(se punkt 27, samt punkt 1 i domslutet)

(se punkt 33, samt punkt 2 i slutet)

DOMSTOLENS BESLUT (tredje avdelningen)
den 27 januari 2004(1)

I mål C-259/02,

och

meddelar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)

följande

Beslut

a)

Användning av varumärket i en form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljande egenskaper så som det registrerats.

b)

Anbringandet i medlemsstaten ifråga av varumärket på varor eller deras emballage endast för exportändamål.

3.

Varje användning av ett varumärke med tillstånd av innehavaren eller en person som är behörig att använda kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke skall anses utgöra bruk av innehavaren.”

a)

Om varumärket inte av innehavaren eller med dennes samtycke inom fem år efter det att registreringsförfarandet avslutats har tagits i verkligt bruk i Förenade kungariket för de varor eller tjänster för vilka det har registrerats och det inte finns något giltigt skäl för att det inte använts.

b)

Om ett sådant bruk inte skett under fem år i följd och det inte finns något giltigt skäl för att varumärket inte använts.’

”1)

Vilka faktorer skall beaktas vid avgörandet av huruvida ett varumärke ’har tagits i verkligt bruk’ i en medlemsstat i den mening som avses i artiklarna 10.1 och 12.1 i rådets första direktiv nr 89/104 av den 21 december 1988?

2)

Skall omfattningen av varumärkets bruk för de varor eller tjänster som varumärket har registrerats för i medlemsstaten beaktas?

3)

Är det tillräckligt med varje mått av bruk, oaktat hur litet det är, som inte har skett i annat syfte än kommersiell försäljning av berörda varor eller kommersiellt tillhandahållande av berörda tjänster?

4)

Om svaret på ovanstående fråga är nekande, vad är det avgörande kriteriet vid bedömningen av hur stort bruk som är tillräckligt, och skall vid denna prövning arten och storleken av den registrerade innehavarens rörelse beaktas?

5)

Skall det bortses från symboliskt eller skenbart bruk och, särskilt, från bruk vars enda eller huvudsakliga syfte är att hindra en eventuell talan om upphävande av varumärket?

6)

Vilka slags bruk kan beaktas, och är det nödvändigt att visa att varumärket har använts vid försäljning i den aktuella medlemsstaten och skulle import till denna medlemsstat av en enstaka köpare vara tillräckligt?

7)

Är det nödvändigt att bortse från bruk som har skett efter att en ansökan om upphävande har getts in även när det gäller att pröva huruvida bruket under aktuell tid var verkligt?”

”35

... som Ansul har gjort gällande [anges] i åttonde skälet i direktivet att det krävs att varumärkena ’faktiskt används och att de upphävs om så inte är fallet’. ’Verkligt bruk’ innebär således att märket faktiskt används. Denna bedömning stöds bland annat av den nederländska versionen av direktivet. I åttonde skälet används i denna version uttrycket ’werkelijk wordt gebruikt’. Bedömningen finner även stöd i andra språkversioner, som till exempel den spanska (’uso efectivo’), den italienska (’uso effettivo’) eller den engelska versionen (’genuine use’).

36

’Verkligt bruk’ skall således anses innebära en användning som inte är fiktiv och som inte enbart har till syfte att bibehålla rätten till varumärket. Användningen skall vara förenlig med varumärkets grundläggande funktion, som är att identifiera en varas eller en tjänsts ursprung, så att konsumenten eller den slutlige användaren utan förväxlingsrisk kan särskilja denna vara eller tjänst från dem som har ett annat ursprung.

37

Härav följer att ett ’verkligt bruk’ av varumärket förutsätter att detta används på marknaden för de varor eller tjänster som skyddas av varumärket och inte endast inom det berörda företaget. Skyddet av varumärket och de verkningar som dess registrering har i förhållande till tredje man kan inte fortsätta att gälla om varumärket förlorar sitt kommersiella existensberättigande, vilket består i att skapa eller bibehålla avsättningsmöjligheter för de varor och tjänster som bär det kännetecken som utgör märket, i förhållande till andra företags varor och tjänster. Användningen av varumärket måste således avse varor och tjänster som redan marknadsförs eller som kommer att marknadsföras inom en nära framtid och vars marknadsföring företaget har förberett för att vinna kunder, särskilt i samband med reklamkampanjer. En sådan användning kan ske genom varumärkesinnehavaren, men även, såsom föreskrivs i artikel 10.3 i direktivet, genom en tredje man som har getts tillåtelse att använda märket.

38

Slutligen skall det vid bedömningen av huruvida kravet på verkligt bruk av varumärket är uppfyllt tas hänsyn till samtliga omständigheter och förhållanden som kan styrka att märket faktiskt utnyttjas kommersiellt, i synnerhet till sådan användning som anses vara berättigad i den berörda ekonomiska sektorn för att bibehålla eller skapa marknadsandelar för de varor och tjänster som skyddas av varumärket.

39

Vid bedömningen av omständigheterna i det enskilda fallet kan det således vara motiverat att ta hänsyn särskilt till vilken slags vara eller tjänst det är fråga om och vad som kännetecknar den aktuella marknaden. Det kan härvid även vara motiverat att beakta i vilken omfattning och hur ofta märket har använts. Det är således inte alltid nödvändigt att användningen är kvantitativt betydande för att kravet på verkligt bruk skall anses vara uppfyllt, eftersom detta beror på den berörda varans eller tjänstens egenskaper på marknaden.”

På dessa grunder fattar

DOMSTOLEN (tredje avdelningen)