EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Strasbourg den 17.4.2018

COM(2018) 450 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

2018 års meddelande om EU:s utvidgningspolitik

{SWD(2018) 150 final}
{SWD(2018) 151 final}
{SWD(2018) 152 final}
{SWD(2018) 153 final}
{SWD(2018) 154 final}
{SWD(2018) 155 final}
{SWD(2018) 156 final}

I.    INLEDNING

I november 2015 fastställde Europeiska kommissionen en strategi på medellång sikt för EU:s utvidgningspolitik, vilken fortfarande gäller. I detta meddelande bedöms framstegen i genomförandet av utvidgningspolitiken fram till slutet av januari 2018 och dessutom uppmuntras de berörda länderna att fortsätta med sin modernisering genom politiska och ekonomiska reformer i linje med anslutningsvillkoren.

Utvidgningsprocessen baseras fortfarande på fastställda kriterier samt rättvisa och stränga villkor. Varje land utvärderas utifrån sina egna förutsättningar. Målet med att bedöma de framsteg som uppnåtts och att identifiera bristerna är att ge länderna incitament och vägledning för att fullfölja de nödvändiga och långtgående reformerna. För att utvidgningen ska bli verklighet förblir ett stark engagemang för principen om ”det grundläggande först” väsentligt. Strukturella brister kvarstår, särskilt när det gäller rättsstatsprincipen och ekonomin. Kandidatländerna måste uppvisa resultat i fråga om rättsstatsprincipen, reformen av rättsväsendet, bekämpning av korruption och organiserad brottslighet, säkerhet, grundläggande rättigheter, demokratiska institutioner och reformer av offentlig förvaltning samt ekonomisk utveckling och konkurrenskraft. Eftersom de nödvändiga reformerna är komplexa är det en långsiktig process.

Det är samtidigt viktigt att erkänna att anslutningsförhandlingarna inte är, och aldrig har varit, ett självändamål. De är en del av en mer omfattande moderniserings- och reformprocess. Regeringarna i utvidgningsländerna måste mer aktivt ta itu med de nödvändiga reformerna och verkligen placera dem på den politiska dagordningen, inte för att EU ber om det, utan för att det ligger i deras medborgares intresse. En avgörande faktor för att eftersträva EU-medlemskap, vilket är ett val som påverkar framtida generationer, är att omfatta europeiska kärnvärden såsom rättsstatsprincipen. Allmänhetens stöd för framtida utvidgningar kommer att bero på hur väl förberedda kandidatländerna är. Därför kan reformer som utförs under processen för anslutning till EU även bidra till att stärka förtroendet hos såväl EU-medlemsstaternas som kandidatländernas medborgare.

I februari 2018 bekräftade Europeiska kommissionen den konkreta meritbaserade möjligheten till EU-medlemskap för västra Balkan i sitt meddelande Ett trovärdigt utvidgningsperspektiv för och ökat EU-engagemang med västra Balkan 1 . Detta är ett starkt uppmuntrande budskap till hela västra Balkan och ett tecken på EU:s engagemang i deras framtid som medlemmar i EU. Ledare i regionen får inte ge anledning till tvivel när det gäller deras strategiska riktning och engagemang. Regionalt samarbete och goda grannskapsrelationer är avgörande för att komma längre på sin väg mot EU-medlemskap. Europeiska kommissionen fastställde också att vår union måste vara starkare och stabilare innan den så småningom kan bli större. Det är orsaken till att kommissionen under hela det här året, enligt sin färdplan för ett mer enat, starkare och mer demokratiskt EU 2 , kommer att lägga fram ett antal initiativ med målet att förbättra unionens demokratiska, institutionella och politiska ramverk för 2025, utifrån gällande fördrag.

Turkiet är en viktig partner för EU och ett kandidatland med vilket samtal på hög nivå och samarbete inom områden av gemensamt intresse har upprätthållits, däribland stöd till syriska flyktingar. Kommissionen erkände Turkiets berättigade behov av att vidta snabba och proportionerliga åtgärder när de drabbades av det misslyckade kuppförsöket i juli 2016. Men Turkiet har avlägsnat sig betydligt från Europeiska unionen, särskilt inom områden som gäller rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter samt genom försvagningen av effektiva motvikter i det politiska systemet. Europeiska kommissionen har upprepade gånger uppmanat Turkiet att snarast vända den negativa utvecklingen.

II.    GENOMFÖRANDE AV 2015 ÅRS UTVIDGNINGSSTRATEGI

Den mest angelägna frågan för utvidgningsländerna är att ta itu med reformer när det gäller rättsstatsprincipen, grundläggande rättigheter och sund förvaltning. Det är också det viktigaste riktmärket vid EU:s bedömning av deras utsikter till EU-medlemskap. De måste anamma dessa grundläggande EU-värden på ett mycket starkare och mer trovärdigt sätt. Underlåtelse att upprätthålla dem är också ett hinder för investeringar och handel. Ett stärkande av rättsstatsprincipen är inte bara en institutionell fråga. Det kräver samhällsomvandling.

a) Rättsstatsprincipen

Trots ett allt större fokus på reformer när det gäller rättsstatsprincipen har framstegen varit ojämna i utvidgningsländerna. I f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har den nya regeringens åtagande att genomföra "de brådskande reformprioriteringarna" haft en positiv inverkan på rättsstatsprincipen. I efterspelet till kuppförsöket i juli 2016 är läget för rättsstatsprincipen fortsatt försämrad.

En framgångsrik reformering av ett rättsväsende är en långsiktig process som kräver en varaktig politisk vilja inom hela det politiska spektrumet och utvidgningsländerna har mycket arbete framför sig. I Albanien förväntas den pågående hittills unika processen med omprövning av domare och åklagare stärka rättsväsendet med avseende på professionalism, oberoende och integritet. I Turkiet har massuppsägningarna av domare och åklagare samt konstitutionella förändringar undergrävt rättsväsendets effektivitet och oberoende ytterligare.

Länderna måste ovillkorligen bekämpa korruption och undanröja varje inslag av privata intressens övertagande av staten. Korruptionen är fortfarande utbredd trots ständiga ansträngningar att anpassa de rättsliga och institutionella ramverken till EU:s regelverk och europeiska standarder. Starka och oberoende institutioner är avgörande för att förhindra och ta itu med korruption, särskilt på hög nivå, och att utföra effektivare utredningar och åtal, vilket leder till fällande domar som verkställs och innehåller avskräckande påföljder. Det krävs mer öppenhet vid förvaltningen av offentliga medel, särskilt under samtliga stadier av offentlig upphandling, ett område som är särskilt utsatt för korruption.

Det har inrättats särskilda organ för detta men fall av oförklarlig rikedom bland personer i politiskt utsatt ställning undersöks sällan. De begränsade framstegen ger prov på en brist på äkta politisk vilja tillsammans med fortsatt begränsad administrativ förmåga. Större öppenhet och ansvarsskyldighet, maktfördelning samt starkare oberoende tillsynsorgan är fortsatt avgörande. Insatserna som inleddes i Trieste 2017 för att komma överens om ett regionalt instrument för datautbyte vid redovisning av tillgångar och intressekonflikter skulle kunna bidra till att förbättra ländernas erfarenhet att hantera korruptionsfall i västra Balkan.

Den organiserade brottsligheten har fortfarande ett starkt fäste i utvidgningsländerna. Mäktiga kriminella grupperingar fortsätter att operera i och från västra Balkanregionen och Turkiet. Regionen är fortfarande en inreseväg för varusmuggling, i synnerhet narkotika och vapen, samt för människor som är på väg till EU. Utvidgningsländerna samarbetar alltmer med EU:s brottsbekämpande organ, t.ex. Europol och Eurojust och förbättrar gradvis sin förmåga att hantera särskilda typer av organiserad brottslighet, inklusive narkotikahandel. I Albanien ledde omfattande brottsbekämpande operationer till framgångsrika beslag av stora mängder cannabis och nyligen även kokain från Latinamerika. Ändå kvarstår problem med personaltäthet och respekt för brottsbekämpande organs funktionella självständighet i regionen. Det finns fortfarande en klyfta mellan en analys av hot från den organiserade brottsligheten och fastställda operativa prioriteringar, vilket minskar framgångsrika upplösningar av kriminella grupper. Myndigheterna behöver också börja använda sig av finansiella utredningar, i linje med de metoder som arbetsgruppen för finansiella åtgärder använder, och förbättra resultaten från förverkande av vinning av brott. Inrättande och förstärkning av centraliserade myndigheter som är ansvariga för identifiering och spårning av tillgångar från brottslig verksamhet (kontor för återvinning av tillgångar) i utvidgningsländer skulle kunna effektivisera deras nationella system för återvinning av tillgångar och underlätta operativt samarbete med kontor för återvinning av tillgångar i EU:s medlemsstater. När det gäller motverkande av penningtvätt/terroristfinansiering bör utvidgningsländerna prioritera en anpassning av sin lagstiftning och praxis till rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder. Konkreta och varaktiga resultat från bekämpning av korruption, penningtvätt och organiserad brottslighet bör uppvisas snarast.

För att ta itu med terrorism, våldsbejakande extremism, radikalisering och, i synnerhet, företeelsen med (återvändande) utländska terroristkrigare, har EU trappat upp det operativa samarbetet med utvidgningsländerna. Fortsatt goda insatser har gjorts i alla länder för att anpassa lagstiftning och praxis när det gäller antiterrorism och kampen mot radikalisering till EU:s standarder och praxis. Ändå finns det fortfarande utrymme för mer effektiva strukturer på nationell och regional nivå för att säkerställa konkreta resultat, särskilt när det gäller att förhindra våldsbejakande extremism, vapensmuggling, terrorismfinansiering, penningtvätt, delning av information och riktlinjer mot radikalisering. EU:s nätverk för kunskapsspridning om radikalisering har stött en stor del av detta arbete. Samarbetet om kampen mot terrorism bör trappas upp ytterligare med varje partner från västra Balkan och Turkiet. Standarder för skydd av personuppgifter bör anpassas till EU:s standarder för att göra det möjligt att sluta samarbetsavtal med Eurojust. Med utgångspunkt från tidigare samarbeten om antiterrorism avtalade EU och västra Balkanpartners 2017 om västra Balkans integrerade styrning av inre säkerhet som en ny strategi för att bygga upp en förmåga till säkerhetsstyrning och reformer i regionen.

b) Grundläggande rättigheter

Grundläggande rättigheter regleras i stor utsträckning i de västra Balkanländernas lagstiftning, men det behövs avsevärda insatser för att säkerställa att de genomförs fullt ut i praktiken. Turkiet har genomgått en fortsatt kraftig försämring av viktiga mänskliga rättigheter under rapporteringsperioden.

Man behöver lägga särskilt fokus på att skydda yttrandefriheten och mediers oberoende som en demokratipelare i hela regionen. Det har skett en avsevärd försämring inom detta område i en del länder, däribland en allvarlig tillbakagång i Turkiet där över 150 journalister fortfarande sitter kvar i fängelse. På andra håll har det i bästa fall gjorts begränsade framsteg. Angreppen och hoten mot journalister har fortsatt, samtidigt som utredningar och åtal fortskrider långsamt. Försök att påverka de statliga radio- och tv-bolagens oberoende och brist på insyn i den offentliga finansieringen av media är fortfarande allmänt förekommande i alla utvidgningsländer. Dessa missförhållanden undergräver inte bara grundläggande rättigheter som yttrandefrihet utan även demokratin i regionen. Regeringarna måste vidta skyndsamma och konkreta åtgärder för att införa de befintliga rättsliga ramarna för yttrandefrihet och förbättra det övergripande klimatet för mediefrihet. EU stödertill fullo lokala organisationer i det civila samhället, människorättsförsvarare, journalister och oberoende mediekanaler, ofta de som mottar hoten. Deras insatser är av avgörande betydelse för att säkerställa regeringens ansvarstagande för yttrandefrihet, liksom för alla andra grundläggande rättigheter.

Det krävs ökade insatser i alla utvidgningsländer för att effektivt ta itu med de kränkningar av barns rättigheter som fortfarande är allmänt förhärskande. Regeringarna måste också ta itu med diskriminering mot personer med funktionsnedsättning, minoriteter och andra sårbara grupper som en prioriterad fråga. Mycket återstår att göra för att främja jämställdheten mellan könen och att ta itu med våld mot kvinnor. Även om det har gjorts framsteg i västra Balkan när det gäller rättigheterna för lesbiska, homosexuella och bisexuella, transpersoner och intersexuella krävs ytterligare insatser för att stoppa diskriminering, hot och våld. Den svåra situationen för romer behöver också lyftas fram eftersom de fortsatt faller offer för socialt utanförskap, marginalisering och diskriminering. Fängelseförhållandena behöver förbättras och processuella rättigheter för misstänkta och anklagade personer samt brottsoffers rättigheter bör anpassas till EU:s regelverk. I Turkiet inskränktes dekret som antogs i samband med undantagstillståndet processuella rättigheter inklusive rätten till försvar.

c) De demokratiska institutionernas funktion och reform av den offentliga förvaltningen

Välfungerande demokratiska institutioner är fortfarande en viktig utmaning i ett antal länder. Det inbegriper att en konstruktiv och varaktig dialog upprätthålls över partigränserna, särskilt inom parlamenten. Trots vissa framsteg innebär flera grundläggande inslag vid genomförandet av demokratiska val fortfarande utmaningar. Rekommendationerna till följd av valobservationsuppdragen bör införlivas på ett korrekt sätt. Parlamentarisk ansvarsskyldighet som är ett väsentligt inslag i en välfungerande demokrati behöver införlivas i den politiska kulturen.

Samtidigt som Turkiets berättigade behov av att vidta snabba och proportionerliga åtgärder när det drabbades av det misslyckade kuppförsöket erkänns, finns det allvarliga betänkligheter när de gäller proportionaliteten hos de åtgärder som vidtogs under det undantagstillstånd som fortfarande är i kraft och som inskränkte parlamentets viktiga lagstiftande funktion, medan utrymmet för dialog mellan politiska partier blev allt snävare. Långtgående förändringar, som saknade tillräcklig motvikt och riskerade maktdelningen enligt Europarådets bedömning, godkändes i en folkomröstning som anordnades i samband med undantagstillståndet.

I västra Balkan undergrävs de nationella parlamentens förmåga att utöva viktiga lagstiftande funktioner och tillsynsfunktioner av bristen på politisk dialog, överdriven användning av påskyndade parlamentsförfaranden och frånvaron av en konstruktiv dialog mellan alla partier.  En splittrad politisk kultur kvarstår, även om några bojkotter har bemästrats. I Albanien i maj 2017 möjliggjorde ett politiskt avtal mellan partier att det parlamentariska arbetet återupptogs före valuppehållet. I f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har det nya parlamentet vidtagit åtgärder för att återställa sin förmåga att utöva tillsyn över den verkställande makten. Men i Montenegro har oppositionen bojkottat den lagstiftande verksamheten sedan sammankallandet av parlamentet i november 2016. I Serbien blir parlamentets effektivitet och kvaliteten på lagstiftningen lidande av bristen på korrekta parlamentariska kontroller av utformningen av rättsakter. I Kosovo 3* kännetecknades arbetet i parlamentet, både under tidigare och nuvarande styrande koalitioner, av politisk polarisering och paralys, även om parlamentet nyligen ratificerade gränsavtalet med Montenegro. I Bosnien och Hercegovina påverkades antagandet av den lagstiftning som härstammar från reformagendan av spänningar mellan styrande koalitionspartier, vilket ledde till en dämpning av reformprocessen. Även om genomförandet av valen i sig i regionen sker i stort sett utan större tillbud, har viktiga brister, däribland politiseringen av valorganen, misshushållningen med statens resurser och bristen på insyn i finansieringen av politiska partier och valkampanjer, inverkat på graden av medborgarnas förtroende i valprocessen.

Reformen av den offentliga förvaltningen är avgörande för att stärka regeringen på alla nivåer. Däri ingår främjande av förvaltningens kvalitet och ansvarsskyldighet, ökad professionalism, avpolitisering och insyn, även vid rekrytering och avskedanden, större insyn vid förvaltningen av offentliga finanser och erbjudande av bättre tjänster åt medborgarna. En lämplig balans mellan statliga, regionala och lokala myndigheter behöver också uppnås. Även om det har förekommit måttliga framsteg i västra Balkan inom ett par områden har Turkiet uppvisat en allvarlig tillbakagång när det gäller offentlig förvaltning och personalförvaltning samt ansvarsskyldighet.

Omfattande strategier för reform av den offentliga förvaltningen och förvaltningen av de offentliga finanserna finns nu på plats, förutom i Bosnien och Hercegovina och Turkiet. Förseningar i genomförandet och reformernas ekonomiska hållbarhet är fortfarande en källa till oro. Budgetinsynen har förbättrats i många fall. Kvaliteten hos statliga myndigheters strategiska planering och sammanhörande sektorstrategier behöver förbättras avsevärt i västra Balkan. Riktlinjer, lagstiftning och offentliga investeringar förbereds fortfarande ofta utan systematiska konsekvensanalyser och samråd. Ett allvarligt problem i de flesta länder är den omfattande användningen av brådskande lagstiftningsförfaranden. Professionalisering av den offentliga förvaltningen behöver fortfarande säkerställas i samtliga länder. Trots den moderna lagstiftningen om offentlig förvaltning utnyttjas regelbundet undantag, särskilt för utnämningar och avskedanden av högre tjänstemän.

I samtliga utvidgningsländer behöver statsförvaltningens struktur rationaliseras ytterligare. I västra Balkan har liknande förvaltningsorgan olika typer av status där många av dem rapporterar direkt till myndigheten eller parlamentet istället för att rapportera till sina naturliga moderdepartement. Ansvarsutkrävandet och rapporteringen mellan underordnade organ och deras moderinstitutioner är otillräckliga. För att förbättra tjänsteleveransen, har de flesta utvidgningsländer inriktat sig på att införa e-förvaltningstjänster, men insatserna saknar ofta strategisk styrning och samordning. De flesta länder har också gjort framsteg när det gäller att anta modern lagstiftning om allmänna administrativa förfaranden, men i många länder behöver sektorspecifik lagstiftning fortfarande ändras för att minimera de särskilda administrativa förfarandena.

d) Migration    

Utmaningar i samband med flyktingkrisen och irreguljär migration har stått i centrum för EU:s arbete med utvidgningsländer. Vissa framsteg har gjorts genom det gemensamma arbetet längs östra Medelhavs-/västra Balkanrutten Smugglingen av migranter och människohandel utgör fortfarande ett problem. Det krävs större ansträngningar för att säkerställa att länder är bättre utrustade för att möta migrationsutmaningar, även när det gäller att minska irreguljär migration, åtgärder för återvändande och skydd av gränser och förebyggande av irreguljär migration, uppbyggande av asylkapacitet och social integration, enligt EU:s regelverk.

Turkiet har gjort stora ansträngningar för att ge skydd år fler än 3,5 miljoner registrerade syriska flyktingar och EU står fast vid sitt åtagande att stödja Turkiet i deras hantering av denna utmaning. Samarbetet inom ramen för EU:s och Turkiets uttalande fortsatte att ge konkreta resultat. Tendensen till avsevärd minskning av irreguljära och farliga gränsöverträdelser och förlusten av människoliv i Egeiska havet har konsoliderats. 42 319 migranter anlände via östra Medelhavsrutten 2017, jämfört med 182 277 under 2016, vilket utgör en nedgång på 77 %. Turkiska kustbevakningen fortsatte sitt åtagande för att patrullera och förhindra irreguljär gränsöverträdelse och skapandet av nya rutter. EU:s facilitet för flyktingar i Turkiet fortsätter att uppfylla flyktingarnas behov och stödja värdsamhällen. När det gäller den första delen av utbetalningen på 3 miljarder euro har avtalet fullgjorts helt. Utbetalningarna uppgår hittills till 1,9 miljarder euro. Mobiliseringen av facilitetens andra delutbetalning har påbörjats, i överensstämmelse med EU:s och Turkiets uttalande. Faciliteten har visat sig vara en av de snabbaste och effektivaste av EU:s stödmekanismer, vilken förser nästan 1,2 miljoner av de mest utsatta flyktingarna med månatliga kontantutbetalningar inom ramen för det sociala nödskyddsnätet. Över 312 000 barn har fått genomgå utbildning i turkiska språket och utdelningen av trycksaker och kursböcker till 500 000 elever har påbörjats. Flyktingar har erhållit över 763 000 besök inom primärsjukvården och över 217 000 syriska flyktingbarn har omfattats av ett fullgott vaccinationsskydd.

Samordnade EU-insatser till stöd för nationella åtgärder ledde under 2017 till en minskning på 91 % av irreguljära migrationsflöden som trafikerar västra Balkan-regionen och en övergripande stabilisering av situationen längs gränserna. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Serbien har i synnerhet visat sig vara pålitliga partner för EU på detta område. Ändå kvarstod påverkan och deras förmåga att hantera krissituationer har ständigt prövats. Administrativ kapacitet och infrastruktur måste stärkas ytterligare i hela regionen. EU har som åtagande att stödja insatserna från västra Balkan-partner. Kommissionen har förhandlat fram statusavtal mellan europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån och västra Balkan. Dessa möjliggör utplacering av team från Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån med verkställande befogenheter i de zoner som angränsar till EU:s yttre gräns för att stödja nationella gränsmyndigheter.

e)    Ekonomi

Västra Balkan och Turkiet har en avsevärd ekonomisk potential. Den ökade tillväxthastigheten under de senaste fem åren har överlag medfört skapande av nya arbetstillfällen. Trots vissa framsteg ställs alla regeringar inför större strukturella ekonomiska och sociala utmaningar med höga arbetslöshetssiffror, i synnerhet bland unga, stora kompetensglapp, fortsatt stora inslag av informell ekonomi, svagt företagsklimat med svårigheter att få tillgång till finansiering och låga nivåer i fråga om innovation och regionala förbindelser. I västra Balkan dämpas investeringsklimatet fortfarande av tecknen på att staten tas över av politiska intressen, särskilt när det gäller bristen på ett oberoende och effektivt rättssystem och den ojämna kontrollen av efterlevnaden av konkurrensreglerna. Det statliga inflytandet på ekonomin är starkt i regionen, vilket ökar risken för korruption genom svag offentlig ekonomisk förvaltning och upprepade förändringar av tillstånd och skatter. Regelverket för företagsstyrning måste stärkas och privatiseringsprocessen fullföljas. Infrastrukturen och utbildningssystemen måste förbättras. Investeringar i regionens infrastruktur bör överensstämma med de prioriteter som avtalats med EU, särskilt mot bakgrund av utvidgningen av det transeuropeiska transportnätverket till västra Balkan. I Turkiet har den ekonomiska tillväxten stärkts, men företagsklimatet har fortsatt att försämras och ekonomin är fortsatt sårbar för finansiell osäkerhet, förändringar i globala investerares förtroende och fortsatta politiska risker.

EU stödjer förbättrad utformning av politiken och ekonomisk styrning genom att praktisera det ekonomiska reformprogrammet som är en integrerad del av förberedelseprocessen. Denna delprocess har blivit det viktigaste verktyget när det gäller att utforma och genomföra makroekonomiska och strukturella reformer. Den syftar således till att stärka långsiktig hållbar tillväxt och konvergens, underlätta strategisk planering och skapa framsteg i strävan att uppnå de ekonomiska kriterierna som fastställdes i Köpenhamn. Samtliga regeringar har uppmanas att varje år lämna in ett ekonomiskt reformprogram. Nu krävs ett politiskt tryck och ägarskap för att genomföra de identifierade reformerna. EU stödjer också en förbättring av investeringsklimatet i västra Balkan genom att fördjupa ett regionalt ekonomiskt samarbetsområde för att avlägsna hinder för handel, rörlighet och investering i hela regionen. I december 2016 antog kommissionen en rekommendation till öppna förhandlingar med avseende på en möjlig utvidgning och modernisering av tullunionen mellan EU och Turkiet som sedan dess har varit under rådets övervägande.

f)    Regionalt samarbete och goda grannskapsrelationer

Regionalt samarbete är avgörande för att säkerställa politisk stabilisering och ekonomiska möjligheter. Speciellt EU:s agenda för konnektivitet har givit västra Balkans regionala samarbete mer slagkraft. I Trieste 2017 godkände ledare i regionen en handlingsplan för det regionala ekonomiska området och undertecknade fördraget om transportgemenskap. Sydösteuropeiska samarbetsprocessen och andra regionala initiativ har fortsatt att främja stabilisering och samarbete. Regionala byrån för ungdomssamarbete (Regional Youth Cooperation Office, RYCO) har inrättats och den har utlyst den första ansökningsomgången för att fortsätta stärka samarbete och kontakter mellan människor. Erasmus+-programmet har fortsatt att främja den interkulturella dialogen inom högre utbildning och mellan unga människor, och har stött åtgärder som uppmuntrat internationalisering och modernisering av de högre utbildningsinstitutionerna och det högre utbildningsväsendet. Vissa framsteg har gjorts när det gäller att genomföra konnektivitetsprojekt ute på fältet. Handlingsplanen för EU-strategi för området kring Adriatiska havet och Joniska havet har bidragit till att främja utvecklingen av samarbetsprojekt, öka ytterligare anpassning till EU:s regelverk i deltagarländerna. Men alltför många skyldigheter från regionala avtal och åtaganden har ännu inte fullgjorts. Om medborgarna ska se verkliga fördelar från det regionala samarbetet behövs fler insatser för att få dessa avtal och åtaganden att fungera, även när det gäller genomförandet av de åtgärder för konnektivitetsreformer som överenskommits 2015.

Goda förbindelser med grannländerna och regionalt samarbete är viktiga inslag i stabiliserings-, associerings- och utvidgningsprocessen. Även om det har förekommit kontakter och samarbeten mellan myndigheter på bilateral och regional nivå finns ett behov av fler insatser inom känsligare områden som krigsbrott, försvunna personer, organiserad brottslighet samt rättsligt samarbete och polissamarbete. Ett undantag gäller flyktingars återvändande från Balkankrigen, där det regionala bostadsprogrammet gav positiva resultat. Uttalanden som inverkar negativt på landets goda grannförbindelser bör undvikas. För att främja stabilitet och skapa ett gynnsamt klimat för att komma tillrätta med arvet från det förflutna och försoning krävs både ett ansvarstagande ledarskap och omfattande insatser. Vänskapsavtalet mellan Bulgarien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien är ett positivt exempel i detta hänseende.

EU:s utvidgningspolitik måste fortsätta att exportera stabilitet. Det innebär att EU varken vill eller kan importera bilaterala tvister. De måste lösas som ett brådskande ärende av ansvariga parter. I detta hänseende har resultaten varit begränsade. Det krävs ytterligare insatser i hela västra Balkanregionen. Det finns behov av snabba framsteg i den EU-understödda dialogen för att uppnå fullständig normalisering av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo, som bör leda till att ett omfattande, rättsligt bindande avtal som ingås och genomförs. Vad gäller f.d. jugoslaviska republiken Makedonien bör man bygga vidare på de positiva framsteg som gjorts för att finna en framförhandlad och ömsesidigt godtagbar lösning på namnfrågan under FN:s överinseende, tillsammans med de framsteg som gjorts på goda grannskapsrelationer. Albanien har också vidtagit åtgärder för att lösa långvariga bilaterala tvister.

Även om man med de förnyade ansträngningar som gjorts i de FN-ledda samtalen om en lösning på Cypern inte har lyckats uppnå ett avtal är det viktigt att bevara de framsteg som gjorts hittills och att fortsätta förberedelserna inför en rättvis, heltäckande och genomförbar lösning, även i dess yttre aspekter. Turkiets fortsatta åtagande och konkreta bidrag till förhandlingarna om en rättvis, heltäckande och genomförbar lösning på Cypernfrågan inom FN:s ramverk kommer att vara av avgörande betydelse. För att främja ytterligare framsteg måste Turkiet fullgöra sin skyldighet att till fullo genomföra tilläggsprotokollet och göra framsteg mot en normalisering av förbindelserna med Republiken Cypern. Kommissionen uppmanar också parterna att undvika alla former av hot, friktionskällor eller handlingar som inverkar negativt på de goda grannförbindelserna och en fredlig lösning av tvister. Kommissionen understryker de suveräna rättigheter som EU:s medlemsstater åtnjuter. Till dem hör bl.a. rätten att ingå bilaterala avtal samt att utforska och utnyttja sina naturresurser i enlighet med EU:s regelverk och internationell rätt, bland annat FN:s havsrättskonvention. Turkiets åtgärder och uttalanden gentemot flera medlemsstater i EU har också skapat spänningar som har en negativ påverkan på relationerna med EU. Dessa bilaterala frågor måste prioriteras.

III.    SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER

På grundval av ovanstående analys och bedömningarna i sammanfattningarna om länderna i bilagan lägger kommissionen fram följande slutsatser and rekommendationer:

I

1.EU:s utvidgningspolitik utgör även fortsättningsvis en strategisk investering i fred, säkerhet, välstånd och därmed stabilitet i Europa. Den ger ökade ekonomiska möjligheter och handelsmöjligheter till ömsesidig fördel för EU och kandidatländerna. Den konkreta möjligheten till EU-medlemskap som kontinuerligt bekräftas av EU och dess medlemsstater fortsätter att vara en drivkraft för förändring och förankra stabilitet och säkerhet i länderna i sydöstra Europa.

2.Utvidgningsprocessen baseras fortfarande på fastställda kriterier samt rättvisa och stränga villkor. Varje land utvärderas utifrån sina egna förutsättningar för att ge incitament till att fullfölja långtgående reformer. För att utvidgningsperspektivet ska kunna realiseras är ett tydligt åtagande att följa principen "det grundläggande först" fortsatt avgörande.

3.Kommissionens strategi för västra Balkan, antagen i februari 2018 ger ett historiskt tillfälle att klart och otvetydigt knyta sin framtid till Europeiska unionen. Länderna i regionen måste nu agera med beslutsamhet för att fullständigt och oåterkalleligen gå vidare med sin omvandlingsprocess och ta itu med befintliga brister, såväl när det gäller rättsstatsprincipen, grundläggande rättigheter, demokratiska institutioner och reformering av den offentliga förvaltningen, som ekonomin.

II

4.Turkiet är en viktig partner för Europeiska unionen. EU som omedelbart och kraftfullt fördömde kuppförsöket i juli 2016, upprepade sitt fulla stöd för landets demokratiska institutioner och erkände Turkiets berättigade behov av att vidta snabba och proportionerliga åtgärder när det ställdes inför ett sådant allvarligt hot. Omfattningen av och den kollektiva karaktären hos de åtgärder som vidtagits sedan kuppen såsom de utbredda massuppsägningarna, arresteringarna och häktningarna fortsätter dock att inge mycket allvarliga betänkligheter när det gäller åtgärdernas proportionalitet i en nödsituation vilka fortfarande är i kraft. Turkiska regeringen upprepade sitt åtagande att ansluta till EU, men detta har inte åtföljts av motsvarande åtgärder och reformer. Tvärtom har Turkiet förflyttat sig avsevärt bort från Europeiska unionen. Under rådande omständigheter övervägs inte någon inledning av nya kapitel. Turkiet måste i första hand vända den negativa utvecklingen när det gäller rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter genom att börja med att häva undantagstillståndet och åtgärda försvagningen av effektiva motvikter i det politiska systemet, även genom förstärkt samarbete med Europarådet.

En allvarlig tillbakagång har noterats när det gäller viktiga områden som rättsväsendet, reformering av offentlig förvaltning, grundläggande rättigheter och yttrandefrihet samt ytterligare tillbakagång inom ett växande antal andra områden. Full respekt för rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter och friheter är en väsentlig skyldighet i anslutningsprocessen. Sedan undantagstillståndet infördes har över 150 000 personer tagits i förvar och 78 000 har arresterats. Över 150 journalister sitter fortfarande fängslade tillsammans med en rad skribenter, människorättsförespråkare, advokater och folkvalda. Många turkiska medborgare hölls fängslade för att de uttryckte sina politiska åsikter i sociala medier. De 31 dekret som utfärdades i samband med undantagstillståndet, vilka har varit undantagna från rättslig prövning och effektiv kontroll från parlamentets sida, har väsentligen inskränkt viktiga medborgerliga och politiska rättigheter, som yttrandefrihet, mötesfrihet och rätt till försvar. En kommission inrättades formellt i samband med undantagstillståndet, men behöver fortfarande utvecklas till ett effektivt och trovärdigt rättsmedel i ett sammanhang där Turkiets kapacitet att säkerställa ett effektivt nationellt rättsmedel i den mening som ges detta begrepp av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har undergrävts ytterligare genom ett antal problematiska domstolsutslag.

I en folkomröstning som anordnades under undantagstillståndet godkändes långtgående konstitutionella ändringar som medförde ett presidentstyre som godkändes med snäv marginal. Dessa saknade tillräckliga motvikter samt hotade maktdelningen mellan den verkställande och lagstiftande makten. Parlamentets huvudfunktion som lagstiftare inskränktes, utrymmet för dialog mellan politiska partier minskades ytterligare i parlamentet, medan flera parlamentsledamöter tillhörande HDP arresterades och tio av dessa fråntogs sina platser. Utnämningen av förtroendevalda som skulle ersätta valda ombud ledde till en betydande försvagning av lokal demokrati. Civilsamhället utsattes för ett ökande tryck mot bakgrund av de många arresteringarna av aktivister, däribland människorättsförespråkare, vilket ledde till ett snabbt krympande utrymme för grundläggande rättigheter och friheter. Situationen i den sydöstra delen av landet förblir en av de största utmaningarna för Turkiets egen stabilitet. Det har inte funnits några tecken på återupptagande av en trovärdig politisk process som behövs för en fredlig och hållbar lösning.

Även om tillväxten ökade kraftigt under 2017, är den fortfarande sårbar om inte Turkiet tar itu med makroekonomiska obalanser, genomför ytterligare strukturreformer och förbättrar affärsklimatet. Politisk osäkerhet, ökad statlig kontroll inom det ekonomiska området och angrepp mot rättsväsendets oberoende leder till ett mindre förutsägbart investeringsklimat, en nedgång i den nationella valutan och en betydande nedgång i europeiska direktinvesteringar.

EU och Turkiet fortsatte sin dialog och sitt samarbete inom områden av gemensamt intresse och även med ett antal besök på hög nivå samt möten mellan regeringscheferna i maj 2017 och mars 2018. Dialogerna på hög nivå fortsatte inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området, däribland antiterrorism, inom transportområdet och inom det ekonomiska området. Europeiska kommissionen betonar betydelsen av sina förslag till rådet om en utvidgning och modernisering av tullunionen mellan EU och Turkiet som skulle vara till ömsesidig fördel.

Turkiet har fortsatt att göra stora ansträngningar för att ge skydd åt över 3,5 miljoner flyktingar från Syrien och omkring 365 000 flyktingar från andra länder. Samarbetet med EU om migration har gett fortsatta konkreta och påtagliga resultat när det gäller att minska antalet irreguljära och farliga gränsöverträdelser och att rädda liv i Egeiska havet. EU:s facilitet för flyktingar i Turkiet fortsätter att uppfylla flyktingarnas behov och stödja värdsamhällen. När det gäller genomförandet av färdplanen för viseringsliberalisering inlämnade Turkiet i början av februari en arbetsplan där Turkiet redovisar hur man planerar att uppnå de återstående sju riktmärkena för viseringsliberalisering. Kommissionen bedömer Turkiets förslag och det kommer att föras ytterligare samråd med de turkiska motparterna.

Turkiet inledde en militär insats i norra Syrien. Även om Turkiet har rätt att vidta åtgärder för att förhindra terroristangrepp riktade mot landet gav insatsen anledning till humanitära betänkligheter eftersom den ökade oron för en våldsupptrappning.

I enlighet med rådets och kommissionens ståndpunkter, som upprepats under de senaste åren, bör Turkiet snarast fullgöra sin skyldighet att till fullo genomföra tilläggsprotokollet och göra framsteg mot en normalisering av förbindelserna med Cypern. Även om den konferens som hölls på Cypern avslutades utan att ett avtal kommit till stånd i juli 2017 är det viktigt att bevara de framsteg som gjorts och att fortsätta förberedelserna för en rättvis, heltäckande och genomförbar lösning, även utanför gemenskapen. Turkiets fortsatta konkreta åtagande och bidrag till en sådan rättvis, heltäckande och genomförbar lösning kommer att vara av största betydelse.

Samarbetet med Grekland och Bulgarien om migration har fördjupats ytterligare. Men spänningarna i Egeiska havet och östra Medelhavet bidrog inte till goda grannskapsrelationer och undergrävde den regionala stabiliteten och säkerheten. Bilaterala relationer med flera medlemsstater i EU försämrades, vilket ibland innebar offensiv och oacceptabel retorik. EU har i detta avseende uppmanat Turkiet att undvika alla former av hot eller agerande som direkt riktar sig mot en medlemsstat, eller källor till friktion eller agerande som inverkar negativt på de goda grannförbindelserna och en fredlig tvistlösning. I mars 2018 har Europarådet starkt fördömt Turkiets fortsatta olagliga handlingar i östra Medelhavet och Egeiska havet och påmint om Turkiets skyldighet att respektera internationell rätt och goda grannskapsrelationer och att normalisera relationerna med alla medlemsstater i EU.

5.Montenegro genomförde presidentval i april 2018. Inledande steg har vidtagits när det gäller att uppfylla rekommendationerna från en valövervakningsgrupp från kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa efter 2016 års parlamentariska val. Den rättsliga uppföljningen av de oegentligheter som rapporterats har dock varit mycket begränsad. Det krävs ytterligare insatser för att befästa förtroendet för valförfarandet. Alla partier har ett gemensamt ansvar att återföra den politiska debatten till parlamentet.

Förhandlingarna om EU-anslutning har gjort ytterligare framsteg med 30 öppnade kapitel varav tre är preliminärt avslutade. När det gäller rättsstatsprincipen har Montenegro fortsatt att göra framsteg, i synnerhet inom rättsliga och institutionella strukturer, även om de praktiska konsekvenserna av reformerna ännu inte är tillräckligt synliga och det har inte gjorts några framsteg med avseende på yttrandefrihet. Hela rättsstatssystemet, i synnerhet rättsväsendet behöver nu uppnå mer resultat. Framstegen med rättsstatskapitlen som uppvisas genom konkreta resultat särskilt för att främja yttrandefriheten och mediefriheten och resultaten i kampen mot korruption och organiserad brottslighet, penningtvätt och människohandel kommer fortsatt att vara avgörande för anslutningsförhandlingarnas takt överlag.

Goda framsteg har gjort i fråga om lagstiftning som syftar till att upprätta meritbaserad rekrytering i hela den offentliga sektorn som nu måste genomföras. Montenegro har gjort framsteg i fråga om att förbättra den makroekonomiska och finanspolitiska stabiliteten genom att påbörja genomförandet av en finanspolitisk konsolideringsstrategi. Statsskuldens nivå är hög och fortsätter att öka. Nuvarande insatser för att förbättra infrastrukturen och utbildningssystemet behöver kompletteras med arbetsmarknadsreformer, en minskning av negativa incitament att ta arbete och utveckling av en konkurrenskraftig, exportinriktad industri.

6.Serbien genomförde presidentval i april 2017. Efter premiärministerns avgång efter det att han valts till president tillträdde den nya regeringen i juni 2017. Den nya regeringen står fast vid sitt åtagande om EU-integration.

Förhandlingarna om EU-anslutning har gjort framsteg med 12 öppnade kapitel, vara två är preliminärt avslutade. Takten i anslutningsförhandlingarna överlag kommer att bero på Serbiens framsteg med reformer och särskilt på en mer intensiv reformtakt när det gäller rättsstatsprincipen och normaliseringen av dess relationer till Kosovo. Även om en del framsteg har gjorts när det gäller rättsstatsprincipen behöver Serbien nu öka sina ansträngningar och leverera fler resultat, särskilt i fråga om att skapa en gynnsam miljö för yttrandefrihet, att öka rättsväsendets oberoende och allmänna effektivitet samt att göra varaktiga framsteg i kampen mot korruption och organiserad brottslighet och även penningtvätt. De ekonomiska reformerna ger resultat, särskilt när det gäller makroekonomisk stabilisering. Men offentliga och privata investeringar är fortfarande på en låg nivå och affärsklimatet för små och medelstora företag behöver förbättras ytterligare. Stora strukturreformer av den offentliga förvaltningen, skattemyndigheten och statligt ägda företag är fortfarande ofullständiga. När det gäller förhandlingarna och EU-anslutning är det av största vikt för Serbien att utveckla och upprätthålla ökad administrativ kapacitet för att hantera EU-frågor.

Serbien behöver väsentligen fördjupa sitt engagemang i dialogen med Kosovo, inklusive genomförande av alla avtal och särskilt avtalet om energi, Mitrovica Bridge, IBM och erkännande av examensbevis. Presidentens initiativ att inleda en intern dialog om Kosovo är välkommet. Serbien bör fortsätta att spela en positiv roll i regionen för att stärka regionala band och bevara stabilitet.

7.Den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har slutligen övervunnit sin djupa politiska kris med stöd av EU och även internationellt efter en besvärlig period. De politiska viljan att gå framåt framträder återigen tydligt och en positiv förändring i det politiska tänkesättet i hela samhället har noterats, något som saknats under de senaste åren och utgjort ett stort hinder för reformer. Det är en långsiktig process att genomföra dessa nödvändiga strukturreformer.

Kommissionen är nöjd med att Pržino-överenskommelsen i stort sett har genomförts, trots en svår politisk situation.

Med en äkta reformiver har man gjort ett avsevärt arbete för att hantera de brådskande reformprioriteringarna sedan sommaren 2017, följt av beredningen av strategier och lagstiftning som skulle ha gjorts för länge sedan samt samråd med alla intressenter, inklusive oppositionen, på ett inkluderande och öppet sätt. Ett antal strategier och lagar har antagits, särskilt när det gäller rättsstatsprincipen, mellan november 2017 och februari 2018. Många andra förbereds för antagande under de kommande månaderna. Men det återstår fortfarande strukturella problem, framför allt när det gäller rättsväsendet.

Mot bakgrund av de uppnådda framstegen rekommenderar kommissionen att rådet beslutar att förhandlingarna om EU-anslutning öppnas med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, för att upprätthålla och fördjupa de rådande reformsträvandena beträffande de brådskande reformprioriteringar som är avgörande för landets ytterligare framsteg. För att stödja detta skulle kommissionen vilja tillämpa det förstärkta tillvägagångssättet för förhandlingskapitlen om rättsväsendet och grundläggande rättigheter och rättvisa, frihet och säkerhet för landet.

8.Albanien har fortsatt att göra stadiga framsteg när det gäller att genomföra de fem huvudprioriteringarna för att anslutningsförhandlingar skall inledas. Reformen av den offentliga förvaltningen konsoliderades i syfte att öka dess professionalism och avpolitisering‑. Ytterligare åtgärder vidtogs för att stärka rättsliga institutioners oberoende, effektivitet och ansvarsskyldighet, genom att skynda på genomförandet av en omfattande reform av rättsväsendet. Däri ingår de första konkreta resultaten av omprövningen (granskning) av domare och åklagare, genom 15 högt uppsatta domares och åklagares avgång, samt de första förhören som ledde till avskedande av en domare i författningsdomstolen och tillsättning av en domare i författningsdomstolen.

Ytterligare beslutade insatser genomfördes i kampen mot korruption och organiserad brottslighet, bland annat i kampen mot odling och handel med narkotika, som medverkar till att upprätta påtagliga resultat av förebyggande utredningar, åtal och fällande domar. Fler åtgärder antogs för stärkande av det effektiva skyddet av mänskliga rättigheter, inklusive personer som tillhör minoriteter och romer, och politik mot diskriminering samt genomförande av äganderätter.

Mot bakgrund av de uppnådda framstegen rekommenderar kommissionen att rådet beslutar om öppning av förhandlingar om EU-anslutning med Albanien för att upprätthålla och fördjupa de rådande reformsträvandena när det gäller den centrala rättsstatsprincipen, särskilt när det gäller att genomföra de fem huvudprioriteringarna och fortsätta att uppnå konkreta och påtagliga resultat vid omprövningen av domare och åklagare (granskning). För att stödja detta skulle kommissionen vilja tillämpa det förstärkta tillvägagångssättet för förhandlingskapitlen om rättsväsendet och grundläggande rättigheter och rättvisa, frihet och säkerhet för landet.

9.Bosnien och Hercegovina har i långsam takt under 2017 åstadkommit resultat i fråga om prioriteringarna i landets reformprocess, särskilt vad gäller reformagendan. De EU-inriktade reforminsatserna måste fortsätta för att man ska kunna ta itu med de djupt rotade strukturproblem som bromsat landets utveckling, även i socioekonomiskt hänseende. Valsystemet måste snarast ändras i syfte att säkerställa att valet i oktober 2018 genomförs korrekt och att resultaten verkställs på ett smidigt sätt. I detta hänseende behöver alla politiska ledare axla sitt ansvar och finna en lösning när det gäller folkkammaren i federationen (en av kamrarna i parlamentet) för att inte undergräva landets och dess medborgares EU-perspektiv. Det förblir en prioritering att genomföra ytterligare socioekonomiska reformer, stärka rättsstatsprincipen och den offentliga förvaltningen i linje med europeiska normer på alla förvaltningsnivåer, samt att ytterligare förbättra samarbetet mellan alla nivåer. Samordningsmekanismen för EU-frågor har varit effektiv när det gäller att ge den uppsättning samordnade svar som behövs för den pågående beredningen av kommissionens yttrande om Bosnien och Hercegovinas EU-medlemskapsansökan. En välfungerande mekanism kommer att vara fortsatt väsentlig för att göra det möjligt för landet att möta de ökande utmaningarna i EU-integrationsprocessen såsom antagande av ytterligare landsomfattande strategier samt strategiska program för tillnärmning av landets lagstiftning till EU:s regelverk. Den ekonomiska utvecklingen förblir långsam och lider av en svag rättsstatsprincip, ett fortfarande dåligt affärsklimat, en ineffektiv och splittrad offentlig förvaltning och stora obalanser på arbetsmarknaden samt ett ogynnsamt investeringsklimat.

10.I Kosovo bromsades EU-relaterade reformer upp till följd av en långvarig valperiod 2017 och en problematisk inhemsk politisk situation som påverkade det parlamentariska arbetet. Alla politiska partier bör åter inleda en konstruktiv dialog med parlamentet som huvudforum för den politiska debatten. Den nya regeringen och parlamentet bör åstadkomma reformer som högsta prioritet och skapa samförstånd om viktiga strategiska frågor för Kosovo. Stabiliserings- och associeringsavtalet och den åtföljande europeiska reformagendan bör snarast genomföras. Vissa ekonomiska framsteg har gjorts särskilt när det gäller att förbättra affärsklimatet. Åtgärder bör dock vidtas mot den utbredda informella ekonomin och den höga arbetslösheten. Situationen i norra Kosovo förblir särskilt utmanande. Den nyligen ratificerade överenskommelsen med Montenegro om en gräns/demarkationslinje utgör ett viktigt mål i en anda av god grannsämja och ett avgörande steg mot viseringsliberalisering. Kommissionen bedömer Kosovos meriter från kampen mot organiserad brottslighet och korruption.

Försöket från 43 medlemmar i Kosovos parlament i december 2017 att avskaffa lagen om specialistdomstolar och specialiståklagare har gett anledning till oro. Det är avgörande för Kosovo att till fullo uppnå de internationella åtagandena i samband med inrättandet av de specialiserade avdelningarna och den specialiserade åklagarmyndigheten för att utreda påstådda internationella brott som begåtts i samband med Kosovokonflikten.

Kosovo måste avsevärt fördjupa sitt engagemang i dialogen med Serbien, inbegripet genomförandet av alla avtal och särskilt avtalet om sammanslutningen/gemenskapen av kommuner med serbisk majoritet. Ledningsgruppens arbete som inleddes 4 april behöver fördjupas i fullständig överensstämmelse med de avtal som ingicks i Bryssel 2013 och 2015.

IV. BILAGOR

1. Sammanfattningar av slutsatserna från rapporterna 4

2. Statistiska bilagor

(1)

  COM(2018) 65 final

(2)

  https://ec.europa.eu/commission/sites/beta -political/files/roadmap-factsheet-tallinn_en.pdf

(3)

* Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

(4)

Hänvisning till ett antal arbetsdokument.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Strasbourg den 17.4.2018

COM(2018) 450 final

BILAGOR

till

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÈN

2018 års meddelande om EU:s utvidgningspolitik

{SWD(2018) 150 final}
{SWD(2018) 151 final}
{SWD(2018) 152 final}
{SWD(2018) 153 final}
{SWD(2018) 154 final}
{SWD(2018) 155 final}
{SWD(2018) 156 final}

Bilaga 1 – Sammanfattningar av slutsatserna från rapporterna

Turkiet

Det undantagstillstånd som infördes efter kuppförsöket den 15 juli 2016 är fortfarande i kraft. Syftet är att upplösa Gülen-rörelsen, som de turkiska myndigheterna har utpekat som en terrororganisation med ansvar för kuppförsöket, samt att stödja kampen mot terrorismen, mot bakgrund av upprepade attacker i Turkiet.

EU fördömde omedelbart och kraftfullt kuppförsöket och upprepade sitt fulla stöd för landets demokratiska institutioner. Vidare erkände EU att Turkiet hade ett berättigat behov av att vidta snabba och proportionella åtgärder inför ett sådant allvarligt hot. Omfattningen av och den kollektiva karaktären hos de åtgärder som vidtagits under undantagstillståndet sedan kuppförsöket, såsom omfattande avskedanden, arresteringar och frihetsberövanden fortsätter emellertid att ge upphov till allvarlig oro. Turkiet bör snarast upphäva undantagstillståndet.

Betydande brister är kännetecknande för de 31 dekret som hittills har antagits under undantagstillståndet. De har inte varit föremål för en omsorgsfull och effektiv granskning från parlamentets sida. Som en följd har dekreten under en lång tid inte kunnat bli föremål för rättslig prövning och inget av dem har ännu prövats av författningsdomstolen. Dessa dekret som antagits under undantagstillståndet har särskilt inskränkt vissa medborgerliga och politiska rättigheter, däribland yttrandefriheten, mötesfriheten och processuella rättigheter. Viktig lagstiftning har även ändrats genom dekreten, vilket kommer att ha fortsatt påverkan när undantagstillståndet hävs.

Sedan införandet av undantagstillståndet har mer än 150 000 människor tagits i förvar, 78 000 arresterats och mer än 110 000 offentliganställda avskedats. Enligt myndigheterna har 40 000 av dessa återanställts, av vilka ungefär 3 600 genom dekret.

En kommission har inrättats för att pröva överklaganden i samband med undantagstillståndet, vilken har erhållit sammanlagt ungefär 107 000 ansökningar om överklagande. Denna kommission började först fatta beslut i december 2017 och har hittills endast prövat ansökningar från ett fåtal sökande. De beslut som fattas av denna kommission kan bli föremål för rättslig prövning. Vidare utveckling krävs fortfarande innan den är ett effektivt och transparent rättsmedel för personer som orättfärdigt har påverkats av åtgärder under undantagstillståndet.

Utöver denna kommission för överklaganden har Turkiets förmåga att säkerställa effektiva inhemska rättsmedel i den mening som Europadomstolen avser, ytterligare undergrävts genom ett antal olyckliga prejudikat. I ett mål vägrade en lägre domstol att följa en dom från författningsdomstolen i ett symboliskt mål. En efterföljande dom från författningsdomstolen för en av de svarande följdes sedermera av en lägre domstol. Flera domar som avgjorts till prominenta svarandes fördel, bl.a. människorättsförsvarare, har snabbt ändrats av en annan eller till och med av samma domstol, i vissa fall efter synpunkter från den verkställande makten.

Turkiet måste fortfarande vidta åtgärder vad gäller viktiga rekommendationer från Europarådet och dess organ. Anklagelser om oegentligheter bör fastslås genom insynsvänliga förfaranden i varje enskilt fall. Individuellt straffrättsligt ansvar kan endast utkrävas med full respekt för principen om maktdelning, domstolsväsendets fullständiga oberoende och varje individs rätt till en rättvis rättegång. Turkiet bör snarast upphäva undantagstillståndet.

I april 2017 höll Turkiet en folkomröstning genom vilken konstitutionella ändringar godkändes och ett system för presidentstyre infördes med knapp majoritet. Venedigkommissionen har bedömt att tillräcklig maktfördelning saknas för dessa ändringar samt att de äventyrar maktdelningen mellan den verkställande makten och domstolsväsendet. Folkomröstningen i sig har gett upphov till allvarlig oro i förhållande till undantagstillståndets sammantagna negativa inverkan, de ojämlika villkoren för de båda kampanjsidorna och det undergrävda skyddet för integriteten i valet.

Under undantagstillståndet har parlamentets grundläggande funktion som lagstiftande organ inskränkts, eftersom regeringen har använt dekret som antagits under undantagstillståndet med samma ställning som lagstiftning även för att reglera frågor som skulle ha handlagts under det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Mot bakgrund av de ökade politiska konflikterna i landet har utrymmet för dialog mellan de politiska partierna minskat ytterligare i parlamentet. Till följd av det punktvisa upphävandet av immuniteten i parlamentet i maj 2016 har många lagstiftare från oppositionspartiet HDP arresterats och tio av dem har fråntagits sina mandat.

Presidentens roll över den verkställande makten ökade till följd av att flera befogenheter har överförts till presidenten genom undantagsdekret. Den lokala demokratin har försvagats avsevärt genom att förvaltningstjänstemän har utsetts för att ersätta ledamöter i kommunstyrelser och förtroendevalda.

Trycket på det civila samhället har ökat, särskilt efter ett stort antal arresteringar av aktivister, bl.a. människorättsförsvarare, och den återkommande användningen av förbud mot demonstrationer och andra typer av sammankomster, vilket har medfört att utrymmet för grundläggande rättigheter och friheter har minskat snabbt. Många rättighetsbaserade organisationer har förblivit stängda som del av åtgärderna under undantagstillståndet och något effektivt rättsmedel har inte varit tillgängligt vad gäller förverkande.

Regeringen ändrade den rättsliga ramen för förbindelserna mellan det civila och militären och ökade väsentligen den verkställande maktens befogenheter över militären och stärkte därvid den civila tillsynen. Som del av de konstitutionella ändringarna avskaffades i princip högre militärdomstolar. Militären och underrättelsetjänsten har fortfarande inte tillräckligt ansvar inför parlamentet.

Situationen i den sydöstra delen av landet är fortsatt en av de mest akuta utmaningarna för landet. Det försämrade säkerhetsläget har till viss del övergått till att gälla landsbygdsområden. Regeringens utfästelse om fortsatta säkerhetsinsatser mot bakgrund av återkommande våldsdåd av Kurdistans arbetarparti (PKK), som står kvar på EU:s förteckning över personer, grupper och enheter som är inblandade i terroristhandlingar, fortsätter att vara en avgörande faktor för situationen i regionen. Även om regeringen har en legitim rätt att bekämpa terrorism, är det även dess ansvar att säkerställa att detta görs i överensstämmelse med rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Åtgärder mot terrorism måste vara proportionella. Regeringens investeringsplan för återuppbyggnaden av skadade områden i den sydöstra delen har lett fram till ett pågående uppförande av tusentals bostäder, men endast ett fåtal internt fördrivna personer har erhållit ersättning så här långt. Det har inte gjorts några framsteg mot återupptagandet av en trovärdig politisk process, vilket krävs för att åstadkomma en fredlig och hållbar lösning.

Turkiet är måttligt förberedd för en reform av den offentliga förvaltningen, med ett starkt engagemang för en mer öppen förvaltning och användning av e-förvaltning. Det har emellertid skett allvarlig en tillbakagång på området offentlig förvaltning och personalförvaltning och inom området för ansvar för förvaltningen vad gäller rätten till förvaltningsrättslig rättskipning och rätten att ansöka om ersättning. Ett transparent och effektivt rättsmedel måste fortfarande tillhandahållas för de omfattande avskedandena.

Turkiets rättssystem befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna. Det har skett en ytterligare allvarlig tillbakagång under det senaste året, särskilt när det gäller domstolsväsendets oberoende. De konstitutionella ändringarna avseende rådet för domare och åklagare trädde i kraft och undergrävde ytterligare dess oberoende från den verkställande makten. Nämnda råd fortsatte att ta del i omfattande suspenderingar och omplaceringar av domare och åklagare. Det har inte gjorts några ansträngningar för att åtgärda betänkligheterna vad gäller bristen på objektiva, meritbaserade, enhetliga och i förväg fastställda kriterier för rekrytering och befordran av domare och åklagare.

Landet har nått en viss nivå av förberedelser i kampen mot korruption, men inga framsteg har gjorts. Den rättsliga och institutionella ramen måste anpassas ytterligare till internationella normer och medger fortfarande otillbörligt inflytande från den verkställande makten på utredningen och lagföringen av högprofilerade korruptionsärenden. Turkiets resultat är fortfarande bristfälliga vad gäller utredningar, lagföring och fällande domar, särskilt i mål om korruption på hög nivå. Inga framsteg har gjorts för att öka ansvaret och transparensen i de offentliga myndigheternas arbete. För en beslutsam bekämpning av korruptionen krävs det ett brett, partiövergripande samförstånd och en stark politisk vilja. Turkiet måste fortfarande följa upp nästan alla rekommendationer från Europarådets grupp av stater mot korruption. Korruptionen är fortfarande allmänt utbredd på många områden och fortsätter att utgöra ett allvarligt problem. Korruptionen uppfattas även fortfarande vara omfattande.

Turkiet har nått en viss nivå av förberedelser i kampen mot organiserad brottslighet och vissa framsteg har gjorts genom antagandet av en ny strategi och förbättrad institutionell kapacitet. Turkiet måste förbättra sin lagstiftning om it-brottslighet, förverkande av tillgångar och vittnesskydd. Det finns en dataskyddslagstiftning men den överensstämmer ännu inte med EU:s normer. Finansiella utredningar används fortfarande i för liten utsträckning. Förebyggande frysning av tillgångar används sällan och få tillgångar förverkas. Det finns ett omfattande regelverk mot terrorismfinansiering. Såväl den straffrättsliga lagstiftningen som antiterrorlagstiftningen bör anpassas till Europadomstolens rättspraxis. Proportionalitetsprincipen måste iakttas i praktiken.

Turkiet har gjort goda framsteg vad gäller migrations- och asylpolitiken och har vidmakthållit sitt engagemang för genomförande av uttalandet från EU och Turkiet från mars 2016 för en effektiv hantering av migrationsströmmar på den östra Medelhavsrutten. Vad gäller genomförandet av färdplanen för viseringsliberalisering ingav Turkiet en arbetsplan till Europeiska kommissionen i början av februari, i vilken beskrivs hur landet planerar uppfylla de sju återstående riktmärkena för viseringsliberalisering. Kommissionen håller på att bedöma Turkiets förslag och ytterligare konsultationer kommer att följa med de turkiska motparterna.

Turkiets rättsliga ram inbegriper generella garantier om respekten för mänskliga och grundläggande rättigheter, vilka emellertid har satts ytterligare på prov och undergrävts genom ett antal undantagsdekret. Den allvarliga tillbakagången när det gäller yttrandefrihet har fortsatt, ett område där Turkiet befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna. De åtgärder som har vidtagits under undantagstillståndet har, i strid med proportionalitetsprincipen, med tiden utvidgats till många kritiska röster, bland annat i media och den akademiska världen. Åtal mot journalister – fler än 150 stycken sitter fortfarande i förvar, människorättsförsvarare, författare eller användare av sociala medier, indragningar av presskort samt stängning av flera medieföretag eller regeringens utnämning av förvaltare för att administrera dem, är mycket oroväckande och grundas oftast på en selektiv och godtycklig tillämpning av lagen, särskilt bestämmelser om nationell säkerhet och bekämpning av terrorism. Internetlagen och den allmänna rättsliga ramen gör att det fortsatt är möjligt för den verkställande makten att blockera onlineinnehåll utan ett domstolsbeslut på alltför många grunder. Det har även skett en allvarlig tillbakagång vad gäller mötesfriheten, föreningsfriheten samt av processuella rättigheter och äganderätten. Mötesfriheten är fortfarande alltför begränsad, både i lag och i praktiken. Viktiga säkerhetsåtgärder för att skydda frihetsberövade personer har även tagits bort genom åtgärder som har antagits under undantagstillståndet och därigenom har risken för straffrihet ökat i en situation där anklagelser om misshandel och tortyr har ökat. Ytterligare inskränkningar av processuella rättigheter, bl.a. rätten till försvar, har införts genom undantagsdekret. Kontrollen av efterlevnaden av rättigheter hindras genom fragmenteringen och de begränsade befogenheterna från de offentliga institutioner som är ansvariga för mänskliga rättigheter och friheter, i en situation där domstolsväsendets oberoende har undergrävts. Extrem fattigdom och brist på basförnödenheter är fortfarande vanligt i romska hushåll i Turkiet. Rättigheterna för de mest utsatta grupperna och för personer som tillhör minoriteter bör ges ett tillräckligt skydd. Könsrelaterat våld, diskriminering, hatpropaganda mot minoriteter, hatbrott och kränkningar av de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella är fortsatt en källa till allvarlig oro.

Turkiet har uttryckt sitt stöd för förhandlingarna mellan ledarna för de båda cypriotiska folkgrupperna om en lösning av Cypernfrågan, och för de insatser som görs av FN:s generalsekreterare och hans särskilda rådgivare. En konferens om Cypern som hölls i Genève i januari 2017 och i Crans-Montana i juli 2017 avslutades utan någon överenskommelse. Turkiet har ännu inte fullgjort sin skyldighet att till fullo och på ett icke-diskriminerande sätt genomföra tilläggsprotokollet till associeringsavtalet och har heller inte avlägsnat alla hinder för den fria rörligheten för varor, exempelvis begränsningarna när det gäller de direkta transportförbindelserna med Cypern. Inga framsteg har gjorts med en normalisering av de bilaterala förbindelserna med Republiken Cypern. De slutsatser om Turkiet som antogs av rådet och godkändes av Europeiska rådet i december 2006 gäller fortfarande. De föreskriver att förhandlingar inte kommer att inledas i fråga om åtta 1 kapitel som har samband med Turkiets restriktioner vad gäller Republiken Cypern och att inget kapitel kommer att stängas provisoriskt innan kommissionen bekräftar att Turkiet till fullo har genomfört tilläggsprotokollet till associeringsavtalet.

Samarbetet med Grekland och Bulgarien om migration har intensifierats ytterligare. Spänningar i Egeiska havet och östra Medelhavet har emellertid inte gynnat goda grannrelationer och har undergrävt den regionala stabiliteten och säkerheten. De bilaterala förbindelserna med flera enskilda EU-medlemsstater har försämrats, vilket ibland har omfattat kränkande och oacceptabel retorik. I mars 2018 fördömde Europeiska rådet kraftfullt Turkiets fortsatta olagliga åtgärder i östra Medelhavet och Egeiska havet och erinrade om Turkiets skyldighet att respektera internationell rätt och goda grannförbindelser och att normalisera förbindelserna med alla EU:s medlemsstater. Europeiska rådet uttryckte även stor oro över det fortsatta frihetsberövandet av EU-medborgare i Turkiet, bl.a. två grekiska soldater, och efterlyste en snabb och positiv lösning av dessa frågor i dialog med medlemsstaterna.

Turkiet måste göra en entydig utfästelse om goda förbindelser med grannländerna, om respekt för internationella avtal och om fredlig tvistlösning i enlighet med FN-stadgan, vid behov genom hänvändelse till Internationella domstolen. EU har i detta avseende åter uttryckt allvarlig oro och uppmanat Turkiet att undvika alla former av hot eller agerande som direkt riktar sig mot en medlemsstat, eller källor till friktion eller agerande som inverkar negativt på de goda grannförbindelserna och en fredlig tvistlösning.

När det gäller de ekonomiska kriterierna har den turkiska ekonomin kommit långt och kan betraktas som en fungerande marknadsekonomi. Ekonomin har med hjälp av statliga stimulansåtgärder lyckats återhämta sig från nedgången efter kuppförsöket år 2016 och hade hög tillväxt 2017. Den höga tillväxten är emellertid förenad med betydande makroekonomiska obalanser. Det nuvarande underskottet är högt och ökade i slutet av 2017, vilket gör att landet blir beroende av kapitalinflöden och sårbart för externa chocker. Inflationen steg till dubbelsiffriga nivåer (11,1 %) år 2017 och värdeminskningen av den turkiska liran fortsatte, vilket ger upphov till oro över de penningpolitiska beslutsfattarnas åtaganden vad gäller prisstabiliteten. Det är utmärkande för den turkiska ekonomin att den informella ekonomin fortsatt utgör en stor andel. Sammantaget har det skett en tillbakagång inom detta område. Tendensen mot ökad statlig kontroll inom det ekonomiska området och åtgärder riktade mot företag, affärsmän och politiska motståndare och deras företag har skadat affärsklimatet.

Turkiet har gjort vissa framsteg och har nått en god nivå av förberedelser när det gäller att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom EU. Turkiet är väl integrerat med EU-marknaden såväl vad gäller handel som investeringar. Vissa framsteg har gjorts inom energisektorn, särskilt på gasmarknaden, och genom ökade utgifter för forskning och utveckling. Betydande problem kvarstår emellertid när det gäller kvaliteten på utbildning. Inga framsteg har gjorts för att förbättra insynen vad gäller statligt stöd.

När det gäller förmågan att fullgöra de skyldigheter som följer av ett medlemskap har Turkiet fortsatt att anpassa sig till EU:s regelverk, även om det sker med måttlig takt. En tillbakagång har skett avseende ett antal viktiga aspekter på områden inom informationssamhället, socialpolitik och sysselsättning samt yttre förbindelser. Turkiet har kommit långt när det gäller bolagsrätt, transeuropeiska nät samt vetenskap och forskning, och har nått en god nivå av förberedelser i fråga om fri rörlighet för varor, immaterialrätt, finansiella tjänster, företagspolitik och industripolitik, konsumentskydd och hälsoskydd, tullunionen och finansiell kontroll. Turkiet har endast nått en måttlig nivå av förberedelser när det gäller offentlig upphandling, eftersom det fortfarande finns stora luckor i landets anpassning. Turkiet har också nått en måttlig nivå av förberedelser på området statistik och transportpolitik där det krävs ytterligare avsevärda insatser överlag. Turkiet har endast nått en viss nivå av förberedelser när det gäller miljö och klimatförändring. På detta område måste mer långtgående och bättre samordnade strategier utarbetas och genomföras. På alla områden måste mer uppmärksamhet ges åt genomförandet av lagstiftningen, samtidigt som det krävs ytterligare betydande framsteg på många områden för att lagstiftningen ska anpassas till EU:s regelverk.

Montenegro

När det gäller de politiska kriterierna har rapporteringsperioden präglats av ett lågt förtroende för valförfarandena och hela oppositionens förlängda bojkott av parlamentet sedan parlamentsvalet i oktober 2016. Alla politiska aktörer har ett ansvar för att den politiska debatten ska återupptas i parlamentet. Delar av oppositionen återvände till parlamentet i december 2017, men detta ofullständiga och selektiva slut på bojkotten har ännu inte lett till någon förbättrad parlamentarisk dialog och kontroll. Det politiska landskapet är fortsatt fragmenterad, polariserad och präglas av bristen på politisk dialog, särskilt i de demokratiska institutionerna.

Parlamentets lagstiftande kapacitet och tillsynen över den verkställande makten måste öka ytterligare. Parlamentet vidtar fortfarande endast begränsade åtgärder vad gäller granskningsresultaten från de statliga revisionsmyndigheterna och det föreligger inte någon diskussion eller rapportering avseende genomförande av viktig politik och lagstiftning. I december 2017 antog parlamentet utan vederbörligt offentligt samråd en uppsättning lagar som endast delvis följer rekommendationerna från kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. En omfattande reform av valsystemet bör övervägas. Åtta lokala val ägde rum under rapporteringsperioden. Lokala val äger inte rum på samma dag över hela landet, utan efter ett rullande schema, varför det politiska landskapet och stämningarna kännetecknas av utdragna och mycket personinriktade valskampanjer. På grund av valcykeln är det svårt att övervaka valet, särskilt för internationella observatörer, vilket lämnar stort utrymme för påståenden om oegentligheter som inte kan utvärderas oberoende. Någon ny utveckling föreligger inte vad gäller den politiska och rättsliga uppföljningen av det påstådda missbruket av offentliga medel för partipolitiska syften år 2012 (”ljudinspelningsaffären”).

Vad gäller styrning föreligger det ett behov av att stärka insynen, de berörda parternas deltagande och regeringens förmåga att genomföra reformer. Det politiska systemets samstämmighet ska säkerställas genom samordnad politisk utveckling. Det finns mekanismer för samråd mellan regeringen och organisationer i det civila samhället, men det behövs klara regler och verkligt engagemang från båda sidor.

Montenegro är måttligt förberedd i fråga om reformen av den offentliga förvaltningen. Goda framsteg har gjorts, särskilt genom antagandet av ny lagstiftning om offentliganställda och statligt anställda och om lokalt självstyre vars syfte är att genomföra meritbaserad rekrytering inom den offentliga förvaltningen. Det krävs dock fortfarande stark politisk vilja för att ta itu med avpolitiseringen av den offentliga förvaltningen och optimeringen av den statliga förvaltningen på ett effektivt sätt samt för att säkerställa ett effektivt genomförande och ekonomiskt hållbara reformer.

Montenegros rättssystem är måttligt förberedd och vissa framsteg har gjorts. Lagstiftningsramen för domstolsväsendet som hade i syfte att öka dess oberoende och professionalism måste fortfarande genomföras i sin helhet. Institutionernas kapacitet har stärkts.

Montenegro har nått en viss nivå av förberedelser i kampen mot korruption. Trots vissa framsteg är korruptionen är fortfarande allmänt utbredd inom många områden och är fortfarande ett orosmoment. Institutionernas operativa förmåga har förbättrats. Alla institutioner bör emellertid visa en mer proaktiv inställning. Landet måste ta i tu med utmaningar när det gäller trovärdighet, självständighet och prioriteringarna för byrån för bekämpning av korruption. Finansiella utredningar och beslag och förverkande av tillgångar måste förbättras. De första resultaten vad gäller utredningar, lagföring och slutliga fällande domar i mål om korruption på hög nivå har uppnåtts, men måste ytterligare konsolideras. Ytterligare resultatförbättringar vad gäller framgångsrika utredningar och fällande domar är enbart möjliga i en miljö där oberoende institutioner är skyddade från otillbörligt inflytande och ges incitament att till fullo använda sina befogenheter.

De första resultaten föreligger i kampen mot organiserad brottslighet genom lagföring i kampen mot smuggling av migranter och mot narkotikahandel. Det behövs emellertid ytterligare insatser för övertygande resultat, särskilt i kampen mot penningtvätt och människosmuggling.

Vad gäller grundläggande rättigheter har Montenegro ytterligare anpassat sin lagstiftning till EU:s normer. Särskilt har ombudsmannens arbete förbättrats, men det behövs fortfarande fler insatser för att stärka det institutionella ramverket och för ett effektivt skydd av mänskliga rättigheter. Efter de framsteg som har gjorts genom lagstiftning mot diskriminering måste Montenegro nu säkerställa att det finns tillräckliga institutionella mekanismer för att skydda utsatta grupper från diskriminering. Genomförandet av lagstiftningen är fortsatt svagt och den institutionella kapaciteten avseende mänskliga rättigheter måste stärkas ytterligare. Den romska 2 minoriteten är fortfarande den mest utsatta och diskriminerade folkgruppen. Könsrelaterat våld och våld mot barn är fortsatt ett stort problem i landet.

Montenegro har nått en viss nivå av förberedelser i fråga om yttrandefrihet, men inga framsteg har gjorts under rapporteringsperioden. Några märkbara framsteg föreligger inte vad gäller utredningar av gamla fall av våld mot journalister. Den senaste tidens politiska inblandning i det nationella rådet för offentliga programföretag och byrån för elektroniska media är mycket oroväckande. Mediabranschen är fortfarande mycket polariserad och det kvarstår utmaningar när det gäller förståelsen för de fria mediernas roll. Antalet mål om ärekränkning är fortfarande stort, bl.a. beroende på svaga självregleringsmekanismer.

Montenegro har vidmakthållit sitt engagemang för bilaterala förbindelser med andra utvidgningsländer och EU-grannstater och sitt aktiva deltagande i det regionala samarbetet. 

När det gäller de ekonomiska kriterierna har Montenegro gjort vissa framsteg och är måttligt förberedd i fråga om att utveckla en fungerande marknadsekonomi. Den makroekonomiska och finanspolitiska stabiliteten stärktes men ytterligare ansträngningar krävs för att hantera ihållande utmaningar, särskilt den höga offentliga skuldsättningen. Ekonomin har växt utan avbrott sedan 2013 med låg eller måttlig inflation. Den finansiella sektorn har förbättrat sin solvens och likviditet. Exportbasen måste emellertid förbättras vad gäller omfattning och kvalitet för att minska underskottet i handelsbalansen. Brister i rättsstaten, bl.a. otillbörlig konkurrens från den informella ekonomin, har negativ påverkan på företagsklimatet. Arbetsmarknaden står inför strukturella utmaningar, vilket reflekteras genom lågt deltagande och hög arbetslöshet.

Montenegro har gjort vissa framsteg och är måttligt förberedd i fråga om att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. Upprättandet av viktig infrastruktur inom ett antal områden samt utvecklingen av humankapital utgör grunden för förbättrad konkurrenskraft. En utbildningsreform pågår, men det behövs fler ansträngningar för att hantera kompetensgapet. Små och medelstora företag möter ett flertal utmaningar, såsom tillgång till finansiering eller komplex lagstiftning. Ytterligare ansträngningar krävs fortfarande för att förbättra det sammantagna exportresultatet från lokala företag.

När det gäller Montenegros förmåga att fullgöra de skyldigheter som följer av ett medlemskap har viktigt arbete skett med anpassning och förberedelser för genomförandet av EU:s regelverk inom de flesta områden. Landet har nått en god nivå av förberedelser på områden såsom bolagsrätt och utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Det år måttligt förberedd inom många kapitel såsom fri rörlighet för varor, jordbruk, livsmedelssäkerhet och veterinära och fytosanitära frågor. Montenegro befinner sig på ett tidigt skede av förberedelserna när det gäller fiske och budgetbestämmelser och finansiella bestämmelser samt har nått en viss nivå av förberedelser på området miljö och klimatförändringar, statistik, socialpolitik och sysselsättning. Goda framsteg har gjorts på områdena bolagsrätt, jordbruk och landsbygdsutveckling, livsmedelssäkerhet och veterinära och fytosanitära frågor. En tillbakagång har skett vad gäller offentlig upphandling. Montenegro bör under den kommande tiden särskilt inrikta sig på konkurrensfrågor, miljö och klimatförändringar och offentlig upphandling. Förstärkningen av den administrativa kapaciteten för att säkerställa tillämpningen av EU:s regelverk är fortfarande en avsevärd utmaning för Montenegro. Montenegro har fortsatt att anpassa sig till alla politiska ståndpunkter och förklaringar inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

Även om Montenegro så här långt har legat utanför den huvudsakliga migrationsrutten mot EU på västra Balkan, så har landet fått erfara en ökning av antalet migranter/asylsökande som reser in på dess territorium och måste därför stärka sin kapacitet för att hantera en plötslig ökning av det migrationsrelaterade trycket. Montenegro har gjort ytterligare framsteg, särskilt vad gäller den migrationsrelaterade rättsliga ramen. Fastän Montenegros kapacitet att hantera asylansökningar har varit tillräcklig så här långt kan den nu möta utmaningar genom: i) det ökande antalet asylsökande och deras förlängda vistelse, ibland beroende på en lång process för överklagande, och ii) införandet av mer krävande asylförfaranden som anpassats till EU:s normer. I detta avseende måste Montenegro inrätta en återvändandemekanism för irreguljära migranter i överensstämmelse med EU:s regelverk samt stegvis anpassa sin viseringspolitik till EU:s. Montenegro bör öppna ytterligare mottagningsanläggningar som uppfyller de normer som krävs och förbättra förvaltningen av samtliga anläggningar. Utöver antagandet av Schengen-handlingsplanen i februari 2017 har Montenegro fortsatt att anpassa sin lagstiftning till EU:s regelverk om visering.

Serbien

Vad gäller de politiska kriterierna hölls det presidentval i Serbien i april 2017. Internationella observatörer ansåg att valet gav väljarna verkliga alternativa val av kandidater, men att förutsättningarna inte var lika på grund av flera faktorer. De internationella observatörernas rekommendationer måste behandlas i sin helhet, bl.a. de som rör valprocessens transparens och integritet under valkampanjen.

Efter premiärminister Vučić avgång sedan han valts till president, tillträdde den nya regeringen i juni 2017 under ledning av Ana Brnabić. Det är första gången en kvinna har valts till premiärminister. Parlamentet utövar fortfarande inte någon effektiv tillsyn över den verkställande makten. Lagstiftningen måste förbättras för mer öppenhet, inkluderande och kvalitet och dialogen mellan parterna förbättras. Användningen av brådskande förfaranden bör minskas. Åtgärder som begränsar parlamentets förmåga att genomföra en effektiv kontroll av lagstiftningen måste undvikas. Den roll som oberoende tillsynsorgan har måste erkännas fullt ut. Konstitutionella reformer krävs för anpassning till EU:s normer på vissa områden.

Serbien är måttligt förberedd i fråga om reform av den offentliga förvaltningen. Vissa framsteg har uppnåtts inom området för tillhandahållande av tjänster och genom antagandet av flera nya lagar. Serbien måste genomföra sina reformmål, öka professionalismen inom förvaltningen och avpolitisera den, särskilt för ledande befattningar. Vidare behöver landet säkerställa en systematisk samordning och övervakning av programmet för reform av förvaltningen av de offentliga finanserna 2016–2020. Serbiens förmåga att dra till sig och behålla kvalificerad personal i förvaltningen som handlägger EU-frågor är mycket viktig.

Serbiens rättssystem har nått en viss nivå av förberedelser. Vissa framsteg har gjorts, särskilt genom minskning av antalet oavslutade tillsynsärenden och genom införandet av åtgärder för att harmonisera rättspraxis. Förbättrade regler har antagits för att utvärdera domarnas och åklagarnas yrkesutövning. Utrymmet för politiskt inflytande över domstolsväsendet är fortfarande oroväckande. Ett nytt ändringsförslag till författningen avseende domstolsväsendet offentliggjordes i januari 2018 och lades fram för allmän debatt innan det sändes till Venedigkommissionen för att inhämta dess yttrande.

Serbien har nått en viss nivå av förberedelser i kampen mot korruption. Vissa framsteg har gjorts, särskilt genom antagandet av ändringar i avsnittet om ekonomiska brott i strafflagen, i lagen om organisationen av statliga myndigheter inom området för bekämpning av korruption, organiserad brottslighet och terrorism och i lagen om beslag och förverkande av vinning av brott. Det föreligger emellertid en betydande försening vad gäller antagandet av den nya lagen om byrån för bekämpning av korruption. Korruptionen är fortfarande allmänt utbredd på många områden och fortsätter att utgöra ett allvarligt problem. De relevanta institutionernas operativa förmåga förblir ojämn. De brottsbekämpande och de rättsliga myndigheterna behöver fortfarande bevisa att de kan utreda, lagföra och pröva alla mål som rör korruption på hög nivå på ett opartiskt och operativt oberoende sätt.

Serbien har nått en viss nivå av förberedelser i kampen mot organiserad brottslighet. Vissa framsteg har gjorts inom områden såsom personalförvaltningen vid inrikes- och polisministeriet. Den operativa förmågan förbättrades såväl vid åklagarmyndighetens byrå för organiserad brottslighet som vid dess byrå för it-brottslighet. En ny strategi och handlingsplan för att förebygga och bekämpa människohandel har antagits. Vidare utsågs en nationell samordningsman för bekämpning av människohandel och en ny lag om förebyggande av penningtvätt och terroristfinansiering antogs. Serbien måste fortfarande visa inledande resultat i form av effektiva finansiella utredningar samt utredningar, lagföring och slutliga fällande domar i mål om penningtvätt. Antalet fällande domar för organiserad brottslighet är fortsatt lågt. Serbien måste fokusera på genomförandet av den handlingsplan som fastställts tillsammans med arbetsgruppen för finansiella åtgärder.

Den rättsliga och institutionella ramen när det gäller respekt för de grundläggande rättigheterna har införts. Genomförandet måste vara konsekvent i hela landet, även vad gäller skyddet av minoriteter. Även om Serbien har nått en viss nivå av förberedelser, har inga framsteg gjorts vad gäller yttrandefriheten, vilket ger upphov till ökande farhågor. Ytterligare oförminskade ansträngningar krävs för att förbättra situationen för personer som tillhör de mest diskriminerade grupperna (romer, homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella, personer med funktionsnedsättning, personer med hiv/aids och andra socialt utsatta grupper). En jämställdhetslag måste antas.

Sammantaget har Serbien vidmakthållit sitt engagemang vad gäller bilaterala relationer med andra utvidgningsländer och EU-grannländer och har deltagit aktivt i det regionala samarbetet.

När det gäller normaliseringen av förbindelserna med Kosovo har Serbien vidmakthållit sitt engagemang i dialogen. Serbien måste dock fortfarande vidta betydande ansträngningar för att genomföra befintliga avtal och bidra till att uppnå omständigheter som gynnar en fullständig normalisering av relationerna med Kosovo. Dessa ska definieras i ett rättsligt bindande avtal.

När det gäller de ekonomiska kriterierna har Serbien gjort goda framsteg och är måttligt förberedd i utvecklingen av en fungerande marknadsekonomi. Vissa av de politiska svagheterna, särskilt när det gäller budgetunderskottet, har åtgärdats. De grundläggande tillväxtfaktorerna är sunda och den makroekonomiska stabiliteten har bevarats. Inflationen minskade och penningpolitiken stödde tillväxten. Arbetsmarknadsvillkoren förbättrades ytterligare. Statsskulden är emellertid fortfarande hög, även om den har minskat, och budgetramen och dess styrning måste stärkas. Stora strukturreformer av den offentliga förvaltningen, skattemyndigheten och statliga bolag har inte slutförts. Det föreligger fortsatt mycket hög informell sysselsättning, arbetslöshet och ekonomisk inaktivitet, särskilt bland kvinnor och ungdomar. Den privata sektorn är underutvecklad och hämmas av rättsstatliga svagheter och tillsynen av rättvis konkurrens.

Serbien är måttligt förberedd när det gäller att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. Vissa framsteg har gjorts för att öka konkurrenskraften. Investeringarna når emellertid fortfarande inte upp till ekonomins behov. Trots vissa förbättringar står företagen inför ett antal svårigheter, bl.a. ett besvärligt företagsklimat, höga skatteliknande avgifter samt komplicerad och dyrbar tillgång till finansiering.

Vad gäller landets förmåga att fullgöra de skyldigheter som följer av ett medlemskap har Serbien fortsatt att överlag anpassa sin lagstiftning till EU:s regelverk. Tillräckliga finansiella och mänskliga resurser samt sunda strategiska ramar kommer att vara avgörande när det gäller att bibehålla reformtakten. Serbien har nått en god nivå av förberedelser på områden såsom bolagsrätt, immaterialrätt, vetenskap och forskning, utbildning och kultur samt tullar. Serbien har förbättrat kopplingen mellan investeringsplaneringen och genomförande av budgeten, men måste fortfarande utveckla en enda mekanism för prioritering av samtliga investeringar oberoende av finansieringskälla i enlighet med regeringens reformprogram för förvaltningen av de offentliga finanserna. Inom områden såsom offentlig upphandling, statistik, penningpolitik och finansiell kontroll har Serbien måttligt förberedd. Serbien måste successivt anpassa sin utrikes- och säkerhetspolitik till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik under perioden fram till en anslutning. Serbien måste prioritera frågor som rör bristande efterlevnad av stabiliserings- och associeringsavtalet, särskilt när det gäller restriktioner på kapitalrörelser, reglering av statligt stöd, skattemässig diskriminering av importerade spritdrycker och restriktioner på export av avfall.

Serbien har fortsatt att hantera effekterna av migrations- och flyktingkrisen. Serbien håller på att förhandla fram ett statusavtal med EU om de åtgärder som Europeiska gräns- och kustbevakningen ska genomföra i Serbien. Serbien har antagit en ny lag om asyl och tillfälligt skydd, en utlänningslag och en lag om gränskontroller. Landet måste anta en strategi och en handlingsplan för 2017–2020 för att motverka irreguljär migration. I detta avseende måste Serbien införa en robust återvändandemekanism för irreguljära migranter som överensstämmer med EU:s regelverk, samt stegvis anpassa sin viseringspolitik till unionens. Dessutom krävs det en starkare samordning mellan de olika statliga myndigheter som hanterar migrationsförvaltningen. Serbien har fortsatt att samarbeta med grannländer och medlemsstater, särskilt på en teknisk nivå, och har gjort avsevärda insatser för att tillhandahålla skydd och humanitär hjälp, främst med EU-stöd. Serbien måste öka sin kapacitet att hantera särskilda mottagningsbehov från ensamkommande flyktingbarn.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien 

När det gäller de politiska kriterierna har landet slutligen kommit över den allvarligaste politiska krisen sedan 2001. Den svåra processen med att bilda en regering nådde en kritisk höjdpunkt under attackerna i parlamentet den 27 april 2017, vilka fördömdes i de starkaste ordalag av det internationella samfundet. Sedan maj 2017 har den nya reformorienterade regeringen börjat agera mot försöken från privata intressen att ta över staten (state capture) genom att stegvis återupprätta maktfördelningen och stärka demokratin och rättsstaten. Landet genomgår grundläggande förändringar i en politisk atmosfär som är mer inkluderande och öppen. Genom de kommunala valen i oktober 2017 bekräftades att medborgarna stöder regeringskoalitionens EU-orienterade politik. Parlamentet har fortsatt att fungera med oppositionspartier som innehar ordförandeskapet i viktiga kommittéer. Parlamentet måste förbättra sin tillsyn och sina lagstiftande funktioner, bl.a. genom att begränsa den omfattande användningen av förkortade förfaranden.

Förhållandet mellan olika etniska grupper är instabilt, men situationen har sammantaget varit lugn. Översynen och genomförandet av Ohrid-ramavtalet, som ledde till att 2001 års konflikt avslutades och som utgör ramen för förbindelserna mellan de olika etniska grupperna, måste följas upp på ett öppet och inkluderande sätt. Regeringen har visat engagemang för att öka förtroendet mellan olika folkgrupper.

Det civila samhället har fortsatt att spela en konstruktiv roll genom att stödja demokratiska processer och fungera som motvikt. Sedan andra halvan av 2017 har de förhållanden som det civila samhällets organisationer verkar under förbättrats och regeringen har visat engagemang för dialog och inkluderande.

Landet år måttligt förberedd i fråga om reformen av den offentliga förvaltningen. Goda framsteg har gjorts med antagandet av strategin för reform av den offentliga förvaltningen och programmet för reform av förvaltningen av de offentliga finanserna. Konkreta ansträngningar har gjorts för ökad insyn och redovisningsskyldighet samt medverkan från externa berörda parter i det politiska beslutsfattandet. Kapaciteten i ministeriet för informationssamhället och förvaltningen måste förbättras när det gäller att driva på och samordna reformen av den offentliga förvaltningen. Ett starkt politiskt engagemang är fortsatt av största vikt för att garantera den offentliga förvaltningens professionalism, särskilt vad gäller utnämningen av ledande befattningar, och respekten för principerna om transparens, meriter och rättvis representation i enlighet med lagstiftningens anda och lydelse.

Landets rättssystem har nått en viss nivå av förberedelser och goda framsteg har gjorts, särskilt under den senaste delen av rapporteringsperioden. Tillbakagången under de föregående åren har börjat vändas genom avgörande åtgärder som vidtagits under de senaste månaderna, särskilt för att börja återupprätta domstolsväsendets självständighet. Landet har antagit en trovärdig ny strategi för reformering av rättsväsendet som kommer att ligga till grund för ytterligare reformer inom detta område och viktig lagstiftning har ändrats i enlighet med Venedigkommissionens rekommendationer och de brådskande reformprioriteringarna. Den särskilda åklagarmyndigheten möter mindre motstånd från domstolarna, vilket gör att dess arbete blir mer effektivt. Det kommer att krävas oförminskade ansträngningar för att ta itu med utestående rekommendationer och för att säkerställa att domstolsväsendet kan fungera utan otillbörlig inflytande.

När det gäller kampen mot korruption har landet nått en viss nivå av förberedelser. Det finns en lagstiftningsram och en institutionell ram och dessutom finns det resultat såväl avseende förebyggande åtgärder och lagföring, även om antalet slutliga domar i mål som rör korruption på hög nivå fortfarande är begränsade. Korruptionen är fortfarande allmänt utbredd på många områden och fortsätter att utgöra ett allvarligt problem. Institutionernas kapacitet att åtgärda korruption på ett effektivt sätt har uppvisat strukturella och operativa brister. Politisk inblandning utgör fortsatt en risk.

I kampen mot organiserad brottslighet har landet nått en viss nivå av förberedelser. Lagstiftningsramen överensstämmer i stort sett med EU:s normer och ansträngningarna för att genomföra strategier måste fortsätta. Landet har vidtagit steg för att reformera systemet för avlyssning av information och för att ta itu med de sammanhängande brådskande reformprioriteringarna. Mer måste göras för att effektivt bekämpa vissa typer av brottslighet, såsom penningtvätt och ekonomisk brottslighet. Samordning bland alla relevanta berörda parter är avgörande. Resultaten måste förbättras vad gäller utredningar, lagföring och fällande domar vid bekämpningen av organiserad brottslighet. Antalet fällande domar är fortfarande lågt.

Den rättsliga och institutionella ramen för skydd av de grundläggande rättigheterna är i stort sett införd och efterlevnaden av EU:s normer för mänskliga rättigheter har förbättrats genom reformer. Det krävs fortsatta ansträngningar för ett fullständigt genomförande. Det är positivt att landet har ratificerat konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (även känd som Istanbulkonventionen) samt har infört de nödvändiga rättsliga reformerna för att fastställa en extern tillsynsmekanism över de brottsbekämpande myndigheterna och att ändringarna av ramen för icke-diskriminering har utformats på ett inkluderande sätt. Situationen i fängelser och psykiatriska institutioner måste åtgärdas, hatbrott och hatpropaganda måste följas upp och organ som har i uppgift att skydda och främja mänskliga rättigheter måste stärkas. Det behövs mer ansträngningar för att inkludera romerna. Vad gäller yttrandefrihet har landet nått en viss nivå av förberedelser och gjort goda framsteg, särskilt genom ett förbättrat medieklimatet och minskade påtryckningar på journalister. Landet måste ta itu med återstående utmaningar, bl.a. reformen av det offentliga programföretaget.

När det gäller regionalt samarbete har landet fortsatt sina goda förbindelser med andra utvidgningsländer och har deltagit aktivt i regionala initiativ. Avgörande åtgärder har vidtagits för att förbättra grannförbindelserna, bl.a. genom ikraftträdandet av det bilaterala avtalet med Bulgarien. Namntvisten med Grekland måste lösas snarast. Samtalen om namntvisten har intensifierats under Förenta nationernas överinseende. Konstruktiva diskussioner på premiär- och utrikesministernivå har gjort en positiv bedömning av framstegen med genomförandet av de förtroendeskapande åtgärderna. Det gemensamma tillkännagivandet från premiärministrarna från Grekland och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien i januari 2018, vilket omfattade namnbytet på Skopjes flygplats och en motorväg och fortskridandet med några försenade EU-initiativ, utgör konkreta tecken på ett stärkt ömsesidigt förtroende.

När det gäller de ekonomiska kriterierna har f.d. jugoslaviska republiken Makedonien gjort vissa framsteg och har nått en god nivå av förberedelser i fråga om att utveckla en fungerande marknadsekonomi. Trots det politiska dödläget under den första halvan av året har beaktansvärda förbättringar ägt rum, särskilt vad gäller förvaltningen av de offentliga finanserna och öppenheten. Väsentliga ekonomiska svagheter kvarstår emellertid. Dessa omfattar brister i företagsklimatet, såsom bristande avtalsefterlevnad och en stor informell ekonomi. Strukturella problem på arbetsmarknaden reflekteras genom låga arbetskraftstal och hög arbetslöshet. Den makroekonomiska miljön försämrades under första halvan av 2017, eftersom den långdragna politiska krisen påverkade investeringarna. Budgetpolitiken är inriktad på kortsiktiga åtgärder och en hållbar konsolideringsplan saknas.

Ekonomin har gjort vissa framsteg och är måttligt förberedd när det gäller att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom EU. Ytterligare framsteg har gjorts mot en diversifiering av exporten och produkter med högre mervärde inom tillverkningssektorn. Handels- och investeringsförbindelserna med EU fortsatte att intensifieras. Ekonomin har fortsatt att lida av brister i läroplanerna, en låg innovationsgrad och viktiga investeringsluckor, vilket i synnerhet omfattar den offentliga infrastrukturen.

När det gäller förmågan att fullgöra de skyldigheter som följer av ett medlemskap år landet måttligt förberedd på de flesta områden, bl.a. konkurrens, transport och energi. Landet har nått en god nivå av förberedelser på områden såsom bolagsrätt, tullunionen, transeuropeiska nät samt vetenskap och forskning. Ytterligare ansträngningar krävs på alla områden, särskilt på de få områden där landet befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna, t.ex. fri rörlighet för arbetstagare. Man bör också inrikta sig mer på den administrativa kapaciteten och det faktiska genomförandet. Landet har fortsatt att förbättra sina anpassningar till EU:s deklarationer och rådets beslut om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.  

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har fortsatt att hantera effekterna av migrations- och flyktingkrisen. Landet håller på att förhandla fram ett statusavtal med Europeiska unionen om de åtgärder som Europeiska gräns- och kustbevakningen ska genomföra i landet. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har vidtagit ansträngningar för att förbättra sin rättsliga ram. Arbete pågår med att ändra utlänningslagen. Landet har fortsatt att genomföra sin resolution om migrationspolitiken. Landet har fortsatt sina ansträngningar för att förbättra asylsystemet och hanteringen av migrationsfrågor. Det krävs fortfarande en systematisk registrering av migranter och en skyddsmedveten profilering, för att garantera hanteringen av dessa individers behov. I detta avseende måste f.d. jugoslaviska republiken Makedonien införa en återvändandemekanism för irreguljära migranter som överensstämmer med EU:s regelverk samt stegvis anpassa sin viseringspolitik till unionens. Landet har fortsatt att samarbeta med grannländer och medlemsstater, särskilt på en teknisk nivå, och har gjort avsevärda insatser för att tillhandahålla skydd och humanitär hjälp, främst med EU-stöd.

Albanien

Vad gäller de politiska kriterierna fortsatte de starka motsättningarna i det politiska etablissemanget. Verksamheten i parlamentet har påverkats av en förlängd bojkott från oppositionens sida i början av 2017, vilken även försenade utnämningen av institutionerna för rättslig omprövning. I maj kunde verksamheten i parlamentet återupptas genom ett avtal mellan det huvudsakliga regerande partiet och oppositionen, vilket medförde vissa förändringar av den rättsliga ramen för val. Detta gynnade en smidig organisering av de allmänna valen i juni, även om vissa av rekommendationerna från kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa fortfarande inte är uppfyllda. Vissa framsteg har gjorts för att förbättra hur det nationella rådet för det civila samhället fungerar. Ytterligare ansträngningar behövs för att involvera organisationer i det civila samhället som del av en inkluderande politisk dialog.

Albanien är måttligt förberedd vad gäller reformen av den offentliga förvaltningen. Ansträngningarna har fortsatt, vilket har medfört vissa framsteg vad gäller effektiviteten och insynen vid tillhandahållandet av offentliga tjänster, utbildning av offentliganställda, mer transparenta rekryteringsförfaranden och ett allmänt stärkande av meritbaserade förfaranden för offentliga tjänster. Dessa resultat ska befästas ytterligare för att säkerställa en mer effektiv, avpolitiserad och professionell offentlig förvaltning.

Albaniens rättssystem har nått en viss nivå av förberedelser. Genomförandet av den omfattande och genomgripande reformen av rättsväsendet har fortsatt och sammantaget medfört goda framsteg. Processen för omprövningen av alla domare och åklagare har påbörjats och ger första konkreta resultat. Detta förfarande har stöd över partigränserna, genomförs av en självständig myndighet och är föremål för internationell övervakning. Venedigkommissionen har bekräftat att det är förenligt med Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Under Europeiska kommissionens ledning har en internationell granskningsgrupp utsetts för att övervaka förfarandet under hela genomförandet. Sekundära institutioner som stödjer processen har avslutat sina första rapporter om kompetensbedömning, bakgrundskontroller och deklarationer av tillgångar.

Albanien kvarstår på en viss nivå av förberedelser i kampen mot korruption. Goda framsteg har gjorts, särskilt genom de ändringar som har gjorts av straffprocesslagen. En kedja av specialiserade organ för bekämpning av korruption, bl.a. en specialiserad åklagarmyndighet, har inrättats. Antalet slutliga fällande domar mot offentliganställda på lägre eller mellannivå har ökat jämfört med den tidigare rapporteringsperioden. Fällande domar mot högre tjänstemän ägde oftast rum inom domstolsväsendet (domare och åklagare). Andelen slutliga fällande domar mot högre tjänstemän var emellertid sammantaget fortfarande låg. Korruptionen är fortfarande allmänt utbredd på många områden och fortsätter att utgöra ett allvarligt problem.

Albanien har nått en viss nivå av förberedelser i kampen mot organiserad brottslighet. Sammantaget har vissa framsteg gjorts under rapporteringsperioden, särskilt i kampen mot cannabisodling. Albanien måste bygga vidare på operativa resultat inom detta område, förverka fler tillgångar som tillhör kriminella ligor och sträva efter att alla befintliga lager av cannabis ska förstöras. Ändringar av lagen för att bekämpa maffian och straffprocesslagen har skapat förutsättningar för mer effektiva brottsutredningar. Albanien har deltagit framgångsrikt i det internationella polissamarbetet och har intensifierat sin samverkan, särskilt med EU:s medlemsstater. På nationell nivå måste det effektiva samarbetet mellan polis och åklagare fortfarande förbättras. Med avseende på resultat, har få framsteg gjorts vad gäller nedmontering av organiserade kriminella grupper. Antalet slutliga fällande domar i mål om organiserad brottslighet är fortsatt mycket lågt och har endast ökat marginellt. Fler ansträngningar krävs för att ta i tu med penningtvätt, kriminella tillgångar och omotiverade förmögenheter.

Albanien har ratificerat de flesta internationella konventioner om mänskliga rättigheter och har utvecklat sin rättsliga ram i linje med EU:s normer. Tillsynen av efterlevnaden och övervakningen av mekanismerna för skydd av de mänskliga rättigheterna måste fortfarande stärkas. När det gäller yttrandefrihet har Albanien nått en viss/måttlig nivå av förberedelser. Vissa framsteg har gjorts när det gäller att stärka tillsynsmyndighetens och det statliga radio- och tv-bolagets oberoende men det krävs fortfarande större insyn när det gäller statliga reklamkampanjer i medierna. Framsteg måste göras inom området för äganderätten med en uppdatering av den nuvarande lagstiftningen och en förstärkning av den institutionella samordningen. De institutionella mekanismerna för att skydda barnets rättigheter och åtgärda könsrelaterat våld är fortfarande bristfälliga. Viktiga åtgärder har vidtagits för att förbättra den rättsliga ramen för respekt för och skydd av minoriteter, men viktig sekundärlagstiftning måste utvecklas. Levnadsvillkoren för romer och balkanska egyptier (ashkali) måste förbättras.

Albanien har fortsatt att delta aktivt i det regionala samarbetet och upprätthålla goda grannförbindelser. Viktiga åtgärder har vidtagits för att behandla bilaterala frågor med Grekland.

När det gäller de ekonomiska kriterierna har Albanien gjort vissa framsteg och är måttligt förberedd i fråga om att utveckla en fungerande marknadsekonomi. Förhållandet mellan statsskulden och BNP och det nuvarande underskottet i bytesbalansen har minskat. Den ekonomiska tillväxten har ökat ytterligare och arbetslösheten har minskat men är fortfarande hög. Antalet nödlidande lån inom banksektorn har minskat, men bankernas utlåning till företagen går fortfarande trögt. Framsteg har gjorts med viktiga reformer för att förbättra företagsklimatet men ytterligare ansträngningar krävs, däribland en minskning av den informella ekonomin. Den omfattande reformen av rättsväsendet har gått framåt men måste genomföras i sin helhet. Den nya konkurslagen har trätt i kraft och borde stärka konkursförfarandet. Företagen omfattas emellertid fortfarande av omständliga föreskrifter, och brister i rättsstaten fortsätter att hämma företagen och avskräcka investerare.

Albanien har gjort vissa framsteg och har nått en viss nivå av förberedelser när det gäller den kapacitet som krävs för att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom EU. Framsteg har särskilt gjorts vad gäller energi och transportinfrastruktur och digitalisering, även om det fortfarande finns brister som hindrar Albaniens konkurrenskraft och handel. Utbildningens kvalitet måste dock höjas på alla nivåer för att bättre utrusta människor med den kompetens de behöver för att tillgodose arbetsmarknadens behov. Den internationella handeln har inte utvecklats till sin fulla potential och är koncentrerad till vissa sektorer. Albaniens kapacitet vad gäller forskning, utveckling och innovation är fortfarande låg.

Albanien har fortsatt att anpassa sin lagstiftning till EU:s krav på ett antal områden och därigenom förbättrat sin förmåga att fullgöra de skyldigheter som följer av ett medlemskap. Landet har nått en måttlig nivå av förberedelser på många områden, t.ex. inom finansiell kontroll, utbildning och kultur, eller en viss nivå av förberedelser, bl.a. inom offentlig upphandling och på statistikområdet. Albanien kommer att behöva fortsätta sina ansträngningar när det gäller de övergripande förberedelserna inför antagandet och tillämpningen av EU:s regelverk. Landet bör fortsätta att arbeta för att utveckla transport- och energinäten, även i syfte att förbättra sammankopplingen i hela regionen. Den administrativa kapaciteten och yrkesmässiga normerna i de organ som ska ansvara för att genomföra EU:s regelverk måste stärkas och tillsynsorganens oberoende skyddas. Att förbättra insynen och redovisningsskyldigheten, särskilt för att säkerställa att systemet för offentlig upphandling och förvaltningen av de offentliga finanserna fungerar effektivt, ändamålsenligt och öppet, förblir avgörande. Albanien har fortsatt med sin fullständiga anpassning till alla politiska ståndpunkter och förklaringar inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

Antalet ogrundade asylansökningar från albanska medborgare riktade till EU:s medlemsstater och Schengenassocierade länder är fortsatt högt. Albanien har visat engagemang och har vidtagit ett antal åtgärder, bl.a. stärkt bilateral samverkan med relevanta EU-medlemsstater. Dessa åtgärder har medfört positiva resultat. Det krävs ytterligare beslutsamma åtgärder för att på ett effektivt sätt ta itu med detta fenomen, bl.a. inom ramen för mekanismen för uppföljning av viseringsliberaliseringen. Albanien måste införa en återvändandemekanism för irreguljära migranter som överensstämmer med EU:s regelverk, samt stegvis anpassa sin viseringspolitik till unionens. 

Bosnien och Hercegovina

När det gäller de politiska kriterierna måste valförfarandena snarast ändras för att säkerställa en välfungerande organisation av valet i oktober 2018 och ett smidigt genomförande av resultaten. I detta avseende måste alla politiska ledare ta sitt ansvar och hitta en lösning för parlamentets övre kammare. Författningsdomstolens beslut från år 2010 avseende respekten för den grundläggande demokratiska rättigheten för medborgarna i Mostar att rösta i lokala val har fortfarande inte verkställas. Antagandet av lagstiftning som härstammar från reformagendan, bl.a. antagandet av punktskattelagstiftningen, påverkades negativt av spänningar mellan de styrande koalitionspartierna och motstånd från oppositionspartier i parlamentet på statlig nivå och entitetsnivå, vilket har medfört att reformtakten har bromsats. Reformagendan har genomförts på ett effektivt sätt när den statliga nivån och entitetsnivåerna har samarbetat på ett samordnat sätt. Bosnien och Hercegovinas författning står fortfarande i strid med Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, i enlighet med avgörandet i Sejdić-Finci-målet och relaterade mål.

Arbetet i Bosnien och Hercegovinas presidentråd påverkades negativt av att ledamöterna uttryckte olika ståndpunkter i ett flertal frågor som ingår av dess befogenheter på det utrikespolitiska området. Regeringen antog ytterligare strategier för hela landet inom områden såsom miljö och landsbygdsutveckling. Med undantag för ett fåtal reformer och särskilt antagandet av punktskattelagstiftningen försenades genomförandet av ett antal reformer på grund av oenighet mellan de regerande koalitionsmedlemmarna. Landsomfattande strategier inom områden såsom energi, sysselsättning eller förvaltningen av de offentliga finanserna måste fortfarande antas. Samordningsmekanismen för EU-frågor började fungera från juni 2017 med förberedelsen av landets svar på kommissionens opinionsundersökning. Ett nationellt program för tillnärmning av landets lagstiftning till EU:s regelverk har ännu inte antagits.

Bosnien och Hercegovina befinner sig i ett tidigt skede i fråga om reformen av den offentliga förvaltningen och inga framsteg har gjorts under det senaste året. En landsomfattande strategi för reform av den offentliga förvaltningen håller på att utvecklas och måste fortfarande antas. Ytterligare fragmentering av den offentliga förvaltningen i den federala entieten och på kantonsnivå ökar risken för politisering. Bosnien och Hercegovina har nått en viss nivå av förberedelser vad gäller dess rättssystem. Vissa framsteg har gjorts i fråga om domstolsväsendet, men sammantaget går reformerna framåt i långsam takt. En omarbetning av straffprocesslagen bör göras i överensstämmelse med internationella normer och ska inte undergräva institutionernas förmåga att ta itu med allvarlig organiserad brottslighet, korruption och andra rättsstatliga utmaningar. En viss nivå av förberedelser har även nåtts i kampen mot korruption. Korruptionen är emellertid utbredd och fortsätter att utgöra ett orosmoment. Bosnien och Hercegovina har nått en viss nivå av förberedelser i kampen mot organiserad brottslighet. Vissa framsteg har gjorts, särskilt genom antagandet av en ny strategi för bekämpning av organiserad brottslighet och fullgörande av handlingsplanen om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta gör att Bosnien och Hercegovina inte längre kommer att övervakas av arbetsgruppen för finansiella åtgärder. Det krävs emellertid betydande ansträngningar vad gäller finansiella utredningar och förbättring av kapaciteten för att motverka terrorism samt ökat samarbete med grannländer i gränsförvaltningsfrågor.

Vissa framsteg har uppnåtts vad gäller mänskliga rättigheter och minoritetsfrågor. Det krävs emellertid fortfarande en avsevärd förbättring av de strategiska, rättsliga, institutionella och politiska ramarna för respekten för de mänskliga rättigheterna. Detta omfattar yttrandefriheten, där politiska påtryckningar och hot mot journalister har fortsatt, bl.a. fysiska och verbala attacker. Bristande faktiskt genomförande av lagstiftningen om förebyggande av och skydd för könsrelaterat våld, särskilt våld i hemmet, är fortsatt ett orosmoment. Ett mer omfattande och integrerat tillvägagångssätt i fråga om den romska befolkningen krävs för att främja deras sociala integration.

Bosnien och Hercegovinas anpassning till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik måste fortfarande förbättras.

Vad gäller ekonomisk utveckling och konkurrenskraft, har Bosnien och Hercegovina gjort vissa framsteg, men befinner sig fortfarande i ett tidigt skede när det gäller att utveckla en fungerande marknadsekonomi. Vissa förbättringar av företagsklimatet har uppnåtts och den finansiella sektorn har stärkts. Viktiga återstående frågor är brister i rättsstatsprincipen, ett fortsatt dåligt företagsklimat, en fragmenterad och ineffektiv offentlig förvaltning och stor obalans på arbetsmarknaden som hänger ihop med ett bristfälligt utbildningssystem, bristfälliga institutionella kapaciteter och ett svagt investeringsklimat. Dessutom är den informella ekonomin fortfarande betydande.

Bosnien och Hercegovina har gjort vissa framsteg och befinner sig fortfarande i ett tidigt skede när det gäller att åstadkomma den kapacitet som krävs för att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen. Den sammantagna utbildningsnivån och utgifterna för forskning och utveckling är fortsatt låga. Kvaliteten på det fysiska kapitalet påverkas negativt av otillräckliga investeringar. Infrastrukturen för transporter och energi är inte tillräckligt utvecklade. De strukturella anpassningarna sker långsamt, även om det har skett en viss diversifiering av landets regionala handelsstruktur.

Kapaciteten för att hantera migration måste stärkas, särskilt när det gäller utsatta grupper. Bosnien och Hercegovina måste införa en återvändandemekanism för irreguljära migranter. 

Kosovo

När det gäller de politiska kriterierna, hölls förtida val i Kosovo i juni 2017. Ett nytt parlament och en ny regering tillträdde i september. Så här långt har den nya styrande koalitionen haft begränsad framgång när det gäller att föra fram EU-relaterade reformer och uppnå samförstånd i strategiska frågor för Kosovo. Den fortsatta politiska fragmenteringen och polariseringen har påverkat parlamentets roll negativt och har haft negativ påverkan på regeringens effektivitet. Motstånd från vissa parlamentsledamöter, bl.a. användning av tårgas, har hindrat parlamentets arbete. Ratificeringen av avtalet med Montenegro om gränsdragningen i mars 2018 var ett viktigt genombrott.

Det parlaments- och kommunalval som hölls 2017 var i allmänhet konkurrensutsatt och välorganiserat på de flesta håll i Kosovo. Mönster av trakasserier inom många kosovoserbiska kommuner, vilka i synnerhet riktade sig mot kandidater som inte tillhörde partiet Srpska Lista, medför emellertid oro.

Situationen i norra Kosovo medför särskilda utmaningar. Utredningen av mordet på den kosovoserbiske politikern Oliver Ivanović i januari 2018 fortsätter.

Försök av ledamöter i Kosovos parlament i december 2017 att upphäva lagen om specialiserade avdelningar och den specialiserade åklagarmyndigheten har medfört allvarlig oro. Det är avgörande att Kosovo helt uppfyller sina internationella åtaganden vad gäller de specialiserade avdelningarna och den specialiserade åklagarmyndigheten och visar fullständigt och entydigt engagemang för dessa institutioner.

En viss nivå av förberedelser har nåtts i fråga om reform av den offentliga förvaltningen. Vissa framsteg har gjorts, särskilt genom översynen av myndigheter och självständiga (eller delvis självständiga) organ. Den fortsatta politiseringen av den offentliga förvaltningen är fortfarande ett orosmoment och påverkar den offentliga förvaltningens effektivitet och professionella oberoende negativt.

Kosovos rättssystem befinner sig i ett tidigt skede. Vissa framsteg har gjorts genom genomförandet av lagarna i 2015 års lagpaket gällande rättsväsendet. Integreringen av kosovoserbiska domare och åklagare och deras stödpersonal över hela Kosovo i landets rättssystem var ett viktigt framsteg under 2017. Domstolsväsendet är fortfarande sårbart för otillbörligt politiskt inflytande och det krävs oförminskade ansträngningar för att de rättsstatliga institutionerna ska kunna bygga upp sin kapacitet. Rättskipningen är fortfarande långsam och ineffektiv.

Kosovo befinner sig i ett tidigt skede av förberedelserna/har nått en viss nivå av förberedelser inom korruptionsbekämpning. Kosovo har gjort vissa framsteg i fråga om resultat i fråga om utredning och lagföring av mål som rör korruption på hög nivå och organiserad brottslighet, bl.a. i form av slutliga fällande domar. Framsteg har även gjorts avseende beslag av tillgångar, även om det fortfarande föreligger få fall av slutligt förverkande. Korruptionen är utbredd och fortsätter att utgöra ett orosmoment. Samordnade ansträngningar krävs för att åtgärda detta problem på ett omfattande och strategiskt sätt.

Kosovo befinner sig dock i ett tidigt skede i kampen mot organiserad brottslighet. Vissa framsteg har gjorts i fråga om resultat i mål som rör korruption på hög nivå och organiserad brottslighet. Medan det fler tillgångar tas i beslag, är antalet slutliga domar, finansiella utredningar och slutligt förverkande av tillgångar lågt. Brottsbekämpande organ kämpar för att bekämpa den organiserade brottsligheten i norra Kosovo på ett effektivt sätt. Vissa framsteg har gjorts i kampen mot terrorismen, bl.a. genom åtgärder för att ta itu med våldsam extremism och radikalisering och genom att hindra medborgare från att ansluta sig till konflikter utomlands. Myndigheterna i Kosovo måste vara mer effektiva i sina ansträngningar för att bekämpa penningtvätt och den relevanta lagstiftningen bör anpassas till EU:s regelverk och internationella normer.

Den rättsliga ramen garanterar i stort sett skyddet av mänskliga och grundläggande rättigheter i linje med EU:s normer. Ytterligare arbete krävs dock vad gäller tillsynen av efterlevnaden. Genomförandet av strategier för mänskliga rättigheter och lagstiftning undergrävs ofta av otillräckliga finansiella och andra resurser, särskilt på lokal nivå, begränsade politiska prioriteringar och brist på samordning. Mer måste göras för att på ett effektivt sätt garantera rättigheter för personer som tillhör minoriteter, bl.a. romer och ashkali och fördrivna personer, för att säkerställa jämställdhet mellan kvinnor och män i praktiken, för att inrätta ett integrerat skyddssystem för barn och för att stärka skyddet för kulturarv. Kosovo har nått en viss nivå av förberedelser i fråga om yttrandefrihet, vilket införlivats med författningen. Kosovo åtnjuter ett pluralistiskt och livligt medieklimat. Emellertid har hoten och attackerna mot journalister fortsatt. Parlamentet har visat begränsat engagemang när det gäller att finna en lösning för en hållbar finansiering av det statliga radio- och tv-bolaget, vilket gör det känsligt för politiska påtryckningar.

Vad avser de ekonomiska kriterierna har Kosovo gjort goda framsteg och befinner sig i ett tidigt skede när det gäller att utveckla en fungerande marknadsekonomi. Affärsklimatet har förbättrats och regeringen har uppfyllt de finanspolitiska bestämmelserna om budgetunderskott. De sociala trygghetsförmånerna för krigsveteraner fortsätter emellertid att utgöra en utmaning för de offentliga finanserna. Den informella ekonomin är fortfarande utbredd. Det ökade arbetskraftsdeltagandet har inte medfört några motsvarande vinster för sysselsättningen, vilket innebär att arbetslösheten har ökat ytterligare. Detta har särskilt påverkat kvinnor och ungdomar och icke yrkesutbildade arbetare. Trots en stark exportökning avspeglar underskottet i handelsbalansen en svag produktionsbas.

Kosovo har gjort vissa framsteg och befinner sig i ett tidigt skede vad gäller den kapacitet som krävs för att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom EU. Inga framsteg har gjorts för att förbättra utbildningens kvalitet och åtgärda luckor på arbetsmarknaden. Kosovo har gjort vissa framsteg för att förbättra väginfrastrukturen, men det återstår fortfarande stora luckor i järnvägens infrastruktur och i energisektorn. De strukturella förändringarna i ekonomin är långsamma, eftersom den är beroende av detaljhandelssektorn. Integrationen med EU hämmas av det långsamma genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet.

Kosovo har fortsatt ansträngningarna för att bibehålla goda och konstruktiva bilaterala relationer med andra utvidgningsländer. Kosovo är representerat i de flesta regionala organisationer som omfattas av överenskommelsen om regional representation och samarbete mellan Belgrad och Pristina från år 2012.

När det gäller normaliseringen av förbindelserna med Serbien har Kosovo vidmakthållit sitt engagemang i dialogen. Kosovo måste dock fortfarande vidta betydande ansträngningar för att genomföra befintliga avtal och bidra till att fastställa omständigheter som gynnar en fullständig normalisering av relationerna med Serbien. Dessa ska definieras i ett rättsligt bindande avtal.

Vad gäller anpassningen till EU:s normer befinner sig Kosovo i ett tidigt skede. På vissa områden har anpassningen av lagstiftningen fortsatt, men genomförandet är bristfälligt. Vissa framsteg har gjorts inom området för fri rörlighet för varor och tjänster, offentlig upphandling och konkurrens samt genom förbättring av företagsklimatet. Inom området för beskattning och tullar gjordes även vissa framsteg i fråga om skatteuppbörd och förenklade förvaltningsförfaranden, men Kosovo bör intensifiera kampen mot den informella ekonomin och skatteflykt. Energisektorn står fortfarande inför betydande utmaningar. Inga framsteg har gjorts när det gäller hanteringen av miljöfrågor. Sammantaget måste Kosovo förbättra sin administrativa kapacitet och samordning inom samtliga sektorer, för att säkerställa ett effektivt genomförande av EU:s regelverk.

Myndigheterna har gjort framsteg när det gäller att hantera reguljär och irreguljär migration. Dessa ansträngningar ska fortsättas och byggas vidare på. Kosovo måste införa en mekanism för återvändande för irreguljära migranter. 

Bilaga 2 – Viktig statistik

(1)

Fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster, finansiella tjänster, jordbruk och landsbygdsutveckling, fiske, transportpolitik, tullunion och yttre förbindelser.

(2)

Alla dessa grupper beaktas under det bredare samlingsnamnet ”romer” inom EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer.