EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62016TN0365

Mål T-365/16: Talan väckt den 8 juli 2016 – Portifon mot SRB

EUT C 343, 19.9.2016, p. 38–40 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

19.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 343/38


Talan väckt den 8 juli 2016 – Portifon mot SRB

(Mål T-365/16)

(2016/C 343/52)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Portifon AG (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna D. Bliesener och V. Jungkind)

Svarande: Den gemensamma resolutionsnämnden (SRB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara svarandens beslut som utgjorde underlag för de meddelanden varigenom Bundesanstalt für Finanzmarktstabilisierung den 22 april 2016 (ärende nr 2208101-2016-JB) och den 10 juni 2016 (ärende nr 2208102-2016-JB2) begärde att sökanden skulle betala årsavgifter till den gemensamma resolutionsfonden för år 2016,

ålägga svaranden att lämna ut det beslut som anges i det första yrkandet, och

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 70.2 första till tredje stycket i förordning (EU) 806/2014 (1), jämförd med artikel 8.1 a i genomförandeförordning (EU) 2015/81 (2), jämförd med artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU (3)

Svaranden beslut att ålägga sökanden att betala avgifter till fonden är felaktigt, eftersom institutet inte har någon riskexponering, det är uteslutet att institutet måste begära resolution enligt förordning (EU) 806/2014 och institutet inte har någon betydelse för finanssystemets stabilitet.

Sökanden är inte längre operativt verksam på marknaden. Sedan år 2012 tar sökanden inte längre på sig några nya uppdrag och är föremål för resolution enligt kommissionens beslut. Den största delen av dess återstående åtaganden står under en annan enhets förvaltning, vilken har övertagit risker och vinstmöjligheter avseende denna verksamhet.

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 (4), som inte innehåller några undantag till förmån för institut som sökanden, strider själv mot artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 16 och 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan)

Eftersom sökandens situation skiljer sig från andra avgiftspliktiga kreditinstitut, strider besluten mot likabehandlingsprincipen. Besluten innebär dessutom ett oproportionellt intrång i sökandens näringsfrihet.

3.

Tredje, alternativa, grunden: Åsidosättande av artikel 70.2 första till tredje stycket i förordning (EU) 806/2014, jämförd med artikel 8.1 a i genomförandeförordning (EU) 2015/81, jämförd med artikel 103.7 i direktiv 2014/59/EU

Vid beräkningen av avgiftens storlek har svaranden felaktigt underlåtit att undanta sökandens riskfria förvaltning från de åtaganden som ska beaktas vid beräkningen.

4.

Fjärde, alternativa, grunden: Åsidosättande av artikel 70.6 i förordning (EU) 806/2014, jämförd med artikel 5.3 och 4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63

Vid beräkningen av avgiftens storlek har svaranden felaktigt underlåtit tillämpa nettometoden vad avser sökandens derivatavtal och istället tillämpat bruttometoden.

5.

Femte, alternativa, grunden: Åsidosättande av artikel 70.6 i förordning (EU) 806/2014, jämförd med artikel 6.8 a i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63

Vid beräkningen av avgiftens storlek har svaranden felaktigt ansett sökanden vara ett institut under rekonstruktion. Riskindikatorn enligt artikel 6.5 c i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 borde ha satts till lägsta möjliga värde.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 41.1 och 41.2 a i stadgan, eftersom svaranden borde ha berett sökanden tillfälle att yttra sig före besluten

7.

Sjunde grunden: Åsidosättande av artikel 41.1 och 41.2 i stadgan, eftersom svaranden inte har gett en tillräcklig motivering av sina beslut.


(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 2014, s. 1).

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) 2015/81 av den 19 december 2014 om fastställande av enhetliga villkor för tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 vad gäller förhandsbidrag till den gemensamma resolutionsfonden (EUT L 15, 2015, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (Text av betydelse för EES) (EUT L 173, 2014, s. 190).

(4)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/63 av den 21 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU avseende förhandsbidrag till finansieringsarrangemang för resolution (EUT L 11, 2015, s. 44).


Top