Sammanfattning

Konsekvensbedömning om lagstiftningsförslaget om roaming i grossistledet

A. Behov av åtgärder

Varför? Vilket problem behöver åtgärdas?

Medlagstiftarna enades om att avskaffa tilläggsavgifter för roaming i slutkundsledet för periodiska resor i EU senast den 15 juni 2017 (RLAH 1 -systemet som infördes genom förordning 531/2012, ändrad genom förordning 2015/2120 av den 25 november 2015, nedan kallad roamingförordningen) under förutsättning att kommissionen genomför en översyn av grossistledet på roamingmarknaden i EU och att EU baserat på denna översyn vidtar lämpliga lagstiftningsåtgärder för denna marknad i syfte att möjliggöra RLAH från det datumet. Kommissionens översyn av grossistledet på roamingmarknaden visar att grossistledet på de nationella roamingmarknaderna inte fungerar väl och att det framtida kravet på RLAH i slutkundsledet inte förväntas förändra detta. Denna konsekvensbedömning syftar därför till att fastställa vilket alternativ som är bäst för att reglera grossistledet på roamingmarknaden inom EU för att möjliggöra RLAH senast 2017 och se till att de inhemska avgiftsmodellerna fortsätter att vara hållbara.

De parter som påverkas är främst mobiloperatörer inom EU. De som kommer att dra störst nytta är alla de kunder hos mobiloperatörer inom EU som använder mobilkommunikationstjänster vid resor inom EU.

Vad förväntas detta initiativ uppnå?

Initiativet syftar till att föreslå lämpliga åtgärder för grossistledet på roamingmarknaden för att göra det förenligt med kravet på att mobiloperatörer inom EU ska tillhandahålla roamingtjänster i slutkundsledet till nationell taxa senast den 15 juni 2017. Vid bedömningen av sådana åtgärder har kommissionen beaktat att roamingleverantörer måste kunna täcka alla sina kostnader för att tillhandahålla reglerade roamingtjänster i grossistledet, inklusive samkostnader och gemensamma kostnader.

Alternativen utvärderas därmed mot de politiska mål som anges i roamingförordningen, nämligen i) att möjliggöra avskaffande av roamingtilläggsavgifter i slutkundsledet för alla, eller praktiskt taget alla, operatörer inom EU, utan att snedvrida hemmamarknaderna, ii) att säkerställa kostnadstäckning på grossistnivå och samtidigt bevara incitamenten för att investera i värdnät och undvika snedvridning av inhemsk konkurrens på de besökta marknaderna.

Vad är mervärdet av åtgärder på EU-nivå? 

Genom roamingförordningen gavs kommissionen uppgiften att se över grossistledet på roamingmarknaden och lägga fram lämpliga förslag för att göra det möjligt att avskaffa roamingtilläggsavgifter i slutkundsledet i EU från och med den 15 juni 2017. Det avskaffande av roamingtilläggsavgifter i slutkundsledet som föreskrivs i roamingförordningen förutsätter att de åtgärder på grossistnivå som krävs för att möjliggöra detta avskaffande är antagna och tillämpliga vid det datumet. Om ingen åtgärd skulle föreslås, och mot bakgrund av redogörelsen ovan som visar att det nuvarande regelverket för grossistmarknaden inte är tillräcklig grundval för att RLAH ska kunna införas, skulle roamingförordningens krav på avskaffande av roamingtilläggsavgifter i slutkundsledet från och med den 15 juni 2017 inte vara tillämpligt vid den tidpunkten. 

B. Lösningar

Vilka alternativ, både lagstiftning och andra åtgärder, har övervägts? Finns det ett rekommenderat alternativ? Varför?

Utöver genomförandeaspekter utvärderas alternativen på grundval av: beräknad genomsnittskostnad för RLAH på landsnivå för roamingleverantörer i slutkundsledet jämfört med deras genomsnittliga inhemska intäkter, hållbarhetstest på operatörsnivå, alla relevanta kostnader på grossistnivå för värdnätverk med hänvisning till kostnadsberäkningar, nuvarande nivå på mobiltermineringstaxorna och inhemska priser i slutkunds- och grossistledet.

Fyra alternativ övervägs:

Alternativ 1 – ingen åtgärd på unionsnivå (grundscenario): Det skulle inte gå att tillämpa RLAH från och med den 15 juni 2017 och konsumenterna skulle fortsätta att betala roamingtilläggsavgifter i slutkundsledet efter den tidpunkten.

Alternativ 2 – fastställande av EU-tak för roamingavgifter i grossistledet på nuvarande nivå: RLAH skulle inte vara hållbart för minst 20 % av de operatörer som ingick i utvärderingen och/eller i minst sex medlemsstater.

Alternativ 3 – fastställande av EU-tak för roamingavgifter i grossistledet på en lägre nivå än idag: Analysen visar att detta alternativ bäst uppfyller de politiska målen.

Alternativ 4 – fastställande av landsspecifika tak för roamingavgifter i grossistledet: Detta alternativ förbättrar inte RLAH:s hållbarhet på operatörsnivå i någon större utsträckning jämfört med alternativ 3, men skulle innebära större risker gällande kostnadstäckning på grossistnivå, samt avsevärda genomförandesvårigheter. 

Vem stöder vilka alternativ?

Det offentliga samrådet visar att operatörerna är av delade åsikter om vad som är den lämpligaste regleringsåtgärden i grossistledet för att möjliggöra hållbar RLAH: vissa etablerade aktörer med en lång historia, operatörer med ett stort fotavtryck och i allmänhet operatörer med stora mängder inkommande roamingtrafik försvarar åsikten att RLAH är hållbart under nuvarande pristak för roaming i grossistledet (alternativ 2), medan andra operatörer, speciellt små operatörer, virtuella mobiloperatörer och operatörer med stora mängder utgående roamingtrafik hävdar att pristaken för roaming i grossistledet måste vara avsevärt lägre för att möjliggöra hållbar RLAH (alternativ 3). Alternativ 4 fick praktiskt taget inget stöd under det offentliga samrådet.

C. Det rekommenderade alternativets konsekvenser

Vad är nyttan med det rekommenderade alternativet (om ett sådant finns, annars de huvudsakliga alternativen)?

I alternativ 3 (lägre EU-tak för roaming i grossistledet) fastställs EU-taken för roaming i grossistledet till 4 cent/minut, 1 cent/sms och 0,85 cent/MB, vilket möjliggör hållbar RLAH i EU, även för operatörer med sämre förhandlingsposition, samtidigt som det säkerställer att värdoperatörernas förväntade kostnader för att tillhandahålla roamingtjänster i grossistledet kan täckas och håller kvar investeringsincitamenten för de besökta marknaderna. Taknivån för alternativ 3 lämnar också utrymme för konkurrens under taket, och tillåter i synnerhet ekonomisk nytta genom stordriftsfördelar och därmed förknippad förmåga att förhandla fram lägre taxor.

Analysen visar också att grossistledet på roamingmarknaden skulle påverkas positivt av att tillåta besökta och besökande operatörer att komma överens om att välja bort takregleringen till förmån för ett oreglerat avtal, t.ex. kapacitetsbaserad prissättning eller någon annan avtalsform, och det föreslås därför som en kompletterande åtgärd.

Genom att möjliggöra RLAH från och med juni 2017 uppnår alternativ 3 den betydande positiva effekten att roamingpriserna anpassas till de nationella priserna för konsumenter som reser inom EU, i enlighet med medlagstiftarens beslut från 2015.

Vad är kostnaderna för de rekommenderade alternativen (om ett sådant finns, annars de huvudsakliga alternativen)? 

Det rekommenderade alternativet ger inte upphov till några extra administrativa eller tekniska kostnader jämfört med den förordning som nu är tillämplig på roamingmarknaden i grossistledet i EU. Genom att införa lägre roamingpriser i grossistledet för mobiloperatörer kan det på kort sikt innebära att roamingintäkterna i grossistledet minskar för operatörer när de är värdar för utländska operatörers roamingkunder, samtidigt som det minskar de grossistkostnader de ådrar sig när de tillhandahåller roamingtjänster i slutkundsledet för sina egna kunder. Den resulterande högre efterfrågan på mobiltjänster under resor inom EU, speciellt för data, bör dock i stor utsträckning utjämna och uppväga båda effekterna. Fri utveckling av nya användningar för sammankopplade enheter och applikationer under resor inom EU kommer i sin tur att ge upphov till betydande nya intäkter för mobiloperatörer inom EU, som på medellång sikt är avsevärt större än i dagens begränsade mobila roaminganvändning inom EU, helt i linje med andra initiativ inom kommissionens strategi för den digitala inre marknaden.

Hur påverkas företagen, särskilt små och medelstora företag och mikroföretag?

Små mobiloperatörer och virtuella mobiloperatörer: betydande positiva effekter förväntas eftersom dessa operatörer har svårare att få åtkomst till fördelaktiga roamingavtal i grossistledet. Initiativet kommer att göra det möjligt för dem att dra nytta av roamingpriser i grossistledet vilket gör det lättare för dem att erbjuda roamingtjänster i slutkundsledet till inhemska priser.

Onlineföretag och uppstartsföretag: betydande positiva effekter, då ökad användning av deras tjänster vid roaming inom EU innebär mer möjligheter för dem att tillhandahålla tjänster till konsumenter som reser inom EU. Initiativet kommer att främja gränsöverskridande användning av sammankopplade enheter/tjänster/mobilappar, vilket främjar innovation.

Små och medelstora företag: betydande positiva effekter för de företag vars anställda gör affärsresor inom EU (lägre räkningar).

Påverkas medlemsstaternas budgetar och förvaltningar i betydande grad?

Detta initiativ kommer inte i sig att påverka nationella offentliga förvaltningar. De nationella regleringsmyndigheterna kommer att bevaka och övervaka att roamingförordningen ändrad genom förordning 2015/2120 följs.

Uppstår andra betydande konsekvenser? 

Inga andra betydande konsekvenser förväntas för tredjeländer, internationell handel eller investeringar. EU:s roamingförordning är ett lagstiftningsinstrument med fokus på skapandet av EU:s inre marknad. Den omfattar trafik inom EU, där en kund hos en mobiloperatör i EU använder roaming i en annan mobiloperatörs nätverk i EU. EU, som är en fullvärdig medlem av Världshandelsorganisationen, är en ekonomisk integration i den mening som anges i artikel V i Gats och EU och dess medlemsstater drar därmed nytta av ett undantag under den artikeln. Eftersom EU:s roamingförordning enbart gäller EU:s inre marknad finns ingen diskriminering eller problem med behandling som mest gynnad nation om roamingtaxor (både i grossist- och slutkundsledet) för operatörer inom EU skiljer sig från dem utanför EU.

D. Uppföljning

När kommer åtgärderna att ses över?

Kommissionen måste rapportera vartannat år med början juni 2018. Roamingförordningen ålägger de nationella regleringsmyndigheterna att bevaka och övervaka att denna förordning följs, och Berec att samla in uppgifter från de nationella regleringsmyndigheterna om utvecklingen avseende slutkunds- och grossistavgifter (som meddelas kommissionen två gånger om året) och rapporterar om utvecklingen av prissättning i grossistledet.