EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 14.11.2018
COM(2018) 742 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET
Sammanfattning av de årliga genomföranderapporterna för 2016 för de operativa program som medfinansieras av fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt
Sammanfattning av de årliga genomföranderapporterna för 2016 för de operativa program som medfinansieras av fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt
1.INLEDNING
Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (nedan kallad fonden) bidrar till att lindra de värsta formerna av fattigdom i EU, såsom livsmedelsbrist, barnfattigdom och hemlöshet. Även om situationen förbättrades 2016 fanns en fortsatt hög andel personer som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning (23,5 %) och personer som påverkades av allvarlig materiell fattigdom (7,5 %). Fonden stöder de grupper som har det sämst ställt i samhället genom att tillhandahålla livsmedel och grundläggande varor såsom skolmaterial och hygienartiklar eller genom åtgärder för social delaktighet.
De tillgängliga medlen i fonden uppgår till sammanlagt 3,8 miljarder euro i löpande priser. EU tillhandahåller högst 85 % medfinansiering för att komplettera resurserna från medlemsstaterna, vilket gör att fondens totala värde uppgår till cirka 4,5 miljarder euro.
Fonden ger ett mervärde genom att ett särskilt stöd tillhandahålls en grupp människor som annars kanske inte hade kunnat få direkt tillgång till och gynnas av EU:s övriga finansieringsinstrument, som till exempel de europeiska struktur- och investeringsfonderna
. När det gäller utformningen av programmet kunde medlemsstaterna välja att utarbeta i) ett operativt program för livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd (nedan kallat operativt program I) och/eller ii) ett operativt program för social delaktighet (nedan kallat operativt program II). De kan bestämma målgrupp, vilken typ av stöd som ska tillhandahållas och den geografiska täckningen för programmen. Livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd ska åtföljas av kompletterande åtgärder, till exempel hänvisning till socialtjänsten.
I enlighet med artikel 13.9 i förordning (EU) nr 223/2014 grundar sig denna sammanfattning på uppgifter från 2016 års genomföranderapporter, som godkänts av kommissionen. Alla medlemsstater förutom Förenade kungariket lämnade in en genomföranderapport. Att ingen rapport inkom från Förenade kungariket berodde på att genomförandet av fonden ännu inte hade påbörjats.
I och med tidsintervallet mellan genomförandet och rapporteringen innehåller rapporten även uppgifter om den senaste utvecklingen om dessa finns tillgängliga.
2.FRAMSTEG I GENOMFÖRANDET AV DE OPERATIVA PROGRAMMEN
2.1.Den allmänna utvecklingen samt utveckling på EU-nivå
I slutet av 2016 hade kommissionen antagit den rättsliga ramen och offentliggjort alla genomförandeakter och delegerade akter. Kommissionen inledde en översyn av budgetförordningen, som bland annat omfattade ändringar av förordning (EU) nr 223/2014 för att utvidga användningen av förenklade kostnadsalternativ och öka flexibiliteten. En av ändringarna rör skydd av bidrag till partnerorganisationer. Detta skydd är till för att finansiella korrigeringar som tillämpas på ett offentligt organs inköpskostnader till följd av att den gällande lagstiftningen inte har efterlevts, inte ska leda till en sänkning av partnerorganisationernas stödberättigande kostnader, förutsatt att det rör sig om olika organ.
I mars 2015 hade kommissionen antagit alla operativa program, varav samtliga nu befinner sig i genomförandefasen, med undantag för Förenade kungariket där genomförandet ännu inte har påbörjats. Majoriteten av medlemsstaterna hade dessutom slutfört processen att utse myndigheter senast 2016. Ett antal operativa program ändrades under 2016 i syfte att förbättra systemet för att identifiera dem som har det sämst ställt, välja ut partnerorganisationer (Bulgarien, Ungern) eller lägga till ytterligare åtgärder, som till exempel skollunch (Tjeckien).
Fondens expertgrupp, som består av medlemmar från förvaltande myndigheter, sammanträdde två gånger under 2016 för att diskutera problem med genomförandet som påverkar fondprogrammet. Vid dessa möten gav medlemsstaterna en översikt över en rad frågor, bland annat hur riktlinjer för en balanserad kost upprättats på nationell nivå, och en översikt över utdelningen av färska matvaror. På mötena diskuterades även den eventuella tillämpningen av interventionslager enligt förordning (EU) nr 223/2014. Dessutom stod kommissionen som värd för elva möten med fondens nätverk fram till juli 2017. Nätverket består av berörda aktörer i fonden och dess roll är att utbyta erfarenheter och god praxis. Mötena under 2016 inriktades på de olika aspekter av fonden som syftar till att stödja den sociala delaktigheten bland dem som har det sämst ställt. Deltagarna presenterade fallstudier samt diskuterade utmaningar och lösningar i frågor av gemensamt intresse i samband med genomförandet av fondens program.
Vid mötet med företrädare för partnerorganisationerna på EU-nivå den 5 december 2016 gav kommissionen en lägesrapport om fonden utifrån den tidigare årliga genomföranderapporten, tillsammans med en kort överblick över de föreslagna ändringarna av förordning (EU) nr 223/2014. En presentation hölls om hur det civila samhället har bidragit till utarbetandet av förordningen. Denna följdes av en översyn av nätverkets första verksamhetsår i syfte att underlätta utbytet av god praxis mellan alla aktörer som är involverade i fondens genomförande.
Kommissionen fortsatte att göra framsteg med halvtidsutvärderingen av fonden. Det öppna offentliga samrådet med berörda aktörer i fonden samt med allmänheten slutfördes och användes som underlag för utkastet till utvärderingsrapporten tillsammans med de strukturerade undersökningar som gjorts. Utkastet till rapporten presenterades för fondens expertgrupp. Den slutliga versionen av halvtidsutvärderingen kommer att läggas fram för Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2018.
2.2.Finansiellt genomförande
Överlag hade det finansiella genomförandet av fondens program redan tagit fart 2015 och den uppåtgående trenden fortsatte under 2016. För 2016 avsattes 508,6 miljoner euro till stöd för fondens insatser i 27 medlemsstater, en ökning från 470,0 miljoner euro under 2015. Detta innebär att de samlade utgifter som anslagits för 2014–2016 uppgår till 1 315,9 miljoner euro, vilket motsvarar 30 % av programmens totala medel (medfinansiering av EU och medlemsstaterna). På liknande sätt fortsatte betalningarna till stödmottagare att öka. Under 2016 utbetalades 429,4 miljoner euro jämfört med 385,9 miljoner euro 2015. En detaljerad finansiell översikt, som även är uppdelad per medlemsstat, finns i tabell I i bilagan.
De största framstegen gjordes i fråga om betalningsansökningar som lämnades in till kommissionen. Under 2016 deklarerade 24 medlemsstater totalt 353,8 miljoner euro i stödberättigande offentliga utgifter, vilket var mer än sju gånger så mycket som 2015 (46,3 miljoner euro). De samlade betalningarna uppgick till 1 022 miljoner euro fram till den 31 december 2017, varav 603 miljoner euro var mellanliggande betalningar.
2.3.Praktiskt genomförande
Under 2016 tillhandahöll 23 medlemsstater livsmedelsbistånd och materiellt bistånd och stödde social delaktighet bland dem som har det sämst ställt i EU. Livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd liksom kompletterande åtgärder (operativt program I) distribuerades av 19 medlemsstater, och fyra medlemsstater inledde program för social delaktighet genom ett operativt program II (se figur 1). Samtidigt förhindrades genomförandet i fem medlemsstater.
Nästan 16 miljoner människor uppskattas ha fått bistånd från fonden 2016, vilket är ett stort steg framåt jämfört med 2015. Det rör sig om 15,2 miljoner människor (96 %) som tagit emot livsmedel, över 662 000 människor (4 %) som fått grundläggande materiellt bistånd och runt 23 000 människor som deltagit i programmen för social delaktighet (operativt program II).
Mellan 2014 och 2016 gav fonden stöd till cirka 38 miljoner människor. Genomförandet av båda de operativa programmen fortsatte under 2016, då 2,2 miljoner fler människor fick ta emot stöd från fonden jämfört med 2015. De fyra medlemsstater (Grekland, Irland, Malta, Slovakien) som började tillhandahålla bistånd 2016 delade ut livsmedel till ytterligare 657 000 människor, medan fyra medlemsstater (Bulgarien, Finland, Frankrike, Rumänien) nådde ut till 1,5 miljoner fler människor än de gjorde 2015. De sex medlemsstater som tillhandahållit grundläggande materiellt bistånd (Österrike, Tjeckien, Grekland, Luxemburg, Lettland, Slovakien) rapporterade att nästan nio gånger fler människor tagit emot denna typ av bistånd jämfört med 2015.
Figur 1: Typ av bistånd under 2016
Operativt program
|
Typ av bistånd
|
Medlemsstat
|
Operativt program I
|
Livsmedel
|
Belgien, Bulgarien, Estland, Spanien, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Litauen, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien (13)
|
|
Grundläggande materiellt bistånd
|
Österrike (1)
|
|
Båda
|
Tjeckien, Grekland, Luxemburg, Lettland, Slovakien (5)
|
|
|
|
Operativt program II
|
Social delaktighet
|
Tyskland, Danmark, Nederländerna, Sverige (4)
|
Operativt program I – livsmedel och grundläggande materiellt bistånd
Under 2016 tillhandahöll 18 medlemsstater livsmedelsbistånd. Mer än 90 % av livsmedelsbiståndet sett till vikt tillhandahölls av fem länder: Spanien, Frankrike, Rumänien, Polen och Italien. Totalt 377 500 ton livsmedel delades ut 2016, och den totala vikten uppgick mellan 2014 och 2016 till 939 600 ton. Även om sammansättningen av livsmedelstyperna var mycket lik den för föregående år sjönk den totala mängden utdelade livsmedel med 7 % jämfört med året före. Detta berodde främst på att Italien rapporterade färre ton livsmedel än för 2015, delvis på grund av försenade anbudsförfaranden. Vidare avbröts livsmedelsutdelningen i Portugal 2016 eftersom programmet genomgick en översyn. I Litauen, Belgien, Polen och Rumänien minskade livsmedelsbiståndet något. I de återstående 13 länderna ökade mängden livsmedelsbistånd, men detta var inte tillräckligt för att kompensera för minskningarna i andra medlemsstater. I absoluta tal var ökningen störst i Spanien och Frankrike (17 % respektive 8 %). Grekland, Slovakien, Malta och Irland började dela ut livsmedelsbistånd 2016, och betydligt mer livsmedel delades ut i Bulgarien och Tjeckien (se även figur 2). I fyra länder var livsmedelsgåvor en del av livsmedelsbiståndet, även om dessa var fortsatt begränsade.
Figur 2: Tillhandahållande av livsmedelsbistånd 2014–2016 (uttryckt i tusentals ton)
Källa: fondens gemensamma utfallsindikator (ID 11), 2014–2016
Livsmedelspaket delades ut av 17 medlemsstater, varav tio även tillhandahöll färdiglagade måltider. Den totala mängden livsmedelspaket skilde sig knappt från mängden livsmedelspaket 2015. Antalet måltider ökade med 14 % från år till år. Det livsmedelsbistånd som tillhandahölls i Bulgarien, Spanien och Malta var helt finansierat av fonden. I de andra länderna kompletterades livsmedelsbiståndet med livsmedelsprodukter som finansierades eller donerades av andra källor. I Luxemburg var 44 % av de livsmedel som delades ut gåvor, och för dessa täckte fonden kostnaderna för transport, lagring och distribution.
Sex medlemsstater tillhandahöll grundläggande materiellt bistånd såsom skolmaterial och hygienartiklar. Med undantag för Österrike gjorde alla detta utöver livsmedelsbiståndet. Österrike och Grekland stod för cirka 80 % av det totala penningvärdet av de varor som delats ut (7,6 miljoner euro). Det totala penningvärdet för varor som delades ut under 2016 visade på en kraftfull ökning jämfört med 2015. Detta berodde på att Österrike, Lettland och Luxemburg tillhandahöll mer materiellt bistånd mellan 2015 och 2016, samtidigt som Grekland, Tjeckien och Slovakien började dela ut grundläggande materiellt bistånd 2016. Österrike och Lettland tillhandahöll skolväskor och andra skolartiklar (bland annat skrivmaterial, övningsböcker, pennor och målarartiklar). Lettland och Slovakien delade ut hygienpaket med grundläggande hygienprodukter. Tjeckien, Grekland, Luxemburg och Slovakien delade ut hygienartiklar till både barn och hemlösa (förbandslådor, tvål, tandborstar, engångsrakhyvlar etc.).
Figur 3: Totalt penningvärde av grundläggande materiellt bistånd 2014–2016 (uttryckt i miljoner euro)
Källa: fondens gemensamma utfallsindikator (ID 15), 2014–2016
Leveranssättet för livsmedelsbistånd och/eller grundläggande materiellt bistånd varierade bland medlemsstaterna. En av de främsta skillnaderna rörde graden av medverkan av statliga institutioner (förvaltande myndigheter, förmedlande organ och/eller andra institutioner) i processen (t.ex. i identifieringen av stödberättigade mottagare, spridningen av information och organiseringen av logistik och distribution). Detta är förenligt med fondprogrammets rättsliga grund eftersom det är upp till varje medlemsstat att besluta om sitt leveranssystem. I Slovakien identifierade regeringen stödberättigade mottagare utifrån administrativa uppgifter om social trygghet och planerade utdelningen av biståndet i nära samarbete med kommunerna. Andra länder valde att delegera mer till partnerorganisationer. I Irland var en nationell ideell organisation ansvarig för att införskaffa livsmedel (både genom gåvor och inköp) och föra dem vidare till mindre, lokala välgörenhetsorganisationer. Dessa organisationer ansvarade i sin tur för att identifiera stödmottagarna och dela ut livsmedlen. I Finland anordnade partnerorganisationerna främst öppna evenemang för tillhandahållande av bistånd till den som bad om det. De organisationer som ansvarade för att tillhandahålla bistånd till slutmottagarna var oftast icke-statliga organisationer på alla nivåer (lokala, regionala, nationella och internationella). I vissa länder fick slutmottagarna paket med förhandsutvalda livsmedel eller andra artiklar (Belgien, Bulgarien, Litauen, Luxemburg, Lettland, Malta, Polen, Spanien, Slovenien, Slovakien och Rumänien), medan distribuerande organisationer i andra länder skräddarsydde biståndet efter behoven (Frankrike, Irland och Tjeckien). I Österrike fick slutmottagarna välja mellan flera olika typer av biståndspaket.
Livsmedelsbistånd gavs till 7,5 miljoner kvinnor, medan 346 000 kvinnor fick grundläggande materiellt bistånd. Uppgifterna för specifika målgrupper grundas på uppskattningar och är delvis överlappande. Livsmedelsbistånd gavs till 4,4 miljoner barn i åldrarna 15 år eller yngre, och över 246 000 barn fick grundläggande materiellt bistånd. Man nådde ut till runt 1,7 miljoner äldre personer och över 940 000 personer med funktionsnedsättning, vilket var 32 % respektive 21 % fler än under 2015. Äldre var också en av de grupper som växte mest under 2016 jämfört med 2015 vad gäller grundläggande materiellt bistånd (135 under 2015 jämfört med 21 500 under 2016).
Under 2016 noterades även en betydande ökning av biståndet till hemlösa. Under 2015 fick 42 hemlösa personer grundläggande materiellt bistånd (basvaror) i endast en medlemsstat (Luxemburg), medan antalet 2016 ökade till över 8 700 personer i fyra medlemsstater (Tjeckien, Grekland, Luxemburg och Slovakien). Enligt indikatorerna var emellertid antalet hemlösa som fick livsmedelsstöd totalt sett betydligt lägre 2016 jämfört med 2015 (1,2 miljoner under 2015 jämfört med 200 000 under 2016). Detta kan främst hänföras till att Frankrike inte rapporterade hur många hemlösa som fick livsmedelsbistånd 2016. I Tjeckien, Finland och Slovenien noterades en väsentlig ökning av antalet hemlösa som länderna nått ut till, och 2016 började Grekland, Irland och Slovakien ge livsmedelsbistånd till denna grupp.
Migranter (eller personer med utländsk bakgrund samt minoriteter) var 2016 den tredje största målgruppen för grundläggande materiellt bistånd och den fjärde största för livsmedelsbistånd. Det totala antal migranter som fått grundläggande materiellt bistånd var 2016 över två gånger så stort som 2015 (40 000 jämfört med 17 800 personer). När det gäller mottagare av livsmedelsbistånd var det totala antalet personer i denna grupp dock lägre än under 2015 (runt 2 miljoner 2015 mot 1,6 miljoner 2016). Belgien, Spanien, Italien, Lettland, Polen och Slovenien rapporterade att de nått ut till ett lägre antal migranter jämfört med 2015. Bulgarien, Tjeckien och Finland å sin sida noterade stora ökningar.
Medlemsstaterna genomförde olika kompletterande åtgärder 2016. Det rörde sig om bland annat
·personlig rådgivning/psykosocialt stöd (t.ex. i Estland, Grekland, Finland, Frankrike, Lettland, Litauen, Slovenien och Slovakien),
·rådgivning/information om sociala tjänster samt hälso- och sjukvård (Spanien, Finland, Irland, Italien, Rumänien),
·råd om vardagsekonomi (Belgien, Estland, Grekland, Kroatien, Lettland, Slovakien),
·sport och fritid (Slovenien, Lettland),
·hygien/hälsa (Kroatien, Lettland, Rumänien, Slovakien),
·kurser/information om matlagning/hälsosam balanserad kost (Belgien, Bulgarien, Grekland, Finland, Frankrike, Kroatien, Lettland, Polen, Rumänien, Slovenien),
·akuta insatser/katastrofinsatser (Bulgarien),
·utbildning i sociala färdigheter (Lettland, Slovenien),
·hur man undviker telefonbedrägerier (Bulgarien),
·förebyggande av slöseri med livsmedel (Polen),
·härbärgen för hemlösa (Bulgarien), och
·främjande av soppkök, volontärarbete (Finland) och lektioner i läs- och skrivkunnighet/språk (Frankrike, Slovenien).
Estland erbjöd även särskilda utbildningsprogram för före detta fångar och alkoholister.
Medlemsstaterna rapporterade att de kompletterande åtgärderna bidrog till att uppnå fondens mål om social delaktighet. I Estland höll 72 % av stödmottagarna på att utbilda sig och/eller deltog i de tjänster som erbjöds. Nästan alla mottagare av livsmedelsbistånd under 16 år i landet gick i skola/förskola. I Italien hade kompletterande åtgärder helt integrerats i fondens verksamhet, och social delaktighet gavs mycket uppmärksamhet av nationella och lokala aktörer. I Tjeckien kunde hemlösa framgångsrikt hänvisas till dagcenter. I Slovakien var stödmottagarna intresserade av ytterligare stöd efter varje utdelning, såsom personlig rådgivning och andra psykosociala tjänster. Lettland konstaterade att deltagarna i de kompletterande åtgärder som införts (personlig rådgivning, rådgivning om vardagsekonomi, hygien/hälsa, utbildning i sociala färdigheter etc.) ansåg sig ha fått användbar information och/eller ansåg att de hade förbättrat sina sociala färdigheter. Medlemsstaterna stötte även på utmaningar. I Estland deltog inga stödmottagare i den verksamhet som syftar till social delaktighet och som riktade sig till lågutbildade vuxna. Italien påpekade att åtgärdernas effektivitet när det gäller att främja social delaktighet skulle kunna förbättras genom ökat stöd till volontärer och stärkande av de lokala enheternas roll. Utöver detta var rapporteringen om kompletterande åtgärder överlag fortsatt begränsad, delvis på grund av försenade genomföranden.
Operativt program II – social delaktighet
Under 2016 använde fyra länder operativt program II för att inleda verksamhet som syftar till social delaktighet: Tyskland, Danmark, Nederländerna och Sverige. Tyskland var det enda land som började införa åtgärder för social delaktighet 2015, medan Danmark, Nederländerna och Sverige inledde denna typ av verksamhet 2016. De fyra länderna nådde tillsammans ut till runt 23 000 personer under 2016. När det gäller målgrupper (som överlappar varandra) var migranter (eller personer med utländsk bakgrund samt minoriteter), kvinnor och hemlösa de vanligaste deltagarna i programmen för social delaktighet (operativt program II), i denna ordning.
Överlag lyckades man väl med att nå ut till målgrupperna. Tyskland lyckades särskilt väl i fråga om att nå ut till nyanlända vuxna och barn från EU (främst romer) samt hemlösa. Danmark är också på rätt spår då landet redan har nått ut till 34 % av de 1 400 hemlösa som man planerat att nå ut till mellan 2016 och 2019 genom att erbjuda härbärgen och möten med socialarbetare under första genomförandeåret. Av de hemlösa man nått ut till använde runt 30 % andra befintliga sociala tjänster efter att ha deltagit i det sociala stödprogrammet. Nederländerna nådde endast ut till 6 % av personer i åldrarna 65 år och äldre på grund av ett sent genomförande, inlett under 2016. Sverige inriktade sig på migranter inom EU/EES och nådde ut till 581 personer tack vare verksamhet som omfattade integration i samhället, såsom hänvisning till härbärgen, information om rättigheter och skyldigheter i Sverige, översättningstjänster och hälsofrämjande åtgärder.
Tyskland lanserade 84 projekt under 2016 som fokuserade på att förbättra tillgången till 1) regelbunden rådgivning och stödåtgärder för mindre gynnade, nyanlända personer från EU, 2) förskoleutbildning och åtgärder för social delaktighet (t.ex. språkkurser, fritidsaktiviteter och barnomsorg) för nyanlända barn, och 3) regelbunden rådgivning och stödåtgärder för hemlösa och personer som riskerar att bli hemlösa.
Hinder för genomförandet
Flera medlemsstater var oförmögna att dela ut bistånd 2016 eller började tillhandahålla bistånd för sent. De flesta förseningar kan fortfarande tillskrivas den sena utnämningen av förvaltande myndigheter. Cypern hade planerat att börja tillhandahålla bistånd under 2016 men flera faktorer ledde till att programmet sedan omorganiserades och ändrades. Kroatien drabbades av förseningar i inledningsskedet, fastän man 2016 slutit avtal om projekt för utdelning av livsmedelsbistånd i skolor samt till ensamstående personer och familjer som lever i fattigdom eller som riskerar att drabbas av fattigdom. I Portugal inleddes under 2016 endast utdelningen av livsmedelsbistånd inom ramen för den nationella budgeten. Detta berodde på att det krävdes ändringar för att säkerställa en smidig övergång från den tidigare ordningen för utdelning av livsmedel till de sämst ställda i unionen. Ungern gjorde en översyn av sitt bistånd, vilket medförde att verksamheten inte inleddes förrän i december 2016. Alla de berörda medlemsstaterna (27 stycken) har nu börjat tillhandahålla bistånd. Förenade kungariket är den enda medlemsstat som ännu inte har påbörjat genomförandet av fondens operativa program.
Inga större hinder har rapporterats i de återstående medlemsstaterna. Vissa problem uppstod rörande i) transportbehov (Finland, Grekland, Lettland), ii) regional samordning av mängden livsmedel (Polen), iii) otillräcklig kapacitet hos distribuerande organisationer (Grekland, Polen), iv) komplicerade förfaranden för offentlig upphandling (Ungern), och v) andra typer av förseningar (Belgien, Malta). Inga större hinder rapporterades av de medlemsstater som genomför ett operativt program II. I Sverige påverkades programmet endast under den inledande genomförandefasen under 2016 på grund av den långsamma rekryteringen av arbetstagare och volontärer samt behovet av att anpassa den planerade verksamheten efter särskilda samhällsgrupper. De flesta medlemsstaterna pekade dock på ett antal omfattande hinder för genomförandet. Den största gruppen rapporterade problem kopplade till upphandlingen av varor (särskilt i Italien och Grekland), budget- och ekonomiförvaltningen och partnerorganisationernas kapacitet, vilket orsakade förseningar i genomförandet. En mindre grupp medlemsstater hänvisade till olika typer av problem av ett i huvudsak administrativt slag. Vid årets slut hade de flesta av dessa hinder undanröjts, vilket tyder på ett snabbare genomförande efter 2016.
Övergripande principer
De flesta medlemsstater använder sig av samordningsmekanismer för att säkerställa att verksamheten kompletterar Europeiska socialfonden (ESF) och EU:s övriga politik samt för att undvika dubbel finansiering. Medlemsstaterna har medlingsorgan eller samordningsgrupper/arbetsgrupper för att se till att projekt och partnerorganisationer inte får medel från både ESF och fonden och att verksamheterna är samordnade. Om samma förvaltande myndighet ansvarar för både fonden och ESF kan man enligt flera medlemsstater få en stabil grund för samordning samtidigt som man undviker dubbel finansiering. Medlemsstaterna konstaterade att ESF och fonden stöder varandra och att varken fonden eller ESF på egen hand kan åtgärda problem såsom social utestängning och fattigdom. Därför behöver man ytterligare integrera dessa båda fonder och främja synergier. Denna viktiga slutsats fick kommissionen att föreslå en sammanslagning av fonderna för finansieringsperioden efter 2020.
I Malta tillhandahöll till exempel LEAP!-centraler, finansierade av ESF, socialt stöd till mindre gynnade samhällsgrupper. Det operativa genomförandet av projektet ändrades för att säkerställa att det inte bara delades ut livsmedelspaket (med stöd av fonden), utan även att familjer fick hjälp med att förbättra sin livskvalitet och frigöra sig från behovet av sociala förmåner. På samma sätt uppstod utmaningar för ESF-programmet i Litauen när det gällde att nå ut till programmets målgrupper. Fonden sågs som en möjlig lösning på problemet och bidrog till att uppmuntra dessa grupper att delta i ESF-finansierade insatser.
De flesta medlemsstaterna rapporterade att de tillämpade principerna om jämställdhet och icke-diskriminering. Medlemsstaterna lyfte fram jämställdhet och jämställdhetsintegrering i olika skeden under projektets gång. Tjeckien noterade att man inom ramen för biståndet beaktade målgruppernas särskilda behov, t.ex. genom att inkludera särskilda artiklar som används av ensamstående mödrar eller mödrar på natthärbärgen. Tyskland, Lettland, Sverige och Slovakien förklarade att ett genusmedvetet förhållningssätt användes vid valet av personal och partnerorganisationer samt av vilken typ av bistånd som skulle tillhandahållas målgrupperna. Ungern, Malta och Polen sade uttryckligen att behoven hos personer med funktionsnedsättning beaktades vid utdelningen av livsmedel och valet av platser för kurserna. Sverige rapporterade vissa problem i samband med tillämpningen av den övergripande principen, särskilt beträffande barnäktenskap och andra frågor kopplade till våld mot kvinnor och flickor. För att mildra dessa problem i framtiden anordnades seminarier och möten med berörda aktörer.
För att främja jämställdhet säkerställde Lettland att tiderna för utdelning av livsmedelspaketen var fortsatt flexibla. Till exempel erbjöds möjligheten att få leveranser till hemmet och efter jobbet. Kompletterande åtgärder knutna till barnomsorg anpassades också för att nå ut till människor, bland annat genom barnpassning vid utdelningspunkterna.
Majoriteten av medlemsstaterna nämnde flera sätt att minska slöseriet med livsmedel. De flesta metoder omfattade utdelning av livsmedel med lång hållbarhet och anpassning av livsmedel till målgruppernas behov/smak för att minska utdelningen av oönskade varor. Malta såg till exempel till att livsmedel som inte delats ut lagrades och användes på nytt. Lettland utsåg platser där överskottsprodukter kunde lämnas in för att undvika att de slängdes. Polen fick livsmedel i form av mjölkböndernas osålda produkter. På sommaren och vid värmeböljor gav mejerier även bort produkter till behövande. När det gäller klimat- och miljöaspekter använde medlemsstaterna hållbara material som var återvinningsbara och/eller biologiskt nedbrytbara. De minskade även utsläppen från transporter i distributionskedjan. Belgien delade exempelvis ut hållbara livsmedel och spannmål utan genetiskt modifierade organismer, undvek palmolja och tillhandahöll rättvisemärkta och ekologiska produkter.
Nästan alla medlemsstater som genomförde ett operativt program I betonade hur de hjälpte stödmottagarna att få en balanserad kost. Överlag erbjöd länderna matkorgar med låga halter av kolhydrater, salt, socker och fett samt höga halter av protein, fiber, vitaminer och mineraler. Två länder (Spanien och Finland) erbjöd även livsmedel som bidrog till att minska näringsbrist, som exempelvis barnmat och mjölkpulver med vitamin D. Belgien introducerade ett samarbetsförfarande för att bestämma livsmedelspaketens sammansättning och på så vis garantera en balanserad kost. Detta förfarande presenterades som god praxis i förteckningen över fallstudier, som offentliggjordes av fondens nätverk 2017.
Utförda utvärderingar
Under 2016 genomförde flera medlemsstater (Österrike, Italien, Lettland, Malta och Sverige) forskning, utvärderingar och/eller undersökningar för att bedöma resultatet av sin verksamhet samt hur nöjda slutmottagarna var med biståndet. Österrike skickade 2016 ut ett frågeformulär till 10 000 av de hushåll som hade det sämst ställt. Resultatet var positivt, då 86 % av hushållen ansåg att skolväskan var ett ”mycket bra” stöd och 13 % svarade att den var ”bra”. Sverige utvärderade förvaltningen av fonden och den inledande genomförandefasen i de projekt som utförts av en extern uppdragstagare. För att komma till rätta med de identifierade problemen innehöll utvärderingsrapporten ett antal rekommendationer, såsom tydligare programmål för nationella socialpolitiska mål och uppföljning av deltagarnas resultat. Italien utförde en pilotstudie om sina livsmedelsleveranser i slutet av 2015 och rapporterade resultaten 2016. Pilotstudien visade att 71 % av de partnerorganisationer som tillhandahöll livsmedelsbistånd även vidtog kompletterande åtgärder, vilket kan betraktas som en bra början.
Bidrag till fondens övergripande och specifika mål
Medlemsstaterna anser att fonden bidrar till att uppnå målen om fattigdomsminskning och social delaktighet i Europa 2020-strategin genom samverkan med annan politik och andra program på EU-nivå och nationell nivå. Detta är kopplat till fondens övergripande mål om att främja social sammanhållning, förbättra den sociala delaktigheten och hjälpa till att utrota fattigdomen, vilket behövs för att uppnå målet i Europa 2020-strategin om att antalet personer som riskerar att drabbas av fattigdom och social exkludering ska minska med minst 20 miljoner. Estland rapporterade att fondens livsmedelsbistånd – tillsammans med regeringens politik för arbetsmarknaden, utbildning och socialvård, den ESF-finansierade sysselsättningsreformen, höjningen av sociala förmåner och den allmänna ekonomiska tillväxten – har haft stor inverkan på fattigdomen, som har sjunkit sedan 2012. I Tyskland har fonden hjälpt personer som riskerar att drabbas av fattigdom att övervinna social utestängning. Den har även gett dem stöd för att skaffa kvalifikationer för arbetsmarknaden genom att göra det enklare för dem att delta i ESF-projekt. Den allmänna bedömningen är att fonden har minskat fattigdomen och förbättrat den sociala delaktigheten.
När det gäller det specifika målet 1 (bidra till att åtgärda de värsta formerna av fattigdom genom att tillhandahålla icke-finansiellt bistånd till dem som har det sämst ställt) rapporterade medlemsstaterna följande:
1) Fonden hjälpte till att minska den allvarliga materiella fattigdomen: Fonden hjälper till att skapa synergier med andra nationella program för socialt stöd och Polen rapporterade att runt 13 000 människor inte längre var berättigade till livsmedelsbistånd från fonden på grund av deras förbättrade situation. Grekland konstaterade att fonden haft positiva effekter när det gäller att minska de värsta formerna av fattigdom i landet, detta trots att fattigdomens djup och omfattning förvärrades under den ekonomiska krisen. I Slovakien bidrog leveransen av livsmedel och/eller hygienartiklar till att garantera grundläggande levnadsvillkor för stödmottagarna, t.ex. genom att ge dem mer varierad kost med högre näringsvärde samt förbättra deras hygienrutiner.
2) Fonden hjälpte dem som har det sämst ställt: I Lettland och Bulgarien bidrog tillhandahållandet av livsmedel till att frigöra hushållens medel så att andra grundläggande behov kunde tillgodoses. I Lettland genomfördes till exempel en undersökning 2016 där 82 % av stödmottagarna ansåg att fonden hade hjälpt dem att spara pengar och förbättra familjens situation. Samtidigt svarade 78 % att de extra besparingarna använts för att köpa mer mat. Vissa hushåll använde medlen för att betala för barnens fritidsaktiviteter, vilket bidrog till att minska risken för social utestängning. Frankrike betonade dock att även om livsmedelspaketen gjorde att inkomsterna kunde spenderas på annat räckte det inte med endast livsmedelsbistånd för att täcka de dagliga behoven. Frankrike ansåg därför att livsmedelsbiståndet inte kunde vara det enda verktyget för att bekämpa fattigdom.
3) Fonden bidrog till att skapa en väg ut ur fattigdom för människor: Partnerorganisationerna i Tjeckien rapporterade att tillhandahållandet av mat i skolan/förskolan har haft betydande effekter, i synnerhet förbättringar av elevernas skolnärvaro, fysiska kondition, psykiska välbefinnande, förmåga att klara av skolaktiviteter och koncentration. De nämnde även stödmottagarnas förbättrade ställning bland jämnåriga och bättre sociala färdigheter. I Danmark fastställdes att programmet, genom att göra de befintliga offentliga sociala tjänsterna mer lättillgängliga för hemlösa, ökar möjligheterna att ge hemlösa mer långvarigt socialt stöd, vilket kan hjälpa dem att ta sig ut ur fattigdomen.
När det gäller det specifika målet 2 (komplettering av nationella strategier för hållbar fattigdomsutrotning och social delaktighet) anser medlemsstaterna att fonden kompletterar de nationella strategierna genom följande åtgärder:
1) Hjälp till grupper som annars inte skulle ha fått den: I Sverige stödde fonden migranter från EES/EU som inte omfattades av de nationella programmen för socialt stöd. I Tyskland gjorde fondens verksamhet det möjligt för målgrupper att ta del av regelbundna sociala tjänster som de annars inte skulle haft tillgång till. I Finland bidrog fonden till det nationella sociala biståndet för att nå ut till personer i behov av livsmedelsbistånd som inte kunnat få hjälp av staten eftersom det inte finns något annat statligt finansierat program för utdelning av livsmedel.
2) Förbättring av befintliga nationella initiativ för att bekämpa fattigdom och social utestängning: Malta uppgav att fonden kompletterar landets nationella strategi för fattigdomsminskning och social delaktighet och att den bidrar till målen i Europa 2020-strategin. Enligt Estland kompletterar fonden landets handlingsplan för välfärdsutveckling (2016–2023) och ESF-finansierade åtgärder. Italien rapporterade att fondprogrammet har påverkat nya nationella åtgärder, som till exempel stödet för aktiv inkludering, som numera är ett landsomfattande program, och den nationella fonden för bekämpning av fattigdom och social utestängning.
Det är tydligt att fonden fungerar vid sidan av andra strategier och program inom EU och nationellt för att hjälpa till att uppnå målen om fattigdomsminskning och social delaktighet i Europa 2020-strategin. Fondens bidrag är visserligen blygsamt, men det utgör ändå en viktig del. Dessutom finns det aspekter av fondens mål som är svåra att mäta och kvantifiera, såsom social sammanhållning. Medlemsstaterna var generellt försiktiga med att fastslå ett tydligt orsakssamband mellan fondens verksamhet och fattigdomsminskning och betecknade det hellre som en korrelation. De bekräftade dock att fonden ger ett värdefullt bidrag.
3.SLUTSATS
Det nära samarbetet med partnerorganisationer var huvudskälet till framgångarna med att nå ut till målgrupperna och tillhandahålla relevant bistånd. Partnerorganisationerna har erfarenhet och kännedom om vilka personer som har det sämst ställt i respektive samhälle. De känner till deras behov och hur man kan hjälpa dem på bästa sätt. Livsmedelsbiståndet och det materiella biståndet hjälpte partnerorganisationer i olika medlemsstater att etablera en förtroendefull relation med stödmottagarna, vilket underlättade tillhandahållandet av kompletterande åtgärder och annat stöd till social delaktighet. En viktig orsak till framgången och ett utmärkande drag hos fonden är dess flexibilitet och förmåga att anpassa sig efter olika situationer i olika medlemsstater. I många länder kan partnerorganisationerna själva besluta om vem som får bistånd samt när och hur, vilket innebär att de har kunnat tillgodose stödmottagarnas behov på ett mer effektivt sätt. Det fortsatta utbytet av god praxis inom fondens nätverk och fondens expertgrupp samt samråden med partnerorganisationer på EU-nivå har bidragit till att ytterligare förbättra denna aspekt.
Fonden har vissa indirekta effekter som är knutna till skapande av synergier och hävstångseffekter. Fonden har hjälpt till att mobilisera resurser och bistånd som tillhandahållits av partnerorganisationer, till exempel genom att dela ut livsmedel från andra källor (såsom mjölkbönder med osålda produkter), vilket har gett större miljöfördelar (så att man kunnat uppnå de övergripande principerna) och kopplat producenterna till andra leveranskedjor. Fonden har även bidragit till att öka nationella och lokala aktörers medvetenhet om att programmet även stöder social delaktighet, vilket har stärkt partnerorganisationernas roll och nätverk. Dessutom har fonden främjat större synergier mellan nationella och lokala aktörer som genomför programmet.
Förbättringar skulle kunna göras genom att bland annat påskynda genomförandet i ett antal länder, integrera livsmedelsgåvor i biståndet och förbättra rapporteringen om kompletterande åtgärder. Vid slutet av 2017 delades livsmedel ut i samtliga medlemsstater, med undantag för Förenade kungariket. Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka utvecklingen, i synnerhet i de medlemsstater där genomförandet av programmet sågs över eller var försenat. Kommissionens fokus kommer att ligga på ytterligare framsteg i genomförandet av grundläggande materiellt bistånd inom operativt program I. Trots betydande framsteg 2016 ligger genomförandet av grundläggande materiellt bistånd fortfarande efter genomförandet av livsmedelsbistånd. Särskilda årliga översynsmöten hålls mellan varje medlemsstat och kommissionen för att ta itu med dessa problem. Andelen livsmedelsgåvor som integrerats i programmet är fortsatt låg. Kommissionen har angripit detta problem genom att ändra förordning (EU) nr 223/2014 genom den s.k. omnibusförordningen som har antagits av Europaparlamentet och rådet och som trädde i kraft i augusti 2018. Medlemsstaterna kommer därför att kunna fastställa schablonbelopp, engångsbelopp eller enhetskostnader (förenklade kostnadsalternativ) och använda dem som utgångspunkt för betalningar till partnerorganisationer, som i sin tur samlar in och delar ut livsmedelsgåvor. Kompletterande åtgärder är en viktig del av fonden eftersom de syftar till att lindra den sociala utestängningen bland de personer som har det sämst ställt. Medlemsstaternas rapportering var dock begränsad, vilket gjorde att ingen djupgående granskning kunde göras. Den begränsade rapporteringen berodde delvis på de ovannämnda förseningarna i genomförandet, men den ledde ändå till att det var svårt att bedöma i vilken utsträckning de kompletterande åtgärderna har bidragit till fondens mål om att förbättra den sociala delaktigheten.