—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 maj 2021 om en ny strategi för en hållbar blå ekonomi i EU – omställning av EU:s blå ekonomi för en hållbar framtid (COM(2021)0240),

—

med beaktande av artiklarna 3, 4, 13, 38, 43 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1139 av den 7 juli 2021 om Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden och om ändring av förordning (EU) 2017/1004 (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi) (3),

—

med beaktande av det sjunde miljöhandlingsprogrammet och de begrepp som anges i detta, såsom planetens begränsningar och ekologiska gränser,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU av den 23 juli 2014 om upprättandet av en ram för havsplanering (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (6),

—

med beaktande av den politiska överenskommelsen mellan parlamentet och rådet av den 11 mars 2021 om Fonden för ett sammanlänkat Europa 2021–2027,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 december 2019Den europeiska gröna given (COM(2019)0640),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2030: Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020)0380) och parlamentets resolution av den 9 juni 2021 om denna strategi (7),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2020Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (COM(2020)0381) och parlamentets resolution av den 20 oktober 2021 om denna strategi (8),

—

med beaktande av kommissionens rapport om EU:s blå ekonomi 2021 (The EU Blue Economy Report 2021) (9),

—

med beaktande av kommissionens rapport från mars 2021 om hållbarhetskriterier för den blå ekonomin (Sustainability criteria for the blue economy) (10),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 maj 2021Strategiska riktlinjer för ett mer hållbart och konkurrenskraftigt vattenbruk i EU för perioden 2021-2030 (COM(2021)0236),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2020En ny modell för den maritima strategin för Atlanten – Handlingsplan för Atlanten 2.0: En uppdaterad handlingsplan för en hållbar, motståndskraftig och konkurrenskraftig blå ekonomi i Europeiska unionens Atlantområde (COM(2020)0329),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 december 2020Strategi för hållbar och smart mobilitet – att sätta EU-transporterna på rätt spår för framtiden (COM(2020)0789),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 november 2020En EU-strategi för utnyttja potentialen i havsbaserad förnybar energi för en klimatneutral framtid (COM(2020)0741),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om att tillvarata potentialen för forskning och innovation inom den blå ekonomin för att skapa sysselsättning och tillväxt (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2018 om internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid i samband med målen för hållbar utveckling till 2030 (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2021 om det marina skräpets påverkan på fisket (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 september 2021 om en ny modell för den maritima strategin för Atlanten (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2021 om inverkan på fiskerisektorn av havsbaserade vindkraftsparker och andra system för förnybar energi (15),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 september 2021 mot ett starkare partnerskap med EU:s yttersta randområden (16),

—

med beaktande av det avtal som antogs vid den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21) i Paris den 12 december 2015 (Parisavtalet),

—

med beaktande av de globala riktlinjerna och internationella standarderna om fiskeri och vattenbruk som utarbetats av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) i samarbete med EU som medlem,

—

med beaktande av FAO:s rapport om läget för fisket och vattenbruket i världen (The State of World Fisheries and Aquaculture 2020: Sustainability in Action),

—

med beaktande av initiativet ”Blue Fishing Ports Network” som inrättades i juli 2018 av FAO,

—

med beaktande av ”Blue Growth”-strategierna från hamnmyndigheten i Vigo för 2016–2020 och 2021–2027 (17),

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande över meddelande om en ny strategi för en hållbar blå ekonomi i EU – omställning av EU:s blå ekonomi för en hållbar framtid (COM(2021)0240),

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 2 december 2021 om hållbar blå ekonomi och hållbart vattenbruk (NAT-VVI/020),

—

med beaktande av ansvarsområdet för parlamentets utskott för transport och turism när det gäller maritim programplanering och integrerad havspolitik,

—

med beaktande av artikel 54 i arbetsordningen,

—

med beaktande av yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för transport och turism,

—

med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A9-0089/2022), och av följande skäl:

A.

EU:s blå ekonomi tillhandahåller 4,5 miljoner direkta arbetstillfällen och omfattar alla branscher och sektorer som rör våra världshav, hav och kuster. De kan ha sin grund i den marina miljön, (t.ex. sjöfart, persontransporter till havs, fiske och energiproduktion) eller på land (t.ex. hamnar, varv, kustturism och landbaserat vattenbruk). Det är ett brett segment av vår ekonomi i snabb omvandling; det har genomgått en kraftig modernisering och diversifiering det senaste årtiondet och kommer att spela en viktig roll för att stärka den miljömässiga, sociala och ekonomiska utvecklingen.

B.

Om den globala blå ekonomin vore en nationell ekonomi skulle den vara den sjunde största i världen, och världshaven som ekonomisk enhet skulle vara medlem i G7. Den blå ekonomin verkar i planetens största ekosystem eftersom 80 % av alla livsformer finns i världshaven. Världshaven omger och försörjer oss samt tillhandahåller avgörande resurser för människors hälsa och ett nät av ekonomisk interaktion.

C.

En utveckling av den blå ekonomin kan i hög grad bidra till tillväxt och ekonomisk utveckling såväl som till sysselsättning, särskilt i kustregioner och kustländer och i öregioner och öländer samt i de yttersta randområdena.

D.

Fiskerisektorn, särskilt det småskaliga fisket, kustfisket och det icke-industriella fisket, har inte beaktats i tillräcklig grad i EU:s strategi för den blå ekonomin.

E.

Den blå ekonomin kommer dessutom att skapa nya framtidsutsikter och ge nya jobb, särskilt inom områden som förnybar havsenergi, blå bioekonomi, bioteknik och avsaltning.

F.

De sektorer som ska prioriteras för en utveckling av den blå ekonomin kan skilja sig åt från medlemsstat till medlemsstat, dels beroende på tidigare utveckling av traditionella eller etablerade sektorer, dels på befintliga resurser och utvecklingspotentialen för framväxande sektorer i varje medlemsstat.

G.

Utnyttjande av den blå ekonomins potential får inte tas som en förevändning för att i hav och oceaner tillämpa resursutnyttjandeformer och tillväxtmodeller som har visat sig ohållbara. Havens och oceanernas resurser bör användas med strikt hänsyn till god förvaltning och bevarande av dessa resurser, samtidigt som balansen i de marina ekosystemen inte får rubbas.

H.

I direktivet om fysisk planering i kust- och havsområden anges att medlemsstaterna måste ta hänsyn till samspelet mellan olika verksamheter och användningsområden, såsom vattenbruk, fiske, anläggningar och infrastrukturer för produktion av energi från förnybara energikällor samt undervattenskablar, och främja samexistens mellan relevanta verksamheter, med ett ekosystembaserat tillvägagångssätt.

I.

En blå ekonomi som utvecklas inom ekologiska gränser, och därmed inte bara fiskeri- och vattenbrukssektorerna utan samtliga berörda marina sektorer, måste i samma utsträckning respektera de miljömässiga, sociala och ekonomiska pelarna för att betraktas som hållbara sektorer.

J.

Den gemensamma fiskeripolitiken strävar efter att säkerställa att de marina biologiska resurserna bevaras och förvaltas på ett korrekt sätt och att fisket och vattenbruket är miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningsmässigt hänseende samt bidra till en tryggad livsmedelsförsörjning.

K.

Den gemensamma fiskeripolitiken bör bidra till produktivitetstillväxt, en anständig levnadsstandard i fiskerisektorn, däribland den småskaliga fiskerisektorn, samt stabila marknader, och bör säkerställa livsmedelstillgången.

L.

Mål 14 för hållbar utveckling slår fast att det är nödvändigt att bevara haven och de marina resurserna och främja ett hållbart nyttjande av dem, medan mål 2 för hållbar utveckling slår fast att det är absolut nödvändigt att säkerställa livsmedelstryggheten. I delmål 14.1 fastslås målet att förebygga och avsevärt minska alla slags föroreningar i havet fram till 2025, i synnerhet från landbaserad verksamhet, inklusive marint skräp och tillförsel av näringsämnen.

M.

Havet är avgörande för livet på jorden och producerar 50 % av syret i atmosfären, absorberar cirka 25 % av de koldioxidutsläpp som människan producerar och 90 % av överskottsvärmen i klimatsystemet samt reglerar det globala klimatet.

N.

Haven hyser miljontals arter och återställandet, skyddet, bevarandet och det hållbara utnyttjandet av den marina biologiska mångfalden är av avgörande betydelse för friska hav och för planetens hälsa, och för tillhandahållandet av grunden för marin och maritim ekonomisk verksamhet.

O.

Insamling av uppgifter för övervakning och vetenskaplig bedömning av bestånden i haven, inbegripet en bedömning av huruvida dessa bestånd befinner sig inom de säkra biologiska gränserna, är avgörande för en hållbar förvaltning av dem.

P.

Betydande delar av havsbotten är fortfarande outforskade, särskilt djuphaven, och det krävs ytterligare forskning för att säkerställa att alla verksamheter inom ramen för den blå ekonomin är fullständigt hållbara.

Q.

Fiske och vattenbruk är nyckelsektorer i den blå ekonomin och utgör en viktig källa till proteiner och mikronäringsämnen som är viktiga för livsmedelstrygghet och människors hälsa.

R.

Den marina biologiska mångfalden i Europa är pressad och bevarandestatusen för en stor andel av de bedömda marina arterna och livsmiljöerna är ogynnsam eller okänd. Förlusten av marin biologisk mångfald har stora miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenser för EU:s fiskerisektor, kuster och öar samt de yttersta randområdena, och det är därför angeläget att denna förlust vänds. Den biologiska mångfalden måste återställas i samarbete med alla berörda parter och i synnerhet med fiskerisektorn och forskarvärlden.

S.

Kust- och ösamhällen är mycket viktiga parter i diskussionerna om den blå ekonomins potential och dess förverkligande.

T.

Fiskare och vattenbruksproducenter i EU spelar en väsentlig roll i hela unionen när det gäller att skydda och främja territoriell identitet, kulturtraditioner, livsmedelstrygghet, sysselsättning och inkomster.

U.

Hänsyn bör tas till det småskaliga och icke-industriella fiskets särdrag och behov.

V.

Fritidsfiskesektorn kan bidra till diversifieringen av kustsamhällenas inkomst som en värdefull och hållbar turistverksamhet.

W.

Kvinnor spelar en viktig roll inom fiskeri- och vattenbrukssektorerna. Det är nödvändigt att göra dem mer synliga och ge dem lika tillgång till sysselsättning inom sektorn, liksom ett lämpligt rättsligt erkännande.

X.

I FN:s mål för hållbar utveckling 3, 6, 9 och 12 understryks vikten av djurhälsa, god vattenkvalitet, hållbar innovation samt hållbar konsumtion och produktion i den blå ekonomin.

Y.

De vattenlevande djurens hälsa och välbefinnande är kopplat till livsmedlens kvalitet. Bristande djurskydd och undermålig djurhållning kan öka risken för sjukdomar.

Z.

Det jordbruk som bedrivs på land har en betydande inverkan på de marina ekosystemen och fisket, särskilt användningen av kvävebaserade gödningsmedel och eutrofieringen av vattenmiljön.

AA.

Fiskare spelar en mycket viktig roll för insamlingen av kvarlämnat marint skräp i haven, antingen genom att bedriva riktade kampanjer eller genom att slumpmässigt samla in skräp under fiskeinsatser.

AB.

2020 års mål om att uppnå en god miljöstatus för de europeiska haven och sätta stopp för överfiske har inte uppnåtts.

AC.

Under 2018 stod fiskeindustrin i EU för omkring 163 600 arbetstillfällen och fångsterna för EU:s fiskeflotta uppgick till närmare 4,1 miljoner ton levande vikt 2019. Under 2018 producerades i EU-27 1,1 miljoner ton vattenorganismer till ett värde av 3,7 miljarder euro (18).

AD.

EU är en nettoimportör av fiskeri- och vattenbruksprodukter och är fortsatt beroende av import för större delen av sin konsumtion av fisk och skaldjur; 2018 stod EU för 34 % av det globala importvärdet. EU:s import av fiskeriprodukter måste iaktta åtminstone likvärdiga hållbarhetsstandarder som de som gäller i EU. EU:s import av fiskeriprodukter måste vara direkt kopplad till hållbara arbetstillfällen inom import-, bearbetnings- och återförsäljningssektorerna.

AE.

EU:s fiske, vattenbruk och kustsamhällen har redan påverkats av klimatförändringarnas effekter. Klimatkrisen har haft en betydande inverkan på de europeiska havens hälsa och har skadat den blå ekonomins motståndskraft, särskilt fisket och vattenbruket.

AF.

Flera sektorer inom den blå ekonomin har påverkats av covid-19-pandemin, särskilt kust- och havsturismen. Den blå ekonomin skulle kunna bidra till att avhjälpa de ekonomiska och sociala skador som orsakats av den nuvarande krisen.

AG.

På grund av de kombinerade effekterna av minskad efterfrågan och avsaknaden på många fartyg av förutsättningar för att trygga besättningens hälsa har covid-19-pandemin haft betydande ekonomiska konsekvenser för människor sysselsatta inom fiskeri- och vattenbrukssektorerna. Marknadsstörningar orsakade av pandemin har haft negativa följder för fiskare i hela EU. Fiskarna lyckades ändå säkerställa en livsmedelsförsörjning av god kvalitet och just därför måste särskild uppmärksamhet ägnas dem på grund av deras betydelse för en tryggad livsmedelsförsörjning i EU.

AH.

Pandemin har visat på betydelsen av en motståndskraftig miljö, underbyggd av hållbara metoder för förvaltning av dess resurser, för den globala hälsan och för livsmedelssystemens framtid.

AI.

Kustsamhällena behöver diversifiera sina inkomstkällor för att stå emot ekonomiska och sociala chocker.

AJ.

För att diversifiera sin inkomst behöver kustsamhällen och avlägset belägna samhällen bygga upp motståndskraft mot t.ex. chocker av det slag som orsakas av klimatförändringarna.

AK.

Havs- och kustturismen är en hörnsten i den blå ekonomin, och över hälften av EU:s turistanläggningar ligger i kustområden och 30 % av alla övernattningar sker på badorter. Kommissionens meddelande Turism och transport under 2020 och framåt (COM(2020)0550) lyfter fram vikten av att skydda och återställa Europas naturkapital på land och till sjöss.

AL.

Havs- och kustturismen står för 60 % av sysselsättningen i den blå ekonomin. En konkurrenskraftig, motståndskraftig och socialt rättvis blå ekonomi behöver högkvalificerad och kompetent personal. ”Blå arbetstillfällen” kan främja tillväxt och ge karriärmöjligheter.

AM.

Sportfisketurism är en sektor med potential att bli en ny inkomstkälla för kustsamhällen, samtidigt som fiskbeståndens hållbarhet och goda status säkerställs och sociala och hälsomässiga fördelar uppkommer.

AN.

Fritidsfiske är redan ett hållbart turismalternativ av stort värde och en kompletterande verksamhet för många samhällen i hela Europa. I många länder har intresset för fritidsfiske ökat, särskilt efter covid-19-pandemin.

AO.

I kustregionerna kommer utvecklingen av hållbar infrastruktur att hjälpa till att bevara den biologiska mångfalden, kustekosystemen och kustlandskapen, vilket stärker den hållbara utvecklingen av turism och kustregionernas ekonomier.

AP.

Den blå ekonomin spelar en viktig roll för välståndet i de yttersta randområdena, som på grund av sitt isolerade läge är särskilt beroende av verksamhet inom den blå ekonomin, såsom sjötransport, sjöfart och turism.

AQ.

Hamnarna är mycket viktiga aktörer när det gäller att uppnå målen för en hållbar blå ekonomi, och genom att stärka hamnarnas hållbarhet främjas en hållbar utveckling av kustsamhällena. Hamnar är en viktig knutpunkt för gods- och persontransporter i de yttersta randområdena.

AR.

Hamnar är avgörande för förbindelserna och ekonomin i regioner och länder och spelar en viktig roll i främjandet av hållbar utveckling, vilket bidrar till att motverka förlusten av biologisk mångfald, i enlighet med EU:s nya strategi för biologisk mångfald för 2030. Även hamnarnas roll kommer att utvecklas i takt med att Europas industrilandskap förändras (till exempel med utbyggnaden av förnybar energi till havs).

AS.

EU:s varvsnäring skulle kunna ta tillvara de möjligheter som den snabbväxande innovativa marknaden för energieffektiva tjänstefartyg innebär.

AT.

Olika typer av verksamhet knuten till den blå ekonomin som bedrivs på en och samma plats ger upphov till konkurrens, föroreningar och konflikter i fråga om havsplanering som främst påverkar fiskeverksamheten, särskilt det småskaliga fisket och kustsamhällena. Fysisk planering i kust- och havsområden är helt avgörande för att undvika ökande konkurrens och konflikter i fråga om havsplanering.

AU.

Genom sin fysiska planering i kust- och havsområdena bör medlemsstaterna sträva efter att bidra till en hållbar utveckling av sektorerna för energi till havs, sjötransporter, fisket och vattenbruket samt till bevarande, skydd och förbättring av miljön, inklusive motståndskraft mot klimatförändringarnas effekter. I detta avseende bör fiskeri- och vattenbruksintressen särskilt uppmärksammas och inte marginaliseras när medlemsstaterna fortsätter sitt arbete med och översynen av de nationella planerna för fysisk planering i kust- och havsområden.

AV.

Parisavtalets mål är att begränsa den globala uppvärmningen till långt under 2 men helst 1,5 grader Celsius, jämfört med de förindustriella nivåerna.

AW.

FN:s klimatpanels särskilda rapport om världshaven och kryosfären i ett föränderligt klimat vittnar om fördelarna med att kombinera vetenskapliga rön med lokalsamhällenas och ursprungsbefolkningarnas kunskap för att förbättra motståndskraften.

AX.

EU:s mål är att bli klimatneutralt senast 2050 i linje med målen i den gröna given. EU har föreslagit målet att utsläppen av växthusgaser ska minska med minst 55 % fram till 2030. Förnybar energi till havs är ett av de alternativ som står till buds för medlemsstaterna för att uppnå detta mål. Sådan energi bör spela en viktig roll i arbetet för att uppnå målen genom en integrerad strategi som tar hänsyn till de tre hållbarhetspelarna.

AY.

Det är nödvändigt att utarbeta ett förslag om rättsligt bindande mål för återställande av naturen som en del av EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2030, i överensstämmelse med målet att minst 30 % av EU:s havsområde ska skyddas och att 10 % av detta område ska vara strikt skyddat.

AZ.

Det behövs särskilda riktlinjer och robusta planer för vart och ett av EU:s havsområden när det gäller målen för marina skyddsområden.

BA.

De yttersta randområdena utgör autentiska naturliga laboratorier med en rik biologisk mångfald och utgör autentiska naturliga reservat som är i brådskande behov av skydd, särskilt eftersom de till övervägande del består av öar och har omfattande kustområden.

BB.

Ekosystemförvaltningen kräver en helhetsstrategi som beaktar alla orsaker till förlust av biologisk mångfald, såsom klimatförändringar, havsförsurning, uppdykandet av främmande arter, kusterosion osv. Det behövs ett övergripande synsätt och en övergripande ram samt en ekosystembaserad strategi i fråga om förvaltning och bevarande av marina resurser.

BC.

Klimatförändringarna förändrar i allt högre grad olika fiskarters förekomst och vandringsmönster och påverkar det småskaliga fisket i utvecklingsländerna, som är mer sårbara för klimatförändringarnas effekter.

BD.

Olagligt fiske utgör ett allvarligt hot mot de marina tillgångarna, eftersom det utarmar fiskbestånd, förstör marina livsmiljöer, ger upphov till illojal konkurrens och äventyrar kustsamhällenas försörjningsmöjligheter och fisket på öar.

BE.

För att säkerställa att sektorns hållbarhetsmål nås är det nödvändigt att medlemsstaterna genomför ett EU-fiskerikontrollsystem som är enkelt, transparent och effektivt.

BF.

Bättre spårbarhet med tillgång till information om produkternas näringsvärde, ursprung och produktionsort är grundläggande för konsumenternas beteende i samband med en diversifiering av konsumtionen.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41.

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.

61.

62.

63.

64.

65.

66.

67.

68.

69.

70.

71.

72.

73.

74.

75.

76.

77.

78.

79.

80.

81.

82.

83.

84.

85.

86.

87.

88.

89.

90.

91.

92.

93.

94.

95.

96.

97.

98.

99.

100.

101.

102.

103.

104.

105.

106.

107.

108.

109.

110.

111.

112.

113.

114.

115.

116.

117.

118.

119.

120.

121.

122.

123.

124.

125.

126.

127.

128.

129.

130.

131.

132.

133.

134.

135.

136.

137.

138.

139.

140.

141.

142.