EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 14.12.2018

COM(2018) 843 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om genomförandet av förordning (EU) nr 1260/2013 om europeisk befolkningsstatistik

1.Inledning

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1260/2013 om europeisk befolkningsstatistik 1 (nedan kallad förordningen) inrättades en gemensam rättslig ram för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik över befolkning och demografiska händelser.

Medlemsstaterna hade tidigare under ett antal år lämnat sådana uppgifter frivilligt, men eftersom uppgifterna utgick från de olika definitioner, begrepp och metoder som medlemsstaterna tillämpade på området fanns det en risk för att de inte var heterogena, jämförbara, konsekventa eller aktuella. Syftet med den gemensamma ramen var att tillgodose behovet av sådan årlig befolkningsstatistik av god kvalitet som anses vara en förutsättning för utarbetande och utvärdering av politiken inom ett antal områden på nationell och regional nivå, särskilt vad gäller sociala och ekonomiska frågor. Detta är särskilt viktigt eftersom uppgifter om befolkning och demografiska händelser används som gemensam nämnare för ett stort antal politiska indikatorer.

Enligt artikel 11 i förordningen ska kommissionen senast den 31 december 2018 lämna en första rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning och en andra rapport senast den 31 december 2023. Detta dokument utgör den första rapporten.

I avsnitt 2 i denna rapport ges en översikt över europeisk befolkningsstatistik och framför allt över kraven i den förordning och de genomförandebestämmelser som antagits av kommissionen 2 .

I avsnitt 3 redovisas hur förordningen har genomförts med hänvisning till de fastställda kvalitetskriterierna för europeisk statistik, inklusive jämförbarhet och bördan för dataleverantörer och uppgiftslämnare i medlemsstaterna.

I avsnitt 4 beskrivs de metoder för insamling och skattning av uppgifter som använts, inklusive metoderna för beräkning av totalbefolkning (artikel 4 i förordningen).

I avsnitt 5 redovisas de viktigaste resultaten av genomförbarhetsstudierna om medlemsstaternas användning av definitionen av stadigvarande bosättning (artikel 8).

I avsnitt 6 slutligen blickar vi framåt mot de frågor som i ljuset av slutsatserna från de tidigare avsnitten behöver behandlas för att den gemensamma ramen ska kunna förbättras.

2.Översikt över befolkningsstatistik som omfattas av förordningen

De viktigaste statistikområden som omfattas av förordning (EU) nr 1260/2013 är

·befolkning efter ålder, kön och bosättningsregion,

·födslar efter kön, månad, födelseordning, moderns ålder, moderns födelseår, moderns födelseland, moderns medborgarskapsland och moderns bosättningsregion,

·dödsfall efter ålder, kön, födelseår, bosättningsregion, födelseland, medborgarskapsland och månad, samt

·totalt antal ”stadigvarande bosatta” 3 för särskilda unionsändamål.

Genom förordningen läggs den rättsliga grunden för insamling av de uppgifter som krävs för

Ødetaljerad statistik om befolkning, födslar och dödsfall på nationell och regional nivå (artikel 3), och

Øberäkning av totalbefolkningen när omröstning med kvalificerad majoritet krävs i rådet, framför allt enligt artikel 238.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (artikel 4).

Samtidigt som medlemsstaterna ska lämna uppgifter om antalet stadigvarande bosatta medges enligt artikel 3 viss flexibilitet, och medlemsstaterna kan lämna uppgifter om den folkbokförda befolkningen med tillhörande demografiska händelser (födslar och dödsfall). Framför allt föreskrivs i förordningen (artikel 2 d) att när omständigheterna för stadigvarande bosättning inte kan fastställas kan stadigvarande bosättning anses betyda folkbokföringsorten.

För att hjälpa till med genomförandet av förordningen samarbetar kommissionen (Eurostat) nära med de nationella myndigheter som har till uppgift att framställa och tillhandahålla relevanta uppgifter. Detta gjorde kommissionen under de många år när uppgifterna lämnades frivilligt. Uppgifterna lämnas till Eurostat av de nationella statistikbyråerna.

I enlighet med artikel 3.4 i förordning (EU) nr 1260/2013 antog kommissionen genomförandeförordning (EU) nr 205/2014 för att fastställa praktiska rutiner för uppdelningen av uppgifter, tidsfrister och revideringar av uppgifter. Som ett resultat av detta förser medlemsstaterna dessutom Eurostat med

·preliminära årliga uppgifter om totalbefolkning, det totala antalet födslar och det totala antalet dödsfall på nationell nivå (inom sex månader efter utgången av varje referensår), och

·preliminära månatliga uppgifter om det totala antalet födslar och det totala antalet dödsfall för minst de första sex månaderna av referensåret (senast den 30 november det året).

Förutom de uppgifter som tillhandahålls enligt förordningen skickar medlemsstaterna ett antal tabeller på frivillig basis, till exempel uppgifter om dödsfall, uppdelade efter ålder, kön och utbildningsnivå, som sedan används för att beräkna återstående medellivslängd i förhållande till utbildningsnivå.

Genom strikt övervakning (på grundval av omfattande metadata) av hur begreppet ”stadigvarande bosättning” och dess definition efterlevs, säkerställer förordningen att de befolkningsuppgifter som framställs för omröstningar med kvalificerad majoritet (artikel 4) är jämförbara mellan medlemsstaterna.

3.Kvaliteten på översända uppgifter

I detta avsnitt utvärderas genomförandet av förordningen utifrån standardiserade kvalitetskriterier i enlighet med principerna i riktlinjerna för europeisk statistik 4  och artikel 12 i förordning (EG) nr 223/2009 om europeisk statistik 5 .

Enligt förordning (EU) nr 1260/2013 ska medlemsstaterna samla in, sammanställa, behandla och översända enhetlig statistik över befolkning och demografiska händelser. Genom att tillämpa särskilda kvalitetskriterier, såsom punktlighet och korrekthet (se nedan), säkerställs kvaliteten för de uppgifter som de ska rapportera till Eurostat. Eurostat granskar medlemsstaternas kvalitetsmetadata och bedömningar och offentliggör statistiken på sin webbplats i form av flerdimensionella tabeller eller analytiska artiklar, åtföljda av relevanta metadata.

Innan förordningen trädde i kraft tillhandahöll medlemsstaterna redan frivilligt de flesta av de uppgifter som Eurostat kräver. Uppgifterna har emellertid blivit betydligt mer lättillgängliga och heltäckande sedan den nya rättsliga grunden trädde i kraft. En allmän förbättring av uppgifternas kvalitet har lett till ökad noggrannhet, samstämmighet och jämförbarhet i fråga om uppgifterna. Medlemsstaterna har förbättrat de underliggande uppgiftskällorna och de metoder och statistiska verktyg som används för datapreparering, vilket ger bättre täckning och punktligare dataöverföringar. Detta har gjort det möjligt för kommissionen att förkorta den tid som krävs för att sprida uppgifterna, vilket ökar möjligheterna att publicera aktuella uppgifter och ytterligare förbättra användarnas möjlighet att få tillgång till uppgifterna, till exempel förbättrade metadata och enhetliga uppgifter (se avsnitt 3.4 nedan).

För att skapa enhetlighet mellan uppgifterna för olika befolkningsgrupper och, i möjligaste mån, i de demografiska balanserna mellan befolkning, demografiska händelser och migrationsflöden har insamlingen av uppgifterna dessutom slagits samman med insamlingen av de uppgifter som krävs enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 862/2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd 6 . De metadata som lämnats in av medlemsstaterna har också slagits samman.

3.1    Relevans

Kommissionen utnyttjar befolkningsstatistik för att utarbeta regelbundna rapporter, politiska förslag och de genomföranderapporter som krävs enligt EU:s lagstiftning, samt för politisk analys. Kommissionen utnyttjar till exempel regional och nationell information om befolkning och demografiska händelser i sina rapporter om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning 7 och i det särskilda tillägget om befolkningstrender 8 i EU:s kvartalsöversikt över sysselsättningen och den sociala situationen. En direkt tillämpning av de uppgifter som överförs enligt förordningen är de prognoser över befolkningsutvecklingen som Eurostat gör vart tredje år 9 och som visar hur befolkningens storlek och struktur skulle kunna ändras utifrån vissa antaganden om fertilitet, dödlighet och migration. Dessa prognoser används också i rapporten om åldrande 10 för att bedöma de långsiktiga ekonomiska och budgetmässiga effekterna av en åldrande befolkning.

Statistiken utgör dessutom ett viktigt underlag för EU:s beslutsprocess, eftersom befolkningens storlek avgör hur medlemsstaternas röster ska viktas i rådets omröstningar med kvalificerad majoritet.

Den statistik som tas fram enligt förordningen används regelbundet av nationella förvaltningar, internationella organisationer, akademiska forskare och grupper i det civila samhället som arbetar inom ett brett område samt för planering, övervakning och utvärdering av program inom ett antal sociala och ekonomiska politiska områden. Den används till exempel för att

·analysera befolkningens åldrande och dess effekter på hållbarhet och välfärd,

·utvärdera fertilitet som en del av bakgrunden till familjepolitiken, och

·ta fram uppgifter per capita.

Av alla de uppgifter som sprids av Eurostat är det de som avser befolkning som utnyttjas i första hand. På sidan om befolkning 11 på Eurostats webbplats redovisas de uppgifter som finns tillgängliga, relevant EU-lagstiftning (framför allt förordning (EU) nr 1260/2013) och datainsamlingsmetoder. Sedan mitten av 2016 har detta varit den tematiska sida som har flest besökare med ungefär en halv miljon visningar per år.

Under perioden 2015–2017 12 var årliga befolkningsuppgifter på nationell nivå 13 hela tiden populärast (mellan 11 % och 18 % av visningarna varje år) av tabellerna över social statistik och bland de tre mest visade av Eurostats tabeller. Det finns ett ökat intresse bland användarna för uppgifter om befolkningsförändringar. Antalet besök på sidan Demographic balances and crude rates at national level 14 [befolkningsutveckling och siffror på nationell nivå] ökade med 66 % under perioden 2015–2017, och den hör därmed till Eurostats populäraste dataset.

Resultaten bekräftar att uppgifterna är relevanta för användare och allmänheten i stort.

3.2    Noggrannhet

Helt i linje med subsidiaritetsprincipen har medlemsstaterna rätt att själva bestämma vilka datakällor de använder i enlighet med nationell rätt och praxis. Vetenskapligt grundade och väldokumenterade statistiska skattningsmetoder kan användas när så är lämpligt (artikel 7 i förordningen).

Tillsammans med basuppgifterna får Eurostat ta emot metadata som framför allt avser datanoggrannhet och som bland annat förklarar

·vilka datakällor och förfaranden som använts,

·eventuella skattningar eller modelleringar som tillämpats på uppgifterna, och

·i vilken utsträckning dessa eventuellt påverkat efterlevnaden av förordningens definitioner.

Sedan förordningen trädde i kraft har valideringen av uppgifterna förbättrats genom införandet av fler och grundligare kontroller i frågeformulären. Medlemsstaterna genomför dessa kontroller innan uppgifterna överförs, vilket generellt ger en bättre datakvalitet. På samma sätt har förstärkta regler för validering av uppgifterna i Eurostats databas innan de sprids förbättrat resultatens kvalitet ytterligare.

Även om många förbättringar har gjorts, återstår fortfarande vissa noggrannhetsproblem vad gäller

·undertäckning (till exempel när personer inte registrerar sin bostadsort), och

·övertäckning (till exempel när personer inte avregistrerar sig, eftersom det ofta inte finns någon skyldighet eller något incitament att göra det).

I det sammanhanget uppmuntrar Eurostat användningen av ”spegelflöden” som rapporterats av partnermedlemsstater för att lösa täckningsfel på grund av underlåtenhet att registrera eller avregistrera. Eurostat har övervakat detta arbete genom grundliga diskussioner med nationella statistikbyråer och genom att underlätta utbytet av spegelflödesuppgifter mellan medlemsstaterna med beaktande av reglerna för skydd av personuppgifter och skillnader i den nationella lagstiftningen.

Eurostat och medlemsstaterna samarbetar löpande för att lösa problem. Förbättringar diskuteras och överenskoms i årliga möten med kommissionens expertgrupp om befolkningsstatistik där samtliga nationella statistikbyråer finns företrädda.

3.3    Aktualitet och punktlighet

Den viktigaste tidsfristen för att lämna in huvuddelen av befolkningsstatistiken till Eurostat är tolv månader efter utgången av referensåret. Tre små dataset ska överföras inom sex, åtta och elva månader efter referensårets utgång.

Betydande förbättringar har konstaterats när det gäller punktligheten för datainlämningen enligt förordningen jämfört med den tidigare, frivilliga strategin. Detta beror framför allt på att medlemsstaterna infört automatiska utdrag från sina statistikdatabaser för att uppfylla Eurostats dataförfrågningar och Eurostats regelbundna övervakning av efterlevnaden. Vissa tillfälliga, icke återkommande problem återstår, till exempel störningar som beror på fel i datasystemen.

Det mer strukturerade och heltäckande systemet för inlämning av uppgifter enligt förordningen har gjort det möjligt för Eurostat att förbereda databehandlingen i förväg och därför förbättra uppgiftshanteringens hastighet och effektivitet samt spridningen av uppgifter. Kortare tid krävs nu mellan det att uppgifterna tas emot och valideras och till dess de sprids på Eurostats webbplats. Det gradvisa införandet av automatiska interna valideringsförfaranden i frågeformulären med rapportering av fel tillbaka till de nationella dataleverantörerna, har ytterligare förkortat behandlingstiden.

3.4    Tillgänglighet och tydlighet

Medlemsstaternas uppgifter och EU-aggregat finns tillgängliga avgiftsfritt på Eurostats webbplats 15 . Användarna kan nå EU:s befolkningsstatistik 16 via tre huvudkanaler:

·Under rubriken Tables återfinns färdiga tvådimensionella tabeller som täcker de vanligaste databehoven på ett lättillgängligt sätt för mindre frekventa eller avancerade användare.

·Under rubriken Database finns flerdimensionella tabeller som gör det möjligt för användaren att göra mer avancerade och detaljerade sökningar. På begäran av användarna tillhandahåller Eurostat specialutformade urval för att uppfylla behov av mycket specialiserade eller detaljerade uppgifter.

·Regelbundet uppdaterade artiklar ger en enkel inblick i befolkningsstatistiken med en kombination av diagram, tabeller och analyser kring ett brett urval av befolkningsrelaterade frågeställningar 17 .

Befolkningsuppgifterna ingår i kompendier såsom Eurostats Regional Yearbook 18 och detaljerade publikationer som fokuserar på enskilda befolkningsrelaterade ämnen 19 . Flera gånger om året publiceras pressmeddelanden eller kortnyheter om de uppgifter som tagits fram. Eurostat främjar användningen av artiklar i onlinesamlingen Statistics Explained som innehåller mer information om statistik, tendenser och tolkningen av dem. Sådana artiklar 20 produceras och uppdateras regelbundet för många typer av uppgifter som samlas in enligt förordningen.

3.5    Jämförbarhet och samstämmighet

Europeisk befolkningsstatistik bygger på en hög grad av harmonisering av begrepp, klassificeringar och metoder. Metodfrågor diskuteras regelbundet i kommissionens särskilda expertgrupp för befolkningsstatistik, som också uppmuntrar utbyte av erfarenheter och gemensam praxis inom och utom EU. För att säkerställa att uppgifterna är jämförbara kontrollerar Eurostat om uppgifterna som tas emot är samstämmiga internt och över tid samt om de är jämförbara mellan regioner och medlemsstater i linje med europeiska statistiksystemets ramar för kvalitetssäkring 21 .

När det gäller de detaljerade uppgifter som anges i artikel 3 i förordningen har emellertid en strikt tillämpning av begreppet ”stadigvarande bosättning” visat sig vara det svåraste problemet att lösa. Arbete med detta pågår och många medlemsstater kan nu extrapolera ”stadigvarande bosättning” utifrån sina nationella uppgiftskällor. Vissa medlemsstater är emellertid medvetna om luckor som de inte kan fylla för alla de detaljerade (framför allt regionala) datanivåer som krävs enligt artikel 3. Vissa kan till exempel inte tillämpa tolvmånaderskriteriet för folkräkning och demografiska händelser, ofta på grund av att det nationella statistiska villkoret för att en person ska inkluderas i befolkningen bygger på permanenta kriterier för medborgare eller ett sexmånaderskriterium. I vissa fall påverkas uppgifternas jämförbarhet av specifika mindre problem som uppstår när man endast använder begreppet ”varaktig registrering”, utan tidskriterier för vistelsen. För att lösa dessa frågor krävs ytterligare arbete med de statistiska definitionerna av ”befolkning”.

På det hela taget är befolkningsstatistiken jämförbar över tid. Det kan dock uppkomma avbrott när medlemsstaterna förbättrar eller ändrar sin metod eller justerar de territoriella enheter som används i statistiken. Dessa anges i vederbörlig ordning i tabellerna över uppgiftsspridning i Eurostats databas och dokumenteras för användare genom metadata på Eurostats webbplats eller i relevanta publikationer.

3.6    Åtgärder för att förbättra kvaliteten

Eurostat fortsätter att följa upp sporadiska fall av bristande efterlevnad av förordningen, där uppgifterna varit ofullständiga, av låg kvalitet eller inte levererats i enlighet med lagstadgade tidsfrister. Byrån övervakar och bedömer löpande dessa aspekter av uppgiftslämnandet och kontaktar de berörda medlemsstaterna på teknisk och administrativ nivå för att lösa problemen.

4.Metoder för insamling och skattning

4.1    Uppgifter enligt artikel 3 i förordningen

Medlemsstaterna sammanställer uppgifterna med användning av sina egna nationella källor och rutiner, men är skyldiga att säkerställa kvaliteten på de uppgifter och metadata de skickar in, och att använda datakällor och metoder som gör det möjligt för dem att uppfylla gemensamt fastställda definitioner. Eurostat kan se över nationella rutiner, eftersom medlemsstaterna måste rapportera datakällor, definitioner och skattningsmetoder som de använder till byrån samt informera byrån om alla eventuella förändringar.

För att uppfylla kraven i förordningen har medlemsstaterna förbättrat kvaliteten på den statistik som överförs till Eurostat enligt artikel 3 genom att utnyttja ytterligare källor, till exempel sjukförsäkringsregister, skattelängder och folkräkningen 2011. Under senare år har den överväldigande majoriteten av medlemsstaterna dessutom gjort, eller planerar eller överväger, betydande ändringar av de datakällor och metoder som används för deras folk- och bostadsräkningar. I regel gäller detta en mer omfattande användning av uppgifter från administrativa källor och en utveckling bort från traditionella folkräkningsmetoder av typen dörr-till-dörr eller ”brev ut-brev in”. Detta har stor betydelse för framställningen av årlig befolkningsstatistik, som framgår av avsnitten 4.3 och 5 nedan.

4.2    Uppgifter enligt artikel 4 i förordningen

Enligt artikel 4 i förordningen ska medlemsstaterna till Eurostat lämna uppgifter om totalbefolkningen för särskilda unionsändamål på grundval av det strikt definierade begreppet ”stadigvarande bosättning”. En skattning av totalbefolkningen kan göras med utgångspunkt i den folkbokförda befolkningen med hjälp av vetenskapligt grundade, väldokumenterade och offentligt tillgängliga statistiska skattningsmetoder.

Enligt de nationella metadatafilerna gör de flesta medlemsstater en uppskattning av antalet stadigvarande bosatta, eftersom de inte kan mäta det direkt.

Vissa medlemsstater meddelade Eurostat att de beräknade antalet stadigvarande bosatta genom att tillämpa en allmän justeringsfaktor på sin nationella befolkning för att få fram

·underrapporterade migrationsflöden (dvs. personer som inte registrerades när de kom till medlemsstaten eller inte avregistrerades när de lämnade den), och/eller

·underrapporterade demografiska händelser (dvs. händelser som inträffade utomlands, men som inte rapporterades eller som rapporterades med viss fördröjning).

Andra medlemsstater måste anpassa det nationella begreppet ”vistelsens varaktighet” 22 för att kunna beräkna antalet stadigvarande bosatta på grundval av kriteriet en tolv månaders vistelse.

Eurostat har inte konstaterat några avvikelser i fråga om de metoder som används för metadatafilerna och dokumentationen som översänds av medlemsstaterna och inga kvalitetsproblem i fråga om resultaten.

4.3    Kostnad och börda

Syftet med artikel 7 i förordningen är att minska svarsbördan för parterna som är ansvariga för att tillhandahålla statistiska uppgifter. Den ger medlemsstaterna möjlighet att

·välja uppgiftskällor utifrån nationell rätt och praxis, och

·använda lämpliga statistiska skattningsmetoder, under förutsättning att de är vetenskapligt grundade och väldokumenterade.

De allra flesta medlemsstaterna förklarar i informationen om metadata att de använder administrativa uppgiftskällor för att ta fram befolkningsstatistik, så det föreligger ingen börda för uppgiftslämnarna.

Bördorna på de nationella statistikbyråerna begränsas till valet av de uppgifter som krävs enligt förordningen och framställningen av relevanta tabeller. Denna börda betraktas som minsta möjliga. För de nationella statistikbyråer som inte använder stadigvarande bosättning för sin nationella statistik kunde bördan att ta fram befolkningssiffran (enligt vad som krävs i artikel 4) för det första referensåret anses vara större, eftersom de måste utveckla en särskild metod och tillämpa en skattningsmetod från och med 2014.

5.Genomförbarhetsstudier

Enligt artikel 8 i förordningen ska medlemsstaterna utföra genomförbarhetsstudier om användningen av definitionen av stadigvarande bosättning för befolkning och demografiska händelser. Studierna omfattar analys av nuvarande och potentiella uppgiftskällor, uppgiftsbehandling och möjligheten att göra nödvändiga beräkningar. Huvudsyftet är att bedöma utrymmet för förbättring av jämförbarheten av begrepp och definitioner för att därigenom skapa möjligheter att förbättra uppgifternas kvalitet och jämförbarhet.

Länderna i EU och EES 23 utförde genomförbarhetsstudier om användningen av definitionen av stadigvarande bosättning för alla befolkningsgrupper och demografiska händelser som krävs enligt förordningen för att se om det skulle vara möjligt att enas om en gemensam definition av begreppet ”befolkning” för samtliga medlemsstater och alla uppgifter. Ekonomiskt stöd beviljades i form av bidrag. Samtliga länder lämnade in rapporter om resultatet av studierna till Eurostat inom den tidsfrist som anges i förordningen (den 31 december 2016). Rapporterna visar att det skulle vara svårt att tillämpa definitionen för vissa medlemsstater, framför allt de som använder administrativa uppgiftskällor för att förse Eurostat med uppgifter för befolkningsstatistik och folkräkningar (som utgör grunden för befolkningsstatistiken i flera medlemsstater).

Detta problem kan bli mer omfattande när antalet medlemsstater som utnyttjar administrativa uppgifter ökar. Det pågående arbetet för att förbereda 2021 års folk- och bostadsräkning visar till exempel att 13 av de 31 länderna i EU/EES som lämnar uppgifter enligt förordningen i första hand planerar en registerbaserad räkning, åtta planerar en traditionell folkräkning och tio planerar en kombinerad folkräkning som till största delen bygger på ett folkbokföringsregister. Efter folkräkningen 2021 kan balansen väga över ännu mer mot register, eftersom vissa medlemsstater som fortfarande genomför traditionella folkräkningar söker efter lämpliga alternativa strategier som bygger på administrativa uppgifter.

Sammanfattningsvis:

·Vissa medlemsstater beräknar sin befolkning varje år genom att tillämpa demografiska komponenter (födslar, dödsfall, invandring och utvandring) på siffrorna från folkräkningen 2011.

·Andra beräknar befolkningen på grundval av statistiska folkbokföringsregister.

·Flera använder, eller kommer att använda, flera olika (i regel administrativa) uppgiftskällor för att mäta stadigvarande bosättning, framför allt för att utveckla tekniken för folkräkningar.

De viktigaste problemen och svårigheterna som nämndes i medlemsstaternas rapporter när det gäller möjligheterna att tillämpa begreppet ”stadigvarande bosättning” kan grupperas som följer:

·Olika definitioner av begreppet ”vistelsens varaktighet” används: tre månader, sex månader, nio månader, tolv månader eller icke tidsbegränsad. I regel kan medlemsstaterna approximera tolvmånadersvistelser, i första hand med en allmän justering på aggregerad nivå (dvs. för de uppgifter som krävs enligt artikel 4 i förordningen). De kan emellertid inte approximera tolvmånadersvistelser på den detaljerade nivå som krävs enligt artikel 3.

·Samtidigt som det ofta är obligatoriskt att avregistrera och registrera en ny bosättningsort görs detta inte i flera medlemsstater eller det görs enbart med viss fördröjning.

·Medlemsstaterna kan i regel bara räkna personer som vistas lagligt i landet eller vilkas vistelse har legaliserats. Följaktligen kan personer som uppehåller sig olagligt i landet inte räknas, även om de kunde anses utgöra en del av de stadigvarande bosatta.

·Medlemsstater som använder folkbokföringsregister och/eller administrativa uppgifter kan ha svårt att fastställa ”avsikten att stanna” som krävs enligt definitionen av ”stadigvarande bosättning”, framför allt för vissa befolkningsgrupper (till exempel asylsökande).

·När befolkningskomponenter från folkräkningen som grundas på stadigvarande bosättning används bör man göra en bedömning av om demografiska händelser är förenliga med begreppet ”stadigvarande bosättning”, dvs. om även uppgifterna om demografiska händelser samlas in utifrån det begreppet. Denna bedömning görs emellertid inte alltid.

·Vissa särskilda grupper av de stadigvarande bosatta 24 går inte att urskilja eller det går inte att avgöra om de inkluderas eller ej, till exempel personer som regelbundet vistas på flera bosättningsorter än en under året eller personer som kan vara irreguljära eller papperslösa migranter.

Medlemsstaternas slutsatser kan sammanfattas enligt följande:

·Vissa medlemsstater anger att de redan lämnar uppgifter om stadigvarande bosättning, i första hand eftersom deras befolkning beräknas årligen utifrån folkräkningen 2011 (stadigvarande bosättning) med användning av demografiska komponenter (födslar, dödsfall, invandring och utvandring). Diskussionerna med de berörda länderna kommer att fortsätta.

·Vissa bedömer att deras totalbefolkning på nationell nivå (i första hand den folkbokförda befolkningen) ligger mycket nära de ”stadigvarande bosatta”, framför allt på totalnivå och att det därför inte finns något behov av att ändra den eftersom kvaliteten är tillräcklig och alla ändringar skulle medföra ytterligare kostnader. På en nivå där uppgifterna delas upp (dvs. på de nivåer som krävs enligt förordning (EU) nr 205/2014) kan emellertid skillnaderna bli större och den potentiella effekten på mer detaljerad befolkningsstatistik borde undersökas.

·I vissa medlemsstater kan den stadigvarande bosättningen mätas med olika skattningsmetoder, till exempel genom att använda signaler från olika administrativa uppgifter för att bedöma om personer är bosatta i medlemsstaten. Dessa metoder behöver emellertid utvecklas ytterligare eftersom de i dag inte fungerar för alla de indelningar som krävs. Vissa länder kan till exempel inte fastställa bosättningsregion.

6.Ytterligare förbättring av europeisk befolkningsstatistik

Denna rapport visar att förordningen avsevärt har förbättrat den europeiska befolkningsstatistiken i fråga om tillgänglighet, fullständighet och punktlighet (för uppgifter som tillhandahålls av de nationella statistikbyråerna) och aktualitet (för Eurostats framställning och spridning av uppgifter). Uppgifternas kvalitet har påverkats positivt av att de insamlade uppgifterna slagits samman med de uppgifter som inkommit enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 862/2007, dess genomförandebestämmelser samt med uppgifterna från folkräkningen 2011. Kvaliteten bör förbättras ytterligare i framtiden, framför allt genom att man tar itu med under- och övertäckning.

Officiella europeiska och nationella organ, icke-statliga organ och allmänheten utnyttjar i högre grad den statistik som omfattas av förordningen. Uppgifterna bör återspegla förändrade användarbehov (till exempel vad gäller inflödet av personer som söker skydd i Europa) i ljuset av demografiska förändringar, samtidigt som bördorna på dataleverantörerna beaktas.

Olika sätt att förbättra situationen ytterligare kommer att beaktas i samband med förberedelserna inför folkräkningen i EU efter 2021.

7.Slutsatser

Tack vare gemensamma ansträngningar från EU- och EES-länderna har tillämpningen av förordningen ökat och förbättrat framställningen av europeisk befolkningsstatistik av god kvalitet.

Framställning av europeisk befolkningsstatistik enligt förordningen kan anses ske på ett sätt som förser olika intressenter och lokala, regionala, nationella och internationella förvaltningar med relevanta uppgifter. Demografiska beteenden och befolkningens struktur förändras emellertid ständigt. I takt med att nya uppgiftskällor och metoder blir tillgängliga kommer därför en noggrann övervakning av den nuvarande framställningen av uppgifter enligt förordningen samt parallella utvecklingar i fråga om framtida behov att förbli en viktig utmaning under de kommande åren.

(1)      Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1260/2013 av den 20 november 2013 om europeisk befolkningsstatistik (EUT L 330, 10.12.2013, s. 39).

(2)      Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 205/2014 av den 4 mars 2014 om fastställande av enhetliga villkor för genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1260/2013 om europeisk befolkningsstatistik, vad gäller uppdelningen av uppgifter, tidsfrister och revideringar av uppgifter (EUT L 65, 5.3.2014, s. 10).

(3)    Stadigvarande bosättningsort är den plats där en person normalt har sin dygnsvila, bortsett från tillfällig frånvaro för rekreation, semester, besök hos vänner och släktingar, affärer, läkarbehandling eller religiös pilgrimsfärd. Följande personer anses vara stadigvarande bosatta i ett visst geografiskt område:

(4)       http://ec.europa.eu/eurostat/web/products-manuals-and-guidelines/-/KS-32-11-955  

(5)    Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).

(6)      Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 311/76 om utarbetande av statistik beträffande utländska arbetstagare (EUT L 199, 31.7.2007, s. 23).

(7)       http://ec.europa.eu/regional_policy/en/information/cohesion-report/

(8)       http://ec.europa.eu/eurostat/documents/3217494/6917833/KE-BM-15-003-EN-N.pdf/ (finns endast på engelska).

(9)       http://ec.europa.eu/eurostat/web/population-demography-migration-projections/population-projections-data (finns endast på engelska, franska och tyska).

(10)       https://ec.europa.eu/info/publications/economy-finance/2018-ageing-report-underlying-assumptions-and-projection-methodologies_en (finns endast på engelska).

(11)       http://ec.europa.eu/eurostat/web/population-demography-migration-projections (finns endast på engelska, franska och tyska).

(12)      Detta omfattar all spridning enligt förordningen, eftersom uppgifterna som samlades in enligt artikel 3 först spreds under första kvartalet 2015.

(13)      Population on 1 January [befolkning den 1 januari] – onlinedatakod: tps00001 (finns bara på engelska, franska och tyska).

(14)      Population change – demographic balance and crude rates at national level [befolkningsutveckling och siffror på nationell nivå] – onlinedatakod: demo_gind (finns endast på engelska, franska och tyska).

(15)      Eurostats hemsida ( http://ec.europa.eu/eurostat ) och databas ( http://ec.europa.eu/eurostat/data/database ) (båda finns endast på engelska, franska och tyska).

(16)       http://ec.europa.eu/eurostat/web/population-demography-migration-projections (finns endast på engelska, franska och tyska).

(17)       http://ec.europa.eu/eurostat/web/population-demography-migration-projections/population-data (finns endast på engelska, franska och tyska).

(18)       http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Eurostat_regional_yearbook (finns endast på engelska, franska och tyska).

(19)      Se till exempel Eurostats senaste pressmeddelande om en första befolkningsprognos (den 10 juli 2018): ‘ EU population up to nearly 513 million at 1 January 2018 ’ (finns bara på engelska, franska och tyska).

(20)       http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Population (finns endast på engelska, franska och tyska).

(21)       http://ec.europa.eu/eurostat/documents/64157/4392716/ESS-QAF-V1-2final.pdf/bbf5970c-1adf-46c8-afc3-58ce177a0646 (finns endast på engelska).

(22)      Se avsnitt 3.5.

(23)      Förordning (EU) nr 1260/2013 omfattas ännu inte av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om samarbete inom statistikområdet.

(24)      Det finns vissa befolkningsgrupper för vilka viss osäkerhet kan uppkomma när det gäller huruvida de ska inkluderas i antalet stadigvarande bosatta i en medlemsstat och som är föremål för specialbehandling. För mer information, se kapitel V (Population bases) i:    
http://www.unece.org/fileadmin/DAM/stats/publications/2015/ECECES41_EN.pdf (finns endast på engelska).