14.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 367/21

1.

Följer det av effektivitetsprincipen, av den höga konsumentskyddsnivå inom unionen som eftersträvas genom direktiv 1999/44 (1), eller av andra unionsrättsliga bestämmelser eller regler att en nationell domstol är skyldig att ex officio pröva huruvida köparen i ett avtal är en konsument i den mening som avses i artikel 1.2 a i direktiv 1999/44?

2.

Om den första frågan ska besvaras jakande, gäller då detta även om handlingarna i målet inte innehåller några uppgifter som gör det möjligt att fastställa i vilken egenskap köparen har ingått avtalet (eller om uppgifterna är ofullständiga eller motstridiga)?

3.

Om den första frågan ska besvaras jakande, gäller då detta även i ett mål om överklagande i vilket köparen inte har invänt mot att underrätten inte gjorde någon sådan prövning (ex officio) och uttryckligen lämnade frågan huruvida köparen kan betraktas som konsument utan avseende?

4.

Ska (artikel 5 i) direktiv 1999/44 anses som likvärdig med de nationella regler som i den interna rättsordningen utgör tvingande rätt?

5.

Ska effektivitetsprincipen, den höga konsumentskyddsnivå inom unionen som eftersträvas genom direktiv 1999/44, eller andra unionsrättsliga bestämmelser eller regler betraktas som hinder för det krav på att köparen (konsumenten) ska göra gällande och styrka att varan är felaktig som i nederländsk rätt är kopplat till skyldigheten att (i rätt tid) lämna meddelande till säljaren om ett påstått fel i en avlämnad vara?

6.

Ska effektivitetsprincipen, den höga konsumentskyddsnivå inom unionen som eftersträvas genom direktiv 1999/44, eller andra unionsrättsliga bestämmelser eller regler betraktas som hinder för det krav som uppställs i nederländsk rätt på att köparen (konsumenten) ska göra gällande och styrka att varan inte överensstämmer med vad som anges i avtalet och att avvikelsen har visat sig inom sex månader efter avlämnandet? Vad betyder formuleringen ”en bristande avtalsenlighet som visar sig” i artikel 5.3 i direktiv 1999/44, och framför allt, i vilken utsträckning krävs det att köparen (konsumenten) ska åberopa fakta och omständigheter beträffande (orsaken till) felet? Räcker det att köparen (konsumenten) gör gällande och, om detta bestrids, styrker att varan inte fungerar (ordentligt) eller ankommer det också på vederbörande att göra gällande och, om detta bestrids, styrka vilken brist hos den sålda varan som orsakar (har orsakat) att varan inte fungerar (ordentligt)?

7.

Har det någon inverkan på svaren på de föregående frågorna att Froukje Faber har låtit sig biträdas av en advokat i båda instanserna?