EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 17.10.2018

COM(2018) 697 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Sammanfattning av den sammanfattande rapporten om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 om export och import av farliga kemikalier

{SWD(2018) 438 final}

Förkortningar

CLP        Förordningen om klassificering, märkning och förpackning

CUS        Europeiska tullförteckningen över kemiska ämnen

Echa        Europeiska kemikaliemyndigheten

EU        Europeiska unionen

ePIC    Tillämpningsprogramvara för genomförande av förordning (EU) nr 649/2012

KN        Kombinerade nomenklaturen

OECD        Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling

PIC        Förhandsgodkännande sedan information lämnats

Reach    Förordningen om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier

1.Inledning 

1.1.PIC-förordningen 

Genom förordning (EU) nr 649/2012 1 (nedan kallad PIC-förordningen) genomförs Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats (nedan kallat PIC-förfarandet) för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel, som antogs 1998 och ratificerades av unionen 2002. Syftet med förordningen är att främja delat ansvar och samarbete i fråga om internationell transport av farliga kemikalier och att skydda människors hälsa och miljön från potentiell skada. Detta ska uppnås genom att informationsutbytet om farliga kemikaliers egenskaper underlättas, genom att en beslutsprocess inrättas i unionen för import och export av farliga kemikalier och genom att fattade beslut sprids till parterna och andra länder (artikel 1).

PIC-förordningen tillämpas på kemikalier som omfattas av PIC-förfarandet i Rotterdamkonventionen och på industrikemikalier (som används av yrkesutövare eller konsumenter) och bekämpningsmedel (inklusive biocider) som av hälso- eller miljöskäl har förbjudits eller underkastats stränga restriktioner enligt unionslagstiftningen. Förordningen innehåller skyldigheter för företag som har för avsikt att exportera sådana kemikalier till tredjeländer, även om de inte är parter i konventionen. Exporter omfattas av olika krav beroende på deras plats i förteckningen i bilaga I till förordningen: kemikalier i del 1 i bilaga I omfattas av exportanmälan till den utsedda myndigheten i det importerande landet, och kemikalier i delarna 2 och 3 i bilaga I omfattas av exportanmälan till och uttryckligt medgivande från den utsedda myndigheten i det importerande landet, om inte dessa kemikalier omfattas av konventionens PIC-förfarande och exporteras till en part som har lämnat ett positivt importsvar eller till ett land som har gjort ett undantag från kravet att det ska underrättas. Dessa skyldigheter är även tillämpliga på blandningar som innehåller ämnen som förtecknas i bilaga I till förordningen i sådana koncentrationer att märkning krävs enligt förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning (nedan kallad CLP-förordningen) 2 och på vissa varor.

Enligt PIC-förordningen måste dessutom kommissionen lämna in anmälningar till konventionens sekretariat om slutliga lagstiftningsåtgärder angående kemikalieanvändning som är förbjuden eller underkastad stränga restriktioner i unionen inom en av konventionens användningskategorier (industrikemikalier eller bekämpningsmedel). Kemikalier för vilka det krävs en sådan anmälan förtecknas i del 2 i bilaga I till PIC-förordningen. Syftet med anmälan är att underrätta andra parter om de potentiella riskerna med att använda dessa kemikalier och den ligger till grund för förteckningen över kemikalier i bilaga III till konventionen.

För kemikalier som förtecknas i del 3 i bilaga I (som motsvarar bilaga III till konventionen) utfärdar kommissionen, i nära samarbete med medlemsstaterna och på grundval av unionslagstiftningen, ett importbeslut som anger om kemikalierna får importeras till unionen och vilka villkor som i sådana fall ska gälla. Även detta beslut ska lämnas in till konventionssekretariatet.

1.2.Rapporten

Enligt artikel 22 i PIC-förordningen ska kommissionen vart tredje år rapportera om sin verksamhet inom ramen för förordningen och sammanställa en sammanfattande rapport om genomförandet av PIC-förordningen. Rapporten ska innehålla följande:

·Den information som medlemsstaterna har lämnat in enligt artikel 22.1 om tillämpningen av de förfaranden som anges i denna förordning, däribland tullkontroller, överträdelser, sanktioner och avhjälpande insatser.

·Den information som Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) har lämnat in enligt artikel 22.1 om tillämpningen av förfarandena i PIC-förordningen.

Denna rapport är den första inom ramen för PIC-förordningen och omfattar genomförandet under de tre år som gått sedan förordningen trädde i kraft (2014 3 –2016). Ett gemensamt rapporteringsformat för utsedda nationella myndigheter fastställdes i kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/770 av den 14 april 2016 4 i syfte att samla in samstämmiga uppgifter från alla medlemsstater. Ett rapporteringsformat för kemikaliemyndighetens rapport antogs dessutom genom kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/1115 av den 7 juli 2016 5 .

Medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten var skyldiga att rapportera senast den 31 maj 2017, men vissa förseningar uppstod under rapporteringsprocessen. Kemikaliemyndighetens rapport mottogs den 18 juli 2017, och medlemsstaternas rapportering slutfördes den 5 oktober 2017 när det slutliga rapporteringsformuläret lämnades in.

Föreliggande rapport är en sammanfattning av den sammanfattande rapporten enligt artikel 22 i PIC-förordningen och utgör en sammanställning av resultaten i rapporterna från kommissionen, kemikaliemyndigheten och medlemsstaterna. Rapporten innehåller en översikt över genomförandet av PIC-förordningen under perioden 2014–2016.

2.Styrning av PIC-förordningen

2.1.Alla medlemsstater har utsett sin nationella behöriga myndighet

Enligt artikel 4 i PIC-förordningen ska medlemsstaterna utse en eller flera myndigheter (nedan kallade utsedda nationella myndigheter) som ska utföra de administrativa uppgifter som föreskrivs i samma förordning. Utsedda nationella myndigheter har en viktig roll i exportanmälningsförfarandet: de kontrollerar att exportanmälningarna följer reglerna och vidarebefordrar dem till kemikaliemyndigheten, hanterar begäranden om uttryckligt medgivande och fattar beslut om undantag, hanterar begäranden om särskilda referensnummer för identifikation och underrättar kommissionen om beslut att förbjuda en kemikalie eller underkasta en kemikalie stränga restriktioner på nationell nivå. Enligt artikel 10 har de utsedda nationella myndigheterna även rapporteringsskyldigheter, t.ex. att ge kemikaliemyndigheten information om handel med kemikalier som förtecknas i bilaga I. De ansvarar dessutom för att på begäran lämna information till importerande länder, att underlätta utbytet av information om kemikalier och att samarbeta i främjandet av tekniskt bistånd.

Sammantaget har 35 sådana myndigheter utsetts av medlemsstaterna. De flesta medlemsstater (22) har bara en utsedd nationell myndighet, medan sex medlemsstater har två eller tre. De utsedda nationella myndigheterna är huvudsakligen ministerier eller organ som ansvarar för miljö, kemikalier, hälsa eller hälsa och säkerhet. Medlemsstater med fler än en utsedd nationell myndighet brukar dela upp ansvarsområdena mellan dessa myndigheter, så att en myndighet utövar tillsyn över industrikemikalier medan den andra ansvarar för bekämpningsmedel.

Vilka resurser som krävs för att genomföra PIC-förordningen i medlemsstaterna, särskilt när det gäller personalresurser, beror på hur många exportanmälningar och begäranden om uttryckligt medgivande som behandlas. De siffror som anges av medlemsstaterna för personal som arbetar med PIC hos de utsedda nationella myndigheterna varierar mellan 0,1 heltidsekvivalenter för medlemsstater som hanterar få exportanmälningar och 2 heltidsekvivalenter för medlemsstater med de högsta antalen exportanmälningar.

2.2.Kemikaliemyndighetens arbetsbörda har varit större än vad som förväntades innan förordningen trädde i kraft

Kemikaliemyndigheten har en viktig roll när det gäller att se till att exportanmälningsförfarandet fungerar som det ska, genom att

·registrera exportanmälningar, kontrollera om dessa är fullständiga och vidarebefordra dem till den utsedda nationella myndigheten i det importerande landet (artikel 8.2),

·skicka en andra exportanmälan om ingen bekräftelse på mottagande har mottagits från myndigheten i tredjelandet inom 30 dagar efter avsändandet av den första exportanmälan (artikel 8.3),

·göra exportanmälningar från utsedda nationella myndigheter i tredjeländer tillgängliga för alla sådana myndigheter inom EU (artikel 9.1),

·bekräfta mottagandet av exportanmälningar från tredjeländer (artikel 9.1),

·skicka en påminnelse om en begäran om uttryckligt medgivande om inget svar inkommit från myndigheterna i tredjelandet inom 30 dagar efter den första begäran, och skicka en andra påminnelse efter ytterligare 30 dagar om det fortfarande inte har inkommit något svar (artikel 14.6),

·stödja de utsedda nationella myndigheterna i EU och kommissionen i bedömningen av undantag i enlighet med artikel 14.6 och 14.7,

·samla in, sammanfatta och offentliggöra den information som årligen inkommer från de utsedda nationella myndigheterna om vilka kvantiteter av kemikalier som exporteras och importeras (artikel 10.3).

Kemikaliemyndigheten ansvarar för att utveckla och driva applikationen för behandling av exportanmälningar och uttryckliga medgivanden från de importerande länderna (ePIC). Myndigheten tillhandahåller dessutom såväl stöd som teknisk och vetenskaplig vägledning för industrin, de utsedda nationella myndigheterna i medlemsstaterna och tredjeländer samt Europeiska kommissionen (artikel 6).

I kemikaliemyndighetens rapport betonas att antalet exportanmälningar har ökat med mer än den förutsedda årliga höjningen på 10 %, vilket har skapat en ytterligare arbetsbörda som är större än väntat och utökat den tid som läggs på att stödja de utsedda nationella myndigheterna (i EU och tredjeländer). Arbetet med att stödja dessa myndigheter kräver mellan 30–40 % av personalens arbetstid. Ökningen av antalet exportanmälningar ledde även till att PIC-applikationen behövde förbättras, t.ex. genom att öka automatiseringen av vissa processer för att minska arbetsbördan för industrianvändare och myndigheter, för att på så sätt hjälpa dem att uppfylla de lagstadgade tidsfristerna.

Tabell 1: Antal anmälningar som förutsågs respektive behandlades av kemikaliemyndigheten

Kemikaliemyndigheten angav att den nuvarande arbetsbördan bekräftar denna trend och att det kommer att krävas mer personal och finansiella resurser för att utföra detta ytterligare arbete.

2.3.Kommissionen, kemikaliemyndigheten och de utsedda nationella myndigheterna anser att samordningen mellan EU och de nationella institutionerna är effektiv

I allmänhet ansåg medlemsstaterna att samordningen fungerade bra mellan de utsedda nationella myndigheterna och kommissionen såväl som mellan de utsedda nationella myndigheterna och kemikaliemyndigheten. Flera utsedda nationella myndigheter satte högt värde på snabbheten och kvaliteten på stödet från kommissionen och kemikaliemyndigheten. Kemikaliemyndigheten bedömer också att samarbetet med de utsedda nationella myndigheterna är effektivt, inklusive hanteringen av meningsskiljaktigheter. Även kommissionen ansåg att samarbetet med de utsedda nationella myndigheterna är effektivt, särskilt genom diskussionerna vid de PIC-möten som hålls två gånger om året med myndigheterna.

Kemikaliemyndigheten ansåg att samarbetet med kommissionen fungerade bra och betonade ett antal områden som fortfarande kan förbättras, t.ex. utarbetandet av anmälningar av slutliga lagstiftningsåtgärder, det förberedande arbetet inför möten, genomförandet av artikel 14.6 och 14.7 samt förfarandet för att uppdatera bilagor. Kommissionen ansåg också att samarbetet med kemikaliemyndigheten fungerade bra och framhävde de regelbundna utbytena om vetenskapliga, tekniska och rättsliga frågor som uppstår i samband med genomförandet, särskilt den rättsliga tolkningen av bestämmelserna och hur de ska genomföras i praktiken.

3.Uppdateringar av bilaga I till PIC-förordningen 

I enlighet med artikel 23 ska kommissionen minst en gång om året se över kemikalieförteckningen i bilaga I med beaktande av utvecklingen i EU-lagstiftningen – främst i förordning (EG) nr 1907/2006 (nedan kallad Reach-förordningen) 6 , förordning (EU) nr 528/2012 (nedan kallad biocidförordningen) 7 och förordning (EG) nr 1107/2009 (nedan kallad förordningen om växtskyddsmedel) 8 – och enligt konventionen. Bilagorna till PIC-förordningen ändras genom delegerade akter som antas av kommissionen.

Under rapporteringsperioden infördes 21 ämnen i del 1 och 10 ämnen i del 2 i bilaga I. Tolv av dessa ämnen infördes efter ett förbud mot användningen av dem som bekämpningsmedel enligt förordningen om växtskyddsmedel och nio av dem efter införande i bilaga XVII till Reach-förordningen. Sju ämnen infördes i del 3 i bilaga I efter att de införts i bilaga III till Rotterdamkonventionen.

Tabell 2: Ämnen som fördes in i bilaga 1 under rapporteringsperioden

Enligt artikel 11 i PIC-förordningen ska kommissionen skriftligen underrätta Rotterdamkonventionens sekretariat om de kemikalier som förtecknas i bilaga I del 2 för vilka PIC-anmälan ska ske. Tre sådana anmälningar lämnades in till sekretariatet under rapporteringsperioden:

Tabell 3: PIC-anmälningar som lämnades in till sekretariatet under rapporteringsperioden

4.Tillämpning av PIC-förordningen

4.1.Informationsspridning och stöd som de utsedda nationella myndigheterna och kemikaliemyndigheten erbjuder till exportörerna har förbättrat efterlevnaden av PIC-förordningen

Kemikaliemyndigheten ska tillhandahålla bistånd, teknisk och vetenskaplig vägledning samt verktyg till exportörer och importörer (artikel 6.1). Även om det inte är någon rättslig skyldighet tillhandahöll de flesta utsedda nationella myndigheter stöd. De utförde även informationsspridning riktad mot nationella exportörer och importörer under rapporteringsperioden.

Under rapporteringsperioden utförde 25 medlemsstater informationsspridning riktad mot exportörer och importörer. De flesta av medlemsstaterna skapade särskilda webbsidor med information om PIC-förordningen och hänvisningar till kemikaliemyndighetens webbsidor om PIC-förordningen och ePIC. Tio medlemsstater inrättade dessutom en nationell helpdesk. Nästan alla medlemsstater konstaterade att denna verksamhet hade förbättrat exportörernas och importörernas efterlevnad av PIC-förordningen. Vissa utsedda nationella myndigheter konstaterade till exempel att de tog emot fler exportanmälningar, att fler företag registrerades i ePIC och att efterlevnaden av rapporteringsskyldigheterna enligt artikel 10 hade förbättrats.

Under rapporteringsperioden offentliggjorde kemikaliemyndigheten sin Vägledning för genomförande av förordning (EU) nr 649/2012 om export och import av farliga kemikalier och flera ePIC-handböcker (för olika användargrupper). Kemikaliemyndigheten gav information till exportörer och importörer på sin webbplats, i veckovisa e-nyheter eller i nyhetsbrevet, och anordnade flera workshoppar om PIC-förordningen, främst om den inledande utvecklingen av ePIC. Enligt kemikaliemyndigheten tyder det ökade antalet exportanmälningar från EU-exportörer och det ökade antalet företag som tillämpar PIC-förordningen på att kunskapen om och efterlevnaden av förordningen har förbättrats väsentligt under rapporteringsperioden, delvis på grund av kemikaliemyndighetens och de utsedda nationella myndigheternas informationsspridning.

4.2.Arbetsbördan för genomförandet av PIC-förordningen är ojämnt fördelad mellan medlemsstaterna

Exportanmälan är det instrument i PIC-förordningen som länderna använder för att utbyta information om kemikalier som har förbjudits eller underkastats stränga restriktioner. Alla EU-baserade exportörer måste lämna in en exportanmälan till sin utsedda nationella myndighet om de vill exportera kemikalier som förtecknas i del 1 i bilaga I till PIC-förordningen till ett tredjeland. När den utsedda nationella myndigheten har kontrollerat och godtagit anmälan (efter förnyad inlämning om så krävs) vidarebefordras den till kemikaliemyndigheten, som kontrollerar om anmälan överensstämmer med reglerna och överför den till den utsedda nationella myndigheten i det importerande landet. Om kemikaliemyndigheten inte får någon bekräftelse på mottagandet skickas anmälan på nytt. Hela förfarandet utförs i ePIC, och exportörerna måste använda systemets mall för anmälan.

Under rapporteringsperioden godtog och vidarebefordrade medlemsstaterna 15 771 exportanmälningar till kemikaliemyndigheten och avslog 1 214. Antalet exportanmälningar som behandlas varierar stort mellan medlemsstaterna. Tre medlemsstater behandlade inga exportanmälningar under rapporteringsperioden, och fem medlemsstater tog emot färre än tio anmälningar. Det största antalet exportanmälningar behandlades av Tyskland (5 196 anmälningar), Frankrike (3 358), Förenade kungariket (1 829), Italien (1 321) och Spanien (1 265). De importerande länder som mottog flest exportanmälningar från EU var Schweiz (1 044 anmälningar), Turkiet (984), Ryssland (890), Förenta staterna (754) och Kina (601).

När det gäller viss export som är undantagen från PIC-förordningen eller kravet på exportanmälan måste exportörerna begära ett särskilt referensnummer för identifikation från sin utsedda nationella myndighet och använda detta nummer i tulldeklarationen för att underlätta tullklareringen.

Under rapporteringsperioden godtog 17 medlemsstater 7 072 begäranden om särskilda referensnummer för identifikation, vilka främst används för export som är undantagen från förordningen eftersom varorna är avsedda för forskning eller analyser. Elva av medlemsstaterna hanterade inte någon sådan begäran under de senaste tre åren. Tyskland, Förenade kungariket och Belgien godtog flest sådana begäranden om särskilda referensnummer (se diagram 1).

Diagram 1: Totalt antal exportanmälningar och begäranden om särskilda referensnummer för identifikation godtagna av utsedda nationella myndigheter under rapporteringsperioden

4.3.Exportörerna stötte på svårigheter när de skulle fylla i formuläret för exportanmälan

Kemikaliemyndigheten och de utsedda nationella myndigheterna uppgav att exportörerna stötte på svårigheter när de skulle ange uppgifter om exporten (t.ex. importörernas kontaktuppgifter) och kemikaliens avsedda användning i det importerande landet. I synnerhet var den avsedda användningen och användningskategorin för exporter av biocider ett problem för exportörerna. Tolv utsedda nationella myndigheter uppgav även att exportörerna hade problem med tillgången till KN-nummer eller CUS-koder. Kemikaliemyndigheten rapporterade även problem med avsnitt 6.1 i formuläret, om sammanställningen av och skälen till de slutliga lagstiftningsåtgärderna samt datum för ikraftträdande, eftersom vissa exportörer angav otillbörliga uppgifter. Dessutom uppgav flera utsedda nationella myndigheter och kemikaliemyndigheten att det fanns problem med tillhandahållandet av säkerhetsdatabladet på rätt språk, exporten av blandningar och indelningen av de kemiska grupperna i ePIC, vilka inte nödvändigtvis är uttömmande. Detta leder till att exportörerna blir osäkra på vilka kemikalier som omfattas av PIC-förordningen.

4.4.Antalet begäranden om förnyad inlämning var relativt högt under treårsperioden

I ett relativt högt antal fall begärde de utsedda nationella myndigheterna eller kemikaliemyndigheten att en anmälan skulle lämnas in på nytt. Under perioden 2015–2016 begärde de förnyad inlämning av totalt 2 503 exportanmälningar, varav 566 begärdes av kemikaliemyndigheten (334 under 2015 och 232 under 2016). De främsta skälen till förnyad inlämning gällde avsnitt 6 i anmälningsformuläret (sammanställning av och skäl till de slutliga lagstiftningsåtgärderna samt datum för ikraftträdande) och säkerhetsdatabladet (t.ex. fel språk eller fel datablad för anmälan).

4.5.Inga stora förseningar uppstod under exportanmälningsförfarandet

Vissa utsedda nationella myndigheter och kemikaliemyndigheten rapporterade visserligen om problem med efterlevnaden av anmälningsförfarandets tidsramar, men antalet försenade anmälningsbehandlingar förblev lågt. Antalet anmälningar som mottogs av kemikaliemyndigheten mindre än 25 dagar före export (vilket är den tidsfrist som anges i förordningen) stod för 4,9 % av det totala antalet exportanmälningar. Utöver detta skickade kemikaliemyndigheten 171 försenade anmälningar till de importerande länderna, vilket motsvarar 1,2 % av det totala antalet anmälningar som vidarebefordrades till importerande länder under rapporteringsperioden. Förseningarna berodde vanligtvis på svårigheter i att hantera exportanmälningar under vinterns högsäsong, företag som inte respekterade tidsfristerna för förnyad inlämning och, för kemikaliemyndigheten, förseningar i mottagandet av anmälningar från de utsedda nationella myndigheterna.

4.6.Antalet exportanmälningar från tredjeländer fördubblades nästan mellan 2014 och 2016

I enlighet med artikel 9 ska kemikaliemyndigheten göra alla exportanmälningar som den tar emot från tredjeländer tillgängliga i sin databas, bekräfta mottagandet av anmälan till den utsedda nationella myndigheten i det exporterande landet och skicka en kopia till den utsedda nationella myndigheten i den medlemsstat som tar emot importen.

Kemikaliemyndigheten tog emot 1 105 exportanmälningar från tredjeländer under rapporteringsperioden, främst från Förenta staterna och Schweiz. Antalet anmälningar fördubblades nästan mellan 2014 och 2016.

Tabell 4: Exportanmälningar som togs emot från tredjeländer och bekräftelser på mottagande som skickades av kemikaliemyndigheten under rapporteringsperioden

4.7.Rapporteringen enligt artikel 10 fungerade effektivt

Enligt artikel 10 ska exportörer och importörer under det första kvartalet varje år informera den utsedda nationella myndigheten om vilken kvantitet av kemikalier som förtecknas i bilaga I till PIC-förordningen som exporterades till eller importerades från tredjeländer under det föregående året. Exportörer måste även informera myndigheten om varje importörs namn och adress. De utsedda nationella myndigheterna måste i sin tur årligen lämna in denna information till kemikaliemyndigheten, som därefter sammanfattar informationen på EU-nivå och gör den tillgänglig för allmänheten via sin databas 9 .

Den information som lämnades av kemikaliemyndigheten och de utsedda nationella myndigheterna antydde att få problem uppstod under rapporteringsprocessen enligt artikel 10. Ungefär en tredjedel av de utsedda nationella myndigheterna uppgav att de hade råkat ut för försenade inlämningar av information från exportörer och importörer, även om dessa förseningar inte påverkade slutförandet av rapporteringen enligt artikel 10. Kemikaliemyndigheten råkade också ut för få komplikationer när medlemsstaternas information skulle sammanställas. Det rörde sig om fall då utsedda nationella myndigheter hade tagit med uppgifter om export av kemikalier i bilaga I som exporterades för forsknings- eller analysändamål och som därför inte omfattades av PIC-förordningens tillämpningsområde och därmed inte av rapporteringsskyldigheten.

Uppgifter som samlas in för rapportering enligt artikel 10 används av utsedda nationella myndigheter, tullen eller andra tillsynsmyndigheter i 16 av medlemsstaterna. Åtta utsedda nationella myndigheter angav att uppgifterna används för tillsynsverksamhet, och sex myndigheter specificerade ytterligare att de används för tillsynsverksamhet som omfattas av Reach-förordningen (t.ex. dubbelkontroll av att registreringskraven följs eller kontroll av att begränsningarna följs).

4.8.EU-importbeslut har antagits för sju ämnen som förtecknas i bilaga III till Rotterdamkonventionen

I enlighet med artikel 10 i konventionen ska alla parter anta ett importbeslut för varje ny kemikalie som förtecknas i bilaga III och lämna in det till sekretariatet. Enligt artikel 13 i PIC-förordningen antas unionens importbeslut genom en genomförandeakt, som utarbetas av kommissionen och lämnas in till Reachkommittén för ett yttrande, i enlighet med det rådgivande förfarandet.

Importbeslut fastställdes genom två genomförandebeslut som antogs av kommissionen under rapporteringsperioden.

Tabell 5: EU-importbeslut som antogs under rapporteringsperioden

4.9.Flera utsedda nationella myndigheter i tredjeländer stötte på svårigheter i hanteringen av begäranden om uttryckligt medgivande

Enligt artikel 14 krävs medgivande från det importerande landet innan en export av kemikalier som förtecknas i delarna 2 eller 3 i bilaga I får äga rum. Exportörens utsedda nationella myndighet får dock från fall till fall och i samråd med kommissionen besluta att inget uttryckligt medgivande krävs när en kemikalie som uppfyller kraven för PIC-anmälan exporteras till ett OECD-land (artikel 14.6) eller när inget svar från det importerande landet har mottagits inom 60 dagar samt om vissa villkor har uppfyllts (artikel 14.7).

Under rapporteringsperioden genomförde 19 medlemsstater förfarandet för uttryckligt medgivande enligt artikel 14. De uppgav att den största utmaningen var den svårighet som flera importerande länder hade i att hantera begäranden om uttryckligt medgivande, vilket berodde på att de utsedda nationella myndigheterna antingen svarade efter väntetiden på 60 dagar eller inte svarade alls. Av de 3 362 begäranden om uttryckligt medgivande som behandlades av myndigheterna besvarades 56 %. Denna andel minskade under rapporteringsperioden (61 % år 2014), 58 % år 2015 och 51 % år 2016), samtidigt som antalet steg. Detta förklarar varför kemikaliemyndigheten var tvungen att skicka så många påminnelser. En första påminnelse skickades för 65 % av begärandena och en andra påminnelse för 42 %.

Få medlemsstater var tvungna att besluta huruvida ett uttryckligt medgivande skulle krävas eller ej (t.ex. i sex fall för en export till ett OECD-land och i elva fall på grund av uteblivet svar från den behöriga myndigheten i det importerande landet). Informationen från de utsedda nationella myndigheterna antydde att få problem hade uppstått vid genomförandet. Även om kemikaliemyndigheten uppgav att det i början var svårt att tolka vilka fall som omfattades av bestämmelserna i artikel 14.8 har antalet problemfall sjunkit till en mycket låg nivå.

4.10.Den bristande efterlevnaden av kraven på den information som ska åtfölja exporterade kemikalier var främst kopplad till förpackning och säkerhetsdatablad

Enligt artikel 17 ska exporterade kemikalier förpackas och märkas i enlighet med respektive unionsbestämmelser, såvida inte det importerande landet har andra krav. Ett säkerhetsdatablad som överensstämmer med kraven i bilaga II till Reach-förordningen ska skickas till varje importör tillsammans med kemikalien.

Nationella tillsynsmyndigheter i åtta medlemsstater stötte på problem med bristande efterlevnad när det gällde den information som åtföljde de exporterade kemikalierna. Sex medlemsstater uppgav att dessa problem med efterlevnaden gällde förpackningskraven i CLP-förordningen, medan ytterligare sex medlemsstater angav att problem hade uppstått i samband med tillämpningen av kraven för säkerhetsdatablad i Reach-förordningen.

4.11.Samtliga medlemsstater har inrättat ett system för kontroll av export och import av de kemikalier som omfattas av PIC-förordningen

Enligt artikel 18 i PIC-förordningen ska medlemsstaterna utse myndigheter, till exempel tullmyndigheter, som ska kontrollera import och export av de kemikalier som förtecknas i bilaga I. Samtliga medlemsstater har utsett sådana myndigheter. Tullen deltar i genomförandet av PIC-förordningen i alla medlemsstater utom Malta och Förenade kungariket. I fyra länder är tullförvaltningen den enda nationella tillsynsmyndigheten (Spanien, Kroatien, Italien och Slovakien). Miljö-, kemikalie- och/eller hälsovårdsmyndigheter brukar också fungera som tillsynsmyndigheter. I nio medlemsstater är den nationella tillsynsmyndigheten en del av samma institution som den utsedda nationella myndigheten.

I nästan alla medlemsstater är de nationella tillsynsmyndigheter som har hand om tillsynen av PIC-förordningen även delaktiga i tillsynen av annan kemikalielagstiftning, t.ex. CLP-förordningen (27 medlemsstater), Reach-förordningen (25 medlemsstater) och biocidförordningen (22 medlemsstater).

Majoriteten av medlemsstaterna (18) uppgav att de nationella tillsynsmyndigheterna har tillräckligt med resurser för att kunna utföra sina åtaganden enligt PIC-förordningen. Medlemsstater som uppgav att det fanns resursproblem hos de nationella tillsynsmyndigheterna hänvisade i de flesta fall till personalbrist.

I 16 av medlemsstaterna har någon form av tillsynsstrategi (t.ex. arbetsordningar och skriftliga instruktioner) införts, och 15 medlemsstater har infört regelbunden utbildning för inspektörer. De flesta av medlemsstaterna har även angett vilket påföljdssystem de använder vid överträdelser av PIC-förordningen. De utsedda nationella myndigheterna angav i de flesta fall en kombination av tillsynsåtgärder, t.ex. beslagtagande och kvarhållande av varor, återkallande från marknaden och tillfälligt upphävande av verksamhet. Tio medlemsstater uppgav att de nationella tillsynsmyndigheterna kunde utfärda formella underrättelser för att begära efterlevnad inom en viss tidsram. När det gäller sanktioner för överträdelser uppgav 23 medlemsstater att de ålägger böter för särskilda överträdelser, ofta med en bötesskala som beror på hur allvarlig överträdelsen är. I sju medlemsstater kan fängelsestraff åläggas för de allvarligaste överträdelserna.

4.12.Nästan alla medlemsstater har utfört tillsynsverksamhet och kunnat konstatera en hög nivå av överensstämmelse

Under rapporteringsperioden utförde 18 medlemsstater överensstämmelsekontroller, medan 15 utförde platsbesök där PIC-förordningen ingick.

Diagram 2: Tillsynsverksamhet som utfördes av medlemsstaterna

Enligt uppgifter från de utsedda nationella myndigheterna har tullen och övriga nationella tillsynsmyndigheter utfört kontroller av exporten av kemikalier i 17 medlemsstater och av importen av kemikalier som omfattas av PIC-förordningen i elva medlemsstater 10 . Antalet genomförda kontroller varierade stort mellan medlemsstaterna, vilket kan bero på antalet exporter och importer av PIC-kemikalier i landet, inspektionsstrategin eller vilka typer av kontroller som genomförts (t.ex. reaktiva kontroller eller regelbunden övervakning). Tre medlemsstater rapporterade överträdelser som upptäckts genom tullkontroller, med ett mycket lågt antal fall av överträdelser. Nio medlemsstater rapporterade fall som upptäcktes under kontroller som utfördes av inspektörer, och överträdelsenivån varierade stort mellan dessa medlemsstater. I vissa fall skulle detta kunna kopplas till vilken typ av kontroll som genomfördes (det är t.ex. mer sannolikt att överträdelser upptäcks vid reaktiva kontroller). Tretton fall av överträdelser ledde till sanktioner i fyra medlemsstater.

Tabell 6: Antal kontroller som genomfördes och överträdelser som konstaterades av tullmyndigheter och inspektörer under rapporteringsperioden 11  

Den största kategorin av överträdelser som upptäcktes vid inspektionerna var att kemikalien inte stämde överens med exportanmälan. Man konstaterade även överträdelser som rörde säkerhetsdatablad och märkningskrav.

Samordningen av tillsynsverksamheten sker genom forumet för informationsutbyte, där både kemikaliemyndigheten och de utsedda nationella myndigheterna rapporterar positiv återkoppling om forumets verksamhet. Några av de utsedda nationella myndigheterna välkomnade inledandet av ett pilotprojekt ägnat åt tillsyn över PIC-förordningen.

4.13.Den första rapporten i enlighet med artikel 20 offentliggjordes

I artikel 20 anges att kommissionen, med bistånd av kemikaliemyndigheten och medlemsstaterna, ska underlätta tillhandahållandet av vetenskaplig, teknisk, ekonomisk och juridisk information till andra länder om de kemikalier som omfattas av PIC-förordningen. Kemikaliemyndigheten ska därför sammanställa en rapport om den överförda informationen vartannat år.

Kemikaliemyndigheten offentliggjorde den första sammanställningen av information som överförts till tredjeländer i november 2016 13 . Sammanställningen täckte de första två åren av PIC-förordningens genomförande (2014–2015). Kemikaliemyndigheten kunde utan större svårigheter samla in den överförda informationen från kommissionen och medlemsstaterna. Den enda utmaningen var att definiera rapportens tillämpningsområde tillsammans med kommissionen och medlemsstaterna, eftersom rapporten var den första i sitt slag. Kommissionen tog emot och besvarade två begäranden om upplysningar under 2014–2015 och fyra begäranden under 2016.

4.14.Flera utsedda nationella myndigheter och kemikaliemyndigheten deltog i teknisk biståndsverksamhet

Enligt artikel 21 ska kommissionen, de utsedda nationella myndigheterna och kemikaliemyndigheten samarbeta för att främja tekniskt bistånd, särskilt för att hjälpa utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi att genomföra konventionen och utveckla den infrastruktur, kapacitet och sakkunskap som krävs för att kunna hantera kemikalier korrekt under kemikaliens hela livscykel.

Fem medlemsstater deltog i samarbetsverksamhet och sex i projekt eller internationell verksamhet som rörde kapacitetsuppbyggnad inom området för kemikaliehantering. I de utsedda nationella myndigheternas verksamhet ingick att tillhandahålla teknisk sakkunskap eller teknisk information genom utbildningsseminarier, besök, projekt för partnersamverkan etc. Kemikaliemyndigheten anordnade eller deltog i flera kapacitetsuppbyggande verksamheter, antingen för att bistå kandidatländer eller för att hjälpa myndigheter i tredjeländer genom att förklara PIC-förordningens särskilda bestämmelser och hur de skiljer sig från konventionens bestämmelser.

4.15.De flesta av ePIC-användarna tyckte att it-verktyget var användarvänligt och tillräckligt för att stödja deras arbete

I enlighet med förordning (EU) nr 649/2012 har kemikaliemyndigheten utvecklat och fortsatt att underhålla it-verktyget ePIC för att stödja genomförandet av PIC-förordningen. ePIC lanserades i september 2014, strax efter förordningens ikraftträdande, och ersatte den tidigare databasen Edexim. Kommissionen, utsedda nationella myndigheter, tillsynsmyndigheter, kemikaliemyndigheten, exportörer och importörer samt tulltjänstemän har alla tillgång till ePIC.

Överlag ansåg de utsedda nationella myndigheterna att ePIC var användarvänligt och att det inte fanns några större problem med att använda verktyget. Återkopplingen från industrianvändarna till kemikaliemyndigheten och de utsedda nationella myndigheterna var också i allmänhet positiv, liksom återkopplingen från tullen och tillsynsmyndigheterna.

4.16.Relevant information och relevanta uppgifter har gjorts tillgängliga för allmänheten

PIC-förordningen innehåller flera krav om att information och uppgifter ska göras tillgängliga för allmänheten, och dessa har vederbörligen genomförts av kemikaliemyndigheten.

Kemikaliemyndigheten har en särskild webbplats ägnad åt PIC-förordningen, där innehållet i lagstiftningen och de olika förfarandena förklaras. Webbplatsen innehåller även

·en länk till lagstiftningen och dess ändringar 14 ,

·rapporter enligt artikel 10 om faktiska mängder av PIC-kemikalier som exporteras och importeras 15 ,

·rapporter om informationsutbyte enligt artikel 20 16 .

I enlighet med kraven i PIC-förordningen har kemikaliemyndigheten även upprättat en databas som innehåller

·förteckningen över kemikalier som omfattas av förhandsgodkännande sedan information lämnats 17 ,

·information och statistik på hög nivå om exportanmälningar 18 ,

·information och statistik på hög nivå om importanmälningar 19 ,

·icke-konfidentiella uppgifter om uttryckliga medgivanden från tredjeländer 20 ,

·kontaktuppgifter till utsedda nationella myndigheter i och utanför EU 21 .

Utöver detta offentliggörs även information om ämnen som omfattas av PIC-förordningen på kemikaliemyndighetens webbsidor under Information om kemikalier, där man kan se ett informationskort för varje ämne, med en mer detaljerad profil för vissa ämnen.

5.Slutsatser

Förordning (EU) nr 649/2012 genomför Rotterdamkonventionen i EU och har samma mål, dvs. att främja delat ansvar och samarbete i fråga om internationell transport av farliga kemikalier och att skydda människors hälsa och miljön från potentiell skada genom att underlätta informationsutbytet om farliga kemikalier och handeln med dessa. Förordning (EU) nr 649/2012 går utöver konventionens krav för att erbjuda en högre skyddsnivå, särskilt för utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi.

Denna rapport visar att de förfaranden som fastställdes i förordning (EU) nr 649/2012 fungerar bra och bidrar till att målen uppnås. Ett gott samarbete mellan alla berörda parter lade grunden för ett lyckat genomförande. Exportanmälningsförfarandet fungerade bra och gav de importerande länderna viktig information om många kemikalier och deras export. Informationsutbytets omfattning och möjlighet att öka ytterligare kan tydligt ses av de nästan 8 000 exportanmälningar som gjordes under 2016 och den fortsatta uppåtgående trenden. Den relaterade arbetsbördan kan endast hanteras med rimliga personalresurser med tanke på behovet att upprätthålla kapaciteten för bearbetning och stöd och samtidigt säkerställa funktionen för it-applikationen ePIC, som har utvecklats och underhålls av kemikaliemyndigheten.

Förfarandet för uttryckligt medgivande, som går utöver konventionen som ett standardförfarande vid export av vissa kemikalier, har lett till att så många som 3 362 begäranden om uttryckligt medgivande skickades till de importerande länderna under rapporteringsperioden. Erfarenheten har visat att dessa begäranden utgjorde en utmaning för många importerande länder, till stor del beroende på att förfarandet sällan används inom ramen för konventionen och att många parter inte känner till att den finns. Detta kan ha lett till att många exporter inte tillåtits att fortskrida på grund av obesvarade begäranden om medgivande. Möjligheten att ansöka om ett undantag under vissa förhållanden säkerställde att antalet exporter som blockerades av denna anledning begränsades till det minsta möjliga.

Exportörerna av kemikalier som omfattas av förordningen var i allmänhet medvetna om sina skyldigheter och klarade av att uppfylla dem. När problem uppstod tillhandahöll de utsedda nationella myndigheterna och kemikaliemyndigheten nödvändigt bistånd, och detta kan ha bidragit till det låga antalet överträdelser. Den största kategorin av överträdelser som upptäcktes vid inspektionerna var att kemikalien inte stämde överens med exportanmälan. Överträdelser som rörde säkerhetsdatablad och märkningskrav kunde också konstateras.

Medlemsstaterna uppfyllde i allmänhet sina skyldigheter, men den stora arbetsbördan mot slutet av varje år – som orsakades av det stora antalet exportanmälningar – var en utmaning för vissa medlemsstater och ledde ibland till problem med att följa tidsramarna. Kemikaliemyndighetens bidrag till genomförandet var helt i linje med kraven i förordningen, och myndighetens gedigna arbete utgjorde grunden för att de relevanta förfarandena skulle kunna fungera effektivt. Kommissionen uppfyllde sina skyldigheter enligt förordningen. Två delegerade förordningar från kommissionen om ändring av bilaga I samt två genomförandebeslut från kommissionen om antagande av EU-importbeslut antogs under rapporteringsperioden. Kommissionen samordnade dessutom unionens bidrag till det internationella arbetet och företrädde unionen inför konventionen.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 av den 4 juli 2012 om export och import av farliga kemikalier (EUT L 201, 27.7.2012, s. 60).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

(3) Förordning (EU) nr 649/2012 trädde i kraft den 1 mars 2014.

(4) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/770 av den 14 april 2016 om fastställande av ett gemensamt format för översändande av information om tillämpningen av förfarandena enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 om export och import av farliga kemikalier (C/2016/2068, EUT L 127, 18.5.2016, s. 32).

(5) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/1115 av den 7 juli 2016 om fastställande av ett format för kemikaliemyndighetens rapportering av information om tillämpningen av förfarandena enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 om export och import av farliga kemikalier (C/2016/4141, EUT L 186, 9.7.2016, s. 13).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (EUT L 167, 27.6.2012, s. 1).

(8)      Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 24.11.2009, s. 1).

(9) Echa, Årlig rapportering om export och import enligt PIC: https://echa.europa.eu/sv/regulations/prior-informed-consent/annual-reporting-on-pic-exports-and-imports  

(10) En utsedd nationell myndighet tillhandahöll inte någon information om export, och sex myndigheter lämnade inte någon information om tullens exportkontroller. Fem utsedda nationella myndigheter tillhandahöll inte någon information om import, och åtta myndigheter lämnade inte någon information om tullens importkontroller. Man bör gå försiktigt tillväga när man jämför uppgifter mellan olika medlemsstater eftersom deras registreringsparametrar för tillsynsverksamheten kan skilja sig åt.

(11) Tabellen omfattar endast de medlemsstater där överträdelser upptäcktes.

(12) Tyskland rapporterade en överträdelse för en kontroll, men specificerade att man inte bevarade register över tullkontroller.

(13) ECHA, Overview on the exchange of information under Article 20 of the PIC Regulation – Compilation of the information collected by the European Commission, assisted by the Member States and the European Chemicals Agency (ECHA), 2016, tillgänglig på https://echa.europa.eu/sv/regulations/prior-informed-consent-regulation/reporting-on-information-exchange  

(14) PIC-förordningen: https://echa.europa.eu/sv/regulations/prior-informed-consent/legislation  

(15) Årlig rapportering om export och import enligt PIC: https://echa.europa.eu/sv/regulations/prior-informed-consent/annual-reporting-on-pic-exports-and-imports  

(16) Rapportering om informationsutbyte: https://echa.europa.eu/sv/regulations/prior-informed-consent-regulation/reporting-on-information-exchange  

(17) Kemikalier som omfattas av förhandsgodkännande sedan information lämnats: https://echa.europa.eu/sv/information-on-chemicals/pic/chemicals  

(18) Exportanmälningar: https://echa.europa.eu/sv/information-on-chemicals/pic/export-notifications  

(19) Importanmälningar: https://echa.europa.eu/sv/information-on-chemicals/pic/import-notifications  

(20) Uttryckliga medgivanden: https://echa.europa.eu/sv/information-on-chemicals/pic/explicit-consents  

(21) Utsedda nationella myndigheter: https://echa.europa.eu/sv/information-on-chemicals/pic/designated-national-authority