(1)

Den globala ekonomin blir snabbt digital, vilket har lett till att nya affärsmetoder har växt fram. Digitala företag kännetecknas av att deras verksamheter är starkt kopplade till internet. Digitala företag förlitar sig i stor utsträckning på förmågan att bedriva verksamhet på distans med begränsad fysisk närvaro eller ingen fysisk närvaro alls, på slutanvändarnas bidrag till värdeskapandet, och på betydelsen av immateriella tillgångar.

(1)

Den globala ekonomin blir snabbt digital, vilket har lett till att nya affärsmetoder har växt fram. Digitala företag kännetecknas av att deras verksamheter är starkt kopplade till internet. Digitala företag förlitar sig i stor utsträckning på förmågan att bedriva verksamhet på distans med begränsad eller ingen fysisk eller skatteskyldig närvaro alls i ett visst land , på slutanvändarnas bidrag till värdeskapandet, och på betydelsen av immateriella tillgångar.

(2)

De nuvarande bolagsskattereglerna utformades främst under 1900-talet för traditionella företag. De baseras på tanken att beskattningen bör ske där värdet skapas. Tillämpningen av de nuvarande reglerna på den digitala ekonomin har dock lett till avvikelser mellan den plats där vinsten beskattas och den plats där värdet skapas, särskilt för affärsmodeller som är starkt beroende av användarnas deltagande. Det har därför blivit uppenbart att de nuvarande bolagsskattereglerna för beskattning av den digitala ekonomins vinster är olämpliga och måste ses över.

(2)

De nuvarande bolagsskattereglerna utformades främst under 1900-talet för traditionella företag. De baseras på tanken att beskattningen bör ske där värdet skapas. Tillämpningen av de nuvarande reglerna på den digitala ekonomin har dock lett till avvikelser mellan den plats där vinsten beskattas och den plats där värdet skapas, särskilt för affärsmodeller som är starkt beroende av användarnas deltagande. Digitaliseringen har förändrat användarnas roll på ett sätt som gjort det möjligt för dem att bli mer involverade i den värdeskapande processen. Det har därför blivit uppenbart att de nuvarande bolagsskattereglerna för beskattning av den digitala ekonomins vinster inte beaktar denna nya faktor och därför omedelbart måste ses över.

(2a)

Målet är att åtgärda skillnaden mellan beskattning av digitala inkomster och beskattning av traditionella inkomster. I nuläget har digitala företag en effektiv skattesats på i genomsnitt endast 9,5  %, jämfört med 23,2  % för traditionella affärsmodeller  (1a) . Ett skattesystem måste vara rättvist och gagna samhället i stort. Lika förutsättningar bör gälla för alla företag som verkar på den inre marknaden.

(3)

Den översynen är viktig för den digitala inre marknaden (3) med tanke på att den digitala inre marknaden behöver ett modernt och stabilt skatteregelverk för den digitala ekonomin för att stimulera innovation, bekämpa fragmentering av marknaden och göra det möjligt för alla aktörer att dra nytta av den nya dynamiken på marknaden på rättvisa och välavvägda villkor.

(3)

Den översynen är viktig för den digitala inre marknaden (3) med tanke på att den digitala inre marknaden behöver ett rättvist, modernt och stabilt skatteregelverk för den digitaliserade ekonomin för att stimulera innovation och tillväxt för alla , bekämpa fragmentering av marknaden och göra det möjligt för alla aktörer att dra nytta av den nya dynamiken på marknaden på rättvisa och välavvägda villkor. Digitaliseringen påverkar hela ekonomin. vilket går utöver inrättandet av en skatt på digitala tjänster. Skattereglerna bör därför reformeras. De ad hoc-åtgärder som ingår i detta direktiv får inte försena arbetet med beskattningen av en betydande digital närvaro och inkluderandet av sådan beskattning i en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

(5)

Med tanke på att problemet med beskattning av den digitala ekonomin är av global karaktär, vore det bästa att finna en multilateral och internationell lösning på det. Kommissionen deltar därför aktivt i den internationella diskussionen. Arbetet inom OECD pågår för närvarande. Att göra framsteg på internationell nivå är dock en utmaning. Därför vidtas åtgärder för att anpassa bolagsskattereglerna på unionsnivå (6) och uppmuntra att avtal ingås med jurisdiktioner utanför unionen (7), så att regelverket för bolagsskatt passar för de nya digitala affärsmodellerna.

(5)

Med tanke på att problemet med beskattning av den digitala ekonomin är av global karaktär, vore det bästa att finna en multilateral och internationell lösning på det. Kommissionen deltar därför aktivt i den internationella diskussionen. Arbetet inom OECD , Internationella valutafonden (IMF), Förenta nationerna (FN) och Världsbanksgruppen, som tillsammans utgör samarbetsplattformen för skatter, pågår för närvarande. Att göra framsteg på internationell nivå är dock en utmaning. Därför vidtas åtgärder för att anpassa bolagsskattereglerna på unionsnivå (6) och uppmuntra att avtal ingås med jurisdiktioner utanför unionen (7), så att regelverket för bolagsskatt passar för de nya digitala affärsmodellerna. Samstämmighet med det inkluderande ramverket mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster bör säkerställas för att garantera att det inte förekommer några avvikelser från de internationella standarderna och undvika ökad komplexitet.

(6)

I väntan på sådana åtgärder, som det kan ta tid att anta och genomföra, känner sig medlemsstaterna pressade att agera i denna fråga med tanke på risken att deras bolagsskattebaser urholkas betydligt med tiden. Icke samordnade åtgärder som vidtas av medlemsstaterna individuellt kan fragmentera den inre marknaden och snedvrida konkurrensen, hindra utvecklingen av nya digitala lösningar och hämma unionens konkurrenskraft i stort. Därför är det nödvändigt att införa en harmoniserad strategi med en tillfällig lösning för att hantera problemet på ett riktat sätt tills en övergripande lösning finns på plats.

(6)

I väntan på sådana åtgärder, som det kan ta tid att anta och genomföra, känner sig medlemsstaterna pressade att agera i denna fråga med tanke på risken att deras bolagsskattebaser urholkas betydligt med tiden. Icke samordnade åtgärder som vidtas av medlemsstaterna individuellt kan fragmentera den inre marknaden och snedvrida konkurrensen, hindra utvecklingen av nya digitala lösningar och hämma unionens konkurrenskraft i stort. Därför är det nödvändigt att införa en harmoniserad strategi med en tillfällig lösning för att hantera problemet på ett riktat sätt tills en övergripande lösning finns på plats. Den tillfälliga lösningen bör vara tidsmässigt begränsad för att undvika att den oavsiktligt blir permanent. Det bör därför införas en tidsfristklausul som innebär att detta direktiv automatiskt upphör att gälla när en heltäckande lösning uppnås, helst på internationell nivå. Om ingen heltäckande lösning har nåtts senast den 31 december 2020 bör kommissionen överväga ett förslag på grundval av artikel 116 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken Europaparlamentet och rådet ska agera i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Detta är av största vikt för att utan dröjsmål nå en överenskommelse i syfte att undvika en mångdubbling av ensidiga nationella digitala skatter i medlemsstaterna.

(7)

Syftet med denna tillfälliga lösning bör vara att införa ett gemensamt system för en skatt för digitala tjänster på vissa företags intäkter som härrör från tillhandahållande av vissa digitala tjänster. Åtgärden bör vara enkel att genomföra och inriktas på intäkter som härrör från tillhandahållandet av digitala tjänster där användarna bidrar på ett betydande sätt till värdeskapandeprocessen. Denna faktor (användarnas värdeskapande) ligger även till grund för åtgärden för bolagsskatteregler, vilken beskrivs i skäl 5.

(7)

Syftet med denna tillfälliga lösning bör vara att införa ett gemensamt system för en skatt för digitala tjänster på vissa företags intäkter som härrör från tillhandahållande av vissa digitala tjänster , inbegripet onlineinnehåll . Åtgärden bör vara enkel att genomföra och inriktas på intäkter som härrör från tillhandahållandet av digitala tjänster där användare och immateriella tillgångar bidrar på ett betydande sätt till värdeskapandeprocessen. Dessa faktorer (användarnas värdeskapande och ett starkt beroende av immateriella tillgångar ) ligger även till grund för åtgärden för bolagsskatteregler, vilken beskrivs i skäl 5.

(9)

Skatten på digitala tjänster bör endast tas ut på intäkter som härrör från tillhandahållandet av vissa digitala tjänster . De digitala tjänster som omfattas bör vara sådana tjänster som är starkt beroende av användarnas deltagande, och där skillnaden mellan den plats där vinsten beskattas och den plats där användarna befinner sig vanligen är störst. Det är intäkterna från behandlingen av användarnas bidrag som bör beskattas, inte användarnas deltagande i sig.

(9)

Skatten på digitala tjänster bör tas ut på intäkter som härrör från tillhandahållandet av digitala tjänster som är starkt beroende av användarnas värdeskapande och av deras förmåga att leverera tjänster utan eller med mycket begränsad fysisk närvaro. I dessa fall är skillnaden mellan den plats där vinsten beskattas och den plats där användarna befinner sig vanligen störst.

(10)

Beskattningsbara intäkter bör särskilt vara intäkter som härrör från tillhandahållandet av följande tjänster: i) Placering av reklam på ett digitalt gränssnitt som riktas till användarna av det gränssnittet, ii) tillgängliggörande av flersidiga digitala gränssnitt som gör det möjligt för användare att hitta andra användare och samverka med dem, och även kan underlätta tillhandahållandet av underliggande leverans av varor och tjänster direkt mellan användarna (även kallade förmedlingstjänster), och iii) överföring av insamlade uppgifter om användare som har genererats från dessa användares aktiviteter på digitala gränssnitt. Om inga intäkter uppstår från tillhandahållandet av sådana tjänster uppstår inte heller någon skyldighet att betala skatt på digitala tjänster. Andra intäkter som entiteten fått genom att tillhandahålla sådana tjänster, men som inte direkt härrör från ett sådana tillgängliggöranden, bör inte heller omfattas av skatten.

(10)

Beskattningsbara intäkter bör särskilt vara intäkter som härrör från tillhandahållandet av följande: i) Placering av reklam på ett digitalt gränssnitt som riktas till användarna av det gränssnittet, ii) tillgängliggörande av flersidiga digitala gränssnitt som gör det möjligt för användare att hitta andra användare och samverka med dem, och även kan underlätta tillhandahållandet av underliggande leverans av varor och tjänster direkt mellan användarna (även kallade förmedlingstjänster), iii) behandling, överföring och försäljning av insamlade uppgifter om användare som har genererats från dessa användares aktiviteter på digitala gränssnitt , och iv) tillhandahållande av digitalt innehåll såsom video, ljud eller text. Om inga intäkter uppstår från tillhandahållandet av sådant innehåll och sådana varor och tjänster uppstår inte heller någon skyldighet att betala skatt på digitala tjänster. Andra intäkter som entiteten fått genom att tillhandahålla sådana tjänster, men som inte direkt härrör från ett sådana tillgängliggöranden, bör inte heller omfattas av skatten.

(13)

Vad beträffar flersidiga digitala gränssnitt som underlättar underliggande leveranser av varor eller tjänster direkt mellan gränssnittets användare, bör inte de underliggande transaktioner och intäkter som användarna får från dessa transaktioner omfattas av skatten. Intäkter som härrör från detaljistverksamhet som består av försäljning av varor eller tjänster som avtalas på nätet via webbplatsen för leverantören av sådana varor eller tjänster, där leverantören inte agerar som mellanhand, bör inte heller omfattas av skatten på digitala tjänster, eftersom detaljhandlarens värdeskapande ligger i de varor eller tjänster som tillhandahålls, och det digitala gränssnittet endast används som ett kommunikationsmedel. Huruvida en leverantör säljer varor eller tjänster på nätet via sitt eget konto eller tillhandahåller förmedlingstjänster avgörs med beaktande av transaktionens rättsliga och ekonomiska innehåll enligt avtalet mellan de berörda parterna. En leverantör av ett digitalt gränssnitt där varor från tredje parter görs tillgängliga kan till exempel sägas tillhandahålla en förmedlingstjänst (med andra ord tillhandahållande av ett flersidigt digitalt gränssnitt) om inga betydande lagerrisker föreligger, eller om den tredje parten bestämmer varornas priser.

(13)

Vad beträffar flersidiga digitala gränssnitt som underlättar underliggande leveranser av varor eller tjänster direkt mellan gränssnittets användare, bör inte de underliggande transaktioner och intäkter som användarna får från dessa transaktioner omfattas av skatten. Intäkter som härrör från detaljistverksamhet som består av försäljning av varor eller tjänster som avtalas på nätet via webbplatsen för leverantören av sådana varor eller tjänster, där leverantören inte agerar som mellanhand, bör inte heller omfattas av skatten på digitala tjänster. Eftersom det är möjligt att behandla användaruppgifter via ett digitalt gränssnitt och därmed skapa ytterligare värde från transaktionen, och eftersom avsaknaden av fysisk närvaro kan skapa möjligheter till aggressiv skatteplanering, bör utvidgningen av tillämpningsområdet för dessa tjänster dock övervägas i samband med översynen av detta direktiv .

(14)

Tjänster som består i att en entitet tillhandahåller digitalt innehåll via ett digitalt gränssnitt bör inte omfattas av skatten, oavsett om det digitala innehållet ägs av entiteten eller om det har förvärvat rätten att distribuera det. Även om någon form av samverkan mellan mottagarna av sådant digitalt innehåll kan tillåtas och leverantören av sådana tjänster därför kan anses tillgängliggöra ett flersidigt digitalt gränssnitt, står det inte lika klart att användaren spelar en central roll i  värdeskapandet för det företag som tillhandahåller det digitala innehållet. Fokus i värdeskapandet ligger i stället på själva det digitala innehåll som tillhandahålls av entiteten. Intäkter från sådant tillhandahållande bör därför inte omfattas av skatten .

(14)

Tjänster som består i att en entitet tillhandahåller digitalt innehåll via ett digitalt gränssnitt bör omfattas av skatten, oavsett om det digitala innehållet ägs av entiteten eller om entiteten har förvärvat rätten att distribuera det. Intäkter från sådant tillhandahållande bör utvärderas av kommissionen inom … [två år efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] .

(15)

Digitalt innehåll bör anses utgöra data som tillhandahålls i digital form, såsom datorprogram, applikationer, spel, musik, videofilmer eller texter, oavsett om det laddas ned eller spelas upp direkt, och inte är data som representeras av det digitala gränssnittet i sig. Syftet med detta är att fånga upp de olika former som digitalt innehåll kan ha när det förvärvas av användaren, vilket inte ändrar det faktum att användarens enda eller huvudsakliga syfte är att förvärva det digitala innehållet.

(15)

Digitalt innehåll bör anses utgöra data som tillhandahålls i digital form, såsom datorprogram, applikationer, spel, musik, videofilmer eller texter, oavsett om det laddas ned eller spelas upp direkt, och inte är data som representeras av det digitala gränssnittet i sig.

(15a)

(16)

Det bör göras åtskillnad mellan den tjänst som beskrivs i skäl 14 och tillgängliggörande av ett flersidigt digitalt gränssnitt genom vilket användarna kan ladda upp och dela digitalt innehåll med andra användare, eller tillgängliggörandet av ett gränssnitt som underlättar ett underliggande tillhandahållande av digitalt innehåll direkt mellan användarna. De sistnämnda tjänsterna utgör en förmedlingstjänst, och bör följaktligen omfattas av skatten på digitala tjänster, oavsett den underliggande transaktionens art.

(17)

Beskattningsbara tjänster som består i överföring av insamlade uppgifter om användare bör endast omfatta uppgifter som har genererats från sådana användares aktiviteter på digitala gränssnitt , inte uppgifter som har genererats från sensorer eller andra medel och har samlats in på digital väg . Detta beror på att de tjänster som bör omfattas av skatten på digitala tjänster är tjänster som använder digitala gränssnitt för att skapa bidrag från användarna, som de monetariserar , inte tjänster som endast använder gränssnitt för att överföra uppgifter som har genererats på annat sätt . Skatten på digitala tjänster bör därför inte omfatta insamling av uppgifter eller användning av uppgifter som har samlats in av ett företag för interna ändamål, eller att ett företag utan ersättning delar uppgifter som det har samlat in med andra parter . Skatten bör i stället inriktas på intäktsgenerering från överföring mot ersättning av uppgifter som har samlats in från en mycket specifik verksamhet (användares aktiviteter på digitala gränssnitt).

(17)

Beskattningsbara tjänster som består i  behandling, överföring eller försäljning av insamlade uppgifter om användare bör omfatta uppgifter som har genererats från sådana användares aktiviteter på digitala gränssnitt. Dessa beskattningsbara tjänster bör vara tjänster som använder digitala gränssnitt för att skapa bidrag från användarna som de monetariserar. Skatten på digitala tjänster är inte en skatt på insamling av uppgifter i sig . Skatten bör i stället inriktas på intäktsgenerering från behandling, försäljning eller överföring till en tredje part av de uppgifter som har samlats in från en mycket specifik verksamhet (användares aktiviteter på digitala gränssnitt).

(22)

Endast vissa företag bör anses utgöra beskattningsbara personer vid tillämpningen av skatten på digitala tjänster, oavsett om de är etablerade i en medlemsstat eller i en jurisdiktion utanför unionen. En entitet bör särskilt anses utgöra en beskattningsbar person om följande två villkor är uppfyllda: i) om de totala globala intäkter som rapporterats av entiteten under det senaste hela räkenskapsår för vilket en årsredovisning finns tillgänglig överskrider 750 000 000  euro, och ii) om entitetens totala beskattningsbara intäkter inom unionen under det räkenskapsåret överskrider 50 000 000  euro.

(22)

Endast vissa företag bör anses utgöra beskattningsbara personer vid tillämpningen av skatten på digitala tjänster, oavsett om de är etablerade i en medlemsstat eller i en jurisdiktion utanför unionen. En entitet bör särskilt anses utgöra en beskattningsbar person om följande två villkor är uppfyllda: i) om de totala globala intäkter som rapporterats av entiteten under det senaste hela räkenskapsår för vilket en årsredovisning finns tillgänglig överskrider 750 000 000   EUR , och ii) om entitetens totala beskattningsbara intäkter inom unionen under det räkenskapsåret överskrider 40 000 000  EUR .

(23)

Genom det första tröskelvärdet (sammanlagda årliga globala intäkter) bör skatten begränsas till att gälla företag av en viss storlek, som är de företag som främst kan tillhandahålla digitala tjänster där användarnas bidrag spelar en grundläggande roll, och som är starkt beroende av omfattande användarnätverk, stor användartrafik och en stark marknadsställning. Sådana affärsmodeller, som är beroende av användarnas värdeskapande för att få intäkter och endast är lönsamma för företag av en viss storlek, står för den största skillnaden mellan var vinsterna beskattas och var värdet skapas. Det är dessutom större företag som har möjlighet att utnyttja aggressiv skatteplanering. Det är också skälet till att samma tröskelvärde har föreslagits i andra unionsinitiativ  (9) . Ett annat syfte med detta tröskelvärde är att skapa rättssäkerhet, eftersom det skulle bli enklare och mindre kostsamt för företag och skattemyndigheter att fastställa var en entitet ska betala skatt på digitala tjänster. Det undantar även små och nystartade företag, för vilka efterlevnadskostnaderna för den nya skatten sannolikt får en oproportionerlig effekt.

(23)

Genom det första tröskelvärdet (sammanlagda årliga globala intäkter) bör skatten begränsas till att gälla företag av en viss storlek, som är de företag som främst kan tillhandahålla digitala tjänster som är starkt beroende av mobila immateriella och/eller digitala tillgångar, där användarnas bidrag spelar en grundläggande roll, och som är starkt beroende av omfattande användarnätverk, stor användartrafik och en stark marknadsställning. Sådana affärsmodeller, som är beroende av användarnas värdeskapande för att få intäkter och endast är lönsamma för företag av en viss storlek, står för den största skillnaden mellan var vinsterna beskattas och var värdet skapas. Det är dessutom större företag som har möjlighet att utnyttja aggressiv skatteplanering. Syftet med tröskelvärdet är också att skapa rättssäkerhet, eftersom det skulle bli enklare och mindre kostsamt för företag och skattemyndigheter att fastställa var en entitet ska betala skatt på digitala tjänster. Det undantar även små och nystartade företag, för vilka efterlevnadskostnaderna för den nya skatten sannolikt får en oproportionerlig effekt.

(27)

För att begränsa eventuell dubbelbeskattning där samma intäkter är föremål både för bolagsskatt och skatt på digitala tjänster, förväntas medlemsstaterna tillåta företagen att dra av betalad skatt på digitala tjänster som en kostnad från bolagsskattebasen i deras territorium, oavsett om båda skatterna betalas i samma medlemsstat eller i olika medlemsstater.

(27)

För att begränsa eventuell dubbelbeskattning där samma intäkter är föremål både för bolagsskatt och skatt på digitala tjänster måste en framtida lösning på unionsnivå tas fram som tillåter företagen att dra av betalad skatt på digitala tjänster som en kostnad från bolagsskattebasen i deras territorium, oavsett om båda skatterna betalas i samma medlemsstat eller i olika medlemsstater.

(29)

Om användarna med avseende på en viss beskattningsbar tjänst befinner sig i olika medlemsstater eller i jurisdiktioner utanför unionen, bör de relevanta beskattningsbara intäkterna från den tjänsten proportionerligt tilldelas varje medlemsstat på grundval av specifika fördelningsnycklar. Fördelningsnycklarna bör fastställas beroende på arten av varje beskattningsbar tjänst och de särskiljande faktorer som innebär att leverantören av en sådan tjänst får intäkter från den.

(29)

Om användarna med avseende på en viss beskattningsbar tjänst befinner sig i olika medlemsstater eller i jurisdiktioner utanför unionen, bör de relevanta beskattningsbara intäkterna från den tjänsten proportionerligt tilldelas varje medlemsstat på grundval av specifika fördelningsnycklar. Fördelningsnycklarna bör fastställas beroende på arten av varje beskattningsbar tjänst och de särskiljande faktorer som innebär att leverantören av en sådan tjänst får intäkter från den. I de fall där fördelningsnyckeln leder till en obalanserad fördelning som inte speglar den ekonomiska verksamheten skulle en tvistlösningsmekanism kunna åtgärda en sådan situation. Mot bakgrund av detta bör kommissionen utvärdera möjligheten att inrätta en tvistlösningsmekanism för att säkerställa att tvister där flera olika medlemsstater berörs löses på korrekt sätt.

(30)

När det gäller beskattningsbara tjänster som består i att placera reklam på ett digitalt gränssnitt bör det antal gånger som reklamen har visats på användarnas enheter under en beskattningsperiod i en medlemsstat beaktas för att fastställa hur stor del av de beskattningsbara intäkterna under den beskattningsperioden som ska tilldelas den medlemsstaten.

(30)

När det gäller beskattningsbara tjänster som består i att placera reklam eller tillhandahålla innehåll på ett digitalt gränssnitt, bör det antal gånger som reklamen eller det digitala innehållet har visats på användarnas enheter under en beskattningsperiod i en medlemsstat beaktas för att fastställa hur stor del av de beskattningsbara intäkterna under den beskattningsperioden som ska tilldelas den medlemsstaten.

(32)

När det gäller överföring av insamlade uppgifter om användare bör fördelningen av beskattningsbara intäkter till en medlemsstat under en beskattningsperiod beakta antalet användare från vilka uppgifter som överförts under den beskattningsperioden har genererats till följd av att användarna har använt en enhet i den medlemsstaten.

(32)

När det gäller behandling, försäljning eller överföring av insamlade uppgifter om användare bör fördelningen av beskattningsbara intäkter till en medlemsstat under en beskattningsperiod beakta antalet användare från vilka uppgifter som använts, sålts eller överförts under den beskattningsperioden har genererats till följd av att användarna har använt en enhet i den medlemsstaten.

(34)

Eventuell behandling av personuppgifter i samband med skatten på digitala tjänster bör utföras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (10), inklusive sådan behandling som kan vara nödvändig i fråga om ip-adresser eller andra geolokaliseringsmetoder. Särskild hänsyn bör tas till behovet av att införa lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att följa reglerna för uppgiftsbehandlingens laglighet och säkerhet, tillhandahållande av information och de registrerades rättigheter. Personuppgifter bör anonymiseras när så är möjligt.

(34)

Eventuell behandling av personuppgifter i samband med skatten på digitala tjänster bör utföras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (10), inklusive sådan behandling som kan vara nödvändig i fråga om ip-adresser eller andra geolokaliseringsmetoder , utan möjlighet till identifiering av användarna. Medlemsstatensa skattemyndighet ska underrättas om den metod som används för att fastställa var användarna befinner sig . Särskild hänsyn bör tas till behovet av att införa lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att följa reglerna för uppgiftsbehandlingens laglighet och säkerhet , särskilt principerna om nödvändighet och proportionalitet , tillhandahållande av information och de registrerades rättigheter. Personuppgifter bör anonymiseras när så är möjligt.

(35)

Beskattningsbara intäkter bör motsvara den beskattningsbara personens totala bruttointäkter, exklusive mervärdesskatt och andra liknande skatter. Beskattningsbara intäkter bör anses ha erhållits av en beskattningsbar person vid den tidpunkt då de förföll till betalning, oavsett om de faktiskt har betalats till dess eller inte. Skatten på digitala tjänster bör vara beskattningsgrundande i en medlemsstat för den del av de beskattningsbara intäkter som erhållits av en beskattningsbar person under en beskattningsperiod och som anses ha erhållits i den medlemsstaten, och bör beräknas genom att satsen för skatten på digitala tjänster tillämpas på den andelen. För att undvika snedvridning på den inre marknaden bör det finnas en gemensam sats för skatten på digitala tjänster i unionen. Satsen för skatten på digitala tjänster bör fastställas till 3 % , vilket motsvarar en lämplig avvägning mellan de intäkter som genereras av skatten och tar hänsyn till att skatten har olika inverkan på företag beroende på deras vinstmarginaler.

(35)

Beskattningsbara intäkter bör motsvara den beskattningsbara personens totala bruttointäkter, exklusive mervärdesskatt och andra liknande skatter. Beskattningsbara intäkter bör anses ha erhållits av en beskattningsbar person vid den tidpunkt då de förföll till betalning, oavsett om de faktiskt har betalats till dess eller inte. Skatten på digitala tjänster bör vara beskattningsgrundande i en medlemsstat för den del av de beskattningsbara intäkter som erhållits av en beskattningsbar person under en beskattningsperiod och som anses ha erhållits i den medlemsstaten, och bör beräknas genom att satsen för skatten på digitala tjänster tillämpas på den andelen. För att undvika snedvridning på den inre marknaden bör det finnas en gemensam sats för skatten på digitala tjänster i unionen. Satsen för skatten på digitala tjänster som fastställts till 3 % motsvarar en lämplig avvägning mellan de intäkter som genereras av skatten och tar hänsyn till att skatten har olika inverkan på företag beroende på deras vinstmarginaler.

(37)

Medlemsstaterna bör ha rätt att fastställa redovisnings- och bokföringsskyldigheter och andra skyldigheter för att säkerställa att skatten verkligen betalas samt andra åtgärder för att förhindra skatteundandragande, skatteflykt och missbruk av reglerna för skatten på digitala tjänster .

(37)

Medlemsstaterna bör ha rätt att fastställa redovisnings- och bokföringsskyldigheter och andra skyldigheter för att säkerställa att skatten verkligen betalas samt andra åtgärder , inklusive påföljder och sanktioner, för att förhindra skatteundandragande, skatteflykt och missbruk av reglerna.

(37a)

Den totala skatt på digitala tjänster som betalats av en beskattningsbar person per medlemsstat bör omfattas av systemet för landsspecifik rapportering.

(38a)

Om en beskattningsbar person ska betala skatt på digitala tjänster i mer än en medlemsstat, bör kommissionen vart tredje år granska den deklaration om skatt på digitala tjänster som lämnats in i identifieringsmedlemsstaten.

(40a)

Skatten på digitala tjänster är en tillfällig åtgärd i väntan på en permanent lösning, vilket inte på något sätt bör försena ikraftträdandet av en permanent lösning. Detta direktiv bör upphöra att gälla i samband med antagandet av det första av rådets direktiv om fastställande av regler med avseende på bolagsbeskattning av en betydande digital närvaro, eller rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och en gemensam bolagsskattebas, inklusive det digitala fasta driftsstället, vilket föreslås i Europaparlamentets lagstiftningsresolutioner av den 15 mars 2018 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam bolagsskattebas och förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, eller ett direktiv om genomförande av en politisk överenskommelse som nåtts i ett internationellt forum såsom OECD eller FN.

(40b)

Medlemsstaterna bör regelbundet rapportera till kommissionen om entiteternas betalning av skatten på digitala tjänster, om hur den gemensamma kontaktpunkten fungerar och om samarbetet med andra medlemsstater kring skatteuppbäring och betalning.

(40c)

Två år efter … [dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] bör kommissionen utvärdera tillämpningen av detta direktiv och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av förslag om dess översyn i enlighet med principerna om rättvis beskattning av den digitala sektorn.

(41)

Syftet med detta direktiv är att skydda den inre marknadens integritet, säkerställa att den fungerar väl och undvika snedvridning av konkurrensen. Eftersom dessa mål inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare på grund av sin beskaffenhet kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål,

(41)

Syftet med detta direktiv är att skydda den inre marknadens integritet, säkerställa att den fungerar rättvist och väl och undvika snedvridning av konkurrensen. Eftersom dessa mål inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare på grund av sin beskaffenhet kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål,

(7a)

(c)

Överföring av uppgifter som samlats in om användare och uppgifter som genererats från användarnas aktiviteter på digitala gränssnitt.

(c)

Behandling och överföring av uppgifter som samlats in om användare och uppgifter som genererats från användarnas aktiviteter på digitala gränssnitt.

(ca)

Tillgängliggörande för användarna av innehåll på ett digitalt gränssnitt såsom video, ljud eller text med hjälp av ett digitalt gränssnitt.

(a)

tillgängliggörande av ett digitalt gränssnitt, då det enda eller huvudsakliga syftet med att tillgängliggöra gränssnittet är att den entitet som tillgängliggör det ska förse användare med digitalt innehåll eller förse användare med kommunikationstjänster eller förse användare med betaltjänster ,

(a)

tillgängliggörande av ett digitalt gränssnitt, då det enda eller huvudsakliga syftet med att tillgängliggöra gränssnittet är att den entitet som tillgängliggör det ska förse användare med kommunikationstjänster eller förse användare med betaltjänster, förutsatt att inga ytterligare intäkter genereras genom behandling, överföring eller försäljning av användaruppgifter ,

(b)

Om entitetens totala beskattningsbara intäkter inom unionen under det relevanta räkenskapsåret överskrider 50 000 000  euro.

(b)

Om entitetens totala beskattningsbara intäkter inom unionen under det relevanta räkenskapsåret överskrider 40 000 000  EUR .

(ca)

När det gäller tjänster som omfattas av artikel 3.1 ca, om det digitala innehållet i fråga visas på användarens enhet vid en tidpunkt då enheten används i den medlemsstaten under den beskattningsperioden för att få tillgång till ett digitalt gränssnitt.