—

Ville d’Ottignies-Louvain-la-Neuve, Michel Tillieut, Willy Gregoire och Marc Lacroix, genom J. Sambon, avocat,

—

Shanks SA, genom F. Haumont, avocat,

—

Belgiens regering, genom T. Materne, i egenskap av ombud, biträdd av É. Orban de Xivry, avocat,

—

Europeiska kommissionen, genom J.-F. Brakeland, P. Oliver, och A. Sipos, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238), i dess lydelse enligt kommissionens beslut 96/350/EG av den 24 maj 1996 (EGT L 135, s. 32) (nedan kallat direktiv 75/442) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (EGT L 197, s. 30).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Ville d’Ottignies-Louvain-la-Neuve, Michel Tillieut, Willy Gregoire och Marc Lacroix, å ena sidan, och Région wallonne, å andra sidan, avseende Shanks SA:s ansökan om tillstånd i syfte att driva och bygga ut en anläggning för bortskaffande av avfall.

3

I artikel 7.1 i direktiv 75/442 föreskrivs följande:

”För att uppnå de mål som anges i artikel 3–5 skall sådana behöriga myndigheter som avses i artikel 6 vara skyldiga att så snart som möjligt upprätta en eller flera planer för avfallshanteringen. Dessa avfallsplaner skall i första hand omfatta

…”

4

I skäl 18 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, s. 1), i dess lydelse enligt rådets direktiv 2011/97/EU av den 5 december 2011 (EUT L 328, s. 49) (nedan kallat direktiv 1999/31), anges följande:

”På grund av särdragen hos deponeringsmetoden för bortskaffande av avfall är det nödvändigt att införa ett särskilt tillståndsförfarande för alla deponiklasser i enlighet med de allmänna tillståndskrav som redan fastställts i [direktiv 75/442]…”

5

I skäl 26 i direktiv 1999/31 anges följande:

”De framtida driftsvillkoren för befintliga deponier bör bestämmas så att nödvändiga åtgärder inom en särskilt angiven tidsperiod kan vidtas för att på grundval av en platsspecifik anpassningsplan anpassa dessa deponier till detta direktiv.”

6

Artikel 1 i samma direktiv har rubriken ”Övergripande mål”. I artikel 1.1 stadgas följande:

”I syfte att uppfylla de krav som ställs i direktiv 75/442/EEG, särskilt artiklarna 3 och 4 i detta, är detta direktivs mål att genom stränga operativa och tekniska krav på avfall och deponier tillhandahålla åtgärder, förfaranden och ledning för att förebygga eller så långt möjligt minska avfallsdeponeringens negativa effekter på miljön …”

7

I artikel 8, med rubriken ”Villkor för tillstånd”, i nämnda direktiv föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att

…”

8

Artikel 14 med rubriken ”Befintliga deponier” i samma direktiv har följande lydelse:

”Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att deponier för vilka tillstånd gäller eller som redan är i drift vid tidpunkten för överföring av detta direktiv, inte får fortsätta att vara i drift om inte de åtgärder som anges nedan vidtas så snart som möjligt och senast inom åtta år från den tidpunkt som anges i artikel 18.1.

…”

9

Artikel 18 i direktiv 1999/31 har rubriken ”Överföring”. I artikel 18.1 första stycket preciseras följande:

”Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast två år efter dess ikraftträdande. De skall genast underrätta [Europeiska] kommissionen om detta.”

10

Punkt 1 i bilaga I till direktivet har följande lydelse:

”Lokalisering

11

I artikel 2 i direktiv 2001/42 föreskrivs följande:

”I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

12

I artikel 13 i direktivet föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna skall anta de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 21 juli 2004. Medlemsstaterna skall genast underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits.

…

3.   Den skyldighet som avses i artikel 4.1 skall endast gälla de planer och program som formellt började förberedas först efter den dag som avses i punkt 1. …

…”

13

Regionen Valloniens dekret av den 27 juni 1996 om avfall (Moniteur belge av den 2 augusti 1996, s. 20685), i dess ändrade lydelse enligt Regionen Valloniens dekret av den 16 oktober 2003 (Moniteur belge av den 23 oktober 2003, s. 51644) (nedan kallat 1996 års dekret), innehåller en artikel 24. I artikel 24.1 och 24.2 föreskrivs följande:

”1.   Regeringen ska i enlighet med artiklarna 11–16 i dekret av den 21 april 1994 om miljöplaneringen inom ramen för en hållbar utveckling upprätta en plan för avfallshantering. Denna plan ska utgöra ett sektorsprogram i den mening som avses i detta dekret. Planen kan innefatta en planering för varje avfallstyp eller verksamhetsområde.

Planen ska i synnerhet innehålla

…

Planen ska åtföljas av uppgifter om … de förutsebara effekterna på miljön.

2.   Regeringen skall i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artiklarna 25 och 26 upprätta en plan för anläggningar för slutförvaring av avfall som omfattar de områden som kan komma att användas för etablering och drift av sådana anläggningar, med undantag för anläggningar för slutförvaring som är förbehållna avfallsproducenten.

Andra anläggningar för slutförvaring än de som anges i den plan som avses i detta stycke är inte tillåtna, såvitt de inte är förbehållna avfallsproducenten.”

14

I artikel 25.2 första stycket i 1996 års dekret föreskrivs följande:

”Utkastet till plan för anläggningar för slutförvaring ska vara föremål för en miljökonsekvensbedömning. ...”

15

I syfte att genomföra artikel 24.1 och 24.2 i 1996 års dekret antog den vallonska regeringen den 15 januari 1998 den vallonska avfallsplanen ”Horizon 2010” (Moniteur belge av den 21 april 1998, s. 11806) och vidare den 1 april 1999 planen för anläggningar för slutförvaring (Moniteur belge av den 19 juli 1999, s. 26747), vilken trädde i kraft den 13 juli 1999.

16

I artikel 70 i 1996 års dekret föreskrivs följande:

”I avvaktan på att den plan för anläggningar för slutförvaring som avses i artikel 24.2 har trätt i kraft, kan de ansökningar om tillstånd, i den mening som avses i artikel 11, för etablering och drift av anläggningar för slutförvaring och de ansökningar om bygglov, i den mening som avses i artikel 41.1 i Code wallon de l’aménagement du territoire, de l’urbanisme et du patrimoine, som har upptagits till prövning innan parlamentet antog detta dekret, ligga till grund för tillstånd i industri-, jordbruks- eller utvinningsområden, i enlighet med definitionen av dessa områden i artiklarna 172, 176 och 182 i samma lag.

Ansökningar som avser andra anläggningar för slutförvaring än de som är förbehållna avfallsproducenten, som tidigare getts tillstånd, och som existerade innan den plan för anläggningar för slutförvaring som avses i artikel 24.2 antogs, eller som getts tillstånd med stöd av första stycket i artikel 24, kan med undantag från artikel 24.2, oavsett vid vilken tidpunkt ansökan ingavs, ges miljötillstånd, ett kombinerat tillstånd eller ett tillstånd avseende fysisk planering, i de områden som omfattas av planen för området där anläggningarna för slutförvaring tidigare varit föremål för tillstånd. Syftet är att med avseende på de områden som tillståndet avser möjliggöra fortsatt verksamhet, ändring av verksamhetsvillkoren vilket innefattar villkoren avseende den tillåtna omfattningen, eller ändring av markens utformning utöver vad som ursprungligen tilläts. Detta stycke är endast tillämpligt på de tillåtna anläggningar för slutförvaring som anges i avdelning VII, första kapitlet i planen för anläggningar för slutförvaring av den 1 april 1999.

…”

17

Det nationella målet avser tillstånd att driva och bygga ut en anläggning för slutförvaring av ofarligt hushålls- och industriavfall som är i drift sedan år 1958 i Mont-Saint-Guibert (Belgien), på en plats som går under namnet ”Trois burettes”.

18

Den 20 maj 2003 ingav bolaget Page, sedermera Shanks SA, en ansökan om ”ett kombinerat tillstånd” i syfte att fortsätta att driva verksamheten och att utöka kapaciteten i flera avseenden hos anläggningen för slutförvaring.

19

Den 18 december 2003 utfärdades ett tillstånd av kommunstyrelsen i Mont-Saint-Guibert. Den vallonska regeringen fastställde det beslutet, med vissa ändringar, genom ministerbeslut av den 10 maj 2004. Sistnämnda beslut överklagades sedan till Conseil d’État, med yrkande om att det skulle ogiltigförklaras.

20

Till stöd för överklagandet gjorde klagandena i det nationella målet gällande att artikel 70 andra stycket i 1996 års dekret, på grundval av vilken tillståndet utfärdades, är oförenlig med unionsrätten. De anförde för det första att nämnda artikel är oförenlig med artikel 7 i direktiv 75/442, i den del som den medför att tillstånd kan ges beträffande drift av deponier i områden som inte omfattas av planen för avfallshantering, och att miljöhänsyn således inte beaktas när det bestäms var deponierna ska lokaliseras. Nämnda klagande gjorde vidare gällande att artikel 8 b i direktiv 1999/31 åsidosatts, enligt vilken en projekterad deponi ska vara förenlig med den relevanta avfallsplan som avses i artikel 7 i direktiv 75/442 för att tillstånd ska kunna utfärdas. Slutligen har samma klagande anfört att artikel 70 andra stycket i 1996 års dekret medför stor risk för att ändamålet med direktiv 2001/42 äventyras. Enligt sistnämnda direktiv krävs nämligen att en miljöbedömning görs med avseende på samtliga planer och program som utarbetas på området för avfallshantering.

21

Mot denna bakgrund beslutade Conseil d’État att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

22

Den hänskjutande domstolen har ställt den andra och den tredje frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 2 a i direktiv 2001/42 ska tolkas på så sätt att en sådan nationell allmängiltig bestämmelse som den som är i fråga i det nationella målet utgör en ”plan” eller ett ”program” i den mening som avses i direktiv 2001/42, när det i den nationella bestämmelsen föreskrivs att – med undantag från regeln att ingen anläggning för slutförvaring får tillåtas utanför det område som angetts i planen för avfallshantering som utgör ett krav enligt artikel 7 i direktiv 75/442 – sådana anläggningar för slutförvaring för vilka tillstånd gällde innan förevarande plan för avfallshantering trädde i kraft, efter ikraftträdandet av planen får vara föremål för nya tillstånd med avseende på samma områden. I förekommande fall har den hänskjutande domstolen sökt klarhet i huruvida en sådan plan eller ett sådant program uppfyller de miljökrav som uppställs i direktiv 2001/42.

23

Eftersom det emellertid saknas uppgifter i beslutet om hänskjutande avseende om den domstol som har att avgöra målet ska göra bedömningen av det angripna beslutets lagenlighet den dag då målet avgörs, konstaterar domstolen att direktiv 2001/42 inte är tillämpligt på det nationella målet, eftersom både det tillstånd som beviljades den 18 december 2003 och ministerbeslutet av den 10 maj 2004, varigenom tillståndet fastställdes, ligger i tiden före utgången av tidsfristen för detta direktivs införlivande (se, analogt, dom Commune de Braine-le-Château m.fl., C‑53/02 och C‑217/02, EU:C:2004:205, punkt 45).

24

Mot denna bakgrund ska den andra och den tredje tolkningsfråga som har hänskjutits av Conseil d’État inte besvaras.

25

Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 7.1 i direktiv 75/442 ska tolkas på så sätt att en sådan nationell allmängiltig bestämmelse som den som är i fråga i det nationella målet – som med undantag från regeln att ingen anläggning för slutförvaring får tillåtas utanför det område som angetts i den plan för avfallshantering som krävs enligt den artikeln, föreskriver att sådana anläggningar för slutförvaring för vilka tillstånd gällde innan planen för avfallshantering trädde i kraft får vara föremål för nya tillstånd med avseende på samma områden efter planens ikraftträdande – utgör en ”plan för avfallshantering”, i den mening som avses i den artikeln i direktiv 75/442.

26

Domstolen framhåller inledningsvis att av de handlingar som inkommit till domstolen samt av de svar som berörda parter lämnat på de frågor som domstolen uppmanat dem att besvara i enlighet med artikel 61.1 i domstolens rättegångsregler, följer betydande skillnader såvitt avser räckvidden av den bestämmelse som är i fråga i det nationella målet. Det gäller särskilt frågan huruvida det enligt den bestämmelsen är tillåtet att – i samband med förnyelse av driftstillstånd för deponier för vilka tillstånd redan gällde vid den tidpunkt då planen för avfallshantering avseende medlemsstatens anläggningar för slutförvaring trädde i kraft – avvika från den fysiska planering som följer av planen.

27

Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att i de mål som den har att avgöra tolka den nationella rätten och bedöma dess exakta räckvidd.

28

Domstolen erinrar i detta hänseende om att, i enlighet med artikel 7.1 första stycket i direktiv 75/442, behöriga myndigheter i medlemsstaterna är skyldiga att så snart som möjligt upprätta en eller flera planer för avfallshantering i syfte att uppnå de målsättningar som anges i artiklarna 3–5 i detta direktiv. Enligt samma artikel ska dessa planer i första hand omfatta typ, kvantitet och ursprung beträffande det avfall som ska återvinnas eller bortskaffas, allmänna tekniska krav, särskilda åtgärder i fråga om vissa typer av avfall och lämpliga områden eller anläggningar för bortskaffande.

29

Härav följer att en sådan nationell allmängiltig bestämmelse som den som är i fråga i det nationella målet – i den mån som det i den endast föreskrivs att, med undantag från vad som gäller för deponier i allmänhet, sådana deponier för vilka driftstillstånd gällde innan planen för avfallshantering trädde i kraft i den berörda medlemsstaten, får vara föremål för nya tillstånd med avseende på samma områden även om de inte omfattas av den planen – inte i sig kan anses utgöra ett organiserat och sammanhängande system för att uppnå de mål som uppställs i en ”plan för avfallshantering” i den mening som avses i artikel 7.1 i direktiv 75/442 (se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen mot Grekland, C‑387/97, EU:C:2000:356, punkt 76).

30

Det framgår emellertid av fast praxis från domstolen att den omständigheten att den hänskjutande domstolen har formulerat en tolkningsfråga med hänvisning till vissa bestämmelser i unionsrätten inte hindrar att EU-domstolen tillhandahåller alla uppgifter om unionsrättens tolkning som kan vara användbara vid avgörandet av det nationella målet, även om den hänskjutande domstolen inte har hänvisat till dessa uppgifter i sina frågor. Det är härvid EU‑domstolens sak att från samtliga de uppgifter som den nationella domstolen har tillhandahållit, särskilt skälen för begäran om förhandsavgörande, ta fram de uppgifter av unionsrättslig karaktär som, med hänsyn till saken, påkallar en tolkning (se, bland annat, för ett liknande resonemang, dom TEXDATA Software, C‑418/11, EU:C:2013:588, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

31

Under dessa omständigheter ska det även prövas huruvida artikel 8 i direktiv 1999/31, vilken är tillämplig i det nationella målet, utgör hinder för en sådan nationell allmängiltig bestämmelse som den som den hänskjutande domstolen har hänvisat till.

32

Domstolen konstaterar att det följer av artikel 8 a och b i direktiv 1999/31 att ett driftstillstånd för en deponi endast kan utfärdas om den projekterade deponin är förenlig med den avfallsplan som avses i artikel 7.1 i direktiv 75/442.

33

I artikel 14 i direktiv 1999/31 föreskrivs emellertid att deponier ”för vilka tillstånd gäller eller som redan är i drift vid tidpunkten för överföring av detta direktiv”, vilken skulle genomföras senast den 16 juli 2001, omfattas av övergångs- och undantagsbestämmelser.

34

Det följer nämligen av nämnda övergångs- och undantagsbestämmelser att dessa deponier senast inom åtta år från den 16 juli 2001 måste uppfylla de nya miljökrav som anges i artikel 8 i direktiv 1999/31, med undantag för kraven i punkt 1 i bilaga I till det direktivet. Detta undantag avser dock just krav som rör placeringen av deponin.

35

Enligt artikel 14 i direktiv 1999/31 får således deponier för vilka tillstånd gäller eller som redan är i drift vid tidpunkten för medlemsstatens överföring av detta direktiv, fortsätta att vara i drift och vara föremål för nya tillstånd. Detta gäller även om deponierna inte omfattas av förteckningen över de områden som anges i planen för avfallshantering som antagits i enlighet med artikel 7.1 i direktiv 75/442, om övriga villkor som anges i artikel 14 är uppfyllda.

36

Följaktligen utgör artikel 8 i direktiv 1999/31 inte hinder för en sådan nationell allmängiltig bestämmelse som den som är i fråga i det nationella målet, för vilken det finns rättsligt stöd i artikel 14 i det direktivet och vilken kan tillämpas med avseende på deponier för vilka tillstånd gäller eller som redan är i drift vid tidpunkten för överföringen av detta direktiv, om övriga villkor som anges i nämnda artikel 14 är uppfyllda, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

37

Av det anförda följer att den första frågan ska besvaras enligt följande. Artikel 7.1 i direktiv 75/442 ska tolkas på så sätt att en sådan nationell allmängiltig bestämmelse som den som är i fråga i det nationella målet – som med undantag från regeln att ingen anläggning för slutförvaring får tillåtas utanför det område som angetts i den plan för avfallshantering som krävs enligt den artikeln, föreskriver att sådana anläggningar för slutförvaring för vilka tillstånd gällde innan planen för avfallshantering trädde i kraft får vara föremål för nya tillstånd med avseende på samma områden efter planens ikraftträdande – inte utgör en ”plan för avfallshantering” i den mening som avses i den artikeln i direktiv 75/442. Artikel 8 i direktiv 1999/31 utgör emellertid inte hinder för en sådan nationell allmängiltig bestämmelse, för vilken det finns rättsligt stöd i artikel 14 i det direktivet och vilken kan tillämpas med avseende på deponier för vilka tillstånd gäller eller som redan är i drift vid tidpunkten för överföringen av detta direktiv, om övriga villkor som anges i nämnda artikel 14 är uppfyllda, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

38

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den hänskjutande domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

Artikel 7.1 i rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall, i dess lydelse enligt kommissionens beslut 96/350/EG av den 24 maj 1996 ska tolkas på så sätt att en sådan nationell allmängiltig bestämmelse som den som är i fråga i det nationella målet – som med undantag från regeln att ingen anläggning för slutförvaring får tillåtas utanför det område som angetts i den plan för avfallshantering som krävs enligt den artikeln, föreskriver att sådana anläggningar för slutförvaring för vilka tillstånd gällde innan planen för avfallshantering trädde i kraft får vara föremål för nya tillstånd med avseende på samma områden efter planens ikraftträdande – inte utgör en ”plan för avfallshantering” i den mening som avses i den artikeln i direktiv 75/442, i dess lydelse enligt beslut 96/350.

Artikel 8 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2011/97/EU av den 5 december 2011 utgör emellertid inte hinder för en sådan nationell allmängiltig bestämmelse, för vilken det finns rättsligt stöd i artikel 14 i det direktivet och vilken kan tillämpas med avseende på deponier för vilka tillstånd gäller eller som redan är i drift vid tidpunkten för överföringen av detta direktiv, om övriga villkor som anges i nämnda artikel 14 är uppfyllda, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.