5.6.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 148/46

—

Ta upp de ogiltighetsgrunder som har åberopats i denna ansökan till prövning och bifalla talan på dessa grunder,

—

ogiltigförklara artikel 1 i det angripna beslutet,

—

alternativt ogiltigförklara artikel 4 i det angripna beslutet, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Den första grunden baseras på att kommissionen har kränkt den rätt att yttra sig som tillkommer de berörda parterna i förfarandet. Kommissionen antog nämligen det angripna beslutet, i vilket det dras diametralt motsatta slutsatser jämfört med dem i det ursprungliga beslutet, utan att vare sig återuppta det formella förfarandet eller ge de berörda parterna tillfälle att inkomma med sina synpunkter.

—

Kommissionen kritiseras genom den andra grunden för att ha avvikit från förpliktandet som följer av den dom som meddelats i mål T-146/03, i vilken det endast slogs fast att det i vissa avseenden saknades en tillfredsställande motivering i det ursprungliga beslutet. I stället för att vidta rättelser i dessa avseenden, ändrade kommissionen delar av det ursprungliga beslutet som inte hade ifrågasatts av domstolen. Detta handlande från kommissionens sida utgör ett åsidosättande av principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar för de berörda parterna.

—

För det tredje bestrider sökandena bedömningen genom vilken åtgärden kvalificerades som statligt stöd. De anser nämligen att det inte räcker att förklara att jordbrukskooperativ som inte driver 100 procent av sin verksamhet genom sina medlemmar (ren ömsesidig kooperativ modell) åtnjuter en ”fördel”, eftersom de inte beskattas på samma sätt som bolag. Det bortses därmed från att kooperativ och kapitalbolag inte befinner sig i en liknande situation vare sig i faktiskt eller rättsligt hänseende. Även om denna jämförelse godtogs — vilket inte är fallet — innebär skattesystemet för kooperativ dessutom inte någon fördel, utan skillnader som motiveras av det spanska skattesystemets systematik och art, vilket kommissionen själv slog fast i det ursprungliga beslutet, en omständighet som inte har ifrågasatts i domen av den 12 december 2006.

—

Såsom fjärde grund, som anförs i andra hand, anser sökandena att kommissionens bedömning av huruvida åtgärden kan anses vara förenlig, mot bakgrund av artikel 107.3 c FEUF, saknar motivering och är felaktig, och att nämnda åtgärd borde ha förklarats vara förenlig.

—

Slutligen bestrider sökandena åläggandet om återkrav i det angripna beslutet.