Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

En rättvis omställning till en klimatneutral union till 2050 är central för den europeiska gröna given. Energifattigdom är ett centralt begrepp som konsoliderats i lagstiftningspaketet ”Ren energi för alla i EU” och utformats för att underlätta en rättvis energiomställning. I enlighet med förordning (EU) 2018/1999 och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 (1) tillhandahöll kommissionen vägledande riktlinjer om ändamålsenliga indikatorer för att mäta energifattigdomen och definierade vad som avses med ”betydande antal energifattiga hushåll” (2). Enligt direktiv (EU) 2019/944 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG (3) ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att ta itu med energifattigdomen överallt där problemet identifieras, inbegripet i samband med åtgärder mot fattigdom överlag.

En rättvis omställning till en klimatneutral union till 2050 är central för den europeiska gröna given. Energifattigdom är ett centralt begrepp som konsoliderats i lagstiftningspaketet ”Ren energi för alla i EU” och utformats för att underlätta en rättvis energiomställning. I enlighet med förordning (EU) 2018/1999 och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/944 (4) tillhandahöll kommissionen vägledande riktlinjer om ändamålsenliga indikatorer för att mäta energifattigdomen och definierade vad som avses med ”betydande antal energifattiga hushåll” (5). Enligt direktiv (EU) 2019/944 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG (6) ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att ta itu med energifattigdomen överallt där problemet identifieras, oavsett om den påverkar utsatta hushåll, utsatta företag, särskilt mikro- och småföretag, eller utsatta mobilitetsanvändare. Åtgärder mot fattigdom överlag bör också inkluderas .

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Låg- och medelinkomsthushåll, utsatta kunder, inbegripet slutanvändare, personer som är drabbade av eller riskerar energifattigdom och personer som bor i subventionerade bostäder bör gagnas av tillämpningen av principen om energieffektivitet först. Genomförandet av energieffektivitetsåtgärder bör prioriteras för att förbättra situationen för dessa individer och hushåll eller för att lindra energifattigdomen. En helhetssyn för beslutsfattandet och genomförandet av åtgärder innebär att medlemsstaterna måste säkerställa att andra policyer och åtgärder inte har någon negativ inverkan på dessa individer och hushåll.

Låg- och medelinkomsthushåll, mikro- och småföretag, utsatta kunder, inbegripet slutanvändare, personer som är drabbade av eller riskerar energifattigdom och mobilitetsfattigdom och personer som bor i subventionerade bostäder bör gagnas av tillämpningen av principen om energieffektivitet först. Genomförandet av energieffektivitetsåtgärder bör prioriteras för att förbättra situationen för dessa individer och hushåll eller för att lindra energifattigdomen. En helhetssyn för beslutsfattandet och genomförandet av åtgärder innebär att medlemsstaterna måste säkerställa att andra policyer och åtgärder inte har någon direkt eller indirekt negativ inverkan på dessa individer och hushåll.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Det skulle vara att föredra om energieffektivitetsmålet kunde uppnås som ett resultat av ett samlat genomförande av specifika nationella och europeiska åtgärder som främjar energieffektiviteten inom olika områden. Det bör krävas att medlemsstaterna fastställer nationella policyer och åtgärder för energieffektivitet. Dessa policyer och åtgärder och de enskilda medlemsstaternas insatser, liksom uppgifterna om de framsteg som uppnåtts, bör utvärderas av kommissionen för en bedömning av sannolikheten för att unionens övergripande mål ska kunna uppnås och om de individuella insatserna är tillräckliga för att nå det gemensamma målet.

Det skulle vara att föredra om energieffektivitetsmålet kunde uppnås som ett resultat av ett samlat genomförande av specifika lokala, regionala, nationella och europeiska åtgärder som främjar energieffektiviteten inom olika områden. Det bör krävas att medlemsstaterna fastställer nationella policyer och åtgärder för energieffektivitet. Dessa policyer och åtgärder och de enskilda medlemsstaternas insatser, liksom uppgifterna om de framsteg som uppnåtts, bör utvärderas av kommissionen för en bedömning av sannolikheten för att unionens övergripande mål ska kunna uppnås och om de individuella insatserna är tillräckliga för att nå det gemensamma målet.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

För att uppfylla sina skyldigheter bör medlemsstaterna inrikta sig på den slutliga energianvändningen för alla offentliga tjänster och alla anläggningar för offentliga organ. För att fastställa vilka adressater som ska omfattas bör medlemsstaterna tillämpa den definition av upphandlande myndigheter som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (7). Skyldigheten kan uppfyllas genom en minskning av den slutliga energianvändningen inom vilket område som helst av den offentliga sektorn, inbegripet transporter, offentliga byggnader, hälso- och sjukvård, fysisk planering, vattenförvaltning och avloppsvattenrening, avloppsvatten och vattenrening, avfallshantering, fjärrvärme och fjärrkyla, energidistribution, försörjning och lagring, offentlig belysning och infrastrukturplanering. För att minska den administrativa bördan för offentliga organ bör medlemsstaterna inrätta digitala plattformar eller verktyg för att samla in aggregerade energianvändningsdata från offentliga organ, offentliggöra dessa data och rapportera dem till kommissionen.

För att uppfylla sina skyldigheter bör medlemsstaterna inrikta sig på den slutliga energianvändningen för alla offentliga tjänster och alla anläggningar för offentliga organ. För att fastställa vilka adressater som ska omfattas bör medlemsstaterna tillämpa den definition av upphandlande myndigheter som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (8). Skyldigheten kan uppfyllas genom en minskning av den slutliga energianvändningen inom vilket område som helst av den offentliga sektorn, inbegripet transporter, offentliga byggnader, hälso- och sjukvård, fysisk planering, vattenförvaltning och avloppsvattenrening, avloppsvatten och vattenrening, avfallshantering, fjärrvärme och fjärrkyla, energidistribution, försörjning och lagring, offentlig belysning och infrastrukturplanering. För att minska den administrativa bördan för lokala och regionala myndigheter samt andra offentliga organ bör medlemsstaterna inrätta digitala plattformar eller verktyg för att samla in aggregerade energianvändningsdata från alla offentliga organ, offentliggöra dessa data och rapportera dem till kommissionen. Medlemsstaterna kommer att behöva säkerställa att lokala och regionala myndigheter och andra offentliga organ är tillräckligt utrustade för sådan datainsamling.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Medlemsstaterna bör föregå med gott exempel genom att säkerställa att alla energiprestandakontrakt och energiledningssystem i offentliga sektorn genomförs i linje med europeiska eller internationella standarder, eller säkerställa en omfattande användning av energibesiktningar i de delar av den offentliga sektorn som har en intensiv energianvändning.

Medlemsstaterna , regionerna och de lokala myndigheterna bör föregå med gott exempel genom att säkerställa att alla energiprestandakontrakt och energiledningssystem i offentliga sektorn genomförs i linje med europeiska eller internationella standarder, eller säkerställa en omfattande användning av energibesiktningar i de delar av den offentliga sektorn som har en intensiv energianvändning. För att uppnå detta kommer medlemsstaterna att behöva tillhandahålla tydlig vägledning och tydliga förfaranden för användningen av dessa instrument.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Offentliga myndigheter uppmuntras att se till att få stöd från sådana enheter som organ för hållbar energi, i förekommande fall etablerade på regional eller lokal nivå. Dessa organs organisation återspeglar vanligtvis de individuella behoven för offentliga myndigheter i en viss region eller med verksamhet inom ett visst område av den offentliga sektorn. Centraliserade organ kan tillgodose behoven bättre och arbeta effektivare i andra avseenden, exempelvis i mindre eller centraliserade medlemsstater eller när det gäller komplexa eller regionöverskridande aspekter som fjärrvärme och fjärrkyla. Organ för hållbar energi kan fungera som enda kontaktpunkt i enlighet med artikel 21. Dessa organ har ofta ansvaret för att utarbeta lokala eller regionala planer för utfasning av fossila bränslen, som också kan innefatta andra åtgärder för utfasning av fossila bränslen, såsom att byta ut värmepannor som använder fossila bränslen, och för att stödja offentliga myndigheter igenomförandet av energirelaterade strategier. Organ för hållbar energi eller andra enheter för bistånd till regionala och lokala myndigheter kan ha tydliga befogenheter, mål och resurser på området hållbar energi. Dessa organ bör uppmuntras att beakta initiativ inom ramen för borgmästaravtalet, som för samman lokala myndigheter som frivilligt åtar sig att genomföra unionens klimat- och energimål, och andra befintliga initiativ i detta syfte. Planerna för utfasning av fossila bränslen bör kopplas till territoriella utvecklingsplaner och ta hänsyn till den övergripande bedömning som medlemsstaterna bör utföra.

Offentliga myndigheter uppmuntras att se till att få stöd från sådana enheter som organ för hållbar energi, i förekommande fall etablerade på regional eller lokal nivå. Dessa organs organisation återspeglar vanligtvis de individuella behoven för offentliga myndigheter i en viss region eller med verksamhet inom ett visst område av den offentliga sektorn. Centraliserade organ kan tillgodose behoven bättre och arbeta effektivare i andra avseenden, exempelvis i mindre eller centraliserade medlemsstater eller när det gäller komplexa eller regionöverskridande aspekter som fjärrvärme och fjärrkyla. Organ för hållbar energi kan fungera som enda kontaktpunkt i enlighet med artikel 21. Dessa organ har ofta ansvaret för att utarbeta lokala eller regionala planer för utfasning av fossila bränslen, som också kan innefatta andra åtgärder för utfasning av fossila bränslen, såsom att byta ut värmepannor som använder fossila bränslen, och för att stödja offentliga myndigheter igenomförandet av energirelaterade strategier. Organ för hållbar energi eller andra enheter för bistånd till regionala och lokala myndigheter kan ha tydliga befogenheter, mål och resurser på området hållbar energi. Dessa organ bör uppmuntras att beakta initiativ som genomförs av lokala och regionala myndigheter i kampen mot klimatförändringarna, inom ramen för planer som de har utarbetat på detta område, antingen på grundval av ett lagstadgat mandat eller på frivillig basis, inbegripet inom ramen för borgmästaravtalet, som för samman lokala myndigheter som frivilligt åtar sig att genomföra unionens klimat- och energimål, och andra befintliga initiativ i detta syfte. Planerna för att bekämpa klimatförändringarna bör kopplas till territoriella utvecklingsplaner och ta hänsyn till den övergripande bedömning som medlemsstaterna bör utföra. Dessa planer bör även bidra till energi- och klimatplaneringen på nationell nivå, med utgångspunkt i de regelbundna översynerna av de nationella energi- och klimatplanerna: förordning (EU) 2018/1999 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder bör ses över i enlighet med detta.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Medlemsstaterna bör stödja offentliga organ i planeringen och genomförandet av åtgärder för att förbättra energieffektiviteten, inbegripet på regional och lokal nivå, genom att tillhandahålla riktlinjer för att främja kompetensutveckling och utbildningsmöjligheter och genom att uppmuntra samarbete mellan offentliga organ, inklusive byråer. I detta syfte skulle medlemsstaterna kunna inrätta nationella kompetenscentrum för komplexa frågor, såsom rådgivning till lokala eller regionala energiorgan om fjärrvärme och fjärrkyla.

Medlemsstaterna bör stödja lokala och regionala myndigheter samt andra offentliga organ i planeringen och genomförandet av åtgärder för att förbättra energieffektiviteten, inbegripet på regional och lokal nivå, genom att tillhandahålla ekonomiskt och tekniskt stöd och lägga fram planer för att åtgärda bristen på den arbetskraft och de kvalificerade yrkesutövare som krävs i alla skeden av den gröna omställningen, inbegripet hantverkare samt högkvalificerade experter på grön teknik, personer som arbetar med tillämpad vetenskap och innovatörer. Medlemsstaterna bör stödja offentliga organ i att ta med de bredare fördelarna utöver energibesparingar i beräkningen, såsom hälsosamt inomhusklimat med förbättrad inomhusluft och miljökvalitet samt förbättrad livskvalitet, särskilt för skolor, förskolor, serviceboenden, vårdhem och sjukhus. Medlemsstaterna bör tillhandahålla riktlinjer för att främja kompetensutveckling och utbildningsmöjligheter och uppmuntra samarbete mellan offentliga organ, inklusive byråer. I detta syfte skulle medlemsstaterna kunna inrätta nationella och regionala kompetenscentrum för komplexa frågor, såsom rådgivning till lokala eller regionala energiorgan om fjärrvärme och fjärrkyla.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Byggnader och transporter är, jämsides med industrin, de största energianvändarna och utsläppskällorna (9). Byggnader står för omkring 40 % av unionens totala energiförbrukning och 36 % av unionens växthusgasutsläpp från energi (10). Kommissionens meddelande om renoveringsvågen (11) behandlar den dubbla utmaningen med energi- och resurseffektivitet och överkomliga priser inom byggsektorn och syftar till att fördubbla renoveringstakten. Det inriktas på byggnaderna med sämst prestanda samt på energifattigdom och offentliga byggnader. Dessutom är byggnader avgörande för att uppnå unionens mål att till 2050 uppnå klimatneutralitet. Byggnader som ägs av offentliga organstår för en betydande andel av byggnadsbeståndet och hög grad av synlighet i det offentliga livet. Det är därför lämpligt att ange en årlig renoveringstakt för byggnader som ägs av offentliga organ på en medlemsstats territorium för att uppgradera deras energiprestanda. Medlemsstaterna uppmanas att fastställa en högre renoveringstakt, när detta är kostnadseffektivt inom ramen för renoveringen av deras byggnadsbestånd i enlighet med deras långsiktiga renoveringsstrategier eller nationella renoveringsprogram. Renoveringstakten ska inte påverka de skyldigheter vad gäller nära-nollenergibyggnader (NNE-byggnader) som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU (12). Under nästa översyn av direktiv 2010/31/EU bör kommissionen bedöma medlemsstaternas framsteg i fråga om renovering av offentliga organsbyggnader. Kommissionen bör överväga att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att justera renoveringstakten, med beaktande av de framsteg som gjorts av medlemsstaterna, väsentlig ekonomisk eller teknisk utveckling eller, vid behov, unionens åtaganden för utfasning av fossila bränslen och nollutsläpp. Skyldigheten enligt det här direktivet att renovera offentliga organs byggnader kompletterar det direktivet, som kräver att medlemsstaterna, när befintliga byggnader genomgår en större renovering, säkerställer att energiprestanda för byggnaden förbättras så att de uppfyller kraven om NNE-byggnader.

Byggnader och transporter är, jämsides med industrin, de största energianvändarna och utsläppskällorna (13). Byggnader står för omkring 40 % av unionens totala energiförbrukning och 36 % av unionens växthusgasutsläpp från energi (14). Kommissionens meddelande om renoveringsvågen (15) behandlar den dubbla utmaningen med energi- och resurseffektivitet och överkomliga priser inom byggsektorn och syftar till att fördubbla renoveringstakten. Det inriktas på byggnaderna med sämst prestanda samt på energifattigdom och offentliga byggnader. Dessutom är byggnader avgörande för att uppnå unionens mål att till 2050uppnå klimatneutralitet. Byggnader som ägs av offentliga organ står för en betydande andel av byggnadsbeståndet och hög grad av synlighet i det offentliga livet. Det är därför lämpligt att ange en årlig renoveringstakt för byggnader som ägs av offentliga organ på en medlemsstats territorium för att uppgradera deras energiprestanda. Medlemsstaterna uppmanas att fastställa en högre renoveringstakt, när detta är kostnadseffektivt inom ramen för renoveringen av deras byggnadsbestånd i enlighet med deras långsiktiga renoveringsstrategier eller nationella renoveringsprogram. Renoveringstakten ska inte påverka de skyldigheter vad gäller nära-nollenergibyggnader (NNE-byggnader) som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU (16). Under nästa översyn av direktiv 2010/31/EU bör kommissionen bedöma medlemsstaternas framsteg i fråga om renovering av offentliga organsbyggnader. Kommissionen bör överväga att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att justera renoveringstakten, med beaktande av de framsteg som gjorts av medlemsstaterna, väsentlig ekonomisk eller teknisk utveckling eller, vid behov, unionens åtaganden för utfasning av fossila bränslen och nollutsläpp. Skyldigheten enligt det här direktivet att renovera offentliga organs byggnader kompletterar det direktivet, som kräver att medlemsstaterna, när befintliga byggnader genomgår en större renovering, säkerställer att energiprestanda för byggnaden förbättras så att de , i tillämpliga fall, uppfyller kraven om NNE-byggnader. Kommissionen och medlemsstaterna kommer att tillhandahålla ytterligare vägledning om totalrenoveringar av byggnader av historiskt värde: särskilda initiativ som syftar till att stödja renovering av sådana byggnader, inklusive olika typer av ingrepp för energiprestanda, kommer att inledas.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

År 2020 bor mer än hälften av världens befolkning i stadsområden. Siffran väntas öka till 68 % år 2050 (17). Samtidigt återstår hälften av städernas infrastrukturer för 2050 att bygga (18). Städer och storstadsområden är centrum för ekonomisk verksamhet, kunskapsgenerering, innovation och ny teknik. Städerna påverkar livskvaliteten för de medborgare som lever och arbetar där. Medlemsstaterna bör stödja kommuner tekniskt och ekonomiskt. Ett antal kommuner och andra offentliga organ i medlemsstaterna har redan infört integrerade strategier för energibesparingar och energiförsörjning, bland annat via handlingsplaner för hållbar energi, till exempel sådana som utarbetats inom ramen för initiativet för borgmästarförsamlingar, och integrerade urbana strategier som sträcker sig längre än individuella ingrepp i byggnader eller transportsätt.

År 2020 bor mer än hälften av världens befolkning i stadsområden. Siffran väntas öka till 68 % år 2050 (19). Samtidigt återstår hälften av städernas infrastrukturer för 2050 att bygga (20). Städer och storstadsområden är centrum för ekonomisk verksamhet, kunskapsgenerering, innovation och ny teknik. Städerna påverkar livskvaliteten för de medborgare som lever och arbetar där. Medlemsstaterna bör stödja lokala myndigheter tekniskt och ekonomiskt. Ett antal lokala och regionala myndigheter och andra offentliga organ i medlemsstaterna har redan infört integrerade strategier för energibesparingar och energiförsörjning samt hållbar rörlighet på grundval av ett lagstadgat mandat eller på frivillig basis , bland annat via handlingsplaner för hållbar energi, till exempel sådana som utarbetats inom ramen för borgmästarförsamlingar, och integrerade urbana strategier , såsom de som utarbetats inom ramen för planerna för hållbar rörlighet i städer, som sträcker sig längre än individuella ingrepp i byggnader eller transportsätt. Det krävs ytterligare insatser för att förbättra energieffektiviteten när det gäller rörlighet i städer, i fråga om både passagerar- och godstransporter. Med tanke på de betydande ytterligare insatser som krävs av lokala och regionala myndigheter, som går i bräschen för energiomställningen, måste det säkerställas att dessa har enkel tillgång till behövligt ekonomiskt stöd från europeiska instrument för att genomföra sina hållbara energi- och klimatplaner och planer för hållbar rörlighet i städer för en grön omställning. I detta syfte kommer särskild uppmärksamhet att ägnas åt genomförandet av åtgärder som redan finns inom den nuvarande rättsliga ramen. Detta är till exempel relevant under hela genomförandet av EU-fonderna, såsom den fleråriga budgetramen och NextGenerationEU, inbegripet faciliteten för återhämtning och resiliens, strukturfonderna och de sammanhållningspolitiska fonderna, fonden för landsbygdsutveckling och Fonden för en rättvis omställning, samt finansieringsinstrumenten och det tekniska biståndet inom ramen för InvestEU. Det är av avgörande betydelse att regioner och, i tillämpliga fall, lokala myndigheter deltar aktivt i utarbetandet och genomförandet av partnerskapsöverenskommelserna och de operativa programmen, i kombination med att man tillhandahåller direkt stöd till hållbar stadsutveckling samt tillräckliga resurser inom ramen för det politiska målet för en grönare och koldioxidsnål omställning till en ekonomi med nettonollutsläpp och ett motståndskraftigt Europa.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Alla offentliga enheter som investerar offentliga resurser genom upphandling bör föregå med gott exempel vid tilldelning av kontrakt och koncessioner genom att välja de produkter, tjänster, byggentreprenader och byggnader som har högst energiprestanda, också när det gäller de upphandlingar som inte omfattas av särskilda krav enligt direktiv 2009/30/EG. I detta sammanhang måste alla tilldelningsförfaranden för offentliga kontrakt och koncessioner över de tröskelvärden som fastställs i artiklarna 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU (21), artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (22) och artiklarna 3 och 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU beakta den energieffektivitetsprestanda för dessa produkter, byggnader och tjänster som fastställs i unionsrätten eller nationell rätt, genom att prioritera principen om energieffektivitet först i sina upphandlingsförfaranden.

Alla offentliga enheter som investerar offentliga resurser genom upphandling bör föregå med gott exempel vid tilldelning av kontrakt och koncessioner genom att välja de produkter, tjänster, byggentreprenader och byggnader som har högst energiprestanda, också när det gäller de upphandlingar som inte omfattas av särskilda krav enligt direktiv 2009/30/EG. Kriterierna för grön och cirkulär offentlig upphandling bör användas som vägledning i detta hänseende. I detta sammanhang måste alla tilldelningsförfaranden för offentliga kontrakt och koncessioner över de tröskelvärden som fastställs i artiklarna 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU (23), artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (24) och artiklarna 3 och 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU beakta den energieffektivitetsprestanda för dessa produkter, byggnader och tjänster som fastställs i unionsrätten eller nationell rätt, genom att prioritera principen om energieffektivitet först i sina upphandlingsförfaranden.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Det är viktigt att medlemsstaterna ger de offentliga organen det stöd som är nödvändigt när de börjar tillämpa energieffektivitetskrav i samband med offentlig upphandling och, när så är lämpligt, tillämpa grön offentlig upphandling, genom att tillhandhålla nödvändiga riktlinjer och metoder för att bedöma livscykelkostnader, och miljöpåverkan och kostnader. Väl utformade verktyg, i synnerhet digitala verktyg, väntas underlätta upphandlingsförfarandena och minska de administrativa kostnaderna, särskilt i mindre medlemsstater som kanske inte har tillräcklig kapacitet att förbereda upphandlingar. I detta avseende bör medlemsstaterna aktivt främja användning av digitala verktyg och samarbete mellan upphandlande myndigheter, även över gränser, för utbyte av bästa praxis.

Det är viktigt att medlemsstaterna ger de lokala och regionala myndigheterna samt de andra offentliga organen det stöd som är nödvändigt när de börjar tillämpa energieffektivitetskrav i samband med offentlig upphandling och, när så är lämpligt, tillämpa grön offentlig upphandling, genom att tillhandhålla nödvändiga riktlinjer och metoder för att bedöma livscykelkostnader, och miljöpåverkan och kostnader. Väl utformade verktyg, i synnerhet digitala verktyg, väntas underlätta upphandlingsförfarandena och minska de administrativa kostnaderna, särskilt i mindre medlemsstater som kanske inte har tillräcklig kapacitet att förbereda upphandlingar. I detta avseende bör medlemsstaterna aktivt främja användning av digitala verktyg och samarbete mellan upphandlande myndigheter, även över gränser, för utbyte av bästa praxis. Specifik kapacitetsbyggande verksamhet bör dessutom genomföras för att säkerställa att alla förvaltningar, oavsett storlek, får tillgång till samma verktyg och möjligheter, även inom ramen för planen REPowerEU.

Medlemsstaterna bör främja produktion av biogas från kommunalt organiskt avfall i kommuner och kommunsammanslutningar, samt installation av solcellspaneler på offentliga byggnader.

Dessutom ska sammanslutningar av bevattningsenheter främjas i egenskap av producenter av solenergi som tillför energi till det allmänna nätet.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

I detta direktiv hänvisas till begreppet utsatta kunder, som medlemsstaterna ska fastställa i enlighet med direktiv (EU) 2019/944. I enlighet med direktiv 2012/27/EU klargör begreppet ”slutanvändare” vid sidan av begreppet ”slutkund” att rättigheterna när det gäller fakturerings- och användningsinformation även gäller konsumenter som inte har ett individuellt eller direkt avtal med leverantören av energi som används för gemensamma system för uppvärmning, kylning eller varmvatten för hushållsbruk i flerbostadshus. Begreppet utsatta kunder säkerställer inte nödvändigtvis en inriktning på slutanvändare. För att säkerställa att de åtgärder som fastställs i detta direktiv når alla individer och hushåll i en utsatt situation bör medlemsstaterna inte bara inkludera kunder i strikt bemärkelse utan även slutanvändare när de fastställer sin definition av utsatta kunder.

I detta direktiv hänvisas till begreppet utsatta kunder, som medlemsstaterna ska fastställa i enlighet med direktiv (EU) 2019/944. I enlighet med direktiv 2012/27/EU klargör begreppet ”slutanvändare” vid sidan av begreppet ”slutkund” att rättigheterna när det gäller fakturerings- och användningsinformation även gäller konsumenter som inte har ett individuellt eller direkt avtal med leverantören av energi som används för gemensamma system för uppvärmning, kylning eller varmvatten för hushållsbruk i flerbostadshus. Begreppet utsatta kunder säkerställer inte nödvändigtvis en inriktning på slutanvändare. För att säkerställa att de åtgärder som fastställs i detta direktiv når alla individer och hushåll i en utsatt situation bör medlemsstaterna inte bara inkludera kunder i strikt bemärkelse utan även slutanvändare när de fastställer sin definition av utsatta kunder. Utsatta mikro- och småföretag – såsom begreppet definieras inom ramen för den sociala klimatfonden – omfattas också av direktivets tillämpningsområde.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Det är mycket viktigt att öka alla unionsmedborgares medvetenhet om fördelarna med ökad energieffektivitet och att ge dem korrekt information om hur sådan kan uppnås. Medborgare i alla åldrar bör också involveras i energiomställningen via den europeiska klimatpakten och konferensen om Europas framtid. Ökad energieffektivitet är också av stor vikt för unionens energiförsörjningstrygghet genom att unionens beroende av bränsleimport från tredjeländer minskar.

Det är mycket viktigt att öka alla unionsmedborgares medvetenhet om fördelarna med ökad energieffektivitet och att ge dem korrekt information om hur sådan kan uppnås. Medborgare i alla åldrar bör också involveras i energiomställningen via den europeiska klimatpakten , Erasmus+ och konferensen om Europas framtid. Ökad energieffektivitet är också av stor vikt för unionens energiförsörjningstrygghet genom att unionens beroende av bränsleimport från tredjeländer minskar.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

När medlemsstaterna genomför det här direktivet och vidtar andra åtgärder på energieffektivitetsområdet, bör de vara särskilt uppmärksamma på synergieffekter mellan energieffektivitetsåtgärder och en effektiv användning av naturresurser i linje med principerna för en cirkulär ekonomi.

När medlemsstaterna genomför direktiv 2012/27/EU ändrat genom det här direktivet och vidtar andra åtgärder på energieffektivitetsområdet, bör de vara särskilt uppmärksamma på synergieffekter mellan energieffektivitetsåtgärder och en effektiv användning av naturresurser i linje med nollföroreningsambitionen och med principerna för en cirkulär ekonomi , samt skyddet av naturen och den biologiska mångfalden .

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Bidragen från gemenskaper för förnybar energi, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (25), och medborgarenergigemenskaper, i enlighet med direktiv (EU) 2019/944, till målen för den europeiska gröna given och klimatmålsplanen för 2030 bör erkännas. Medlemsstaterna bör därför beakta och främja den roll som spelas av gemenskaper för förnybar energi och medborgarenergigemenskaper. Dessa gemenskaper kan hjälpa medlemsstaterna att uppnå målen för detta direktiv genom att främja energieffektivitet på lokal nivå eller hushållsnivå. De kan stärka och engagera konsumenterna och göra det möjligt för vissa grupper av hushållskunder, inbegripet på landsbygden och i avlägsna områden, att delta i energieffektivitetsprojekt och energieffektivitetsåtgärder. Energigemenskaper kan bidra till kampen mot energifattigdomen genom att främja energieffektivitetsprojekt, minskad energiförbrukning och lägre tariffer.

Bidragen från gemenskaper för förnybar energi, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 (26), och medborgarenergigemenskaper, i enlighet med direktiv (EU) 2019/944, till målen för den europeiska gröna given och klimatmålsplanen för 2030 bör erkännas. Medlemsstaterna bör därför beakta och främja den roll som spelas av gemenskaper för förnybar energi och medborgarenergigemenskaper. Dessa gemenskaper kan hjälpa medlemsstaterna att uppnå målen för detta direktiv och genomföra principen om energieffektivitet först genom att främja energieffektivitet på lokal nivå eller hushållsnivå samt i offentliga byggnader i samarbete med lokala myndigheter . De kan stärka och engagera konsumenterna och göra det möjligt för vissa grupper av hushållskunder, inbegripet på landsbygden och i avlägsna områden, att delta i energieffektivitetsprojekt och energieffektivitetsåtgärder. Energigemenskaper kan bidra till kampen mot energifattigdomen genom att främja energieffektivitetsprojekt, minskad energiförbrukning och lägre tariffer. Medlemsstaterna bör därför se över genomförandelagstiftningen och genomförandeförfarandena i syfte att undanröja onödiga hinder och flaskhalsar. Offentliga förvaltningar på alla nivåer bör ges vederbörlig utbildning på området. Dessa insatser kommer även att bidra till att förbättra EU:s energitrygghet.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Tillgängliga offentliga medel på nationell nivå och unionsnivå bör investeras strategiskt i åtgärder för förbättrad energieffektivitet, framför allt så att det gagnar utsatta kunder, personer som påverkas av energifattigdom och personer som bor i subventionerade bostäder. Medlemsstaterna bör dra nytta av eventuella ekonomiska bidrag som de kan få från den sociala klimatfonden [förordningen om den sociala klimatfonden] och av intäkter från utsläppsrätter från EU:s system för handel med utsläppsrätter. Dessa intäkter kommer att hjälpa medlemsstaterna att vid uppfyllandet av sin skyldighet att genomföra energieffektivitetsåtgärder och policyåtgärder inom ramen för energisparkravet prioritera utsatta kunder och personer som påverkas av energifattigdom, vilket kan inbegripa personer som bor på landsbygden och i avlägsna regioner.

Tillgängliga offentliga medel på nationell nivå och unionsnivå bör investeras strategiskt i åtgärder för förbättrad energieffektivitet, framför allt så att det gagnar utsatta kunder, personer som påverkas av energifattigdom och personer som bor i subventionerade bostäder. Medlemsstaterna bör , i nära samarbete med lokala och regionala myndigheter, dra nytta av eventuella ekonomiska bidrag som de kan få från den sociala klimatfonden [förordningen om den sociala klimatfonden] och av intäkter från utsläppsrätter från EU:s system för handel med utsläppsrätter. Dessa intäkter kommer att hjälpa medlemsstaterna att vid uppfyllandet av sin skyldighet att genomföra energieffektivitetsåtgärder och policyåtgärder inom ramen för energisparkravet prioritera utsatta kunder och personer som påverkas av energifattigdom, vilket kan inbegripa personer som bor på landsbygden och i avlägsna regioner.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Långsiktiga beteendeförändringar i energiförbrukningen kan uppnås genom att medborgarna ges egenmakt. Energigemenskaper kan bidra till långsiktiga energibesparingar, särskilt bland hushållen, och till ökade hållbara investeringar från medborgare och småföretag. Medlemsstaterna bör ge medborgarna möjlighet att vidta sådana åtgärder genom stöd till gemensamma energiprojekt och energiorganisationer.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Medlemsstaterna och regionerna bör uppmuntras att till fullo dra nytta av europeiska medel som finns tillgängliga inom den fleråriga budgetramen och Next Generation EU inbegripet faciliteten för återhämtning och resiliens, de sammanhållningspolitiska fonderna, fonden för landsbygdsutveckling och Fonden för en rättvis omställning, samt finansieringsinstrument och tekniskt bistånd inom ramen för InvestEU, för att få fram privata och offentliga investeringar i åtgärder för att förbättra energieffektiviteten. Investeringar i energieffektivitet har potential att bidra till ekonomisk tillväxt, sysselsättning, innovation och en minskning av hushållens energifattigdom, och bidrar därför positivt till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och den gröna återhämtningen. Potentiella finansieringsområden är energieffektivitetsåtgärder i offentliga byggnader och bostäder, och att tillhandahålla ny kompetens för att främja sysselsättningen inom energieffektivitetssektorn. Kommissionen kommer att säkerställa synergier mellan de olika finansieringsinstrumenten, i synnerhet medlen under delad förvaltning och direkt förvaltning (som de centralt förvaltade programmen: Horisont Europa eller Life), samt mellan bidrag, lån och tekniskt bistånd, för att maximera deras hävstångseffekt på privat finansiering och effekter på uppnåendet av policymålen i fråga om energieffektivitet.

Medlemsstaterna, regionerna , städerna och kommunerna bör uppmuntras att till fullo dra nytta av europeiska medel som finns tillgängliga inom den fleråriga budgetramen och NextGenerationEU inbegripet faciliteten för återhämtning och resiliens, de sammanhållningspolitiska fonderna, fonden för landsbygdsutveckling och Fonden för en rättvis omställning, samt finansieringsinstrument och tekniskt bistånd inom ramen för InvestEU, för att få fram privata och offentliga investeringar i åtgärder för att förbättra energieffektiviteten , i synnerhet på lokal nivå . De bör sörja för att lokala myndigheter deltar aktivt i utvecklingen och genomförandet av partnerskapsöverenskommelserna och de operativa programmen och ge dem direkt stöd till hållbar stadsutveckling samt tillräckliga resurser inom ramen för det politiska målet för en grönare och koldioxidsnål omställning till en ekonomi med nettonollutsläpp. Investeringar i energieffektivitet har potential att bidra till ekonomisk tillväxt, sysselsättning, innovation och en minskning av hushållens energifattigdom, och bidrar därför positivt till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och den gröna återhämtningen. Potentiella finansieringsområden är energieffektivitetsåtgärder i offentliga byggnader och bostäder, och utbildning, omskolning och kompetenshöjning för arbetstagare, i synnerhet inom yrken som har att göra med renovering av byggnader, för att främja sysselsättningen inom energieffektivitetssektorn. Insatserna kommer därför att behöva intensifieras på europeisk nivå och medlemsstatsnivå för att öka de lokala och regionala myndigheternas kapacitet att hantera EU-fonderna och därmed öka de europeiska regionernas och städernas övergripande utnyttjandekapacitet. Kommissionen kommer att sträva efter att göra det lätt för städer och regioner att få tillgång till de centralt förvaltade programmen liksom mer medel som kan mottas direkt. Den kommer att säkerställa synergier mellan de olika finansieringsinstrumenten, i synnerhet medlen under delad förvaltning och direkt förvaltning (som de centralt förvaltade programmen: Horisont Europa eller Life), samt mellan bidrag, lån och tekniskt bistånd, för att maximera deras hävstångseffekt på privat finansiering och effekter på uppnåendet av policymålen i fråga om energieffektivitet.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Medlemsstaterna bör uppmuntra användningen av finansieringsmekanismer för att främja målen med detta direktiv. Sådana finansieringsmekanismer skulle kunna innefatta ekonomiska bidrag och straffavgifter som härrör från bristande uppfyllelse av vissa bestämmelser i detta direktiv, medel som anslagits för energieffektivitet enligt artikel 10.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (27), medel som anslagits för energieffektivitet i de europeiska fonderna och programmen, och europeiska finansieringsorgan för särskilda ändamål, till exempel Europeiska fonden för energieffektivitet.

Medlemsstaterna bör uppmuntra användningen av finansieringsmekanismer för att främja målen med detta direktiv. Sådana finansieringsmekanismer skulle kunna innefatta ekonomiska bidrag och straffavgifter som härrör från bristande uppfyllelse av vissa bestämmelser i detta direktiv, medel som anslagits för energieffektivitet enligt artikel 10.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (28), medel som anslagits för energieffektivitet i de europeiska fonderna och programmen, och europeiska finansieringsorgan för särskilda ändamål, till exempel Europeiska fonden för energieffektivitet.

Kommissionen och medlemsstaterna kommer därför att behöva arbeta med att bygga plattformar som syftar till att samla små och medelstora projekt för att skapa pooler av projekt som lämpar sig i finansieringssyfte.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Unionens tillgängliga finansieringsprogram, finansieringsinstrument och innovativa finansieringsmekanismer bör användas för att förverkliga målet med bättre energiprestanda för byggnader som tillhör offentliga organ. I det hänseendet får medlemsstaterna utnyttja sina intäkter från årliga utsläppstilldelningar inom ramen för beslut nr 406/2009/EG vid utarbetandet av sådana mekanismer på frivillig basis och med hänsyn tagen till nationella budgetbestämmelser.

Unionens tillgängliga finansieringsprogram, finansieringsinstrument och innovativa finansieringsmekanismer bör användas för att förverkliga målet med bättre energiprestanda för byggnader som tillhör offentliga organ. I det hänseendet får medlemsstaterna utnyttja sina intäkter från årliga utsläppstilldelningar inom ramen för beslut nr 406/2009/EG vid utarbetandet av sådana mekanismer på frivillig basis och med hänsyn tagen till nationella budgetbestämmelser.

Kommissionen och medlemsstaterna kommer att behöva förse regionala och lokala förvaltningar med adekvat information och utbildning om sådana program för att förbättra deras kapacitet att locka till sig finansiella resurser. Plattformen för borgmästaravtalet skulle kunna utgöra ett av verktygen för en sådan åtgärd, även inom ramen för planen REPowerEU, jämte andra verktyg som inrättats inom ramen för befintliga bestämmelser rörande klimatförändringarna på regional och lokal nivå.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Lokala och regionala myndigheter bör tilldelas en ledande roll vid utveckling och utformning, utförande och utvärdering av de åtgärder som fastställs i detta direktiv, för att de ska kunna ta tillräcklig hänsyn till sina egna särskilda klimatmässiga, kulturella och sociala omständigheter.

Lokala och regionala myndigheter bör tilldelas en ledande roll vid utveckling och utformning, utförande och utvärdering av de åtgärder som fastställs i detta direktiv, för att de ska kunna ta tillräcklig hänsyn till sina egna särskilda klimatmässiga, kulturella och sociala omständigheter.

Kommissionen kommer att samarbeta nära med Europeiska regionkommittén för att stödja de lokala och regionala myndigheterna i denna strävan.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Medlemsstaterna ska kollektivt säkerställa en minskning av energianvändningen på minst 9 % till 2030 jämfört med referensscenarioprognoserna från 2020, så att unionens slutliga energianvändning uppgår till högst 787 Mtoe och unionens primärenergianvändning uppgår till högst 1 023 Mtoe 2030.

Medlemsstaterna ska kollektivt säkerställa en minskning av energianvändningen på minst 9 % till 2030 jämfört med referensscenarioprognoserna från 2020, så att unionens slutliga energianvändning uppgår till högst 787 Mtoe och unionens primärenergianvändning eller kumulativa energianvändning uppgår till högst 1 023 Mtoe 2030.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Varje medlemsstat ska ange nationella energieffektivitetsbidrag avseende slutlig energianvändning och primär energianvändning för att kollektivt uppnå det bindande unionsmål som anges i punkt 1. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bidrag tillsammans med en vägledande utvecklingsbana för bidragen till kommissionen som ett led i deras uppdateringar av sina integrerade nationella energi- och klimatplaner i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999, och som del av deras integrerade energi- och klimatplaner som avses i, och i enlighet med, det förfarande som anges i artikel 3 och artiklarna 7–12 i förordning (EU) 2018/1999. När de gör detta ska medlemsstaterna använda den formel som fastställs i bilaga I till detta direktiv och förklara hur och utifrån vilka data bidragen har beräknats.

Varje medlemsstat ska ange vägledande nationella energieffektivitetsbidrag avseende slutlig energianvändning och primär energianvändning för att kollektivt uppnå det bindande unionsmål som anges i punkt 1. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bidrag tillsammans med en vägledande utvecklingsbana med milstolpar för bidragen till kommissionen som ett led i deras uppdateringar av sina integrerade nationella energi- och klimatplaner i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) 2018/1999, och som del av deras integrerade energi- och klimatplaner som avses i, och i enlighet med, det förfarande som anges i artikel 3 och artiklarna 7–12 i förordning (EU) 2018/1999. När de gör detta ska medlemsstaterna använda den formel som fastställs i bilaga I till detta direktiv och förklara hur och utifrån vilka data bidragen har beräknats.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

(…)

(…)

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Offentliga sektorn ledande inom energieffektivitet

Offentliga sektorn ledande inom energieffektivitet

Medlemsstaterna får ta hänsyn till klimatvariationer inom medlemsstaten när de beräknar den slutliga energianvändningen för sina offentliga organ.

Medlemsstaterna får ta hänsyn till klimatvariationer inom medlemsstaten när de beräknar den slutliga energianvändningen för sina offentliga organ.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Partnerskap för energiomställning

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Offentliga sektorns byggnaders roll som förebild

Offentliga sektorns byggnaders roll som förebild

I de fall då offentliga organ är inhysta i en byggnad som de inte äger ska de utöva sina avtalsenliga rättigheter i största möjliga utsträckning och uppmuntra fastighetsägaren att renovera byggnaden till en nära-nollenergibyggnad i enlighet med artikel 9 i direktiv 2010/31/EU. När de ingår ett nytt avtal om nyttjande av en byggnad som de inte äger ska offentliga organ sträva efter att denna byggnad ska tillhöra de två högsta energieffektivitetsklasserna i energicertifikatet.

I de fall då offentliga organ är inhysta i en byggnad som de inte äger ska de uppmuntra fastighetsägaren att utföra en totalrenovering eller en etappvis totalrenovering av byggnaden till en nära-nollenergibyggnad i enlighet med artikel 9 i direktiv 2010/31/EU i syfte att uppnå den fullständiga energibesparingspotentialen i den mån det är kostnadseffektivt samt tekniskt genomförbart . När de ingår ett nytt avtal om nyttjande av en byggnad som de inte äger ska offentliga organ sträva efter att denna byggnad ska tillhöra de två högsta energieffektivitetsklasserna i energicertifikatet , eller andra prestandanivåer som är relevanta för medlemsstaten .

Takten på minst 3 % ska beräknas utifrån den totala golvytan i byggnader som har en total användbar golvyta på mer än 250 m2, vilka ägs av offentliga organ i den berörda medlemsstaten och som den 1 januari 2024 inte är nära-nollenergibyggnader.

Den genomsnittliga takten på minst 3 % beräknat för en period på fem år ska beräknas utifrån den totala golvytan i byggnader som har en total användbar golvyta på mer än 250 m2, vilka ägs av offentliga organ i den berörda medlemsstaten och som den 1 januari 2024 inte är nära-nollenergibyggnader.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

För att säkerställa transparens i tillämpningen av energieffektivitetskraven i upphandlingsprocessen ska medlemsstaterna offentliggöra information om energieffektivitetseffekterna av kontrakt av ett värde som är lika med eller över de tröskelvärden som avses i punkt 1. Upphandlande myndigheter får besluta att ålägga anbudsgivarna att lämna information om faktorn för global uppvärmningspotential under hela livscykeln för en ny byggnad och får offentliggöra denna information för kontraktet, i synnerhet när det gäller nya byggnader med en golvyta som är större än 2 000 kvadratmeter.

För att säkerställa transparens i tillämpningen av energieffektivitetskraven i upphandlingsprocessen ska medlemsstaterna offentliggöra information om energieffektivitetseffekterna av kontrakt av ett värde som är lika med eller över de tröskelvärden som avses i punkt 1. Upphandlande myndigheter får besluta att ålägga anbudsgivarna att lämna information om faktorn för global uppvärmningspotential under hela livscykeln för en ny byggnad och får offentliggöra denna information för kontraktet, i synnerhet när det gäller nya byggnader med en golvyta som är större än 2 000 kvadratmeter.

Medlemsstaterna ska stödja upphandlande myndigheter och upphandlande enheter i användningen av energieffektivitetskrav, även på regional och lokal nivå, genom att tillhandahålla tydliga regler och riktlinjer inbegripet metoder för att bedöma livscykelkostnaderna och miljöeffekterna och miljökostnaderna, inrätta kompetensstödcentrum, uppmuntra samarbete mellan upphandlande myndigheter – även över gränserna – och använda gemensam upphandling och digital upphandling när så är möjligt.

Medlemsstaterna ska stödja upphandlande myndigheter och upphandlande enheter i användningen av energieffektivitetskrav, även på regional och lokal nivå, genom att tillhandahålla tydliga regler och riktlinjer inbegripet metoder för att bedöma livscykelkostnaderna och miljöeffekterna och miljökostnaderna, inrätta kompetensstödcentrum, uppmuntra samarbete mellan upphandlande myndigheter – även över gränserna – och använda gemensam upphandling och digital upphandling när så är möjligt.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Vid utformningen av sådana policyåtgärder ska medlemsstaterna beakta och främja den roll som gemenskaper för förnybar energi och medborgarenergigemenskaper har som bidragande till genomförandet av dessa policyåtgärder.

Vid utformningen av sådana policyåtgärder ska medlemsstaterna beakta och främja den roll som gemenskaper för förnybar energi och medborgarenergigemenskaper har som bidragande till genomförandet av dessa policyåtgärder.

Medlemsstaterna ska se till att en andel av den mängd ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som krävs uppnås bland personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder. Denna andel ska minst motsvara den andel av hushållen som omfattas av energifattigdom enligt bedömningen i medlemsstaternas nationella energi- och klimatplaner som fastställts i enlighet med artikel 3.3 d i styrningsförordningen 2018/1999. Om en medlemsstat inte anmält andelen hushåll i energifattigdom enligt bedömningen i dess nationella energi- och klimatplan ska den andel av den mängd ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som krävs som ska uppnås bland personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder minst motsvara den aritmetiska genomsnittsandelen för följande indikatorer för år 2019 eller, om uppgifter saknas för 2019, för en linjär extrapolering av deras värden för de sista tre år som finns tillgängliga.

Medlemsstaterna ska se till att en andel av den mängd ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som krävs uppnås bland personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder , samt utsatta mikro- och småföretag och utsatta mobilitetsanvändare . Denna andel ska minst motsvara den andel av hushållen som omfattas av energifattigdom enligt bedömningen i medlemsstaternas nationella energi- och klimatplaner som fastställts i enlighet med artikel 3.3 d i styrningsförordningen 2018/1999. Om en medlemsstat inte anmält andelen hushåll i energifattigdom enligt bedömningen i dess nationella energi- och klimatplan ska den andel av den mängd ackumulerade energibesparingar i slutanvändningsledet som krävs som ska uppnås bland personer som påverkas av energifattigdom, utsatta kunder och, om tillämpligt, personer som bor i subventionerade bostäder minst motsvara den aritmetiska genomsnittsandelen för följande indikatorer för år 2019 eller, om uppgifter saknas för 2019, för en linjär extrapolering av deras värden för de sista tre år som finns tillgängliga.

Kommissionen kommer att utfärda riktlinjer och föreslå tydliga kriterier för hur man avgör vilka som är utsatta mikro- och småföretag och utsatta mobilitetsanvändare. Medlemsstaterna kommer att inkludera en analys av energifattigdomen bland mikro- och småföretag och av utsatta mobilitetsanvändare i översynen av sina nationella energi- och klimatplaner.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Medlemsstaterna ska som ett led i sina uppdateringar av nationella energi- och klimatplaner och respektive lägesrapporter, och sina därpå följande integrerade nationella energi- och klimatplaner och anmält i enlighet med förordning (EU) 2018/1999, visa följande – när så är lämpligt även genom bevisning och beräkningar:

Medlemsstaterna ska som ett led i sina uppdateringar av nationella energi- och klimatplaner och respektive lägesrapporter, och sina därpå följande integrerade nationella energi- och klimatplaner och anmält i enlighet med förordning (EU) 2018/1999, visa följande – när så är lämpligt även genom bevisning och beräkningar:

I dessa beräkningar ska medlemsstaterna inkludera de besparingar som uppnås på regional och lokal nivå, och som inte överlappar med nationella åtgärder, som lokalt fastställda bidrag till det nationella målet.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Medlemsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att stödja en flerpartsdialog med deltagande av berörda offentliga parter och arbetsmarknadsparter, såsom fastighetsägar- och hyresgästföreningar, konsumentorganisationer, gemenskaper för förnybar energi, medborgarenergigemenskaper, lokala och regionala myndigheter, berörda offentliga myndigheter och organ, med syfte att lägga fram förslag om gemensamt godtagna åtgärder, incitament och riktlinjer som rör uppdelningen av incitament mellan ägare och hyresgäster eller mellan ägare till en byggnad eller byggnadsenhet.

Medlemsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att stödja en flerpartsdialog med deltagande av berörda lokala och regionala myndigheter, offentliga parter och arbetsmarknadsparter, såsom fastighetsägar- och hyresgästföreningar, konsumentorganisationer, gemenskaper för förnybar energi, medborgarenergigemenskaper, lokala och regionala myndigheter, berörda offentliga myndigheter och organ, med syfte att lägga fram förslag om gemensamt godtagna åtgärder, incitament och riktlinjer som rör uppdelningen av incitament mellan ägare och hyresgäster eller mellan ägare till en byggnad eller byggnadsenhet.

Varje medlemsstat ska rapportera sådana hinder och åtgärder som vidtagits i sin långsiktiga renoveringsstrategi i enlighet med artikel 2a i direktiv 2010/31/EU och förordning (EU) 2018/1999.

Varje medlemsstat ska rapportera sådana hinder och åtgärder som vidtagits i sin långsiktiga renoveringsstrategi i enlighet med artikel 2a i direktiv 2010/31/EU och förordning (EU) 2018/1999.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Vid den bedömning som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna för det egna territoriet utföra en kostnads–nyttoanalys som grundar sig på klimatförhållanden, ekonomisk genomförbarhet och teknisk lämplighet i enlighet med del 1 i bilaga IX. Kostnads–nyttoanalysen ska kunna underlätta kartläggningen och genomförandet av de mest resurs- och kostnadseffektiva lösningarna för att tillgodose behoven av värme och kyla. Kostnads–nyttoanalysen kan ingå i en miljöbedömning enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan.

Vid den bedömning som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna , i tillämpliga fall i nära samarbete med relevant lokal och regional myndighet, för det egna territoriet utföra en kostnads–nyttoanalys som grundar sig på klimatförhållanden, ekonomisk genomförbarhet och teknisk lämplighet i enlighet med del 1 i bilaga IX. Kostnads–nyttoanalysen ska kunna underlätta kartläggningen och genomförandet av de mest resurs- och kostnadseffektiva lösningarna för att tillgodose behoven av värme och kyla. Kostnads–nyttoanalysen kan ingå i en miljöbedömning enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Om det av den bedömning som avses i punkt 1 och den analys som avses i punkt 3 inte framgår att det finns en potential vars fördelar är större än kostnaderna, inbegripet de administrativa kostnaderna för utförandet av den kostnads–nyttoanalys som avses i artikel 24.4, får den berörda medlemsstaten undanta anläggningar från kraven i denna punkt.

Om det av den bedömning som avses i punkt 1 och den analys som avses i punkt 3 inte framgår att det finns en potential vars fördelar är större än kostnaderna, inbegripet de administrativa kostnaderna för utförandet av den kostnads–nyttoanalys som avses i artikel 24.4, får den berörda medlemsstaten , tillsammans med de lokala och regionala myndigheterna, undanta anläggningar från kraven i denna punkt.

Medlemsstaterna ska säkerställa att allmänheten ges möjlighet att delta i utarbetandet av värme- och kylplaner, den heltäckande bedömningen samt policyer och åtgärder.

Medlemsstaterna och de relevanta lokala och regionala myndigheterna ska säkerställa att allmänheten ges möjlighet att delta i utarbetandet av värme- och kylplaner, den heltäckande bedömningen samt policyer och åtgärder.

I detta syfte ska medlemsstaterna utarbeta rekommendationer som stöder de regionala och lokala myndigheternas genomförande av policyer och åtgärder avseende energieffektiv värme och kyla baserad på förnybar energi på regional och lokal nivå med utnyttjande av den identifierade potentialen. Medlemsstaterna ska stödja regionala och lokala myndigheter i största möjliga utsträckning och på alla sätt, inklusive finansiellt stöd och tekniska stödsystem.

I detta syfte ska medlemsstaterna utarbeta rekommendationer som stöder de regionala och lokala myndigheternas genomförande av policyer och åtgärder avseende energieffektiv värme och kyla baserad på förnybar energi på regional och lokal nivå med utnyttjande av den identifierade potentialen. Medlemsstaterna ska stödja regionala och lokala myndigheter i största möjliga utsträckning och på alla sätt, inklusive finansiellt stöd och tekniska stödsystem.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

I detta syfte ska medlemsstaterna utarbeta rekommendationer som stöder de regionala och lokala myndigheternas genomförande av policyer och åtgärder avseende energieffektiv värme och kyla baserad på förnybar energi på regional och lokal nivå med utnyttjande av den identifierade potentialen. Medlemsstaterna ska stödja regionala och lokala myndigheter i största möjliga utsträckning och på alla sätt, inklusive finansiellt stöd och tekniska stödsystem.

I detta syfte ska medlemsstaterna utarbeta rekommendationer som stöder de regionala och lokala myndigheternas genomförande av policyer och åtgärder avseende energieffektiv värme och kyla baserad på förnybar energi på regional och lokal nivå med utnyttjande av den identifierade potentialen. Medlemsstaterna ska stödja regionala och lokala myndigheter i största möjliga utsträckning och på alla sätt, inklusive finansiellt stöd och tekniska stödsystem. Medlemsstaterna ska säkerställa att värme- och kylplanerna är i linje med andra lokala klimat-, energi- och miljöplaneringskrav när det gäller innehåll och datum för att undvika dubbelarbete och ytterligare administrativ börda för de lokala och regionala myndigheterna samt uppmuntra till ett effektivt genomförande av planerna.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att främja deltagande i sådana utbildningsprogram, särskilt för små och medelstora företag, mikroföretag och egenföretagare.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Medlemsstaterna får uppmuntra offentliga organ att kombinera avtal om energiprestanda med utökade energitjänster inbegripet laststyrning och lagring.

Medlemsstaterna får uppmuntra lokala och regionala myndigheter samt andra offentliga organ att kombinera avtal om energiprestanda med utökade energitjänster inbegripet laststyrning och lagring.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Vägledningen ska syfta till att hjälpa medlemsstaterna och marknadsaktörerna att utveckla och genomföra sina energieffektivitetsinvesteringar inom de olika unionsprogrammen, och kommer att omfatta förslag på lämpliga finansiella mekanismer och lösningar, med en kombination av bidrag, finansieringsinstrument och projektutvecklingsstöd, för att skala upp befintliga initiativ och använda unionsmedel som en katalysator för att stimulera och utlösa privat finansiering.

Vägledningen ska syfta till att hjälpa medlemsstaterna , regionerna, de lokala myndigheterna och marknadsaktörerna att utveckla och genomföra sina energieffektivitetsinvesteringar inom de olika unionsprogrammen, och kommer att omfatta förslag på lämpliga finansiella mekanismer och lösningar, med en kombination av bidrag, finansieringsinstrument och projektutvecklingsstöd, för att skala upp befintliga initiativ och använda unionsmedel som en katalysator för att stimulera och utlösa privat finansiering.

Kommissionens textförslag

ReK:s ändringsförslag

Inom ramen för tilldelningsförfaranden för offentlig upphandling och koncessioner ska upphandlande myndigheter och upphandlande enheter som köper produkter, tjänster, byggnader och bygg- och anläggningsarbeten ska de, förutsatt att,

Inom ramen för tilldelningsförfaranden för offentlig upphandling och koncessioner ska upphandlande myndigheter och upphandlande enheter som köper produkter, tjänster, byggnader och bygg- och anläggningsarbeten ska de, förutsatt att det är förenligt med kostnadseffektivitet, ekonomisk genomförbarhet, hållbarhet i vidare bemärkelse, teknisk lämplighet samt tillräcklig konkurrens ,

(…)

(…)

(…)

(…)

(…)

(…)