This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 61999TO0143
Order of the President of the Second Chamber of the Court of First Instance of 16 July 1999.#Hortiplant SAT v Commission of the European Communities.#Procedure for interim relief - Urgency.#Case T-143/99 R.
Beslut meddelat av ordföranden på förstainstansrättens andra avdelning den 16 juli 1999.
Hortiplant SAT mot Europeiska kommissionen.
Interimistiskt förfarande - Krav på skyndsamhet.
Mål T-143/99 R.
Beslut meddelat av ordföranden på förstainstansrättens andra avdelning den 16 juli 1999.
Hortiplant SAT mot Europeiska kommissionen.
Interimistiskt förfarande - Krav på skyndsamhet.
Mål T-143/99 R.
Rättsfallssamling 1999 II-02451
ECLI identifier: ECLI:EU:T:1999:153
Beslut meddelat av ordföranden på förstainstansrättens andra avdelning den 16 juli 1999. - Hortiplant SAT mot Europeiska kommissionen. - Interimistiskt förfarande - Krav på skyndsamhet. - Mål T-143/99 R.
Rättsfallssamling 1999 s. II-02451
Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Interimistiska åtgärder - Villkor för bifall - Krav på skyndsamhet - Allvarlig och irreparabel skada som kan vara nära förestående - Begrepp - Bevisbörda
(EG-fördraget, artiklarna 185 och 186 (nu artiklarna 242 EG och 243 EG); förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)
Bedömningen av om en ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet avser frågan huruvida det är nödvändigt att bevilja interimistiska åtgärder för att undvika att den part som har begärt den interimistiska åtgärden orsakas allvarlig och irreparabel skada. Det ankommer på parten att bevisa att den inte kan avvakta utgången av talan i huvudsaken utan att lida sådan skada.
För att kunna bedöma om en av en sökande befarad skada är av allvarlig och irreparabel art och följaktligen motiverar att det omtvistade beslutet inte får tillämpas på grund av särskilda omständigheter, måste förstainstansrätten ha tillgång till konkreta uppgifter som gör det möjligt att bedöma de exakta konsekvenser som sannolikt skulle uppstå om de begärda åtgärderna inte beviljades. Det är emellertid inte nödvändigt att det fastställs med absolut säkerhet att den åberopade skadan är nära förestående. Det är tillräckligt att skadan, särskilt då den beror på förekomsten av ett antal faktorer, är förutsägbar med en tillräcklig grad av sannolikhet.