EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 15.7.2016

COM(2016) 469 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

ÅRSRAPPORT 2015
OM SUBSIDIARITET OCH PROPORTIONALITET

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

ÅRSRAPPORT 2015
OM SUBSIDIARITET OCH PROPORTIONALITET

1. Inledning

Denna rapport är den 23:e årliga rapporten om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i EU:s lagstiftningsarbete. Rapporten läggs fram i enlighet med artikel 9 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

I rapporten undersöks hur EU:s institutioner och organ har tillämpat de två principerna under 2015 och hur praxis har förändrats jämfört med tidigare år. Den innehåller också en analys av de kommissionsförslag som blev föremål för motiverade yttranden under året. Med tanke på de nära kopplingarna mellan systemet för subsidiaritetsprövning och den politiska dialogen mellan de nationella parlamenten och kommissionen bör denna rapport betraktas som ett komplement till kommissionens årsrapport 2015 om förbindelserna med de nationella parlamenten 1 .

2.    Institutionernas tillämpning av principerna

2.1.     Kommissionen

Innan Junckerkommissionen tillträdde i november 2014 åtog den sig att vara ”större och mer målmedveten i stora frågor och mindre och mer anspråkslös i små frågor”. Den åtog sig också att sätta subsidiaritetsprincipen i centrum för EU:s demokratiska process. I sitt arbetsprogram för 2015 lade kommissionen därför bara fram ett begränsat antal nya initiativ och meddelade att man skulle dra tillbaka ett stort antal pågående förslag. Detta gjorde att man kunde koncentrera arbetet på de tio prioriteringar som anges i de politiska riktlinjerna 2 .

Som en av de första åtgärderna i denna anda antog kommissionen i maj 2015 ett nytt paket för bättre lagstiftning. Syftet med detta nya politiska initiativ är att arbeta på ett mer öppet och inkluderande sätt för att utforma bättre förslag, och se till att de befintliga bestämmelserna uppnår målen på ett effektivare sätt. I paketet anges stärkta åtaganden för kommissionen när det gäller utformning, information, samråd, bedömning, kontroll av kvaliteten och utvärdering i samband med dess politiska åtgärder. Tack vare detta nya paket kan kommissionen också tillämpa subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna på ett mer integrerat och övergripande sätt än tidigare.

Det nya paketet för bättre lagstiftning bidrar till att säkerställa att kommissionen när den utarbetar nya politiska åtgärder bedömer om de är förenliga med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Denna bedömning görs nu i olika skeden av beslutsprocessen. I början av beslutsprocessen offentliggörs färdplaner eller inledande konsekvensbedömningar för alla större initiativ 3 . De ger en förberedande beskrivning av initiativet och tillgängligt utvärderingsarbete. De beskriver också kommissionens planer för konsekvensbedömningar och samråd. Färdplanerna eller de inledande konsekvensbedömningarna omfattar också en preliminär motivering till åtgärderna med hänsyn till subsidiariteten och proportionaliteten. Dessa aspekter vidareutvecklas och analyseras sedan i fullständiga konsekvensbedömningar för de initiativ som utarbetas.

År 2015 införde kommissionen också nya samråds- och återkopplingsmekanismer för nya politiska initiativ. Mekanismerna gäller hela processen från inledning och utarbetande till antagande. Dessutom stärktes samråden för utvärderingen av befintliga politiska åtgärder. Möjligheterna för allmänheten och andra berörda parter att följa politiska initiativ och att ge sina synpunkter på dem har således blivit många fler. Medlemsstaterna och andra berörda parter – t.ex. regionala och lokala myndigheter, företag, organisationer och allmänheten – kan i ett tidigt skede lämna synpunkter på hur kommissionen utarbetar specifika förslag och hur subsidiaritets- och proportionalitetsfrågor hanteras. Den nya politiken för bättre lagstiftning gör med andra ord att kommissionen redan från början kan ta hänsyn till de berörda parternas eventuella farhågor när det gäller subsidiariteten och proportionaliteten. Omedelbart efter det att kommissionen har antagit ett förslag och innan lagstiftningsprocessen inleds får dessutom de berörda parterna och medlemsstaterna återigen yttra sig över de specifika förslagen och de åtföljande konsekvensbedömningarna, bland annat om subsidiariteten och proportionaliteten, som ett bidrag till lagstiftningsprocessen.

Under 2015 lanserade kommissionen dessutom webbplatsen Lighten the load – Have your say 4 och den nya Refit-plattformen. Dessa nya kommunikationskanaler ger en möjlighet att framföra synpunkter till kommissionen om eventuella onödiga bördor eller brister i samband med befintliga lagstiftningsåtgärder, t.ex. om subsidiaritets- och proportionalitetsfrågor.

I motiveringen till varje lagstiftningsförslag anges slutligen på vilket sätt förslaget är förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

Subsidiaritetsprövning

Enligt de nya riktlinjerna för bättre lagstiftning och den tillhörande ”verktygslådan” krävs att det görs en subsidiaritetsprövning när man överväger ett nytt initiativ inom områden där EU inte har exklusiv befogenhet och när man utvärderar en befintlig åtgärds relevans och europeiska mervärde. Kommissionen tar hänsyn till subsidiariteten när det gäller både lagstiftningsinitiativ och initiativ som inte rör lagstiftning. Prövningen har två mål: för det första att bedöma om en åtgärd på nationell nivå är tillräcklig för att uppnå det aktuella målet, för det andra att bedöma om en unionsåtgärd ger ett mervärde jämfört med en åtgärd på medlemsstatsnivå.

Enligt de nya riktlinjerna och verktygslådan är en viktig del av prövningen att bedöma ”unionsintresset” av det initiativ som övervägs. Ju större intresse EU har av initiativet, desto troligare är det att åtgärder på enbart medlemsstatsnivå inte räcker till. Viktiga hänsyn är geografiskt tillämpningsområde, antalet berörda företag eller andra aktörer, antalet berörda medlemsstater och ekonomisk verkan. Vid prövningen görs också en kvalitativ – och om möjligt kvantitativ – bedömning av om det finns ett betydande gränsöverskridande problem, t.ex. en bedömning av i vilken omfattning ett miljöproblem beror på verksamhet i andra medlemsstater. Relevanta aspekter är t.ex. gränsöverskridande effekter (såsom föroreningar) eller hinder för den fria rörligheten för personer, varor, tjänster och kapital. Prövningen omfattar också både fördelarna och nackdelarna med en unionsåtgärd jämfört med åtgärder på medlemsstatsnivå.

Proportionalitetsprövning

Enligt proportionalitetsprincipen får unionens åtgärder till innehåll och form inte gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen 5 . Respekt för proportionalitetsprincipen handlar om att se till att tillvägagångssättet för och styrkan hos en politisk åtgärd motsvarar målet. Proportionaliteten anges tydligt i konsekvensbedömningarna 6 , utvärderingarna och kontrollerna av ändamålsenligheten 7 .

Enligt de nya riktlinjerna för bättre lagstiftning och verktygslådan ska kommissionen ta hänsyn till följande:

Om åtgärderna är förenliga med proportionalitetsprincipen.

Om de går utöver vad som är nödvändigt för att lösa problemet och nå målen på ett tillfredsställande sätt.

Om initiativet är begränsat till de aspekter som medlemsstaterna inte själva kan uppnå på ett tillfredsställande sätt utan som bättre uppnås på EU-nivå.

Om åtgärden eller valet av instrument är så enkelt som möjligt, samtidigt som målet uppnås på ett tillfredsställande sätt och genomförandet är ändamålsenligt.

Om kostnaderna hålls så låga som möjligt och är förenliga med det mål som ska uppnås.

Om det finns starka skäl för valet av instrument (förordning, direktiv eller alternativa lagstiftningsmetoder).

Om väletablerade nationella bestämmelser och särskilda omständigheter i de enskilda medlemsstaterna respekteras.

Konsekvensbedömningar

När en konsekvensbedömning måste göras – vilket är fallet om åtgärderna väntas leda till betydande ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser – uppmanas de berörda parterna att lämna synpunkter på behovet av åtgärder och möjliga lösningar på de problem som konstaterats. På grundval av svaren på detta samråd och andra relevanta uppgifter analyserar man i konsekvensbedömningarna om de alternativ som övervägs respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. I riktlinjerna för bättre lagstiftning, som antogs i maj 2015, ges ytterligare vägledning för bedömning av behovet av europeiska åtgärder och det mervärde de skulle ge.

Konsekvensbedömningsnämnden (dvs. den oberoende kommitté som granskar alla kommissionens konsekvensbedömningar) reformerades genom lagstiftningspaketet för bättre lagstiftning 2015 och ersattes av den nya nämnden för lagstiftningskontroll den 1 juli 2015. Nämnden består av sex heltidssysselsatta ledamöter, varav tre är sakkunniga som inte arbetar på kommissionen. Ordföranden utses på generaldirektörsnivå. Alla ledamöter är oberoende och har personliga mandat som bygger på deras personliga sakkunskap. Nämnden för lagstiftningskontroll granskar inte bara konsekvensbedömningar utan också större utvärderingar och kontroller av ändamålsenligheten.

Subsidiariteten och proportionaliteten ingår i den kvalitetskontroll som nämnden gör av konsekvensbedömningarna. I många av sina yttranden ifrågasätter nämnden hur det problem som behandlas har definierats och ger rekommendationer om detta. Beskrivningen av problemet är ofta direkt eller indirekt kopplad till EU:s rätt att agera och rör därför subsidiaritetsprincipen. Diskussionen om politiska alternativ och deras eventuella inverkan är dessutom nära kopplad till tillämpningen av proportionalitetsprincipen, eftersom syftet alltid är att hitta det alternativ som är mest proportionellt i förhållande till det politiska problemet med hänsyn till de angivna målen.

Under 2015 granskade konsekvensbedömningsnämnden och senare nämnden för lagstiftningskontroll 30 konsekvensbedömningar. Sju av dem (23 %) ansågs behöva förbättringar när det gällde subsidiaritet eller proportionalitet eller båda. Följande ärenden från 2015 bör särskilt uppmärksammas:

När det gäller förslaget till direktiv om tillgänglighetskrav för produkter och tjänster 8 efterlyste nämnden en bättre motivering till varför man valt bort alternativen med självreglering inom branschen och antagande av frivilliga europeiska standarder. Nämnden efterlyste mer övertygande belägg – och bättre rapportering av de berörda parternas synpunkter – som förklarar varför dessa alternativ inte ansetts vara genomförbara. Nämnden ansåg dessutom att rapporten inte i tillräcklig utsträckning motiverade den föreslagna proportionalitetsklausulen. Rapporten blev föremål för ett negativt yttrande. Därefter förbättrades rapporten, och en ändrad version godtogs av nämnden.

När det gäller utkastet till kommissionens förordning om fastställandet av nätföreskrifter med regler för driftskompatibilitet och informationsutbyte om gasöverföring 9 ansåg nämnden att behovet av EU-åtgärder behövde visas på ett bättre sätt. Nämnden rekommenderade att man i konsekvensbedömningen skulle lägga fram fler belägg för de problem som konstaterats i samband med sammanlänkningsavtal, informationsutbyte, gaskvalitet, enheter och luktsättning och deras negativa inverkan på gashandeln och marknadsintegrationen i Europeiska unionen. Nämnden ansåg att referensscenariot borde vidareutvecklas för att ta mer hänsyn till effekterna av minskande europeisk gasproduktion, större variation i importkällor och det tredje energipaketet om gränsöverskridande gashandel och gaskvalitet i Europeiska unionen. Nämndens synpunkter beaktades i den slutliga versionen.

När det gäller förslaget till förordning om gränsöverskridande portabilitet för innehållstjänster online 10 ansåg nämnden att man i konsekvensbedömningen borde lägga fram fler belägg för att EU måste agera. Nämnden ansåg att vederbörlig hänsyn borde tas till andra initiativ för den digitala inre marknaden och de berörda parternas synpunkter i denna fråga. Nämnden bad också om att få mer underlag som visar om marknaden för innehållstjänster online – med tiden och utan lagstiftning – skulle kunna lösa de gränsöverskridande problem som har konstaterats. Nämndens synpunkter beaktades i stor utsträckning i den slutliga versionen.

Som framgår av dessa exempel bidrog konsekvensbedömningsnämnden och nämnden för lagstiftningskontroll till att förbättra analysen av förslagens förenlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Därigenom bidrog de också med viktig information till kommissionens politiska beslutsprocess.

Utvärderingar och kontroller av ändamålsenligheten

Subsidiariteten och proportionaliteten var också avgörande för de efterhandsbedömningar och kontroller av ändamålsenligheten som genomfördes under 2015. I dessa undersöktes om EU:s åtgärder ger de förväntade resultaten när det gäller effektivitet, ändamålsenlighet, samstämmighet, relevans och europeiskt mervärde. Man undersökte också om åtgärderna var nödvändiga eller om målen kunde ha uppnåtts bättre på annat sätt. Kommissionen är fast besluten att ”utvärdera först”, dvs. att analysera tidigare resultat innan eventuella ändringar av lagstiftningen övervägs. Genom att samla erfarenheter och dra lärdomar som kan stötta beslutsfattandet gör EU utvärderingsprocessen till en integrerad och permanent del av sitt politiska arbete.

Kommissionen gör vanligtvis mellan 100 och 120 utvärderingar per år (122 under 2015). Sedan den första kontrollen av ändamålsenligheten genomfördes 2012 har kommissionen slutfört sju sådana kontroller, varav två slutfördes 2015. Följande exempel visar utvärderingar där frågor om subsidiariteten, det europeiska mervärdet och proportionaliteten tagits upp:

Fiscalis och Tull 2013 – Fiscalis- och Tullprogrammen stöder it-system som gör det möjligt för medlemsstaternas skatte- och tullmyndigheter att utbyta och få tillgång till information på ett snabbt och säkert sätt. Detta gemensamma nät garanterar att de enskilda nationella myndigheterna bara behöver koppla upp sig en gång för att kunna utbyta information med de övriga medlemsstaterna. Utvärderingarna 2015 bekräftade programmens stora europeiska mervärde. Om det inte hade funnits en sådan infrastruktur skulle en medlemsstat behöva koppla upp sig 27 gånger för att nå alla övriga medlemsstaternas nationella system. Detta skulle leda till betydligt högre administrativa kostnader 11 . 

Offentlig upphandling – I 2011 års utvärdering av Europeiska unionens regler för offentlig upphandling konstaterades att de besparingar som genereras av EU:s direktiv om offentlig upphandling långt överskrider kostnaderna för de offentliga upphandlarna och leverantörerna. Utvärderingen visade emellertid att det kan finnas vissa områden där kostnaderna för att genomföra dessa reglerade förfaranden kan vara oproportionella i förhållande till fördelarna. Kommissionen föreslog därför en rad åtgärder för att förenkla kraven och ge medlemsstaterna större flexibilitet att göra den offentliga upphandlingen mer effektiv och strategisk. Kommissionens förslag antogs med bred majoritet av Europaparlamentet och rådet, och medlemsstaterna håller för närvarande på att genomföra den ändrade lagstiftningen, som trädde i kraft i april 2014. I fem medlemsstater beräknades kostnadsbesparingarna uppgå till mellan 29 och 58 %.

Prospekt – Prospektdirektivet utvärderades 2015 i samband med programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat 12 . Utvärderingen var till stor del en reaktion på de berörda parternas oro över de höga kostnaderna för att utarbeta prospekt. Man utvärderade också det proportionerliga systemet för offentliggörande, som infördes 2011 för att lätta på bördan för små och medelstora företag. Vid utvärderingen konstaterades att ordningen för små och medelstora företag inte hade använts i förväntad utsträckning eftersom informationskraven var alltför betungande. På grundval av utvärderingen och en konsekvensbedömning antog kommissionen därför i slutet av 2015 ett reviderat förslag för att förbättra kraven i direktivet. Genom det reviderade förslaget minskar den administrativa bördan för företag (särskilt små och medelstora företag), och prospekten blir ett värdefullt informationsverktyg för potentiella investerare. De potentiella besparingarna för små och medelstora företag uppskattas till 45–67 miljoner euro per år.

2.2.     Uppföljning av motiverade yttranden från nationella parlament

Under 2015 mottog kommissionen åtta motiverade yttranden från nationella parlament beträffande subsidiaritetsprincipen 13 . Detta var en minskning med 62 % jämfört med 2014 då 21 motiverade yttranden inkom. De motiverade yttranden som inkom under 2015 utgjorde också en betydligt lägre andel (2 %) av det totala antalet yttranden som inkom till kommissionen det året inom ramen för den politiska dialogen (350).

Antalet motiverade yttranden under 2015 är det lägsta som inkommit under ett kalenderår sedan systemet för subsidiaritetsprövning infördes genom Lissabonfördraget 2009. Det bör också noteras att det totala antalet yttranden från de nationella parlamenten inom ramen för den politiska dialogen också sjönk kraftigt under 2015 14 .

Liksom tidigare år fortsatte de motiverade yttrandena att variera i form. Likaså varierade de argument som de nationella parlamenten framförde för att stödja sina slutsatser om att subsidiaritetsprincipen hade åsidosatts. De åtta motiverade yttrandena 2015 avsåg tre kommissionsförslag. Det förslag som gav upphov till flest motiverade yttranden, nämligen förslaget till förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser 15 , genererade fem motiverade yttranden. Två motiverade yttranden avgavs över förslaget till ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 vad gäller medlemsstaternas möjlighet att begränsa eller förbjuda användning av genetiskt modifierade livsmedel och foder inom sina territorier 16 , och ett enda motiverat yttrande avgavs över förslaget till direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning 17 . För mer information, se avsnitt 3 nedan och bilagan till denna rapport.

Att det totala antalet motiverade yttranden sjönk markant 2015 ledde till en kraftig minskning av antalet motiverade yttranden per kammare. Åtta av 41 kammare avgav motiverade yttranden under 2015 (jämfört med 15 under 2014). De motiverade yttrandena avgavs av den tjeckiska senaten (Senát), den tjeckiska deputeradekammaren (Poslanecká sněmovna), den spanska deputeradekammaren/senaten (Congreso de los Diputados/Senado), det ungerska parlamentet (Országgyűlés), den nederländska andra kammaren (Tweede Kamer), den rumänska deputeradekammaren (Camera Deputaților), Sveriges riksdag och det slovakiska parlamentet (Národná Rada). Ingen kammare avgav mer än ett motiverat yttrande.

Trots att så få motiverade yttranden lämnades in under 2015 fortsatte flera kammare att kräva att systemet med subsidiaritetsprövning skulle förstärkas. I januari anordnade Nederländernas Tweede Kamer ett informellt möte i Bryssel om de nationella parlamentens roll, där man också diskuterade hur man kunde förbättra systemet med subsidiaritetsprövning. I maj och oktober hölls möten i en informell arbetsgrupp för de nationella parlamenten i Warszawa och Luxemburg, där man diskuterade hur systemet kunde förbättras. På grundval av diskussionerna i arbetsgruppen uppmanade Cosac vid sitt LIV:e sammanträde kommissionen att överväga att undanta såväl jul- och nyårsuppehållet som EU-institutionernas ledighetsperioder från beräkningen av den tidsfrist på åtta veckor inom vilken de nationella parlamenten får avge ett motiverat yttrande. Cosac uppmanade sin kommande ordförandetrojka att lägga fram en uppföljning i ärendet för Cosac. Cosac uppmanade också kommissionen att satsa ännu mer på att få svaren på motiverade yttranden att hålla högre kvalitet och inkomma i rätt tid. Slutligen noterade Cosac att det fanns ett brett stöd för ett slags förstärkt politisk dialog – s.k. grönt kort – som innebär att en grupp nationella parlament skulle kunna uppmana kommissionen att lägga fram förslag till ny eller ändrad lagstiftning.

2.3.    Europaparlamentet och rådet

a) Europaparlamentet

Under 2015 mottog Europaparlamentet 254 inlagor från nationella parlament. Åtta av dessa var motiverade yttranden medan de övriga 246 var bidrag (dvs. inlagor som inte handlar om frågor som rör subsidiaritetsprincipen). Detta är något färre än 2014, då 18 motiverade yttranden och 269 bidrag officiellt översändes till Europaparlamentet.

Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor (JURI-utskottet) är ansvarigt för att se till att subsidiaritetsprincipen respekteras. JURI-utskottet utser en ständig föredragande för subsidiaritetsfrågor för en period av sex månader. Uppdraget roterar mellan de politiska grupperna. Laura Ferrara (EFDD/IT) var ständig föredragande under första halvåret 2015. Hon efterträddes av Sajjad Karim (ECR/UK) under andra halvåret 2015. Föredraganden övervakar de motiverade yttranden som inkommer. Frågor som väckts kan tas upp till debatt i JURI-utskottet och leda till eventuella rekommendationer till det utskott som är ansvarigt för det aktuella förslaget.

JURI-utskottet utarbetar också regelbundet ett betänkande om kommissionens årsrapport om subsidiaritet och proportionalitet. Den 13 oktober 2015 antog utskottet ett betänkande, som utarbetats av Sajjad Karim, om kommissionens årsrapporter för 2012 och 2013. Utskottet bidrar också till Cosacs halvårsrapporter om subsidiaritetsfrågor. Som ansvarigt utskott för att kontrollera den rättsliga grunden för förslag, liksom för bättre lagstiftning och Refit, följer JURI-utskottet också särskilt noga om proportionalitetsprincipen respekteras.

Under året fortsatte dessutom Europaparlamentets utredningstjänst att hjälpa Europaparlamentet att ta hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen i sitt arbete genom att

–    systematiskt granska subsidiaritets- och proportionalitetsaspekterna i kommissionens konsekvensbedömningar och uppmärksamma eventuella problem som påpekats, särskilt av de nationella parlamenten och Regionkommittén,

–    se till att dessa principer respekteras fullt ut i Europaparlamentets eget arbete, t.ex. när det genomför konsekvensbedömningar av sina egna ändringsförslag i sak eller när det analyserar mervärdet av parlamentets förslag till ny lagstiftning, på grundval av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och kostnaden för uteblivna åtgärder på EU-nivå,

–    granska subsidiaritets- och proportionalitetsaspekterna vid utarbetande av konsekvensbedömningar och samtidigt lyfta fram det europeiska mervärdet i förhållande till nationella utgifter eller åtgärder.

Under 2015 utarbetade Europaparlamentet 13 inledande utvärderingar, en konsekvensbedömning av parlamentets ändringsförslag i sak och sex efterhandsbedömningar. Dessutom utarbetade parlamentet fyra rapporter om kostnaden för uteblivna åtgärder på EU-nivå och två bedömningar om det europeiska mervärdet.

Europaparlamentet började också tillämpa en ny och mer allmän strategi för bedömning av åtgärder på EU-nivå genom att utarbeta en rapport om kostnaden för uteblivna EU-åtgärder 18 , där man kartlägger vinsterna med de åtgärder på EU-nivå som Europaparlamentet föreslagit.

b) Rådet

Rådets skyldigheter när det gäller de nationella parlamentens granskning av subsidiariteten består huvudsakligen av att översända de utkast till lagstiftningsakter som inte utarbetats av kommissionen eller Europaparlamentet till de nationella parlamenten. Rådet översänder därför alla utkast till lagstiftningsakter från en grupp av medlemsstater, domstolen, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken 19 .

Den 4 december 2015 översände rådet ett förslag till de nationella parlamenten, nämligen domstolens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om överföring till Europeiska unionens tribunal av behörigheten att i första instans avgöra tvister mellan unionen och dess anställda 20 .

Till följd av den ovannämnda skyldigheten översänder rådet alla yttranden från nationella parlament över lagstiftningsförslag från en grupp av medlemsstater till de medlemsstater som lagt fram förslaget. Rådet översänder också de nationella parlamentens yttranden över lagstiftningsförslag från domstolen, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken till den berörda institutionen. Rådet mottog inga yttranden från nationella parlament under 2015 över det ovannämnda förslaget från domstolen.

Rådet håller dessutom medlemsstaterna underrättade om de nationella parlamentens yttranden över lagstiftningsförslag från kommissionen. Under 2015 översände rådets sekretariat därför följande yttranden till delegationerna: nio motiverade yttranden 21 och 86 yttranden inom ramen för den politiska dialogen över lagstiftningsförslag från kommissionen.

Som en del av sitt lagstiftningsarbete kontrollerar rådet slutligen om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna har respekterats när det ser över de konsekvensbedömningar som åtföljer kommissionens förslag.

2.4.    Regionkommittén

Under 2015 antog och genomförde Regionkommittén sitt tredje arbetsprogram för subsidiaritetsfrågor 22 . Regionkommittén valde ut ett antal initiativ från kommissionens arbetsprogram för 2015 som skulle övervakas som en prioritering från subsidiaritets- och proportionalitetssynpunkt på grundval av följande kriterier:

   a) Initiativen bör vara av tydligt politiskt intresse för lokala och regionala myndigheter.

   b) Initiativen bör falla inom de lokala och regionala myndigheternas behörighetsområden.

   c) Initiativen bör ha en potentiell subsidiaritetsdimension.

Ett av de prioriterade förslag som valdes ut var förslaget till ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 vad gäller medlemsstaternas möjlighet att begränsa eller förbjuda användning av genetiskt modifierade livsmedel och foder inom sina territorier 23 . När det gäller det förslaget samrådde Regionkommittén med sin sakkunniggrupp för subsidiaritet, som består av 13 sakkunniga från lokal och regional nivå. Gruppen konstaterade att förslaget var förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, men en del av de sakkunniga tog upp frågan om huruvida förslaget verkligen gjorde det möjligt för medlemsstaterna att lagligen införa nationella förbud och restriktiva åtgärder om genetiskt modifierade livsmedel och foder. Regionkommittén tog upp samma farhågor i sitt yttrande och drog slutsatsen att ”möjligheten till ett förbud på grundval av den kunskap vi har i dag är förenad med oproportionerligt höga hinder som en medlemsstat måste övervinna innan den kan utnyttja denna möjlighet på nationell nivå och utfärda ett sådant förbud, vilket ger upphov till betänkligheter beträffande subsidiariteten och visar att proportionalitetsprinciperna uppenbart skulle överträdas genom detta förslag” 24 .

Regionkommittén antog också fyra yttranden i enlighet med sin arbetsordning 25 , där man bedömde lagstiftningsförslagens förenlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna:

I sitt yttrande över förslaget om inrättandet av ett program för interoperabilitetslösningar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare 26 ansåg Regionkommittén att förslaget var förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Regionkommittén påpekade emellertid att ”aktivt deltagande från medlemsstaterna och deras lokala och regionala myndigheter i ISA2-programmet kommer att vara nödvändigt för att dess mål ska kunna uppnås fullt ut samt för att trygga fortlöpande respekt för subsidiaritetsprincipen under genomförandet av programmet” 27 .

I sitt yttrande över kommissionens förslag om Europeiska fonden för strategiska investeringar 28 ansåg Regionkommittén också att förslaget var förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Regionkommittén konstaterade följande: ”Eftersom dess huvudsyfte är att bidra till en förnyad satsning på investeringar på europeisk nivå med tydliga transnationella aspekter, anser Regionkommittén att den föreslagna förordningen är förenlig med subsidiaritetsprincipen. I fråga om proportionalitetsprincipen anser Regionkommittén att den föreslagna förordningen är det lämpliga rättsinstrumentet, eftersom dess finansiella bestämmelser måste vara direkt tillämpliga i alla medlemsstater.” 29

I sitt yttrande 30 över förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 31 noterade Regionkommittén att ”även om sysselsättningsriktlinjerna är avsedda för medlemsstaterna bör Europa 2020-strategin genomföras i partnerskap med de regionala och lokala myndigheterna, som – med tanke på deras befogenheter och sakkunskap inom de områden som omfattas av riktlinjerna och i enlighet med subsidiaritetsprincipen – spelar en avgörande roll i samband med utarbetandet och genomförandet av de nationella reformprogrammen samt för den övergripande kommunikationen om strategin”. 32  

Slutligen ansåg Regionkommittén i sitt yttrande 33 om paketet om skattetransparens 34 att förklaringarna i motiveringen till lagstiftningsförslaget var ”fullständigt övertygande” när det gäller mervärdet av lagstiftningsåtgärder på EU-nivå och drog slutsatsen att förslaget var förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

Ett stort subsidiaritetsevenemang under 2015 var den sjunde subsidiaritetskonferensen, som anordnades gemensamt av Regionkommittén och det flamländska regionparlamentet. Konferensen ägde rum den 17 november 2015 i det flamländska parlamentet i Bryssel. Den lockade över 200 deltagare från olika nationella och europeiska institutioner, som företrädde samtliga relevanta förvaltningsnivåer. Konferensen hålls vartannat år och syftar till att förbättra Europeiska unionens interinstitutionella dialog om granskning av subsidiariteten. Den ger utrymme för djupgående diskussioner mellan alla aktörer som deltar i arbetet med att se till att subsidiaritetsprincipen respekteras. Konferensen gav dessutom tillfälle att diskutera hur förslagen i kommissionens paket för bättre lagstiftning från 2015 kan genomföras i praktiken. Konferensen sammanförde de viktigaste institutionella aktörerna, bland annat förste vice ordförande Frans Timmermans, den luxemburgske ministern Nicolas Schmit, som företrädare för rådsordförandeskapet, och ordföranden för Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor, Pavel Svoboda (PPE/CZ). Debatten visade tydligt att bättre lagstiftning och dess tillämpning i praktiken är en fråga av största betydelse, inte bara för EU-institutionerna och medlemsstaterna, utan även för de lokala och regionala myndigheterna, som ger ett unikt mervärde till utvecklingen av EU:s politik och till lagstiftningsprocessen. Det konstaterades också att korrekt tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna är en förutsättning för bättre lagstiftning. Dessutom ledde konferensen till ett utbyte av praktiska erfarenheter mellan aktörer från olika förvaltningsnivåer, och den gav tillfälle att koppla det luxemburgska ordförandeskapets aktiviteter till det kommande nederländska ordförandeskapets vision 35 . 

En mer ingående beskrivning av aktiviteter som rör subsidiaritet ges i Regionkommitténs årliga subsidiaritetsrapport 2015 36 .

2.5.    Europeiska unionens domstol

Domstolens viktigaste dom under 2015 om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna utfärdades den 18 juni 2015 i mål C-508/13, Estland mot parlamentet och rådet 37 . I detta mål hade Estland begärt att domstolen skulle ogiltigförklara vissa bestämmelser i direktiv 2013/34/EU 38 eftersom de åsidosatte subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och motiveringsskyldigheten.

I sin dom ansåg domstolen att prövningen av huruvida subsidiaritetsprincipen iakttagits borde ha skett med avseende på direktivet i dess helhet och inte med avseende på varje enskild bestämmelse (punkt 51). För det andra klargjorde domstolen att subsidiaritetsprincipen inte har till syfte att begränsa EU:s befogenheter i förhållande till situationen i en viss medlemsstat betraktad för sig. Den kräver endast att den planerade åtgärden, till följd av dess omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå (punkt 53). När det gäller motiveringsskyldigheten påminde domstolen för det tredje om att det räcker med att det syfte som institutionen eftersträvar väsentligen framgår. Det skulle vara onödigt att kräva en särskild motivering för de olika tekniska lösningar som har valts (punkt 60). Eftersom Estland deltog i det lagstiftningsförfarande som ledde fram till att direktivet antogs kunde landet dessutom inte med framgång göra gällande att det inte hade möjlighet att få kännedom om skälen för valen av de planerade åtgärderna (punkt 61).

När det gäller proportionalitetsprincipen påminde domstolen om att unionslagstiftaren enligt domstolens fasta rättspraxis måste ges ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning inom områden där den ställs inför val av politisk, ekonomisk och social art och måste göra komplexa bedömningar. Detta innebär att en åtgärd på detta område endast kan förklaras ogiltig om den är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som den behöriga institutionen eftersträvar (punkt 29). Domstolen avslog Estlands grund för talan om åsidosättande av proportionalitetsprincipen eftersom Estland inte hade visat att de olika val som unionslagstiftaren gjort uppenbart överskred gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning (punkterna 32–38). Domstolen förkastade särskilt argumentet att proportionalitetsprincipen åsidosatts på grund av att unionslagstiftaren inte hade tagit hänsyn till den omständigheten att Estland befinner sig i en särskild situation eftersom landet har kommit långt på området för e-förvaltning. Domstolen konstaterade att det ifrågasatta direktivet får följder i samtliga medlemsstater och förutsätter en balans mellan de olika intressen som berörs. Domstolen anser att försök att nå en sådan balans, med beaktande av situationen i samtliga medlemsstater och inte bara i en enskild medlemsstat, följaktligen inte kan anses strida mot proportionalitetsprincipen (punkt 39).

I tribunalens dom av den 26 november 2015 i mål T-461/13, Spanien mot kommissionen 39 , bekräftade tribunalen slutligen att subsidiaritetsprincipen inte är tillämplig när det gäller kontrollen av statligt stöd (punkt 182).

3.    Viktiga ärenden där iakttagandet av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna ifrågasatts

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat 40

Som reaktion på flyktingkrisen och i linje med sin europeiska migrationsagenda 41 antog kommissionen den 9 september 2015 ett förslag 42 om en omplaceringsmekanism vid kriser i syfte att införa en strukturerad solidaritetsmekanism. Kommissionen kan när som helst använda den för att avhjälpa krislägen i de medlemsstater vars asylsystem är utsatt för hård press med anledning av oproportionerligt stor tillströmning av tredjelandsmedborgare. Sådana eventuella framtida nödsituationer kommer att definieras av kommissionen utifrån objektiva och mätbara kriterier. Detta är en del av ett paket med förslag som omfattar akut omplacering av 120 000 flyktingar från Grekland, Ungern och Italien 43 , EU:s gemensamma förteckning över säkra ursprungsländer 44 och en effektivare återvändandepolitik 45 .

De nationella parlamenten avgav fem motiverade yttranden 46 om förslaget, motsvarande sju röster. I sina motiverade yttranden hävdade de nationella parlamenten att den föreslagna mekanismen utgjorde ett oacceptabelt intrång i medlemsstaternas asylsystem, att motiveringen var otillräcklig och att man genom förslagen åsidosatte subsidiaritetsprincipen eftersom det infördes en permanent, obligatorisk fördelningsnyckel i stället för tillfälliga åtgärder. Skälet till att man valt artikel 78.2 e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som rättslig grund ifrågasattes också.

I sina svar påminde kommissionen om att flyktingkrisen hade utsatt medlemsstaternas asylsystem för enorma påfrestningar, vilket kunde äventyra tillämpningen av Dublinreglerna. I detta sammanhang tillåter det nuvarande systemet inga undantag från ansvarskriterierna, vilket skapar obalanser och i vissa fall förvärrar krisen.

Kommissionen hävdade dessutom att en krismekanism för omplacering av asylsökande skulle göra det möjligt för EU att reagera på en akut situation och hjälpa medlemsstaterna att lösa en nödsituation, utan att det varje gång krävs ett utdraget antagandeförfarande. Kommissionen betonade att åtgärder som vidtas av enskilda medlemsstater inte skulle vara tillräckliga för att lösa dessa situationer. Om man genomför lösningar som inte är samordnade skulle man varken kunna åstadkomma en övergripande reaktion på den oproportionella tillströmningen av personer eller en rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna.

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 vad gäller medlemsstaternas möjlighet att begränsa eller förbjuda användning av genetiskt modifierade livsmedel och foder inom sina territorier 47

När Jean-Claude Juncker skulle inhämta Europaparlamentets godkännande för att bli kommissionens ordförande uppgav han att han hade för avsikt att se över lagstiftningen om godkännande av genetiskt modifierade organismer. Med det nuvarande systemet har medlemsstaterna aldrig lyckats nå kvalificerad majoritet för eller emot godkännande, utan har därigenom ständigt lämnat det slutliga beslutet om godkännande till kommissionen. Den 22 april 2015 antog kommissionen ett förslag om en översyn av den befintliga förordningen, som skulle ge medlemsstaterna möjlighet att fatta beslut på nationell nivå om att begränsa eller förbjuda användningen av genetiskt modifierade livsmedel eller foder efter det att de har godkänts på EU-nivå. Sådana beslut skulle enbart kunna fattas under förutsättning att de nationella undantagen är förenliga med unionsrätten och inte är kopplade till hälso- och miljöskäl. Dessa skäl ska bedömas av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

Kommissionen mottog två motiverade yttranden, där det å ena sidan hävdades att förslaget inte gav medlemsstaterna tillräckligt utrymme för nationella förbud mot genetiskt modifierade organismer med tanke på att det är en känslig fråga för allmänheten 48 och å andra sidan hävdades att det var oförenligt med subsidiaritetsprincipen att lägga över beslutet att begränsa eller förbjuda användningen av genetiskt modifierade organismer på medlemsstaterna, eftersom de inte alltid kan fatta sådana beslut på ett sätt som inte hindrar den inre marknaden från att fungera väl 49 .

I sina svar hävdade kommissionen att förslaget inte överför hela befogenheten att besluta om godkännande av genetiskt modifierade organismer till medlemsstaterna, utan enbart ger medlemsstaterna möjlighet att anta åtgärder som begränsar eller förbjuder användningen av genetiskt modifierade livsmedel och foder inom sina territorier efter det att de har godkänts av EU. Kommissionen anser därför inte att förslaget påverkar de aspekter av godkännandet av genetiskt modifierade organismer som bättre uppnås på EU-nivå.

Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning

Den 18 mars 2015 lade kommissionen fram ett paket för skattetransparens som ett led i sin ambitiösa agenda för att ta itu med bolagsskatteflykt och skadlig skattekonkurrens inom Europeiska unionen. Paketet innehöll ett förslag om att införa ett automatiskt utbyte av upplysningar mellan medlemsstaterna om förhandsbesked i skattefrågor 50 . Enligt förslaget ska de nationella skattemyndigheterna regelbundet upplysa de övriga medlemsstaterna om alla gränsöverskridande förhandsbesked i skattefrågor som de lämnar. Medlemsstaterna skulle sedan kunna begära mer ingående information om ett visst förhandsbesked. Det automatiska utbytet av upplysningar om förhandsbesked i skattefrågor skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att upptäcka skadlig skattepraxis från företag och vidta nödvändiga åtgärder. Förslaget syftar också till att uppmuntra en sundare skattekonkurrens, eftersom skattemyndigheterna sannolikt har mindre anledning att erbjuda företag selektiv skattebehandling när detta är öppet för övriga medlemsstaters insyn.

Kommissionen mottog ett motiverat yttrande 51 . I yttrandet hävdades att vissa delar av förslaget, bland annat den vida utformningen av skyldigheten att lämna upplysningar om bilaterala och multilaterala prissättningsbesked som lämnas inom ramen för ömsesidiga överenskommelser mellan de berörda staterna, går längre än vad som är nödvändigt för att nå de eftersträvade målen och att det därför inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

I sitt svar uppgav kommissionen att kampen mot skadlig skattepraxis som underminerar den inre marknadens funktion var anledningen till att kommissionen hade intagit ett brett synsätt när det gäller de upplysningar som borde täckas av förslaget. Bedömningsutrymmet för vilka förhandsbesked som kan vara skadliga och bör utbytas hade därför minimerats, vilket i sin tur skulle leda till att direktivet faktiskt fick effekt i praktiken.

Kommissionens förslag antogs av rådet den 8 december 2015 52 .

4.    Slutsats

År 2015 var det första hela året med den nya kommissionen, som åtagit sig att sätta subsidiaritetsprincipen i centrum för EU:s demokratiska process. Under året inkom det lägsta antalet motiverade yttranden från nationella parlament sedan systemet med subsidiaritetsprövning infördes genom Lissabonfördraget 2009.

Under 2015 visade de nationella parlamenten samtidigt ett ökat intresse av att diskutera förändringar av systemet med subsidiaritetsprövning. I agendan för bättre lagstiftning, som antogs i maj, gavs också nya riktlinjer som ska se till att nya förslag är fullt förenliga med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

Europaparlamentet fortsatte att ta upp subsidiaritets- och proportionalitetsfrågor vid utarbetandet av lagstiftningsförslag och fortsatte med sin allmänna strategi för att bedöma det europeiska mervärdet genom att utarbeta sin rapport om kostnaden för uteblivna EU-åtgärder. Slutligen fortsatte Regionkommittén sitt arbete med subsidiaritetsfrågor, särskilt genom att anta och genomföra sitt tredje arbetsprogram för subsidiaritetsfrågor och anordna den sjunde subsidiaritetskonferensen.

(1)

     KOM(2016) 471 final.

(2)

     En ny start för EU: Mitt program för sysselsättning, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring – Politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission ( http://ec.europa.eu/priorities/docs/pg_sv.pdf ).

(3)

      http://ec.europa.eu/smart-regulation/roadmaps/index_sv.htm

   Inledande konsekvensbedömningar utarbetas bara för initiativ där man förväntar sig betydande konsekvenser och om initiativet därför kommer att åtföljas av en konsekvensbedömning.

(4)

      http://ec.europa.eu/priorities/democratic-change/better-regulation/feedback/index_en.htm

(5)

     Artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.

(6)

     Vid konsekvensbedömningar är proportionalitet ett huvudkriterium som ska beaktas när de politiska alternativen jämförs.

(7)

     En kontroll av ändamålsenligheten är en omfattande utvärdering av ett politikområde för att se om flera sammanhängande rättsakter har bidragit till att nå de politiska målen. Kontrollerna kan framför allt bidra till att upptäcka överlappningar, inkonsekvenser och synergieffekter och ge en bild av lagstiftningens sammantagna effekter.

(8)

     COM(2015) 615 final av den 2 december 2015 – Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster.

(9)

     C(2015) 2823.

(10)

     COM(2015) 627 final av den 9 december 2015 – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om säkerställande av gränsöverskridande portabilitet för innehållstjänster online på den inre marknaden.

(11)

     SWD(2015) 124 final av den 26 juni 2015 – Commission Staff Working Document, Examples of EU added value, Accompanying the Report from the Commission to the European Parliament and the Council on the evaluation of the Union’s finances based on results achieved (ej översatt till svenska).

(12)

     COM(2014) 368 final av den 18 juni 2014 – Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit): lägesrapport och framtidsutsikter.

(13)

     Se bilagan till denna rapport.

(14)

     350 jämfört med 506 under 2014.

(15)

     COM(2015) 450 final av den 9 september 2015 – Förslag till förordning om inrättande av en omplaceringsmekanism vid kriser och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat.

(16)

     COM(2015) 177 final av den 22 april 2015 – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 vad gäller medlemsstaternas möjlighet att begränsa eller förbjuda användning av genetiskt modifierade livsmedel och foder inom sina territorier.

(17)

     COM(2015) 135 final av den 18 mars 2015 – Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning.

(18)

Kartläggning av kostnaden för uteblivna EU-åtgärder 2014–2019, tredje utgåvan: april 2015, Enheten för europeiskt mervärde http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2015/536364/EPRS_STU%282015 %29536364_EN.pdf

(19)

     Artikel 6 i protokoll nr 2.

(20)

     Dok. 14306/15.

(21)

     Varav ett mottogs efter tidsfristen på åtta veckor.

(22)

      CdR 01517/2015 , antaget av Regionkommitténs presidium den 15 april 2015.

(23)

     COM(2015) 177 final av den 22 april 2015.

(24)

      CdR 03636/2015 .

(25)

     Artikel 55.2.

(26)

     COM(2014) 367 final av den 26 juni 2014 – Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av ett program för interoperabilitetslösningar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA2): Interoperabilitet för modernisering av den offentliga sektorn.

(27)

      CdR 05514/2014 .

(28)

     COM(2015) 10 final – Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska fonden för strategiska investeringar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013.

(29)

      CdR 00943/2015 .

(30)

      CdR 01419/2015 .

(31)

     COM(2015) 98 final av den 2 mars 2015 – Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.

(32)

     Resolution från Regionkommittén om ”Bättre verktyg för att tillämpa Europa 2020-strategin: integrerade riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik och sysselsättningspolitik” (CdR 175/2010 fin).

(33)

      CdR 02697/2015 .

(34)

     COM(2015) 129 final av den 18 mars 2015 – Förslag till rådets direktiv om upphävande av rådets direktiv 2003/48/EG, och COM(2015) 135 final av den 18 mars 2015.

(35)

     Rapporten om de viktigaste budskapen från konferensen finns på http://portal.cor.europa.eu/subsidiarity/Pages/default.aspx

(36)

     När rapporten har antagits av Regionkommitténs presidium i juni 2016 finns den tillgänglig på http://portal.cor.europa.eu/subsidiarity/Pages/default.aspx

(37)

     ECLI:EU:C:2015:403.

(38)

     Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, EUT L 182, 29.6.2013, s. 19.

(39)

     ECLI:EU:T:2015:891.

(40)

     COM(2015) 450 final av den 9 september 2015.

(41)

     COM(2015) 240 final av den 13 maj 2015.

(42)

     COM(2015) 450 final av den 9 september 2015.

(43)

     Rådets beslut (EU) 2015/1601 av den 22 september 2015.

(44)

     COM(2015) 452 final av den 9 september 2015.

(45)

     COM(2015) 453 final och C(2015) 6250 final.

(46)

     Tjeckiens Poslanecká sněmovna, Tjeckiens Senát, Ungerns Országgyűlés, Rumäniens Camera Deputaților och Slovakiens Národná Rada.

(47)

     COM(2015) 177 final av den 22 april 2015.

(48)

     Nederländernas Tweede Kamer.

(49)

     Spaniens Congreso de los Diputados/Senado.

(50)

     COM(2015) 135 final av den 18 mars 2015.

(51)

     Sveriges riksdag.

(52)

     Rådets direktiv (EU) 2015/2376 av den 8 december 2015 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning, EUT L 332, 18.12.2015, s. 1.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 15.7.2016

COM(2016) 469 final

BILAGA

till

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Årsrapport 2015
om subsidiaritet och proportionalitet

Bilaga

Förteckning över kommissionsdokument för vilka det 2015 inkom motiverade yttranden 1 om förenligheten med subsidiaritetsprincipen från nationella parlament till kommissionen

(1)

     För att ett yttrande ska kunna betraktas som ett motiverat yttrande enligt protokoll nr 2 måste det framgå varför det nationella parlamentet anser att ett lagstiftningsförslag inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, och det måste skickas till kommissionen inom åtta veckor från översändandet av förslaget till de nationella parlamenten.

(2)

     Enligt protokoll nr 2 har varje nationellt parlament två röster. I ett tvåkammarsystem har vardera kammaren en röst. Om minst en tredjedel (en fjärdedel för förslag enligt artikel 76 i EUF-fördraget) av det totala antalet röster som tilldelats de nationella parlamenten står bakom motiverade yttranden, har tröskeln för gult kort uppnåtts, vilket innebär att utkastet till lagstiftningsakt måste omprövas. 19 av 56 röster motsvarar en tredjedel av det totala antalet röster som tilldelats.

(3)

     Varav ett avgavs gemensamt av de två kamrarna i Spaniens Congreso de los Diputados och Senado.