EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62015CN0587

Mål C-587/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiojo Teismo (Lettland) den 12 november 2015 – Lietuvos Respublikos transporto priemonių draudikų biuras mot GintarasDockevičius och Jurgitą Dockevičienė

EUT C 27, 25.1.2016, p. 17–18 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

25.1.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 27/17


Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiojo Teismo (Lettland) den 12 november 2015 – Lietuvos Respublikos transporto priemonių draudikų biuras mot GintarasDockevičius och Jurgitą Dockevičienė

(Mål C-587/15)

(2016/C 027/21)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos Aukščiausiasis Teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Lietuvos Respublikos transporto priemonių draudikų biuras

Motparter: Gintaras Dockevičius och Jurgita Dockevičienė

Tolkningsfrågor

1.

Ska artiklarna 2, 10.1, 10.4 och 24.2 i direktiv 2009/103 (1), artiklarna 3.4, 5.1, 5.4, 6.1 och 10 i de interna föreskrifterna (2) samt artikel 47 i stadgan (jämförda med varandra eller var för sig, men utan begränsning av föregående bestämmelser) tolkas så, att de, när

a)

en nationell trafikförsäkringsbyrå (byrå A) betalar ersättning till en skadelidande i en trafikolycka i medlemsstaten där byrån är inrättad, eftersom skadevållaren, som är medborgare i en annan medlemsstat, inte har tecknat ansvarsförsäkring,

b)

byrå A, på grund av denna ersättning, har inträtt i den skadelidandes rätt till skadestånd och söker återbetalning av de kostnader byrå A har ådragit sig genom skaderegleringen från den nationella trafikförsäkringsbyrån i skadevållarens hemland (byrå B),

c)

byrå B, utan att genomföra någon självständig utredning och utan att efterfråga ytterligare information, godtar byrå A:s begäran om återbetalning,

d)

byrå B väcker talan mot svarandena (skadevållaren och fordonets ägare) om ersättning av de utgifter byrå B ådragit sig,

innebär att kärande i nämnda förfarande (byrå B) helt kan stödja sin talan mot svarandena (skadevållaren och fordonets ägare) på det faktum att byrå A har fått ersättning för sina kostnader och att käranden inte har någon skyldighet att styrka att villkoren för svarandens/skadevållarens ersättningsansvar var uppfyllda (skuld, brott, kausalsamband och skadeomfattning) eller att utländsk rätt tillämpats korrekt när den skadelidande erhöll ersättning?

2.

Ska artikel 24.1 femte stycket c i direktiv 2009/103 och artikel 3.1 och 3.4 i de interna föreskrifterna (jämförda med varandra eller var för sig, men utan begränsning av föregående bestämmelser) tolkas så, att byrå A på ett klart och tydligt sätt (även med avseende på det språk som informationen tillhandahålls på) måste underrätta skadevållaren och fordonets ägare (om de inte är samma person) om förhållandet att skadehantering har inletts och förfarandets fortgång innan den fattar ett slutligt beslut om att ersätta den skadelidande partens skada och ge dem tillräcklig tid för att yttra sig om eller invända mot skaderegleringsbeslutet och/eller ersättningsbeloppet?

3.

Om fråga 1 besvaras nekande (det vill säga om svarandena (skadevållaren och fordonets ägare) kan kräva att käranden (byrå B) ska styrka, eller kan invända mot eller ifrågasätta bland annat omständigheterna kring trafikolyckan, tillämpningen av regelverket som ledde till ersättningsansvar för skadevållaren, skadans storlek och beräkning) ska då artiklarna 2, 10.1 och 24.2 i direktiv 2009/1003 och artikel 3.4 andra stycket i de interna föreskrifterna (jämförda med varandra eller var för sig, men utan begränsning av föregående bestämmelser) tolkas så, att byrå A, trots att byrå B inte begärde att byrå A skulle tillhandahålla information om tolkningen av den tillämpliga lagstiftningen i olycksfallslandet samt om skaderegleringen innan slutligt beslut fattades, i alla händelser måste tillhandahålla information till byrå B om den senare sedermera begär det, samt sådan annan information som krävs för att byrå B ska kunna styrka sin [regress]talan mot svarandena (skadevållaren och fordonets ägare)?

4.

Om fråga 2 besvaras jakande (det vill säga om byrå A har en skyldighet att underrätta skadevållaren och fordonets ägare om skaderegleringen och ge dem en möjlighet att inkomma med invändningar i fråga om sitt ansvar och skadans storlek), vilken verkan har det då om byrå A inte uppfyller denna informationsskyldighet med avseende på

a)

byrå B:s skyldighet att godta byrå A:s talan om återbetalning, och

b)

skadevållarens och fordonsägarens skyldighet att ersätta byrå B för den skada byrån ådragit sig?

5.

Ska artiklarna 5.1 och 10 i de interna föreskrifterna tolkas så, att de innebär att det försäkringsbelopp som byrå A har betalat till den skadelidande parten ska betraktas som en icke återbetalningsbar risk som byrå A ådragit sig (om inte byrå B påtar sig risken), snarare än en ekonomisk förpliktelse för den andra personen som var inblandad i samma trafikolycka, med hänsyn, i synnerhet, till omständigheterna i förevarande mål, nämligen

att ersättningsorganet (byrå A) inledningsvis avvisade den skadelidandes ansökan om ersättning,

att den skadelidande, därför, väckte talan om ersättning,

att denna talan mot byrå A ogillades av domstolen i första instans, eftersom den var ogrundad och inte styrktes av bevisning,

att en förlikning mellan den skadelidande parten och byrå A endast uppnåddes i högre instans, när denna domstol angav att målet skulle återförvisas för ny prövning om förlikning inte uppnåddes,

att byrå A:s beslut att ingå denna förlikning huvudsakligen motiverades av en önskan att undvika ytterligare kostnader på grund av en utdragen rättegång, och

att ingen domstol i förevarande mål har fastställt ansvar (skuld) för svaranden som var inblandad i trafikolyckan?


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (EUT L 263, s. 11).

(2)  Kommissionens beslut 2003/564/EG av den 28 juli 2003 om tillämpningen av rådets direktiv 72/166/EEG om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs (EUT L 192, s. 23).


Top