EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 27.6.2016

COM(2016) 414 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

med den utvärdering som krävs i enlighet med artiklarna 24.3 och120.3 tredje stycket i förordning (EU) nr 1303/2013

Inledning

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 1 av den 17 december 2013 (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser) ska kommissionen före den 30 juni 2016 se över två finansiella bestämmelser, nämligen de ökade utbetalningarna för medlemsstater med tillfälliga budgetproblem i enlighet med artikel 24 (nedan kallade de ökade utbetalningarna) och den högsta EU-medfinansieringsgraden på 85 % som tillämpas på alla operativa program i Cypern i enlighet med artikel 120.3.

Förlängning av de ökade utbetalningarna (artikel 24 i förordningen om gemensamma bestämmelser)

De ökade utbetalningarna infördes 2010 för de medlemsstater som hade de största budgetproblemen 2 .

Dessa länder hade då anpassningsprogram eller hade någon gång haft anpassningsprogram efter 2007. Stödberättigade länder fick på begäran ett extra stöd på 10 % för alla deklarerade utgifter och fortsatte att få ett stöd på 10 procentenheter över den högsta medfinansieringsgraden så länge som de omfattades av programmet. De ökade utbetalningarna måste begäras per program och beviljades till och med retroaktivt i samtliga fall.

Till följd av bestämmelsen kunde utbetalningar tidigareläggas jämfört med den ursprungliga finansieringsplanen. Budgettrycket lättade omedelbart, likviditeten ökade och den nationella medfinansiering som krävs inom sammanhållningspolitiken minskade. Det ökade utnyttjandet ledde också till att riskerna för att förlora medel minskade i ett antal länder. Åtgärden ledde emellertid till att programmets totala finansieringsvolym minskade, vilket eventuellt var en orsak till att vissa länder inte eller endast delvis tillämpade bestämmelsen.

De länder som är berättigade till de ökade utbetalningarna har tillämpat den finansiella bestämmelsen och fått olika belopp beroende på nivån på de attesterade utgifterna för den period då länderna hade ett anpassningsprogram. De ökade utbetalningarna ledde till att kommissionen 2011–2015 betalade över 3 miljarder euro (sammanlagt från Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden) tidigare än beräknat till Cypern, Grekland, Irland, Portugal, Rumänien och Ungern. Grekland var den största stödmottagaren (EU-stödet uppgick till mer än 1,3 miljarder euro). Vissa länder (t.ex. Lettland) använde sig aldrig av bestämmelsen, medan andra (t.ex. Cypern, Irland och Portugal) begärde att bestämmelsen endast skulle tillämpas på vissa program.

Programperioden 2014–2020

Under programperioden 2014–2020 finns mekanismen kvar i artikel 24.1 i förordningen om gemensamma bestämmelser och den tillämpas även på Ejflu och EHFF. Enligt bestämmelsen kan mellanliggande betalningar från kommissionen ökas med 10 procentenheter över den högsta medfinansieringsgraden till och med den 30 juni 2016 för medlemsstater med tillfälliga budgetproblem.

När det gäller betalningsansökningar som lämnats in före den 30 juni 2016 3 är Cypern, Grekland, Irland, Rumänien och Portugal för närvarande berättigade till ökade utbetalningar på 10 % för mellanliggande betalningar för programperioden 2014–2020, eftersom de uppfyllde villkoren i artikel 24.1 i förordningen om gemensamma bestämmelser och fick ekonomiskt stöd efter den 21 december 2013. Sedan dess har de ekonomiska stödprogrammen för Cypern, Irland, Portugal och Rumänien löpt ut.

Grekland är därför det enda land som har ett ekonomiskt stödprogram i kraft den 30 juni 2016.

De mest brännande frågorna och nästa steg

Två frågor måste beaktas vid en ändring av artikel 24 i förordningen om gemensamma bestämmelser, nämligen antalet länder som ska få stöd samt hur länge bestämmelsen ska tillämpas.

När det gäller antalet stödberättigade länder tyder införandet av en översyn efter halva tiden 2016 på att de medlemsstater som inte längre får ekonomiskt stöd inte längre ska få ökade utbetalningar. Detta stöds ytterligare av lagstiftaren som skapar en direkt koppling mellan anpassningsprogrammen och de europeiska struktur- och investeringsfonderna i artikel 24 i förordningen om gemensamma bestämmelser. Denna direkta koppling bör finnas kvar. Den skulle göra det möjligt för Grekland och andra länder med ett anpassningsprogram att i framtiden få stöd genom ökade utbetalningar. Lagstiftningsförslaget är utformat så att det i framtiden också kan tillämpas på andra länder med anpassningsprogram.

Ytterligare en översyn av vilka länder som är stödberättigade för de ökade utbetalningarna under programperioden 2014–2020 verkar inte behövas. Länder med anpassningsprogram måste veta när de får EU-stöd och hur mycket EU-stöd de får. Stödet påverkar också storleken på deras program och den nationella medfinansiering som krävs.

Vad gäller tidsramen för bestämmelsen upphörde stödberättigandet för ökade utbetalningar under perioden 2007–2013 samma dag som landet inte längre fick ekonomiskt stöd. Vad gäller programperioden 2014–2020 upphör stödberättigandet till ökade utbetalningar vid slutet av räkenskapsåret, som för närvarande löper från och med den 1 juli till och med den 30 juni, dvs. den 30 juni 2016 4 . Denna regel tillämpas också på en medlemsstat som inte längre fick ekonomiskt stöd i början av 2014.

Kommissionen föreslår att stödberättigandet ska fortsätta till den 30 juni det år som följer på det kalenderår då medlemsstaten inte längre får ekonomiskt stöd enligt ett anpassningsprogram. Detta synsätt överensstämmer med de europeiska struktur- och investeringsfondernas räkenskapsår och skulle förlänga perioden för stödberättigande med högst 18 månader. Synsättet skulle innebära ekonomisk säkerhet för en medlemsstat när det gäller att planera för den nationella medfinansiering som krävs för att få medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Det skulle också minska risken för att förlora medel då landet inte längre är stödberättigat för ökade utbetalningar.

 Förlängning av den högsta EU-medfinansieringsgraden på 85 % för Cypern

I artikel 120.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser fastställs en exceptionell EU-medfinansieringsgrad för samtliga program i Cypern på högst 85 % för perioden 1 januari 2014–30 juni 2017. Denna bestämmelse gäller endast Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden, men inte Ejflu och EHFF. Under programperioden 2014–2020 klassificeras Cypern som en mer utvecklad region när det gäller stöd från strukturfonderna. Mer utvecklade regioner har i normala fall en EU-medfinansieringsgrad på högst 50 %.

Eftersom Cypern undertecknade ett ekonomiskt anpassningsprogram med EU i mars 2013, fastställdes det i förordningen om gemensamma bestämmelser att Cypern skulle ha en exceptionell EU-medfinansieringsgrad på 85 % fram till den 30 juni 2017.

Eftersom det ekonomiska anpassningsprogrammet för Cypern löpte ut i slutet på mars 2016, uppstår frågan om landet ska fortsätta att ha denna medfinansieringsgrad efter den 30 juni 2017.

Alternativ 1: Om den förmånliga EU-medfinansieringsgraden för Cypern upphör den 30 juni 2017 skulle den lägsta nationella medfinansiering som krävs för resten av programperioden uppgå till ca 144 miljoner euro.

Alternativ 2: Om en EU-medfinansieringsgrad på 85 % ska tillämpas under hela programperioden skulle den nationella medfinansiering som krävs från och med den 1 juli 2017 uppgå till ca 45 miljoner euro, dvs. 99 miljoner euro mindre än under alternativ 1. Skillnaderna i den nationella medfinansieringen i Cypern under programperiodens andra hälft skulle vara betydande och motsvara ca. 0,16 % av Cyperns årliga BNP.

En närmare granskning av viktiga makroekonomiska indikatorer visar att ekonomin i Cypern fortfarande är mycket svag. Tabell 1 visar att Cypern och Grekland är de enda medlemsstaterna med negativ ekonomisk tillväxt och minskande investeringar. I båda länderna är arbetslösheten också hög och de finansiella sektorerna ytterst ansträngda, eftersom andelen nödlidande lån ligger runt eller över 30 % av de totala lånen.

Eftersom den ekonomiska situationen i Cypern håller på att förvärras kommer landet också att vara berättigat till stöd från Sammanhållningsfonden inom ramen för översynen efter halva tiden 2016 i enlighet med artikel 90.5 i förordningen om gemensamma bestämmelser.

Mot denna bakgrund föreslår kommissionen att den högsta EU-medfinansieringsgraden på 85 % ska förlängas för Cypern tills programmet avslutas. Denna åtgärd kommer att bidra till att överbrygga en period av stora offentliga investeringsbehov i Cypern å ena sidan och oförminskade insatser för budgetkonsolidering å andra sidan, genom att öka det nödvändiga finanspolitiska spelutrymmet för investeringar. Åtgärden kommer också att stimulera investeringar från den privata sektorn som fortfarande har svårt att få lån på grund av att banksystemet och den finansiella sektorn är så bräckliga.

På det hela taget förväntar sig kommissionen att förlängningen av EU:s medfinansieringsgrad på 85 % kommer att ha en positiv inverkan på den cypriotiska ekonomin eftersom landets långsiktiga tillväxtpotential då ökar liksom ekonomins förmåga att fortsätta sköta räntor och amorteringar och återbetala den offentliga skulden.

Tabell 1: Viktiga makroekonomiska indikatorer i medlemsstater som är berättigade till ökade utbetalningar för operativa program 2014–2020 fram till den 30 juni 2016

Källa: Ameco, uppgifterna för 2015 har tagits från vinterprognosen, och kommer att uppdateras när den nya prognosen eller historiska uppgifter finns tillgängliga. Uppgifterna om nödlidande lån har tagits från Europeiska centralbanken och avser genomsnittet 2013–2014.

(1)

   Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).

(2)

   Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1311/2011 av den 13 december 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats eller hotas av stora svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 5).

(3)

   De ökade utbetalningarna för programperioden 2014–2020 har ännu inte använts. Det beror på att de nationella förvaltningarna arbetar med att avsluta 2007–2013 års program och på den låga betalningsnivån under programperioden 2014–2020.

(4)

   Artikel 2.29 i förordningen om gemensamma bestämmelser.