MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Det aktuella förslaget rör undertecknandet och den provisoriska tillämpningen av det strategiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan (nedan kallat avtalet).

Den 8 december 2010 antog rådet ett beslut om bemyndigande för Europeiska kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att förhandla om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan. Avtalsförhandlingarna inleddes i september 2011.

EU och Kanada har historiskt sett bedrivit ett mångårigt omfattande politiskt och ekonomiskt samarbete som inleddes formellt 1976, när EU undertecknade ett ramavtal med Kanada, det första EU-avtalet med ett OECD-land. Det avtalet har länge utgjort en lämplig ram för att fördjupa förbindelserna och utöka den politiska associeringen och det politiska samarbetet mellan parterna.

Den transatlantiska förklaringen från 1990, som ingicks å ena sidan av Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och Kanada, å andra sidan, stärkte partnerskapet ytterligare inom flera områden som ekonomiskt, vetenskapligt och kulturellt samarbete på både bilateral och multilateral nivå.

Vidare antogs 1996 den gemensamma politiska förklaringen och handlingsplanen EU-Kanada i syfte att öka samarbetet för att uppnå gemensamma mål och på grundval av djupa, gemensamma principer.

År 2004 ingick parterna en partnerskapsagenda med målet att främja internationell säkerhet, globalt ekonomiskt välstånd, samarbete i frågor som gäller rättsliga och inrikes frågor, att ta itu med globala och regionala utmaningar och främja närmare kontakter mellan medborgarna i EU och Kanada. Genom partnerskapsagendan fastställdes en intensifierad dialog som möjliggjorde ett mer strategiskt, varaktigt och samordnat förhållningssätt till frågor som berör Kanada och EU och som omfattar ett ständigt ökande antal sektorer.

Samarbetet mellan EU och Kanada har utvecklats med tiden och omfattar nu ett brett spektrum av sektorer som miljö, rättvisa och säkerhet, migration och integration, fiske, utbildning, kultur, mänskliga rättigheter, utvecklingen i norr och frågor som rör urbefolkningar, ungdomsutbyten samt transportsäkerhet.

Avtalet har två syften: För det första att stärka de politiska banden mellan EU och Kanada när det gäller utrikespolitik och säkerhetsfrågor genom att föra upp deras samarbete till strategisk partnerskapsnivå och för det andra att uppgradera samarbetet på ett stort antal politikområden förutom handel och ekonomi.

Avtalet bidrar i väsentlig grad till att förbättra partnerskapet som bygger på EU:s och Kanadas gemensamma värderingar, exempelvis respekten för de demokratiska principerna och för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, rättsstatsprincipen, internationell fred och säkerhet.

I enlighet med den gemensamma strategin för användningen av politiska klausuler kan, i vissa mycket specifika fall av överträdelse av väsentliga delar av det strategiska partnerskapsavtalet, det strategiska partnerskapsavtalet avbrytas eller andra lämpliga åtgärder som påverkar våra bilaterala relationer vidtas. I det strategiska partnerskapsavtalet fastställs också att i sådana extrema situationer kan en part inleda förfarandet för att avsluta det övergripande avtalet mellan EU och Kanada om ekonomi och handel (Ceta).

Det strategiska partnerskapsavtalet i kombination med Ceta förväntas ge påtagliga fördelar och möjligheter för medborgare i Europeiska unionen och Kanada.

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

Europeiska utrikestjänsten och kommissionens avdelningar har deltagit och rådfrågats i förhandlingsprocessen.

Medlemsstaterna har också rådfrågats i relevanta möten med rådsarbetsgrupper under hela förhandlingsprocessen. Den 18 juni 2014 godkände Coreper även texten till det strategiska partnerskapsavtalet, som öppnade vägen för parafering av chefsförhandlarna den 8 september 2014.

Europaparlamentet har regelbundet och utan dröjsmål informerats under förhandlingarnas gång.

Europeiska utrikestjänsten och kommissionen anser att de mål som rådet fastställde i sina förhandlingsdirektiv har uppnåtts och att utkastet till avtal kan lämnas för undertecknande.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

För unionens del är de rättsliga grunderna för avtalet artikel 37 i EU-fördraget och artikel 212 i EUF-fördraget. Det bifogade gemensamma förslaget är det rättsliga instrumentet för undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet.

Avtalet bygger på två hörnstenar: politiskt samarbete inom utrikespolitik och säkerhetsfrågor av gemensamt intresse (massförstörelsevapen, handeldvapen och lätta vapen, kampen mot terrorism, främjande av internationell fred och säkerhet, samarbete i multilaterala forum) samt ett brett sektorsövergripande samarbete (ekonomisk och hållbar utveckling, främjande av fri handel och ökade investeringar, rättsligt samarbete, beskattning osv.). Avtalet består av bestämmelser om grunden för samarbete (avdelning I), mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, demokrati och rättsstatsprincipen (avdelning II), internationell fred och säkerhet och effektiv multilateralism (avdelning III), ekonomisk och hållbar utveckling (avdelning IV), rättvisa, frihet och säkerhet (avdelning V), politisk dialog och samrådsmekanismer (avdelning VI) samt slutbestämmelser (avdelning VII).

Avtalet kommer att stärka samarbetet mellan EU och Kanada på flera bilaterala, regionala och multilaterala områden. Det kommer att göra det möjligt för parterna att tillsammans förmedla sina gemensamma värderingar till tredjeländer om sådana viktiga frågor som internationell fred och säkerhet, demokrati och rättsstatsprincipen, rättvisa, frihet och säkerhet.

Avtalet utgör grunden för samarbetet som omfattar principerna i Förenta nationernas stadga och respekt för internationell rätt. Det stärker dessutom parternas engagemang när det gäller att försvara och främja demokrati, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Avtalet stärker det politiska, ekonomiska och sektorsövergripande samarbetet på olika politikområden, exempelvis hållbar utveckling, forskning och innovation, utbildning och kultur, migration, terrorismbekämpning och kampen mot organiserad brottslighet och it-brottslighet. I avtalet upprepas parternas åtagande att säkerställa internationell fred och säkerhet genom att förebygga spridning av massförstörelsevapen och vidta åtgärder för att ta itu med den olagliga handeln med handeldvapen och lätta vapen.

Det innehåller en mekanism för en politisk dialog genom anordnandet av årliga toppmöten för stats- och regeringscheferna och samråd på ministernivå. Genom avtalet inrättas dessutom en gemensam ministerkommitté, som ersätter den tidigare transatlantiska dialogen, och en gemensam samarbetskommitté inrättas i syfte att övervaka utvecklingen av de strategiska förbindelserna mellan parterna.

Avtalet innehåller bestämmelser om möjligheten att tillfälligt dra in dess tillämpning vid överträdelse av väsentliga delar. Dessutom erkänner parterna att sådana fall också kan tjäna som grund för avslutandet av Ceta.

I slutbestämmelserna anges villkor för provisorisk tillämpning av vissa delar av avtalet innan det träder i kraft.

2015/0073 (NLE)

Gemensamt förslag till

RÅDETS BESLUT

om undertecknande, på unionens vägnar, och provisorisk tillämpning av det strategiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 37,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 212.1 jämförd med artikel 218.5 och 218.8 andra stycket,[1]

med beaktande av det gemensamma förslaget från Europeiska kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, och

av följande skäl:

(1)       Den 8 december 2010 bemyndigade rådet kommissionen och den höga representanten att inleda förhandlingar med Kanada om ett ramavtal som ska ersätta 1996 års gemensamma politiska förklaring om relationerna mellan EU och Kanada.

(2)       Med tanke på de nära historiska förbindelserna och de allt starkare banden mellan parterna samt deras önskan att stärka och bredda förbindelserna på ett målmedvetet och innovativt sätt, slutfördes förhandlingarna om det strategiska partnerskapsavtalet (avtalet) genom att avtalet paraferades den 8 september 2014 i Ottawa.

(3)       Artikel 30 i avtalet innehåller bestämmelser om provisorisk tillämpning av avtalet före dess ikraftträdande.

(4)       Avtalet bör därför undertecknas på Europeiska unionens vägnar och tillämpas provisoriskt i enlighet med artikel 31 i avtalet i avvaktan på att det ingås vid en senare tidpunkt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.           Härmed godkänns på unionens vägnar undertecknandet av det strategiska partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan, med förbehåll för att det nämnda avtalet ingås.

2.           Texten till avtalet åtföljer detta beslut.

Artikel 2

Rådets generalsekretariat ska utfärda det instrument som ger den eller de personer som anges av avtalets förhandlare full befogenhet att underteckna avtalet, med förbehåll för att det ingås.

Artikel 3

1.           I avvaktan på att avtalet träder i kraft ska följande delar av det tillämpas provisoriskt mellan unionen och Kanada i enlighet med artikel 30 i avtalet och med förbehåll av de anmälningar som föreskrivs däri:

-        Avdelning I

-        Avdelning II

-        Avdelning III

-        Avdelning IV

         Avdelning V, med undantag för artikel 24

         Avdelning VI och avdelning VII, i den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa den provisoriska tillämpningen av avtalet.

2.           Den dag från och med vilken avtalet kommer att tillämpas provisoriskt kommer att offentliggöras av rådets generalsekretariat i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har antagits.

Utfärdat i Bryssel den

                                                                       På rådets vägnar

                                                                       Ordförande

[1]               EUT L […], […], s. […]

BILAGA Strategiskt partnerskapsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan,

INGRESS

EUROPEISKA UNIONEN, nedan kallad unionen,

och

KONUNGARIKET BELGIEN,

REPUBLIKEN BULGARIEN,

REPUBLIKEN TJECKIEN,

KONUNGARIKET DANMARK,

FÖRBUNDSREPUBLIKEN TYSKLAND,

REPUBLIKEN ESTLAND,

IRLAND,

REPUBLIKEN GREKLAND,

KONUNGARIKET SPANIEN,

REPUBLIKEN FRANKRIKE,

REPUBLIKEN KROATIEN,

REPUBLIKEN ITALIEN,

REPUBLIKEN CYPERN,

REPUBLIKEN LETTLAND,

REPUBLIKEN LITAUEN,

STORHERTIGDÖMET LUXEMBURG,

UNGERN,

REPUBLIKEN MALTA,

KONUNGARIKET NEDERLÄNDERNA,

REPUBLIKEN ÖSTERRIKE,

REPUBLIKEN POLEN,

REPUBLIKEN PORTUGAL,

RUMÄNIEN,

REPUBLIKEN SLOVENIEN,

REPUBLIKEN SLOVAKIEN,

REPUBLIKEN FINLAND,

KONUNGARIKET SVERIGE, och

FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND,

fördragsslutande parter i fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, nedan kallade medlemsstaterna,

                                                                            å ena sidan, och

KANADA,

                                                                            å andra sidan,

nedan gemensamt kallade parterna,

som inspireras av den långvariga vänskap som formats mellan folken i Europa och Kanada genom deras omfattande historiska, kulturella, politiska och ekonomiska förbindelser,

som noterar de framsteg som gjorts sedan 1976 års ramavtal om kommersiellt och ekonomiskt samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och Kanada, 1990 års förklaring om de transatlantiska förbindelserna mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater och Kanada, 1996 års gemensamma politiska förklaring om relationerna mellan Kanada och EU och den gemensamma handlingsplanen för Europeiska unionen och Kanada, partnerskapsagendan för EU och Kanada från 2004, och 2005 års avtal mellan Europeiska unionen och Kanada om fastställande av en ram för Kanadas deltagande i Europeiska unionens krishanteringsinsatser,

som bekräftar den vikt som parterna fäster vid de demokratiska principerna och de mänskliga rättigheterna enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

som delar uppfattningen att spridning av massförstörelsevapen utgör ett allvarligt hot mot den internationella säkerheten,

som bygger på sin långvariga tradition av samarbete för att främja internationella principer om fred och säkerhet samt rättsstatsprincipen,

som bekräftar sin beslutsamhet att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet genom bilaterala och multilaterala kanaler,

som delar åtagandet att minska fattigdomen, stimulera ekonomisk tillväxt för alla, och bistå utvecklingsländerna i deras strävan mot politiska och ekonomiska reformer,

som är medvetna om sin önskan att främja hållbar utveckling, i dess ekonomiska, sociala och miljörelaterade dimensioner,

som uttrycker sin stolthet över de omfattande direkta personkontakter mellan sina medborgare och sitt åtagande om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

som erkänner den viktiga roll som effektiva multilaterala organisationer kan spela för att främja samarbete och uppnå positiva resultat när det gäller globala frågor och utmaningar,

som är medvetna om sina dynamiska handels- och investeringsförbindelser, som kommer att förstärkas ytterligare genom ett effektivt genomförande av ett övergripande avtal om ekonomi och handel,

som noterar att de bestämmelser i detta avtal som omfattas av tillämpningsområdet för del III avdelning V i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt binder Förenade kungariket och Irland som separata avtalsslutande parter, och inte som en del av Europeiska unionen, såvida inte Europeiska unionen tillsammans med Förenade kungariket och/eller Irland gemensamt meddelar Kanada att Förenade kungariket och/eller Irland är bundna av bestämmelserna som en del av Europeiska unionen i enlighet med protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Om Förenade kungariket och/eller Irland upphör att vara bundna av bestämmelserna som en del av Europeiska unionen i enlighet med artikel 4a i protokoll nr 21, ska Europeiska unionen tillsammans med Förenade kungariket och/eller Irland omedelbart underrätta Kanada om varje ändring av deras ställning, varvid de ska förbli bundna av avtalets bestämmelser som enskilda parter. Samma sak gäller för Danmark i enlighet med protokollet om Danmarks ställning, som fogats till dessa fördrag,

som erkänner de institutionella förändringarna i Europeiska unionen sedan ikraftträdandet av Lissabonfördraget,

som bekräftar sina ställningar som strategisk partner och sin beslutsamhet att ytterligare stärka och förbättra sitt förhållande och internationella samarbete på grundval av ömsesidig respekt och dialog i syfte att främja sina gemensamma intressen och värderingar,

som är övertygade om att detta samarbete bör utvecklas stegvis och pragmatiskt, i takt med att deras politik utvecklas,

HAR ENATS OM FÖLJANDE.

AVDELNING I GRUNDVAL FÖR SAMARBETET

Artikel 1 Allmänna principer

1.           Parterna uttrycker sitt stöd för de gemensamma principer som kommer till uttryck i Förenta nationernas stadga.

2.           Med tanke på deras strategiska förbindelser, ska parterna sträva efter att öka samstämmigheten vid utvecklingen av sitt samarbete på bilateral, regional och multilateral nivå.

3.           Parterna ska genomföra detta avtal grundat på gemensamma värderingar, principerna om dialog, ömsesidig respekt, jämlikt partnerskap, multilateralism, samförstånd och respekt för internationell rätt.

AVDELNING II MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER, GRUNDLÄGGANDE FRIHETER, DEMOKRATI,

RÄTTSSTATSPRINCIPEN

Artikel 2 Att upprätthålla och utveckla demokratiska principer, mänskliga rättigheter och

grundläggande friheter

1.           Respekt för de demokratiska principerna, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, såsom de fastställs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och befintliga internationella fördrag om mänskliga rättigheter och andra rättsligt bindande instrument som EU eller medlemsstaterna och Kanada är parter i, ligger till grund för parternas nationella och internationella politik och utgör en väsentlig del av detta avtal.

2.           Parterna ska sträva efter att samarbeta och upprätthålla dessa rättigheter och principer i sin egen politik och uppmuntra andra stater att ansluta sig till dessa internationella fördrag om mänskliga rättigheter och rättsligt bindande instrument och att genomföra sina egna åtaganden i fråga om mänskliga rättigheter.

3.           Parterna har åtagit sig att främja demokrati, inbegripet fria och rättvisa val i enlighet med internationella normer. Varje part ska informera den andra parten om sina respektive valobservatörsuppdrag och bjuda in varandra att delta när så är lämpligt.

4.           Parterna erkänner betydelsen av rättsstatsprincipen som skydd för mänskliga rättigheter och effektivt fungerande institutioner i en demokratisk stat. Detta kan omfatta att det finns ett oberoende rättsväsen, likhet inför lagen, rätten till en rättvis rättegång och enskildas tillgång till effektiv rättslig prövning.

AVDELNING III INTERNATIONELL FRED OCH SÄKERHET OCH EFFEKTIV MULTILATERALISM

Artikel 3 Massförstörelsevapen          

1.           Parterna anser att spridning av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen, såväl till statliga som icke-statliga aktörer, utgör ett av de allvarligaste hoten mot internationell stabilitet och säkerhet.

2.           Parterna är därför överens om att samarbeta och bidra till kampen mot spridning av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen genom att till fullo iaktta och fullgöra sina skyldigheter enligt internationella nedrustnings- och icke-spridningsavtal samt enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner. Dessutom ska parterna fortsätta att samarbeta som stöd för insatser för icke-spridning genom deltagande i de exportkontrollsystem som båda är parter i. Parterna är överens om att denna bestämmelse utgör en väsentlig del av detta avtal.

3.           Parterna är dessutom överens om att samarbeta och bidra till kampen mot spridning av massförstörelsevapen och bärare av sådana vapen genom att

(a) vid behov vidta åtgärder för att underteckna, ratificera eller ansluta sig till alla relevanta internationella nedrustnings- och icke-spridningsavtal och fullt ut genomföra alla skyldigheter enligt dessa avtal i vilka de är parter och uppmuntra andra stater att ansluta sig till dessa avtal,

(b) upprätta ett effektivt system för nationell exportkontroll som omfattar kontroll av export och förhindrande av olaglig handel med och transitering av varor med anknytning till massförstörelsevapen, bland annat genom kontroll av slutanvändningen av teknik med dubbla användningsområden i samband med massförstörelsevapen och genom effektiva sanktioner vid överträdelser av exportkontroller,

(c) bekämpa spridning av kemiska och biologiska vapen och toxinvapen. Parterna är överens om att samarbeta i relevanta forum för att främja utsikterna för allmän anslutning till internationella konventioner, exempelvis konventionen om kemiska vapen (konventionen om förbud mot utveckling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring) och konventionen om biologiska vapen och toxinvapen (konventionen om förbud mot utveckling, framställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen samt om deras förstöring).

4.           Parterna är överens om att inrätta ett regelbundet högnivåmöte mellan EU och Kanada för att diskutera olika sätt att främja samarbete om en rad frågor rörande icke-spridning och nedrustning.

Artikel 4 Handeldvapen och lätta vapen

1.           Parterna är medvetna om att olaglig tillverkning, överföring och omsättning av handeldvapen och lätta vapen, inbegripet ammunition till sådana vapen, samt överdriven anhopning, bristfällig hantering, otillräckligt säker lagring och okontrollerad spridning av sådana vapen fortsätter att utgöra ett allvarligt hot mot freden och den internationella säkerheten.

2.           Parterna är överens om att fullgöra sina respektive skyldigheter att bekämpa den olagliga handeln med handeldvapen och lätta vapen, inbegripet ammunition till dessa, inom ramen för relevanta internationella instrument såsom FN:s handlingsprogram för att förebygga, bekämpa och utrota alla former av illegal handel med handeldvapen och lätta vapen samt skyldigheter som härrör från FN:s säkerhetsråds resolutioner.

3.           Parterna ska sträva efter att vidta åtgärder för att ta itu med den olagliga handeln med handeldvapen och lätta vapen och att samarbeta och sträva efter samordning, komplementaritet och synergi i sina gemensamma ansträngningar för att hjälpa andra stater att bekämpa den olagliga handeln med handeldvapen och lätta vapen och ammunition på global, regional och nationell nivå när så är lämpligt.

Artikel 5  Internationella brottmålsdomstolen           

1.           Parterna bekräftar att de mest allvarliga brotten som angår hela det internationella samfundet inte får förbli ostraffade och att det är nödvändigt att genom åtgärder på nationell nivå och ett utvidgat nationellt samarbete, till exempel med Internationella brottmålsdomstolen, se till att de lagförs på ett effektivt sätt.

2.           Parterna har gemensamt åtagit sig att främja en universell ratificering av eller anslutning till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, och att verka för ett effektivt inhemskt genomförande av stadgan bland de stater som är parter i Internationella brottmålsdomstolen.

Artikel 6  Samarbete för att bekämpa terrorism

1.           Parterna erkänner att kampen mot terrorism är en gemensam prioritet och betonar att kampen mot terrorism måste föras med respekt för rättsstatsprincipen, internationell rätt, särskilt FN-stadgan och relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, mänskliga rättigheter, internationell flyktinglagstiftning, humanitär rätt och de grundläggande friheterna.

2.           Parterna ska upprätthålla samråd på hög nivå om terrorismbekämpning och ha tillfälliga kontakter i syfte att främja effektiva gemensamma mekanismer för samarbete och insatser för terrorismbekämpning där så är möjligt. Detta ska bland annat ta formen av regelbundna utbyten om terroristförteckningar, bekämpande av våldsamma extremiststrategier och tillvägagångssätt för att ta itu med nya terrorismbekämpningsfrågor.

3.           Parterna har gemensamt åtagit sig att främja en omfattande internationell strategi för att bekämpa terrorismen under ledning av FN. Parterna ska särskilt samarbeta för att fördjupa det internationella samförståndet inom detta område för att främja ett fullständigt genomförande av FN:s globala strategi för terrorismbekämpning och tillämpning av FN:s säkerhetsråds relevanta resolutioner om så är lämpligt.

4.           Parterna ska fortsätta att samarbeta nära inom ramen för det globala forumet för terrorismbekämpning och dess arbetsgrupper.

5.           Parterna ska i sitt arbete vägledas av de internationella rekommendationer som fastställts av arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt för att bekämpa finansiering av terrorism.

6.           Parterna ska fortsätta att samarbeta för att förbättra övriga staters kapacitet för terrorismbekämpning för att förebygga, upptäcka och reagera på terroristverksamhet.

Artikel 7 Samarbete för att främja internationell fred och stabilitet

För att främja sina gemensamma intressen genom att främja internationell fred och säkerhet och effektiva multilaterala institutioner och politiska riktlinjer ska parterna

a)           fortsätta sina ansträngningar för att ytterligare stärka den transatlantiska säkerheten, med beaktande av den centrala rollen hos den nuvarande transatlantiska säkerhetsstrukturen mellan Europa och Nordamerika,

b)           stärka sina gemensamma insatser för krishantering och kapacitetsuppbyggnad, och ytterligare öka sitt samarbete i detta avseende, även när det gäller EU:s insatser och uppdrag. Parterna ska sträva efter att underlätta deltagande i denna verksamhet, bland annat genom tidiga samråd och utbyte av planeringsinformation när parterna så anser lämpligt.

Artikel 8 Samarbete i multilaterala, regionala och internationella forum och organisationer

1.           Parterna delar ett engagemang för multilateralism och för att förbättra effektiviteten inom regionala och internationella forum och organisationer, såsom FN och dess specialiserade organisationer och organ, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och andra multilaterala forum.

2.           Parterna ska upprätthålla effektiva samrådsmekanismer i anslutning till multilaterala forum. I FN ska parterna, utöver de befintliga dialogerna om mänskliga rättigheter och demokrati, inrätta permanenta samrådsmekanismer vid FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s generalförsamling och FN:s kontor i Wien och vid behov andra ställen som parterna finner lämpliga och godkänt.

3.           Parterna ska också sträva efter att samråda om val att söka effektiv representation i multilaterala organisationer.

AVDELNING IV EKONOMISK OCH HÅLLBAR UTVECKLING

Artikel 9 Dialog och globalt ledarskap i ekonomiska frågor

Parterna, som inser att hållbar globalisering och ökat välstånd endast kan uppnås genom en öppen världsekonomi grundad på marknadsprinciper, effektiv reglering och starka globala institutioner, ska sträva efter att

a)           visa sitt ledarskap när det gäller att främja en sund ekonomisk politik och sund ekonomisk förvaltning, både nationellt och genom sina regionala och internationella engagemang,

b)           föra en regelbunden politisk dialog på hög nivå om makroekonomiska frågor, inklusive med företrädare för centralbanker när så är lämpligt, i syfte att samarbeta i frågor av gemensamt intresse,

c)           uppmuntra effektiv dialog och effektivt samarbete vid rätt tillfälle om globala ekonomiska frågor av gemensamt intresse i multilaterala organisationer och forum där parterna deltar, exempelvis G7, G20, Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och Världshandelsorganisationen (WTO).

Artikel 10 Främja frihandel och öka investeringarna

1.           Parterna kommer att samarbeta för att främja en hållbar ökning och utveckling av handel och investeringar mellan dem till ömsesidig nytta, i enlighet med ett övergripande avtal om ekonomi och handel.

2.           Parterna ska sträva efter att samarbeta för att ytterligare stärka och förstärka WTO som det effektivaste ramverket för en starkt, inkluderande och regelbaserat globalt handelssystem.

3.           Parterna ska fortsätta sitt tullsamarbete.

Artikel 11 Samarbete på skatteområdet

För att stärka och utveckla sitt ekonomiska samarbete ska parterna följa och tillämpa principerna om god förvaltning på skatteområdet, dvs. öppenhet, informationsutbyte och undvikande av skadlig skattepraxis inom ramen för OECD:s forum om skadlig skattepraxis och EU:s uppförandekod för företagsbeskattning, beroende på vad som är tillämpligt. Parterna ska sträva efter att samarbeta för att främja och förbättra det internationella genomförandet av dessa principer.

Artikel 12 Hållbar utveckling

1.           Parterna bekräftar sina åtaganden att uppfylla dagens behov utan att äventyra framtida generationers behov. De är medvetna om att ekonomisk tillväxt bör respektera principerna om hållbar utveckling för att kunna vara hållbar på lång sikt.

2.           Parterna ska fortsätta att främja ansvarsfull och effektiv användning av resurser och öka medvetenheten om miljöskadors ekonomiska och sociala kostnader och tillhörande inverkan på människors välfärd.

3.           Parterna ska fortsätta att uppmuntra ansträngningar att främja hållbar utveckling genom dialog, utbyte av bästa praxis, god förvaltning och sund ekonomisk förvaltning.

4.           Parterna delar målet att minska fattigdomen och stödja en ekonomisk utveckling för alla världen över, och ska sträva efter att samarbeta när så är möjligt för att nå det målet.

5.           För detta ändamål ska parterna upprätta en regelbunden politisk dialog om utvecklingssamarbete i syfte att förbättra den politiska samordningen av frågor av gemensamt intresse och att förbättra kvaliteten på och effektiviteten hos deras utvecklingssamarbete, i linje med internationellt erkända principer om biståndseffektivitet. Parterna ska samarbeta för att stärka ansvarighet och öppenhet med inriktning på bättre utvecklingsresultat och erkänna vikten av att engagera olika aktörer, däribland den privata sektorn och det civila samhället, i utvecklingssamarbetet.

6.           Parterna är medvetna om energisektorns betydelse för ekonomiskt välstånd och internationell fred och stabilitet. De är överens om behovet av att förbättra och diversifiera energiförsörjningen, främja innovation och förbättra energieffektiviteten i syfte att utvidga energins användningsmöjligheter, förbättra energisäkerheten och sörja för hållbar energi till rimligt pris. Parterna ska föra en dialog på hög nivå om energi och fortsätta att samarbeta genom bilaterala och multilaterala kanaler i syfte att stödja öppna och konkurrensutsatta marknader, utbyta bästa praxis, främja vetenskapligt baserad och öppen reglering samt diskutera samarbetsområden om energifrågor.

7.           Parterna fäster stor vikt vid skyddet och bevarandet av miljön och erkänner behovet av höga miljöskyddsstandarder i syfte att bevara miljön för kommande generationer.

8.           Parterna erkänner det gemensamma globala hot som klimatförändringarna utgör och behovet av att vidta omedelbara och ytterligare åtgärder för att minska utsläppen i syfte att stabilisera koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som kan förhindra en farlig antropogen inverkan på klimatsystemet. I synnerhet delar de en gemensam strävan att hitta innovativa lösningar för att begränsa och anpassa sig till konsekvenserna av klimatförändringarna. Parterna är medvetna om att utmaningen är global och ska fortsätta att stödja internationella ansträngningar för ett rättvist, effektivt, heltäckande och regelbaserat system enligt Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) som gäller för alla parter i konventionen, inbegripet samarbete om ett nytt ambitiöst protokoll, rättsligt instrument eller en gemensam lösning med rättsverkan.

9.           Parterna ska upprätthålla högnivådialoger om miljön och klimatförändringarna i syfte att utbyta bästa praxis och främja ett effektivt och integrerat samarbete om klimatförändringar och andra frågor som rör miljöskydd.

10.         Parterna erkänner vikten av dialog och samarbete på bilateral eller multilateral nivå inom områdena sysselsättning, sociala frågor och anständiga arbetsförhållanden, särskilt mot bakgrund av globaliseringen och demografiska förändringar. Parterna ska bemöda sig om att främja samarbete och utbyte av information samt erfarenheter om sysselsättningsfrågor och sociala frågor. Parterna bekräftar också sitt åtagande att respektera, främja och realisera internationellt erkända arbetsnormer, exempelvis de som avses i ILO:s deklaration från 1998 om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet och uppföljningen av denna.

Artikel 13 Dialog på andra områden av ömsesidigt intresse

Parterna erkänner sitt gemensamma engagemang för att fördjupa och utvidga sitt långvariga engagemang och sitt befintliga samarbete och ska därför sträva efter att, i lämpliga bilaterala and multilaterala forum, uppmuntra expertdialoger och utbyte av bästa metoder på politikområden av gemensamt intresse. Dessa områden är bland andra följande: jordbruk, fiske, internationell havspolitik, landsbygdsutveckling, internationella transporter, sysselsättning och kringliggande frågor som vetenskap och teknologi. Där det är lämpligt kan även utbyte av rättspraxis, regleringspraxis och administrativ praxis samt beslutsprocessen ingå i samarbetet.

Artikel 14 Medborgarnas välbefinnande

1.           Parterna ska uppmuntra och underlätta dialog, samråd och om möjligt samarbete om befintliga och nya frågor av ömsesidigt intresse mot bakgrund av att de erkänner vikten av att utvidga och fördjupa sin dialog om och sitt samarbete om olika frågor som påverkar medborgarnas välfärd och det större globala samfundet.

2.           Parterna erkänner vikten av konsumentskydd och ska främja utbyte av information och bästa praxis på detta område.

3.           Parterna uppmuntrar ömsesidigt samarbete och informationsutbyte om globala hälsofrågor och om beredskap och respons på globala hot mot folkhälsan.

Artikel 15 Samarbete om kunskap, forskning, innovation och kommunikationsteknik

1.           Mot bakgrund av betydelsen av ny kunskap för att hantera globala utmaningar, ska parterna fortsätta att uppmuntra samarbete på områdena vetenskap, teknik, forskning och innovation.

2.           Parterna, som inser betydelsen av informations- och kommunikationsteknik som centrala delar av det moderna livet och socioekonomisk utveckling, ska sträva efter att på lämpligt sätt samarbeta och utbyta synpunkter på nationella, regionala och internationella strategier på detta område.

3.           Parterna inser att ett säkert och stabilt internet med fullständig respekt för grundläggande rättigheter och friheter är en global utmaning, och ska därför sträva efter att samarbeta på bilateral och multilateral nivå genom dialog och utbyte av expertis.

4.           Parterna erkänner att användningen av rymdkommunikationssystem blir allt viktigare för att tillgodose deras socioekonomiska och miljömässiga mål samt deras mål på det internationella politikområdet. Parterna ska fortsätta att utveckla sitt samarbete i fråga om utvecklingen och användningen av rymdresurser till stöd för medborgare, företag och statliga organisationer.

5.           Parterna ska sträva efter att fortsätta sitt samarbete om statistik, med särskilt fokus på att aktivt främja utbyte av bästa metoder och strategier.

Artikel 16 Främjande av mångfalden av kulturyttringar, utbildning och unga

 samt kontakter mellan människor

1.           Parterna är stolta över de långvariga kulturella, språkliga och traditionella band som har byggt broar av förståelse mellan dem. Transatlantiska förbindelser finns på alla nivåer i samhället och officiella nivåer och följderna av dessa förhållanden är betydande mellan de kanadensiska och europeiska samhällena. Parterna ska sträva efter att uppmuntra dessa förbindelser och att hitta nya sätt att underhålla förbindelser genom personliga kontakter. Parterna ska sträva efter utbyte genom icke-statliga organisationer och tankesmedjor som sammanför ungdomar och andra ekonomiska partner och arbetsmarknadspartner för att utvidga och fördjupa dessa förbindelser och bidra till nya idéer för att lösa gemensamma problem.

2.           Parterna, som erkänner de omfattande förbindelserna i fråga om högre utbildning, utbildning, sport, kultur, turism och ungdomars rörlighet som utvecklats mellan dem under årens lopp, välkomnar och uppmuntrar fortsatt lämpligt samarbete när det gäller att utvidga dessa förbindelser.

3.           Parterna ska sträva efter att främja mångfalden av kulturyttringar, bland annat genom att främja principerna och målen för Unescos konvention från 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar.

4.           Parterna ska sträva efter att uppmuntra och underlätta utbyte, samarbete och dialog mellan sina kulturella institutioner och yrkesverksamma inom denna sektor på lämpligt sätt.

Artikel 17 Motståndskraft mot katastrofer och katastrofhantering

För att minimera effekterna av naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor samt för att öka samhällets och infrastrukturens återhämtningsförmåga, bekräftar parterna sitt gemensamma åtagande att främja förebyggande, beredskap, insatser och återställande åtgärder, bland annat genom samarbete på bilateral och multilateral nivå.

AVDELNING V RÄTTVISA, FRIHET OCH SÄKERHET

Artikel 18 Rättsligt samarbete

1.           I fråga om straffrättsligt samarbete ska parterna sträva efter att stärka samarbetet om ömsesidig rättslig hjälp och utlämning på grundval av relevanta internationella avtal. Parterna ska också, inom ramen för sina befogenheter och sin behörighet, sträva efter att stärka befintliga mekanismer och, när så är lämpligt, överväga att utveckla nya mekanismer för att underlätta det internationella samarbetet på detta område. Detta ska vid behov omfatta anslutning till och genomförande av relevanta internationella instrument samt ett närmare samarbete med Eurojust.

2.           Parterna ska, om det är lämpligt och inom ramen för sin behörighet, utveckla det rättsliga samarbetet på det civilrättsliga och handelsrättsliga området, särskilt när det gäller förhandlingar om och ratificeringen och genomförandet av multilaterala konventioner om civilrättsligt samarbete, inbegripet konventionerna från Haagkonferensen för internationell privaträtt om internationellt rättsligt samarbete och internationella tvister samt skydd av barn.

Artikel 19 Samarbete mot olaglig narkotika

1.           Parterna ska, inom ramen för sina befogenheter och sin behörighet, samarbeta för att sörja för en balanserad och integrerad hållning i narkotikafrågor. Parterna ska inrikta sina ansträngningar på följande:

– Stärka strukturerna för bekämpning av olaglig narkotika.

– Minska tillgången till, handeln med och efterfrågan på olaglig narkotika.

– Hantera de hälsomässiga och sociala följderna av missbruk av olaglig narkotika.

– Maximera effektiviteten hos strukturer som syftar till att minska avledningen av kemiska prekursorer som används för olaglig framställning av narkotika och psykotropa ämnen.

2.           Parterna ska samarbeta för att nå dessa mål, exempelvis, om det är möjligt, genom att samordna sina program för tekniskt bistånd och genom att uppmuntra länder som ännu inte har gjort det att ratificera och genomföra de befintliga internationella konventioner om narkotikakontroll som unionen eller medlemsstaterna och Kanada är part i. Parterna ska grunda sina åtgärder på gemensamt överenskomna principer som överensstämmer med relevanta internationella konventioner om narkotikakontroll och ta hänsyn till de övergripande målen i FN:s politiska förklaring och handlingsplan om internationellt samarbete med sikte på en integrerad och balanserad strategi för att angripa narkotikaproblemet i världen från 2009.

Artikel 20 Samarbete om brottsbekämpning och kampen mot organiserad brottslighet och korruption

1.           Parterna har gemensamt åtagit sig att samarbeta i fråga om att bekämpa organiserad, ekonomisk och finansiell brottslighet, korruption, förfalskning, smuggling och olagliga transaktioner genom att uppfylla sina nuvarande ömsesidiga internationella förpliktelser på detta område, bland annat när det gäller ett effektivt samarbete för att återkräva tillgångar eller medel som härrör från korruptionshandlingar.

2.           Parterna bekräftar sitt åtagande att utveckla samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter, till exempel genom ett fortsatt samarbete med Europol.

3.           Dessutom ska parterna sträva efter att samarbeta i internationella forum för att främja anslutning till och genomförande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll som de båda är parter i.

4.           Parterna ska också sträva efter att på lämpligt sätt främja genomförandet av FN:s konvention mot korruption, särskilt genom en stark översynsmekanism , med beaktande av principerna om öppenhet och deltagande från det civila samhället.

Artikel 21 Penningtvätt och finansiering av terrorism

1.           Parterna är medvetna om behovet av att samarbeta för att förhindra att deras finansiella system används för att tvätta vinningen av alla former av brottslig verksamhet, inbegripet narkotikahandel och korruption, samt för att bekämpa finansiering av terrorism. Samarbetet omfattar förverkande av tillgångar eller medel som härrör från brottslig verksamhet, inom parternas respektive rättsliga ramar och lagstiftning.

2.           Parterna ska utbyta relevant information på lämpligt sätt inom sina respektive rättsliga ramar och lagar och genomföra lämpliga åtgärder för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, i enlighet med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt och standarder som antagits av andra relevanta internationella organ som är verksamma inom området.

Artikel 22 It-brottslighet

1.           Parterna inser att it-brottslighet är ett globalt problem som kräver globala lösningar. Parterna ska därför stärka samarbetet för att förebygga och bekämpa it-brottslighet genom utbyte av information och praktiska kunskaper, i enlighet med deras respektive rättsliga ramar och lagstiftning. Parterna ska sträva efter att samarbeta i förekommande fall för att ge hjälp och stöd till andra stater i utvecklingen av effektiv lagstiftning, politik och praxis för att förebygga och bekämpa it-brottslighet oavsett var den äger rum.

2.           Parterna ska, när så är lämpligt, inom ramen för sina respektive rättsliga ramar och lagar, utbyta information på olika områden, bland annat utbildning av utredare av it-brott, utredning av it-brott och digital kriminalteknik.

Artikel 23 Migration, asyl och gränsförvaltning

1.           Parterna bekräftar sitt åtagande att samarbeta och utbyta synpunkter inom ramen för sina respektive lagar och andra författningar om migration, inbegripet laglig migration, irreguljär migration, människohandel, asyl, migration och utveckling, integration, visering och gränsförvaltning.

2.           Parterna delar målet om viseringsfrihet för resor mellan EU och Kanada för samtliga deras respektive medborgare. Parterna ska samarbeta och göra sitt yttersta för att så snart som möjligt slopa visumkravet för resor mellan sina territorier för alla medborgare med giltigt pass.

3.           Parterna enas om att samarbeta för att förebygga och kontrollera irreguljär migration. För detta ändamål ska följande gälla:

a)      Kanada ska återta alla sina medborgare som olagligen befinner sig på en medlemsstats territorium, på begäran av den senare och, om inte annat anges i ett särskilt avtal, utan ytterligare formaliteter.

b)      Varje medlemsstat ska återta alla sina medborgare som olagligen befinner sig på Kanadas territorium, på begäran av den senare och, om inte annat anges i ett särskilt avtal, utan ytterligare formaliteter.

c)      Medlemsstaterna och Kanada ska förse sina medborgare med lämpliga resehandlingar för detta ändamål.

d)      Parterna ska sträva efter att inleda förhandlingar om ett särskilt avtal för att fastställa förpliktelser när det gäller återtagande, vilket också ska innefatta frågan om återtagande av medborgare från tredjeland och statslösa personer.

Artikel 24 Konsulärt skydd

1.           Kanada ska göra det möjligt för EU-medborgare att i Kanada få skydd av varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter, om den medlemsstat de är medborgare i saknar en tillgänglig fast representation i Kanada.

2.           Medlemsstaterna ska tillåta att kanadensiska medborgare på varje medlemsstats territorium får skydd av diplomatiska och konsulära myndigheter i någon annan stat som Kanada har utsett, om Kanada saknar en tillgänglig fast representation inom den medlemsstatens territorium.

3.           Punkterna 1 och 2 syftar till att utesluta alla krav på anmälan och godkännande som annars skulle kunna gälla för att tillåta att unionen eller kanadensiska medborgare företräds av en annan stat än den där de är medborgare.

4.           Parterna ska årligen se över hur punkterna 1 och 2 fungerar administrativt.

Artikel 25 Skydd av personuppgifter

1.           Parterna erkänner behovet av att skydda personuppgifter och ska sträva efter att samarbeta för att främja strikta internationella standarder.

2.           Parterna erkänner vikten av att skydda grundläggande rättigheter och friheter, bland annat rätten till personlig integritet när det gäller skyddet av personuppgifter. I detta syfte ska parterna åta sig att, inom ramen för sina respektive lagar och andra författningar, respektera de åtaganden som de gjort i samband med dessa rättigheter, även när de förhindrar och bekämpar terrorism och andra allvarliga brott som är av gränsöverskridande art, däribland organiserad brottslighet.

3.           Parterna ska fortsätta att samarbeta inom ramen för sina respektive lagar och andra författningar på bilateral och multilateral nivå genom en dialog och ett utbyte av expertis, beroende på vad som är lämpligt, i fråga om skydd av personuppgifter.

AVDELNING VI POLITISK DIALOG OCH SAMRÅDSMEKANISMER

Artikel 26 Politisk dialog

Parterna ska sträva efter att stärka sin dialog och sina samråd på ett effektivt och pragmatiskt sätt för att stödja sina förbindelser som ständigt utvecklas, för att utveckla sitt samarbete och för att främja sina gemensamma intressen och värderingar genom sina multilaterala engagemang.

Artikel 27 Samrådsmekanismer

1.           Parterna ska engagera sig i en dialog genom löpande kontakter, utbyten och samråd som omfattar följande:

a)      Årliga toppmöten för stats- och regeringscheferna eller enligt överenskommelse mellan parterna, växelvis i unionen och i Kanada.

b)      Möten mellan utrikesministrarna.

c)      Samråd på ministernivå om politiska frågor av ömsesidigt intresse.

d)      Samråd mellan tjänstemän på högre och lägre nivå om frågor av ömsesidigt intresse eller genomgångar och samarbete om viktigare inhemsk eller internationell utveckling.

e)      Främjande av utbyte av delegationer från Europaparlamentet och det kanadensiska parlamentet.

2.           Gemensam ministerkommitté

a)      En gemensam ministerkommitté inrättas härmed.

b)      Den gemensamma ministerkommittén

i)          ersätter den transatlantiska dialogen,

ii)         har delat ordförandeskap mellan Kanadas utrikesminister och unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik,

iii)        har möte en gång per år, eller efter överenskommelse om omständigheterna så kräver,

iv)        antar sin egen dagordning, sina egna regler och arbetsordning,

v)         fattar beslut med godkännande av båda parter,

vi)        får en årlig rapport från den gemensamma samarbetskommittén om läget i förbindelserna och gör därmed sammanhängande rekommendationer om den gemensamma samarbetskommitténs arbete, bland annat om nya områden för framtida samarbete och om lösning av tvister som uppkommit vid tillämpningen av detta avtal,

vii)       består av representanter från parterna.

3.           Gemensam samarbetskommitté

a)      Parterna ska inrätta en gemensam samarbetskommitté.

b)      Parterna ska se till att den gemensamma samarbetskommittén

i)          rekommenderar prioriteringar när det gäller parternas samarbete,

ii)         följer utvecklingen av parternas strategiska förbindelser,

iii)        utbyter åsikter och lämnar förslag om frågor av gemensamt intresse,

iv)        lämnar rekommendationer för ökad effektivitet och synergieffekter mellan parterna,

v)         ser till att detta avtal fungerar väl,

vi)        lämnar en årlig rapport till den gemensamma ministerkommittén om förbindelsen som parterna ska offentliggöra, vilket sägs i punkt 2 b vi i denna artikel,

vii)       korrekt beaktar alla frågor som parterna hänskjuter till kommittén inom ramen för detta avtal.

viii)      inrättar underkommittéer som ska bistå kommittén i dess arbete; dessa underkommittéer bör dock inte överlappa organ som inrättats inom ramen för andra avtal mellan parterna,

ix)        beaktar situationer där en part anser att dess intressen har skadats eller skulle kunna påverkas negativt av beslutsprocesser inom samarbetsområden som inte regleras genom ett särskilt avtal.

c)      Parterna ska se till att den gemensamma samarbetskommittén sammanträder en gång per år i Europeiska unionen och Kanada, att särskilda sammanträden i kommittén hålls på begäran av någon av parterna, att ordförandeskapet för kommittén delas mellan en högre tjänsteman från Kanada och en högre tjänsteman från Europeiska unionen, och att kommittén kommer överens om sina egna kommittédirektiv, inklusive deltagarobservation.

d)      Den gemensamma samarbetskommittén ska bestå av företrädare för parterna, med vederbörlig hänsyn till främjande av effektivitet och ekonomi vid fastställandet av nivåer på deltagande.

e)      Parterna är överens om att den gemensamma samarbetskommittén kan begära att kommittéer och liknande organ som inrättats enligt befintliga bilaterala avtal mellan parterna lämnar regelbundna rapporter till den gemensamma samarbetskommittén om sin verksamhet som en del av en pågående, omfattande översikt av förhållandet mellan parterna.

Artikel 28 Fullgörande av skyldigheter

1.           I en anda av ömsesidig respekt och samarbete som kommer till uttryck i detta avtal ska parterna vidta de allmänna eller särskilda åtgärder som krävs för fullgörandet av deras skyldigheter enligt detta avtal.

2.           Om några frågor eller meningsskiljaktigheter skulle uppkomma vid tillämpningen eller tolkningen av detta avtal, ska parterna stärka sina ansträngningar att samråda och samarbeta för att lösa dessa frågor inom lämpliga tidsramar och i vänskaplig anda. På begäran av endera parten ska frågor eller meningsskiljaktigheter hänskjutas till gemensamma samarbetskommittén för ytterligare diskussion och undersökning. Parterna kan också gemensamt besluta att hänskjuta dessa frågor till särskilda underkommittéer som rapporterar till den gemensamma samarbetskommittén. Parterna ska se till att den gemensamma samarbetskommittén eller den utsedda underkommittén sammanträder inom rimlig tid för att försöka lösa eventuella meningsskiljaktigheter vid genomförandet eller tolkningen av detta avtal genom så snar kommunikation som möjligt, en grundlig undersökning av fakta, inklusive expertrådgivning och vetenskapliga belägg beroende på vad som är lämpligt, och en effektiv dialog.

3.           Parterna, som bekräftar sitt starka gemensamma engagemang för mänskliga rättigheter och icke-spridning, anser att en särskilt allvarlig och väsentlig kränkning av de skyldigheter som beskrivs i artiklarna 2.1 och 3.2 kan behandlas som ett särskilt brådskande fall. Parterna anser att för att en situation ska utgöra en ”särskilt allvarlig och väsentlig kränkning” av artikel 2.1, ska dess allvar och karaktär vara av exceptionellt slag såsom en statskupp eller grova brott som hotar freden, säkerheten och välbefinnandet för det internationella samfundet.

4.           Om en situation som inträffar i ett tredjeland kan anses likvärdig i fråga om allvar och art med ett särskilt brådskande fall, ska parterna sträva efter att hålla brådskande samråd på begäran av endera parten för att diskutera situationen och överväga möjliga åtgärder.

5.           För den osannolika och oväntade händelse att ett särskilt brådskande fall inträffar på en parts territorium, kan endera parten vända sig till gemensamma ministerkommittén i ärendet. Gemensamma ministerkommittén får begära att den gemensamma samarbetskommittén ska hålla brådskande samråd inom 15 dagar. Parterna ska tillhandahålla den relevanta information och dokumentation som krävs för en noggrann genomgång och en snabb och effektiv lösning på situationen. Om den gemensamma samarbetskommittén inte kan lösa situationen, kan den hänskjuta ärendet till den gemensamma ministerkommittén för skyndsam handläggning.

6.           a)       I ett särskilt brådskande fall där den gemensamma ministerkommittén inte är i stånd att lösa situationen, kan endera parten besluta att tillfälligt upphäva bestämmelserna i detta avtal. I unionen krävs enhällighet för ett sådant beslut. I Kanada fattas att sådant beslut av Kanadas regering i enlighet med landets lagar och andra författningar. En part ska utan dröjsmål informera den andra parten skriftligen om beslutet och ska tillämpa det för den minimiperiod som krävs för att lösa frågan på ett sätt som är godtagbart för parterna.

b)       Parterna ska fortlöpande övervaka utvecklingen av den situation som ligger till grund för beslutet och som kan ligga till grund för andra lämpliga åtgärder som vidtas utanför ramen för detta avtal. Den part som åberopar det tillfälliga upphävandet eller andra åtgärder ska dra tillbaka dem så snart det är befogat.

7.           Dessutom erkänner parterna att en särskilt allvarlig och väsentlig kränkning av mänskliga rättigheter och icke-spridning, enligt definitionen i punkt 3, också kan tjäna som grund för att avsluta det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan EU och Kanada i enlighet med artikel X.08 i det avtalet.

8.           Detta avtal ska inte påverka tolkningen eller tillämpningen av andra avtal mellan parterna. Framförallt ska inte bestämmelserna om tvistlösning i detta avtal ersätta eller på något sätt påverka bestämmelserna om tvistlösning i andra avtal mellan parterna.

AVDELNING VII SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 29 Säkerhet och röjande av information

1.           Detta avtal ska inte tolkas så att det påverkar unionens, medlemsstaternas eller kanadensiska lagar och andra författningar om allmänhetens tillgång till officiella dokument.

2.           Inget i detta avtal ska tolkas som en skyldighet för en part att lämna ut information om denna part anser att det strider mot dess väsentliga säkerhetsintressen att lämna ut informationen.

Artikel 30 Ikraftträdande och uppsägning

1.           Parterna ska meddela varandra när de har avslutat de interna förfaranden som krävs för att detta avtal ska kunna träda i kraft. Avtalet ska träda i kraft den första dagen i månaden efter dagen för det sista meddelandet.

2.           Trots vad som sägs i punkt 1 ska unionen och Kanada tillämpa delar av avtalet provisoriskt, enligt den här punkten, i avvaktan på avtalets ikraftträdande och i enlighet med deras respektive tillämpliga interna förfaranden och lagstiftning.

Den provisoriska tillämpningen börjar den första dagen i den andra månaden efter den dag då unionen och Kanada till varandra anmält följande:

a)      I fråga om unionen: att de förfaranden som är nödvändiga för detta ändamål har slutförts, med angivande av vilka delar av detta avtal som ska tillämpas provisoriskt.

b)      I fråga om Kanada: att de förfaranden som är nödvändiga för detta ändamål har slutförts, med bekräftelse av godkännande av de delar av avtalet som ska tillämpas provisoriskt.

3.           Vardera parten får säga upp avtalet genom skriftlig anmälan till den andra parten. Uppsägningen får verkan sex månader efter en sådan anmälan.

Artikel 31 Ändring

Parterna får ändra detta avtal genom skriftlig överenskommelse. Ändringen träder i kraft den första dagen i månaden efter dagen för det sista meddelande genom vilket parterna till varandra anmält att alla nödvändiga interna förfaranden för ikraftträdandet av ändringarna har slutförts.

Artikel 32 Meddelanden

Parterna ska överlämna alla meddelanden som görs i enlighet med artiklarna 30 och 31 till generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd och Kanadas ministerium för utrikesfrågor, handel och utveckling eller deras respektive efterträdare.

Artikel 33 Territoriell tillämpning

Detta avtal ska tillämpas, å ena sidan, på de territorier där fördragen som Europeiska unionen grundas på är tillämpliga och i enlighet med de villkor som fastställs i de fördragen, och, å andra sidan, i Kanada.

Artikel 34 Definition av parterna

I detta avtal avses med parterna Europeiska unionen eller dess medlemsstater, eller Europeiska unionen och dess medlemsstater, i enlighet med deras respektive befogenheter, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan.

TILL BEVIS HÄRPÅ har undertecknade befullmäktigade undertecknat detta avtal.

UPPRÄTTAT i två exemplar i … den ….. 20.. på bulgariska, danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, kroatiska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska, vilka alla texter är lika giltiga.