbete.

4

Inom ramen för GSP-förordningen ger unionen utvecklingsländerna förmånstillträde till sin marknad i form av en nedsättning av de ordinarie tullarna i Gemensamma tulltaxan, vilken består av en allmän ordning och två särskilda ordningar. Den så kallade ”allt utom vapen”-ordningen (nedan kallad AUV-ordningen) är en särskild ordning till förmån för de minst utvecklade länderna.

5

För att kunna omfattas av AUV-ordningen måste ett land av Förenta nationerna definieras som ett land som hör till de minst utvecklade länderna (artikel 17 i GSP-förordningen). Den förteckning över förmånsländer enligt AUV-ordningen som avses i artikel 1.2 c i GSP-förordningen återges i bilaga IV till samma förordning.

6

Enligt AUV-ordningen var importen till unionen av Indica-ris med ursprung i Kambodja och Myanmar/Burma (nedan kallad den berörda produkten), enligt artikel 18.1 i GSP-förordningen helt befriad från tullar enligt Gemensamma tulltaxan.

7

Den 16 februari 2018 ingav Republiken Italien, som senare fick stöd av andra medlemsstater, en begäran till Europeiska kommissionen med stöd av artikel 22 och artikel 24.2 i GSP-förordningen om att skyddsåtgärder skulle vidtas mot den berörda produkten.

8

Om en produkt som har sitt ursprung i ett förmånsland inom någon av de ordningar som anges i artikel 1.2 i GSP-förordningen importeras i sådana mängder och/eller till sådana priser att detta orsakar, eller riskerar att orsaka, allvarliga störningar för unionstillverkare av likadana eller direkt konkurrerande produkter, får enligt artikel 22.1 i förordningen, tullarna enligt Gemensamma tulltaxan återinföras.

9

Den 16 mars 2018 inledde kommissionen en undersökning om skyddsåtgärder rörande importen av den berörda produkten i syfte att samla in de uppgifter som var nödvändiga för att genomföra en fördjupad bedömning. Denna undersökning byggde bland annat på deltagande från den kambodjanska regeringen, CRF och vissa exporterande kvarnar i Kambodja.

10

Efter avslutad undersökning drog kommissionen slutsatsen att den berörda produkten importerades i volymer och till priser som orsakade allvarliga svårigheter för unionsindustrin, och beslutade genom antagande av genomförandeförordning (EU) 2019/67 av den 16 januari 2019 om införande av skyddsåtgärder mot import av Indica-ris med ursprung i Kambodja och Myanmar/Burma (EUT L 15, 2019, s. 5) (nedan kallad den angripna förordningen), att tillfälligt återinföra tullarna enligt Gemensamma tulltaxan för den berörda produkten. Kommissionen ansåg att skyddsåtgärderna skulle vidtas under en period av tre år och införde en progressiv sänkning av de tillämpliga tullsatserna.

11

Konungariket Kambodja och CRF väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 10 april 2019.

12

Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 28 juni 2019 framställde kommissionen en invändning om rättegångshinder enligt artikel 130.1 i tribunalens rättegångsregler.

13

Den 21 augusti 2019 yttrade sig Konungariket Kambodja och CRF över invändningen om rättegångshinder.

14

Den 28 februari 2020 ställde tribunalen en skriftlig fråga till kommissionen som en åtgärd för processledning enligt artikel 89 i rättegångsreglerna. Kommissionen efterkom denna begäran inom den utsatta fristen.

15

Konungariket Kambodja och CRF har i sin ansökan yrkat att tribunalen ska

16

I sin invändning om rättegångshinder har kommissionen yrkat att tribunalen ska:

17

Konungariket Kambodja och CRF har i sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder yrkat att tribunalen ska

18

Enligt artikel 130.1 i rättegångsreglerna får svaranden ansöka om att tribunalen ska meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att själva saken prövas. Enligt artikel 130.7 i rättegångsreglerna ska tribunalen så snart som möjligt pröva ansökan eller, om särskilda omständigheter motiverar det, låta prövningen av ansökan anstå till den slutliga domen.

19

Eftersom kommissionen i förevarande mål har ansökt om att tribunalen ska meddela beslut i fråga om rättegångshinder och tribunalen anser sig ha tillräckliga upplysningar genom handlingarna i målet, beslutar tribunalen att meddela beslut i frågan utan vidare handläggning.

20

Till stöd för sin invändning om rättegångshinder har kommissionen i första hand gjort gällande att Konungariket Kambodja och CRF inte uppfyller villkoren för att ha talerätt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

21

För det första har kommissionen, utan att uttryckligen ta ställning till tillämpningsområdet för artikel 263 fjärde stycket FEUF, avseende frågan om huruvida en utländsk suverän stat omfattas av unionsdomstolarnas behörighet, icke desto mindre begärt att tribunalen ska pröva rådets argument i det mål som avgjordes genom domen av den 20 september 2019, Venezuela/rådet (T‑65/18, överklagad, EU:T:2019:649), och närmare bestämt invändningen att ett tredjeland inte kan betraktas som en ”fysisk eller juridisk person” i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

22

Kommissionen har vidare hävdat att Konungariket Kambodja och CRF inte är direkt berörda av den angripna förordningen.

23

Kommissionen har i detta avseende för det första gjort gällande att den angripna förordningen inte har någon rättsverkan i Kambodja och således inte i rättsligt hänseende kan beröra Konungariket Kambodja och CRF.

24

Även om den angripna förordningen kunde ha rättsverkningar i Kambodja, skulle den för det andra varken begränsa eller förbjuda export av Indica-ris från Kambodja till unionen. Kommissionen har tillagt att den angripna förordningen endast är en följd av de förfarandevillkor som fastställs i GSP-förordningen vilket medför ett tillfälligt upphävande av fördelarna med AUV-ordningen. Den konkurrensnackdel och den negativa inverkan på exportverksamheten till unionen som den angripna förordningen eventuellt skulle kunna ge Konungariket Kambodja och CRF är endast faktiska allmängiltiga anmärkningar.

25

För det tredje kan, enligt kommissionen, de rättsverkningar som följer av den angripna förordningen endast följa av att den genomförs av medlemsstaternas tullmyndigheter och endast uppkomma på importörernas nivå i unionen, vilka inte är parter i målet.

26

För det fjärde har kommissionen gjort gällande att den angripna förordningen kräver att medlemsstaternas tullmyndigheter vidtar genomförandeåtgärder, vilket innebär att förordningen i sig och utan genomförandeåtgärder inte medför några konkreta rättsverkningar för Konungariket Kambodja och CRF.

27

Kommissionen har slutligen gjort gällande att Konungariket Kambodja och CRF inte är personligen berörda av den angripna förordningen.

28

Kommissionen har i detta avseende för det första gjort gällande att den angripna förordningen är en rättsakt med allmän giltighet, som kräver genomförandeåtgärder och som berör samtliga faktiska eller potentiella importörer av den berörda produkten på samma sätt och inte särskilt pekar ut Konungariket Kambodja och CRF.

29

För det andra har kommissionen gjort gällande att den angripna förordningen ska särskiljas från hybridrättsakter, såsom antidumpningsförordningarna, i vilka den berörda ekonomiska aktören individualiseras, genom att den inte innehåller något individuellt beslut som berör Konungariket Kambodja och CRF personligen.

30

För det tredje har kommissionen gjort gällande att den angripna förordningen, eftersom den är en rättsakt med allmän giltighet, inte innehåller någon bestämd kategori som påverkas av förordningen och har tillagt att det inte finns något som tyder på att Konungariket Kambodjas och CRF:s intressen skulle sammanfalla med en kategori.

31

För det fjärde har kommissionen gjort gällande att även om det fanns en kategori som avses i den angripna förordningen, skulle den inte nödvändigtvis omfatta Konungariket Kambodja och CRF, eftersom det inte finns något som tyder på att dessa representerar samtliga intressen i en sådan kategori.

32

För det femte har kommissionen hävdat att enbart den omständigheten att Konungariket Kambodja och CRF deltog i den undersökning som föregick antagandet av den angripna förordningen inte medför att de individualiseras genom nämnda förordning.

33

Kommissionen har i andra hand gjort gällande att Konungariket Kambodja och CRF inte har något personligt intresse av att väcka direkt talan mot den angripna förordningen.

34

Kommissionen har i detta avseende gjort gällande att den angripna förordningen inte är tillämplig på Kambodja, utan på det territorium som omfattas av unionens gemensamma tulltaxa, varför den inte har någon bindande rättsverkan för Konungariket Kambodja och CRF. Kommissionen har tillagt att den angripna förordningen inte hindrar export av Indica-ris med ursprung i Kambodja till unionen och på sin höjd orsakar en allmän teoretisk och framtida skada i form av en eventuell minskad försäljning. Eftersom enheter i unionen är de enda som ska bära de rättsliga följderna av den angripna förordningen, vållar den varken Konungariket Kambodja eller CRG någon personlig skada.

35

Konungariket Kambodja och CRF har bestritt kommissionens argument.

36

Det ska inledningsvis erinras om att syftet med fördragen är att säkerställa att talan kan väckas direkt mot alla åtgärder som vidtagits av institutionerna och som är avsedda att ha rättsverkan (se dom av den 23 april 1986, Les Verts/parlamentet, 294/83, EU:C:1986:166, punkt 24 och där angiven rättspraxis). Bestämmelserna i fördragen om enskildas rätt att väcka talan ska således inte tolkas restriktivt (dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17, s. 222, och dom av den 11 juli 1996, Métropole télévision m.fl./kommissionen, T‑528/93, T‑542/93, T‑543/93 och T‑546/93, EU:T:1996:99, punkt 60).

37

Unionen är nämligen en rättslig gemenskap av sådant slag att varken medlemsstaterna eller dess institutioner kan undgå kontroll av om deras rättsakter står i överensstämmelse med fördragen, genom vilka det har inrättats ett fullständigt system med rättsmedel och förfaranden som är avsett att anförtro Europeiska unionens domstol kontrollen av huruvida institutionernas rättsakter är lagenliga (se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 1986, Les Verts/parlamentet, 294/83, EU:C:1986:166, punkterna 23 och 24).

38

Denna princip om ett effektivt domstolsskydd är en allmän princip i unionsrätten som har sitt ursprung i medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och som även har stadfästs i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (dom av den 27 juni 2013, Agrokonsulting-04, C‑93/12, EU:C:2013:432, punkt 59, och dom av den 5 november 2019, ECB m.fl./Trasta Komercbanka m.fl., C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkterna 55 och 56).

39

För att en talan som väckts av en fysisk eller juridisk person mot en akt som riktar sig mot någon annan än personen i fråga ska kunna upptas till sakprövning enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF, krävs enligt fast rättspraxis att den personen har talerätt. Talerätt föreligger i två fall, nämligen om en akt berör personen i fråga direkt och personligen eller, om personen berörs direkt av en regleringsakt och denna inte medför genomförandeåtgärder (se, dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkterna 59 och 91 och där angiven rättspraxis, beslut av den 12 januari 2017, Amrita m.fl./kommissionen, C‑280/16 P, ej publicerat, EU:C:2017:9, punkt 33 och där angiven rättspraxis, och dom av den 13 mars 2018, European Union Copper Task Force/kommissionen, C‑384/16 P, EU:C:2018:176, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

40

Det ska i detta hänseende påpekas att rättsakter om införande av skyddsåtgärder är av sådan art att de direkt och personligen berör de fysiska eller juridiska personer som kan visa att de har utpekats i kommissionens rättsakter eller som berörs av de förberedande undersökningarna (se, analogt, dom av den 21 februari 1984, Allied Corporation m.fl./kommissionen, 239/82 och 275/82, EU:C:1984:68, punkterna 10–12, se även dom av den 28 februari 2019, rådet/Growth Energy och Renewable Fuels Association, C‑465/16 P, EU:C:2019:155, punkterna 73 och 79 och där angiven rättspraxis, och dom av den 13 september 2013, Huvis/rådet, T‑536/08, ej publicerad, EU:T:2013:432, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

41

Den rättspraxis som anges i punkt 40 ovan är, även om den avser förordningar om införande av antidumpningstullar, även relevant i förevarande fall. Domstolen har nämligen redan slagit fast att en sådan omständighet inte kan få till följd att kravet att en person endast kan väcka talan mot en förordning om denne berörs direkt och personligen ska tolkas mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd, med beaktande av de olika omständigheter som kan särskilja en sökande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 juli 2002, Unión de Pequeños Agricultores/rådet, C‑50/00 P, EU:C:2002:462, punkt 44, dom av den 1 april 2004, kommissionen/Jégo-Quéré, C‑263/02 P, EU:C:2004:210, punkt 36, och dom av den 28 april 2015, T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen, C‑456/13 P, EU:C:2015:284, punkt 44).

42

Enligt rättspraxis kan förordningar om införande av skyddsåtgärder, även om de till sin art och räckvidd kan vara av normativ karaktär, i den meningen att de är tillämpliga på flertalet berörda ekonomiska aktörer, beröra vissa fysiska eller juridiska personer personligen på grund av egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer (se dom av den 10 april 2003, kommissionen/Nederlandse Antillen, C‑142/00 P, EU:C:2003:217, punkt 65 och där angiven rättspraxis, och beslut av den 30 april 2003, VVG International m.fl./kommissionen, T‑155/02, EU:T:2003:125, punkterna 40 och 41 och där angiven rättspraxis, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 17 januari 2002, Rica Foods/kommissionen, T‑47/00, EU:T:2002:7, punkterna 34 och 36). En förordning om införande av skyddsåtgärder kan således, liksom en förordning om införande av antidumpningstullar, anses vara av hybridkaraktär.

43

Eftersom den angripna förordningen inte riktar sig till Konungariket Kambodja och CRF, är det mot bakgrund av dessa principer som det ska prövas huruvida det rör sig om fysiska eller juridiska personer som direkt och personligen berörs av den angripna förordningen.

44

Som svar på den fråga som tribunalen ställt som en åtgärd för processledning bekräftade kommissionen att den inte uttryckligen har framställt någon invändning om rättegångshinder mot den talan som Konungariket Kambodja väckt, med stöd av begreppet ”fysisk eller juridisk person” i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF. Kommissionen påpekade emellertid att frågan huruvida ett mål vid tribunalen kan tas upp till sakprövning är en fråga om tvingande rätt som i förekommande fall ska prövas ex officio.

45

Syftet med artikel 263 fjärde stycket FEUF är att ge ett adekvat domstolsskydd åt alla fysiska eller juridiska personer som direkt och personligen berörs av unionsinstitutionernas rättsakter (dom av den 10 juni 2009, Polen/kommissionen, T‑257/04, EU:T:2009:182, punkt 53, och beslut av den 10 juni 2009, Polen/kommissionen, T‑258/04, ej publicerat, EU:T:2009:183, punkt 61).

46

Bestämmelserna i artikel 263 fjärde stycket FEUF ska ges en teleologisk tolkning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17, s. 222), vilket innebär att ett principiellt undantagande av tredjeländer från det domstolsskydd som nämnda bestämmelser ger skulle strida mot dess syfte.

47

Även om tredjeländer inte kan åberopa medlemsstaternas processrättsliga ställning i unionens domstolssystem, har de åtminstone samma möjligheter att föra talan inför domstol som tillerkänns juridiska personer (dom av den 10 juni 2009, Polen/kommissionen, T‑257/04, EU:T:2009:182, punkt 52, och beslut av den 10 juni 2009, Polen/kommissionen, T‑258/04, ej publicerat, EU:T:2009:183, punkt 60, och generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i målet Polen/rådet, C‑273/04, EU:C:2007:361, punkt 40).

48

Domstolen har således redan slagit fast att en enhet som är en juridisk person i princip kan väcka talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 1 oktober 1997, Regione Toscana/kommissionen, C‑180/97, EU:C:1997:451, punkterna 10–12, och dom av den 22 november 2001, Nederlandse Antillen/rådet, C‑452/98, EU:C:2001:623, punkt 51).

49

Dessutom utesluter varken artikel 263 fjärde stycket FEUF eller någon annan primärrättslig bestämmelse tredjeländer från rätten att väcka talan om ogiltigförklaring (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2014, National Iranian Oil Company/rådet, T‑578/12, ej publicerad, EU:T:2014:678, punkt 36, och dom av den 18 september 2015, Iran Liquefied Natural Gas/rådet, T‑5/13, ej publicerad, EU:T:2015:644, punkt 48).

50

I avsaknad av undantag i fördragstexten kan således ett tredjeland, som är en juridisk person enligt såväl internationell som intern rätt, inte hindras från att väcka talan mot en unionsrättsakt vid tribunalen om villkoren i artikel 263 fjärde stycket FEUF är uppfyllda.

51

Uttrycket ”varje fysisk eller juridisk person” i artikel 263 fjärde stycket FEUF ska följaktligen förstås så, att det även omfattar stater som inte är medlemsstater i unionen, såsom Konungariket Kambodja.

52

Vad gäller begreppet direkt berörd konstaterar tribunalen att en fysisk eller juridisk person är direkt berörd av det beslut som är föremål för talan när två kumulativa villkor är uppfyllda, nämligen att den omtvistade åtgärden dels har direkt inverkan på den fysiska eller juridiska personens rättsliga ställning, dels inte lämnar dem till vilka den riktar sig, och som ska genomföra den, något utrymme för skönsmässig bedömning, eftersom genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och endast följa av unionslagstiftningen, utan att några mellanliggande regler tillämpas (se dom av den 4 december 2019, Polskie Górnictwo Naftowe i Gazownictwo/kommissionen, C‑342/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:1043, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

53

Vid bedömningen av om en rättsakt ger upphov till rättsverkningar ska hänsyn tas till dess syfte, innehåll, andemening, räckvidd, verkningar, och även det rättsliga och faktiska sammanhang i vilket den antagits, och inte dess art, dess form, dess benämning, dess stöd i materiellt hänseende eller dess upphovsman (se, beslut av den 8 mars 2012, Octapharma Pharmazeutika/EMA, T‑573/10, EU:T:2012:114, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

54

I förevarande fall ger artikel 22.1 i GSP-förordningen medlemsstaterna och vissa tredje parter möjlighet att uppmärksamma kommissionen på att det föreligger omständigheter som skulle kunna göra det nödvändigt att vidta skyddsåtgärder.

55

Genom den angripna förordningen, som antagits med stöd av artikel 22.1 i GSP-förordningen, införs skyddsåtgärder i syfte att begränsa de allvarliga svårigheter som exporten av Indica-ris från Kambodja har orsakat unionsindustrin.

56

Det framgår av artikel 1.1 i den angripna förordningen att dess syfte är att tillfälligt återinföra tullarna enligt Gemensamma tulltaxan på import av Indica-ris med ursprung i Kambodja, som konkurrerar med liknande eller direkt konkurrerande produkter som saluförs i unionen. Enligt artikel 1.2 i den angripna förordningen uppgår den tull som ska tillämpas på Indica-ris med ursprung i Kambodja till 175 euro per ton för det första året, 150 euro per ton för det andra året och 125 euro per ton för det tredje året, räknat från den dag då denna förordning träder i kraft. I artikel 1.3 i nämnda förordning föreskrivs även vilket belopp som ska tillämpas vid justering av tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

57

Enligt de uppgifter som Konungariket Kambodja och CRF har lämnat och som kommissionen inte har bestritt, utgör exporten av Indica-ris från Kambodja till unionen en betydande del av den totala exporten av Indica-ris med ursprung i Kambodja, nämligen mellan 50 och 70 procent. Kommissionen preciserade även, i skäl 28 i den angripna förordningen, att Kambodja i slutet av undersökningsperioden stod för 25 procent av den totala importen av den berörda produkten till unionen. Det ska således påpekas att den angripna förordningen i betydande mån kan påverka Kambodjans ekonomiska situation. Kommissionen har för övrigt, i skäl 84 i den angripna förordningen, medgett att det skulle försvåra exporten från detta land att låta Kambodja omfattas av full tull enligt Gemensamma tulltaxan.

58

Det har visserligen redan slagits fast att enbart den omständigheten att en rättsakt kan påverka en sökandes faktiska situation inte är tillräcklig för att det ska kunna anses att den berör sökanden direkt och att endast det förhållandet att det föreligger särskilda omständigheter ger en enskild, som gör gällande att rättsakten påverkar dennes ställning på marknaden, behörighet att väcka talan med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF (dom av den 10 december 1969, Eridania m.fl./kommissionen, 10/68 och 18/68, EU:C:1969:66, punkt 7, och dom av den 18 oktober 2018, ArcelorMittal Tubular Products Ostrava m.fl./kommissionen, T‑364/16, EU:T:2018:696, punkt 40).

59

Tribunalen erinrar om att den angripna förordningen har antagits med stöd av GSP-förordningen. Såsom kommissionen har understrukit i skäl 82 i den angripna förordningen är GSP-förordningens främsta syfte att bidra till utvecklingsländernas ansträngningar att minska fattigdomen och främja gott styre och hållbar utveckling genom att hjälpa dem bland annat att skapa sysselsättning, främja industrialisering och öka sina inkomster genom internationell handel. AUV-ordningen hjälper världens fattigaste och svagaste länder, däribland Kambodja enligt GSP-förordningen, utsatta på grund av en låg och icke diversifierad exportbas, att dra fördel av handelsmöjligheter och ger de minst avancerade länderna förmånstillträde till unionsmarknaden bestående i en fullständig befrielse från tullar enligt Gemensamma tulltaxan.

60

Genom den angripna förordningen upphör tillfälligt det förmånstillträde till unionens marknad som Konungariket Kambodja åtnjöt i egenskap av land upptaget i bilaga IV till GSP-förordningen, som återger den förteckning över förmånsländer enligt AUV-ordningen som avses i artikel 1.2 c i GSP-förordningen. Införandet av skyddsåtgärder förändrar således de rättsliga och ekonomiska villkor under vilka försäljningen av Indica-ris med ursprung i Kambodja sker på unionsmarknaden. Konungariket Kambodjas rättsliga ställning påverkas således direkt och väsentligt.

61

Den angripna förordningen har således direkta rättsverkningar för Konungariket Kambodja, eftersom kommissionen genom denna förordning har ändrat Konungariket Kambodjas rättsliga ställning i egenskap av land som åtnjuter fullständig befrielse från tullar enligt Gemensamma tulltaxan.

62

Kommissionens argument att den angripna förordningen inte har någon rättsverkan för Konungariket Kambodja och inte påverkar exporten av Indica-ris från Kambodja till unionen kan således inte godtas.

63

Tribunalen kan inte heller godta kommissionens argument att Konungariket Kambodjas rättsliga ställning inte påverkas direkt, eftersom de skyddsåtgärder som införts genom den angripna förordningen endast är tillämpliga på importörer som är etablerade i unionen. Även om det är riktigt att det i den angripna förordningen anges vilka åtgärder som i första hand är tillämpliga på nämnda importörer, påverkar dessa åtgärder direkt den kambodjanska staten, vilken, såsom anges i punkterna 57, 59 och 61 ovan, begränsas i sin ekonomiska verksamhet på grund av att dessa åtgärder tillämpas på nämnda importörer.

64

Det är självklart så, att det ankommer på de importörer som är etablerade i unionen att tillämpa nämnda åtgärder, eftersom de rättsakter som antas av Europeiska unionens institutioner i princip inte är avsedda att tillämpas utanför unionens territorium. Trots detta kan de enheter som påverkas av den angripna förordningen vara direkt berörda av de skyddsåtgärder som tillämpas på dem. Den omständigheten att Gemensamma tulltaxans tullar tillfälligt återinförs på import av den berörda produkten till unionen innebär nämligen att tillträdet till unionsmarknaden begränsas för vissa enheter, däribland Konungariket Kambodja, som tidigare beviljats ett förmånligt tillträde till unionsmarknaden genom en särskild preferensordning (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 13 september 2018, Almaz-Antey/rådet, T‑515/15, ej publicerad, EU:T:2018:545, punkt 65).

65

Det ska vidare erinras om att enbart den omständigheten att Konungariket Kambodja inte betalar de tullavgifter som är tillämpliga på import av Indica-ris med ursprung i Kambodja till unionen, eftersom dessa tullar betalas av importörerna till unionen, inte gör det möjligt att dra slutsatsen att den angripna förordningen inte har någon rättslig inverkan på dess situation (se, för ett liknande resonemang och analogt, dom av den 20 mars 1985, Timex/rådet och kommissionen, 264/82, EU:C:1985:119, punkterna 12–16, och dom av den 3 maj 2018, Distillerie Bonollo m.fl./rådet, T‑431/12, överklagad, EU:T:2018:251, punkterna 61 och 62).

66

För det andra ska det påpekas att enbart den omständigheten att en nationell genomförandeåtgärd vidtas vid tillämpningen av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad inte i sig utesluter att en sökande kan anses vara direkt berörd av den aktuella rättsakten, dock under förutsättning att den medlemsstat som ansvarar för genomförandet av denna inte har något eget utrymme för skönsmässig bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 oktober 2005, Land Oberösterreich och Österrike/kommissionen, T‑366/03 och T‑235/04, EU:T:2005:347, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

67

För det fall den medlemsstat som ansvarar för genomförandet av den angripna rättsakten inte har något eget utrymme för skönsmässig bedömning, ska det nationella beslutet nämligen automatiskt antas och sökandens rättsliga ställning ska anses påverkas direkt av det angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2009, kommissionen/Ente per le Ville Vesuviane och Ente per le Ville Vesuviane/kommissionen, C‑445/07 P och C‑455/07 P, EU:C:2009:529, punkterna 45 och 46 och där angiven rättspraxis).

68

Tribunalen anser i detta avseende att med hänsyn till ordalydelsen i artikel 1.1–1.3 i den angripna förordningen ger denna inte medlemsstaterna något utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller de ifrågavarande tullarna och storleken på den tull som ska tillämpas på Indica-ris med ursprung i Kambodja (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 1995, Antillean Rice Mills m.fl./kommissionen, T‑480/93 och T‑483/93, EU:T:1995:162, punkt 63), varför även det andra villkoret för att vara direkt berörd är uppfyllt.

69

Tribunalen finner således att Konungariket Kambodja är direkt berört av den angripna förordningen.

70

Vad gäller begreppet personligen berörd i artikel 263 fjärde stycket FEUF krävs det, för att en fysisk eller juridisk person ska anses vara personligen berörd av en rättsakt med allmän giltighet som antagits av en unionsinstitution, att denna person i sin rättsliga ställning berörs av rättsakten i fråga på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer och därigenom försätter dem i en ställning som motsvarar den som gäller för en person som ett sådant beslut är riktat till (dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17, s. 223, och dom av den 18 maj 1994, Codorniu/rådet, C‑309/89, EU:C:1994:197, punkt 20, se även, dom av den 10 april 2003, kommissionen/Nederlandse Antillen, C‑142/00 P, EU:C:2003:217, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

71

Det följer av den rättspraxis som anges i punkterna 40–42 ovan att den omständigheten att en angripen rättsakt är normativ inte utesluter att den kan beröra vissa berörda juridiska eller fysiska personer direkt och personligen (dom av den 18 maj 1994, Codorniu/rådet, C‑309/89, EU:C:1994:197, punkt 19; se även, dom av den 28 februari 2019, rådet/Growth Energy och Renewable Fuels Association, C‑465/16 P, EU:C:2019:155, punkt 72 och där angiven rättspraxis, dom av den 14 september 1995, Antillean Rice Mills m.fl./kommissionen, T‑480/93 och T‑483/93, EU:T:1995:162, punkt 66).

72

I motsats till vad kommissionen har hävdat innebär den omständigheten att den angripna förordningen syftar till att återinföra tullsatserna i Gemensamma tulltaxan för all import av den berörda produkten till unionen således inte de facto att det är omöjligt för vissa fysiska eller juridiska personer att vara personligen berörda av nämnda förordning.

73

Mot bakgrund av den rättspraxis som det erinrats om i punkt 42 ovan kan tribunalen inte heller godta kommissionens argument att en förordning om införande av skyddsåtgärder, såsom den som har angripits i förevarande mål, inte kan vara av hybridkaraktär på samma sätt som antidumpnings- och antisubventionsförordningarna.

74

Eftersom den angripna förordningen inför skyddsåtgärder med allmän räckvidd, kan det, i likhet med vad kommissionen har gjort gällande, konstateras att var och en som är beredd och lämpad att exportera den berörda produkten till unionen kan bli föremål för dess tillämpning. Detta innebär emellertid inte att vissa fysiska eller juridiska personer under vissa omständigheter inte kan vara personligen berörda av förordningen och därmed omfattas av en bestämd kategori.

75

Den omständigheten att en person deltar i det förfarande som leder till antagandet av en unionsrättsakt kan således särskilja denna person i förhållande till rättsakten i fråga, vilket med nödvändighet innebär att denna rättsakt har bindande rättsverkningar för denne, när vissa processrättsliga skyddsregler har föreskrivits för denna person i tillämpliga unionsbestämmelser (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 oktober 1983, Fediol/kommissionen, 191/82, EU:C:1983:259, punkt 31; av den 17 januari 2002, Rica Foods/kommissionen, T‑47/00, EU:T:2002:7, punkt 55, och beslut av den 14 december 2005, Arizona Chemical m.fl./kommissionen, T‑369/03, EU:T:2005:458, punkt 72).

76

Det domstolsskydd som en fysisk eller juridisk person åtnjuter enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF ska dessutom fastställas på grundval av den personens särskilda situation i förhållande till alla andra berörda personer. Det avgörande vid fastställandet av vilka personer som är personligen berörda av ett beslut om införande av en skyddsåtgärd är således det domstolsskydd som staten eller territoriet samt de berörda företagen mot vilka skyddsåtgärden har antagits har enligt unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 februari 1999, Antillean Rice Mills m.fl./kommissionen, C‑390/95 P, EU:C:1999:66, punkt 28).

77

Den omständigheten att kommissionen enligt särskilda bestämmelser är skyldig att beakta följderna av den rättsakt som den avser att anta för vissa fysiska eller juridiska personer kan också innebära att dessa personer individualiseras (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 1995, Antillean Rice Mills m.fl./kommissionen, T‑480/93 och T‑483/93, EU:T:1995:162, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

78

I förevarande fall åsyftas Konungariket Kambodja uttryckligen och specifikt i den angripna förordningen. Det anges nämligen vid namn i den ifrågasatta förordningens titel som ett land i förhållande till vilket skyddsåtgärderna införs.

79

Vad gäller de processrättsliga skyddsregler som Konungariket Kambodja åtnjuter i egenskap av land mot vilket skyddsåtgärderna har vidtagits, kan det konstateras att det i artikel 22.4 i GSP-förordningen föreskrivs att kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa regler för förfarandet för antagande av allmänna skyddsåtgärder, bland annat vad gäller parternas rättigheter.

80

Det var på denna grund som kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1083/2013 av den 28 augusti 2013 om inrättande av bestämmelser om förfarandet för tillfälligt upphävande av tullförmåner och antagande av allmänna skyddsåtgärder enligt GSP-förordningen (EUT L 293, 2013, s. 16) (nedan kallad den delegerade förordningen) antogs.

81

I enlighet med förfarandereglerna i den delegerade förordningen tillerkänns det land som omfattas av AUV-ordningen och ”berörda parter”, vilka i artikel 22.3 i GSP-förordningen definieras som parter som berörs av produktion, distribution eller försäljning av import med ursprung i ett land som omfattas av förmånsordningarna och liknande eller direkt konkurrerande produkter, ett visst antal rättigheter och processuella garantier.

82

Förutom att Konungariket Kambodja var ett förmånsland enligt AUV-systemet, har det även ansetts vara en ”berörd part”. Det framgår nämligen av skäl 19 i den angripna förordningen att kommissionen har upptagit den kambodjanska regeringen i förteckningen över ”berörda parter” som har yttrat sig efter det att kommissionen meddelat sina iakttagelser.

83

I den delegerade förordningen föreskrivs således att Konungariket Kambodja, i egenskap av förmånsland enligt AUV-ordningen, samt alla andra berörda parter har rätt att bli underrättade om att undersökningen har inletts och att få tillgång till den fullständiga texten till det skriftliga klagomålet (artikel 10.2 i den delegerade förordningen). Vid undersökningen är kommissionen skyldig att beakta de berörda parternas synpunkter om de är tillräckligt underbyggda (artikel 11.2 i den delegerade förordningen). Senare, när kommissionen meddelar de viktigaste övervägandena på grundval av vilka den fattar sitt beslut, kan samma parter även lämna sina synpunkter, vilka ska beaktas av kommissionen (artikel.3 och 17.5 i den delegerade förordningen).

84

Konungariket Kambodja, i egenskap av förmånsland inom ramen för AUV-ordningen, och alla andra berörda parter har dessutom rätt att på skriftlig begäran få tillgång till den akt som kommissionen upprättat efter det att undersökningen inletts. De får ta del av och bemöta alla uppgifter som finns i denna. Deras synpunkter ska beaktas i den mån de är tillräckligt väl underbyggda (artikel 14.2 i den delegerade förordningen). Nämnda förordning ger även förmånslandet enligt AUV-ordningen och berörda parter rätt att höras av kommissionen (artikel 15.1 i den delegerade förordningen) och begära att förhörsombudet ingriper (artikel 16.1 i den delegerade förordningen).

85

Vad gäller Konungariket Kambodjas aktiva deltagande i undersökningsförfarandet är det utrett att Konungariket Kambodja intervenerade i det förfarande som ledde till antagandet av den angripna förordningen. I skäl 19 i den angripna förordningen har kommissionen nämligen hänvisat till de synpunkter som den kambodjanska regeringen lämnat i egenskap av berörd part. Andra hänvisningar till Konungariket Kambodjas eller den kambodjanska regeringens aktiva deltagande i kommissionens undersökning återges i skälen 34, 41, 52, 72 och 73 i den angripna förordningen.

86

Även om ett aktivt deltagande i utredningen inte i sig är ett tillräckligt villkor för att bedöma huruvida en fysisk eller juridisk person är personligen berörd, är det emellertid inte irrelevant. Sökandens aktiva deltagande i det administrativa förfarandet, till exempel genom att lämna uppgifter och att inkomma med skriftliga yttranden, utgör nämligen en relevant faktor när det gäller att fastställa att sökanden är personligen berörd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 april 2015, TMK Europe, C‑143/14, EU:C:2015:236, punkterna 24–26, och dom av den 11 juli 1996, Sinochem Heilongjiang/rådet, T‑161/94, EU:T:1996:101, punkt 47).

87

När det gäller nödvändigheten av att beakta den angripna förordningens konsekvenser för Konungariket Kambodja konstaterar tribunalen, såsom framgår av punkterna 56–59 ovan, att den angripna förordningen, genom att tillfälligt upphäva det skydd som Konungariket Kambodja åtnjöt enligt GSP-förordningen, kan orsaka sökanden en betydande ekonomisk skada, med hänsyn till den betydelse som exporten av Indica-ris till unionen har för landets ekonomi.

88

Kommissionen har själv anfört att syftet med GSP-förordningen motiverar en gradvis liberalisering av skyddsåtgärderna under tre år och har således ansett att en gradvis sänkning av den tillämpliga tullsatsen borde räcka för att unionsindustrin ska kunna bekämpa försämringen av den ekonomiska eller finansiella situationen (skälen 81–85 i den angripna förordningen).

89

Av det ovan anförda drar tribunalen slutsatsen att när kommissionen vidtar skyddsåtgärder ska den, i den mån omständigheterna i det enskilda fallet inte utgör hinder, undersöka vilka negativa återverkningar som dess beslut kan få på ekonomin i Konungariket Kambodja, i egenskap av förmånsland inom ramen för AUV-ordningen, samt för berörda parter, och därav dra slutsatsen att dessa, vad gäller frågan om huruvida en talan ska kunna tas upp till sakprövning, ska anses vara personligen berörda såsom ingående i en begränsad krets av fysiska personer eller som kan identifieras av kommissionen och som särskilt berörs av den angripna förordningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 januari 1985, Piraiki-Patraiki/kommissionen, 11/82, EU:C:1985:18, punkterna 28 och 31, och dom av den 11 februari 1999, Antillean Rice Mills m.fl./kommissionen, C‑390/95 P, EU:C:1999:66, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

90

Kommissionens skyldighet att beakta Konungariket Kambodjas särskilda situation förstärks av konstaterandet att antagandet av skyddsåtgärder på grundval av artikel 26 i GSP-förordningen undergräver och utgör ett undantag från en exportfrihet till följd av att Konungariket Kambodja beviljats förmånsbehandling på grundval av GSP-förordningen.

91

När ett beslut berör en grupp personer som, på grund av kriterier som är utmärkande för gruppmedlemmarna kunde identifieras eller skulle ha kunnat identifieras när rättsakten antogs, kan dessa personer vara personligen berörda av rättsakten då de ingår i en begränsad krets av ekonomiska aktörer. Det kan bland annat förhålla sig på det viset när beslutet innebär att de rättigheter som den enskilde har förvärvat före dess antagande ändras (se, dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen, C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkt 59 och där angiven rättspraxis). I förevarande fall ingår Konungariket Kambodja i en sluten kategori, i egenskap av förmånsland inom ramen för AUV-ordningen, som anges i den angripna förordningen och som har deltagit aktivt i det förfarande som ledde till antagandet av den angripna förordningen och mot bakgrund av vilket följderna av skyddsåtgärderna beaktades vid fastställandet av tullsatserna i Gemensamma tulltaxan.

92

Det framgår av punkterna 79–91 ovan att Konungariket Kambodja befinner sig i en situation som särskiljer sig i förhållande till alla andra personer.

93

Utan att det är nödvändigt att fastställa huruvida den angripna förordningen utgör en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder, i den mening som avses i den andra situation som anges i den rättspraxis som anges i punkt 39 ovan, finner tribunalen att Konungariket Kambodja är personligen berört av den angripna förordningen och således har talerätt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

94

Även om det framgår av fast rättspraxis att när det i en och samma talan som väckts av flera sökande har fastställts att en av dem har talerätt, saknas det anledning att pröva huruvida de andra sökandena har talerätt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 mars 1993, CIRFS m.fl./kommissionen, C‑313/90, EU:C:1993:111, punkt 31, och dom av den 9 juli 2007, Sun Chemical Group m.fl./kommissionen, T‑282/06, EU:T:2007:203, punkt 50 och där angiven rättspraxis), beslutar tribunalen för fullständighetens skull att pröva frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning med avseende på CRF.

95

Det ska inledningsvis erinras om att enligt rättspraxis kan en talan som väckts av en sammanslutning tas upp till sakprövning i tre väl avgränsade typfall. Det rör sig för det första om det fall då branschorganisationer enligt en lagbestämmelse uttryckligen tillerkänns en rad processuella rättigheter, för det andra när sammanslutningen företräder intressen hos företag som har talerätt och för det tredje det fall där sammanslutningen individualiseras på grund av att dess egna intressen i egenskap av sammanslutning påverkas, särskilt på grund av att dess ställning som förhandlare påverkas av den rättsakt som begärs ogiltigförklarad (se beslut av den 30 september 1997, Federolio/kommissionen, T‑122/96, EU:T:1997:142, punkt 61 och där angiven rättspraxis, och dom av den 15 januari 2013, Aiscat/kommissionen, T‑182/10, EU:T:2013:9, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

96

I förevarande fall har CRF hävdat att den agerar för sina medlemmar och för egen räkning, varför den i huvudsak har åberopat det andra och det tredje typfallet. Det ska således fastställas huruvida antingen CRF eller dess medlemmar är direkt och personligen berörda av den angripna förordningen.

97

Tribunalen anser att det är lämpligt att först pröva det andra typfallet som avses i punkt 94 ovan, nämligen att sammanslutningen företräder intressena hos medlemsföretag som själva har talerätt.

98

I ett sådant typfall grundar sig sammanslutningens talerätt på uppfattningen att föreningens väckande av talan innebär processuella fördelar, eftersom den gör det möjligt att undvika att det väcks talan i ett stort antal fall mot samma rättsakter, eftersom sammanslutningen har ersatt en eller flera av dess medlemmar vars intressen den företräder, då dessa medlemmar själva hade kunnat väcka en talan som kan tas upp till sakprövning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 juli 1995, AITEC m.fl./kommissionen, T‑447/93–T‑449/93, EU:T:1995:130, punkt 60).

99

Det ska således prövas huruvida CRF:s medlemmar befann sig i en situation som gjorde det möjligt att väcka talan med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF. Eftersom den angripna förordningen inte riktar sig till dessa företag, ska frågan huruvida förordningen berör dem direkt och personligen prövas.

100

För det första framgår det av den rättspraxis som anges i punkterna 40–42 ovan att det inte är uteslutet att en förordning om införande av skyddsåtgärder som genom sin art och sin allmänna giltighet är av normativ karaktär, genom att den är generellt tillämplig på samtliga berörda ekonomiska aktörer, kan beröra vissa av dem direkt och personligen, däribland, under vissa villkor, tillverkare och exportörer av nämnda produkt.

101

Sådana rättsakter är av sådan art att de direkt och personligen berör de företag som producerar och exporterar Indica-ris med ursprung i Kambodja och som på grundval av uppgifter om deras näringsverksamhet hålls ansvariga för de allvarliga svårigheter som orsakats eller riskerar att orsakas, unionsindustrin. Så är fallet med tillverkande och exporterande företag som kan visa att de har utpekats i kommissionens eller rådets rättsakter eller som berörs av de förberedande undersökningarna (se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 februari 1984, Allied Corporation m.fl./kommissionen, 239/82 och 275/82, EU:C:1984:68, punkterna 11 och 12, och dom av den 7 maj 1987, NTN Toyo Bearing m.fl./rådet, 240/84, EU:C:1987:202, punkt 5).

102

Tribunalen kommer därför närmare bestämt att pröva frågan huruvida CRF har talerätt för sina medlemmars räkning, vilka angetts av kommissionen i den angripna förordningen eller som berörs av det förfarande som ledde till antagandet av den angripna förordningen.

103

För det första framgår det av den rättspraxis som nämnts ovan i punkterna 100 och 101 att ett företag inte kan anses vara direkt berört av en förordning om införande av en antidumpningstull enbart på grund av dess egenskap av tillverkare av den produkt som omfattas av tullen. Rollen som exportör är avgörande i detta hänseende. Det framgår nämligen av denna rättspraxis att den omständigheten att vissa tillverkare och exportörer av den aktuella produkten är direkt berörda av en förordning om införande av skyddsåtgärder bland annat beror på att de hålls ansvariga för de allvarliga svårigheter som vållas eller riskerar att orsaka unionsindustrin allvarliga svårigheter. En producent som inte exporterar sin produktion till unionsmarknaden, utan endast avsätter den på sin inhemska marknad, kan inte ge upphov till sådana svårigheter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 februari 2019, rådet/Growth Energy och Renewable Fuels Association, C‑465/16 P, EU:C:2019:155, punkt 74).

104

I förevarande fall framgår det av skälen 8, 35 och 38 i den angripna förordningen att kommissionen angav att den mottagit tretton svar från exporterande kvarnar i Kambodja avseende stickprovsförfarandet. Tre av dem valdes ursprungligen ut på grundval av den största exportvolymen till unionen. Till följd av en mer ingående analys och synpunkter från CRF ersatte kommissionen två exportörer från Kambodja och preciserade att endast ett exporterande bolag i Kambodja hade besvarat frågeformuläret. Det har således inte bestritts att de kambodjanska företag som omfattas av undersökningsförfarandet och av stickprovsförfarandet är exportörer. Kommissionen har inte heller bestritt att de kambodjanska exportörer som på detta sätt identifierats och berörts av det förfarande som ledde till antagandet av den angripna förordningen är medlemmar i CRF. Bland dessa angavs Amru Rice (Cambodia) Co., Ltd särskilt i den angripna förordningen och Golden Rice (Cambodia) Co., Ltd besvarade kommissionens frågeformulär.

105

Vidare var de kambodjanska exportörernas kommersiella beteende direkt orsaken till begäran om undersökning till kommissionen, vilken ledde till antagandet av den angripna förordningen. Det framgår vidare av skälen 62–64 i den angripna förordningen att exporten av CRF:s medlemmars produktion på unionsmarknaden och deras affärsverksamhet är den direkta orsaken till konstaterandena om förekomsten av allvarliga svårigheter för unionsindustrin.

106

Vad för det andra gäller frågan huruvida de berörda fysiska eller juridiska personernas rättsliga ställning påverkas, framgår det av punkterna 52–62 ovan att den angripna förordningen förändrar dessa medlemmars faktiska situation såtillvida att den innebär att tullsatserna i Gemensamma tulltaxan på import av Indica-ris med ursprung i Kambodja återinförs för de exporterande CRF-medlemmarnas export till unionen. Det är således utrett att återinförandet av tullsatserna i Gemensamma tulltaxan kan försvåra exporten till unionen, vilket kommissionen medgav i skäl 84 i den angripna förordningen. Den angripna förordningen påverkar även deras rättsliga ställning. Genom denna förordning ändras nämligen de rättigheter som kambodjanska exportörer tillerkänns genom GSP-förordningen för att kunna åtnjuta förmånstillträde till unionsmarknaden genom fullständig befrielse från tullar enligt Gemensamma tulltaxan.

107

För det tredje, mot bakgrund av de principer som anges i punkterna 63–65 ovan, kan tribunalen inte godta kommissionens argument att de exporterande medlemmarna i CRF inte påverkas direkt i sin rättsliga situation, eftersom de skyddsåtgärder som införts genom den angripna förordningen endast är tillämpliga på importörer som är etablerade i unionen. Dessa åtgärder påverkar nämligen direkt de exporterande medlemmarna i CRF, vars ekonomiska verksamhet begränsas. Att tillfälligt återinföra tullsatserna i Gemensamma tulltaxan på import av Indica-ris med ursprung i Kambodja till unionen är detsamma som att begränsa tillträdet till unionsmarknaden för exportörer som tidigare beviljats förmånsbehandling till unionsmarknaden genom en särskild preferensordning. Enbart den omständigheten att de exporterande medlemmarna i CRF inte betalar de tullar som tillämpas vid import till unionen av Indica-ris med ursprung i Kambodja, eftersom dessa tullar erläggs av importörerna, gör det således inte möjligt att dra slutsatsen att den angripna förordningen inte har någon inverkan på deras rättsliga ställning.

108

För det fjärde är ett bolag vars produkter omfattas av skyddsåtgärder direkt berört av en förordning om införande av sådana åtgärder, eftersom denna förordning ålägger medlemsstaternas tullmyndigheter att ta ut de införda tullarna utan att dessa myndigheter ges något som helst utrymme för skönsmässig bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 september 1997, Shanghai Bicycle/rådet, T‑170/94, EU:T:1997:134, punkt 41 och där angiven rättspraxis, och dom av den 19 november 1998, Champion Stationery m.fl./rådet, T‑147/97, EU:T:1998:266, punkt 31). I förevarande fall har det redan konstaterats, i punkterna 66 och 68 ovan, att den angripna förordningen inte lämnar något utrymme för skönsmässig bedömning till dem till vilka den riktar sig och som ska genomföra den.

109

Tribunalen finner således att den exporterande medlemmen i CRF, som identifierats av kommissionen i den angripna förordningen och de exporterande medlemmar i CRF som identifierats och berörs av det förfarande som ledde till antagandet av den angripna förordningen, är direkt berörda av den angripna förordningen.

110

Såsom redan har angetts i punkterna 42, 71–77, 100 och 101 ovan, utesluter den angripna förordningens normativa karaktär inte att vissa företag kan vara personligen berörda av förordningen på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för dem och som särskiljer dem från alla andra personer.

111

Det ska i detta hänseende för det första påpekas att det rättsliga skyddet för företag som är personligen berörda av skyddsåtgärder inte kan påverkas av enbart den omständigheten att åtgärderna har vidtagits med avseende på en stat och inte med avseende på enskilda företag (se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 september 1997, Shanghai Bicycle/rådet, T‑170/94, EU:T:1997:134, punkt 38). Den omständigheten att skyddsåtgärderna i den angripna förordningen införs på nationell nivå, och inte i förhållande till identifierade exportörer, kan således inte i sig utgöra hinder för domstolsskyddet för de exporterande medlemmarna i CRF.

112

Det har under alla omständigheter redan slagits fast att en tillverkande exportör som anges med namn i en angripen förordning kan anses vara personligen berörd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2016, Crown Equipment (Suzhou) och Crown Gabelstapler/rådet, T‑351/13, ej publicerad, EU:T:2016:616, punkt 28 och där angiven rättspraxis). I förevarande fall framgår det av punkt 104 ovan att Amru Rice (Cambodia) Co. namnges i den angripna förordningen och att andra exporterande medlemmar i CRF har identifierats av kommissionen under stickprovsförfarandet och undersökningen.

113

Vad därefter gäller de processuella garantier som medlemmarna i CRF åtnjuter i egenskap av exportörer i Kambodja, ska det konstateras att exportörer av Indica-ris med ursprung i Kambodja, liksom ”berörda parter” i den mening som avses i artikel 22.3 i GSP-förordningen, i enlighet med förfarandereglerna i den delegerade förordningen, tillerkänns ett antal processuella rättigheter och garantier.

114

I den delegerade förordningen föreskrivs således att exportörer och andra berörda parter ska ha rätt att bli underrättade om att undersökningen har inletts och att få ta del av den fullständiga texten till det skriftliga klagomålet (artikel 10.2 i den delegerade förordningen). Om kommissionen önskar genomföra kontrollbesök, även i tredjeländer, för att undersöka bland annat exportörernas bokföring, måste den inhämta samtycke från de ekonomiska aktörer som berörs av dessa besök och informera dem om vilka slags uppgifter som ska kontrolleras och krävas (artikel 12 i den delegerade förordningen). Berörda parter ska även tillerkännas de övriga rättigheter som anges i punkterna 83 och 84 ovan.

115

Det framgår av punkt 104 ovan att det inte har bestritts att de kambodjanska företag som omfattas av stickprovsförfarandet och undersökningsförfarandet är exportörer och att dessa exportörer är medlemmar i CRF. Amru Rice (Cambodia) CO., en exporterande medlem i CRF, upptog kommissionen dessutom vid namn i förteckningen över ”berörda parter”.

116

När det gäller frågan huruvida de exporterande medlemmarna i CRF deltog aktivt i det förfarande som ledde till att den angripna förordningen antogs, framgår det av punkterna 104 och 115 ovan att kommissionen valde ut ett visst antal exporterande medlemmar i CRF och att de deltog i stickprovsförfarandet och under undersökningsförfarandet. Kommissionen har medgett att den i möjligaste mån hade använt uppgifter och synpunkter från de exporterande medlemmar i CRF som deltog i undersökningen (skälen 8, 19, 35 och 38 i den angripna förordningen).

117

Den omständigheten att kommissionen beslutade att inte beakta de upplysningar som lämnats av vissa företag som deltog i den förberedande undersökningen påverkar inte möjligheten för dessa företag att åberopa sin medverkan till stöd för att visa att de är personligen berörda. De exportörer som deltog i stickprovsförfarandet och de som ursprungligen valdes ut deltog i det förberedande undersökningsförfarandet och såg sin ståndpunkt granskad av kommissionen inom ramen för det förfarande som ledde till antagandet av den angripna förordningen. Denna slutsats påverkas inte av den omständigheten att kommissionen slutligen beslutade att inte beakta de uppgifter som dessa exportörer hade lämnat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 juli 1996, Sinochem Heilongjiang/rådet, T‑161/94, EU:T:1996:101, punkt 47).

118

När det gäller kommissionens skyldighet att beakta följderna av den rättsakt som den avser att anta för situationen för de exporterande producenter som är medlemmar av CRF, framgår det av skälen 81 och 84 i den angripna förordningen att kommissionen, genom att ange att Kambodja ”[inte skulle] åläggas full tull under hela de tre åren, vilket gör export svårare, utan skulle gradvis kunna exportera mer Indica-ris till unionen”, har medgett att förordningen kunde påverka de kambodjanska exportörernas ekonomiska situation och med vilken lätthet dessa kunde exportera Indica-ris från Kambodja till unionen. Kommissionen beaktade även dessa konsekvenser för att besluta att det var tillräckligt med en progressiv sänkning av tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

119

Det ska slutligen tilläggas att fysiska eller juridiska personer mot vilka skyddsåtgärder har vidtagits kan vara personligen berörda på grundval av att uppgifter om deras näringsverksamhet har använts (se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 oktober 2018, Rotho Blaas, C‑207/17, EU:C:2018:840, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

120

I förevarande fall framgår det av skälen 27–42, 61–64, 66–68, 76 och 77 i den angripna förordningen att kommissionen använde sifferuppgifterna från Eurostat avseende import från Kambodja, det vill säga de kambodjanska exportföretagen, i absoluta tal och i marknadsandelar samt priser för dessa, och att den uttryckligen kopplade ökningen av denna import till de allvarliga svårigheter som drabbade unionsindustrin, vilka enligt kommissionen motiverade antagande av skyddsåtgärder. Den exporterande medlemmen i CRF som namnges i den angripna förordningen och de exporterande medlemmar av CRF som identifierats av kommissionen och som berörts av stickprovsförfarandet och undersökningsförfarandet är således personligen berörda av den angripna förordningen, eftersom skyddsåtgärderna har införts med stöd av uppgifter om deras näringsverksamhet.

121

Mot bakgrund av det ovan anförda ska medlemmarna i CRF, som är exportörer av Indica-ris med ursprung i Kambodja till unionen, anses ingå i en sluten grupp, i den mening som avses i rättspraxis, eftersom de namnges i den angripna förordningen och deltog i det förfarande som ledde till antagandet av nämnda förordning, och vars uppgifter om deras affärsverksamhet användes för att införa skyddsåtgärderna mot dem och med avseende på vilka konsekvenserna av dessa åtgärder beaktades vid fastställandet av tullarna i Gemensamma tulltaxan. Dessa företag berörs således personligen av den angripna förordningen.

122

Tribunalen finner således att CRF har talerätt som företrädare för de medlemmar som exporterar Indica-ris med ursprung i Kambodja till unionen, vilka är direkt och personligen berörda av den angripna förordningen, utan att det är nödvändigt att pröva frågan huruvida CRF har rätt att agera individuellt eller för de medlemmars räkning som inte har identifierats av kommissionen eller som berörs av det förfarande som ledde till antagandet av den angripna förordningen och utan att det är nödvändigt att pröva huruvida den angripna förordningen innehåller sådana genomförandeåtgärder som avses i det andra fallet i punkt 39 ovan angiven rättspraxis.

123

Eftersom argumentet att Konungariket Kambodja och CRF saknar berättigat intresse av att få saken prövad har anförts av kommissionen i andra hand, erinrar tribunalen om att en talan om ogiltigförklaring som väckts av en fysisk eller juridisk person enligt fast rättspraxis endast kan tas upp till sakprövning om personen har ett berättigat intresse av att den angripna rättsakten ogiltigförklaras. Ett sådant intresse förutsätter att själva ogiltigförklaringen av rättsakten kan få rättsverkningar och att talan således kan medföra en fördel för den person som har väckt den (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 september 2009, kommissionen/Koninklijke FrieslandCampina, C‑519/07 P, EU:C:2009:556, punkt 63, dom av den 21 december 2011, ACEA/kommissionen, C‑319/09 P, ej publicerad, EU:C:2011:857, punkt 67, dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen, C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkt 67, och dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonlinie m.fl./kommissionen, C‑133/12 P, EU:C:2014:105, punkt 54).

124

För att en sökande ska anses ha ett berättigat intresse av att få saken prövad ska det föreligga ett faktiskt intresse. Det får inte avse en hypotetisk framtida situation. En sökandes berättigade intresse av att få saken prövad, vad avser ändamålet med talan, ska föreligga när talan väcks med risk för att den annars avvisas. Ändamålet med talan ska bestå fram till domstolsavgörandet, vid äventyr av att det beslutas att det saknas anledning att döma i saken (se dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkterna 56 och 57 och där angiven rättspraxis, och dom av den 10 april 2019, Deutsche Post/kommissionen, T‑388/11, EU:T:2019:237, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

125

Det ankommer på sökanden att visa att denne har ett berättigat intresse av att få saken prövad. Om det intresse som en sökande påstår sig ha rör en framtida rättslig ställning måste vederbörande styrka att ingreppet i den rättsliga ställningen redan vid denna tidpunkt är säkert. En sökande kan följaktligen inte åberopa framtida och osäkra förhållanden till stöd för sitt intresse av att begära ogiltigförklaring av den angripna rättsakten (se dom av den 30 april 2014, Hagenmeyer och Hahn/kommissionen, T‑17/12, EU:T:2014:234, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

126

I förevarande fall erinrar tribunalen om att det redan har konstaterats att den angripna förordningen påverkade såväl den ekonomiska situationen som den rättsliga situationen för Konungariket Kambodja och de exporterande medlemmarna i CRF.

127

Eftersom Konungariket Kambodjas och CRF:s verksamhet påverkas av den angripna förordningen, kan ogiltigförklaringen av de tullar i Gemensamma tulltaxan som återinförts genom nämnda förordning, vilka påförs import till unionen av Indica-ris med ursprung i Kambodja, ge Konungariket Kambodja och CRF en personlig fördel.

128

Kambodja och CRF, som agerar för de exporterande medlemmar som berördes av den undersökning som ledde till att den angripna förordningen antogs räkning, har således ett berättigat ett intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av nämnda förordning.

129

Denna slutsats påverkas inte av den rättspraxis som kommissionen har åberopat.

130

I domen av den 21 december 2016, rådet/Front Polisario (C‑104/16 P, EU:C:2016:973), prövade domstolen frågan om tillämpningen av ett liberaliseringsavtal på ett geografiskt område som var föremål för territoriella anspråk av myndigheterna i ett tredjeland. Frågan gav således upphov till en problematik avseende internationell rätt avseende erkännande av ett territoriums gränser och inte verkningarna av en förordning som omfattades av unionens handelspolitik.

131

Av vad som anförts ovan följer att invändningen om rättegångshinder ska ogillas.

132

Enligt artikel 133 i rättegångsreglerna ska tribunalen besluta om rättegångskostnader i den dom eller det särskilt uppsatta beslut genom vilket målet avgörs slutligt. Eftersom målet inte avgörs slutligt genom förevarande beslut anstår frågan om rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (femte avdelningen i utökad sammansättning)

följande: