Föredragande:

Kinga JOÓ och Carlos Manuel TRINDADE

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.1.2023
Rättslig grund	Artikel 52.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av sektionen	21.6.2023
Antagande vid plenarsessionen	13.7.2023
Plenarsession nr	580
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	171/19/22

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK stöder till fullo FN:s resolutioner som bekräftar att vatten är en grundläggande mänsklig rättighet (1) som är helt nödvändig för god livskvalitet och åtnjutande av samtliga mänskliga rättigheter. (2) De allmänna principerna för rätten till tillgång till vatten fastställs i mål 6 i FN:s mål för hållbar utveckling och i princip 20 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Klimatförändringarna innebär att vattenfattigdomen blir ett allt större problem som måste bekämpas med hjälp av politiska åtgärder. Vid vattenbrist är det de utsatta befolkningsgrupperna som påverkas mest.

1.2

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta avstamp i de mänskliga rättigheterna när man utformar vattenpolitiken på samtliga områden och att vidta åtgärder mot vattenfattigdom för att på så sätt även anpassa sig till den europeiska pelaren för sociala rättigheter. Vattenförsörjnings- och sanitetstjänsterna ska vara hållbara, rättvisa och effektiva, hålla god kvalitet och tillhandahållas till ett överkomligt pris för alla. Särskild hänsyn ska tas till utsatta samhällsgrupper.

1.3

EESK anser att en samhällsomfattande tillgång till dricksvatten och sanitet av hög kvalitet och till rimliga priser för hela befolkningen bör betraktas som en kollektiv nyttighet och inte bara som en handelsvara. Vatten bör därför inte förvaltas enligt reglerna för inre marknaden.

1.4

Vi uppmanar kommissionen att verka för ett gemensamt sätt att betrakta vattenfattigdom på EU-nivå och att utarbeta en övergripande definition av begreppet vattenfattigdom som möjliggör en konkret och gemensam förståelse för vattenfattigdomsproblematiken (3), inom vilken varje medlemsstat kan utveckla en egen definition beroende på sammanhang och i linje med EU:s övergripande dimension.

1.5

EESK uppmanar kommissionen att utarbeta gemensamma riktlinjer för att övervaka tillgången till vattenförsörjnings- och sanitetstjänster (4) av god kvalitet och till överkomliga priser och göra en bedömning av olika geografiska, sociala och könsrelaterade skillnader på medlemsstats- och EU-nivå, kartlägga dagens situation och regelbundet övervaka utvecklingen. Informationen bör vara tillförlitlig, giltig och tillgänglig för allmänheten. Detta är också nödvändigt om kraven i artikel 16 a i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/2184 av den 16 december 2020 om kvaliteten på dricksvatten ska kunna uppfyllas (5) (nedan kallat dricksvattendirektivet), och EESK förväntar sig att kommissionens förslag till omarbetning av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (6), genom vilket en artikel 19 om tillgång till sanitet införs, kommer att antas.

1.6

EESK föreslår att kommissionen i samband med den kommande översynen av dricksvattendirektivet lägger fram förslag om bestämmelser som garanterar en samhällsomfattande tillgång till vattenförsörjnings- och sanitetstjänster i enlighet med FN:s mål 6 för hållbar utveckling. EESK rekommenderar att kommissionen antar gemensamma riktlinjer för prissättningen av vatten och sanitet, inom vilka medlemsstaterna kan utarbeta egna nationella regelverk beroende på sammanhang. Dessa riktlinjer bör respektera den mänskliga rättigheten till vatten och principen om förbud mot försämring liknande den princip som rekommenderats av FN när det gäller mänskliga rättigheter och tillgång till dricksvatten och sanitet.

1.7

EESK betonar att en avgiftsbeläggning av vattenförsörjnings- och sanitetstjänster inte får stå i vägen för andra sociala behov. Kommittén uppmanar därför kommissionen att ta fram en översikt över de åtgärder som tillämpas i alla medlemsstater när det gäller frågan om överkomliga priser, särskilt för utsatta konsumentgrupper. Med utgångspunkt i en sådan översikt uppmanar vi kommissionen att utarbeta gemensamma riktlinjer för medlemsstaterna för att identifiera hushåll för vilka priserna inte är överkomliga, särskilt utsatta konsumenter, och ta fram åtgärder för att hitta lösningar på denna problematik. Sådana riktlinjer bör säkerställa att ingen användare som befinner sig i en utsatt situation får sin vattenförsörjning avstängd (7). Åtgärderna bör bygga på en helhetssyn på de berörda hushållens situation. Man bör därför använda sig av socialpolitiska instrument vid sidan av bostadspolitiska åtgärder och särskilda åtgärder för vattenförsörjnings- och sanitetstjänster beroende på sammanhanget. Solidaritetsprincipen bör beaktas vid finansieringen av sådana åtgärder. Vid sidan av offentlig finansiering bör möjligheten att använda sig av innovativa finansieringsformer undersökas, t.ex. öronmärkta fonder för vattenräkningar.

1.8

EESK rekommenderar att EU antar och stärker regelverket för vattenkoncessionsavtal, så att vatten förvaltas som en kollektiv nyttighet snarare än som en handelsvara. Regelverket bör a) stå i överensstämmelse med bestämmelserna om de mänskliga rättigheterna, b) främja de akvatiska ekosystemens hållbarhet, c) fastställas och genomföras på ett sätt som präglas av insyn och med allmänhetens deltagande, och d) komplettera ramen för koncessionsrättigheter med offentliga institutioner så att man kan återta vattenanvändningsrättigheter i utbyte mot skälig ersättning och omfördela dem under kriser med torka till användare i nödsituationer.

1.9

EESK noterar att det finns en grundläggande skillnad mellan offentlig och privat vattenförvaltning och att goda och dåliga exempel återfinns i båda systemen. Den privata förvaltningen kan dock, på grund av sitt vinstfokus, ha svårt att uppfylla det grundläggande kravet på att tjänsterna ska vara samhällsomfattande, dvs. att de ska omfatta 100 % av befolkningen. EESK anser att offentlig vattenförvaltning ger bättre garantier för en samhällsomfattande tillgång till vatten- och avloppssystem till ett rimligt pris och med tillfredsställande kvalitetsstandarder samt bättre garantier för återställande och skydd av ekosystemen.

1.10

EESK anser att EU och samtliga medlemsstater bör anta en miljövision och utarbeta stödprogram för vattendistributörer i syfte att minska läckor och förluster, vilket är ett av de största problemen för vattenresursförvaltningen. Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga och stödja nya och innovativa tekniska lösningar för att komma till rätta med vattenbristen, t.ex. genom en ökad användning av gråvatten och renat avloppsvatten samt av decentraliserade, småskaliga anläggningar för rening av avloppsvatten.

1.11

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla ekonomiskt stöd till infrastrukturutveckling, med särskild hänsyn till resursfattiga fastighetsägare och socialt eftersatta stads- och landsbygdsområden där infrastrukturen kännetecknas av långvariga renoveringsbehov. Man bör överväga att utveckla infrastruktur för vatten och sanitet inom ramen för initiativet ”renoveringsvåg” för byggsektorn. I samband med den fysiska planeringen bör man också verka för att vattenförsörjnings- och sanitetstjänster tillhandahålls på ett miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart sätt.

1.12

Kommittén är mycket medveten om att det finns ett stort antal avrinningsområden i EU som delas av flera medlemsstater och rekommenderar att man antar en politisk och teknisk ram för styrning och att det civila samhället deltar i arbetet med samtliga avrinningsområden i EU (se punkt 6.4 och 6.5). EESK föreslår att kommissionen utvärderar resultatet av avrinningsområdesförvaltningen och inför politiska, tekniska och deltagarbaserade mekanismer för att förbättra denna förvaltning. Kommissionen bör inrätta ett avrinningsområdesråd som företräder alla berörda parter som ett organ som bistår myndigheten för avrinningsområden och fungerar som medlare i gränsöverskridande konflikter.

1.13

EESK rekommenderar att kommissionen — reglerar mycket vattenintensiva jordbruks- och industriprojekt med avseende på de miljömässiga och sociala problem som uppstår nedströms och i förekommande fall utarbetar en utfasningsfas för dessa projekt så att man kan hitta lösningar för berörda företag, arbetstagare och områden och anslå de medel som krävs för att uppnå en välavvägd lösning, — utarbetar lagstiftning som syftar till att säkerställa att ett minimiflöde når havet, och — verkar för att EU antar beredskapsplaner som prioriterar tillgången till dricksvatten vid en vattenbristkris.

1.14

EESK föreslår att EU utarbetar konsumentskyddsåtgärder så att alla ges tillgång till rent dricksvatten till ett rimligt pris och till tillfredsställande avloppssystem. Dessa åtgärder bör utformas i samarbete med olika berörda parter (konsumenter, arbetstagare, företag) i särskilda samrådsorgan.

1.15

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att öka EU-invånarnas medvetenhet om vattnets värde samt vikten av tillgång till vatten och sanitet för alla. Man bör ta tillvara möjligheterna till kommunikation och utbildning i syfte att öka medvetenheten om vikten av en mer hållbar användning av vattenförsörjnings- och sanitetstjänster (8). Man bör framför allt rikta sig till barn och ungdomar såsom viktiga aktörer för en hållbar användning av vattenförsörjnings- och sanitetstjänster i framtiden, men informationsarbetet bör omfatta alla åldersgrupper. När det gäller hushåll som lever i vattenfattigdom bör åtgärder för ökad medvetenhet vara en av flera åtgärder för att förbättra dessa hushålls tillgång till vattenförsörjnings- och sanitetstjänster av hög kvalitet och till överkomliga priser.

1.16

EU:s och medlemsstaternas vattenpolitik bör åtföljas av systematiska undersökningar av personalbehoven inom vattensektorn, bl.a. i fråga om nödvändiga kvalifikationer, personalutveckling samt hanteringen av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Dessa undersökningar bör genomföras tillsammans med arbetsmarknadens parter inom den berörda sektorn.

2.   Inledning och yttrandets tillämpningsområde

2.1

Vatten är av grundläggande betydelse för livets alla aspekter. Vatten spelar också en viktig roll för en hållbar utveckling och är avgörande för freden i vår civilisation. Klimatförändringarna har redan förvärrat ett antal vattenrelaterade problem och kommer att fortsätta att göra det i ännu större utsträckning i framtiden. Den otillräckliga färskvattenförsörjningen sätter allt större press på samhället och framför allt på utsatta samhällsgrupper.

2.2

År 2010 (9) erkände FN:s generalförsamling uttryckligen att tillgången till vatten och sanitet är en mänsklig rättighet, vilket också fick stöd vid FN:s vattenkonferens 2023 (10). FN erkänner också att rent dricksvatten och sanitet är avgörande för förverkligandet av alla mänskliga rättigheter. FN:s 17 internationellt överenskomna mål för hållbar utveckling omfattar mål 6 om att ”säkerställa tillgången till och en hållbar förvaltning av vatten och sanitet för alla”. Vid sidan av dessa globala åtaganden anges det i princip 20 i den europeiska pelaren för sociala rättigheter att var och en har rätt till väsentliga tjänster av god kvalitet, inklusive vatten och sanitära anläggningar.

2.3

EU har inrättat en omfattande rättslig förvaltningsram för att säkerställa en hållbar förvaltning av sina vattenresurser och har gjort framsteg i arbetet med att genomföra den. (11) (12) EESK förespråkar i sina tidigare yttranden att man kopplar de utmaningar som är förknippade med vattenproblematiken till åtgärder för att bekämpa fattigdom och målet att utrota fattigdomen (13), främja tillhandahållandet av vatten och sanitet som viktiga allmännyttiga tjänster för alla (14) och underlätta tillgången till dricksvatten för utsatta samhällsgrupper och människor som bor på isolerade platser och i eftersatta eller perifera landsbygdsområden (15).

2.4

I detta yttrande på eget initiativ uppmärksammas de rådande utmaningarna när det gäller tillgången till rent vatten och sanitet. Kommittén föreslår också åtgärder som bör vidtas på europeisk, nationell och lokal nivå och när det gäller det organiserade civila samhällets roll i kampen mot vattenfattigdomen och dess effekter, särskilt för de mest utsatta samhällsgrupperna. Slutligen undersöker vi olika sätt att mildra de sociala, politiska och ekonomiska effekterna av vattenfattigdom och dess inverkan på människors hälsa.

2.5

Vattenfattigdom förekommer i EU, trots EU:s relativt gynnsamma ställning globalt sett. Att inte ha tillgång till vatten och sanitet av god kvalitet och till överkomliga priser, en situation som kan beskrivas som vattenfattigdom, är vardag för miljontals EU-medborgare. Med andra ord nekas miljontals européer rätten till vatten och sanitet av god kvalitet och till överkomliga priser.

2.6

Vattenfattigdomen får dock långtgående sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser och innebär bland annat hälsorisker på individ- och samhällsnivå, minskad anställbarhet, försämrad lokal ekonomi, socialt utanförskap, miljöföroreningar, migrationsströmmar och politisk instabilitet. Dessa konsekvenser är mycket oproportionerliga när man ser till hushållens andel av den totala vattenanvändningen och genereringen av avloppsvatten i förhållande till industrin och jordbruket. Detta återspeglas i att det första framgångsrika europeiska medborgarinitiativet handlade om tillgången till vatten och sanitet. I medborgarinitiativet ställdes krav på att alla ska ha tillgång till vattenförsörjnings- och sanitetstjänster i EU och att de mänskliga rättigheterna måste prioriteras framför marknadens intressen när det gäller vattenförsörjning. Man framförde också krav på ökade EU-insatser för att säkerställa en samhällsomfattande tillgång till vatten och sanitet (16). Åtgärder mot vattenfattigdom måste vidtas om kommissionens politiska prioriteringar ska kunna uppnås, framför allt den gröna given och löftet inom ramen för denna att ingen får lämnas utanför.

2.7

Dricksvattendirektivet ålägger medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att utsatta och marginaliserade grupper har tillgång till dricksvatten. I direktivet erkänns dock inte den samhällsomfattande rätten till rent dricksvatten och sanitära anläggningar i enlighet med målen för hållbar utveckling. EESK uppmanar kommissionen att inbegripa ett sådant erkännande i nästa översyn av dricksvattendirektivet.

2.8

Kommittén beklagar att den information som finns tillgänglig är begränsad och ofullständig, vilket gör det svårt att få en heltäckande bild av fenomenets omfattning och särdrag.

3.   Tillgång till vatten av god kvalitet och sanitet

3.1

2,2 % av EU:s befolkning, cirka 9,8 miljoner människor, använder inte säkert dricksvatten från en förbättrad vattenkälla till vilken man har tillgång i bostaden (17). Ytterligare 2 %, cirka 9,4 miljoner människor, kan endast få tillgång till grundläggande dricksvattentjänster utanför bostaden (18). Cirka 450 000 personer som är bosatta i EU (19) har inte ens tillgång till grundläggande dricksvattentjänster. 6,7 miljoner människor i EU, 1,5 % av befolkningen, bor utan sanitära anläggningar, dvs. i hushåll som saknar badkar, dusch och vattentoalett inomhus, medan 84,5 miljoner människor, 19 % av befolkningen, bor i bostäder som saknar tillgång till åtminstone sekundär rening av avloppsvatten (20).

3.2

Vattenfattigdom drabbar särskilt utsatta individer och hushåll. — Sannolikheten att hushåll som lever i fattigdom saknar sanitära anläggningar är tre gånger så stor (21). — En otillräcklig tillgång till vatten, sanitet och hygien har en oproportionerligt stor inverkan på kvinnor i många hänseenden, till exempel på grund av att kvinnor har ett oproportionerligt stort ansvar för hushållssysslor och med anledning av kvinnors menstruationshygien. — Barn drabbas oproportionerligt hårt, eftersom de är mer benägna att påverkas av konsekvenserna av dålig hygien. — Personer med funktionsnedsättning eller särskilda behov är också mer utsatta för konsekvenserna av vattenfattigdom. — Hemlösa, särskilt personer som lever på gatan, drabbas mycket hårt av bristen på vatten, sanitet och hygien på grund av deras extrema bostadsfattigdom. — Europas största etniska minoritet, romerna, påverkas i mycket hög grad av bristen på tillgång till säkert dricksvatten och sanitet till överkomliga priser. Var tredje rom bor i en bostad utan kranvatten (22) och något fler än hälften har en vattentoalett eller dusch inomhus (23). Det finns exempel på marginaliserade befolkningsgrupper, där romerna är överrepresenterade, som till och med förvägras grundläggande dricksvattentjänster genom att offentliga vattenkranar stängs av (24) och som bor i områden där grundvattnet förorenats av ekonomisk verksamhet (25). — Invandrare, särskilt papperslösa migranter som bor i nödbostäder eller i informella bostäder, kan vara särskilt utsatta för bristfällig tillgång till vattenförsörjnings- och sanitetstjänster. — En bristfällig tillgång till vatten och sanitet till överkomliga priser kan påverka utsatta hushålls familjeföretag och skapa sociala och ekonomiska problem.

3.3

Geografiska skillnader när det gäller vatten- och sanitetsinfrastrukturen är en viktig faktor – men inte den enda – som kan förklara de sociala skillnaderna i fråga om tillgången till vatten och sanitet. I många områden överlappar infrastrukturproblem och sociala problem varandra. Marginaliserade landsbygdssamhällen kan vara särskilt missgynnade. Dessutom bidrar infrastruktur av dålig kvalitet i resursfattiga stadsdelar med långvariga renoveringsbehov till vattenfattigdom och miljöproblem.

3.4

Demografiska förändringar påverkar samtidigt den geografiska spridningen när det gäller efterfrågan på vattenförsörjnings- och sanitetstjänster. Urbaniseringen leder till ökad efterfrågan på vattenförsörjnings- och sanitetstjänster i många tätbefolkade stadsområden. I andra delar av EU, framför allt på landsbygden – men inte bara – innebär befolkningsminskningen utmaningar för nätverksdriften.

3.5

De ovannämnda problemen med bristande tillgång till vattenförsörjnings- och sanitetstjänster drabbar främst utsatta samhällsgrupper, men en mycket större andel av EU:s befolkning – i genomsnitt 30 % – påverkas av någon form av vattenstress, dvs. en obalans mellan utbud och efterfrågan på vatten (26). Människor i södra Europa drabbas av allvarliga vattenstressproblem under hela året. I andra delar av Europa förekommer vattenbrist då och då och i vissa utsatta områden. I EU bor sammanlagt 8 miljoner människor i områden där torka eller vattenstress förekommer ofta (27). Klimatförändringarna förväntas leda till att vattentillgången minskar ytterligare under vissa delar av året i de flesta delar av EU.

3.6

Eftersom klimatförändringarna innebär förändrade hydrologiska cykler, ändrade nederbördsmönster och högre temperaturer är de också en viktig faktor som påverkar förekomsten av vattenstress och har en direkt inverkan på tillgången till vatten, sanitet och hygien på flera sätt. Torka, högre temperaturer och till och med extrem nederbörd minskar tillgången till vatten, försämrar vattenkvaliteten och skadar infrastrukturen, vilket leder till svårigheter med att upprätthålla goda hygien- och sanitetsrutiner. Stigande havsnivåer kan minska tillgången till dricksvatten på grund av översvämningar och inträngning av saltvatten. Det finns endast knapphändiga uppgifter som specifikt omfattar EU. Med utgångspunkt i globala trender kan det dock rimligen antas att klimatförändringarna har oproportionerligt stora effekter på utsatta individer, hushåll och samhällsgrupper (28).

3.7

Den mängd vatten som hushållen använder varierar stort mellan olika medlemsstater och uppgår till mellan 77 och 220 liter per capita per dag (29). I EU:s östra medlemsstater tenderar konsumtionen att vara lägre än i väst samtidigt som vissa av unionens södra medlemsstater är de som konsumerar mest. Det finns dock avvikande värden (30).

3.8

Även om vattenkvaliteten i EU rent generellt är god finns det fortfarande kvalitetsproblem i vissa områden, vilket framgår av att man väckt talan mot vissa medlemsstater på grund av bristande efterlevnad av dricksvattendirektivet. Dessutom medför en bristande tillgång till säkert förvaltade dricksvattentjänster, framför allt grundläggande vattentjänster, en hög risk för att otjänligt dricksvatten används.

3.9

De allra flesta är nöjda med dricksvattenkvaliteten, men inte alla. Studier från mitten av 2010-talet visar att 82 % av EU:s invånare ansåg att kvaliteten på dricksvattnet i det område där de bor var god (31), medan cirka 7 % var av motsatt åsikt. Den allmänna bedömningen av dricksvattnet inom EU var mycket mindre positiv och bara 27 % höll med om påståendet att det finns god tillgång till hälsosamt och rent vatten i hela EU.

3.10

Medan en överväldigande majoritet av EU:s invånare använder kranvatten för tvätt, personlig hygien och matlagning är andelen personer som dricker kranvatten något lägre. I mitten av 2010-talet sade över 90 % att de använde kranvatten för matlagning, medan endast 55 % uppgav att de alltid dricker vatten direkt från kranen och ytterligare 10 % sade att de alltid dricker kranvatten efter filtrering.

3.11

Under de senaste årtiondena har vatten genomgått en process som förvandlat vatten till en handelsvara och vattentjänster har genomgått en process som innebär att dessa tjänster privatiserats och monetariserats. På senare år har dessa processer ifrågasatts och det finns redan exempel på kommuner som har tagit tillbaka ansvaret för att tillhandahålla vattentjänster. Vatten är oumbärligt för livet, en gemensam resurs och en mänsklig rättighet. I detta sammanhang anser EESK att vattenförsörjnings- och sanitetstjänster såsom tjänster av allmänt intresse, bör omfattas av tydliga bestämmelser som reglerar skyldigheten att tillhandahålla dessa tjänster, så att vatten och avlopp förvaltas på ett sätt som ger alla tillgång till dessa tjänster av tillfredsställande kvalitet och till ett överkomligt pris. Kommissionen bör behålla de undantag för vatten och avloppsvatten i direktivet om tilldelning av koncessioner (2014/23/EU) (32) som beviljats tack vare det framgångsrika europeiska medborgarinitiativet ”Right2Water”. EESK rekommenderar att kommissionen undantar vattentjänster från reglerna för inre marknaden.

4.   Överkomliga priser

4.1

Att inte ha råd med vattenförsörjnings- och sanitetstjänster är ett växande problem för EU:s invånare – bland annat på grund av den senaste tidens energiprisökningar – och utgifterna för dessa tjänster förväntas öka. Även om kostnaderna för vattenförsörjnings- och sanitetstjänsterna rent generellt inte utgör en alltför stor börda för hushållens ekonomi, så gör de ofta det för hushåll med låga inkomster, och antalet hushåll som påverkas kommer sannolikt att öka. Om man sätter gränsen vid 3 % upplever de fattigaste 5 % av befolkningen i 13 EU-länder att de inte har råd med vattenförsörjning- och sanitetstjänster, och i vissa länder påverkas till och med de fattigaste 10 % av befolkningen (33). En sådan metod för att mäta om hushållen har råd med dessa tjänster kan diskuteras. Det kan vara svårt att göra korrekta mätningar och metoden visar kanske inte på problemets fulla omfattning, eftersom den inte tar hänsyn till hushåll som underkonsumerar eller till skillnader i fråga om prissättningen på vatten (34) och hushållens relativa inkomster.

4.2

Priset på vattenförsörjnings- och sanitetstjänster varierar stort mellan olika länder och även inom ett och samma land (35). Eftersom det saknas detaljerad statistik kan ingen heltäckande översikt göras. Distributionssystemen på landsbygden kännetecknas dock av längre nät och högre driftskostnader, vilket leder till högre avgifter.

4.3

Förutom lägre inkomster kan utsatta hushåll vara priskänsligare på grund av att deras utrustning är av lägre kvalitet och mindre effektiv och eftersom mer tid tillbringas i hemmet. Marginaliserade kvinnor, barn och ungdomar samt arbetslösa drabbas oproportionerligt hårt.

4.4

Rådande problem med oöverkomliga priser kräver riktade och effektiva sociala åtgärder, men för närvarande finns det inte någon heltäckande bild av de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att komma till rätta med dessa problem eller av de åtgärder som riktar sig till utsatta konsumenter. Det finns inte heller någon heltäckande bild av möjligheten att stänga av tjänster, eller om det finns förbud mot detta, eller av förekomsten av minimitjänster. Viss information finns dock tillgänglig för ett antal medlemsstater (36), och av denna framgår att medlemsstaterna vidtar en rad olika åtgärder för att ta komma till rätta med problemet med oöverkomliga priser.

4.5

I ramdirektivet om vatten har man gått ett steg längre än principen om att förorenaren betalar genom målet om full kostnadstäckning för att garantera hälsosamma ekosystem. Att tillämpa denna princip strider emellertid mot principen om samhällsomfattande tillgång till dricksvatten av hög kvalitet och till överkomliga priser och medför i praktiken allvarliga sociala konsekvenser, särskilt ökad ojämlikhet, eftersom de fattigaste befolkningsgrupperna antingen drabbas av proportionellt högre avgifter eller inte omfattas av ovannämnda princip. EESK anser att principen om en samhällsomfattande tillgång till dricksvatten av hög kvalitet och till överkomliga priser bör vara grundläggande och beaktas tillsammans med de miljöhänsyn som ligger bakom principerna om att förorenaren betalar och om full kostnadstäckning.

4.6

För att garantera människans rätt till vatten samtidigt som man värnar ekosystemen och tar nödvändiga sociala hänsyn är avgiftsstrukturen för vatten en viktig faktor för att garantera överkomliga priser, en effektiv och jämlik vattenanvändning samt en uthållig vattenhushållning. För att ta hänsyn till samtliga dessa mål kan man använda sig av olika avgiftsstrukturer, bland annat den avgiftsstruktur som föreslogs av den särskilda föredraganden (37) för de mänskliga rättigheterna till säkert dricksvatten och sanitet vid FN:s 76:e generalförsamling (38).

5.   Hållbarhet

5.1

Inom ramen för detta yttrande behandlar vi inte miljöproblemen, såsom inträngning av saltvatten eller föroreningar, som i slutändan kan orsaka sociala problem. Fokus ligger på mänsklig verksamhet som leder till överutnyttjande och orsakar konflikter mellan olika användningsområden. Det mest välkända exemplet torde vara när ens egen vattenanvändning förhindrar någon annans användning. EU-lagstiftningen och medlemsstaternas nationella lagstiftning försöker hantera detta med hjälp av förvaltningsplaner för avrinningsområden (39), som har genomförts i olika grad och med varierande resultat runtom i unionen.

5.2

Överutnyttjande leder till ökad brist på vatten och försämrad vatten- och vattentjänstkvalitet. En försämrad vattenkvalitet innebär även ökad vattenbrist. Det är inte själva vattenmängden som det råder brist på, utan det handlar snarare om en minskning av den mängd vatten som lämpar sig för något ändamål eller som genom ökade resurser kan återställas till godtagbara normer. För att ta itu med problemet med överutnyttjande bör vi fokusera på orsakerna i stället för konsekvenserna, som diskuterades i föregående punkt. Överutnyttjande orsakar miljöproblem, som leder till sociala problem, eftersom mänsklig verksamhet är beroende av ekosystem, särskilt hälsosamma ekosystem.

5.3

Ett särskilt problem håller på att bli allt vanligare, nämligen utvecklingen av superintensiva jordbruks- och industriprojekt i områden med vattenbrist, där dessa projekt endast är möjliga genom att vatten överförs från andra avrinningsområden och genom att ytvattnet överutnyttjas, vilket leder till miljömässiga och sociala problem nedströms. Överutnyttjandet av en flod leder exempelvis till att den mängd sediment och näringsämnen som når havet minskar, vilket ger upphov till ökad förstörelse av kustområden och minskade fiskbestånd. Sammantaget leder överutnyttjandet till att ekosystemen utarmas, vilket framför allt påverkar de mest utsatta samhällsgrupperna.

5.4

Sociala problem uppstår till följd av det minskade fisket och eventuellt även på grund av minskad kustturism. Vi kan mildra de problem som hänger samman med förstörda kustmiljöer genom stora investeringar för att hålla turismen vid liv, men detta resonemang kan inte tillämpas på problemet med minskade fiskbestånd. Om EU lagstiftar för att få stopp på de projekt som orsakar överutnyttjandet måste man å andra sidan även ta itu med den arbetslöshet som uppstår bland de berörda arbetstagarna.

5.5

Läckor och förluster (40) handlar inte om överutnyttjande, utan bör ses som ett ineffektivt och oacceptabelt sätt att använda vatten. Detta är dock en fråga som kräver samsyn. När det gäller läckor och förluster betraktar distributörer av dricksvatten detta problem ur en ekonomisk synvinkel (41). Läckor och förluster hanteras fram till en punkt när det blir dyrare att fortsätta att ta itu med dem än att leva med dem. Denna brytpunkt ligger ofta vid cirka 15 % när det gäller läckor och förluster (42). Man kan dock betrakta problemet på ett annat sätt och i dagens situation med ökande vattenbrist måste man gå längre än 15 %.

6.   Förvaltning

6.1

Runtom i världen är vattendistribution och sanitet en kommunal behörighet med olika typer av distributörer (företag eller kommunal service) som betjänar en eller flera kommuner och en överväldigande majoritet av alla människor i EU och globalt får sin vattenförsörjning via allmännyttiga vattenbolag. Utöver de olika formerna för vattendistribution finns det en viktig skillnad: om förvaltningen är offentlig eller privat. Varje system kan ha olika typer av förvaltning. Vi kan också hitta goda och dåliga exempel på både offentlig och privat förvaltning. Den privata förvaltningen, som drivs av ett vinstintresse, kan dock ha svårt att uppfylla kraven på att alla ska omfattas av tjänsten, något som ett allmännyttigt företag har bättre förutsättningar att klara av på ett effektivt sätt, till överkomliga priser och med tillfredsställande kvalitet. Denna slutsats stöds av exemplen på den återkommunalisering av vattenförsörjnings- och sanitetstjänster som ägt rum under de senaste två årtiondena.

6.2

För att säkerställa att tjänsterna håller god kvalitet, säljs till överkomliga priser och till alla i samhället måste alla berörda parter, på ledningsnivå och i tillsynsorgan, delta så att förvaltningen av vattenförsörjnings- och sanitetstjänster utformas på ett sätt som innebär att mål 6 för hållbar utveckling kan uppnås i en verklighet präglad av ökad vattenbrist och stigande priser. På vattendistributörsnivå finns det en framgångssaga i Córdoba, där det kommunala företaget Emacsas styrelse består av olika berörda parter, vilket är ett exempel på en inkluderande förvaltningsmodell (43). I stället för att ledas av en enda person bör regleringsorganen ha en styrelse som involverar samtliga berörda parter i syfte att säkerställa en effektivare förvaltning.

6.3

Internationella floder och vattendrag kan vara en källa till spänningar och i slutändan leda till konflikter mellan stater, även inom EU. EESK anser och föreslår att EU involveras i den del av förvaltningen av avrinningsområden i vilken flera medlemsstater deltar, genom att man fastställer allmänna principer, konkreta mål och regler för kvalificerad övervakning, vilket är det bästa sättet att bidra till en förbättrad vattenförvaltning i en tid präglad av vattenbrist, som kan leda till kriser av olika slag.

6.4

Den nuvarande vattenförvaltningsmodellen är ineffektiv (splittrad ansvarsfördelning, avsaknad av övergripande tillsynsorgan och brist på byråkratisk insyn). Det finns ett akut behov av att hitta en ny förvaltningsmodell för hydrauliska ekosystem, särskilt de som sträcker sig över flera medlemsstater. Det finns ett stort antal myndigheter inom vattensektorn som ansvarar för olika delar av vattenkretsloppet, med motstridiga synsätt och mål och ibland med överlappande ansvarsområden. EESK föreslår att det inrättas ett ramverk för förvaltningen av avrinningsområden med politiska och tekniska organ för respektive avrinningsområde som på effektivast möjliga sätt utarbetar allmänna politiska riktlinjer och bidrar till den tekniska förvaltningen samtidigt som samtliga berörda parter involveras i arbetet med hjälp av effektiva mekanismer för deltagande.

6.5

EESK föreslår framför allt en förvaltningsmodell som är både politisk och teknisk, demokratisk och öppen, och som syftar till att förverkliga principen om samhällsomfattande tillgång till dricksvatten av god kvalitet och till överkomliga priser för allmänheten. EESK föreslår att det inrättas ”förvaltningskommittéer” bestående av medlemmar från samtliga berörda länder som ansvarar för den politiska förvaltningen och för att lösa eventuella intressekonflikter mellan länder. Dessa förvaltningskommittéer för respektive avrinningsområde bör biträdas av en teknisk expertkommitté och ansvara för den tekniska förvaltningen av avrinningsområdena. ”Förvaltningskommittén” bör på ett offentligt och noggrant vis fastställa ansvarshierarkin mellan sig själv och de olika organ som finns i de länder som utgör en del av avrinningsområdet, så att ansvarsfördelningen är tydlig och det inte föreligger några oklarheter kring vem som ansvarar för vad. Ett ”rådgivande råd” bör arbeta vid sidan av förvaltningskommittén för respektive avrinningsområde. Detta råd bör bestå av organisationer i det civila samhället, särskilt miljö-, klimat- och konsumentorganisationer samt arbetsmarknadens parter, och ha till uppgift att föra en strukturerad civil dialog med ”förvaltningskommittén” och bidra till att lösa eventuella intressekonflikter.

---

(1)  https://www.ohchr.org/en/water-and-sanitation.

(2)  https://digitallibrary.un.org/record/687002.

(3)  Se även Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Att ta itu med energifattigdomen och EU:s motståndskraft: utmaningar ur ett ekonomiskt och socialt perspektiv (Förberedande yttrande på begäran av det tjeckiska ordförandeskapet) (EUT C 486, 21.12.2022, s. 88).

(4)  Komplettering av den övervakning som fastställs i dricksvattendirektivet (direktiv (EU) 2020/2184).

(5)   EUT L 435, 23.12.2020, s. 1. ”[I]dentifiera människor utan eller med begränsad tillgång till dricksvatten, inbegripet utsatta och marginaliserade grupper, samt orsaker till denna brist på tillgång”, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32020L2184.

(6)  Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse COM(2022) 541 final, 2022/0345 (COD).

(7)  Se även https://www.aquapublica.eu/article/news/access-water-and-sanitation-must-be-priority-commission-action-plan-implement-pillar.

(8)  Detta betonades också, vid sidan av andra aspekter, i meddelandena och de politiska rekommendationerna från vattentoppmötet i Budapest 2016 (https://www.budapestwatersummit.hu/hu/Vilagtalalkozo/Letoltheto_dokumentumok) och i uppropet från vattentoppmötet i Budapest 2019 (https://www.budapestwatersummit.hu/en/Summit/Budapest_Appeal).

(9)  Resolution 64/292: ”The human right to water and sanitation” (2010), https://www.un.org/waterforlifedecade/human_right_to_water.shtml.

(10)  https://sdgs.un.org/sites/default/files/2023-03/Closing%20press%20release_waterconference_FINAL_24Mar.pdf.

(11)  Omarbetning av dricksvattendirektivet (2018).

(12)  Förslag till översyn av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (2022).

(13)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Integration av vattenpolitiken i övrig EU-politik” (förberedande yttrande på begäran av det ungerska ordförandeskapet) EUT C 248, 25.8.2011, s. 43.

(14)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen om det europeiska medborgarinitiativet ”Vatten och sanitet är en mänsklig rättighet! Vatten är en samhällsnytta, inte en handelsvara!” (COM(2014) 177 final) (yttrande på eget initiativ) (EUT C 12, 15.1.2015, s. 33).

(15)  Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om kvaliteten på dricksvatten (omarbetning) [COM(2017) 753 final – 2017/0332 (COD)] (EUT C 367, 10.10.2018, s. 107).

(16)  https://right2water.eu/.

(17)  https://data.worldbank.org/indicator/SH.H2O.SMDW.ZS?locations=EU, referensår 2020. Andelen personer som inte använder dricksvatten från en förbättrad källa till vilken man har tillgång i bostaden, som är tillgänglig vid behov och fri från fekal och prioriterad kemisk kontaminering. Förbättrade vattenkällor omfattar ledningsvatten, borrade brunnar och rörbrunnar, skyddade grävda brunnar, skyddade källor och förpackat eller levererat vatten.

(18)  https://data.worldbank.org/indicator/SH.H2O.BASW.ZS?locations=EU, referensår 2020. Denna indikator omfattar både personer som använder grundläggande vattentjänster och de som använder säkert förvaltade vattentjänster. Grundläggande dricksvattentjänster definieras som dricksvatten från en förbättrad källa, förutsatt att den totala upptagningstiden inte överstiger 30 minuter. Förbättrade vattenkällor omfattar ledningsvatten, borrade brunnar och rörbrunnar, skyddade grävda brunnar, skyddade källor och förpackat eller levererat vatten.

(19)  Eurostat – https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/sdg_06_10/default/table?lang=sv. https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/tin00028/default/table?lang=sv.

(20)  Eurostat – https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/sdg_06_20/default/table?lang=sv. https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/tin00028/default/table?lang=sv.

(21)  https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/ilc_mdho05/default/table?lang=sv.

(22)  https://fra.europa.eu/en/content/fra-opinions-eu-midis-ii-roma.

(23)  https://www.europarl.europa.eu/news/sv/headlines/society/20200918STO87401/roma-what-discrimination-do-they-face-and-what-does-eu-do.

(24)  http://www.errc.org/uploads/upload_en/file/thirsting-for-justice-march-2017.pdf.

(25)  https://eeb.org/wp-content/uploads/2020/04/Pushed-to-the-Wastelands.pdf.

(26)  https://www.eea.europa.eu/publications/water-resources-across-europe-confronting.

(27)  Första hearingen på temat ”Dags för en blå giv” den 27 februari 2023.

(28)  https://www.preventionweb.net/understanding-disaster-risk/risk-drivers/poverty-inequality.

(29)  Eureau, The governance of water services in Europe, 2020 https://www.eureau.org/resources/publications/5268-the-governance-of-water-services-in-europe-2020-edition-2/file.

(30)  https://smartwatermagazine.com/news/locken/water-ranking-europe-2020.

(31)  https://circabc.europa.eu/sd/a/0070b535-5a6c-4ee4-84ba-6f6eb1682556/Public%20Consultation%20Report.pdf.

(32)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner Text av betydelse för EES (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).

(33)  https://www.eesc.europa.eu/sites/default/files/files/blue_deal_fiasconaro.pdf.

(34)  https://www.oecd-ilibrary.org/sites/e1b8a4b6-en/index.html?itemId=/content/component/e1b8a4b6-en.

(35)  https://www.eureau.org/resources/publications/eureau-publications/5824-europe-s-water-in-figures-2021/file.

(36)  https://www.wareg.org/documents/affordability-in-european-water-systems/, https://www.oecd.org/env/resources/15425332.pdf.

(37)  Han föreslog en avgiftsstruktur i flera steg: Det första steget bör ha överkomliga priser och tjänsterna kan under vissa omständigheter till och med vara gratis i linje med den mänskliga rättigheten till vatten. Det andra steget bör ha en kostnadstäckningstaxa och det tredje steget bör innebära mycket högre priser, vilket skapar en korssubventionering från lyx- till basförbrukning och förhindrar överutnyttjande. Kommittén anser att avgifterna för varje steg bör fastställas av respektive medlemsstat eller av dem som tillhandahåller vattenförsörjnings- och sanitetstjänsterna.

(38)   ”Risks and impacts of the commodification and financialization of water on the human rights to safe drinking water and sanitation” – Rapport som överlämnades vid FN:s 76:e generalförsamling av Pedro Arrojo Agudo, särskild föredragande om människans rätt till säkert dricksvatten och sanitet, A/76/159.

(39)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EUT L 327, 22.12.2000, s. 1) (ramdirektivet för vatten).

(40)  Sammantaget avser läckor och förluster vatten som förloras fysiskt och vatten som inte faktureras. Det bör dock beaktas att en del av den vattenförbrukning som inte faktureras är tillåten. För mer information hänvisar vi till en vattenbalans.

(41)  I denna punkt avses inte icke fakturerad tillåten förbrukning när vi talar om förluster.

(42)  Detta är det typiska målvärde som tillämpas i Portugal. Andra EU-länder kan ha andra målvärden, men värdet i sig är inte relevant för vårt resonemang.

(43)  Enrique Ortega de Miguel och Andrés Sanz Mulas, ”Water Management in Córdoba (Spain): A Participative, efficient and Effective Public Model” i Reclaiming Public Water, TNI ed., 2005.