19.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 343/23

1)

I fråga om en unionsmedborgare som reste in i den mottagande medlemsstaten vid tre års ålder, är det på förhand uteslutet att utdömande och verkställighet av ett fängelsestraff innebär att den integration som har skett i den staten anses ha upphört och att det därmed inte föreligger någon oavbruten uppehållsperiod på tio år i den mening som avses i artikel 28.3 a i direktiv 2004/38 (1), och således inte heller något skydd mot utvisning enligt artikel 28.3 a i direktiv 2004/38, när unionsmedborgaren efter inresan vid tre års ålder har tillbringat hela sitt hittillsvarande liv i den mottagande medlemsstaten, inte längre har några band till den medlemsstat där denne är medborgare, och det brott för vilket ett fängelsestraff utdömts och verkställts begicks först efter att unionsmedborgaren uppehållit sig i den mottagande medlemsstaten i 20 år?

2)

Om fråga 1 ska besvaras nekande: Ska det fängelsestraff som utdömts för det brott på vilket utvisningen grundas inte beaktas med avseende på frågan huruvida verkställighet av ett fängelsestraff kan medföra att den integration som tidigare har skett i den mottagande medlemsstaten har upphört?

3)

Om frågorna 1 och 2 ska besvaras nekande: Enligt vilka kriterier ska det fastställas huruvida den berörda unionsmedborgaren i en sådan situation ändå kan åtnjuta skydd mot utvisning enligt artikel 28.3 a i direktiv 2004/38?

4)

Om frågorna 1 och 2 ska besvaras nekande: Föreligger det tvingande unionsrättsliga bestämmelser för att bestämma ”precis den tidpunkt då frågan om utvisning uppkommer”, vid vilken en helhetsbedömning av den berörda unionsmedborgarens situation ska göras för att fastställa i vilken utsträckning avbrott i uppehållet under de senaste tio åren före utvisningen av den berörda personen innebär att vederbörande inte omfattas av ett förstärkt skydd mot utvisning?