24.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 194/10

a)

Innebär den genom lag nr 251/2005 införda ändringen av artikel 160 sista stycket i den italienska strafflagen – i den del där det föreskrivs att preskriptionstiden i händelse av ett preskriptionsavbrott enbart förlängs med en fjärdedel, vilket får till följd att brott preskriberas trots att åtal har väckts i rätt tid och vilket i sin tur innebär straffrihet – ett åsidosättande av bestämmelserna om konkurrensskydd i artikel 101 FEUF?

b)

Innebär den genom lag nr 251/2005 införda ändringen i artikel 160 sista stycket i den italienska strafflagen – i den del där det föreskrivs att preskriptionstiden i händelse av ett preskriptionsavbrott enbart förlängs med en fjärdedel, vilket får till följd att det inte blir några straffrättsliga följder av brott som begåtts av skrupelfria ekonomiska aktörer – att italienska staten har infört en form av stöd som är förbjudet enligt artikel 107 FEUF?

c)

Innebär den genom lag nr 251/2005 införda ändringen i artikel 160 sista stycket i den italienska strafflagen – i den del där det föreskrivs att preskriptionstiden i händelse av ett preskriptionsavbrott enbart förlängs med en fjärdedel, vilket får till följd att det skapas en möjlighet till straffrihet för dem som missbrukar gemenskapsdirektivet – att italienska staten otillbörligen har infört ett ytterligare undantag utöver dem som redan är fastställda i artikel 158 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 (1)?

d)

Innebär den genom lag nr 251/2005 införda ändringen i artikel 160 sista stycket i den italienska strafflagen – i den del där det föreskrivs att preskriptionstiden i händelse av ett preskriptionsavbrott enbart förlängs med en fjärdedel, vilket får till följd att staten avstår från att straffbelägga gärningar genom vilka staten fråntas de medel som den även behöver för att uppfylla sina förpliktelser gentemot Europeiska unionen – ett åsidosättande av den i artikel 119 FEUF fastställda principen om sunda offentliga finanser?