1

Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd har yrkat att domstolen ska upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 3 maj 2018, Distillerie Bonollo m.fl/rådet (T‑431/12, EU:T:2018:251) (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogiltigförklarade tribunalen rådets genomförandeförordning (EU) nr 626/2012, av den 26 juni 2012, om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 349/2012 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 182, 2012, s. 1) (nedan kallad den omtvistade förordningen).

2

Europeiska kommissionen har i sitt anslutningsöverklagande yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen eller, i andra hand, upphäva domen i den del tribunalen ålade Europeiska unionens råd att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen, trots att verkställande av domen omfattas av kommissionens exklusiva befogenhet.

3

I artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51, och rättelser i EUT L 7, 2010, s. 22 och EUT L 44, 2016, s. 20) (nedan kallad grundförordningen), som var i kraft när den omtvistade förordningen antogs, föreskrevs följande:

”Vid tillämpning av denna förordning ska med begreppet [unions]industri avses alla producenter inom [unionen] vilka tillverkar den likadana produkten eller de producenter vars sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del, enligt definitionen i artikel 5.4, av unionens sammanlagda tillverkning av denna produkt …”.

4

I 5 § 4 i grundförordningen angavs följande:

”En undersökning enligt punkt 1 ska endast inledas om det, på grundval av en granskning av i vilken grad det bland unionsproducenter av en likadan produkt finns stöd för eller motstånd mot klagomålet, fastställs att klagomålet är ingivet av [unions]industrin eller för dess räkning. Klagomålet ska anses vara ingivet av [unions]industrin eller för dess räkning om det stöds av [unions]producenter vars sammanlagda produktion utgör mer än 50 % av den totala produktionen av den likadana produkten för den del av [unions]industrin som antingen uttrycker stöd för eller motsätter sig klagomålet. Undersökningen ska dock inte inledas om de [unions]producenter som uttryckligen stöder klagomålet tillsammans svarar för mindre än 25 % av [unions]industrins sammanlagda produktion av den likadana produkten”.

5

I artikel 6.5 i grundförordningen föreskrevs följande:

”De berörda parter som har givit sig till känna enligt artikel 5.10 ska höras om de har lämnat en skriftlig begäran om detta inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet i Europeiska unionens officiella tidning och därvid visat att de är berörda parter som troligen kommer att beröras av resultatet av förfarandet och att det finns särskilda skäl att höra dem.”

6

I artikel 9.4 i grundförordningen föreskrevs följande:

”Om det av de faktiska omständigheter som slutgiltigt konstateras framgår att dumpning och därav följande skada föreligger och att [unionens] intresse kräver ett ingripande i enlighet med artikel 21, ska rådet på förslag av kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén införa en slutgiltig antidumpningstull. Förslaget ska antas av rådet såvida inte rådet med enkel majoritet inom en månad efter kommissionens framläggande av förslaget beslutar att avvisa det. Om provisoriska tullar är i kraft ska ett förslag avseende slutgiltiga åtgärder föreläggas rådet senast en månad innan dessa tullar upphör att gälla. Storleken på antidumpningstullen får inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen och bör vara lägre än den marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för [unions]industrin.”

7

I artikel 9.4 i grundförordningen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 av den 15 januari 2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder (EUT L 18, 2014, s. 1), angavs följande:

”Om det av de faktiska omständigheter som slutgiltigt konstateras framgår att dumpning och därav följande skada föreligger och unionens intresse kräver ett ingripande i enlighet med artikel 21, ska kommissionen införa en slutgiltig antidumpningstull i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 15.3. Om provisoriska tullar är i kraft, ska kommissionen inleda detta förfarande senast en månad innan dessa tullar upphör att gälla. Storleken på antidumpningstullen får inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen och bör vara lägre än den marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin.”

8

Denna bestämmelse återges i identiska ordalag i artikel 9.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 2016, s. 21), genom vilken förordning grundförordningen i ändrad lydelse kodifieras.

9

Artikel 11.9 i grundförordningen har följande lydelse:

”Vid varje undersökning avseende översyn eller återbetalning som utförs enligt denna artikel ska kommissionen, med beaktande av artikel 2, särskilt punkterna 11 och 12 i den artikeln, och artikel 17, under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den undersökning som ledde till införandet av tullen i fråga.”

10

I artikel 21 i grundförordningen, med rubriken ”[Unionens intresse]”, föreskrevs följande:

”1.   Ett fastställande om huruvida ett ingripande är befogat med hänsyn till unionens intresse ska fattas på grundval av en helhetsbedömning av alla berörda parters intressen, inbegripet den inhemska industrins, användarnas och konsumenternas intressen. Ett fastställande enligt denna artikel ska endast göras då alla parter har givits tillfälle att yttra sig enligt punkt 2. Vid en sådan undersökning ska särskild hänsyn tas till behovet av att undanröja den snedvridning av handeln som följer av skadevållande dumpning och till behovet av att återställa en effektiv konkurrens. Åtgärder som fastställs på grundval av konstaterad dumpning och skada får inte vidtas om myndigheterna på grundval av samtliga lämnade uppgifter med säkerhet kan fastslå att det inte ligger i unionens intresse att vidta sådana åtgärder.

2.   För att få fram ett ordentligt underlag som gör det möjligt för myndigheterna att beakta alla synpunkter och uppgifter när de fattar beslut om huruvida det ligger i unionens intresse att införa åtgärder, kan de klagande, importörerna och deras intresseorganisationer, företrädare för användare och konsumentorganisationer ge sig till känna och lämna uppgifter till kommissionen inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande av antidumpningsundersökningen. Dessa uppgifter eller lämpliga sammanfattningar därav ska göras tillgängliga för de övriga parter som anges i denna artikel, vilka ska ha rätt att yttra sig över uppgifterna.

…”

11

Vinsyra används bland annat som livsmedelstillsats vid tillverkning av vin och andra drycker och som fördröjningsmedel i gips. I Europeiska unionen och i Argentina framställs L+-vinsyra från biprodukter från vinframställning, så kallade jäsningsrester. I Kina framställs L+-vinsyra och DL-vinsyra från bensen. Den vinsyra som framställs genom kemisk syntes har samma fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden som den som framställs från biprodukter från vinframställning.

12

Changmao Biochemical Engineering är en kinesisk exporterande tillverkare av vinsyra. Distillerie Bonollo SpA, Industria Chimica Valenzana (ICV) SpA, Distillerie Mazzari SpA, Caviro Distillerie Srl och Comercial Química Sarasa, SL är unionstillverkare av vinsyra.

13

Till följd av ett klagomål avseende dumpning på vinsyreområdet som ingavs den 24 september 2004 av ett flertal tillverkare i unionen, däribland Industria Chimica Valenzana (ICV), Distillerie Mazzari och Comercial Química Sarasa, offentliggjorde kommissionen den 30 oktober 2004 ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT C 267, 2004, s. 4).

14

Den 27 juli 2005 antog kommissionen förordning (EG) nr 1259/2005 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 200, 2005, s. 73).

15

Den 23 januari 2006 antog rådet förordning (EG) nr 130/2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 23, 2006, s. 1).

16

Genom denna förordning bekräftade rådet att Changmao Biochemical Engineering och Ninghai Organic Chemical Factory, en annan kinesisk exporterande tillverkare av vinsyra i enlighet med artikel 2.7 c i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2117/2005 av den 21 december 2005 (EUT, L 340, 2005, s. 17), getts status som ett företag som verkar i en marknadsekonomi (marknadsekonomisk status), vilket ger dem möjlighet till individuell behandling i enlighet med artikel 9.5 i förordningen. Normalvärdet för de berörda produkterna beräknades följaktligen på grundval av deras faktiska inhemska försäljningspriser.

17

Vad gäller övriga kinesiska exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status, beräknades normalvärdet på grundval av det faktiska inhemska försäljningspriset för tillverkarna i det jämförbara landet, det vill säga Argentina.

18

Med tillämpning av dessa beräkningsmetoder infördes antidumpningstullar på 10,1 procent respektive 4,7 procent på varor som tillverkats av Changmao Biochemical Engineering respektive Ninghai Organic Chemical Factory, medan övriga kinesiska tillverkare påfördes en antidumpningstull på 34,9 procent.

19

Efter offentliggörandet den 4 augusti 2010 av ett tillkännagivande om att giltighetstiden för vissa antidumpningsåtgärder snart kommer att löpa ut (EUT C 211, 2010, s. 11), mottog kommissionen den 27 oktober 2010 en begäran om översyn av dessa åtgärder från de fem vinsyretillverkarna i unionen, vilka var sökande i första instans. Den 26 januari 2011 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande om inledande av en översyn av dessa åtgärder (EUT, C 24, 2011, s. 14).

20

Den 9 juni 2011 ingav dessa tillverkare en begäran om partiell interimsöversyn avseende de båda kinesiska exporterande tillverkarna Changmao Biochemical Engineering och Ninghai Organic Chemical Factory i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om att förfarandet inletts den 29 juli 2011 (EUT C 223, 2011, s. 16).

21

Den 16 april 2012 antog rådet genomförandeförordning (EU) nr 349/2012 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 (EUT L 110, 2012, s. 3). Genom denna förordning bibehölls de antidumpningstullar som införts genom förordning nr 130/2006.

22

Samma dag översände kommissionen det slutliga informationsdokumentet till sökandena, vilket innehöll de avgörande uppgifter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera en ändring av de gällande antidumpningsåtgärderna. Samma dag skickade dessa parter en begäran om förtydligande av beräkningen av normalvärdet, vilken kommissionen besvarade genom skrivelse av den 19 april 2012.

23

Sökandena sände den 25 april 2012 sina kommentarer rörande det slutliga informationsdokumentet till kommissionen och kritiserade särskilt den påstådda förändringen av den metod som hade använts för att fastställa normalvärdet. De begärde även ett muntligt sammanträde med kommissionens företrädare, vilket ägde rum den 10 maj 2012, under vilket de kunde framställa sina invändningar. De inkom dessutom med ytterligare skriftliga yttranden den 16 maj och den 7 juni 2012.

24

Efter det förfarande för partiell interimsöversyn som nämns i punkt 20 i förevarande dom antogs den omtvistade förordningen den 26 juni 2012. Genom denna förordning nekade rådet Changmao Biochemical Engineering och Ninghai Organic Chemical Factory marknadsekonomisk status, vilket de tidigare åtnjutit. Efter att ha konstruerat normalvärdet på grundval av uppgifter som lämnats av en samarbetande tillverkare i ett jämförbart land, nämligen Argentina, tillämpade rådet antidumpningstullar på produkter tillverkade av dessa båda kinesiska exporterande tillverkare med en antidumpningstullsats på 13,1 procent respektive 8,3 procent.

25

Eftersom sökandena i första instans ansåg att de antidumpningstullar som således hade införts inte var tillräckligt höga för att avhjälpa omfattningen av den dumpning som nämnda kinesiska exporterande tillverkande tillämpade och följaktligen för att undanröja den skada som vållats den europeiska industrin, väckte de talan om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen vid tribunalen, vilket gav upphov till den överklagade domen.

26

Changmao Biochemical Engineering ansåg att de antidumpningstullar som införts genom den omtvistade förordningen var för höga och väckte därför också talan vid tribunalen om ogiltigförklaring av denna förordning i den del som avsåg bolaget. Genom dom av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372), biföll tribunalen talan såvitt avsåg den femte grunden, av processuell karaktär, som åberopats av Changmao Biochemical Engineering. Tribunalen ogiltigförklarade därför den omtvistade förordningen i den del den var tillämplig på företaget, med motiveringen att rådet och kommissionen hade åsidosatt rätten till försvar och artikel 20.2 i grundförordningen genom att inte till bolaget lämna ut uppgifter om prisskillnaden mellan DL-vinsyra och L +-vinsyra, vilket utgjorde en av de grundläggande beståndsdelarna i beräkningen av normalvärdet för DL-vinsyra. Den domen överklagades inte.

27

I sitt yttrande över denna dom (EUT C 296, 2017, s. 16) (nedan kallat yttrandet av den 7 september 2017) angav kommissionen, vad gäller räckvidden av återupptagande an antidumpningsförfarandet, för det första att ”det förfarande som ledde till antagandet av den [omtvistade förordningen] [kunde] återupptas på exakt det stadium där rättsstridigheten [hade] inträffat. Kommissionen ha[de] således, när den följ[de] tribunalens dom av den 1 juni 2017, möjlighet att åtgärda de delar av förfarandet som ledde till ogiltigförklaringen, medan de delar som inte berörs av domen lämna[des] oförändrade”. Den preciserade vidare att ”[d]e konstateranden i [den angripna förordningen] som inte [bestritts] eller som [hade] bestritts men som [hade] ogillats av tribunalen eller som tribunalen inte pröva[de], och som därför inte ledde till att genomförandeförordningen ogiltigförklarades, [var] fortfarande giltiga”. Kommissionen påpekade vidare att ”[å]terupptagandet avs[åg] endast genomförandet av tribunalens dom när det gäller Changmao Biochemical Engineering Co Ltd Återupptagandet påverka[de] inte andra undersökningar.. Genomförandeförordning [nr 349/2012] [var] därför fortfarande tillämplig vad gäller den berörda exporterande tillverkaren”.

28

Kommissionen vidtog parallellt nya åtgärder enligt artikel 11.2 i grundförordningen, vilka ledde till antagandet den 28 juni 2018 av genomförandeförordning (EU) 2018/921 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i förordning (EU) 2016/1036 (EUT L 164, 2018, s. 14). Genom denna förordning bibehöll kommissionen bland annat den antidumpningstull på 10,1 procent som påförts Changmao Biochemical Engineering genom förordning nr 349/2012. Den preciserade dessutom i punkt 58 i nämnda förordning, som återfinns i avsnitt 2.1.4 i förordningen, som är avsedd för beräkningen av dumpningsmarginalen för Changmao Biochemical Engineering, att ”[e]ftersom fristen för att överklaga denna dom ännu inte har löpt ut, är det vi denna tidpunkt inte möjligt att dra några definitiva slutsatser härvidlag.”

29

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 28 september 2012 väckte sökandena i första instans talan om ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen.

30

Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 29 juni 2015 framställde rådet en invändning om rättegångshinder på grund av att sökandena i första instans saknade talerätt och berättigat intresse av att få saken prövad. Tribunalen beslutade den 20 juli 2016 att låta beslutet anstå till den slutliga domen.

31

Genom beslut av den 9 september 2016 och genom särskilt uppsatt beslut av den 15 september 2016 biföll ordföranden på sjätte avdelningen kommissionens och Changmao Biochemical Engineerings interventionsansökningar, och angav att eftersom ansökningarna hade ingetts efter utgången av den föreskrivna fristen, så medgavs dessa intervenienter rätt att yttra sig under det muntliga förfarandet, på grundval av den förhandlingsrapport som hade tillställts dem.

32

Sökandena i första instans anförde fem grunder till stöd för deras talan. Den första grunden avsåg åsidosättande av artikel 11.9 i grundförordningen på grund av ändringen av den metod som använts för att beräkna normalvärdet. Den andra, den tredje och den fjärde grunden avsåg felaktig användning av ett konstruerat normalvärde och felaktig metod för att konstruera detta värde, och den femte grunden avsåg slutligen åsidosättande av rätten till försvar och motiveringsskyldigheten.

33

Genom den första grunden gjorde sökandena i första instans gällande att rådet, genom att ändra den metod som använts för att beräkna normalvärdet utan att detta motiverades av ändrade omständigheter, det vill säga genom att ”konstruera” det normalvärde som användes för att beräkna dumpningsmarginalen för de båda kinesiska exporterande tillverkare som avsågs i den partiella interimsöversynen, i stället för att använda ”de faktiska inhemska priserna i det jämförbara landet”, såsom rådet hade gjort i förhållande till alla andra tillverkare som inte hade beviljats marknadsekonomisk status i det ursprungliga förfarandet, hade åsidosatt artikel 11.9 i det ursprungliga förfarandet.

34

Efter att ha underkänt rådets invändning om rättegångshinder biföll tribunalen talan på den första grunden och ogiltigförklarade den omtvistade förordningen på denna grund, utan att pröva övriga grunder.

35

På sökandenas begäran förordnade tribunalen att de antidumpningstullar som införts genom den ifrågasatta förordningen skulle bestå vad gäller produkter från Ninghai Organic Chemical Factory fram till dess att kommissionen och rådet hade vidtagit de åtgärder som krävdes för att följa den överklagade domen. Vad gäller Changmao Biochemical Engineering fann tribunalen i huvudsak att denna tull inte kunde bibehållas med avseende på detta bolag, eftersom den omtvistade förordningen ogiltigförklarades genom domen av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372).

36

Changmao Biochemical Engineering har yrkat att domstolen ska

37

Distillerie Bonollo, Industria Chimica Valenzana (ICV), Distillerie Mazzari och Caviro Distillerie (nedan tillsammans kallade Distillerie Bonollo m.fl.) har yrkat att domstolen ska

38

Rådet har yrkat att domstolen ska

39

Kommissionen har yrkat att domstolen ska

40

I anslutningsöverklagandet har kommissionen, med stöd av rådet, yrkat att domstolen ska

41

Changmao Biochemical Engineering har yrkat att domstolen ska

42

Distillerie Bonollo m.fl. har yrkat att domstolen ska

43

Kommissionens anslutningsöverklagande har främst till syfte att göra gällande att talan inte kunde tas upp till sakprövning i första instans, vilket är en fråga som måste avgöras innan de sakfrågor som gjorts gällande i överklagandet i huvudsaken kan prövas. Anslutningsöverklagandet ska därför prövas först.

44

Till stöd för sitt anslutningsöverklagande har kommissionen, med stöd av rådet, anfört två grunder. Den första grunden, som åberopats i första hand, avser dels att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att de fyra grunder som sökandena i första instans hade åberopat i första instans kunde tas upp till sakprövning och därmed talan i sin helhet, dels kommissionens yrkande att talan inte ska bifallas såvitt avser den femte grunden, som sökandena åberopat vid tribunalen. Den andra grunden, som åberopats i andra hand, avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att i formuleringen i punkt 2 i domslutet i den överklagade domen, bemyndiga rådet att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen, trots att kommissionen har exklusiv behörighet att göra detta.

45

Den första grunden består av två delar. Genom den första delen av denna grund anser kommissionen att tribunalen gjorde en extensiv tolkning av villkoret i artikel 263 fjärde stycket FEUF att en klagande ska vara ”direkt berörd” av den rättsakt som vederbörande yrkar ogiltigförklaring av. Genom den andra delen av denna grund har kommissionen i huvudsak gjort gällande att talan inte kan vinna bifall såvitt avser den femte grund som sökandena i första instans åberopade vid tribunalen, avseende åsidosättande av rätten till försvar och bristande motivering.

46

Genom den första delen av denna grund, som avser punkterna 51–73 i den överklagade domen, har kommissionen i huvudsak kritiserat tribunalen för att den fann att sökandena i första instans var direkt berörda av den omtvistade förordningen i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

47

Kommissionen har för det första anfört att tribunalens bedömning i punkt 51 i den överklagade domen, enligt vilken ”en restriktiv tolkning av kravet på att klagandenas rättsliga ställning ska vara direkt berörd, i motsats till vad rådet och kommissionen har gjort gällande, inte [kan] godtas”, ska sättas i relation till villkoret i punkt 93 i den överklagade domen, enligt vilket kravet att en person endast kan väcka talan mot en förordning om denne inte endast berörs direkt och utan också personligen ”ska tolkas mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd”. Det framgår vid en jämförelse av dessa punkter att tribunalen grundade sig på den sistnämnda rätten för att göra en extensiv tolkning av villkoret direkt berörd. En sådan tolkning skulle för det första strida mot domstolens praxis om upptagande till sakprövning, bland annat dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet (C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 97 och där angiven rättspraxis), och, för det andra, medföra en ändring av artikel 263 fjärde stycket FEUF, vilket skulle innebära ett åsidosättande av den exklusiva befogenhet i detta avseende som tilldelats unionslagstiftaren. Vidare anser kommissionen att den tolkning som domstolen gjorde i domen av den6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci (C‑622/16 P-C‑624/16 P, EU:C:2018:873), av villkoret att vara direkt berörd inte kan tillämpas i förevarande fall, huvudsakligen på grund av de betydande skillnaderna mellan de två målen, om statligt stöd respektive dumpning.

48

För det andra anser kommissionen att det inte finns anledning att mjuka upp villkoret att sökanden ska vara direkt berörd och att i stället kräva att sökanden enbart ska beröras materiellt av den rättsakt som vederbörande yrkar ogiltigförklaring av. Domstolen ska således hålla sig till fast rättspraxis enligt vilken det krävs att den angripna unionsrättsakten har inverkan på sökandens rättsliga ställning. För att den omtvistade förordningen ska kunna anses ha verkningar på den rättsliga ställningen för sökandena i första instans måste den enligt kommissionen ge sökandena en materiell rättighet i form av en subjektiv rätt till införande av antidumpningstullar på en viss nivå. Kommissionen anser i detta avseende att motiveringen i den överklagade domen är motsägelsefull, eftersom tribunalen i punkt 63 i den överklagade domen slog fast att sökandena i första instans inte hade en subjektiv rätt till införande av antidumpningstullar på en viss nivå, samtidigt som den grundade upptagandet till sakprövning av de materiella grunderna på konstaterandet i punkt 59 i den överklagade domen att de hade försökt förmå kommissionen och rådet att vidta lämpliga åtgärder för att motverka den dumpning som vållade dem skada.

49

Enligt kommissionen kan detta konstaterande tolkas på två sätt. För det första hade tribunalen kunnat anta att sökandena i första instans hade en materiell rätt att erhålla ett visst resultat av undersökningen, i form av en exakt tullskyddsnivå, även om artikel 21 i grundförordningen inte på något sätt inför en sådan rätt.

50

För det andra skulle detta konstaterande kunna tolkas så, att det låter förstå att tribunalen hade antagit att sökandena i första instans hade en mer omfattande materiell rätt till en korrekt tillämpning av bestämmelserna i grundförordningen, inte bara i processuellt hänseende utan även i sak, såvitt det kunde anses att deras egna intressen hade påverkats. Enligt kommissionen finns det emellertid ingen anledning att ge unionens vinsyreindustri en sådan materiell rätt att få till stånd en korrekt tillämpning av grundförordningen för att kunna försvara sina intressen, eftersom denna förordning inte säkerställer rätten för en viss kategori marknadsaktörer att uppnå ett visst resultat.

51

För det tredje anser kommissionen slutligen att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 59 i den överklagade domen fann att sökandena i första instans var direkt berörda av den omtvistade förordningen, eftersom de åtgärder som vidtogs efter den partiella interimsöversynen var avsedda att motverka den dumpning som vålla[de] sökandena ”skada i egenskap av konkurrerande tillverkare som är verksamma på samma marknad”, trots att den omtvistade förordningen inte innehåller någon slutsats om den skada som unionsindustrin lidit. Slutsatserna avseende denna skada återfinns nämligen inte i den omtvistade förordningen utan i förordning nr 349/2012, vilken inte har prövats i förevarande mål. Enligt kommissionen ska frågan huruvida den omtvistade förordningen direkt påverkade den rättsliga ställningen för sökandena i första instans prövas mot bakgrund av rättsverkningarna av den omtvistade förordningen i sig och inte mot bakgrund av tidigare rättsakter som hade samband med denna förordning. En annan bedömning skulle ge upphov till en ”presumtion för att vara direkt berörd” för alla rättsakter som är förbundna med varandra, även om en sådan presumtion inte föreskrivs i EUF-fördraget.

52

Rådet och Changmao Biochemical Engineering instämmer i kommissionens argumentation. Rådet har dessutom påpekat att en förordning om införande av antidumpningstullar för exporterande tillverkare som är etablerade utanför unionen inte kan medföra rättsverkningar för unionstillverkare, eftersom dessa inte betalar antidumpningstullar.

53

Distillerie Bonollo m.fl. anser att överklagandet inte kan vinna bifall på den första delgrunden.

54

Domstolen erinrar inledningsvis om att för att en talan som väckts av en fysisk eller juridisk person mot en akt som riktar sig mot någon annan än personen i fråga ska kunna upptas till sakprövning enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF, krävs det att den personen har talerätt. Sådan talerätt föreligger i två typfall. För det första får en sådan talan väckas på villkor att akten direkt och personligen berör personen. För det andra kan en sådan person väcka talan mot en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder om regleringsakten berör personen direkt (dom av den 18 oktober 2018, Internacional de Productos Metálicos/kommissionen, C‑145/17 P, EU:C:2018:839, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

55

De villkor för upptagande till sakprövning som föreskrivs i denna bestämmelse ska tolkas mot bakgrund av den grundläggande rätten till ett effektivt domstolsskydd, som slås fast i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, utan att detta för den skull leder till ett kringgående av de villkor som uttryckligen föreskrivs i EUF-fördraget (dom av den 28 april 2015, T GlobL Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen, C‑456/13 P, EU:C:2015:284, punkt 44 och där angiven rättspraxis).

56

Efter att i punkterna 47–93 i den överklagade domen ha undersökt huruvida sökandena i första instans, i enlighet med artikel 263 fjärde stycket FEUF, hade rätt att väcka talan mot den omtvistade förordningen, fann tribunalen i punkt 94 att de var direkt och personligen berörda av förordningen.

57

Genom den första grunden för anslutningsöverklagandet har kommissionen i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att den talan som väckts av sökandena i första instans kunde tas upp till sakprövning, trots att dessa parter enligt kommissionen inte var direkt berörda av nämnda förordning.

58

Enligt domstolens fasta praxis är villkoret att en fysisk eller juridisk person ska vara direkt berörd av det beslut som talan avser uppfyllt om två kriterier samtidigt är uppfyllda. För det första måste den ifrågasatta rättsakten ha direkt inverkan på den enskildes rättsliga ställning. För det andra får rättsakten inte lämna något utrymme för skönsmässig bedömning för dem till vilka den riktar sig, och som ska genomföra den, vilket innebär att genomförandet ska ha en rent automatisk karaktär och endast följa av unionslagstiftningen, utan tillämpning av några mellanliggande bestämmelser (dom av den 5 november 2019, ECB m.fl./Trasta Komercbanka m.fl., C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkt 103 och där angiven rättspraxis).

59

I förevarande fall hade de medlemsstater som ansvarade för genomförandet av den omtvistade förordningen, såsom framgår av punkt 50 i den överklagade domen, inte något utrymme för skönsmässig bedömning med avseende på den antidumpningstullsats som fastställts i förordningen och av hur denna tullsats skulle tillämpas på de berörda produkterna. Tribunalen gjorde således en riktig bedömning när den fann att det andra kriteriet var uppfyllt.

60

Vid prövningen av det första kriteriet erinrade tribunalen, i punkterna 55–58 i den överklagade domen, om domstolens relevanta praxis, bland annat domen av den 20 mars 1985, Timex/rådet och kommissionen (264/82, EU:C:1985:119), som rörde en situation som var jämförbar med den som förelåg i förevarande fall. I denna dom slog domstolen fast att sökanden i det målet, det vill säga en europeisk tillverkare som ansåg att antidumpningstullen för dess konkurrenter inte var tillräckligt höga, var direkt berörd av den förordning som sökanden begärde ogiltigförklaring av. I punkt 59 i den överklagade domen påpekade tribunalen att ”den [omtvistade] förordningen avslutade den partiella interimsöversynen, som inleddes på begäran av sökandena [i första instans], genom att ändra den antidumpningstull som är tillämplig på import från de båda kinesiska exporterande tillverkarna. Genom sin begäran om en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen försökte sökandena [i första instans] förmå kommissionen och rådet att vidta lämpliga åtgärder för att motverka den dumpning som vållade dem skada. I den mån sökandena [i första instans] var ursprunget till den partiella interimsöversynen, och de bestämmelser som antagits vid slutförandet av detta förfarande var avsedda att motverka den dumpning som vållar sökandena [i första instans] skada i egenskap av konkurrerande tillverkare som är verksamma på samma marknad, är de direkt berörda av den [omtvistade] förordningen.”

61

När det gäller bedömningen av den skada som sökandena i första instans hade åberopat, preciserade tribunalen att det i genomförandeförordning nr 349/2012 angavs att unionstillverkarnas marknadsandel hade minskats med mer än 7 procentenheter mellan år 2007 och år 2010 samt sysselsättningsnivån minskats med 28 procent under samma period. Vidare konstaterade tribunalen att det tydligt framgick av skälen 62 och 80 i genomförandeförordningen att importvolymen till unionen av de aktuella produkterna från de båda kinesiska exporterande tillverkare som var föremål för antidumpningsåtgärder hade uppnått en marknadsandel på mer än 12 procent år 2010 och att unionsindustrin fortfarande var sårbar för de skadliga verkningarna av dumpningen. Efter att ha understrukit att rådet självt hade medgett att den omtvistade förordningen inte innebar ett ifrågasättande av de konstateranden som gjorts i genomförandeförordning nr 349/2012 avseende förekomsten av väsentlig skada för unionsindustrin och förekomsten av ett orsakssamband mellan importen från Kina, inklusive importen från de båda aktuella kinesiska exporterande tillverkarna, och nämnda skada, fann tribunalen slutligen att det inte kunde förnekas att de unionstillverkare som var sökande i första instans var utsatta för de allvarliga negativa effekterna av dumpningsförfarandena som den omtvistade förordningen avsåg att undanröja.

62

Frågan huruvida kommissionens talan kan tas upp till sakprövning inom ramen för den första delen av den första grunden för anslutningsöverklagandet ska prövas mot bakgrund av det system som inrättats genom grundförordningen och beskaffenheten av de antidumpningsåtgärder som föreskrivs i denna, jämförda med bestämmelserna i artikel 263 fjärde stycket FEUF.

63

Det framgår av domstolens fasta praxis att även om förordningar om införande av antidumpningstullar på en produkt genom sin beskaffenhet och räckvidd är av normativ karaktär, eftersom de är tillämpliga på flertalet berörda ekonomiska aktörer, är det inte uteslutet att de kan beröra vissa av dem direkt och personligen, bland annat, under vissa villkor, tillverkarna av nämnda produkt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 september 2003, Eurocoton m.fl./rådet, C‑76/01 P, EU:C:2003:511, punkt 73 och där angiven rättspraxis). Tribunalen ska härvidlag bland annat undersöka vilken roll den sökande tillverkaren har inom ramen för antidumpningsförfarandet och vilken ställning sökanden har på den marknad som den angripna regleringen avser (dom av den 20 mars 1985, Timex/rådet och kommissionen, 264/82, EU:C:1985:119, punkt 12).

64

Domstolen har dessutom slagit fast att sådana förordningar direkt och personligen berör bland annat de producent- och exportföretag som kan visa att de har utpekats i kommissionens eller rådets rättsakter eller att de har berörts av de förberedande undersökningarna (dom av den 15 februari 2001, Nachi Europe, C‑239/99, EU:C:2001:101, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

65

Storleken på antidumpningstullen ska beräknas på grundval av de slutsatser som kommissionen eller rådet kommit fram till efter prövningen av huruvida det föreligger en skada i den mening som avses i artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen. Detta konstaterande bekräftas, såsom domstolen redan har slagit fast, av lydelsen i artikel 9.4 i förordningen, i den mån den i första meningen avser ”dumpning och därav följande skada” (dom av den 27 mars 2019, Canadian Solar Emea m.fl./rådet, C‑236/17 P, EU:C:2019:258, punkterna 169 och 170).

66

Vid fastställandet av antidumpningstullen fastställer kommissionen således, med tillämpning av den sistnämnda, i föregående punkt angivna bestämmelsen, inte bara dumpningsmarginalen, utan även skademarginalen, vilken beräknas i förhållande till ett belopp av en antidumpningstull för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit. Denna beräkning gör det möjligt att införa en antidumpningstull på grundval av skademarginalen för unionsindustrin, om denna är lägre än den förstnämnda, i enlighet med regeln om lägsta tull till vilken generaladvokaten också har hänvisat i punkt 93 i sitt förslag till avgörande, och inte på grundval av dumpningsmarginalen.

67

När antidumpningstullen har fastställts ska det även, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 98 i sitt förslag till avgörande, bedömas huruvida införandet av denna tull är motiverat med hänsyn till unionens intresse. Enligt artikel 9.4 i grundförordningen ska nämligen, om det av de faktiska omständigheter som slutgiltigt konstateras framgår att dumpning och därav följande skada föreligger och unionens intresse kräver ett ingripande i enlighet med artikel 21 i grundförordningen, en slutgiltig antidumpningstull införas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 september 2003, Eurocoton m.fl./rådet, C‑76/01 P, EU:C:2003:511, punkt 90).

68

Domstolen erinrar därefter om att de unionsinstitutioner, som ska fastställa huruvida det är befogat att införa eller förlänga antidumpningsåtgärder med hänsyn till unionens intresse, enligt artikel 21.1 i grundförordningen är skyldiga att göra en helhetsbedömning av alla berörda parters intressen, inbegripet den inhemska industrins samt användarnas och konsumenternas intressen. Vid den bedömningen ska särskild hänsyn tas till behovet av att undanröja den snedvridning av handeln som följer av skadevållande dumpning och till behovet av att återställa en effektiv konkurrens. Ett sådant fastställande ska endast göras då alla parter getts tillfälle att yttra sig enligt artikel 21.2 i samma förordning (dom av den 15 juni 2017, T.KUP, C‑349/16, EU:C:2017:469, punkt 42).

69

Domstolen har för övrigt redan, i punkterna 25 och 31 i domen av den 4 oktober 1983, Fediol/kommissionen (191/82, EU:C:1983:259), slagit fast att förordningen om skydd mot dumpning och om beviljande av subventioner, som var i fråga i det målet, erkände att unionstillverkarna hade ett berättigat intresse av att införa antidumpningsåtgärder och att förordningen till deras förmån fastställde vissa precisa processuella rättigheter. När dessa tillverkare har lidit skada till följd av dumpning från länder som inte är medlemmar i unionen har de således ett berättigat intresse av att unionen vidtar försvarsåtgärder och ska följaktligen tillerkännas en rätt att väcka talan på grundval av den rättsliga ställning som de har enligt förordningen.

70

Det framgår för övrigt av rättspraxis att domstolen, i en tvist rörande giltigheten av en förordning om införande av en antidumpningstull, såsom den omtvistade förordningen, redan har slagit fast att inte bara de företag som har ålagts en viss antidumpningstull och de företag som importerar den produkt som berörs av antidumpningstullen och som av denna anledning måste betala en särskild antidumpningstull, utan även de företag som av kommissionen har ansetts utgöra en del av unionsindustrin som beaktats i förordningen om införande av en slutgiltig antidumpningstull, ska anses ha ett intresse av utgången av tvisten. Eftersom en sådan förordning antas till följd av att det konstaterats att unionsindustrin lidit skada, ska det nämligen anses att dessa företag kan påverkas av en eventuell ogiltigförklaring av den aktuella förordningen (se, analogt, beslut av domstolens ordförande av den 13 oktober 2016, kommissionen/Xinyi PV Products (Anhui) Holdings, C‑301/16 P, ej publicerat, EU:C:2016:796, punkterna 12 och 13).

71

I förevarande fall ska det, i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 63 ovan, för det första beaktas att sökandena i första instans spelade en viktig roll i alla skeden av det administrativa förfarande som ledde till antagandet av den omtvistade förordningen. Såsom framgår av punkterna 13–24 i förevarande dom låg dessa parter bakom såväl det ursprungliga klagomål som ingavs till kommissionen, avseende dumpning inom vinsyrasektorn, som begäran om översyn vid utgången av giltighetstiden för de antidumpningsåtgärder som var tillämpliga på import av vinsyra med ursprung i Kina och den partiella interimsöversynen avseende Changmao Biochemical Engineering och Ninghai Organic Chemical Factory som ledde till att förordning nr 349/2012 och den omtvistade förordningen antogs. Såsom påpekats i punkterna 22 och 23 i förevarande dom har nämnda parter, i egenskap av unionstillverkare, inom ramen för de undersökningar som kommissionen inlett till följd av dessa framställningar om översyn, yttrat sig såväl skriftligen som muntligen och fått klargöranden från kommissionen angående deras begäran om förtydligande av beräkningen av normalvärdet.

72

När det i detta sammanhang gäller ställningen för sökandena i första instans på den marknad som berörs av den omtvistade förordningen, såsom framgår av punkt 87 i den överklagade domen, är de representativa för unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 och artikel 5.4 i grundförordningen. Bland dessa återfinns dessutom den största tillverkaren av vinsyra i unionen, Distillerie Mazzari. Det ska således påpekas att dessa parter berördes av de förberedande undersökningarna, i den mening som avses i den rättspraxis som det hänvisas till i punkt 63 ovan, på grund av deras betydande bidrag inom ramen för det administrativa förfarande som ledde till antagandet av den omtvistade förordningen.

73

För det andra framgår det av skäl 2 i den omtvistade förordningen att sökandena i första instans namnges i förordningen i egenskap av unionstillverkare som har ingett en begäran om interimsöversyn. De flesta av dem har för övrigt redan namngetts i det preliminära förfarandet, såsom framgår av skälen 1 och 8 i förordning nr 1259/2005. Det kan dessutom konstateras att dessa parter, såsom framgår av rubriken till punkt 1.2 i sistnämnda förordning, har betecknats som ”parter som berörs av förfarandet” eller ”berörda parter”. Enligt artikel 6.5 i grundförordningen får sådana parter på begäran höras, under förutsättning att de visar att de verkligen är berörda parter som kan komma att beröras av resultatet av förfarandet och att det finns särskilda skäl att höra dem. Eftersom sökandena i första instans, såsom har påpekats i punkt 71 i förevarande dom, har hörts under det administrativa förfarande som ledde till att den omtvistade förordningen antogs, betraktades de som parter som kunde beröras av utgången av förfarandet.

74

För det tredje ska det påpekas att dessa parter berördes av de förberedande undersökningarna, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 64 i förevarande dom, även på grund av att den antidumpningstull som infördes genom denna förordning fastställdes med hänsyn till deras särskilda situation på den marknad som avses i denna förordning och till den skada som de lidit till följd av den dumpning som den omtvistade förordningen syftade till att undanröja.

75

Det framgår nämligen av skälen 53–82 i förordning nr 1259/2005, vars slutsatser bekräftades i skäl 27 i förordning nr 130/2006, att efter granskningen av den konstaterade dumpade importens inverkan på unionsindustrin, nämnda industri hade lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen. Kommissionen fann därefter, i skälen 115–118 i förordning nr 1259/2005, att det var nödvändigt att införa provisoriska åtgärder för att förhindra att den dumpade importen vållade unionsindustrin ytterligare skada och att dessa åtgärder skulle införas på en tillräcklig nivå för att undanröja effekterna av den skadevållande dumpningen. Dessa överväganden har bekräftats av rådet i punkt 39 i förordning nr 130/2006.

76

Eftersom den aktuella antidumpningstullen hade fastställts på grundval av den skademarginal som den konstaterade dumpade importen hade medfört för unionsindustrin, som sökandena i första instans var representativa för, och eftersom dessa parter drabbades av de allvarliga negativa effekter av den dumpning som den omtvistade förordningen syftade till att undanröja, finner domstolen att nämnda parter hade ett berättigat intresse, i den mening som avses i den rättspraxis som anges i punkt 69 ovan, av att unionen vidtog skyddsåtgärder, och att de följaktligen, hade talerätt med stöd av den ställning som de ges enligt grundförordningen.

77

Tribunalen gjorde således inte något fel när den i punkterna 49–59 i den överklagade domen fann att, eftersom sökandena i första instans hade gett upphov till den partiella interimsöversynen och de åtgärder som vidtogs efter detta förfarande var avsedda att uppväga den dumpning som gett upphov till den skada som de lidit i egenskap av konkurrerande unionstillverkare som är verksamma på samma marknad som de båda kinesiska exporterande tillverkare som avses i den omtvistade förordningen, hade denna förordning direkt inverkan på deras rättsliga ställning.

78

Denna bedömning påverkas inte av de argument som kommissionen och rådet har anfört, såsom de angetts i punkterna 47–52 i förevarande dom.

79

Vad för det första gäller kommissionens argument att tribunalen grundade sig på principen om ett effektivt domstolsskydd för att utvidga villkoret direkt berörd i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, räcker det att konstatera att det endast var för fullständighetens skull som tribunalen hänvisade till denna princip i punkt 93 i den överklagade domen.

80

Enligt domstolens fasta praxis kan argument som riktas mot ett domskäl i den överklagade domen som är överflödigt, även om de antas vara välgrundade, inte medföra att domen upphävs (dom av den 19 april 2007, harmoniseringsbyrån/Celltech, C‑273/05 P, EU:C:2007:224, punkt 56).

81

Härav följer att det första argumentet är verkningslöst.

82

Vad för det andra gäller kommissionens argument att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att sökandena i första instans var direkt berörda av den omtvistade förordningen enbart på grund av att denna förordning påverkade deras materiella situation, erinrar domstolen om att nämnda förordning, såsom påpekats i punkterna 71–77 i förevarande dom, påverkar dessa parter inte bara på grund av deras materiella situation, utan även på grund av deras rättsliga ställning i det förfarande som ledde till att den omtvistade förordningen antogs.

83

Detta argument ska således underkännas.

84

Med hänsyn till att kriteriet direkt berörd i förevarande fall, i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, har tolkats mot bakgrund av det system som införts genom grundförordningen och beskaffenheten av de antidumpningsåtgärder som föreskrivs i denna förordning, såsom framgår av punkterna 62–77 i förevarande dom, är kommissionens argument som rör ett eventuellt införlivande på antidumpningsområdet av domstolens synsätt med avseende på detta kriterium i domen av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci (C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873), vilken dom antogs inom området statligt stöd, verkningslöst.

85

Eftersom det vidare har slagits fast, såsom framgår av punkterna 71–77 och 82 i förevarande dom, att den omtvistade förordningen påverkar den rättsliga situationen för sökandena i första instans, ska även kommissionens argument avseende det påstådda behovet av att ge dessa parter en materiell rättighet i form av en subjektiv rätt till införande av antidumpningstullar på en viss nivå, och rådets argument att nämnda förordning inte kan ha någon verkan på dessa parters rättsliga situation, eftersom dessa inte betalar några antidumpningstullar för den berörda produkten, underkännas, eftersom de saknar verkan.

86

Kommissionen har för det tredje felaktigt påstått att den skada som sökandena i första instans lidit inte har sin grund i den omtvistade förordningen utan i förordning nr 349/2012, vilken inte har prövats i förevarande tvist. Det är nämligen tillräckligt att konstatera att det framgår av punkterna 86–89 i den överklagade domen att rådet, vid den muntliga förhandlingen vid tribunalen, medgett att den omtvistade förordningen, vilken antogs två månader efter förordning nr 349/2012, inte påverkade de konstateranden som gjorts i den sistnämnda förordningen avseende förekomsten av såväl skada för unionsindustrin som ett orsakssamband mellan import från Kina, inbegripet från de kinesiska exporterande tillverkarna i fråga, och denna skada.

87

Kommissionens argument i detta avseende kan följaktligen inte godtas.

88

Mot bakgrund av det ovan anförda finner domstolen att den första delen av kommissionens första grund i anslutningsöverklagandet delvis är verkningslös och delvis inte kan leda till bifall för överklagandet.

89

Kommissionen har med den andra delen av den första grunden, med stöd av rådet och Changmao Biochemical Engineering, gjort gällande att för det fall domstolen skulle bifalla anslutningsöverklagandet såvitt avser den första delen av denna grund och upphäva den överklagade domen på denna grund, kan talan inte vinna bifall såvitt avser den femte grund som åberopats av sökandena i första instans vid tribunalen och som avser åsidosättande av rätten till försvar och bristande motivering.

90

Distillerie Bonollo m.fl. har bestritt att kommissionens yrkande att den femte grunden som anförts vid tribunalen ska underkännas, kan tas upp till prövning.

91

I detta avseende räcker det att konstatera, såsom påpekats i punkt 89 ovan, att kommissionen endast har åberopat den andra delen av den första grunden för anslutningsöverklagandet i andra hand, för det fall domstolen skulle bifalla anslutningsöverklagandet såvitt avser den första delen av denna grund och upphäva den överklagade domen på denna grund.

92

Eftersom anslutningsöverklagandet, såsom framgår av punkt 88 ovan, inte har vunnit bifall såvitt avser den första delen av denna grund, är denna grunds andra del under alla omständigheter verkningslös.

93

Genom den andra grunden, som åberopats i andra hand för det fall domstolen beslutar att inte upphäva den överklagade domen, har kommissionen, med stöd av rådet och Changmao Biochemical Engineering, gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att, i den andra punkten i domslutet i den domen, besluta att verkningarna av den omtvistade förordningen skulle bestå till dess att inte endast kommissionen, utan även rådet, hade vidtagit de åtgärder som krävs för att följa nämnda dom. Kommissionen har hävdat att tribunalen, genom att i denna punkt tilldela rådet befogenhet att anta antidumpningsåtgärder, åsidosatte Europaparlamentets och rådets förordning nr 37/2014 av den 15 januari 2014 (EUT L 18, 2014, s. 1), som ger kommissionen exklusiv befogenhet på detta område, även när antidumpningsåtgärderna avsåg tullar som ursprungligen antogs av rådet före ikraftträdandet av denna förordning, och som återinfördes sedan undersökningen för att verkställa en dom från unionsdomstolen som ogiltigförklarar dessa tullar, återupptagits.

94

Distillerie Bonollo m.fl. har bestritt denna argumentation. De har påpekat att även om förordning nr 37/2014 medförde en överföring av befogenheter till förmån för kommissionen vad gäller antagandet av slutgiltiga antidumpningsåtgärder, hade rådet, som för övrigt var den ”ursprungliga arkitekten” till den omtvistade förordningen, vid den tidpunkt då talan väcktes i detta mål, det vill säga den 28 september 2012, denna befogenhet. Distillerie Bonollo m.fl. har i detta avseende erinrat om att det enligt artikel 266 FEUF ankommer på den institution från vilken den angripna rättsakten härrör att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa unionsdomstolarnas domar, samtidigt som det preciseras att så inte längre kan vara fallet i förevarande mål. De anser följaktligen att tribunalen genom punkt 2 i domslutet i den överklagade domen i själva verket har försökt lösa denna fråga om överföring av befogenheter. Denna punkt ska dessutom tolkas så, att kommissionen under alla omständigheter inte är befriad från de genomförandeskyldigheter som åligger den.

95

Såsom generaladvokaten har konstaterat i punkt 127 i sitt förslag till avgörande ändrar artikel 1 i förordning nr 37/2014 artikel 9.4 i grundförordningen på så sätt att de slutgiltiga antidumpningstullar som tidigare hade införts av rådet hädanefter införs av kommissionen.

96

Även om rådet enligt artikel 9.4 i grundförordningen före den ändring som gjordes i samband med ikraftträdandet av förordning nr 37/2014 hade befogenhet att införa antidumpningstullar, föreskrivs det nämligen i denna bestämmelse i grundförordningen, i dess lydelse enligt förordning nr 37/2014, därefter enligt rådets förordning nr 2016/1036, att om det av de faktiska omständigheter som slutgiltigt konstateras framgår att dumpning och därav följande skada föreligger och att unionens intresse kräver ett ingripande i enlighet med artikel 21, ska kommissionen införa en slutgiltig antidumpningstull.

97

Domstolen har redan slagit fast att denna bestämmelse, jämförd med artikel 14.1 i grundförordningen i dess ändrade lydelse, utgör den rättsliga grund som ger kommissionen befogenhet att inte bara införa antidumpningstullar genom förordning, utan även att återinföra sådana tullar efter avkunnandet av en dom om ogiltigförklaring av en förordning om införande av antidumpningstullar (dom av den 19 juni 2019, C & J Clark International, C‑612/16, ej publicerad, EU:C:2019:508, punkterna 42 och 43 och där angiven rättspraxis).

98

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 128 i sitt förslag till avgörande kan de åtgärder som är nödvändiga för att följa den överklagade domen i förevarande fall endast vidtas från och med dagen för domens avkunnande, det vill säga efter den 3 maj 2018. Eftersom dessa åtgärder inte kan vidtas förrän efter ikraftträdandet av förordning nr 2016/1036, det vill säga den 20 juli 2016, ska de således grundas på artikel 9.4 i förordningen, jämförd med artikel 14.1 i förordningen. Av detta följer att endast kommissionen är behörig att vidta dessa åtgärder.

99

Domstolen finner följaktligen att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 2 i domslutet i den överklagade domen slog fast att det inte bara ankom på kommissionen, utan även på rådet, att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen.

100

Denna bedömning påverkas inte av de argument som framförts av Distillerie Bonollo m.fl. avseende de skyldigheter som åvilar rådet, i egenskap av institution från vilken den omtvistade förordningen härrör, enligt artikel 266 FEUF.

101

Enligt denna bestämmelse är den unionsinstitution vars rättsakt har förklarats ogiltig av domstolen eller tribunalen skyldig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa den dom genom vilken rättsakten ogiltigförklarades (dom av den 14 juni 2016, kommissionen/McBride m.fl., C‑361/14 P, EU:C:2016:434, punkt 35, och dom av den 19 juni 2019, C & J Clark International, C‑612/16, ej publicerad, EU:C:2019:508, punkt 37).

102

Innan den institution vars rättsakt har förklarats ogiltig vidtar sådana åtgärder uppkommer emellertid frågan om dess befogenhet, eftersom unionsinstitutionerna endast kan handla inom ramen för sin tilldelade befogenhet (dom av den 14 juni 2016, kommissionen/McBride m.fl., C‑361/14 P, EU:C:2016:434, punkt 36). Principerna om institutionell jämvikt och tilldelade befogenheter enligt artikel 13.2 FEU innebär nämligen att varje institution ska handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom fördragen, i enlighet med de förfaranden, villkor och mål som anges där (se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juli 2016, rådet/kommissionen, C‑660/13, EU:C:2016:616, punkterna 31 och 32 och där angiven rättspraxis).

103

Även om artikel 266 FEUF visserligen medför en skyldighet för den berörda institutionen att agera, utgör den inte en källa till befogenhet för institutionen och gör det inte heller möjligt för institutionen att åberopa en rättslig grund som under tiden har upphävts (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 2019, C & J Clark International, C‑612/16, ej publicerad, EU:C:2019:508, punkt 39 och där angiven rättspraxis). Det framgår nämligen av fast rättspraxis att den bestämmelse som utgör rättslig grund för en rättsakt och som förklarar unionsinstitutionen behörig att anta den ifrågavarande rättsakten ska vara gällande vid tiden för antagandet av rättsakten och att handläggningsreglerna i allmänhet ska anses tillämpliga från den tidpunkt de träder i kraft (se dom av den 29 mars 2011, ThyssenKrupp Nirosta/kommissionen, C‑352/09 P, EU:C:2011:191, punkt 88 och där angiven rättspraxis).

104

Mot denna bakgrund ska anslutningsöverklagandet bifallas såvitt avser den andra grunden, i den del den avser tribunalens felaktiga rättstillämpning i punkt 2 i domslutet, vilken avser att rådet är skyldigt att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa den överklagade domen. Punkt 2 i domslutet i den överklagade domen ska därför upphävas i den del tribunalen däri ålade rådet att vidta de åtgärder som var nödvändiga för att följa domen. Anslutningsöverklagandet ogillas i övrigt.

105

Changmao Biochemical Engineering har till stöd för sitt överklagande åberopat en enda grund som avser punkterna 130, 133, 134, 136, 137 och 139–141 i den överklagade domen. Changmao Biochemical Engineering har gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning med avseende på den första grund som åberopats av sökandena i första instans.

106

Rådet anser att den överklagade domen inte direkt påverkar Changmao Biochemical Engineering i den mening som avses i artikel 56 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol.

107

Kommissionen och Distillerie Bonollo m.fl. har i första hand anslutit sig till rådets argument.

108

Rådet har gjort gällande att den överklagade domen inte direkt berör klaganden, eftersom den omtvistade förordningen redan har ogiltigförklarats i den del den var tillämplig på klaganden, genom dom av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372). Överklagandet kan således inte, med tillämpning av villkoren i artikel 56 andra stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol, prövas.

109

Rådet har för det första påpekat att denna dom vann laga kraft innan den överklagade domen meddelades. Rådet har vidare gjort gällande att den ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen som meddelades genom domen av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372), med avseende på Changmao Biochemical Engineering, innebar att bolaget hamnade i samma situation som det befann sig i innan förordningen antogs, det vill säga den situation som regleras av förordning nr 349/2012. Av detta skäl kan tribunalens ogiltigförklaring av den omtvistade förordningen i den överklagade domen och bibehållandet av dess verkningar med avseende på Ninghai Organic Chemical Factory inte ha någon rättslig verkan på Changmao Biochemical Engineerings rättsliga ställning.

110

Eftersom det inte finns något rättsligt band mellan klaganden och Ninghai Organic Chemical Factory, avser den skyldighet som åligger de behöriga institutionerna enligt artikel 266 FEUF att vidta nödvändiga åtgärder för att följa den överklagade domen endast produkter från det sistnämnda företaget.

111

Rådet anser vidare att Changmao Biochemical Engineerings ställning som intervenient i första instans i inte ger bolaget rätt att inge förevarande överklagande.

112

Rådet anser för det andra att Changmao Biochemical Engineering förväxlar rättsverkningarna av domen av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372) med rättsverkningarna av den överklagade domen. I motsats till klagandens argumentation, enligt vilken punkt 2 i domslutet i den överklagade domen i praktiken ålägger kommissionen att höja nivån på den antidumpningstull som ska tillämpas på klagandens produkter på det sätt som anges i skälen 55–57 i förordning nr 2018/921, kan denna nivå nämligen ändras med avseende på import av produkter från Changmao Biochemical Engineering först efter det förfarande som kommissionen inlett genom meddelandet av den 7 september 2017. Vidare följer det inte av skäl 58 i förordning nr 2018/921 att Changmao Biochemical Engineering var direkt berört av den överklagade domen, varför den domen inte kan tolkas så, att den ger Changmao Biochemical Engineering talerätt i förevarande mål om överklagande.

113

Rådet har för det tredje hävdat att Changmao Biochemical Engineering inte har något intresse av att överklaga den överklagade domen, eftersom en ogiltigförklaring av domen inte skulle medföra någon fördel för bolaget.

114

För det fjärde anser rådet att den omständigheten att förevarande överklagande inte kan tas upp till sakprövning inte begränsar rätten till domstolsprövning för Changmao Biochemical Engineering avseende rättsakter som direkt berör bolaget. Om bolaget inte var tillfreds med resultatet av undersökningen av dess produkter, till följd av att kommissionen återupptog antidumpningsförfarandet, skulle det ha rätt att väcka talan vid tribunalen mot kommissionens beslut att återuppta förfarandet, det vill säga det beslut som kommissionen kommer att fatta enligt tillkännagivandet om inledande av ett förfarande av den 7 september 2017.

115

Kommissionen och Distillerie Bonollo m.fl. har anslutit sig till denna argumentation.

116

Kommissionen har även erinrat om att generaladvokaten Kokott, i punkterna 52 och 57 i sitt förslag till avgörande i de förenade målen Fresh Del Monte Produce/kommissionen och kommissionen/Fresh Del Monte Produce (C‑293/13 P och C‑294/13 P, EU:C:2014:2439), påpekade att ”[k]laganden i överklagandet eller klaganden i anslutningsöverklagandet påverkas direkt i den mening som avses i artikel 56 andra stycket andra meningen i stadgan [för Europeiska unionens domstol] om den överklagade domen medför en negativ förändring av vederbörandes rättsliga ställning i förfarandet eller påverkar hans eller hennes ekonomiska eller ideella intressen. Domen måste således gå emot klaganden i materiellt hänseende”. Kommissionen anser emellertid att eftersom den omtvistade förordningen i förevarande fall ogiltigförklarades genom domen av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372), i den del den var tillämplig på klaganden i målet om överklagande, ändrar den överklagade domen, genom vilken tribunalen ogiltigförklarade förordningen, endast den rättsliga situationen för Ninghai Organic Chemical Factory och påverkar inte Changmao Biochemical Engineering.

117

Kommissionen har dessutom preciserat att beslutet, som framgår av meddelandet av den 7 september 2017, att återuppta den antidumpningsundersökning avseende import av vinsyra med ursprung i Kina som hade lett till antagandet av den omtvistade förordningen, i den mån den var tillämplig på Changmao Biochemical Engineering, och att återuppta den på den punkt där rättsstridigheten uppstod, endast utgjorde en förberedande rättsakt och inte kunde ändra de rättsverkningar som följer av domslutet och domskälen i den överklagade domen, vilken för övrigt antogs senare än denna förberedande rättsakt.

118

Distillerie Bonollo m.fl. har gjort gällande att Changmao Biochemical Engineering genom sin argumentation ändrar det villkor för att överklaganden som ges in av andra intervenienter än medlemsstaterna och unionsinstitutionerna som föreskrivs i artikel 56 andra stycket andra meningen i stadgan för Europeiska unionens domstol ska kunna tas upp till sakprövning, enligt vilket de måste vara ”direkt berörda” av det avgörande från tribunalen som de yrkar ska upphävas, på ett sådant sätt att de kan överklaga när tribunalens avgörande kan leda till att en rättsakt antas, vars effekter ännu inte uppkommit och således endast kan påverka dem i framtiden. Enligt Distillerie Bonollo m.fl. har klaganden endast i förebyggande syfte hänvisat till en annan framtida rättsakt, nämligen en ny genomförandeförordning, som de behöriga unionsinstitutionerna kommer att anta för att följa den överklagade domen och som skulle kunna leda till att dessa institutioner fastställer en högre dumpningsmarginal för vinsyra. Vid den tidpunkt då överklagandet ingavs vilar denna argumentation emellertid på rent hypotetiska överväganden.

119

Klaganden har bestritt dessa argument i sin helhet. Changmao Biochemical Engineering har således, i syfte att visa att den överklagade domen påverkar klaganden direkt, i den mening som avses i artikel 56 andra stycket andra meningen i stadgan för Europeiska unionens domstol, gjort gällande att unionsinstitutionerna, med tillämpning av punkt 2 i domslutet i den domen, ska anta antidumpningsåtgärder som grundar sig på en annan metod för beräkning av de aktuella produkternas värde än den som föreskrivs i den omtvistade förordningen. Den metod för att beräkna det ”konstruerade” värdet som används i denna förordning skulle således ersättas med metoden avseende ”det faktiska inhemska försäljningspriset för tillverkarna i det jämförbara landet”, det vill säga Argentina. Den nya beräkningen av dumpningsmarginalen, såsom den fastställts enligt den sistnämnda metoden, skulle leda till att betydligt högre antidumpningstullar på export av klagandens produkter till unionen infördes än den antidumpningstull på 13,1 procent som fastställdes i den omtvistade förordningen, eller med 10,1 procent, såsom den fastställts genom genomförandeförordning nr 349/2012 och senast bekräftades i genomförandeförordning nr 2018/921.

120

Enligt Changmao Biochemical Engineering framgår det tydligt av dessa omständigheter att punkt 2 i domslutet i den överklagade domen berör bolaget direkt.

121

Klaganden har tillagt att den under alla omständigheter även uppfyller de kriterier för upptagande till sakprövning som anges i domen av den 2 oktober 2003, International Power m.fl./NALOO (C‑172/01 P, C‑175/01 P, C‑176/01 P och C‑180/01 P, EU:C:2003:534), i vilken domstolen i huvudsak slog fast att intervenienterna i första instans skulle vara ”direkt berörda” av ett avgörande från tribunalen, vilka skulle kunna utsättas för risken att väcka skadeståndstalan vid nationell domstol på grund av de åtgärder som kommissionen vidtagit för att verkställa detta beslut. Klaganden har gjort gällande att det föreligger en sådan risk i förevarande fall.

122

Enligt artikel 56 andra stycket andra meningen i stadgan för Europeiska unionens domstol får ett avgörande från tribunalen överklagas av intervenienter i första instans som inte är en medlemsstat eller en unionsinstitution endast om tribunalens beslut ”påverkar dem direkt”.

123

Såsom rådet, kommissionen och Distillerie Bonollo m.fl. har gjort gällande ogiltigförklarades den omtvistade förordningen i den mån den var tillämplig på klaganden i förevarande mål om överklagande genom dom av den 1 juni 2017, Changmao Biochemical Engineering/rådet (T‑442/12, EU:T:2017:372), som vunnit laga kraft. Bolaget hamnade därför i samma situation som det befann sig i innan förordningen trädde i kraft, det vill säga den situation som regleras i genomförandeförordning nr 349/2012, i vilken det föreskrevs en antidumpningstull på 10,1 procent för Changmao Biochemical Engineering produkter.

124

Eftersom, såsom kommissionen bekräftade vid den muntliga förhandlingen vid domstolen, den översynsundersökning som kommissionen hade inlett till följd av meddelandet om inledande av ett förfarande av den 7 september 2017, hade vilandeförklarats i avvaktan på domstolens dom i förevarande mål, är frågan huruvida överklagandet kan tas upp till sakprövning endast beroende av huruvida den överklagade domen direkt påverkar Changmao Biochemical Engineering, i den mening som avses i artikel 56 andra stycket andra meningen i stadgan för Europeiska unionens domstol.

125

Genom den överklagade domen ogiltigförklarade tribunalen den omtvistade förordningen på grund av att då Changmao Biochemical Engineering och Ninghai Organic Chemical Factory hade nekats fortsatt marknadsekonomisk status, hade inte normalvärdet för deras produkter fastställts under förfarandet för partiell interimsöversyn ”på grundval av de inhemska försäljningspriserna i Argentina”, vilket var fallet för de exporterande tillverkare som inte åtnjöt marknadsekonomisk status under det ursprungliga förfarandet, utan fastställdes på grundval av produktionskostnaderna i Argentina. Denna ändrade metod i förhållande till den beräkning som gjordes under det ursprungliga förfarandet med avseende på exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status, betraktade tribunalen som ett åsidosättande av artikel 11.9 i grundförordningen, eftersom den inte grundade sig på en förändring av omständigheterna. Tribunalen preciserade vidare, i punkt 134 i den överklagade domen, att även om det framgick av den omtvistade förordningen att valet av metod berodde på skillnaderna, bland annat i fråga om kostnader, mellan metoderna för tillverkning av vinsyra i Argentina respektive Kina, nämligen en naturlig metod respektive en syntetisk metod, förelåg dessa skillnader och var kända redan under den ursprungliga undersökningen.

126

Det ska inledningsvis påpekas att Changmao Biochemical Engineerings påstående att normalvärdet, som inte beräknats ”på grundval av produktionskostnaderna i Argentina”, utan på grundval av de inhemska försäljningspriserna i Argentina, skulle medföra att tullar infördes på en betydligt högre nivå än den nivå på 13,1 procent som föreskrivs i den omtvistade förordningen, inte har bestritts av någon av de parter som deltagit i förevarande förfarande. Liksom i det mål som avgjordes genom domen av den 2 oktober 2003, International Power m.fl./NALOO (C‑172/01 P, C‑175/01 P, C‑176/01 P och C‑180/01 P, EU:C:2003:534, punkt 52), till vilken klaganden har hänvisat, finns det således en risk för att de åtgärder som kommissionen vidtagit för att följa den överklagade domen missgynnar Changmao Biochemical Engineering och att bolaget löper en risk att få betala antidumpningstullar som är betydligt högre än vad som föreskrivs i den omtvistade förordningen.

127

Såsom framgår av punkt 1 i domslutet i den överklagade domen ogiltigförklaras den omtvistade förordningen i sin helhet och inte med avseende på en viss exporterande producent.

128

Härav följer, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 152 och 153 i sitt förslag till avgörande, att kommissionen för att följa denna dom ska göra en ny beräkning av normalvärdet på grundval av de inhemska försäljningspriserna i Argentina, inte bara för Ninghai Organic Chemical Factory, utan även för Changmao Biochemical Engineering.

129

Changmao Biochemical Engineering ska följaktligen anses vara direkt berört av den överklagade domen i den mening som avses i artikel 56 andra stycket andra meningen i stadgan för Europeiska unionens domstol och dess talan ska därför tas upp till sakprövning.

130

Rådets argument avseende tillkännagivandet av den 7 september 2017 saknar i detta avseende betydelse för bedömningen av huruvida förevarande överklagande kan tas upp till sakprövning.

131

Detsamma gäller de argument som framförts av Distillerie Bonollo m.fl. att Changmao Biochemical Engineering inte berörs direkt av den överklagade domen utan av de åtgärder som unionsinstitutionerna senare kommer att vidta för att följa domen. De har gjort gällande att det således är först när dessa åtgärder väl vidtagits som klaganden kan anses vara direkt berörd av nämnda dom i den mening som avses i artikel 56 andra stycket andra meningen i stadgan för Europeiska unionens domstol.

132

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 162 i sitt förslag till avgörande uppkommer kommissionens skyldighet att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa denna dom, eftersom den rättsakt som ogiltigförklarats genom tribunalens dom är en förordning, först från och med utgången av förevarande mål om överklagande.

133

Mot bakgrund av det ovan anförda ska rådets invändning om rättegångshinder ogillas och överklagandet tas upp till sakprövning.

134

Den enda grunden för överklagandet består av tre delar. Med den första delen av denna grund har klaganden gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att rådet hade ändrat metod för att fastställa normalvärdet för de berörda produkterna, i strid med artikel 11.9 i grundförordningen. Den andra delgrunden avser att det inte görs någon åtskillnad mellan samarbetsvilliga exporterande tillverkare och icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare. Slutligen har klaganden i den tredje delen av samma grund gjort gällande att den överklagade domen innehåller felaktiga bedömningar av normalvärdet i länder utan marknadsekonomi.

135

Changmao Biochemical Engineering har genom den enda grundens första del hävdat att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att rådet, i strid med artikel 11.9 i grundförordningen, under det förfarande för partiell översyn som ledde till att den omtvistade förordningen antogs hade använt en annan metod för att beräkna normalvärdet än den som användes under det ursprungliga förfarandet. Klaganden anser att en och samma metod har tillämpats i förevarande fall. Skillnaden i resultat beror på de särskilda omständigheterna i förevarande fall och i synnerhet på de materiella skillnaderna i tillverkningen av vinsyra i Argentina och Kina.

136

Klaganden anser dessutom att den omständigheten att tribunalen fann att användningen av ett konstruerat normalvärde och inte ett normalvärde grundat på de faktiska försäljningspriserna i det jämförbara referenslandet återspeglade en metodändring, som är förbjuden enligt artikel 11.9 i grundförordningen, skulle innebära en otillbörlig begränsning av det utrymme för skönsmässig bedömning som unionsinstitutionerna har för att konstruera normalvärdet.

137

Klaganden i målet om överklagande har tillagt att även om det skulle antas att det skett en sådan ändring av metod, är denna motiverad av betydande förändringar av omständigheterna under den partiella interimsöversynen, vilka påverkat verksamheten för de kinesiska exportörerna och gjort det omöjlig för dessa att fortsätta att åtnjuta marknadsekonomisk statuts, vilket de kunnat göra under det ursprungliga förfarandet. Klaganden anser att tribunalen felaktigt underlät att kvalificera förändringen av marknadsekonomisk status som sådana omständigheter som avses i artikel 11.9 i grundförordningen. Under översynsförfarandet använde sig rådet emellertid av det konstruerade normalvärdet på grundval av produktionskostnaderna i det jämförbara referenslandet på grund av förlusten av denna status.

138

Kommissionen har gjort gällande att det ska fastställas huruvida artikel 11.9 i grundförordningen ska tolkas så, att den är tillämplig på det restriktiva sätt som klaganden har föreslagit, det vill säga ”företag per företag” eller på det extensiva sätt som tribunalen fastställde i den överklagade domen och som i huvudsak förutsätter en jämförelse ”undersökning för undersökning”.

139

Kommissionen anser att tribunalens tolkning ska godtas. Eftersom det enligt kommissionen kan utläsas av det allmänna sammanhang i vilket artikel 11.9 i grundförordningen ingår, att dess syfte är att garantera rättssäkerheten för samtliga företag som berörs av antidumpningsåtgärderna, har kommissionen gjort gällande att denna bestämmelse, inom ramen för översynsförfaranden, såsom den partiella interimsöversynen som ledde fram till antagandet av den omtvistade förordningen, skulle kunna anses vara ett uttryck för den allmänna principen om likabehandling, som numera slås fast i artikel 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Tribunalens resonemang i den överklagade domen överensstämmer med denna tolkning.

140

Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den första delen av den enda grunden, varför det ska ogillas i sin helhet.

141

Distillerie Bonollo m.fl. har gjort gällande att överklagandet inte kan tas upp till sakprövning såvitt avser någon del av den enda grunden för överklagandet, eftersom Changmao Biochemical Engineering har yrkat att domstolen ska pröva tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna eller endast upprepar argument som redan framförts av rådet och kommissionen under förfarandet i första instans. För övrigt anser sökandena i första instans att överklagandet under alla omständigheter inte kan vinna bifall såvitt avser denna enda grund.

142

Enligt artikel 11.9 i grundförordningen ska kommissionen vid varje undersökning avseende översyn i den mening som avses i denna artikel, med beaktande av bland annat artikel 2 och under förutsättning att omständigheterna är oförändrade, tillämpa samma metoder som vid den ursprungliga undersökningen som ledde till införandet av tullen i fråga.

143

Enligt rättspraxis ska undantaget som tillåter institutionerna att tillämpa en annan metod vid översynen än vid det ursprungliga förfarandet när omständigheterna är förändrade ges en restriktiv tolkning. En avvikelse eller ett undantag från en huvudregel ska nämligen tolkas restriktivt (dom av den 19 september 2013, Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials/rådet, C‑15/12 P, EU:C:2013:572, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

144

Kravet på en restriktiv tolkning ger emellertid inte institutionerna rätt att tolka och tillämpa denna bestämmelse på ett sätt som strider mot dess ordalydelse och syfte (dom av den 19 september 2013, Dashiqiao Sanqiang Refractory Materials/rådet, C‑15/12 P, EU:C:2013:572, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

145

I förevarande mål fastställdes, såsom framgår av punkt 129 i den överklagade domen, normalvärdet i den undersökning som ledde till antagande av förordning nr 130/2006 beträffande produkterna från Changmao Biochemical Engineering och Ninghai Organic Chemical Factoryde, vilka åtnjöt marknadsekonomisk status, på grundval av deras faktiska inhemska försäljningspriser enligt artikel 2.1–2.6 i grundförordningen medan normalvärdet beträffande exporterande tillverkare som inte hade beviljats marknadsekonomisk status beräknades på grundval av inhemska försäljningspriser i ett jämförbart land, det vill säga Argentina enligt artikel 2.7 a i den förordningen.

146

Vidare framgår det av punkt 131 i den överklagade domen att normalvärdet för de berörda produkterna från Changmao Biochemical Engineering och Ninghai Organic Chemical Factory, inom ramen för den undersökning som ledde till att den omtvistade förordningen antogs, beräknades på grundval av produktionskostnaderna i det jämförbara landet, det vill säga Argentina, i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen.

147

Såsom generaladvokaten har konstaterat i punkt 174 i sitt förslag till avgörande kunde normalvärdet inte längre fastställas i enlighet med artikel 2.1–2.6 i grundförordningen, eftersom dessa båda kinesiska exporterande tillverkare förvägrades marknadsekonomisk status under den undersökning som ledde till antagandet av den omtvistade förordningen.

148

Under dessa omständigheter finner domstolen att tribunalen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den i punkt 132 i den överklagade domen slog fast att den omständigheten att normalvärdet, för de båda kinesiska exporterande tillverkarna, konstruerades på grundval av produktionskostnaderna i Argentina och inte hade fastställts på grundval av de inhemska försäljningspriserna i det landet, utgjorde en ändring av metod i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen. I förevarande fall slog tribunalen helt riktigt fast att i den ursprungliga undersökningen fastställdes normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status på grundval av inhemska försäljningspriser i Argentina, medan det i översynsundersökningen, för de båda kinesiska exporterande tillverkare som inte hade beviljats marknadsekonomisk status, konstruerades på grundval av tillverkningskostnaderna i Argentina. Tribunalen gjorde även en riktig bedömning när den underströk att eftersom det i artikel 11.9 i grundförordningen hänvisas till att en och samma metod ska tillämpas vid den ursprungliga undersökningen och översynsundersökningen, begränsas denna bestämmelse inte endast till ett krav på att samma metod ska tillämpas på samma ekonomiska enhet.

149

Även om unionsinstitutionerna, såsom framgår av artikel 11.9 i grundförordningen, är skyldiga att vid den ursprungliga undersökningen och under översynen tillämpa samma metod för att beräkna normalvärdet för exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status, med förbehåll för ändrade omständigheter, har Changmao Biochemical Engineering dessutom förgäves kritiserat tribunalen för att inte ha motiverat den ändrade metoden i det aktuella fallet med att det förelåg en förändring av omständigheterna. I detta avseende är det tillräckligt att påpeka att tribunalen i punkt 134 i den överklagade domen konstaterade att ”den [omtvistade] förordningen inte [innehåller] någon hänvisning till ändrade omständigheter”, eftersom rådets motivering i skäl 27 i förordningen, som avser skillnaden mellan produktionsmetoderna i Argentina och Kina, inte kan anses utgöra en förändring av de faktiska omständigheterna, eftersom ”dessa skillnader [förelåg], och var kända, redan vid tidpunkten för den ursprungliga undersökningen”.

150

Det ska dessutom preciseras att den omständigheten att ett företag förlorar sin marknadsekonomiska status inte, i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen, kan anses utgöra en förändring av de omständigheter som kan motivera att en annan metod tillämpas i ett översynsförfarande än den som tillämpades i det förfarande som ledde till att den berörda antidumpningstullen infördes.

151

Varje annan tolkning skulle nämligen leda till att tillämpligheten av denna bestämmelse, i fråga om de företag från länder utan marknadsekonomi som har beviljats marknadsekonomisk status, görs beroende av dessa företags goda vilja eller deras möjlighet att fortsätta bedriva verksamhet på marknadsmässiga villkor.

152

Vad slutligen gäller Changmao Biochemical Engineerings argument, såsom det angavs i punkt 136 i förevarande dom, avseende det utrymme för skönsmässig bedömning som unionsinstitutionerna förfogar över för att konstruera normalvärdet, framgår det av domstolens fasta praxis att valet mellan olika metoder för beräkning av dumpningsmarginalen och bedömningen av en produkts normalvärde förutsätter en bedömning av komplicerade ekonomiska situationer, inom ramen för vilka institutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2007, Ikea Wholesale, C‑351/04, EU:C:2007:547, punkterna 40 och 41 och där angiven rättspraxis).

153

Det ska emellertid preciseras att unionslagstiftaren hade för avsikt att begränsa detta utrymme för skönsmässig bedömning med avseende på tillämpningen av artikel 11.9 i grundförordningen, varför rådet under den undersökning som ledde fram till antagandet av den omtvistade förordningen var skyldigt att, i avsaknad av ändrade omständigheter, anta samma metod som den som hade tillämpats i det förfarande som ledde till införandet av den aktuella antidumpningstullen.

154

Överklagandet kan således inte vinna bifall såvitt avser den första delen av den enda grunden.

155

Changmao Biochemical Engineering har genom den enda grundens andra och tredje del hävdat att tribunalen, i punkterna 139–141 i den överklagade domen, gjorde sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning, huvudsakligen avseende avsaknaden av åtskillnad mellan de kategorier av exporterande tillverkare som hade samarbetat och de som inte hade samarbetat och tillämpningen av ett enda normalvärde på samtliga exporterande tillverkare som inte beviljas marknadsekonomisk status.

156

Enligt klaganden var det fel av tribunalen att inte beakta denna åtskillnad vid fastställandet av det normalvärde som användes för att beräkna dumpningsmarginalen. Changmao Biochemical Engineering har preciserat att beräkningen av dumpningsmarginalen för den kategori exporterande tillverkare som inte har samarbetat visserligen görs på grundval av ”de bästa tillgängliga uppgifterna” från ett jämförbart land, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, men att beräkningen av dumpningsmarginalen för den kategori exporterande tillverkare som har samarbetat grundar sig på uppgifter som dessa själva har lämnat till unionsinstitutionerna inom ramen för deras samarbete med dessa. Genom att inte göra någon åtskillnad mellan dessa två kategorier av tillverkare försatte tribunalen felaktigt dem i samma situation och tillämpade samma regler för beräkning av normalvärdet på de exporterande tillverkare som samarbetat som på dem inte hade samarbetat, det vill säga reglerna grundade på ”bästa tillgängliga uppgifter” enligt artikel 18 i grundförordningen.

157

Klaganden anser att tribunalen borde ha erkänt att det fanns en tredje kategori exporterande tillverkare, som klaganden själv ingick i sedan bolaget förlorade sin marknadsekonomiska status, nämligen kategorin kinesiska exporterande tillverkare som inte längre skulle beviljas marknadsekonomisk status men som samarbetade i samband med den partiella interimsöversynen. Enligt klaganden kan artikel 11.9 i grundförordningen inte tillämpas på denna kategori av exporterande tillverkare. Den behandling som tillämpas på de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som beviljats marknadsekonomisk status under det ursprungliga förfarandet kan nämligen inte medföra att denna bestämmelse ska tillämpas på samma exporterande tillverkare som, trots att de samarbetat vid den partiella interimsöversyn som ledde till att den omtvistade förordningen antogs, inte ansågs vara verksamma under marknadsmässiga förhållanden.

158

Enligt Changmao Biochemical Engineering bör unionsinstitutionerna under alla omständigheter vara fria att tillämpa artikel 2 i grundförordningen på denna kategori av exporterande tillverkare, med beaktande av såväl de nya omständigheter som lett till att de förlorat sin marknadsekonomiska status, som den omständigheten att dessa fullt ut har samarbetat med nämnda institutioner.

159

Kommissionen har gjort gällande att det endast är relevant att göra åtskillnad mellan samarbetsvilliga exporterande tillverkare och icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare om referensramen grundar sig på ett tillvägagångssätt ”företag för företag”, vilket Changmao Biochemical Engineering inte hade lyckats styrka. Detta företags hänvisningar dels till artikel 18 i grundförordningen, dels till risken för diskriminering, är dessutom verkningslösa.

160

Distillerie Bonollo m.fl. anser att överklagandet inte kan prövas såvitt avser den enda grundens andra och tredje del.

161

Changmao Biochemical Engineerings argument till stöd för den enda grundens andra och tredje del bygger på en felaktig tolkning av den överklagade domen. I punkt 139 i den överklagade domen fann tribunalen nämligen att ”[t]ill skillnad från de övriga icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna fastställdes därför för [Changmao Biochemical Engineering och Ninghai Organic Chemical Factory] en individuell tull beräknad utifrån deras respektive exportpris.” Tribunalen påpekade därvid att det framgick av skäl 22 i den omtvistade förordningen att dessa två samarbetsvilliga exporterande tillverkare hade beviljats individuell behandling vid beräkningen av normalvärdet på deras respektive produkter.

162

Överklagandet kan således inte bifallas såvitt avser den andra delgrunden.

163

Vad gäller tribunalens påstådda fel i samband med tillämpningen av samma normalvärde för samtliga exporterande tillverkare som nekats marknadsekonomisk status, angav tribunalen först, i punkt 140 i den överklagade domen, att det framgår av rättspraxis att ”i enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen, beräknas en individuell antidumpningstull normalt genom att jämföra det normalvärde som är tillämpligt för alla exporterande tillverkare med den aktuella tillverkarens individuella exportpriser”. Tribunalen angav därefter, i punkt 141 i den överklagade domen, att ett enda normalvärde fastställdes för de exporterande tillverkare som inte hade samarbetat och som inte hade beviljats marknadsekonomisk status, ”eftersom beräkningarna av normalvärdet i denna situation sker på grundval av uppgifter från ett jämförbart land och således oberoende av dessa tillverkares respektive uppgifter”. Tribunalen tillade att ”[i] det senare fallet kan en exporterande tillverkare alltid ansöka om individuell behandling, vilket innebär att en individuell dumpningsmarginal beräknas genom en jämförelse av normalvärdet, som är detsamma för alla, med tillverkarens egna exportpriser, i stället för att jämföra normalvärdet med exportpriset för industrin”.

164

Changmao Biochemical Engineering kan inte vinna framgång med sitt påstående att unionsinstitutionerna bör vara fria att tillämpa artikel 2 i grundförordningen på de exporterande tillverkare som har samarbetat, eftersom denna bestämmelse inte ger en exporterande tillverkare som inte är berättigad till marknadsekonomisk status och som har samarbetat rätt till en mer förmånlig behandling när normalvärdet fastställs. Domstolen konstaterar vidare att klaganden under alla omständigheter inte har visat på vilket sätt åtskillnaden mellan de exporterande tillverkare som har samarbetat och dem som inte gjort det lagenligt skulle ge rådet rätt att övergå från användningen av de faktiska priserna i det jämförbara landet, såsom var fallet inom ramen för det ursprungliga förfarandet för de kinesiska exporterande tillverkare som inte var berättigade till marknadsekonomisk status, till användning av de konstruerade normalvärdena.

165

Under dessa omständigheter kan klaganden inte vinna framgång med den tredje delgrunden.

166

Det följer av det ovanstående att överklagandet ska ogillas.

167

När överklagandet avvisas eller ogillas, eller när överklagandet bifalls och domstolen själv slutligt avgör saken, ska domstolen enligt artikel 184.2 i rättegångsreglerna besluta om rättegångskostnaderna.

168

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184.1 i samma regler ska gälla i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Finns det flera tappande rättegångsdeltagare, ska tribunalen enligt artikel 138.2 besluta om fördelningen av rättegångskostnaderna.

169

Eftersom Changmao Biochemical Engineering har tappat målet såvitt avser huvudöverklagandet och Distillerie Bonollo m.fl. samt rådet och kommissionen har yrkat att Changmao Biochemical Engineering ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, ska Changmao Biochemical Engineering förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Distillerie Bonollo m.fl. samt för rådet och kommissionen i huvudöverklagandet.

170

Eftersom kommissionen delvis har tappat målet såvitt avser anslutningsöverklagandet, ska den förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta fyra femtedelar av de kostnader som uppkommit för Distillerie Bonollo m.fl. med anledning av anslutningsöverklagandet.

171

Changmao Biochemical Engineering och rådet ska bära sina rättegångskostnader för anslutningsöverklagandet.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande: