EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 19.12.2017

COM(2017) 789 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

om genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93

1.    Sammanfattning

Produktsäkerhet är viktigt för oss alla. När vi köper en produkt vill vi känna oss säkra på att den är säker och uppfyller alla lagstadgade krav. Därför ber tillverkarna ofta oberoende organ, så kallade organ för bedömning av överensstämmelse, att kontrollera att deras produkter uppfyller vissa standarder innan de säljs. Därför behöver vi pålitliga och kompetenta organ för bedömning av överensstämmelse som utför sitt arbete korrekt. Detta är också skälet till att EU har inrättat ett ackrediteringssystem för sådana organ för bedömning av överensstämmelse. Nationella ackrediteringsorgan kontrollerar att de organ för bedömning av överensstämmelse som finns i landet är kompetenta, opartiska och oberoende.

I denna rapport ges en översikt över hur ackrediteringsbestämmelserna i förordning (EG) nr 765/2008 (nedan kallad förordningen) och CE-märkningen har genomförts mellan 2013 och 2017. Rapporten om genomförandet av regler om marknadskontroll och kontroll av produkter som förs in på EU-marknaden ingår i den utvärdering som åtföljer förslaget om tillämpning, som också ingår i det så kallade varupaketet.

I denna rapport bekräftas att den europeiska ackrediteringsinfrastruktur som skapades genom förordningen har gett ett mervärde, inte bara för den inre marknaden utan också för den internationella handeln. Ackreditering har ett brett stöd hos Europas näringsliv och de aktörer som är verksamma inom bedömning av överensstämmelse då man därigenom kan säkerställa att produkter uppfyller tillämpliga krav, undanröja hinder för organ för bedömning av överensstämmelse och bidra till ett blomstrande företagsklimat i Europa. Genom förordningen inrättades ett pålitligt och stabilt ackrediteringssystem i samtliga medlemsstater samt Eftaländerna och Turkiet. Det finns dock utmaningar när det gäller att se till att systemet förblir tillförlitligt, nämligen att hela ackrediteringssystemet ska hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen och tillämpas lika strängt överallt. I denna rapport bekräftas att företagen är mer medvetna om vikten av CE-märkning av produkter på den inre marknaden.

Rapporten har utarbetats i samarbete med medlemsstaterna via den undergrupp för ackreditering som finns inom expertgruppen för den inre marknaden för produkter.

2.    Ackreditering

2.1    Strategiska aspekter

Den inre marknaden för industriprodukter är en av Europas verkliga framgångssagor och den är också dess främsta tillgång i tider av ökande globalisering. Den inre marknaden är en motor i bygget av en starkare och mer rättvis EU-ekonomi. För över 80 % av industriprodukterna har de lagstiftningsmässiga hindren undanröjts genom antagandet av gemensamma europeiska regler, varigenom en sammanhängande marknad med över 500 miljoner konsumenter har skapats. Detta har ökat konkurrenskraften och innovationen samtidigt som de europeiska konsumenterna har fått ett ännu större utbud av säkra produkter som uppfyller höga standarder för allmänna intressen som säkerhet, miljö och hälsa.

I linje med Junckerkommissionens prioritering när det gäller en fördjupad och mer rättvis inre marknad 1 och såsom föreslås i kommissionens strategi för den inre marknaden 2 är det viktigt att verka för att produkterna i högre grad uppfyller tillämpliga krav i lagstiftningen. Att fördjupa den inre marknaden innebär också att stärka systemet för bedömning av överensstämmelse.

Organ för bedömning av överensstämmelse (laboratorier, certifieringsorgan, kontrollorgan, miljöcertifieringsorgan etc.) arbetar med att bedöma produkters överensstämmelse med relevanta lagstiftningskrav när sektorsspecifik lagstiftning kräver tredjepartsbedömning, t.ex. för maskiner, tryckkärl, medicintekniska produkter, hissar och mätinstrument. Organ för bedömning av överensstämmelse används också frivilligt av företag för att visa att standarder och föreskrifter har följts även när detta inte är ett krav enligt lagstiftningen. Ackreditering säkerställer och bekräftar att dessa organ har den tekniska kapaciteten att fullgöra sina skyldigheter på ett bra sätt.

2.2    Inverkan av ackreditering och ackrediteringssystemets funktion

Ackreditering är en bekräftelse från ett nationellt ackrediteringsorgan av att ett organ för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i harmoniserade standarder och, i förekommande fall, eventuella ytterligare krav som fastställs i relevanta sektorsspecifika program.

Förordningen har en central roll för att underlätta den fria rörligheten för varor på den inre marknaden och internationell handel. Enligt förordningens bestämmelser ska medlemsstaterna utse ett enda nationellt ackrediteringsorgan som ska tillhandahålla ackreditering för organ för bedömning av överensstämmelse. Syftet med harmoniserade EU-standarder är att skapa nödvändig insyn och förtroende för den kompetens som finns hos organen för bedömning av överensstämmelse och att säkerställa att det europeiska ackrediteringssystemet är förenligt med det internationella ackrediteringssystemet.

Även om tillverkarna fortfarande har ansvar för att deras produkter uppfyller tillämpliga krav i lagstiftningen säkerställer en hög teknisk kapacitet hos organen för bedömning av överensstämmelse att kontrollerna blir exakta och tillförlitliga. Detta bidrar till att skydda allmänna intressen som hälsa och säkerhet på den inre marknaden.

Förordningen föreskriver ett strikt förhållningssätt över hela linjen för ackreditering i alla medlemsstater så att det i slutändan räcker med ett enda ackrediteringsintyg för att visa den tekniska kapaciteten hos ett organ för bedömning av överensstämmelse i hela Europa. Fördelen med ackreditering i EU är således att när ett organ för bedömning av överensstämmelse väl har erhållit ackreditering i enlighet med förordningen är medlemsstaternas myndigheter skyldiga att erkänna ackrediteringsintyget. Därigenom undviks onödiga kostnader för separat ackreditering i varje medlemsstat och för att få produkterna kontrollerade av olika organ för bedömning av överensstämmelse. Detta skapar ett gynnsamt klimat för utvecklingen av företag på den europeiska marknaden.

I slutet av 2016 hade över 34 450 ackrediteringar tillhandahållits 3 (inom reglerade och icke-harmoniserade områden) för en rad olika verksamheter, enligt följande:

Arbetet med att omstrukturera och anpassa förordningen är nu slutfört 9 . Alla medlemsstater samt Eftaländerna och Turkiet har inrättat nationella ackrediteringsorgan 10 .

2.3    Europeisk ackrediteringsinfrastruktur

I enlighet med förordningen har kommissionen erkänt den europeiska samarbetsorganisationen för ackreditering (EA) som den europeiska ackrediteringsinfrastrukturen 11 . År 2009 ingick kommissionen ett avtal där EA:s uppgifter och principerna för samarbetet beskrivs detaljerat.

EA:s grundläggande funktion är att fastställa de nationella ackrediteringsorganens kompetens med hjälp av referentbedömning 12 . När de nationella ackrediteringsorganen har klarat av referentbedömningen undertecknar de EA:s multilaterala avtal 13 om ömsesidigt erkännande av ackrediteringsintyg. En framgångsrik referentbedömning är en förutsättning för ömsesidigt erkännande av ackrediteringsintyg. Systemet med referentbedömning har visat sig mycket användbart genom att säkerställa att de nationella ackrediteringsorganen har en hög kompetensnivå.

EA har dessutom arbetat med berörda aktörer via sin styrelse och har verkat inom internationella ackrediteringsorganisationer som ILAC och IAF 14 .

Samarbetet med EA har i det stora hela varit mycket givande. Ackreditering av organ för bedömning av överensstämmelse har fått mycket stor betydelse de senaste åren. Tack vare EA:s och dess medlemmars arbete är det nu etablerat att ackreditering, som är den sista kontrollnivån i det europeiska systemet för bedömning av överensstämmelse, är centralt för en korrekt fungerande och kvalitetsinriktad marknad och för att bevara en hög skyddsnivå för allmänna intressen som hälsa, säkerhet och miljö.

2.4    Kommissionens finansiering av europeisk ackreditering

I juni 2014 undertecknade kommissionen och EA det andra ramavtalet om partnerskap för en fyraårsperiod (till och med juni 2018). Enligt ramavtalet om partnerskap kan EA få finansiellt stöd för att fullgöra sina uppgifter enligt förordningen och uppfylla de mål som beskrivs i riktlinjerna. EA-verksamheter som berättigar till finansiering från EU är bland annat följande:

·Utförande av tekniskt arbete i samband med referentbedömningssystemet.

·Tillhandahållande av information om berörda parter och deltagande i internationella organisationer på ackrediteringsområdet.

·Utarbetande och uppdatering av bidrag till riktlinjer i samband med ackreditering.

·Tillhandahållande av tekniskt bistånd till tredjeländer 15 .

Enligt ramavtalet om partnerskap kan EA och dess sekretariat få ett årligt driftsbidrag för det löpande arbetet. I skrivande stund har fyra årliga driftsbidrag på 600 000 euro utbetalats, vilket motsvarar ca 40 % av EA:s totala budget.

En del av bidraget har använts för arbete i samband med referentbedömningssystemets drift och förvaltning, som under åren 2013–2017 omfattade följande 16 :

Antal utvärderare efter verksamhetsområde år 2016 var följande:

Under 2016 rapporterade referentbedömningsgrupperna totalt 135 fall där nationella ackrediteringsorgan var tvungna att vidta korrigerande åtgärder. EA övervakar hur den korrigerande åtgärden genomförs. I juli 2014 stängdes ett ackrediteringsorgan av. Efter framgångsrika korrigerande åtgärder i enlighet med EA:s krav hävdes avstängningen i slutet av 2014, vilket var i linje med resultaten av en extraordinär utvärdering utförd av EA.

När det gäller referentbedömning omfattar EA:s verksamheter också fortlöpande förbättring av referentbedömningssystemet och inledande av referentbedömningar för nya verksamheter inom bedömning av överensstämmelse.

Driftsbidraget har också bidragit till EA:s arbete med att i) harmonisera ackrediteringskriterierna, ii) utveckla, konsolidera och genomföra ackreditering i EU och iii) samarbeta med ackrediteringsorgan utanför EU, internationella organisationer och privata aktörer.

Förutom det årliga driftsbidraget ger ramavtalet om partnerskap med EA också möjlighet till åtgärdsbidrag för specifika projekt. EA har deltagit i följande projekt:

·Under 2013 undertecknade EA ett särskilt avtal med GD Klimatpolitik om ett bidrag för åtgärder i samband med införande av ackreditering inom ramen för förordning (EU) nr 600/2012 18 . Arbetet med detta särskilda avtal slutfördes framgångsrikt i februari 2015.

·År 2012 undertecknade EA ett tjänstekontrakt med GD Internationellt samarbete och utveckling om tillnärmning av EU:s och Ryska federationens ackrediteringssystem. Arbetet slutfördes framgångsrikt i december 2015.

·År 2014 undertecknade EA ett tjänstekontrakt med Gemensamma forskningscentrumet om stödtjänster gällande ackrediteringsaspekterna i projektet för ett europeiskt frivilligt kvalitetssäkringssystem för bröstcancertjänster med stöd av ackreditering och riktlinjer av hög kvalitet. Projektet pågår i skrivande stund.

Kommissionen och EA diskuterar för närvarande ett tredje ramavtal om partnerskap.

2.5    Ackreditering som stöd för underrättelser

Underrättelser innebär att en medlemsstat informerar kommissionen och övriga medlemsstater om att den har utsett ett organ för bedömning av överensstämmelse i enlighet med en EU-rättsakt om harmonisering och att organet uppfyller tillämpliga krav i denna rättsakt. Det är medlemsstaterna som har det slutliga ansvaret för kompetensen hos sina underrättade organ gentemot de andra medlemsstaterna samt EU-institutionerna.

Även om ackreditering är det instrument som förordas för att verifiera kompetensen hos organen för bedömning av överensstämmelse är även andra sätt att bedöma kompetensen hos sådana organ tillåtna. I sådana fall måste det visas för kommissionen och övriga medlemsstater att det bedömda organet uppfyller alla tillämpliga lagstadgade krav 19 . Vidare måste det underrättade organet övervakas fortlöpande på ett sätt som överensstämmer med den praxis som etablerats av ackrediteringsorganen.

Andelen underrättelser om ackrediterade organ för bedömning av överensstämmelse ökade med 34 procentenheter från slutet av 2009 till november 2017. I slutet av 2009, innan förordningen trädde i kraft, hade 2 249 underrättelser gjorts, varav 1 089 avsåg ackrediterade organ för bedömning av överensstämmelse och 1 118 avsåg icke-ackrediterade organ. Av samtliga underrättelser inom alla sektorer avsåg alltså 48,4 % ackrediterade organ. I november 2017 fanns 2 708 underrättelser, varav 472 avsåg icke-ackrediterade organ för bedömning av överensstämmelse och 2 236 avsåg ackrediterade organ. Av samtliga underrättelser avsåg alltså 82,6 % ackrediterade organ.

Under tiden har EA utformat det så kallade AfN-paketet – ackreditering för underrättelse. Paketet innehåller vägledningar och god praxis och syftar till ökad harmonisering i Europa vid bedömning av underrättade organ. Projektet slutfördes framgångsrikt under 2016, och EA och dess medlemmar tillämpar nu resultaten.

Nedanstående tabell visar fördelningen av underrättelser per medlemsstat och per rättsakt 20 .

2.6    Internationellt samarbete – avtal med Kanada

Vid det provisoriska ikraftträdandet av det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada (Ceta) 21 av den 21 september 2017 22 ersatte Ceta‑protokollet om ömsesidigt erkännande av resultaten av bedömning av överensstämmelse det tidigare avtalet med Kanada om ömsesidigt erkännande, som ingicks 1998. Genom protokollet får avtalet ett bredare tillämpningsområde och väsentligt enklare förfaranden för att utse de organ för bedömning av överensstämmelse vars uppgifter syftar till att uppfylla de lagstadgade/rättsliga kraven i såväl EU som Kanada.

Enligt Ceta-protokollet kan ett organ för bedömning av överensstämmelse i EU, när det väl har utsetts, prova produkter inför export till Kanada i enlighet med Kanadas regler och vice versa. Detta är särskilt bra för mindre företag eftersom de slipper betala för samma provning två gånger och produkterna kan släppas ut på marknaden tidigare då de inte behöver provas och certifieras i mottagarlandet.

Protokollet bygger på ackreditering, som därmed får ännu större betydelse för det internationella samarbetet med tredjeländer.

I slutändan väntas EU:s och Kanadas ackrediteringsorgan erkännas och kunna utföra ackreditering som uppfyller Kanadas respektive EU:s lagstadgade/rättsliga krav. I detta syfte ingick EA och Kanadas ackrediteringsorgan Standards Council of Canada (SCC) ett samarbetsavtal den 10 juni 2016. Syftet med avtalet är bland annat att utbyta information och experter som ska utföra bedömningar på plats för att stärka det ömsesidiga förtroendet för EU:s respektive Kanadas ackrediteringsprocesser.

I enhetlighet med Ceta-protokollet har ett nära samarbete mellan EA och SCC också inrättats för att säkra en enhetlig bedömning av organ för bedömning av överensstämmelse i enlighet med den europeiska och den kanadensiska produktlagstiftningen.

Följande sektorer omfattas av Ceta-protokollet:

·elektrisk och elektronisk utrustning, inklusive elektriska installationer och apparater och tillhörande komponenter,

·radio- och teleterminalutrustning,

·leksaker,

·byggprodukter,

·maskiner, inklusive delar, komponenter, även säkerhetskomponenter, utbytbar utrustning, samt sammansatta komponenter till maskiner,

·mätinstrument,

·varmvattenberedare, inklusive tillhörande utrustning,

·utrustning, maskiner, apparater, anordningar, kontrollkomponenter, skyddssystem, säkerhetsanordningar, styr- eller reglerdon samt tillhörande mätinstrument och system för förebyggande och upptäckt för användning i explosionsfarliga omgivningar,

·utrustning som är avsedd att användas utomhus vad gäller buller i miljön,

·fritidsbåtar och komponenter till dessa.

2.7    Kommissionens åtgärder för att tillämpa förordningens ackrediteringsbestämmelser

I förordningen anges att medlemsstaterna ska utse ett enda nationellt ackrediteringsorgan. Ändå finns det ett fåtal privata organ som hävdar att de också utför ackreditering. Kommissionen har därför inlett överträdelseförfaranden och har uppmanat två medlemsstater att vidta åtgärder för att förhindra att icke-nationella organ – självutnämnda ackrediteringsorgan som inte är officiellt utsedda nationella ackrediteringsorgan – som bedriver verksamhet på medlemsstaternas territorium utför uppgifter som står i strid med förordningen och för att korrigera beskrivningen av deras verksamhet. Dessa förfaranden har ännu inte avslutats.

Eftersom förordningen innebär att aktörer kan överklaga eller invända mot beslut fattade av nationella ackrediteringsorgan och att medlemsstaterna är skyldiga att erkänna likvärdigheten hos ackrediteringsintyg utfärdade av andra medlemsstaters nationella ackrediteringsorgan har kommissionen även ifrågasatt tillämpliga delar i en ny ackrediteringslag som antogs av en medlemsstat 2015. Efter det att kommissionen agerade har medlemsstaten tagit full hänsyn till kommissionens invändningar genom att ändra ackrediteringslagen så att den är förenlig med förordningen.

2.8    Den rättsliga utvecklingen i fråga om ackreditering inom specifika sektorer

2.8.1 Dataskydd

Enligt artikel 43.1 i den nya allmänna dataskyddsförordningen 23 (nedan kallad dataskyddsförordningen) är medlemsstaterna skyldiga att erbjuda båda de ackrediteringsmetoder som är möjliga för certifieringsorgan, dvs. via den nationella tillsynsmyndighet för dataskydd som inrättats i enlighet med dataskyddslagstiftningen och/eller via det nationella ackrediteringsorganet. Dessa ackrediteringsmetoder avser certifieringsmekanismer som omfattas av artikel 42 i dataskyddsförordningen.

Genom att ge särskilda befogenheter till oberoende tillsynsmyndigheter erkänner EU särdragen hos skydd av personuppgifter som en grundläggande rättighet enligt artikel 8 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och därmed behovet av särskild översyn och övervakning av certifieringsorganens beslut.

Kommissionen uppmuntrar till utbyte av erfarenheter mellan EA och tillsynsmyndigheterna inom ramen för dataskyddsförordningen. EA:s infrastruktur och kunnande kommer att bli en tillgång när det gäller att säkerställa att alla ackrediteringssätt enligt dataskyddsförordningen är enhetliga.

2.8.2 Livsmedel och foder

Genom den nya förordningen om livsmedel och foder 24 införs ackreditering. Där anges att ackrediteringen bör ha tillhandahållits av ett nationellt ackrediteringsorgan som bedriver sin verksamhet i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008. Kommissionen kommer att övervaka hur EA använder ackrediteringsinfrastrukturen inom livsmedels- och fodersektorn.

2.8.3 Cybersäkerhet

Genom förslaget till förordning om cybersäkerhet 25 införs ackreditering. Där anges att organen för bedömning av överensstämmelse ska ackrediteras av det nationella ackrediteringsorgan som utsetts i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 endast under förutsättning att de uppfyller kraven i bilagan till förordningen. I förslaget till förordning anges vidare att ett europeiskt cybersäkerhetscertifikat ”i vederbörligen motiverade fall” kan utfärdas endast av ett offentligt organ (för bedömning av överensstämmelse). Ett sådant organ kan till exempel vara en nationell tillsynsmyndighet för certifiering.

Eftersom en nationell tillsynsmyndighet för certifiering också måste övervaka att de certifikat som har utfärdats av andra organ för bedömning av överensstämmelse uppfyller kraven i lagstiftningen kommer kommissionen i samarbete med medlemsstaterna att övervaka tillämpningen av cybersäkerhetsförordningen (när denna antagits) och se till att övervakningen av att certifikaten uppfyller kraven sker på ett opartiskt och transparent sätt.

2.9    Utmaningar

Genom förordningen har en gedigen rättslig ram för ackreditering inrättats. Den största utmaningen nu är att se till att hela ackrediteringssystemet håller jämna steg med den tekniska utvecklingen och tillämpas lika strängt överallt.

Då ackreditering används i allt större utsträckning kan vissa nationella ackrediteringsorgan även komma att få ta emot fler ansökningar om ackreditering i framtiden, vilket kan påverka deras finansiella och personella resurser.

En annan utmaning är att skapa mer likvärdiga förutsättningar när ackreditering används för underrättelse. EA har redan lagt ned mycket arbete på AfN-paketet – ackreditering för underrättelse. Det bör övervakas att detta projekt genomförs korrekt. Här har medlemsstaterna en viktig roll att spela i egenskap av underrättande myndigheter.

Ackreditering används allt mer inom nya politikområden. Den ökande användningen av ackreditering och det allmänna förtroendet för ackreditering är ett viktigt ansvar för EA och de nationella ackrediteringsorganen. Det är därför av stor vikt att EA fortsätter att få EU-stöd för att kunna utföra sina uppgifter. Det är även viktigt att upprätthålla en hög nivå av medvetenhet om och förståelse av ackrediteringssystemet bland aktörerna för att säkerställa att det genomförs korrekt, särskilt inom nya politikområden. Kommissionen kommer att fortsätta att främja användningen av ackreditering i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 i eventuella nya förslag som kräver bedömning av överensstämmelse.

3.    CE-märkning

I förordning (EG) nr 765/2008 fastställs allmänna krav för och principer om CE‑märkning. I huvuddelen av den nya EU-lagstiftning om andra produkter än livsmedel som antagits sedan 2010 krävs specifikt att produkter ska vara CE-märkta och att CE-märkningen ska omfattas av de allmänna principer som anges i förordning (EG) nr 765/2008.

Under 2014 undersökte kommissionen om den nuvarande ordningen för CE‑märkning fungerar tillfredsställande. Resultaten av utvärderingen visade att synen på CE-märkningen generellt sett är positiv och att den uppfattas som lämplig och effektiv. Utvärderingen visade också att det inte behövs någon grundläggande förändring av CE-märkningen, även om det finns ett behov av att öka samstämmigheten, undvika att det finns olika krav i olika lagstiftning och ta itu med frågan om produkter som omfattas av flera olika lagstiftningar 26 .

Kommissionens webbplats för CE-märkning utgör en gemensam kontaktpunkt för information om CE-märkning på samtliga EU- och Eftaspråk 27 och uppdateras regelbundet. Antalet besök på webbsidorna om CE-märkning 28 visar hur viktigt det är att denna information görs tillgänglig för aktörerna.

Samtidigt har antalet skriftliga frågor till Europeiska kommissionen om CE‑märkning minskat påtagligt under de senaste fyra åren (mindre än 100 frågor per år jämfört med närmare 400 för fyra år sedan).

Den utförliga informationen på den särskilda webbplatsen har ökat aktörernas kunskaper om CE-märkning och gjort dem mer medvetna om sina rättigheter och skyldigheter enligt den harmoniserade EU-lagstiftningen. Själva frågorna är dessutom mer komplexa, detaljerade och förfinade nu, vilket visar på goda kunskaper om kraven för CE-märkning.

(1)

      https://ec.europa.eu/commission/priorities_sv  

(2)

     COM(2015) 550 final, Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag.

(3)

     EA:s rapport om det multilaterala avtalet (EA MLA), 2016 http://www.european-accreditation.org/information/ea-multilateral-agreement-report-2016-is-now-released

(4)

     Kalibrering innebär främst teknisk konfiguration av mätutrustning.

(5)

     Provning innebär att fastställa de tekniska egenskaperna hos en produkt utan att undersöka dess överensstämmelse.

(6)

     Certifiering innebär att genom flera kontroller visa att särskilda krav (lagstadgade eller inte) är uppfyllda. Certifiering kan omfatta flera kontroller (se fotnot 7 i fråga om kontroll) och innefattar även fortlöpande övervakning.

(7)

     Kontroll innebär att undersöka överensstämmelsen med särskilda krav (lagstadgade eller inte) vid en engångskontroll.

(8)

     Krav för organ som mäter/verifierar utsläpp av växthusgaser.

(9)

   Se artiklarna 4, 6 och 8 i förordningen.

(10)

   Deras kontaktuppgifter finns på kommissionens webbplats: http://ec.europa.eu/growth/tools-databases/nando/  

(11)

   Se artikel 14 i förordningen.

(12)

     Se artiklarna 10, 11 och 13 i förordningen.

(13)

     EA:s multilaterala avtal (EA MLA) är en undertecknad överenskommelse där parterna erkänner och godtar att de andra undertecknande medlemmarnas ackrediteringssystem är likvärdiga och att de resultat som lämnas av de organ för bedömning av överensstämmelse som är ackrediterade av de undertecknande medlemmarna är tillförlitliga.

(14)

   International Laboratory Accreditation Cooperation och International Accreditation Forum.

(15)

   Se artikel 32 i förordningen.

(16)

     EA:s rapport om det multilaterala avtalet (EA MLA), 2016, http://www.european-accreditation.org/information/ea-multilateral-agreement-report-2016-is-now-released .

(17)

     Utvärderingar, inledande utvärderingar, förnyade utvärderingar med eller utan utvidgning av tillämpningsområdet samt extraordinära utvärderingar.

(18)

     Förordning (EU) nr 600/2012 om verifiering av rapporter om utsläpp av växthusgaser och tonkilometer och ackreditering av kontrollörer i enlighet med direktiv 2003/87/EG.

(19)

     Artikel 5.2 i förordning (EU) nr 765/2008.

(20)

     Per den 3 november 2017.

(21)

     EUT L 11, 14.1.2017.

(22)

     Meddelande om provisorisk tillämpning av det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta) mellan Kanada, å ena sidan, och Europeiska unionen och dess medlemsstater, å andra sidan (EUT L 238, 16.9.2017).

(23)

     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

(24)

     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel.

(25)

     Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Enisa ”EU:s cybersäkerhetsbyrå”, och om upphävande av förordning (EU) nr 526/2013, och om cybersäkerhetscertifiering av informations- och kommunikationsteknik (”cybersäkerhetsakten”), COM(2017) 477 final.

(26)

     Kommissionens arbetsdokument SWD(2014) 23 om utvärdering av den inre marknadens lagstiftning för industriprodukter, som åtföljer meddelandet COM(2014) 25 En vision av den inre marknaden för industriprodukter.

(27)

      https://ec.europa.eu/growth/single-market/ce-marking_sv

(28)

     616 489 besök mellan den 11 juli 2016 och den 27 september 2017.