Att lägga grunden för trovärdighet

I. Utvidgningsagendan – resultat och utmaningar

Under de senaste fem åren har kommissionen ökat utvidgningspolitikens trovärdighet och dess omvälvande kraft genom att lägga ett starkare fokus på att ta itu med grundläggande reformer redan i ett tidigt skede av utvidgningsprocessen. Kommissionen har lagt särskild vikt vid de tre pelarna rättsstatsprincipen, ekonomisk styrning och reformer av den offentliga förvaltningen.

I sitt meddelande om en strategi för utvidgningen[1] från 2012 införde kommissionen ett nytt tillvägagångssätt rörande rättsstatsprincipen. I sitt meddelande från 2013[2] upprättade kommissionen en ram för stärkt ekonomisk styrning med utgångspunkt i erfarenheterna av den europeiska planeringsterminen. I år lägger kommissionen fram nya idéer för att stödja reformer av den offentliga förvaltningen i utvidgningsländerna. Dessa tre pelare är sammanlänkade, och framsteg på dessa områden kommer att vara avgörande för att fastställa när länderna är fullständigt redo att ansluta sig till EU.

EU:s utvidgningspolitik bidrar till ömsesidig nytta i form av fred, säkerhet och välstånd i Europa. Den ger EU ökad politisk och ekonomisk styrka och har en kraftig omvälvande inverkan på de berörda länderna. Om anslutningsprocessen är väl förberedd sker inte utvidgningen på bekostnad av unionens effektivitet.

När vi i maj firade tioårsdagen av anslutningen av tio nya medlemsstater 2004 var detta en påminnelse om de framsteg som gjorts. När EU växer, växer också möjligheterna för våra företag, investerare, konsumenter, turister, studerande och fastighetsägare. Anslutningen har gynnat både de länder som anslutit sig till EU och de etablerade medlemsstaterna. Handeln och investeringarna har ökat. Människornas livskvalitet har förbättrats i och med att EU:s miljö- och konsumentpolitiska normer samt andra normer tillämpas i ett större område.

För länderna på västra Balkan utgör de klara utsikter till EU-medlemskap som EU:s medlemsstater gett dem en viktig stabiliserande faktor. Genom dem stöds ländernas framsteg med att uppfylla de nödvändiga villkoren, däribland villkoren inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen. Goda grannförbindelser och ett regionalt samarbete som omfattar alla är största vikt. Det har gjorts framsteg i detta avseende under det senaste året, även om vissa svåra frågor fortfarande kvarstår. Kontinuerliga insatser för att lösa bilaterala tvister mellan utvidgningsländerna och med medlemsstaterna, i tillämpliga fall under FN:s överinseende, och för att komma tillrätta med det förflutnas arv är nödvändiga mot bakgrund av regionens konfliktpräglade närhistoria.

Anslutningsprocessen är rigorös och bygger på stränga men rättvisa villkor, fastställda kriterier och principen om egna meriter. Detta är av avgörande betydelse för utvidgningspolitikens trovärdighet, för att skapa incitament för utvidgningsländerna att genomföra långtgående reformer och för att se till att utvidgningspolitiken åtnjuter EU-medborgarnas stöd. Medlemsstaterna bör för sin del, tillsammans med EU-institutionerna, föra en väl underbyggd diskussion om utvidgningspolitikens politiska, ekonomiska och sociala verkningar.

***

Den nuvarande utvidgningsagendan omfattar länderna på västra Balkan, Turkiet och Island. Året som gått har varit viktigt för vissa av länderna på västra Balkan:

Montenegro har tagit ytterligare steg framåt i anslutningsförhandlingarna. Tolv kapitel har öppnats. Genomförandet av rättsstatsreformer har inletts. Nu behövs konkreta resultat, som kommer att vara avgörande när det gäller att fastställa den allmänna takten i anslutningsförhandlingarna.

Inledandet av anslutningsförhandlingar är en vändpunkt i EU:s förbindelser med Serbien. Nu måste Serbien leva upp till sina reformprioriteringar på ett hållbart sätt, eftersom takten i förhandlingarna är beroende av att framsteg görs på centrala områden, särskilt i fråga om rättsstatsprincipen och normaliseringsprocessen med Kosovo*. Det är nödvändigt att blåsa nytt liv i dialogen mellan Belgrad och Priština för att ta itu med kvarstående frågor och inleda ett nytt skede i normaliseringen av förbindelserna.

Albanien fick kandidatstatus i juni, som erkännande för sitt reformarbete och de framsteg som landet gjort med att uppfylla de nödvändiga villkoren. Albanien måste bygga på och konsolidera reformtakten och inrikta sina ansträngningar på de utmaningar som rör landets EU-integration på ett hållbart och inkluderande sätt. Både regeringen och oppositionen måste se till att den politiska debatten huvudsakligen äger rum i parlamentet.

Paraferingen av ett stabiliserings- och associeringsavtal med Kosovo i juli utgör en viktig milstolpe i förbindelserna mellan EU och Kosovo. Kosovo måste nu genomföra viktiga reformer, särskilt när det gäller rättsstatsprincipen.

Anslutningsprocessen med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien befinner sig i ett dödläge. Åtgärder krävs för att vända den senaste tidens tillbakagång, särskilt när det gäller yttrandefrihet och mediernas frihet samt rättsväsendets oberoende. Det brådskar med att finna en framförhandlad och ömsesidigt godtagbar lösning på namnfrågan. Regeringen och oppositionen bör vidta åtgärder för att återupprätta den politiska dialogen i parlamentet.

Bosnien och Hercegovina står fortfarande stilla i EU-integrationsprocessen. Det är viktigt att landet efter avklarade val kan tala med en röst, sätta igång akuta socioekonomiska reformer och göra framsteg med sin europeiska dagordning.

Turkiet har fortsatt att genomföra vissa åtaganden om reformer, till exempel 2013 års demokratiseringspaket, och åtgärder har vidtagits med sikte på en lösning på den kurdiska frågan. Det har dock förekommit allvarliga farhågor om rättsväsendets oberoende och om skyddet av de grundläggande friheterna. Aktiva och trovärdiga anslutningsförhandlingar är den lämpligaste ramen för att utnyttja den fulla potentialen i förbindelserna mellan EU och Turkiet. Genom att inleda förhandlingar om de relevanta kapitlen om rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter skulle man få en färdplan för reformer på dessa nyckelområden.

Efter ett beslut av Islands regering har anslutningsförhandlingarna med detta land har legat på is sedan maj 2013.

***

Kommissionens strategi att först ta sig an grundförutsättningarna innebär en prioritering av reformer på områden som rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, ekonomisk styrning och bättre ekonomisk konkurrenskraft, och en förstärkning av de demokratiska institutionerna. Detta inbegriper den offentliga förvaltningen, som fortfarande är svag i de flesta utvidgningsländer, med begränsad administrativ kapacitet, en hög nivå av politisering och brist på insyn. En förstärkning av de demokratiska institutionernas funktion förutsätter också sunda valprocesser och väl fungerande parlament, inklusive en konstruktiv och hållbar dialog som spänner över hela det politiska spektrumet. Mer måste göras för att främja en gynnsam miljö för det civila samhällets organisationer. Ett starkt civilt samhälle leder till ökad politisk ansvarsskyldighet och främjar en djupare förståelse för anslutningsrelaterade reformer.

I avsnitt II i detta meddelande redogörs för de viktigaste utmaningarna och bedöms framstegen när det gäller reformen av den offentliga förvaltningen, den ekonomiska styrningen, konkurrenskraften samt rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna. I avsnitt III granskas regionala och bilaterala frågor, särskilt på västra Balkan. Avsnitt IV innehåller slutsatser och rekommendationer om både övergripande och landsspecifika frågor.

På alla dessa områden avser kommissionen att fullt ut använda befintliga mekanismer och forum för att driva reformarbetet framåt, inom ramen för de strukturer som inrättats genom stabiliserings- och associeringsavtalen, anslutningsförhandlingarna eller riktade landsspecifika initiativ under kommissionens ledning, t.ex. högnivådialoger eller strukturerade dialoger om rättsstatsprincipen. Sådana initiativ utvecklades ytterligare i november 2013 då en dialog på hög nivå inleddes med Albanien om de centrala prioriteringarna. När det gäller reformen av den offentliga förvaltningen lanserar kommissionen en mer strukturerad dialog och inrättar ”särskilda arbetsgrupper” med utvidgningsländerna.

Under år 2014 har det nya instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA II) tagits i bruk. Genom IPA II kommer EU att tillhandahålla 11,7 miljarder euro för perioden 2014–2020 för att stödja utvidgningsländerna i deras förberedelser inför anslutningen samt för regionalt och gränsöverskridande samarbete. IPA II ger ett ökat fokus på prioriteringarna för EU-anslutning på områdena demokrati och rättsstatsprincipen samt för konkurrenskraft och tillväxt. Genom IPA II införs också ett sektorsbaserat tillvägagångssätt, incitament för resultat, ökat budgetstöd och prioritering av projekt. En samordnad strategi krävs för stora investeringar i de viktigaste infrastrukturkorridorerna. Samordningen med internationella finansinstitut håller på att stärkas. Investeringsramen för västra Balkan kommer att fortsätta att stödja investeringar som ökar sysselsättningen och tillväxten samt främjar sammanlänkningen i regionen.

Tre strategiska fördelar med utvidgningen

1) Den gör Europa säkrare. Genom anslutningsprocessen främjar EU demokrati och grundläggande friheter och stärker rättsstatsprincipen i alla de länder som strävar efter medlemskap. På så sätt minskar effekterna av gränsöverskridande brottslighet. Den nuvarande utvidgningspolitiken stärker freden och stabiliteten på västra Balkan och främjar återhämtning och försoning efter krigen på 1990-talet.

2) Den bidrar till att höja människors livskvalitet genom integration och samarbete på områden som energi, transport, rättsstatsprincipen, migration, livsmedelssäkerhet, miljö- och konsumentskydd och klimatförändringar. Utvidgningen hjälper oss att påverka att våra egna höga standarder tillämpas utanför våra gränser, vilket minskar riskerna för att EU-medborgarna drabbas t.ex. av importerade föroreningar.

3) Den ökar vårt välstånd. Ett större Europa är ett starkare Europa. År 2012 utgjorde EU:s BNP 23 % av världens BNP och uppgick till 13 biljoner euro. Anslutningen har gynnat både de länder som anslutit sig till EU och de etablerade medlemsstaterna. När EU växer, växer också möjligheterna för våra företag, investerare, konsumenter, turister, studerande och fastighetsägare. En större inre marknad är mer attraktiv för investerare: De utländska direktinvesteringarna från resten av världen till EU har fördubblats som procentandel av BNP sedan 2004 års anslutning (från 15,2 % av BNP 2004 till 30,5 % av BNP 2012).

***

II. Det grundläggande först – befästa reformerna och stärka trovärdigheten

I detta avsnitt redogörs för de viktigaste utmaningarna och bedöms framstegen när det gäller reformen av den offentliga förvaltningen, den ekonomiska styrningen, konkurrenskraften samt rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna. Nya idéer läggs fram för att öka fokus på reformer av den offentliga förvaltningen och beskrivs strategin för ekonomisk styrning mer ingående. I förra årets meddelande låg tonvikten på hur föranslutningsstödet stöder reformprocessen generellt. I år poängteras hur viss praxis i utvidgningsländer på de ovan nämnda områdena kan tjäna som inspiration för reformer på annat håll.

a) Reformer av den offentliga förvaltningen

Tillsammans med rättsstatsprincipen och ekonomisk styrning utgör reformerna av den offentliga förvaltningen en pelare i utvidgningsprocessen. Alla tre pelare är nära sammankopplade, övergripande frågor. De är av grundläggande betydelse för framgången i de politiska och ekonomiska reformerna och lägger grunden för genomförandet av EU:s regler och normer. En välfungerande offentlig förvaltning är nödvändig för ett demokratiskt styre. Den har dessutom en direkt inverkan på regeringarnas förmåga att tillhandahålla offentliga tjänster och främja konkurrenskraft och tillväxt.

Reformerna av den offentliga förvaltningen syftar till ökad öppenhet, redovisningsskyldighet och effektivitet och ökat fokus på medborgarnas och företagens behov. En ändamålsenlig förvaltning av mänskliga resurser, bättre politisk planering, samordning och utveckling, sunda administrativa förfaranden och bättre offentlig finansiell förvaltning, inklusive intäktsförvaltning och inkomstuppbörd, är av grundläggande betydelse för att staten ska fungera och för att genomföra de reformer som behövs för EU-integrationen. Länderna måste göra mer för att förbättra sin offentliga förvaltning på alla nivåer, på grundval av nationella strategier. Kommissionen är medveten om de utmaningar som utvidgningsländerna står inför, och ökar därför sitt stöd till skapandet av de strukturer och den kapacitet på förvaltningsområdet som behövs i anslutningsprocessen.

Kommissionen kommer att strukturera sitt arbete med utvidgningsländerna rörande reformerna av den offentliga förvaltningen kring följande viktiga frågor:

Viktiga frågor i reformerna av den offentliga förvaltningen

1.     En strategisk ram för reformerna av den offentliga förvaltningen – omfattar ett politiskt engagemang för reformprocessen, inbegripet politiskt ledarskap samt teknisk samordning och övervakning av genomförandet.

2.     Utveckling och samordning av politiken – omfattar lämplig samordning på regeringsnivå och mellan ministerierna, policyutveckling och finansiell analys.

3.     Offentlig förvaltning och personalförvaltning – inbegriper den offentliga förvaltningens organisation och funktion, bland annat avpolitisering, meritbaserad rekrytering och befordran, utbildning och professionalisering.

4.     Ansvarsskyldighet – omfattar insyn i förvaltningen, inklusive tillgång till information och möjlighet till administrativ eller rättslig prövning.

5.     Tillhandahållande av tjänster – omfattar förbättrade tjänster för enskilda personer och företag, inklusive bättre administrativa förfaranden och e-förvaltningstjänster.

6.     Förvaltningen av de offentliga finanserna – omfattar ett åtagande om en mer övergripande metod för att förbättra förvaltningen av de offentliga finanserna och den övergripande budgetprocessen genom att utarbeta och genomföra fleråriga program för förvaltningen av de offentliga finanserna och inleda en politisk dialog på detta område med kommissionen och internationella finansinstitut. Ett trovärdigt och relevant program för förvaltningen av de offentliga finanserna är också avgörande för sektorsuppdelat budgetstöd genom instrumentet för stöd inför anslutningen.

Kommissionen har för avsikt att bättre integrera reformerna av den offentliga förvaltningen i utvidgningsprocessen. Särskilda arbetsgrupper om reformerna av den offentliga förvaltningen har upprättats eller håller på att upprättas med länderna på västra Balkan, med underkommittéerna inom ramen för stabiliserings- och associeringsavtalen som förebild. När det gäller Albanien, Kosovo, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Montenegro har arbetsgrupperna redan hållit möten. Den första särskilda arbetsgruppen med Serbien kommer att sammanträda i oktober. De särskilda arbetsgrupperna kommer att bli den viktigaste plattformen för det fortsatta arbetet om reformerna av den offentliga förvaltningen, som kommer att vara inriktat på ovannämnda centrala frågor. Resultaten av arbetet i de särskilda arbetsgrupperna bör behandlas i stabiliserings- och associeringsrådet/-kommittén, med en mer strukturerad politisk diskussion om de viktigaste frågorna rörande reformerna av den offentliga förvaltningen.

Även om det inte finns något särskilt kapitel i regelverket som är ägnat åt den offentliga förvaltningen som sådan, bör anslutningsförhandlingarna också användas för att främja nödvändiga reformer. Viktiga frågor bör tas upp inom de relevanta kapitlen – i synnerhet offentlig upphandling, finansiell kontroll, rättsväsendet och grundläggande rättigheter, beskattning och ekonomisk och monetär politik – och inom ramen för regeringskonferenser, när detta är viktigt för genomförandet av unionens regelverk. Samordningen med internationella finansinstitut, särskilt rörande förvaltningen av de offentliga finanserna, kommer att vara synnerligen viktig. Kommissionen fortsätter att stödja den regionala skolan för offentlig förvaltning, som spelar en viktig roll i regionen för utbytet av erfarenheter rörande reformerna av den offentliga förvaltningen, liksom rörande EU- integrationsprocessen.

Öka kapaciteten inom den offentliga förvaltningen i Kosovo:

För att stärka den yrkesmässiga och institutionella kapaciteten hos den offentliga förvaltningen har man i Kosovo inrättat ett program för unga yrkesverksamma. Inom programmet, som har ett starkt fokus på den europeiska integrationen, kan de mest begåvade studenterna få stipendier för att gå ett särskilt mastersprogram i Kosovo, med möjlighet att studera i EU. Omkring 80 % av de utexaminerade har anställts av Kosovos myndigheter. Detta gagnar inte bara ministeriet för europeisk integration, utan även sektorsspecifika ministerier och institutioner som ska ansvara för fullgörandet av skyldigheterna inom ramen för det kommande stabiliserings- och associeringsavtalet.

b) Ekonomisk styrning och konkurrenskraft

Kommissionen håller på att stärka sitt stöd till förbättrad ekonomisk styrning och konkurrenskraft i utvidgningsländerna. Det är avgörande för att komma tillrätta med medborgarnas bekymmer i en fortsatt svår ekonomisk situation med hög arbetslöshet och låga investeringar. Detta nya sätt att gå tillväga är särskilt viktigt när det gäller länderna på västra Balkan, eftersom inget av dem ännu betraktas som en fungerande marknadsekonomi. Man kommer härvidlag att bygga på erfarenheterna i EU:s medlemsstater från den europeiska planeringsterminen. Tonvikten kommer i högre grad än tidigare att ligga på strukturreformer av sektoriell karaktär. Kandidatländerna kommer att uppmanas att lägga fram nationella ekonomiska reformprogram. EU kommer att tillhandahålla mer vägledning för reformprioriteringar och ett bättre riktat IPA-stöd. Att förbättra den ekonomiska styrningen i utvidgningsländerna är också av vikt för ett bibehållet stöd för utvidgningen inom EU.

Alla länder på västra Balkan står inför stora strukturella ekonomiska utmaningar, med hög arbetslöshet och ringa utländska investeringar. Utmaningarna är fortfarande avsevärda i alla utvidgningsländer när det gäller ekonomiska reformer, konkurrenskraft, skapande av arbetstillfällen och konsolidering av de offentliga finanserna. Brister rörande rättsstatsprincipen och förvaltningen av de offentliga finanserna ökar risken för korruption, vilket inverkar negativt på investeringsklimatet. Hittills har inget av länderna lagt fram en omfattande och övertygande inhemsk reformagenda.

Den makroekonomiska situationen i utvidgningsländerna

Þ Bilden är blandad när det gäller den socioekonomiska utvecklingen i utvidgningsländerna. Alla utvidgningsländer har till stor del bibehållit en övergripande makroekonomisk stabilitet, men de finanspolitiska riskerna har ökat avsevärt i flera av länderna. Den måttliga återhämtningen fortsätter. Enligt kommissionens senaste prognos kommer tillväxten i kandidatländerna på västra Balkan att uppgå till i genomsnitt 1,6 % år 2014. Återhämtningen har inte lett till fler arbetstillfällen. Arbetslösheten är fortfarande hög, särskilt bland ungdomar, och ligger nu på i genomsnitt 21 % på västra Balkan. Den är dock mycket högre i Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Kosovo. Fattigdomsnivåerna är fortfarande ihållande höga.

Þ EU är den viktigaste handelspartnern för länderna på västra Balkan, och är mottagare till cirka 60 % av exporten från regionen. EU står också för den avgjort största delen av de utländska direktinvesteringarna.

Þ Under 2013 ökade tillväxten i Turkiet till 4 % och den beräknade tillväxten för 2014 är 2,6 %. Den turkiska liran har försvagats och underskottet i bytesbalansen ökade till nästan 8 % av BNP år 2013. Turkiets makroekonomiska utveckling illustrerar både den stora potentialen och de fortsatta obalanserna i landets ekonomi. EU är fortfarande Turkiets främsta handelspartner, och över 40 % av landets export går till EU. Turkiet har blivit en investeringsbas för europeiska företag och integreras allt mer i EU:s leverans- och tillverkningskedja. Omkring 70 % av de utländska direktinvesteringarna i Turkiet kommer från EU.

Ekonomiska nyckelindikatorer

|| BNP per capita räknat i köpkraft­standard (% av EU:s) || BNP-tillväxt (%) || Inflation (%) || Arbetslöshet (%) || Syssel­sättnings­grad, ålders­gruppen 20–64 år (%) || Relativt arbets­kraftstal, ålders­gruppen 20–64 år (%) || Export (varor och tjänster, % av BNP) || Offentlig skuld (% av BNP) || Offent­ligt under­skott (% av BNP)

Albanien || 30 || 1,4 || 1,9 || 15,6 || 57,2 || 68,0 || 40,2 || 62,0* || -3,4*

Bosnien och Hercegovina || 29 || 2,5 || -0,2 || 27,5 || ej till. || ej till. || 30,0 || ej till. || -2,2

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien || 35 || 2,9 || 2,8 || 29,0 || 50,3 || 70,4 || 53,9 || 36,0 || -4,1

Kosovo || ej till. || 3,4 || 1,8 || 30,0 || ej till. || ej till. || 17,4 || ej till. || ej till.

Montenegro || 42 || -2,5* || 1,8 || 19,5 || 52,6 || 65,1 || 44,1* || 58,0 || -2,3

Serbien || 36 || 2,5 || 7,8 || 22,1 || 51,2 || 66,0 || 44,7 || 63,2 || -5,0

Turkiet || 55 || 4,0 || 7,5 || 8,8 || 53,4 || 58,4 || 25,7 || 36,2* || -0,3*

Källa: Eurostat. Referensår 2013 utom (*) 2012.

Ø Förbättra den ekonomiska styrningen

I strategin för utvidgningen 2013–14 föreslogs ett nytt tillvägagångssätt för att hjälpa utvidgningsländerna att ta itu med de ekonomiska grundförutsättningarna och uppfylla de ekonomiska kriterierna. Detta nya tillvägagångssätt går ut på en förändrad dialog och förbättrad rapportering för att ge tydligare vägledning om vilka reformer som krävs för att stödja långsiktig tillväxt och konkurrenskraft.

De viktigaste ekonomiska utmaningarna på västra Balkan

Þ Stärka konsolideringen av de offentliga finanserna genom att minska budgetunderskottet och genomföra trovärdiga reformer i den offentliga sektorn, inklusive reformer av den offentliga förvaltningen och pensionssystemen.

ÞStärka förvaltningen av de offentliga finanserna, inbegripet intäktsförvaltning och inkomstuppbörd, utformning och genomförande av budgeten, redovisning och rapportering, och extern tillsyn.

Þ Ta itu med den kraftiga belastning som orsakas av nödlidande lån.

Þ Omstrukturera och förbättra förvaltningen av statligt ägda bolag.

Þ Förbättra företagsklimatet, bland annat den digitala ekonomin, och stödja utveckling av den privata sektorn, minska skatteliknande avgifter, förenkla lagstiftningen och öka investeringarna i forskning.

Þ Förbättra energi- och transportnäten och öka sammanlänkningen.

Þ Upprätta fungerande arbetsmarknader med tillräcklig flexibilitet, ta itu med den informella sektorn, förbättra arbetstagarnas anställbarhet, och bättre anpassa utbildning och kompetens till arbetsmarknadens behov.

Länderna på västra Balkan uppmanas att stärka sin ekonomiska politik och samhällsstyrningen genom att utarbeta årliga nationella ekonomiska reformprogram. Programmen består av två delar. Den första delen är en utökad version av befintliga program: för kandidatländernas vidkommande, de ekonomiska programmen inför anslutningen, och för de potentiella kandidatländernas och nu även för Kosovos vidkommande, de ekonomiska och finanspolitiska programmen. I den första delen av de nationella ekonomiska reformprogrammen fastställs en makroekonomisk och finanspolitisk ram på medellång sikt, med ökad tonvikt på bedömning av hållbarheten i betalningsbalansen och strukturella hinder för tillväxt, liksom konkreta reformåtgärder för att stödja den politiska ramen. Den andra delen av de nationella ekonomiska reformprogrammen omfattar sådana strukturreformer av sektoriell karaktär (t.ex. transport, energi, utbildning, miljö, forskning, näringsliv, konkurrens, inre marknaden) som har störst betydelse för ökad konkurrenskraft och tillväxt i de enskilda länderna, däribland behoven av infrastrukturinvesteringar. Kommissionen kommer att ge länderna tydlig och konsoliderad vägledning för att se till att programmen är inriktade på de viktigaste frågorna.

När det gäller den ökade fokuseringen på strukturreformer bör det första året 2015 betraktas som en pilotfas. De reformer som tas upp i dessa dokument kommer att stödjas av IPA. För att stärka övervakningen kommer utvärderingsprocessen att utmynna i att varje land får mer riktad politisk vägledning. Redan i maj 2014 utfärdade det gemensamma Ekofinrådet mer riktad vägledning för vart och ett av kandidatländerna.

Turkiet och EU har ett gemensamt intresse av att främja ett program för ekonomiska reformer samt utbyte av erfarenheter, att anpassa sina ståndpunkter i G 20 och fördjupa sin ekonomiska integration. Dessutom har den utvärdering av tullunionen mellan Turkiet och EU som nyligen gjorts bidragit med ett viktigt underlag för uppgraderingen av detta handelsavtal. Det ligger i båda parters intresse att deras handelsförbindelser förbättras så att de motsvarar moderna handelsavtal och återspeglar den strategiska vikten av förbindelserna mellan EU och Turkiet. Den ekonomiska agendan skulle kunna tas upp i en regelbunden ekonomisk dialog på hög nivå mellan EU och Turkiet. De intensifierade politiska kontakterna skulle kunna kompletteras av ett årligt affärsforum för EU och Turkiet.

Västra Balkan: årligen återkommande översyn och vägledning i fråga om den ekonomiska politiken

31 januari – Nationella ekonomiska reformprogram lämnas in till kommissionen. I del 1 behandlas den makroekonomiska och finanspolitiska ramen och stöd till reformer, i del 2 strukturreformer av sektoriell karaktär och konkurrenskraft. Eftersom det i del 2 rör sig om långsiktiga reformer behöver uppgifterna rörande dem bara uppdateras i därpå följande program.

Februari – Kommissionen genomför bedömningsuppdrag i länderna på västra Balkan.

April – Landsmöten med kommissionen för att diskutera riktad politisk vägledning.

Maj – Ekofinrådets slutsatser.

Juni/juli – Landsspecifika möten på ministernivå.

Hösten – I kommissionens utvidgningspaket granskas ytterligare framsteg efter Ekofinrådet, vilket ger ytterligare, detaljerad framåtblickande vägledning för utarbetandet av de program som ska läggas fram i januari påföljande år.

Särskilt tekniskt stöd behövs för att stödja genomförandet av detta tillvägagångssätt. Tillämpningen av landsspecifika politiska riktlinjer måste stödjas snabbt i form av målinriktade och konkreta IPA-projekt för att förbättra den ekonomiska styrningen. I IPA-strategidokumenten för enskilda respektive flera länder för 2014–2020 återspeglas vikten av ekonomisk styrning och anslås vägledande medel för detta syfte. Konkreta IPA-projekt håller på att utarbetas och kommer att genomföras från och med 2015.

Ökad konkurrenskraft och åtgärder som främjar nya arbetstillfällen i regionen kommer att minska migrationstrycket från utvidgningsländerna på EU. Vid de senaste utvidgningarna gällde övergångsbestämmelser enligt vilka full fri rörlighet för arbetstagare från de nya medlemsstaterna infördes successivt. Det eventuella behovet av och typen av övergångsbestämmelser och/eller en skyddsmekanism avseende fri rörlighet för arbetstagare kommer att tas upp inom ramen för anslutningsförhandlingar om framtida utvidgning, med beaktande av en kommande konsekvensbedömning.

Ø Dialog om sysselsättning och sociala reformer

Kommissionens stöd till en hållbar ekonomisk utveckling på västra Balkan går utöver makroekonomisk stabilisering och uppnående av status som en fungerande marknadsekonomi. Sedan krisens början har kommissionen insisterat på att det behöver göras mer för att förbättra den svåra socioekonomiska situationen, särskilt den höga arbetslösheten.

Kommissionen har redan inlett en ny dialog med Turkiet och Serbien om program för sysselsättning och sociala reformer. Även med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Montenegro håller man på att förbereda dialoger. Den socioekonomiska situationen i de övriga länderna är svårare, och de kommer att behöva ytterligare stöd för att bygga upp sin administrativa kapacitet för att kunna delta i den nya processen. Dessa länder kommer att tas med i den nya dialogen stegvis. Genom IPA tillhandahålls övergripande tekniskt stöd, som kompletterar ett bredare stöd på området sysselsättning och socialpolitik. Kommissionen kommer att lansera en plattform om sysselsättning och sociala frågor som ska hjälpa länderna att dela erfarenheter och förbereda sig för dialogen om programmen för sysselsättning och sociala reformer.

I en separat insats kommer kommissionen att fortsätta att utveckla plattformen för utbildning för västra Balkan, i syfte att fylla kompetensluckor och förbättra utbildningssystemen.

Ø Främja investeringar för tillväxt och arbetstillfällen; nätverk och regionalt samarbete

De gränsöverskridande transport-, energi- och kommunikationsnäten är underutvecklade på västra Balkan. Det finns ett stort behov av investeringar i infrastruktur för att främja den ekonomisk utvecklingen i regionen. Eftersom ekonomierna på västra Balkan är rätt små är en närmare integration synnerligen viktig. Det regionala ekonomiska samarbetet öppnar inte bara för hållbar tillväxt utan också för politiskt samarbete och goda grannförbindelser. Arbete pågår inom ramen för det regionala samarbetsrådet för att uppfylla målen och prioriteringarna i Sydösteuropa 2020-strategin. Den planerade liberaliseringen av tjänster i det centraleuropeiska frihandelsavtalet (Cefta) skulle ytterligare stödja detta syfte.

Energi- och transportnät

Att förbättra sammanlänkningen av energi- och transportnäten mellan EU och utvidgningsländerna är en prioriterad fråga för att främja hållbar ekonomisk tillväxt, sysselsättning, handel och kulturellt utbyte.

I maj antog kommissionen sin europeiska strategi för energitrygghet[3], som syftar till att stärka energitryggheten i EU. I strategin föreslås på kort sikt att kommissionen genomför stresstester av energisäkerheten för att simulera ett avbrott i försörjningen av gas för den kommande vintern och kontrollera hur energisystemet kan hantera försörjningsrisker. Med tanke på den alleuropeiska dimensionen av energitryggheten har kommissionen uppmanat alla länder på västra Balkan och Turkiet att delta i stresstesterna. Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Kosovo, Serbien och Turkiet har deltagit. Att ytterligare utveckla de transeuropeiska energiinfrastrukturerna och samarbetet med energigemenskapen är av avgörande betydelse. Energigemenskapen, som syftar till att utvidga EU:s energiregelverk till utvidgnings- och grannländerna, bör stärkas ytterligare med tanke på EU:s försörjningstrygghet. Detta bör ske genom att ytterligare främja reformerna av energisektorn i de deltagande länderna, och samtidigt stödja en modernisering av och hållbarheten i deras energisystem samt stödja ländernas fullständiga integrering i EU:s energiregelverk.

Ett särskilt fokus för energigemenskapens framtida arbete bör vara att förbättra genomförandet och efterlevnaden av reformer, för att skapa en verklig inre marknad både på grossist- och slutkundsnivå, särskilt vad gäller funktionell åtskillnad, öppenhet i prissättningen och garantier för tredje parts tillträde till näten. Behovet av garanterat tillträde för tredje part är ett av skälen till att kommissionen har förklarat att de mellanstatliga avtalen mellan Ryssland och ett antal länder som deltar i projektet South Stream måste omförhandlas och byggandet inom ramen för projektet avbrytas.

Samarbete med Turkiet bör utvecklas ytterligare med tanke på landets strategiska läge och potential att fungera som ett nav för energiförsörjningen. En förstärkning av energisamarbetet mellan EU och Turkiet och framsteg på relevanta områden i anslutningsförhandlingarna skulle underlätta ytterligare framsteg mot sammanlänkning och integration av energimarknaderna.

Kommissionen har antagit en förteckning över projekt av gemensamt intresse för uppbyggnaden av en transeuropeisk energiinfrastruktur. En förteckning över projekt av intresse för energigemenskapen har antagits av energigemenskapens ministerråd. För att genomföra dessa nät måste parterna – med EU:s hjälp – övervinna svårigheterna med att finansiera sammanlänkningen mellan länderna.

Det kommande fördraget om en transportgemenskap kommer att främja integreringen av marknaderna och infrastrukturerna för landtransporter, samtidigt som det hjälper länderna på västra Balkan att tillämpa EU:s normer på området. Kommissionen har även sett över EU:s transeuropeiska nät på transportområdet (TEN-T) och energiområdet (TEN-E) i syfte att förbättra sammanlänkningen med de länder som omfattas av utvidgnings- och grannskapspolitiken.

Investeringsramen för västra Balkan spelar en allt viktigare roll för att förbereda och stödja de investeringar som behövs mest för att stärka tillväxt och sysselsättning. Inom investeringsramen främjar kommissionen, bilaterala givare och internationella finansinstitut investeringar för 4 miljarder euro per år på områdena transport, energi, miljö, klimatförändringar, resurseffektiv ekonomi och den sociala sektorn samt den privata sektorn när det gäller utveckling av små och medelstora företag. Kommissionen samfinansierar en plattform för små och medelstora företag på västra Balkan som syftar till att förbättra deras tillgång till finansiering genom garantier och riskkapital. Kommissionen uppmanar länderna att inrätta kommittéer för nationella investeringar eller liknande samordningsmekanismer till stöd för en enda projektplaneringsprocess för enskilda sektorer.

Utarbeta en enda projektplaneringsprocess i Serbien

Serbien håller på att upprätta en förteckning över prioriterade infrastrukturprojekt av strategisk betydelse nationellt och på EU-nivå, inom sektorerna energi, transport, miljö och näringsliv. Det rör sig om projekt som ska godkännas politiskt och genomföras fram till och efter anslutningen. Förteckningen håller på att tas fram med hjälp av en konsekvent och objektiv urvalsmetod, inom ramen för ett IPA-finansierat projekt. Projekten bedöms nu omsorgsfullt när det gäller återstående förberedande/administrativa åtgärder och de institutionella ansvarsområdena fastställs i detalj för alla berörda åtgärder. Efter att projekten har fått regeringens politiska godkännande, kan alla ovan nämnda steg, vilka tidigare saknades, leda till bättre prioritering av finansieringen av projekt och bättre samordning mellan de internationella finansinstitut och internationella organisationer som är intresserade av att tillhandahålla medel. Avsikten är att endast projekt som omfattas av systemet med en enda projektplaneringsprocess kommer att finansieras genom IPA och internationella finansinstitut.

Ø Sörja för hållbara investeringar och effektiv katastrofriskhantering

Länderna på västra Balkan är utsatta för katastrofer av många slag. De allvarliga översvämningar som i maj drabbade både Bosnien och Hercegovina och Serbien ledde inte bara till förlust av tiotals människoliv utan fick också betydande socioekonomiska konsekvenser. Värdet av de sammanlagda skadorna beräknas till ca 2,04 miljarder euro i Bosnien och Hercegovina (motsvarande nästan 15 % av BNP) och 1,52 miljarder euro i Serbien. Översvämningarna har också haft en betydande inverkan på tillväxtutsikterna i båda länderna, vilket påverkar deras hållbara utveckling på lång sikt. Översvämningarna visar på vikten av hållbara investeringar i katastrofriskhantering och en effektiv integrering av politiken för katastrofriskhantering i dessa länders allmänna ekonomiska politik.

c) Rättsstatsprincipen och de grundläggande friheterna

i)     Rättsstatsprincipen

Rättsstatsprincipen är ett grundläggande värde som EU bygger på och utgör kärnan i anslutningsprocessen. Länder som strävar efter en EU-anslutning måste i ett tidigt skede upprätta de centrala institutioner som krävs för att garantera rättsstatsprincipen och se till att de fungerar väl. Rättsstatsprincipen är avgörande för ett stabilt företagsklimat genom att den garanterar rättssäkerhet för ekonomiska aktörer, stöder konsumenter och stimulerar investeringar, arbetstillfällen och tillväxt. Under det gångna året har en viss positiv utveckling ägt rum i utvidgningsländerna på detta område. Öppnandet av kapitel 23 och 24 utgör en viktig ram för Montenegro för genomförandet av landets övergripande handlingsplaner som omfattar ett brett spektrum av frågor rörande rättsstatsprincipen. Serbien har kommit långt när det gäller att utveckla liknande handlingsplaner inför inledandet av anslutningsförhandlingarna om dessa kapitel. I Albanien har betydande ansträngningar gjorts för att bekämpa organiserad brottslighet.

Att stärka rättsstatsprincipen är en viktig utmaning för de flesta länder som deltar i utvidgningsprocessen, i synnerhet när det gäller att förbättra rättsväsendets funktion och oberoende och att bekämpa korruption och organiserad brottslighet. Detta förutsätter en stark politisk vilja och att man går från ord till handling och uppvisar påtagliga resultat. Länderna måste bygga upp trovärdiga resultat när det gäller utredningar, åtal och fällande domar i mål rörande organiserad brottslighet och korruption, med tillräckliga påföljder och förverkande av tillgångar.

I de flesta fall måste långtgående rättsliga reformer genomföras, i syfte att säkerställa ett oberoende och effektivt rättssystem, som kan garantera rättvisa rättegångar, där domarna utses och befordras på meriter och är opartiska och ansvarsskyldiga. Strategier för reformer av rättsväsendet har utarbetats i de flesta länder. Genomförandet befinner sig dock i ett tidigt skede och många utmaningar kvarstår. Man måste sörja för de statliga rättsrådens oberoende, införa sundare förfaranden för utnämningar av domare och åklagare, garantera rättsväsendets oberoende, och samtidigt, dess ansvarsskyldighet. Det brister ofta i kvalitet och effektivitet, med alltför stora eftersläpningar i handläggningen av mål i de flesta länder och svårigheter att verkställa domstolsavgöranden. Det krävs att rättskulturen ändras och får en starkare inriktning på att tillhandahålla tjänster för medborgarna.

Utbildning av tjänstemän inom rättsväsendet i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien:

Akademin för domare och åklagare inrättades 2006 och inledde sin verksamhet 2007. Den ger utbildning för framtida domare och åklagare i form av en 2-årig teoretisk och praktisk utbildning på heltid samt kontinuerlig fortbildning för domare, åklagare, domstolspersonal och domstolstjänstemän under hela deras karriär. Utbildningen ges till stor del av rättstillämpare, bland annat högre domare. 80 domar- och åklagarkandidater redan har utexaminerats från utbildningsprogrammet och förra året deltog över 7 300 personer i de över 270 fortbildningsevenemang som anordnades av akademin. Med hjälp av utlokaliserade kurser når man även deltagare utanför huvudstaden och moduler för e-lärande är tillgängliga på akademins webbplats. Kontakter med internationella organisationer på det rättsliga området håller på att skapas, vilka möjliggör praktik utomlands.

Korruption är fortfarande ett allvarligt problem i de flesta utvidgningsländer. Bland annat på områdena offentlig upphandling och privatisering fortsätter korruptionen att avleda knappa resurser från de nationella budgetarna, vilket inverkar negativt på företags- och investeringsklimatet, som kräver rättssäkerhet för att utvecklas. Korruptionen påverkar också medborgarna direkt när det gäller tillgången till vissa offentliga tjänster som utbildning och hälso- och sjukvård. Verktygen för att effektivt förebygga korruption är fortfarande underutnyttjade. Det behövs en mer proaktiv, väl samordnad och effektiv brottsbekämpning, så att det kan säkerställas att fall av korruption, även på hög nivå, utreds ordentligt, lagförs och bestraffas. Det är nödvändigt med hållbara och betydande resultat på detta område.

Länderna måste säkerställa en stabil ram för förebyggande av korruption, och det krävs ytterligare insatser när det gäller finansiering av politiska partier och valkampanjer, hantering av intressekonflikter, insyn i användningen av offentliga medel, tillgång till information samt beslag och förverkande av tillgångar. Reformerna av den offentliga förvaltningen och förvaltningen av de offentliga finanserna kommer att vara avgörande i detta avseende. En förbättring i fråga om insamlingen av uppgifter och deras tillgänglighet krävs för ökad insyn och för att underlätta övervakningen av genomförandet av politiken mot korruption.

Kampen mot organiserad brottslighet är fortfarande ett stort problem i de flesta utvidgningsländer. Framsteg har gjorts, men mycket mer behöver göras för att ge brottsbekämpande organ och åklagarmyndigheter tillgång till effektiva rättsliga verktyg och utredningsverktyg för att bekämpa och beivra organiserad brottslighet och för att sörja för förebyggande utredningar. Bekämpning av organiserad brottslighet och korruption är grundläggande för att motverka kriminell infiltration av de politiska, rättsliga och ekonomiska systemen. Brottsbekämpande organ, åklagarmyndigheterna och domstolsväsendet måste göras mer motståndskraftiga mot korruption och kontrollerna måste ökas för att upptäcka till synes lagliga företag som döljer brottslig verksamhet. Kapaciteten att genomföra komplexa ekonomiska utredningar och bekämpa penningtvätt måste avsevärt förbättras och nya hot såsom it-brottslighet åtgärdas. För att hantera problemet med oförklarliga förmögenheter måste vinning av brott konfiskeras, ett system för utvidgat förverkande av tillgångar införas och en kriminalisering av olagligt berikande övervägas.

Den gränsöverskridande karaktären hos många typer av brottslighet och organiserade kriminella grupper kräver ett stärkt regionalt och internationellt samarbete, med bättre respons på medlemsstaternas framställningar om polisiärt och rättsligt samarbete. Det operativa samarbetet med relevanta europeiska organ, särskilt Europol, Eurojust och Frontex, fortsätter också. Europols operativa avtal med Serbien och Albanien har trätt i kraft och man har kommit långt i förberedelserna med Montenegro. Kommissionen fortsätter att stödja ett regionalt åklagarnätverk och samordnade system för vittnesskydd i regionen.

Utveckla en strategisk analys av den organiserade brottsligheten i Montenegro:

Varje land som framgångsrikt vill bekämpa organiserad brottslighet måste ha ett system för konsekvent och övergripande strategisk bedömning av den organiserade brottsligheten på sitt territorium. Detta är nödvändigt för att alla aktörer, även vid sidan av de brottsbekämpande myndigheterna, ska förstå de hot som landet står inför och hantera utvecklingen. Under våren 2014 offentliggjorde Montenegro en  hotbildsbedömning avseende allvarlig och organiserad brottslighet som ger en översikt över hot om brottslighet på regions- och landsnivå som påverkar säkerhetssituationen i Montenegro. På grundval av analysen ställer man nu upp gemensamma prioriteringar för de brottsbekämpande organen så att de kan utarbeta lämpliga åtgärder och tillämpa konceptet underrättelsestyrt polisarbete.

Kommissionen fortsätter att ge hög prioritet åt alla aspekter av rättsstatsprincipen i utvidgningsländerna. I anslutningsförhandlingarna håller ett nytt tillvägagångssätt på att tillämpas i de kapitel som omfattar rättsväsendet och grundläggande rättigheter samt rättvisa, frihet och säkerhet. Detta förutsätter att påtagliga resultat i genomförandet av reformer uppvisas under hela förberedelseprocessen inför anslutningen. EU har infört mellanliggande riktmärken i anslutningsförhandlingarna, med Montenegro som första land i december 2013. Serbien har fått omfattande vägledning för de omfattande handlingsplaner som landet håller på att utarbeta som underlag för förhandlingarna i frågor rörande rättsstatsprincipen. Vägledningen och riktmärkena kommer att ange tonen för framtida förhandlingar och arbete med andra utvidgningsländer. Frågor som rör rättsstatsprincipen tas nu upp på ett tidigt stadium i anslutningsprocessen med alla utvidgningsländer, och framstegen på detta område är en viktig faktor när man fattar beslut om de enskilda etapperna i processen för anslutning till EU.

Det nya tillvägagångssättet för kapitlen 23/24 i korthet

Det nya tillvägagångssätt som omfattar förhandlingskapitlen 23 (rättsväsen och grundläggande rättigheter) och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) ger en mer strukturerad ram för förhandlingarna och beaktar den tid som behövs för att genomföra reformerna på ett riktigt sätt:

►     Kapitlen 23 och 24 öppnas i ett tidigt skede av processen och stängs i slutet, för att maximal tid ska kunna avsättas för att uppnå påtagliga resultat i syfte att göra reformerna oåterkalleliga.

►     EU ger omfattande vägledning för de övergripande handlingsplaner som krävs som  öppningsriktmärken och ska tjäna som katalysatorer för reformer.

►     ”Mellanliggande riktmärken” ställs upp för att ytterligare vägleda reformprocessen och hålla reformerna på rätt spår.

►     Stängningsriktmärken fastställs först efter betydande framsteg över hela linjen, inbegripet påtagliga resultat av genomförandet.

►     Skydds- och korrigeringsåtgärder, t.ex. uppdatering av riktmärken och säkerställande av en övergripande balans i fråga om hur förhandlingarna framskrider för samtliga kapitel, och en mekanism för avbrytande av förhandlingarna, om det inte görs tillräckliga framsteg i fråga om kapitlen 23 och 24.

►     Större öppenhet och deltagande i processen, med ett brett samråd med berörda parter för att garantera maximalt stöd för genomförandet av reformerna.

Kommissionen använder alla tillgängliga instrument för att stärka rättsstatsprincipen, bland annat genom regelbunden övervakning (särskilt genom de gemensamma organen inom ramen för stabiliserings- och associeringsavtal, utvärderingsuppdrag och strukturerade dialoger), genom sin rapportering (särskilt i framstegsrapporterna), genom ekonomiskt stöd (med rättsstatsprincipen som en av tyngdpunkterna i IPA II), genom institutionsuppbyggnad, Taiex, partnersamverkan och inbördes utvärdering, som för samman domare, åklagare och andra experter på brottsbekämpning, gränsförvaltning samt migration från medlemsstaterna med sina motsvarigheter i utvidgningsländerna. En arbetsgrupp om kapitel 23 har inrättats inom ramen för den positiva agendan med Turkiet. För att effektivare bekämpa gränsöverskridande brottslighet uppmanar kommissionen till utökat samarbete inom rättsväsendet och polisen i regionen, med EU:s medlemsstater samt med Europol, Eurojust och Frontex och i allt större utsträckning även med Europeiska stödkontoret för asylfrågor. För att kunna utarbeta lämpliga åtgärder för att bemöta fenomenet utländska kombattanter måste utvidgningsländerna stärka sin kapacitet att förebygga radikalisering, bland annat genom utbyte av bästa praxis och utökat samarbete med medlemsstaterna. Processen för viseringsliberalisering, som inbegriper särskilda reformvillkor, har bidragit till att länderna bättre kan rikta in sina insatser. Länderna måste intensifiera sina ansträngningar att konsolidera dessa reformer. De länder som har undantagits från viseringskravet måste vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa eventuellt missbruk av de liberaliserade viseringsbestämmelserna. Det krävs samordnade insatser när det gäller migration och gränsförvaltning. Olösta frågor på dessa områden kommer fortsatt att tas upp i lämpliga forum, t.ex. inom ramen för stabilitets- och associeringsavtalen, och i förhandlingskapitel 24 rörande rättvisa, frihet och säkerhet.

ii)   Grundläggande rättigheter

Kommissionen följer noga situationen i utvidgningsländerna när det gäller medborgerliga, politiska, sociala och ekonomiska rättigheter samt rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Grundläggande rättigheter regleras i stor utsträckning i lag, men mer behöver göras för att se till att de till fullo respekteras i praktiken. Yttrande- och mediefriheten är fortfarande särskilt bekymmersam. Rättigheterna för personer som tillhör minoriteter måste få ett bättre skydd, och diskriminering och fientlighet mot utsatta grupper, bland annat på grund av sexuell läggning, måste bekämpas. Ytterligare insatser krävs också för att främja kvinnors rättigheter, inbegripet bekämpning av våld i hemmet. Förbättringar krävs när det gäller barnets rättigheter. Ytterligare ansträngningar krävs för att stödja personer med funktionsnedsättning. Utmaningar kvarstår när det gäller andra grundläggande rättigheter såsom rätten till egendom. I många fall krävs mer effektiva åtgärder för att underlätta tillgången till rättslig prövning.

Länderna måste inrätta en kraftfullare institutionell ram till skydd för grundläggande rättigheter. Människorättsinstitutioner, inbegripet ombudsmän, har inrättats, men de behöver ges en starkare roll som står i proportion till hur allvarliga de aktuella frågorna är. Alltför ofta får institutionernas rekommendationer inget gehör, och statliga organ följer inte upp frågorna tillräckligt. Det arbete som utförs av icke-statliga organisationer och människorättsförsvarare måste också få den uppskattning det förtjänar. För att bättre integrera utvidgningsländerna i EU:s ramar och stödja spridning av bästa praxis uppmanar kommissionen kandidatländerna eftertryckligen att fortsätta sina förberedelser för att delta som observatörer i arbetet i EU:s byrå för grundläggande rättigheter.

Respekt för de grundläggande rättigheterna i Turkiets författningsdomstol

Sedan 2011 kan varje person som påstår att hans eller hennes i konstitutionen garanterade grundläggande fri- och rättigheter har kränkts av offentliga myndigheter vända sig till författningsdomstolen efter det att ordinarie rättsmedel har uttömts. På grundval av detta förfarande fattade den turkiska författningsdomstolen under 2014 beslut som

•      skyddar yttrandefriheten och friheten på internet,

•      säkrar rätten till frihet och säkerhet samt rätten till en rättvis rättegång och banar väg för förnyade rättegångar i ett antal uppmärksammade fall som polariserat Turkiet,

•      erkänner hatpropaganda på grund av sexuell läggning som ett brott.

Ø Yttrande- och mediefrihet

Den rättsliga ramen för yttrande- och mediefriheten är i stort sett på plats i utvidgningsländerna, och medielandskapet är på det hela taget pluralistiskt. Situationen för yttrande- och mediefriheten har dock i praktiken har försämrats i vissa länder under det senaste året. Många betydande utmaningar måste åtgärdas snarast. Statlig inblandning i mediernas frihet är fortfarande ett allvarligt problem. Mer arbete krävs för att sörja för det politiska och ekonomiska oberoendet för offentliga programföretag, för att stärka tillsynsorganen och främja funktionell självreglering i medierna. De informella ekonomiska påtryckningarna på medierna måste också åtgärdas, bland annat genom insyn i ägandet av medier, för att förhindra en alltför stor koncentration, och genom tydliga regler för upphandling av statlig reklam. I vissa länder leder fortsatt våld och hot mot journalister till ett klimat av rädsla och censur, och myndigheternas arbete för att identifiera och straffa förövarna har begränsad framgång. Ibland bidrar regeringarna själva till en atmosfär där journalister som är kritiska till regeringens politik stämplas som förrädare, och följden blir självcensur. Även om förtal har avkriminaliserats fortsätter åtalen mot journalister. Fortbildning måste anordnas för domarkåren för att förhindra missbruk av statliga befogenheter.

Kommissionen fortsätter att prioritera arbetet för yttrande- och mediefrihet i EU-anslutningsprocessen. Kommissionen kommer att undersöka möjligheterna att tillsammans med Europaparlamentet under 2015 arrangera en tredje Speak Up!-konferens, som för samman viktiga aktörer från medierna, det civila samhället och nationella myndigheter. Senare i år kommer kommissionen att för första gången dela ut ett pris för undersökande journalistik.

Ø Skydd av minoriteter, inklusive romer

På det hela taget har solida och detaljerade rättsliga ramar införts för skyddet av minoriteter. Det praktiska genomförandet är dock ofta komplicerat, framför allt om det finns kopplingar till konflikter under senare tid. Mer måste göras för att sörja för ett korrekt genomförande av rättsliga åtaganden och bättre hantera de svårigheter som drabbar etniska minoriteter. Frågor såsom användning av minoritetsspråk, tillgång till utbildning samt politisk representation bör ofta ägnas större uppmärksamhet. En allmän kultur av acceptans för minoriteter måste uppmuntras och fientlighet i samhället bekämpas genom utbildning, bred offentlig diskussion och informationskampanjer. Det behövs en förebyggande nolltoleransstrategi mot hatiska uttalanden, diskriminering, våld och hot på etnisk grund. Det är viktigt att konsolidera en enhetlig ram för bekämpningen av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet, bland annat inom audiovisuella medier, idrott, politik, utbildning och på internet.

På hela västra Balkan och i Turkiet är situationen fortfarande synnerligen bekymmersam för de flesta romska befolkningsgrupper. Romer faller ofta offer för rasism, diskriminering och social utestängning, lever i djup fattigdom och saknar tillräcklig tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, bostäder och sysselsättning. Avsaknaden av folkbokföringshandlingar är också ett problem. Kommissionen höll i april 2014 ett toppmöte om romer för att uppmärksamma de problem som drabbar romer i hela Europa, även i utvidgningsländerna. Toppmötet underströk de lokala myndigheternas särskilda roll för romernas sociala integration. År 2014 inrättade kommissionen ett pris för integrering av romer för att uppmärksamma den ovärderliga insats som icke-statliga organisationer gör för integreringen av romer.

Kommissionen samarbetar nära med alla utvidgningsländer för att se till att de nationella strategierna för romer vederbörligen genomförs, följs upp och övervakas. Det ekonomiska stödet genom IPA håller också på att utökas och bättre inriktas på stöd till hållbara framsteg på de fem prioriterade områdena utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård, bostäder och folkbokföring. Kommissionen avser att stärka det strategiska samarbetet med internationella organisationer och andra givare. Integreringen av romer måste göras till en nationell prioritering, med stöd av en stark politisk vilja på alla nivåer, där alla berörda aktörer tar sitt ansvar.

Stödja utbildning i tidig ålder – romska lärarassistenter i Serbien:

I syfte att öka antalet romska barn som skrivs in i skolan och främja att eleverna går ut minst mellanstadiet upprätthålls sedan 2008 ett nätverk av över 170 pedagogiska assistenter. Assistenterna stöder elever från utsatta grupper, av vilka många är romer, deltar i organisationen av undervisningen och håller kontakt med föräldrarna. Detta initiativ, som nu är fast förankrat i det serbiska utbildningssystemet, har lett till en betydande ökning av antalet inskrivna i de lägre klasserna och i förskolan.

Ø Sexuell läggning och könstillhörighet

Homofobi, diskriminering och hatbrott, inklusive våld och hot på grund av sexuell läggning och könsidentitet är fortfarande utbrett på västra Balkan och i Turkiet. I Turkiet och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien finns ett akut behov av att utvidga lagstiftningen mot diskriminering till att omfatta sexuell läggning och könsidentitet. Lagstiftning om hatbrott saknas fortfarande i dessa två länder samt i Bosnien och Hercegovina och Kosovo. Det behövs fortbildning för yrkesverksamma inom brottsbekämpning, ombudsmannainstitutionerna, domarkåren och medierna, för att göra dem medvetna om ny lagstiftning och för att se till att lagstiftningen genomförs korrekt och bidra till ökad förståelse.

Det krävs nolltolerans mot hatpropaganda, våld och hot samt ett starkt ledarskap från myndigheternas sida för att uppnå en förändring i den ofta fientliga attityden gentemot homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer). Länderna måste vidta åtgärder för att motverka stereotyper och felaktig information, bland annat inom utbildningssystemet. Religiösa eller kulturella värden kan inte åberopas för att motivera någon form av diskriminering. Mötes- och yttrandefriheten bör skyddas, t.ex. genom lämplig hantering av Gay Pride-parader.

Kommissionen kommer i slutet av hösten att anordna en högnivåkonferens tillsammans med Europaparlamentet och det italienska rådsordförandeskapet för att göra en bedömning av läget och framstegen i hbti-frågor och för att utbyta bästa praxis.

Förbättra polisens svar på våldet mot hbti-personer i Bosnien och Hercegovina:

Det är typiskt för hela regionen att fallen av hot och våld mot personer på grund av sexuell läggning är grovt underrapporterade. Detta beror delvis på likgiltighet och t.o.m. fientlighet från polisen och samhället i stort och brist på förtroende för myndigheternas handlande. Polisen i Sarajevo har utsett specialutbildade kontaktpersoner för hantering av homofobiska hot och attacker. Detta initiativ är resultatet av ett gott samarbete mellan polis och icke-statliga organisationer, och har ökat medvetenheten inom poliskåren om behovet att ta itu med fenomenet på allvar och reagera på lämpligt sätt på alla fall av hatbrott.

Ø Kvinnors rättigheter

Det behöver göras mer för att främja kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen. Diskrimineringen i arbetslivet samt det låga deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden måste åtgärdas. Stereotypa föreställningar och traditionella könsroller kvarstår, i vissa fall till den grad att de allvarligt begränsar kvinnors möjligheter att utöva sina rättigheter, särskilt i Turkiet. I Kosovo har kvinnor svårigheter att hävda sin rätt att ärva mark. De flesta länder i regionen har ratificerat Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som trädde i kraft under året. Genomförandet av konventionen är av avgörande betydelse, eftersom våld mot kvinnor och tillhandahållande av stöd till offer är en utmaning i alla länder. I Turkiet utgör våld i hemmet, s.k. hedersbaserat våld och förtryck samt tvångsäktenskap i tidig ålder fortfarande en källa till allvarlig oro. I konventionen definieras en rad brott som våld mot kvinnor som bör kriminaliseras. Här ingår psykiskt, fysiskt och sexuellt våld, inklusive våldtäkt, tvångsäktenskap och stalkning.

Övergripande jämställdhetsprogram i Montenegro:

De politiska och lagstiftningsmässiga förändringarna under de senaste åren har skapat en ny grund för att ta itu med frågan om kvinnors tillgång till mänskliga rättigheter och möjligheter att bidra till politisk, ekonomisk och social utveckling. För att se till att lagar och politiska åtgärder genomförs har Montenegro inlett ett omfattande jämställdhetsprogram för att förbättra kvinnors personliga integritet, ekonomiska situation och politiska representation. Det har lett till inrättandet av sektorsöverskridande grupper för att bekämpa våld mot kvinnor och bidragit till att öka kvinnors deltagande i parlamentet.

Ø Barnets rättigheter

Mer behöver göras för att skydda barnets rättigheter, i synnerhet för att säkerställa skyddet mot alla former av våld, förbättra tillgången till rättslig prövning och ungdomsrättsvård och främja samhälls- och familjebaserade alternativ till institutionalisering av barn som saknar föräldraomvårdnad (avinstitutionalisering). De flesta länder i regionen har nu upprättat rättsliga ramar och handlingsplaner, men genomförandet släpar efter.

III. Hantera regionala och bilaterala frågor och komma tillrätta med arvet från det förflutna

Goda grannförbindelser och regionalt samarbete är viktiga inslag i stabiliserings- och associeringsprocessen.

Förbindelserna med grannländerna har förbättrats genom intensifierat samarbete och kontakter på bilateral nivå, också på känsliga områden som krigsförbrytelser, flyktingars återvändande – bland annat genom genomförandet av det regionala bostadsprogrammet inom ramen för Sarajevoprocessen[4], där bostadsbyggandet nu inletts – och på området organiserad brottslighet och polisiärt samarbete. De framsteg som har gjorts måste befästas. De översvämningar som i maj hårt drabbade Bosnien och Hercegovina samt Serbien ledde inte bara till en stark reaktion från EU som underströk solidariteten från EU:s sida och fördelarna med närmare integration, utan även till ett gott samarbete mellan dessa två länder och i hela regionen. De kraftfulla solidaritetsyttringarna överskred nationella och etniska gränser, särskilt – men inte enbart – på gräsrotsnivå. De politiska ledarna bör ta tillfället i akt att bygga vidare på denna goda vilja och fokusera på ytterligare samarbete kring de gemensamma utmaningarna på vägen mot EU.

Det behövs ytterligare insatser för att lösa bilaterala tvister mellan utvidgningsländerna och med medlemsstaterna. Många olösta frågor fortsätter att belasta de bilaterala förbindelserna i regionen, särskilt de som härrör från upplösningen av f.d. Jugoslavien, t.ex. tvister mellan folkgrupper och tvister rörande status, minoriteters situation, ansvarsutkrävande för krigsförbrytelser, saknade personer och gränsdragningar. Förbindelserna belastas också av i grunden motsatta uppfattningar om närhistorien. De inledande åtgärderna till stöd för Recom (regionens sannings- och försoningskommission) bör följas upp. Försoning är av största vikt för att främja stabilitet och stödja skapandet av ett gynnsamt klimat för att komma tillrätta med arvet från det förflutna i sydöstra Europa, vilket minimerar risken för att olösta bilaterala frågor utnyttjas för politiska syften.

Bilaterala frågor måste lösas av de berörda parterna så tidigt som möjligt och bör inte bromsa anslutningsprocessen, som ska bygga på de villkor som fastställts.  Kommissionen uppmanar parterna att göra sitt yttersta för att lösa sina tvister i enlighet med fastslagna principer och metoder, bland annat genom att vid behov hänvisa frågor till internationella domstolen eller något annat befintligt eller för ändamålet inrättat tvistlösningsorgan. Anslutningsförhandlingarna kan i sig skapa politiska impulser för en lösning av tvisterna. Processen för en normalisering av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo måste fortsätta och Brysselöverenskommelsen[5] genomföras. EU har integrerat kravet på en normalisering av förbindelserna i förhandlingsramen med Serbien och i stabiliserings- och associeringsavtalet med Kosovo. När det gäller f.d. jugoslaviska republiken Makedonien är det av central betydelse att landet upprätthåller goda grannförbindelser och att man utan dröjsmål når en ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning i namnfrågan under FN:s överinseende. Kommissionen kommer att fortsätta att erbjuda politiskt stöd och hjälp till samtliga berörda länder när det gäller att finna lösningar på bilaterala frågor så tidigt som möjligt och fortsätta att aktivt stödja de ansträngningar att finna lösningar som görs i andra forum.

De goda grannförbindelserna fortsätter att stärkas genom olika regionala samarbetsinitiativ. Kommissionen ger sitt fulla stöd till arbetet i den sydösteuropeiska samarbetsprocessen (SEECP) och det regionala samarbetsrådet, inklusive den regionala 2020-strategin. Kommissionen välkomnar inrättandet av SEECP:s regionala parlamentariska församling i maj och det nyligen lanserade fördjupade samarbetet mellan de sex länderna på västra Balkan inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen. Inom detta initiativ har regionens utrikesministrar och finansministrar nyligen diskuterat gemensamma utmaningar, i synnerhet på området ekonomisk styrning. Samarbetet har fortsatt i andra regionala forum, såsom Centraleuropeiska frihandelsavtalet (Cefta), energigemenskapen och den regionala skolan för offentlig förvaltning. Det är viktigt att dessa initiativ kompletterar varandra och är inkluderande samt sker på regionens egna initiativ och kontrolleras av den. Kommissionen välkomnar toppmötet i Berlin i augusti, som gav uttryck för ett starkt politiskt stöd för det europeiska perspektivet för västra Balkan. Avsikten är att toppmöten ska hållas årligen, och Österrike kommer att stå värd nästa gång. ”Berlinprocessen” kan bidra till främjande av reformer och fastställande av realistiska prioriteringar för grundläggande investeringar i sammanlänkning. Den kan också fungera som drivkraft för att lösa kvarstående bilaterala frågor. Kommissionen är beredd att stödja en uppföljning av detta initiativ.

***

IV. Slutsatser och rekommendationer

På grundval av ovanstående analys och bedömningarna i sammanfattningarna om länderna i bilagan framför kommissionen följande slutsatser och rekommendationer:

I

1. Under de senaste fem åren har kommissionen ökat utvidgningspolitikens trovärdighet och dess omvälvande kraft genom att se till att fokus ligger på grundläggande reformer redan i ett tidigt skede av utvidgningsprocessen. Kommissionen har lagt särskild vikt vid de tre pelarna i) rättsstatsprincipen, ii) ekonomisk styrning och iii) reformer av den offentliga förvaltningen.

2. År 2012 införde kommissionen ett nytt tillvägagångssätt rörande rättsstatsprincipen. År 2013 upprättade kommissionen en ram för stärkt ekonomisk styrning med utgångspunkt i erfarenheterna av den europeiska planeringsterminen. I år lägger kommissionen fram nya idéer för att stödja reformer av den offentliga förvaltningen i utvidgningsländerna. De tre pelarna i den stärkta utvidgningsprocessen är sammanlänkade, och framsteg på dessa områden kommer att vara avgörande för att fastställa när länderna är fullständigt redo att ansluta sig till EU.

3. EU:s utvidgningspolitik fortsätter att bidra till ömsesidig nytta i form av fred, säkerhet och välstånd i Europa. Den ger EU ökad politisk och ekonomisk styrka och har en kraftig omvälvande inverkan på de berörda länderna. En väl förberedd anslutningsprocess sker inte på bekostnad av unionens effektivitet.

4. När vi i maj firade den historiska anslutningen av tio nya medlemsstater 2004 var detta en påminnelse om de framsteg som gjorts. När EU växer, växer också möjligheterna för våra företag, investerare, konsumenter, turister, studerande och fastighetsägare. Anslutningen har gynnat både de länder som anslutit sig till EU och de etablerade medlemsstaterna. Handeln och investeringarna har ökat. Människornas livskvalitet har förbättrats i och med att EU:s miljö- och konsumentpolitiska normer samt andra normer tillämpas på ett större område.

5. För länderna på västra Balkan utgör de klara utsikter till EU-medlemskap som EU:s medlemsstater gett dem en viktig stabiliserande faktor. Genom dem stöds länderna i sina framsteg med att uppfylla de nödvändiga villkoren, däribland villkoren inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen. Goda grannförbindelser och ett regionalt samarbete som omfattar alla är största vikt. Kontinuerliga insatser för att lösa bilaterala tvister och komma tillrätta med arvet från det förflutna är nödvändigt mot bakgrund av regionens konfliktpräglade närhistoria.

6. Utvidgningen har blivit ett kraftfullt instrument för unionens utrikespolitik. Utvecklingen i EU:s grannskap understryker vikten av utvidgningspolitiken som ett verktyg för att ytterligare fördjupa samarbetet på centrala utrikespolitiska frågor. Den bilaterala utrikespolitiska dialogen med alla utvidgningsländer bör stärkas. Kapitel 31: Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken bör tas upp med de förhandlande länderna i ett tidigt skede. Kommissionen poängterar betydelsen av att utvidgningsländerna gradvis anpassar sig till EU:s utrikespolitiska ståndpunkter. Kommissionen understryker också betydelsen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, bland annat deltagande i Europeiska försvarsbyråns program.

7. Anslutningsprocessen är rigorös och bygger på stränga men rättvisa villkor, fastställda kriterier och principen om egna meriter. Detta är av avgörande betydelse för utvidgningspolitikens trovärdighet, för att skapa incitament för utvidgningsländerna att genomföra långtgående reformer och för att se till att utvidgningspolitiken åtnjuter EU-medborgarnas stöd. Medlemsstaterna bör för sin del, tillsammans med EU-institutionerna, föra en väl underbyggd diskussion om utvidgningspolitikens politiska, ekonomiska och sociala verkningar.

8. Den första pelaren: En förstärkning av rättsstatsprincipen är av central betydelse för den stärkta anslutningsprocessen. Reformerna av rättsväsendet måste fortsätta med kraft, för att sörja för ett oberoende och opartiskt rättsväsen som skipar rättvisa på ett effektivt sätt. Länderna måste bygga upp trovärdiga resultat när det gäller utredningar, åtal och fällande domar i mål rörande organiserad brottslighet och korruption. Påföljderna bör vara avskräckande och tillgångar som förvärvats genom brott bör beslagtas. Rättsstatsprincipen inverkar gynnsamt på företags- och investeringsklimat, skapar rättssäkerhet och bidrar till konkurrenskraft, tillväxt och skapande av arbetstillfällen.

9. Kommissionen fortsätter att tillämpa det nya tillvägagångssättet avseende rättsstatsprincipen som godkändes av rådet i december 2011. Genom att rättsstatsprincipen tas upp i ett tidigt skede i anslutningsprocessen får länderna maximal tid på sig att utveckla påtagliga resultat i genomförandet av reformerna. Detta bidrar till att garantera att reformerna är djupt rotade och oåterkalleliga. I linje med det nya tillvägagångssättet är kommissionen fast besluten att säkerställa en övergripande balans i förhandlingarna. Inom ramen för kapitlen 23 (rättsväsen och grundläggande rättigheter) och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) måste framsteg ske parallellt med framstegen i förhandlingarna överlag. Kommissionen erinrar om bestämmelsen om en ”övergripande balans” i förhandlingsramen och möjligheten att avbryta förhandlingarna om andra kapitel, om framstegen avseende rättsstatsprincipen inte är tillräckliga.

10. De grundläggande rättigheterna regleras i stor utsträckning i den rättsliga ramen i utvidgningsländerna, men mer behöver göras för att se till att de till fullo respekteras i praktiken. Yttrande- och mediefriheten är fortfarande särskilt bekymmersam. Skyddet av rättigheter för personer som tillhör minoriteter måste förbättras. Diskriminering av och våld mot utsatta grupper, t.ex. på grund av sexuell läggning, är fortfarande en bekymmersam fråga av betydelse. Det krävs ytterligare insatser för att främja kvinnors rättigheter, inbegripet bekämpning av våld i hemmet, och barns och funktionshindrades rättigheter. Kandidatländerna måste integreras bättre i EU:s ramar och spridning av bästa praxis måste stödjas. Kommissionen uppmanar därför kandidatländerna eftertryckligen att fortsätter sina förberedelser för att delta som observatörer i arbetet i EU:s byrå för grundläggande rättigheter.

11. Den andra pelaren: Att stärka den ekonomiska styrningen och konkurrenskraften i utvidgningsländerna är avgörande för att uppfylla de ekonomiska kriterierna för ett EU-medlemskap. Länderna bör trappa upp sina reformer för att uppnå hållbar tillväxt, förbättra företagsklimatet och öka investeringarna. Den höga arbetslösheten, särskilt bland ungdomar, måste åtgärdas. Stöd till ekonomisk utveckling bör också minska migrationstrycket på EU. Det eventuella behovet av och typen av övergångsbestämmelser och/eller en skyddsmekanism avseende fri rörlighet för arbetstagare kommer att tas upp inom ramen för anslutningsförhandlingar om framtida utvidgning, med beaktande av en kommande konsekvensbedömning.

12. På grundval av erfarenheterna av den europeiska planeringsterminen och den stärkta ekonomiska styrningen i EU har kommissionen satt igång förbättrade samarbetsprocesser med utvidgningsländerna. För västra Balkan planerar kommissionen att utarbeta nationella ekonomiska reformprogram som består av två delar. Den första delen är en utökad version av befintliga program: för kandidatländernas vidkommande, de ekonomiska programmen inför anslutningen, och för de potentiella kandidatländernas och nu även för Kosovos vidkommande, de ekonomiska och finanspolitiska programmen. På så sätt tillhandahålls en makroekonomisk och finanspolitisk ram på medellång sikt, med ökad tonvikt på bedömning av extern hållbarhet och strukturella hinder för tillväxt. Den andra delen omfattar sådana strukturreformer av sektoriell karaktär som har störst betydelse för ökad konkurrenskraft och tillväxt, däribland behoven av investeringar i infrastruktur. För att stärka övervakningen kommer utvärderingsprocessen att fortsatt utmynna i att varje land får mer riktad politisk vägledning. För Turkiet kommer en ekonomisk dialog på hög nivå att inledas.

13. Den tredje pelaren, reformen av den offentliga förvaltningen är en prioritering i alla länder. Den offentliga förvaltningen är fortfarande alltför politiserad. Öppenheten, ansvarsskyldigheten, professionalismen och effektiviteten i den offentliga förvaltningen behöver förbättras. Det krävs ett ökat fokus på medborgarnas och företagens behov. Förvaltningen av de offentliga finanserna behöver också uppmärksammas mer. Kommissionen kommer att bättre integrera reformerna av den offentliga förvaltningen i utvidgningsprocessen. Särskilda arbetsgrupper om reformerna av den offentliga förvaltningen har upprättats eller håller på att upprättas med utvidgningsländerna. Dessa arbetsgrupper kommer att bli den viktigaste plattformen för det fortsatta arbetet med reformerna. Det behövs en mer strukturerad, politisk diskussion i associeringsrådet/associeringskommittén om centrala frågor. Anslutningsförhandlingarna bör även utnyttjas för att främja nödvändiga reformer. Viktiga frågor bör tas upp inom de relevanta kapitlen – bland annat offentlig upphandling, finansiell kontroll, rättsväsendet och grundläggande rättigheter, beskattning och ekonomisk och monetär politik – och inom ramen för regeringskonferenser. De särskilda arbetsgrupperna kommer också att bli ett forum som behandlar övergripande frågor om reformen av den offentliga förvaltningen i de relevanta förhandlingskapitlen, övervakar framstegen och sörjer för enhetlighet. Resultaten kommer att beaktas vid förhandlingarna om enskilda kapitel.

14. För att stödja reformprocessen är det avgörande med en förstärkning av funktionen och oberoendet hos viktiga demokratiska institutioner i utvidgningsländerna. Det inbegriper att en konstruktiv och varaktig dialog upprätthålls över partigränserna, särskilt inom parlamentet. Det måste också göras mer för att främja en gynnsam miljö för det civila samhällets organisationer. Ett starkt civilt samhälle leder till ökad politisk ansvarsskyldighet och främjar en djupare förståelse för anslutningsrelaterade reformer.

15. Goda grannförbindelser är ett viktigt inslag i stabiliserings- och associeringsprocessen. Fortsatta ansträngningar krävs för att övervinna arvet från det förflutna, främja försoning och lösa bilaterala tvister mellan utvidgningsländerna och med medlemsstaterna. Bilaterala frågor måste lösas av de berörda parterna så tidigt som möjligt och bör inte bromsa anslutningsprocessen, som ska bygga på de villkor som fastställts.

16. Det regionala samarbetet har stärkts ytterligare under det år som gått. Kommissionen ger sitt fulla stöd till arbetet i den sydösteuropeiska samarbetsprocessen (SEECP) och det regionala samarbetsrådet, inklusive den regionala 2020-strategin. Kosovo integreras alltmer i regionala initiativ, vilket är en positiv utveckling. Kommissionen välkomnar att de sex länderna på västra Balkan har inlett ett fördjupat samarbete inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen. Denna utveckling stärker utvidgningspolitikens multilaterala dimension, stöder ett inkluderande samarbete och utbyte av bästa praxis i fråga om ekonomisk styrning och främjar sammanlänkning inom regionen och med EU. Kommissionen välkomnar också toppmötet i Berlin i augusti, som gav uttryck för ett starkt politiskt stöd för det europeiska perspektivet för västra Balkan. Avsikten är att toppmöten ska hållas årligen, och Österrike kommer att stå värd nästa gång. ”Berlinprocessen” kan bidra till främjande av reformer och till fastställande av realistiska prioriteringar för grundläggande investeringar i sammanlänkning. Den kan också fungera som drivkraft för att lösa kvarstående bilaterala frågor. Kommissionen är beredd att stödja en uppföljning av detta initiativ.

17. Under år 2014 har det nya instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA II) tagits i bruk. Genom IPA II kommer EU att tillhandahålla 11,7 miljarder euro för perioden 2014–2020 för att stödja utvidgningsländerna i deras förberedelser inför anslutningen samt för regionalt och gränsöverskridande samarbete. IPA II innebär ett ökat fokus på prioriteringarna för EU-anslutning på områdena demokrati och rättsstatsprincipen samt konkurrenskraft och tillväxt. Genom IPA II införs också ett sektorsbaserat tillvägagångssätt, incitament för resultat, ökat budgetstöd och prioritering av projekt. En samordnad strategi krävs för stora investeringar i de viktigaste infrastrukturkorridorerna. Samordningen med internationella finansinstitut håller på att stärkas. Investeringsramen för västra Balkan kommer att fortsätta att stödja investeringar som ökar sysselsättningen och tillväxten samt främjar sammanlänkningen i regionen.

II

18. Montenegro: Ytterligare steg har tagits i anslutningsförhandlingarna. Den analytiska genomgången (”screening”) av EU:s regelverk slutfördes i maj 2014. I december inleddes förhandlingar om kapitlen 23 (rättsväsen och grundläggande rättigheter) och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet). På grundval av de handlingsplaner som antagits av Montenegro har EU fastställt en övergripande uppsättning av 84 mellanliggande riktmärken för kapitlen 23 och 24. Dessa riktmärken ger tydliga riktlinjer för framtida reformer. Totalt sett har förhandlingar inletts rörande tolv kapitel och preliminärt avslutats rörande två kapitel.

19. Genomförandet av handlingsplanerna har inletts. Efter det att relevant lagstiftning har anpassats till de konstitutionella reformerna i juli 2013 har ett antal viktiga tjänstemän inom domstolsväsendet och åklagarväsendet valts och utnämnts. Efter flera försök utnämnde parlamentet slutligen en ny högste åklagare i oktober 2014. Rättsväsendets effektivitet har ökat. Den rättsliga ramen för skyddet av de grundläggande rättigheterna, inklusive lagen om ombudsmannen, har stärkts.

20. Förseningar kan dock noteras i fråga om ett antal åtgärder, särskilt på området rättsliga reformer, bland annat korruptionsbekämpning. De lagstiftningsåtgärder som antagits har inte lett till resultat i praktiken. Montenegro bör snabbt anta lämplig lagstiftning om finansiering av politiska partier. Ett trovärdigt resultat när det gäller utredningar, åtal och fällande domar i korruptionsmål, inklusive korruption på hög nivå, måste åstadkommas. Man bör se till att instrumenten för beslagtagande och förverkande av tillgångar används systematiskt. Allvarlig oro kvarstår när det gäller yttrandefriheten och medierna. Utredningarna av fall av våld mot journalister bör påskyndas. En konstruktiv politisk dialog måste inledas och förtroendet för valprocessen och de statliga institutionerna återställas. Att stärka den administrativa kapaciteten när det gäller EU-integrationsfrågor är av avgörande betydelse för att upprätthålla takten på vägen mot ett EU-medlemskap. Avpolitisering av civilförvaltningen och större professionalism krävs likaså.  De ekonomiska reformerna bör fortsätta, inte minst för att åtgärda den höga arbetslösheten, och företagsklimatet bör förbättras. När det gäller aluminiumproducenten KAP brådskar det med en hållbar lösning som är förenlig med stabiliserings- och associeringsavtalet. 

21. Ett starkt politiskt engagemang är avgörande för de djupgående och varaktiga politiska reformer som krävs för att stärka rättsstatsprincipen. Montenegro är det första land för vilket kapitlen 23 och 24 öppnas enligt det nya tillvägagångssättet rörande rättsstatsprincipen i anslutningsförhandlingarna. Kommissionen erinrar om  bestämmelsen om en ”övergripande balans” i förhandlingsramen. Framstegen – i form av konkreta resultat – med att uppfylla de mellanliggande riktmärkena för de kapitel som rör rättsstatsprincipen, och att rätta till de ovan nämnda bristerna, kommer att påverka takten i anslutningsförhandlingarna överlag, inbegripet dagordningarna för kommande regeringskonferenser.

22. Serbien: EU:s anslutningsförhandlingar med Serbien har nu inletts. Europeiska rådets beslut att inleda förhandlingar fattades på grundval av Serbiens framsteg i reformerna och landets fortsatta engagemang för en normalisering av förbindelserna med Kosovo. Den första regeringskonferensen om förhandlingarna ägde rum i januari 2014. Den analytiska genomgången  (”screening”) av EU:s regelverk framskrider enligt planerna. De allvarliga översvämningar som drabbade landet i maj har fått betydande socioekonomiska konsekvenser. EU satte omedelbart in omfattande räddnings- och hjälpinsatser och organiserade en givarkonferens i juli. Det internationella samfundet gjorde betydande utfästelser för återhämtnings- och återuppbyggnadsfasen.

23. Serbien har gjort vissa framsteg när det gäller reformerna av den offentliga förvaltningen. Landet har antagit en övergripande strategi och stärkt samordningen och planeringen. För rättsväsendet har viktig lagstiftning och utvärderingsregler för domare och åklagare antagits. Ett betydande antal domstolsordförande har utnämnts på permanent basis. Det finns ett kraftfullt politiskt engagemang för att bekämpa korruption. Flera utredningar av fall av korruption på hög nivå har genomförts och insatser har gjorts för att förbättra samordningen. Serbien har deltagit aktivt i det regionala samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter.

24. Det krävs emellertid fortsatta ansträngningar för att säkerställa ett effektivt och oberoende rättsväsen. Viktiga rättsakter har ännu inte antagits, t.ex. lagen om kostnadsfri rättshjälp, lagen om visslare och lagen om intressekonflikter. Korruptionen är fortfarande utbredd på många områden. Serbien måste uppvisa konkreta resultat i kampen mot korruption och organiserad brottslighet. Grundläggande rättigheter måste respekteras fullt ut i praktiken, vilket inbegriper skydd av de mest utsatta grupperna. Det finns farhågor om en försämring av möjligheterna att till fullo utöva yttrandefriheten. Brister i den offentliga förvaltningen måste åtgärdas. De undersökningsresultat som läggs fram av oberoende regleringsorgan måste följas upp bättre. Ekonomiska reformer är också nödvändiga för att skapa tillväxt och ta itu med den höga arbetslösheten.

25. Den nya regeringen, med sitt starka mandat, bör ta tillfället i akt att kraftfullt fortsätta reformerna. Serbien står inför många utmaningar. Landet måste aktivt främja delaktighet och insyn i anslutningsprocessen. För att stödja reformprocessen bör Serbien förbättra planeringen, samordningen och övervakningen av genomförandet av ny lagstiftning och politik. Öppningsriktmärken har fastställts för kapitlen 23 och 24 i överensstämmelse med det nya tillvägagångssättet i frågor rörande rättsstatsprincipen. I enlighet med dessa måste Serbien lägga fram omfattande handlingsplaner. För att säkerställa en övergripande balans i förhandlingarna måste framsteg i dessa kapitel ske parallellt med framstegen i förhandlingarna överlag.

26. Serbien måste stå fast vid sitt åtagande om regionalt samarbete och ett aktivt och konstruktivt engagemang i processen för en normalisering av förbindelserna med Kosovo, där betydande framsteg har skett. Serbien bör fortsätta att se till att avtal som ingåtts inom ramen för dialogen genomförs. Kommissionen erinrar om att det i förhandlingsramen, liksom för de kapitel som rör rättsstatsprincipen, krävs att framsteg i processen för normalisering av förbindelserna med Kosovo i enlighet med kapitel 35 sker parallellt med framsteg i förhandlingarna överlag. Kapitel 35 bör öppnas i ett tidigt skede av förhandlingarna. Det kommer att utgöra en fast ram för övervakningen av genomförandet av avtalen.

27. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien: Anslutningsprocessen med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien befinner sig i ett dödläge. Anslutningsförhandlingar har ännu inte inletts eftersom kommissionens rekommendation till rådet inte följts upp. Dessutom har regeringens oförmåga att nå tillräckliga resultat i ett antal nyckelfrågor inverkat negativt på reformernas hållbarhet, och en tillbakagång har skett på några områden.

28. Vissa ytterligare framsteg har gjorts när det gäller reformerna av den offentliga förvaltningen, liksom det aktiva regionala och internationella polissamarbetet. Landet upprätthåller en hög grad av anpassning till regelverket i förhållande till var det befinner sig i anslutningsprocessen. EU-agendan är alltjämt landets strategiska prioritering.

29. Under det senaste året har dock allvarlig oro uttryckts över den ökande politiseringen av statliga institutioner och regeringens kontroll över medierna, bland annat i samband med valet, vilket har rapporterats av OSSE/ODIHR. Förtroendet för de statliga institutionerna håller gradvis på att urholkas. Det finns växande farhågor om selektiv rättvisa. När det gäller mediernas frihet har situationen fortsatt att försämras. De politiska kriserna mellan regeringen och oppositionspartierna nyligen visar att partiintressen alltmer fått företräde framför nationella intressen. Det åligger både regeringen och oppositionen att se till att den politiska debatten huvudsakligen äger rum i parlamentet och att bidra till att skapa förutsättningar för att den ska fungera väl. Regeringen måste se till att oppositionen kan utöva sin demokratiska kontrollfunktion fullt ut. Samtidigt måste även oppositionen delta på ett konstruktivt sätt i de demokratiska processerna. Det har inte hållits några möten inom anslutningsdialogen på hög nivå under det år som gått. När det gäller förhållandet mellan etniska grupper måste ett större förtroende mellan grupperna byggas upp. Översynen av Ohrid-ramavtalet måste fortfarande slutföras och de rekommendationer som blir resultatet av denna genomföras.

30. Det är av största vikt att kraftfulla åtgärder vidtas för att lösa namntvisten med Grekland. Parternas oförmåga att nå en kompromiss i tvisten efter 19 år av samtal under FN:s överinseende har en direkt negativ inverkan på landets europeiska strävanden. Det krävs beslutsamma åtgärder, liksom ett aktivt stöd från EU:s ledare. Kommissionen erinrar om sin synpunkt: om genomgången av regelverket och rådets diskussioner om förhandlingsramen hade påbörjats, skulle detta redan innan öppnandet av förhandlingskapitlen ha skapat en drivkraft som kunde ha bidragit till en ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning på namnfrågan.

31. Mot bakgrund av de samlade framsteg som landet har gjort anser kommissionen att de politiska kriterierna fortfarande uppfylls i tillräckligt hög grad och vidhåller sin rekommendation att inleda anslutningsförhandlingar, men beklagar tillbakagången under det senaste året. Kommissionen uppmanar myndigheterna att vidta beslutsamma åtgärder för att bemöta farhågorna om ökad politisering och de allt större bristerna när det gäller rättsväsendets oberoende och yttrandefriheten, så att dess rekommendation kan bibehållas i framtiden. Kommissionen är fast besluten att, bland annat genom en bred anslutningsdialog på hög nivå, stödja landets ansträngningar med samtliga EU-relaterade reformer, så att den fulla potentialen i förbindelserna kan utnyttjas.

32. Albanien: Europeiska rådets beslut från juni 2014 att bevilja Albanien status som kandidatland innebär ett erkännande av de reformåtgärder som vidtagits. Det är också ett incitament till att öka takten i reformerna. I november 2013 inledde kommissionen en dialog på hög nivå med Albanien för att hjälpa landet att behålla fokus på EU-integrationsprocessen och att övervaka framstegen med de reformer som omfattas av de centrala prioriteringarna för inledandet av anslutningsförhandlingar. I maj 2014 antog Albanien en färdplan där planerade reformer inom ramen för de centrala prioriteringarna fastställs och struktureras.

33. Albanien har gjort framsteg under det gångna året. Ytterligare steg har tagits mot en reform av rättsväsendet. Regeringen har visat politisk vilja att agera beslutsamt för att förebygga och bekämpa korruption. Den rättsliga ramen har stärkts och den politiska samordningen och kontrollen på central nivå har förbättrats. I kampen mot organiserad brottslighet syns en positiv utveckling på en rad områden, med en intensifierad brottsbekämpande verksamhet, särskilt i fråga om narkotikabeslag, narkotikarelaterad brottslighet, ekonomisk brottslighet och människohandel. Vissa åtgärder har vidtagits för att förbättra det juridiska erkännandet av rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella.

34. Många brister kvarstår dock, särskilt på rättsstatsområdet. Det återstår mycket att göra. Kampen mot korruption och organiserad brottslighet är en stor utmaning. Albanien måste göra betydande och oförminskade ansträngningar för att ta itu med genomförandet av de centrala prioriteringarna för inledandet av anslutningsförhandlingar. Albanien måste agera beslutsamt för att fortsätta genomföra reformerna av den offentliga förvaltningen, med sikte på att förbättra professionalismen och avpolitiseringen och arbeta för en övergripande reform av rättsväsendet för att förstärka dess oberoende, effektivitet och ansvarighet genom en process som omfattar alla parter och genomförs i nära samråd med Venedigkommissionen. Albanien måste också intensifiera sina insatser mot korruption och vidta ytterligare beslutsamma åtgärder i kampen mot organiserad brottslighet, i syfte att uppnå solida resultat i form av förebyggande utredningar, åtal och fällande domar på båda områdena. Landet måste dessutom vidta effektiva åtgärder för att stärka skyddet av de mänskliga rättigheterna, inbegripet för romer, och politiken mot diskriminering samt genomföra äganderätten. När det gäller yttrande- och mediefriheten har regeringen underlåtit att handla i enlighet med fastställda prioriteringar. Myndigheten för audiovisuella medier måste få tillbaka sina lagstadgade funktion och dess oberoende måste garanteras i praktiken. Albanien bör fortsätta arbetet med ekonomiska reformer för att öka konkurrenskraften och råda bot på den höga arbetslösheten samt åtgärda den utbredda informella ekonomin och förbättra företagsklimatet.

35. Det är avgörande att reformprocessen åtföljs av en konstruktiv och hållbar dialog mellan regeringen och oppositionen. Det åligger både regeringen och oppositionen att se till att den politiska debatten huvudsakligen äger rum i parlamentet och att bidra till att skapa förutsättningar för att den ska fungera väl. Regeringen måste se till att oppositionen kan utöva sin demokratiska kontrollfunktion fullt ut. Samtidigt måste även oppositionen delta på ett konstruktivt sätt i de demokratiska processerna. Ett kompromissbaserat och konstruktivt arbete i parlamentet är nödvändigt för hållbara reformer. Inrättandet av ett nationellt råd för europeisk integration, som förenar alla berörda parter, kommer att bidra till en reformprocess som bygger på delaktighet. Det är också avgörande för att nå samförstånd om viktiga reformer i hela det albanska samhället.

36. Bosnien och Hercegovina: Bosnien och Hercegovina står fortfarande stilla i EU-integrationsprocessen. Det saknas fortfarande en kollektiv politisk vilja hos de politiska ledarna att ta itu med de reformer som krävs för att göra framsteg mot ett EU-medlemskap. Det har gjorts mycket begränsade framsteg när det gäller politiska och ekonomiska frågor och anpassning till EU-normer. De allvarliga översvämningar som drabbade landet i maj har fått betydande socioekonomiska konsekvenser. EU satte omedelbart in omfattande räddnings- och hjälpinsatser och organiserade en givarkonferens i juli. Det internationella samfundet gjorde betydande utfästelser för återhämtnings- och återuppbyggnadsfasen.

37. De utbredda medborgarprotester som ägde rum i början av 2014 underströk bräckligheten i den socioekonomiska situationen. Kommissionen har inlett tre initiativ för att rikta in fokus på reformer och frågor av direkt intresse för allmänheten. Kommissionen har utvidgat den strukturerade dialogen om rättsliga frågor mellan EU och Bosnien och Hercegovina till att omfatta fler frågor som rör rättsstatsprincipen, särskilt kampen mot korruption. Kommissionen har inrättat en gemensam arbetsgrupp för EU och Bosnien och Hercegovina för att påskynda genomförandet av EU-finansierade projekt. Kommissionen har fokuserat på att stärka den ekonomiska styrningen. I detta ingår utarbetandet av en ”tillväxt- och sysselsättningspakt” tillsammans med de viktigaste aktörerna, bland annat internationella finansinstitut. Pakten kommer att utgöra måttstock för nödvändiga ekonomiska reformer under de kommande månaderna. Den kommer också att utgöra grunden för de nationella ekonomiska reformprogram som kommissionen förväntar sig att landet ska utarbeta fram till slutet av januari 2015.

38. Avsaknaden av en effektiv samordningsmekanism för EU-frågor fortsätter att inverka negativt på landets samarbete med EU. Det finns fortsatta politiska spänningar inom ministerrådet som rör fördelningen av befogenheter mellan olika förvaltningsnivåer. Detta problem har förvärrats till följd av det krångliga institutionella systemet i landet. Det har förhindrat genomförandet av tre av de senaste sex underkommittémötena inom ramen för interimsavtalet. Bosnien och Hercegovina vägrar också fortfarande att anpassa interimsavtalet för att ta hänsyn till den traditionella handeln med Kroatien innan landet gick med i EU. Kommissionen har vidtagit åtgärder för att tillfälligt upphäva Bosnien och Hercegovinas rätt till vissa handelsförmåner om inte anpassningsprocessen har slutförts före slutet av 2015. Det stabiliserings- och associeringsavtal som undertecknades 2008 och ratificerades 2011 har ännu inte trätt i kraft, eftersom Bosnien och Hercegovina ännu inte har uppfyllt villkoren.

39. De berörda politiska aktörerna har inte kunnat enas om de landsomfattande strategier som krävs för stöd från instrumentet för stöd inför anslutnngen inom bland annat energi-, transport- och miljösektorerna. Detta har lett till en betydande minskning av anslagen inom dessa områden och en fokusering på stöd som gynnar medborgarna direkt. När den nödvändiga överenskommelsen har nåtts blir det möjligt för Bosnien och Hercegovina att till fullo dra nytta av den tillgängliga finansieringen.

40. Trots kommissionens intensiva stödjande insatser för att lösa kvarstående blockeringar har Europadomstolens dom i Sejdić och Finci-målet inte verkställts. Domen fortsätter att användas som ett redskap för smala partipolitiska och etniska intressen och lösningen på tvisten kopplas till andra frågor.

41. För att Bosnien och Hercegovina ska kunna göra framsteg på vägen mot EU är det viktigt att alla nivåer av förvaltningen inrättas omgående efter valet och att konkreta reformåtgärder vidtas snabbt. Det politiska ledarskapet är skyldigt Bosnien och Hercegovinas medborgare att ge landet en tydlig riktning. De politiska institutionernas effektivitet och funktion måste förbättras på alla förvaltningsnivåer. Detta gäller i synnerhet samspelet mellan olika förvaltningsnivåer. För detta krävs att man upprättar en välfungerande mekanism för samordning i frågor som rör EU. Den offentliga förvaltningen behöver också stärkas överlag.

42. Kosovo: Slutförandet av förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal med Kosovo och paraferingen av avtalet i juli utgör en milstolpe på Kosovos väg mot EU-integration. Det rör sig om det första övergripande avtalet mellan EU och Kosovo. Stabiliserings- och associeringsavtalet innehåller bestämmelser om en stärkt politisk dialog, en närmare handelsintegration, bland annat öppning av EU:s marknader för Kosovos industri- och jordbruksprodukter, och nya samarbetsformer. Kommissionen ser nu fram emot att avtalet undertecknas och ingås. Efter valet i juni har det politiska klimatet polariserats alltmer och det råder nu ett politiskt dödläge. Vissa viktiga reformer har därför skjutits upp.

43. Kosovo har gjort framsteg i sin dialog om viseringsliberalisering. Det goda samarbetet med EU:s rättsstatsuppdrag, Eulex, har fortsatt. Kosovos myndigheter har gjort ett betydande politiskt åtagande att förlänga uppdragets mandat och samtidigt ge det ett utökat ansvar, och gått med på att inrätta en specialiserad domstol för prövning av mål som härrör från den särskilda utredningsgruppens arbete. För att slutföra denna process måste Kosovo anta nödvändiga ändringar i sin lagstiftning och konstitution. Kosovo bör samarbeta med den planerade domstolen och komma tillrätta med det förflutnas arv.

44. Kosovo står inför många utmaningar. Rättsstatsprincipen, bland annat domstolsväsendets oberoende och de begränsade resultaten i kampen mot organiserad brottslighet och korruption, utgör fortfarande en stor källa till oro.  Mer måste göras för att ta itu med de brister som tagits upp i dialogen om viseringar. Bland måste de risker minskas som rör säkerhet och migration vid en eventuell viseringsliberalisering. Behovet av strukturella ekonomiska reformer för att åtgärda den höga arbetslösheten börjar bli allt mer akut. Viktiga reformer, t.ex. av valsystemet och den offentliga förvaltningen måste prioriteras och skyddet av minoriteter säkerställas.

45. Kosovo måste aktivt arbeta för EU:s reformagenda och de prioriteringar som lyfts fram i 2012 års genomförbarhetsstudie och de senaste lägesrapporterna. Enligt stabiliserings- och associeringsavtalet har Kosovo förbundit sig till omfattande reformer och en anpassning av lagstiftningen till EU:s regelverk, bland annat rörande rättsstatsprincipen, offentlig förvaltning, ekonomi, konkurrens och handel. Kosovo bör rikta in sig på att förbereda ett smidigt genomförande av stabiliserings- och associeringsavtalet, inbegripet att upprätta nödvändiga strukturer. Kommissionen är redo att bistå Kosovo i detta viktiga nya steg i förbindelserna med EU och att intensifiera dialogen med det nationella rådet för europeisk integration.

46. Kosovos framskridande mot ett EU-medlemskap har sin grund i Kosovos framsteg med reformer och fortsatta engagemang för en normalisering av förbindelserna med Serbien. Framstegen i detta sammanhang har varit betydande. I detta avseende måste den nya regeringen i Kosovo stå fast vid sitt åtagande om regionalt samarbete och sitt aktiva och konstruktiva engagemang i normaliseringsprocessen med Serbien. Kosovo bör fortsätta att se till att de avtal som ingåtts inom ramen för dialogen genomförs.

47. Situationen i norra Kosovo är fortfarande spänd. Alla aktörer bör samarbeta med Eulex, och avstå från att vidta ensidiga åtgärder. Eulex bör stödjas fullt ut i dess genomförande av sitt uppdrag i norra Kosovo. Ytterligare ansträngningar bör göras för att de fyra nordliga kommunerna ska kunna fungera inom Kosovos rättsliga ram.

48. Turkiet: Turkiet är ett kandidatland och en strategisk partner för EU. Landets dynamiska ekonomi bidrar på ett värdefullt sätt till välståndet på den europeiska kontinenten. Den mycket allvarliga utvecklingen i regionen, särskilt i Syrien och Irak, innebär att samarbetet i utrikespolitiska frågor får ännu större betydelse. Med tanke på Turkiets strategiska läge är det också viktigt med ytterligare samarbete på områdena migrationspolitik och energitrygghet. Värdet av samarbetet framstår ännu tydligare mot bakgrund av de avsevärda utmaningar som följer av den senaste utvecklingen i vårt gemensamma grannskap, bland annat krisen i Ukraina.

49. Aktiva och trovärdiga anslutningsförhandlingar är den lämpligaste ramen för att utnyttja den fulla potentialen i förbindelserna mellan EU och Turkiet. Det finns inget alternativ som kan ersätta anslutningsprocessen, som är oöverträffad i omfattning och djup. Den främjar EU-relaterade reformer, utgör en viktig grund för en intensifierad dialog om utrikes- och säkerhetspolitiska frågor och stärker den ekonomiska konkurrenskraften och handelsmöjligheterna. Den bidrar också till att öka samarbetet på energiområdet samt i rättsliga och inrikes frågor, inbegripet visering, migrationspolitik och återtagande. Anslutningsförhandlingarna måste få ny fart, med respekt för EU:s åtaganden och de villkor som fastställts. EU bör dessutom förbli en viktig förankringspunkt för Turkiets ekonomiska och politiska reformer. I detta avseende är det av intresse för både Turkiet och EU att öppningsriktmärkena för kapitel 23 (rättsväsen och grundläggande rättigheter) och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) fastställs så snart som möjligt, så att förhandlingar om dessa två kapitel kan inledas. Turkiet kan öka takten i förhandlingarna genom att göra framsteg med att uppnå riktmärkena och uppfylla kraven i förhandlingsramen samt genom att respektera sina avtalsfästa skyldigheter gentemot EU. Detta skulle kunna ge förhandlingsprocessen ett kraftigt uppsving. Samtidigt bör samarbetet mellan EU och Turkiet utvecklas på alla viktiga områden, särskilt de som redan fastställts i den positiva agendan.

50. Turkiet spelar en viktig roll i regionen och deltar aktivt i skeendena i det vidare grannskapet. Med tanke på detta behövs en vidareutveckling av dialogen och samarbetet om utrikespolitiska frågor av gemensamt intresse. EU ser positivt på Turkiets fortsatta deltagande i uppdrag och insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, liksom landets erbjudande att bidra till EU:s militära insats i Centralafrikanska republiken och EU:s integrerade gränsförvaltningsuppdrag i Libyen. När det gäller Syrien är Turkiets roll synnerligen viktig, framför allt när det gäller det betydande humanitära stödet till syrier som flytt över gränsen undan våldet. EU har förbundit sig att fortsätta att stödja regeringarna och värdsamhällena i Syriens grannländer så att de effektivt ska kunna hantera den ökande strömmen av flyktingar och bygga upp sin motståndskraft. Turkiet har klargjort sin beredvillighet att spela en aktiv roll i koalitionen mot Isil. Den politiska dialogen bör användas för att utveckla ett närmare samarbete mot Isil och dess finansieringsnätverk. En aktiv dialog om terrorismbekämpning mellan EU och Turkiet är välkommen och bör stärkas ytterligare, särskilt i fråga om utländska kombattanter. Detta samarbete kommer att förstärkas ytterligare genom att Turkiet antar ytterligare relevant lagstiftning om terrorismbekämpning. EU uppmanar fortsatt Turkiet att utveckla sin utrikespolitik som ett komplement till och i samordning med EU, och att successivt anpassa sig till EU:s politik och ståndpunkter.

51. Genomförandet av reformer som antagits under tidigare år, särskilt de åtgärder som aviserades i demokratiseringspaketet från september 2013, har fortsatt. Författningsdomstolen har fattat ett antal viktiga beslut som visar motståndskraften hos landets konstitutionella system. Återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet undertecknades i december 2013, parallellt med inledandet av dialogen om viseringsliberalisering, och trädde i kraft den 1 oktober 2014. Avtalet skapar ny dynamik i förbindelserna mellan EU och Turkiet. Det har gjorts förnyade ansträngningar för att nå en fredlig lösning på den kurdiska frågan, bland annat genom att anta lagstiftning som syftar till att ”ge processen en solidare rättslig grund”. Denna process är av historisk betydelse för Turkiet och bör fortsätta, präglad av ett ärligt uppsåt från alla sidor.

52. Regeringens agerande efter anklagelserna om korruption i december 2013 har gett upphov till allvarliga farhågor om rättsväsendets oberoende och maktfördelningen. De omfattande omplaceringar och uppsägningar av poliser, domare och åklagare som skedde har påverkat de berörda institutionernas förmåga att fungera effektivt, och ger – trots regeringens påstående att det inte fanns något samband med korruptionsfallet – upphov till frågor om hur förfaranden användes för att formalisera omplaceringarna och uppsägningarna. Det är av avgörande betydelse att utredningarna av påstådd korruption genomförs på ett korrekt sätt med full insyn och att rättsväsendets och polisens operativa kapacitet säkerställs. Försöken att förbjuda sociala medier, som senare upphävts av författningsdomstolen, och påtryckningarna på pressen, som leder till utbredd självcensur, återspeglar en restriktiv inställning till yttrandefriheten. Inställningen när det gäller mötesfriheten är fortfarande restriktiv. Den turkiska lagstiftningen och dess tillämpning i fråga om rätten till mötesfrihet och ingripanden av brottsbekämpande tjänstemän måste anpassas till EU:s normer.

53. Prioriteringarna för Turkiet i detta sammanhang är att främja dialog över hela det politiska spektrumet och i samhället i stort, att blåsa nytt liv i reformerna rörande rättsstatsprincipen och att ägna särskild uppmärksamhet åt respekten för de grundläggande rättigheterna både i lagstiftningen och i praktiken. Ett inledande av förhandlingar om kapitlen 23 och 24 skulle ge Turkiet en övergripande färdplan för reformer på detta viktiga område. Turkiet uppmanas att på ett mer systematiskt sätt samarbeta med kommissionen och andra relevanta organ såsom Europarådet, inbegripet dess Venedigkommission. Överlag bör större uppmärksamhet ägnas åt ett verkningsfullt genomförande av gällande lagstiftning. Ministeriet för EU-frågor spelar en avgörande roll för att sörja för samordningen och överensstämmelsen mellan den nya lagstiftningen och EU:s lagstiftning. Kommissionen ser fram emot att Turkiet ska göra en konkret uppföljning av sin nyligen antagna EU-strategi, vars syfte är att blåsa nytt liv i Turkiets anslutningsprocess.

54. Den positiva agendan från maj 2012 stöder och kompletterar fortsatt anslutningsförhandlingarna med Turkiet genom att utöka samarbetet på en rad områden av gemensamt intresse. Fler kontakter på hög nivå mellan Turkiet, EU och dess medlemsstater skulle stärka samarbetet ytterligare. Utmaningarna på området rättsliga och inrikes frågor, särskilt rörande migration, måste hanteras med hjälp av förstärkta gemensamma insatser. EU förväntar sig att Turkiet fullständigt och effektivt fullgör sina skyldigheter gentemot alla medlemsstater enligt återtagandeavtalet.

55. Turkiet, med sin stora och dynamiska ekonomi, är också en viktig handelspartner och via tullunionen en viktig beståndsdel i EU:s konkurrenskraft. Det är dags att göra en insats för att frigöra tullunionens fulla potential. EU bör inleda en dialog med Turkiet om en breddning och uppdatering av de ömsesidiga handelsförbindelserna, vilket skulle gagna båda parter. Ett antal frågor med anknytning till tullunionens funktion bör också tas upp, med utgångspunkt i den utvärdering som slutförts under 2014. Det är också viktigt att utveckla en aktiv och långtgående ekonomisk dialog. Ett ytterligare stärkt energisamarbete mellan EU och Turkiet samt framsteg på relevanta områden i anslutningsförhandlingarna skulle underlätta en sammanlänkning och integration av energimarknaderna. Det ekonomiska samarbetet skulle förbättras avsevärt genom inledande av förhandlingar om kapitel 5 (offentlig upphandling), kapitel 8 (konkurrens) och kapitel 19 (sysselsättning och socialpolitik), så snart Turkiet uppnått de fastställda riktmärkena.

56. Kommissionen understryker de suveräna rättigheter som EU:s medlemsstater åtnjuter. Till dem hör bland annat rätten att ingå bilaterala avtal samt att utforska och utnyttja sina naturresurser i enlighet med EU:s regelverk och internationell rätt, bland annat FN:s havsrättskonvention. I enlighet med rådets och kommissionens ståndpunkter, som upprepats under de senaste åren, bör Turkiet snarast fullgöra sin skyldighet att till fullo genomföra tilläggsprotokollet och göra framsteg mot en normalisering av förbindelserna med Cypern. Detta skulle kunna ge ny drivkraft åt anslutningsprocessen och särskilt möjliggöra framsteg rörande de åtta kapitel som omfattas av rådets slutsatser från december 2006. Kommissionen anmodar också parterna att undvika alla former av hot, källor till friktion eller provokativa handlingar som skulle kunna inverka negativt på de goda grannförbindelserna och en fredlig lösning av tvister. Kommissionen välkomnar Turkiets stöd till återupptagandet av fullvärdiga förhandlingar om en lösning av konflikten på Cypern. Det är nu viktigt att stödet följs upp i form av konstruktiva uttalanden och konkreta åtgärder.

57. När det gäller Cypernfrågan välkomnar kommissionen återupptagandet av fullvärdiga förhandlingar mellan de grekcypriotiska och turkcypriotiska ledarna under FN:s överinseende och utnämningen av Espen Barth Eide till FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för Cypern. Kommissionen förväntar sig att parterna omgående inleder omfattande strukturerade förhandlingar som banar väg för en överenskommelse om en övergripande lösning av Cypernproblemet till gagn för alla. Kommissionen uppmuntrar till åtgärder som bidrar till ett positivt klimat mellan befolkningsgrupperna och som gagnar cyprioterna i deras dagliga liv, och välkomnar initiativ från det civila samhället i detta syfte. EU har förklarat sin beredvillighet att anpassa villkoren för en lösning i enlighet med de principer som ligger till grund för unionen. Uttalanden som inte bidrar till att skapa en positiv anda inom ramen för de pågående förhandlingarna bör undvikas.

58. Island: Efter ett beslut av den isländska regeringen har anslutningsförhandlingarna legat på is sedan maj 2013. Med tanke på regeringens ståndpunkt har kommissionen genomfört en utfasning av instrumentet för stöd inför anslutningen för Islands vidkommande. Island är fortsatt en viktig partner för EU genom sitt deltagande i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, sitt medlemskap i Schengenområdet samt sin medverkan i samarbetet i arktiska frågor.

BILAGA

Sammanfattning av slutsatserna från lägesrapporterna om Montenegro, Serbien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo och Turkiet

Montenegro

Montenegro fortsätter att uppfylla de politiska kriterierna i tillräckligt hög grad. Regeringen fortsätter att vara inriktad på EU-integration. Strukturerna för anslutningsförhandlingarna har ytterligare stärkts. Antagandet av handlingsplanen för 2014–15 för genomförandet av strategin för reformer av den offentliga förvaltningen, och inrättandet av en särskild arbetsgrupp för reformer av den offentliga förvaltningen inom ramen för stabiliserings- och associeringsavtalet borde stödja framstegen på detta område. Den offentliga förvaltningen måste rationaliseras ytterligare och insynen ökas för att begränsa möjligheterna till korruption, och förstärkningen av den administrativa kapaciteten när det gäller den europeiska integrationen måste säkerställas. Allvarliga ansträngningar krävs för att ta itu med den omfattande politiseringen inom den offentliga förvaltningen och sörja för meritbaserad rekrytering och befordran. Ökad professionalism och effektivitet är viktiga, inte minst för att rusta förvaltningen för utmaningarna i anslutningsförhandlingarna och genomförandet av regelverket. När det gäller förvaltningen av de offentliga finanserna måste kapaciteten för att göra upp finansiella prognoser stärkas och överensstämmelsen med EU-normer förbättras.

Anklagelser om oegentligheter störde valomgångarna i ett antal kommuner i början av 2014. Dessa bör i förekommande fall undersökas och vid behov lagföras av de behöriga myndigheterna. Till följd av det polariserade politiska klimatet var tillsättandet av nya förvaltningar i vissa kommuner efter valet en svår process. Ny vallagstiftning antogs i februari och mars. Lagstiftningen uppfyller visserligen flera kvarstående rekommendationer från OSSE/ODIHR, men vissa problem återstår att lösa i linje med europeiska normer och bästa praxis. Antagandet av ändringar av lagen om finansiering av politiska partier präglades av konflikter, och det största regeringspartiet röstade emot. Efter ett utslag i författningsdomstolen i juni ansågs en betydande del av ändringarna av lagen stå i strid med landets konstitution. Montenegro måste snabbt anpassa sin nationella lagstiftning på detta område till europeiska normer och bästa praxis samt visa upp inledande resultat när det gäller ett korrekt genomförande av lagstiftningen, inbegripet tillämpning av avskräckande påföljder där så krävs. Den rättsliga uppföljningen av påstått missbruk av offentliga medel för partipolitiska syften måste slutföras och den politiska ansvarsskyldigheten garanteras.

När det gäller reformer av rättsväsendet pågår genomförandet av åtgärder i enlighet med de tidsfrister som fastställs i handlingsplanen. Efter det att relevant lagstiftning har anpassats till de konstitutionella reformerna från juli 2013 har flera tjänstemän inom domstolsväsendet och åklagarväsendet valts. Efter flera försök utnämnde parlamentet slutligen en ny högste åklagare i oktober 2014. Reformerna för att införa ett enda landsomfattande rekryteringssystem för domare och åklagare, ett objektivt och meritbaserat befordringssystem och ett förbättrat system för disciplinära åtgärder måste slutföras. Även om domstolarnas effektivitet har ökat överlag, bör ansträngningarna för att ytterligare öka domstolsväsendets effektivitet fortsätta.

Effekterna av åtgärderna för att bekämpa korruption har hittills varit begränsade. Redan innan den nya byrån för bekämpning av korruption inleder sin verksamhet behövs en förstärkning av de befintliga institutioner som arbetar med förebyggande av korruption, för att de ska kunna inta ett mer proaktivt förhållningssätt. Korruptionen är fortfarande allmänt utbredd på många områden och fortsätter att utgöra ett allvarligt problem. Ett trovärdigt resultat när det gäller utredningar, åtal och fällande domar i korruptionsmål, inklusive korruption på hög nivå, måste uppvisas. Det måste säkerställas att instrumenten för beslagtagande och förverkande av tillgångar används systematiskt. Medan resultaten fortsatt har förbättrats när det gäller kampen mot narkotika, och nya mål har inletts rörande smuggling av migranter, är det fortfarande svårt att bekämpa andra former av organiserad brottslighet, inbegripet människohandel, it-brottslighet och penningtvätt. Antalet fällande domar, för både korruption och organiserad brottslighet, är begränsat, och mål har ofta tagits upp till förnyad prövning på grund av förfarandefel. Bekämpning av organiserad brottslighet och korruption är grundläggande för att motverka kriminell infiltration av de politiska, rättsliga och ekonomiska systemen.

Den rättsliga och institutionella ramen för respekten för de mänskliga rättigheterna har upprättats och de viktigaste delarna av internationella lagar rörande mänskliga rättigheter har införlivats med rättssystemet. Kapaciteten hos de institutioner som ansvarar för skyddet och efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna, inbegripet rättsväsendet och polisen, måste stärkas. Bristerna på detta område drabbar främst utsatta grupper, t.ex. romer och personer med funktionshinder.

Allvarlig oro kvarstår när det gäller respekten för yttrandefriheten, som undergrävts av fall av våld mot journalister och angrepp på mediernas egendom. Återstående äldre och nyare fall av hot och våld mot journalister måste undersökas grundligt och lagföras, och inte bara förövarna utan också de som ligger bakom attackerna bör identifieras. Särskilt äldre fall måste åtgärdas snarast för att undvika att de preskriberas. En kommission för övervakning av de behöriga myndigheternas verksamhet när det gäller utredning av äldre och nyare fall av hot och våld mot journalister inrättades i december. Dess rekommendationer måste följas upp av myndigheterna fullt ut. Regeringen bör fortsätta att offentligt främja och stödja mediefrihet, och undvika uttalanden som kan tolkas som hotelser. De självreglerande organ som är ansvariga för att upprätthålla och främja yrkesmässiga och etiska normer är svaga.

De montenegrinska myndigheterna vidtog ytterligare åtgärder för att stärka skyddet av rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer). Den första Pride-paraden ägde rum i Podgorica i oktober 2013, med lämpligt stöd från myndigheternas sida. Attacker mot hbti-personer förekommer dock fortsatt och antalet fällande domar för sådana är fortfarande litet. Fientligheten mot hbti-personer är fortfarande utbredd i samhället.

När det gäller romernas situation gjordes vissa framsteg, särskilt när det gäller skolgång. Antalet skolavhopp och den låga andelen flickor bland de romska eleverna ger dock anledning till oro. Diskrimineringen mot romer och deras underrepresentation inom politiken måste åtgärdas.

Montenegro fortsätter att upprätthålla goda bilaterala förbindelser med andra utvidgningsländer och angränsande EU-medlemsstater och deltar aktivt i utvecklingen av det regionala samarbetet. Ett gränsavtal paraferades med Bosnien och Hercegovina.

Montenegro upprätthåller fortfarande 2007 års bilaterala immunitetsavtal med USA som beviljar undantag från Internationella brottmålsdomstolens behörighet. Montenegro måste anpassa sig till EU:s ståndpunkt inom ramen för anslutningsförhandlingarna.

Vad gäller de ekonomiska kriterierna har Montenegro gjort vissa framsteg mot att bli en fungerande marknadsekonomi. Landet bör på medellång sikt kunna klara av konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen, förutsatt att landet fortsätter att åtgärda nuvarande brister genom lämpliga strukturreformer.

Ekonomin återhämtade sig 2013 efter en recession med dubbel nedgång, men återhämtningen är fortfarande bräcklig till följd av svag inhemsk efterfrågan, en snäv produktionsbas, och ett kraftigt beroende av den yttre miljön. Underskottet i bytesbalansen minskade något, men de externa obalanserna är fortsatt stora. Det betydande och ihållande budgetunderskottet pekar på behovet av finanspolitiska konsolideringsåtgärder för att minska den offentliga skuldsättningen. Trots marginella förbättringar är situationen på arbetsmarknaden fortfarande osäker, med tanke på den mycket höga arbetslösheten, särskilt bland unga och långtidsarbetslösa.

Montenegro bör öka arbetstagarnas rörlighet och se till att de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna är verkningsfulla, samt förbättra kvaliteten på utbildningen, inbegripet yrkesutbildningen. Till stöd för utvecklingen av den privata sektorn bör åtgärder vidtas för att ytterligare förenkla lagstiftningen och regelverket, bland annat att skärpa kontrollen av efterlevnaden av avtal, minska administrativa kostnader och hinder och underlätta privatiseringsförfaranden. Den osäkra situationen för aluminiumkonglomeratet KAP måste få en hållbar lösning, som genomförs i enlighet med bestämmelserna i stabiliserings- och associeringsavtalet, för att nya ansvarsförbindelser ska undvikas.

När det gäller förmågan att fullgöra de skyldigheter som följer av ett EU-medlemskap är Montenegros anpassningsgrad varierande. På grundval av genomgången av regelverket har kommissionen bedömt att Montenegro i 20 kapitel har framskridit så pass långt att förhandlingarna om dessa kapitel kan inledas utan att öppningsriktmärken fastställs. Tio av dessa kapitel har öppnats, mellanliggande riktmärken eller stängningsriktmärken har fastställts och två kapitel har avslutats preliminärt. Utöver de kapitel som rör rättsstatsprincipen, har öppningsriktmärken fastställts för elva kapitel[6]. Uppnåendet av öppningsriktmärkena, de mellanliggande riktmärken som fastställts för de kapitel som rör rättsstatsprincipen och de stängningsriktmärken som fastställts för åtta andra kapitel[7] bör tjäna som vägledning för Montenegro på dess väg mot EU-integration.

Montenegro har på det hela taget kommit långt i sin anpassning inom vissa kapitel i regelverket, inbegripet immaterialrätt, vetenskap och forskning, utbildning och kultur, hälsa och konsumentskydd samt utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Montenegro har i allmänhet anpassat sig till och genomfört restriktiva åtgärder som införts genom rådets beslut, inbegripet EU:s restriktiva åtgärder i samband med Rysslands olagliga annektering av Krim och händelserna i östra Ukraina.

Anpassningen till regelverket och förstärkningen av den nödvändiga administrativa kapaciteten är fortfarande en betydande utmaning för Montenegro. Den montenegrinska förvaltningen måste rikta in sig på de öppningsriktmärken som återstår. Man bör särskilt prioritera förenligheten med bestämmelserna om statligt stöd enligt stabiliserings- och associeringsavtalet i fallet KAP. Den administrativa kapaciteten på alla områden inom miljö och klimatförändring måste stärkas på både central och lokal nivå, för att säkerställa anpassningen till och genomförandet av regelverket på miljö- och klimatförändringsområdet.

Serbien

Serbien fortsätter att uppfylla de politiska kriterierna i tillräckligt hög grad. Det tidigarelagda parlamentsvalet i mars bekräftade landets europeiska integrationssträvanden. EU-anslutningen är fortfarande det viktigaste målet för den nya regeringen. Den kan förlita sig på en hsitorisk två tredjedelars majoritet i parlamentet för att genomföra de centrala prioriterade reformer som behövs för att föra landet framåt på vägen mot ett EU-medlemskap. Den serbiska regeringen har ställt upp ambitiösa ekonomiska mål i detta avseende. Konstitutionella reformer i början av den nya mandatperioden skulle vara ett avgörande framsteg i anslutningsförhandlingarna. Uppmärksamhet bör ägnas åt att fortsätta förbättra delaktigheten och öppenheten i reformprocessen. Brådskande parlamentariska förfaranden bör användas endast då det är absolut nödvändigt. De oberoende tillsynsorganens roll bör kontinuerligt erkännas och deras rekommendationer följas. I samband med anslutningsförhandlingarna i juni inrättades ett nationellt konvent om Europeiska unionen ska tjäna som en plattform för samarbete med det civila samhället. Det bör leda till ökat samråd med det civila samhället, särskilt under perioder med särskilda ekonomiska och sociala utmaningar för de serbiska medborgarna.

Serbien gör framsteg när det gäller att reformera den offentliga förvaltningen. Landet har antagit en övergripande strategi och stärkt samordningen och planeringen av den offentliga politiken genom att inrätta ett nytt sekretariat för den offentliga politiken. Det behövs dock fortfarande en sund och övergripande reform som bygger på en gedigen analys och verktyg för resultatstyrning.

De första stegen har tagits i genomförandet av de nationella strategier för rättsliga reformer och kampen mot korruption som antogs förra året. Serbien har gjort en bedömning av de betydande utmaningar som landets rättsväsen står inför. Ett intensivt lagstiftningsarbete har ägt rum. Utvärderingsregler för domare och åklagare har antagits. Ett stort antal domstolsordförande har utnämnts på permanent basis. De första notarius publicus har tillträtt sina ämbeten. Viktiga rättsakter har emellertid ännu inte antagits, t.ex. lagen om kostnadsfri rättshjälp. Det har ännu inte gjorts någon utvärdering av genomförandet av nyligen antagna lagar. Det krävs framsteg för att säkerställa ett effektivt och oberoende rättsväsen. Rekryteringen och utnämningen av domare sker fortfarande på grundval av otydliga kriterier. Införandet av kontradiktorisk process och ändringar av domstolsnätverken har ännu inte haft någon betydande inverkan på domstolsväsendets effektivitet och kvalitet.

Det finns ett kraftfullt politiskt engagemang för att bekämpa korruption. Flera utredningar av fall av korruption på hög nivå har genomförts och ansträngningar har gjorts för att förbättra samordningen och det institutionella ledarskapet på detta område. Korruptionen är dock fortfarande allmänt utbredd på många områden och fortsätter att utgöra ett allvarligt problem. Andelen åtal som leder till fällande domar är låg. Skyddsmekanismer för visslare har ännu inte inrättats. Effektiva system för förebyggande åtgärder och påföljder har ännu inte byggts upp. Den roll som spelas av byrån respektive rådet för korruptionsbekämpning måste stödjas på högsta nivå och deras förslag och rekommendationer följas upp. Missbruk av ställning inom den privata sektorn används i överdriven utsträckning som åtalsgrund, och effektiva alternativ måste tas fram.

Serbien har deltagit aktivt i det regionala samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter, vilket har gett konkreta resultat i kampen mot organiserad brottslighet, framför allt ett uppmärksammat gripande i samband med organiserade kriminella grupper. En strategisk hotbildsbedömning avseende den organiserade brottsligheten behövs för att utveckla strategisk planering och analys och därefter lämpliga brottsbekämpande åtgärder, bland annat genom konceptet underrättelsestyrt polisarbete. Trovärdiga resultat när det gäller utredningar, åtal och domar måste utvecklas i fråga om mål om korruption och organiserad brottslighet, inbegripet på hög nivå. Bekämpning av organiserad brottslighet och korruption är grundläggande för att motverka kriminell infiltration av de politiska, rättsliga och ekonomiska systemen.

Framöver kommer antagandet av trovärdiga och omfattande åtgärdsplaner för kapitlen 23 och 24, i linje med det nya tillvägagångssättet, att bli en viktig milstolpe för Serbien.

Den rättsliga ramen för skyddet av minoriteter finns i stort sett på plats, men det återstår att se till att den tillämpas enhetligt i hela Serbien på områden som t.ex. utbildning, användning av språk samt tillgång till medier och religionsutövning på minoritetsspråk. De positiva åtgärder som har vidtagits för att förbättra romernas situation måste intensifieras, särskilt när det gäller utbildning, bostäder och sysselsättning. Ytterligare oförminskade ansträngningar krävs för att förbättra situationen för flyktingar och fördrivna personer.

Den Pride-parad, som ägde rum i Belgrad den 28 september utan större tillbud, utgör en viktig milstolpe på vägen mot ett reellt utövande av mänskliga rättigheter i allmänhet och homo- och bisexuellas, transpersoners och intersexuella personers (hbti-personers) rättigheter i synnerhet. Serbien tog ett viktigt steg mot genomförandet av mediestrategin från 2011 genom att i augusti anta ett medielagstiftningspaket, som syftar till att främja bättre insyn i ägandet och finansieringen av medierna och att anpassa lagstiftning och praxis till EU:s regelverk. Det finns dock farhågor om en försämring av möjligheterna att till fullo utöva yttrandefriheten. Myndigheterna har ett avgörande ansvar för att aktivt bidra till ett obehindrat utövande av yttrandefriheten, inbegripet genom att ge lämpligt stöd till oberoende organ, människorättsförsvarare och oberoende journalister. För att kunna främja alla grundläggande rättigheter och genomföra strategin mot diskriminering krävs en ännu mer målmedveten och proaktiv strategi.

Serbien har fortsatt att inta en konstruktiv hållning i det regionala samarbetet och gjort betydande förbättringar när det gäller förbindelserna till vissa grannländer.

När det gäller normaliseringen av förbindelserna med Kosovo har Serbien fortsatt sitt engagemang för dialogen och genomförandet av det första avtalet om principerna för en normalisering av förbindelserna från april 2013 och andra avtal som ingåtts inom ramen för dialogen. Detta har lett till ett antal oåterkalleliga förändringar på fältet: lokala val och parlamentsval har hållits för första gången i hela Kosovo och avskaffandet av den serbiska polisen och de serbiska rättsliga strukturerna har gått betydligt framåt. En varaktig lösning för Kosovos integration i den sydösteuropeiska samarbetsprocessen (SEECP) har godkänts. Även om det inte har hållits några möten på hög nivå sedan förtida val utlystes i Kosovo har arbetet fortsatt på teknisk nivå, med framsteg i fråga om tulluppbörd, integrerad gränsförvaltning, energi och telekommunikation.

Framstegen i genomförandet av dialogen har dock överlag mattats av. Förtida allmänna val har hållits i både Serbien och Kosovo. Det är viktigt att högnivådialogen återupptas. Det är också väsentligt att båda sidor fortsätter att till fullo delta i genomförandet av alla befintliga avtal i en positiv anda. Ytterligare framsteg bör gradvis leda till en övergripande normalisering av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo i form av ett juridiskt bindande avtal före slutförandet av Serbiens anslutningsförhandlingar, med målet att både Serbien och Kosovo fullt ut ska kunna utöva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter.

När det gäller de ekonomiska kriterierna har Serbien gjort begränsade framsteg i riktning mot att bli en fungerande marknadsekonomi. Serbien måste genomföra strukturella reformer av många olika slag för att på medellång sikt klara konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen.

Ekonomin krympte under det första halvåret, bland annat på grund av de kraftiga översvämningarna. Regeringen har på allvar inlett sitt ambitiösa program för ekonomiska och strukturella reformer och antagit en första uppsättning viktiga lagar rörande arbete, privatisering och konkurser. Trots en rad nya åtgärder är obalanserna i de offentliga finanserna fortfarande mycket höga och den offentliga skulden har fortsatt att öka. Den växande exporten har dock bidragit till att minska de externa obalanserna. Inflationen nådde historiskt låga nivåer och underskred det målintervall som fastställts av centralbanken. Arbetslösheten var fortsatt mycket hög.

Det krävs betydande insatser för att minska de offentliga utgifterna och genomföra de antagna strukturella reformerna i syfte att återställa finanspolitisk hållbarhet och i slutändan stödja tillväxt. En minskning av det kraftiga statliga inflytandet på ekonomin förutsätter att man åtgärdar brister i den stora offentliga sektorn och påskyndar privatiseringen i enlighet med den fastställda tidsplanen, strömlinjeformar statligt stöd och förbättrar företagsstyrningen av statsägda företag. Skatteuppbörden måste förbättras, bland annat genom att gripa in i den stora informella sektorn. Företagsklimatet lider av överdriven byråkrati, långsamma förfaranden för inträde på och utträde från marknaden, många hinder för investeringar, t.ex. det svaga rättsliga systemet och den långsamma takten för verkställande av avtal.  Den höga andelen nödlidande lån måste åtgärdas på ett effektivt sätt för att bankernas utlåning ska förbättras. För att förbättra den fysiska infrastrukturen, särskilt efter de skador som förorsakats av översvämningarna, krävs ytterligare ihärdiga ansträngningar och ett större finanspolitiskt utrymme. Utbildningssystemet måste göras effektivare med tanke på det sjunkande antalet elever och kompetensglappet på arbetsmarknaden.

När det gäller förmågan att fullgöra de skyldigheter som följer av ett medlemskap har Serbien fortsatt att anpassa sin lagstiftning till kraven i EU-lagstiftningen på många områden. Landet har fortsatt att på ett smidigt sätt genomföra sina skyldigheter enligt stabiliserings- och associeringsavtalet. Goda framsteg kan rapporteras på området informationssamhället och medier i och med antagandet av det paket med tre lagar som genomför 2011 års mediestrategi och därigenom ytterligare anpassar Serbiens lagstiftning till EU:s regelverk. Lagstiftningen om järnvägs-, luft- och vägtransporter har också anpassats ytterligare. Offentliggörandet av resultaten av folk- och jordbruksräkningarna har fortsatt. Bland reformprioriteringarna i den nya strategin för reformer av den offentliga förvaltningen från januari 2014 ingår offentlig intern finansiell kontroll.

När det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken bör Serbiens anpassning till EU:s deklarationer och rådets beslut förbättras, så att Serbien uppfyller förhandlingsramens krav på att gradvis anpassa politik och beslut på detta område till de som antagits av Europeiska unionen och dess medlemsstater under perioden fram till anslutningen. Serbien måste snarast utarbeta och genomföra tillförlitliga och robusta övervaknings- och uppföljningsmekanismer för anpassningen till EU:s regelverk på alla områden. Betydande insatser behövs också, inte bara för att stärka och fullt ut genomföra den övergripande rättsliga ramen utan, framför allt, för att backa upp dessa reformer med lämpliga ekonomiska och mänskliga resurser. På vissa centrala områden av EU:s regelverk finns det brister i den institutionella samordningen och ledarskapet, och tillsynsorganens oberoende måste säkras. Lagstiftningen om kontroll av statligt stöd måste anpassas till EU:s regelverk och i praktiken tillämpas på samtliga företag, inklusive sådana som håller på att omstrukturas och privatiseras. Ytterligare ansträngningar behövs för att effektivisera asylförfarandet så att det överensstämmer med EU:s normer. De permanenta mottagningsanläggningarna måste snarast förbättras. Serbien måste öka sina ansträngningar för en anpassning på energiområdet, bland annat när det gäller gasledningen South Stream. Funktionell åtskillnad måste införas i gassektorn och det offentliga gasbolaget Srbijagas måste omstruktureras snabbt. Det krävs också anpassning på områdena beskattning, miljö, klimatförändring och genetiskt modifierade organismer, tillsammans med en avsevärd förstärkning av de övergripande systemen för hälso- och sjukvård samt social trygghet.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien

Landet fortsätter på det hela taget att uppfylla de politiska kriterierna i tillräckligt hög grad. Landet har fullgjort merparten av reformerna när det gäller rättsväsendet och den offentliga förvaltningen, och gjort framsteg sedan det uppnådde status som kandidatland 2005. Anpassningen av lagstiftningen är hög i förhållande till var landet befinner sig i anslutningsprocessen. Allvarliga problem kvarstår emellertid, och på vissa områden har de tilltagit. Problemen rör särskilt med den alltmer splittrade politiska kulturen, de allvarliga farhågorna om ökande politisering och statlig kontroll över statliga institutioner och medier och den alltfort bräckliga situationen när det gäller förhållandet mellan etniska grupper.

Presidentvalet och det förtida parlamentsvalet i april 2014 bedömdes av OSSE/ODIHR som väl genomförda, men det konstaterades bristande åtskillnad mellan statens och partiernas verksamhet, och den partiska medierapporteringen. Oron över sammanblandningen av staten och regeringspartierna urholkar förtroendet för de offentliga institutionerna. Bristen på dialog och de ihållande motsättningarna mellan parterna ledde till en ny politisk kris. Den fick sin början genom påståenden i samband med valet, och ledde till att det största oppositionspartiet inte deltog i parlamentets arbete. De största politiska partierna gör inte tillräckliga ansträngningar för att föra en konstruktiv politik till förmån för hela väljarkåren och landet som helhet. Regeringen och oppositionen bör vidta åtgärder för att återupprätta den politiska dialogen i parlamentet. Regeringen måste se till att oppositionen kan utöva sin demokratiska kontrollfunktion fullt ut. Samtidigt måste även oppositionen delta på ett konstruktivt sätt i de demokratiska processerna.

Politiseringen av den offentliga förvaltningen, både på central och lokal nivå, är ett allvarligt problem. Principerna om öppenhet, ansvarighet och meriter tillämpas ännu inte fullt ut. OSSE/ODIHR rapporterar vidare om trovärdiga anklagelser om påtryckningar på anställda i den offentliga sektorn i samband med valet i april 2014. Dessa frågor bör åtgärdas, bland annat genom den nya lagstiftningsramen.

Domstolarnas oberoende och behörighet måste ytterligare stärkas och ökad tonvikt läggas på kvaliteten på den rättskipning som medborgarna erbjuds. Landets långtgående rättsliga och tekniska framsteg på detta område överskuggas av den växande oron över selektiv rättvisa. Goda resultat kan redan visas upp, men korruptionen är fortfarande allmänt utbredd på många områden och fortsätter att utgöra ett allvarligt problem. Ramen för bekämpning av korruption måste genomföras på ett mer verkningsfullt sätt.

Ytterligare förbättringar har gjorts i fråga om polissamarbete och bekämpning av organiserad brottslighet och människohandel. Man måste fortsätta att uppnå resultat när det gäller utredningar, åtal och fällande domar i mål rörande organiserad brottslighet och korruption. Bekämpning av organiserad brottslighet och korruption är grundläggande för att motverka kriminell infiltration av de politiska, rättsliga och ekonomiska systemen.

Den övergripande ramen för skyddet av de grundläggande rättigheterna har införts, men ökat fokus måste sättas på dess faktiska genomförande. Fortsatta ansträngningar krävs för att hantera farhågor om fördomar och diskriminering mot romer och för att motverka intolerans mot homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer).

När det gäller mediernas frihet har situationen fortsatt att försämras. Regeringen utövar inflytande över medierna, bland annat genom statligt finansierad reklam. I de traditionella medierna förekommer sällan en verkligt oberoende rapportering och tillförlitlig och objektiv information för allmänheten, och en välunderbyggd offentlig debatt saknas.

När det gäller förbindelserna mellan folkgrupperna kan det konstateras att Ohrid-ramavtalet, som fick slut på konflikten år 2001, tillhandahåller en ram för att garantera samhällets multietniska karaktär. Det råder dock fortfarande brist på förtroende mellan befolkningsgrupperna. Spänningar kan lätt utlösas av händelser eller tillbud. Det behövs en mer proaktiv och gemensam strategi för att främja ett inkluderande multietniskt samhälle. Översynen av Ohrid-ramavtalet måste fortfarande slutföras och de rekommendationer som blir resultatet av denna genomföras.

Landet upprätthåller generellt goda förbindelser med andra utvidgningsländer och spelar en aktiv roll i det regionala samarbetet. En konstruktiv hållning i förbindelserna med angränsande EU-medlemsstater är fortsatt viktig. Åtgärder och uttalanden som inverkar negativt på landets goda grannförbindelser bör undvikas.

När det gäller de ekonomiska kriterierna är f.d. jugoslaviska republiken Makedonien fortfarande långt framskridet och har på vissa områden gjort en del ytterligare framsteg när det gäller att upprätta en fungerande marknadsekonomi. För att hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen på medellång sikt måste landet ta sig an viktiga utmaningar genom att beslutsamt genomföra strukturreformer.

Den ekonomiska återhämtningen har fortskridit, men den bygger endast på den externa sektorn, och har haft begränsad effekt på arbetslösheten, som fortfarande är hög, särskilt bland ungdomar. Framstegen är blygsamma när det gäller reformer för att ta itu med de strukturella stelheterna på arbetsmarknaden. Den finansiella stabiliteten har bevarats och de utländska direktinvesteringarna ökat. Budgetdisciplinen samt insynen i och kvaliteten på de offentliga utgifterna har försämrats.

Framtidsutsikterna för tillväxt och sysselsättning beror i stor utsträckning på företagsklimatet i den inhemska privata sektorn. För att stödja detta måste tillståndsförfarandena ytterligare underlättas, bland annat för att främja kopplingarna mellan inhemska och utländska företag, påskynda förfarandena för utträde från marknaden och, allmänt taget, sörja för lika villkor för alla företag i fråga om efterlevnaden av regelverket för näringslivet. Tillgången till finansiering måste förbättras, bland annat genom att få ny fart på bankutlåningen. En bättre anpassning av arbetstagarnas kompetens till efterfrågan på arbetskraft måste åstadkommas genom ytterligare reformer av utbildningssystemet, bland annat genomförandet av strategin för yrkesutbildning. När det gäller de offentliga finanserna påkallar den förnyade försämringen av budgetdisciplinen under 2013 och 2014 bättre förfaranden för budgetplanering och ökad samstämmighet mellan det årliga budgetgenomförandet och den finanspolitiska strategin på medellång sikt. Kvaliteten på de offentliga utgifterna bör förbättras, genom att i högre grad styra kapitalutgifterna till tillväxtfrämjande investeringar.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien har gjort ytterligare framsteg när det gäller att förbättra förmågan att fullgöra de skyldigheter som följer av ett medlemskap. Landet fortsätter att delta i stabiliserings- och associeringsprocessen och uppfylla sina åtaganden enligt stabiliserings- och associeringsavtalet.

Landet har ett brett samarbete med EU på EU-regelverkets alla områden och har framskridit långt med anpassningen av lagstiftning, både strategiskt och institutionellt. Landets anpassningsnivå räcker till för att övergå till nästa skede i anslutningsprocessen. Fokus bör nu riktas mot den administrativa kapaciteten och det faktiska genomförandet.

Vad gäller den inre marknaden har en god anpassningsnivå i lagstiftningshänseende redan uppnåtts i fråga om kapitalrörelser, posttjänster och bolagsrätt. På området rättsliga och inrikes frågor är landet väl framskridet i sina förberedelser vad gäller viseringspolitik, yttre gränser och Schengen samt polisiärt samarbete. Å andra sidan är ytterligare ansträngningar nödvändiga särskilt rörande regionalpolitik, miljö och klimatförändringar, socialpolitik och utbildning. Den interna finansiella kontrollen i den offentliga sektorn måste också skärpas och utvecklas i hela den offentliga förvaltningen.

Rådet har ännu inte beslutat om kommissionens förslag från 2009 om övergång till den andra etappen i associeringen i enlighet med artikel 5 i stabiliserings- och associeringsavtalet.

Albanien

Albanien har gjort ytterligare framsteg med att uppfylla de politiska kriterierna. En högnivådialog om de centrala prioriteringarna har inletts och gemensamma arbetsgrupper för att strukturera arbetet med de nödvändiga reformerna har inrättats. Man har ännu inte inrättat ett nationellt råd för europeisk integration för att främja delaktighet och samla alla aktörer kring reformprocessen. En konstruktiv och hållbar dialog mellan regeringen och oppositionen är avgörande för att reformerna ska vara hållbara.

Parlamentet har i samförstånd antagit en resolution om den europeiska integrationen. Det har vidare antagit ett antal rättsliga åtgärder som är relevanta för EU-integrationen, främst rörande kampen mot korruption och organiserad brottslighet, och har också röstat om utnämningar inom domstolsväsendet. Insynen i lagstiftningsförfarandet har förbättrats. Det spända politiska klimatet har påverkat parlamentets arbete, och oppositionen har ofta uteblivit från, och sedan juli bojkottat, allt parlamentariskt arbete. Både regeringen och oppositionen måste se till att den politiska debatten huvudsakligen äger rum i parlamentet. Regeringen måste se till att oppositionen kan utöva sin demokratiska kontrollfunktion fullt ut. Samtidigt måste även oppositionen delta på ett konstruktivt sätt i de demokratiska processerna.

Reformen av den offentliga förvaltningen har gått framåt, särskilt i och med ikraftträdandet av förvaltningslagen, antagandet av relevant genomförandelagstiftning och åtgärder för att förbättra rekryteringsförfarandena. Genomförandet måste ske med sikte på att stärka avpolitiseringen, ansvarighetsskyldigheten och den yrkesmässiga standarden inom  den offentliga förvaltningen. Lagen om administrativa förfaranden måste slutbehandlas och antas i enlighet med EU:s normer. Åtgärder måste vidtas för att stärka de oberoende institutionernas oberoende och resultat.

Albanien har vidtagit ytterligare åtgärder för att reformera rättsväsendet genom att samarbeta med Venedigkommissionen i syfte att stärka rättsväsendets oberoende, ansvarsskyldighet och professionalism och genom att inleda utarbetandet av strategin för reformer av rättsväsendet 2014–2020. Några åtgärder har vidtagits för att förbättra ansvarigheten och insynen i rättsväsendet, bland annat genom ändringar av den lagstiftning som reglerar immuniteten för domare och åklagare. Disciplinära förfaranden mot domare har lett till ett antal påföljder. De administrativa domstolarna har inlett sin verksamhet, även om de ännu inte är fullt fungerande. I lagen om det högsta juridiska rådet har ändringar införts som syftar till att förbättra dess funktion. Det har emellertid framförts farhågor om det skyndsamma antagandet av ändringarna utan deltagande av och samråd med alla berörda aktörer. Många brister kvarstår och det finns en allmän medvetenhet om att en djupgående reform av domstolsväsendet måste genomföras omgående. Det måste göras ytterligare betydande ansträngningar för att trygga rättsväsendets oberoende, effektivitet och ansvarsskyldighet, bland annat genom ändringar av konstitutionen. Albanien måste med kraft fortsätta denna process och samarbeta konstruktivt med alla berörda parter, inbegripet att fortsätta samarbetet med Venedigkommissionen. Det krävs beslutsamma åtgärder för att stärka systemet för disciplinära åtgärder för domare, åklagare och advokater samt ytterligare förbättra domstolarnas effektivitet.

Regeringen har visat politisk vilja att agera beslutsamt för att förebygga och bekämpa korruption. Den rättsliga ramen har stärkts och den politiska samordningen och kontrollen på central nivå har förbättrats. En nationell samordnare mot korruption har utsetts och ett antikorruptionsnätverk med kontaktpunkter i samtliga fackministerier har inrättats. Korruptionen är dock fortfarande allmänt utbredd på många områden, inbegripet inom rättsväsendet och de brottsbekämpande organen, och utgör fortfarande ett särskilt allvarligt problem. Albanien måste vidta åtgärder för att stärka den rättsliga ramen och anta strategin mot korruption för 2014–2020 med tillhörande handlingsplaner. Det interinstitutionella samarbetet måste förbättras och befintliga hinder för förebyggande utredningar undanröjas. Albanien kommer också att behöva förbättra sina resultat när det gäller utredningar, åtal och fällande domar i korruptionsmål, särskilt på hög nivå.

I kampen mot organiserad brottslighet syns en positiv utveckling på en rad områden, med en intensifierad brottsbekämpande verksamhet, bland annat i fråga om narkotikabeslag, narkotikarelaterad brottslighet, ekonomisk brottslighet och människohandel. Myndigheterna har särskilt vidtagit betydande åtgärder för att bekämpa odling av och olaglig handel med cannabis, som fortfarande är ett allvarligt problem, framför allt genom en omfattande polisinsats i byn Lazarat och i den norra delen av landet. Det internationella samarbetet har stärkts. Insatserna i kampen mot organiserad brottslighet måste dock intensifieras. Samarbetet mellan de brottsbekämpande institutionerna bör förbättras ytterligare och de rättsliga hinder som påverkar utredningarnas effektivitet bör undanröjas. Albanien behöver hållbara insatser, i kombination med förebyggande och systematiska ekonomiska utredningar och en konsekvent kontroll av efterlevnaden av lagstiftningen, för att motverka alla former av brottslig verksamhet, inbegripet penningtvätt, människohandel och narkotikahandel. Albanien bör fortsätta att agera kraftfullt mot odlingen av cannabis. Bekämpning av organiserad brottslighet och korruption är grundläggande för att motverka kriminell infiltration av det politiska, rättsliga och ekonomiska systemet.

När det gäller de grundläggande rättigheterna har mötes- och förenings-, tanke-, samvets- och religionsfriheten i allmänhet fortsatt respekterats. Samarbetet mellan de statliga myndigheterna och det civila samhällets organisationer när det gäller rättigheter för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer) har förbättrats. Den rättsliga ramen för personer med funktionsnedsättning har reviderats. Dess genomförande måste garanteras. Könsdiskriminerande bestämmelser i lagstiftningen måste avlägsnas, den institutionella kapaciteten för skydd av barn bör stärkas och problemet med barns tvångsarbete bör åtgärdas. En handlingsplan för barns rättigheter har antagits. Albanien måste rikta in sig på att genomföra åtgärder för att förbättra integreringen av romer och skydda utsatta grupper. Skyddet av immateriella rättigheter måste stärkas ytterligare, bland annat genom en översyn av 2012 års reformstrategi för ägande och en förstärkning av säkerheten i fråga om äganderätten. När det gäller yttrande- och mediefriheten har regeringen underlåtit att handla i enlighet fastställda prioriteringar. Myndigheten för audiovisuella medier måste få tillbaka sina lagstadgade uppgifter och dess oberoende måste garanteras i praktiken. Den otillåtna användningen av frekvenser som flera programföretag ägnar sig åt är fortfarande ett problem.

Albaniens positiva engagemang för regionalt samarbete och goda grannförbindelser är fortfarande av största vikt.

När det gäller de ekonomiska kriterierna har Albanien gjort ytterligare några framsteg mot att bli en fungerande marknadsekonomi. Albanien bör kunna hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen på medellång sikt, förutsatt att landet ytterligare påskyndar sina strukturreformer.

Albanien har bibehållit sin makroekonomiska stabilitet, gjort framsteg med betalningar av förfallna skulder och vidtagit åtgärder för att förbättra skatteförvaltningen och skatteuppbörden. Den ekonomiska tillväxten har emellertid ytterligare avtagit och underskottet i bytesbalansen är fortfarande stort, vilket återspeglar landets svaga konkurrenskraft. Budgetunderskottet låg över målnivån 2013 och den stora offentliga skulden ökade ytterligare, vilket begränsar det finanspolitiska manöverutrymmet. Inflationen har förblivit låg, vilket gjort det möjligt att fortsätta de penningpolitiska lättnaderna, men till följd av den höga nivån på nödlidande lån i affärsbankerna har detta inte lett till kredittillväxt. Arbetslösheten är hög och den informella ekonomin är fortfarande omfattande.

Albanien bör fortsätta budgetkonsolideringen i syfte att minska statsskulden, samtidigt som landet bevarar utrymmet för utgifter som gynnar tillväxt. Man bör reformera energisektorn och gå vidare med genomförandet av pensions- respektive skatteförvaltningsreformerna för att minska riskerna för de offentliga finanserna. Bankernas utlåning och kredittillväxt måste stödjas genom fortlöpande betalning av statliga utestående skulder till företag och genom att åtgärda nödlidande lån. Hindren för utveckling av den privata sektorn bör undanröjas genom att förbättra företagsklimatet, vilket kännetecknas av brister i tillämpningen av rättsstatsprincipen, brister i regelverket och osäkerhet om äganderätten. Att skapa ett gynnsamt klimat för privata investeringar, särskilt utländska direktinvesteringar, är av avgörande betydelse för diversifieringen av den smala produktionsbasen. Utbildningen bör förbättras ytterligare i syfte att åtgärda kompetensglappet på arbetsmarknaden och öka anställbarheten.

Genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet, som trädde i kraft i april 2009, fortsatte på det hela taget smidigt. Albanien har fortsatt att anpassa sin lagstiftning till EU:s krav på ett antal områden och därigenom förbättrat sin förmåga att fullgöra de skyldigheter som följer av ett medlemskap. En ny nationell plan för EU-integrationen för 2014–2020 har antagits. De konkreta förbättringarna har emellertid varit måttliga på de flesta områden. Albanien kommer att behöva göra betydande ansträngningar för att förbättra sina förberedelser för att genomföra EU:s regelverk. Det krävs ytterligare ansträngningar för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter. Lösningen av tvisten mellan regeringen och kraftbolaget CEZ har bidragit till att bana väg för ytterligare reformer inom energisektorn. Att intensifiera insatserna på detta område, även när det gäller diversifieringen av energikällor och elmarknadens funktion, är en förutsättning för ekonomisk utveckling. Albanien kommer också att behöva stärka miljöskyddet och åtgärda de brister som konstaterats på områdena transport, livsmedelssäkerhet samt konsumentskydd och hälsoskydd. Den administrativa kapaciteten och yrkesmässiga standarden hos de organ som ansvarar för att genomföra EU:s regelverk måste stärkas och tillsynsorganens oberoende skyddas. Att förbättra insynen och ansvarsskyldigheten, särskilt när det gäller offentlig upphandling och förvaltning av offentliga finanser, är av största vikt.

Bosnien och Hercegovina

Landet har även denna gång gjort mycket begränsade framsteg vad gäller de politiska kriterierna. Det har inte skett några påtagliga framsteg när det gäller att upprätta funktionella och hållbara institutioner. Den parlamentariska församlingen i Bosnien och Hercegovina har likaså gjort mycket begränsade framsteg med att anta EU-relaterad lagstiftning. Politiska och etniska tvister har haft en betydande negativ inverkan på det arbete som utförs i församlingarna på stats- och federationsnivå.

Samarbetet med det civila samhället på stats-, entitets- och kantonsnivå är fortfarande svagt. De sociala protester som ägde rum i början av 2014 visar vikten av att alla regeringar prioriterar att tillgodose befolkningens socioekonomiska behov, särskilt när det gäller att ta itu med den mycket höga ungdomsarbetslösheten och hjälpa behövande personer, även efter de kraftiga översvämningarna i maj.

Mot bakgrund av det politiska klimatet har mycket begränsade framsteg gjorts när det gäller att reformera den offentliga förvaltningen och förbättra dess förmåga att uppfylla kraven för EU-integration. Uppsplittringen av det rättsligt-administrativa ramverket på olika nivåer av förvaltningen utgör fortfarande en källa till allvarlig oro, eftersom den i hög grad påverkar funktionen hos systemet för offentliga tjänster. En ny strategi för reformerna av den offentliga förvaltningen efter 2014 måste utvecklas. De nödvändiga reformerna av förvaltningen av de offentliga finanserna måste behandlas på ett övergripande sätt.

I fråga om reformerna av rättsväsendet gjordes få framsteg. Den strukturerade dialogen om rättsliga frågor är fortfarande en viktig plattform för att uppnå konsensus om reformer av rättsväsendet och den har ytterligare utvidgats till andra frågor som rör rättsstatsprincipen. Reformen av domstolsväsendet på statlig nivå måste genomföras så snart som möjligt. Bristen på mänskliga resurser på alla nivåer för att ta itu med eftersläpningen i fråga om mål rörande krigsförbrytelser har delvis avhjälpts. För att uppnå hållbarhet krävs dock gedigen planering och lämpligt stöd från de behöriga inhemska myndigheterna. Domstolsväsendet måste ytterligare förstärkas genom införande av disciplinära verktyg och lämpliga bestämmelser rörande intressekonflikter.

Det har gjorts få framsteg i reformarbetet för att minska korruptionen, som fortsätter att påverka hela den offentliga sektorn. Problemet är störst i samband med tillhandahållandet av tjänster och tillgång till sysselsättning. Favoritismen inom politiska nätverk är utbredd och påverkar alla förvaltningsnivåer. Utredningen och lagföringen i uppmärksammade mål är fortfarande otillräcklig och det totala antalet effektiva utredningar, åtal och fällande domar är lågt. Det finns ringa politisk vilja att gå från ord till handling när det gäller korruption, inbegripet utredningar och fällande domar i uppmärksammade mål. I kampen mot organiserad brottslighet har det överlag bara gjorts begränsade framsteg. Den organiserade brottsligheten utgör fortfarande ett allvarligt problem trots vissa framgångsrika gemensamma insatser, bland annat genom nära samordning med grannländerna. Bekämpning av organiserad brottslighet och korruption är grundläggande för att motverka kriminell infiltration av de politiska, rättsliga och ekonomiska systemen.

Den rättsliga och institutionella ramen för respekten för de mänskliga rättigheterna har upprättats och de viktigaste delarna av internationella lagar rörande mänskliga rättigheter har införlivats med rättssystemet. De ökade politiska och ekonomiska påtryckningarna på medierna samt trakasserier av och hot mot journalister och redaktörer utgör källor till allvarlig oro. Det behövs ytterligare insatser för att göra skolorna mer inkluderande och få ett slut på den fortsatta segregeringen i form av ”två skolor under ett tak” i federationen. Fall av hatpropaganda, våld och diskriminering mot homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer) måste förebyggas och utredas. Mycket goda framsteg har gjorts när det gäller att tillgodose bostadsbehoven för romer, men insatserna när det gäller deras utbildning, hälsa och sysselsättning behöver stärkas. När det gäller flyktingar och internflyktingar måste det sörjas för ett reellt genomförande av den reviderade strategin, särskilt beträffande dess socioekonomiska aspekter. Bosnien och Hercegovina har fortsatt att aktivt delta i det regionala samarbetet och att upprätthålla goda grannförbindelser.

Vad gäller de ekonomiska kriterierna har Bosnien och Hercegovina gjort få framsteg med att bli en fungerande marknadsekonomi. Det behövs betydande insatser för att avhjälpa de kvarstående strukturella svagheterna för att landet ska kunna hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom EU på lång sikt.

En blygsam återhämtning har skett när det gäller den ekonomiska tillväxten, och underskottet i bytesbalansen har minskat trots de ihållande externa obalanserna. Återhämtningen är fortfarande bräcklig till följd av svag inhemsk efterfrågan och en smal produktionsbas. De kraftiga översvämningarna under våren förväntas förvärra den ekonomiska och finanspolitiska situationen på kort sikt. Ansträngningar har gjorts för att förbättra den finanspolitiska samordningen i federationen och uppbörden av indirekta skatter.

Bosnien och Hercegovina bör omgående vidta ytterligare åtgärder för att upprätthålla budgetdisciplinen. Dessutom krävs åtgärder för att minska den betydande statliga närvaron i ekonomin samt minska nivån på de offentliga utgifterna och förbättra deras sammansättning och inriktning. Ineffektiviteten i offentliga företag bör också åtgärdas på ett ändamålsenligt sätt. Bättre samordning mellan och inom entiteterna skulle avsevärt underlätta och förbättra utformningen av den ekonomiska politiken. De stora obalanserna på arbetsmarknaden, som återspeglas i den ihållande höga arbetslösheten, särskilt bland ungdomar, och det synnerligen låga arbetskraftsdeltagandet kräver kraftfulla åtgärder för att undanröja negativa incitament för arbete och för att förbättra kvaliteten på utbildningen. Bristerna i den rättsliga miljön och företagsklimatet, bland annat den långsamma takten för verkställande av avtal och kostsamma och komplexa förfaranden för inträde på och utträde från marknaden samt den underutvecklade infrastrukturen bör åtgärdas för att stödja utvecklingen av den privata sektorn och främja investeringar, särskilt från utlandet. Den informella sektorn utgör fortfarande en stor utmaning i detta sammanhang. Den höga nivån på nödlidande lån måste också fås ner.

Liksom under fjolåret har bristen på ett verkligt politiskt stöd för EU-agendan, avsaknaden av en fungerande samordningsmekanism för EU-frågor och de interna tvisterna om behörighet resulterat i begränsade framsteg med tillnärmningen till EU:s lagstiftning och normer. Detta gäller särskilt områdena fri rörlighet för personer och arbetskraft, frihet att tillhandahålla tjänster och etableringsfrihet, fri rörlighet för varor, konsumentskydd, sysselsättning och socialpolitik, utbildning, kultur och forskning, industri och små och medelstora företag, miljö- och klimatfrågor och transporter. På ett antal områden hämmas ytterligare framsteg av bristen på landsomfattande strategier.

Få framsteg har gjorts på områdena jordbruk och landsbygdsutveckling, livsmedelssäkerhet, veterinära och fytosanitära frågor samt fiske. Bristande överensstämmelse med EU:s krav på detta område fortsätter att hindra export av varor av animaliskt ursprung till EU. För att råda bot på denna beklagliga situation krävs kraftfulla och väl samordnade ansträngningar. På skatteområdet har Bosnien och Hercegovina antagit en skatteordning för småbryggerier som är oförenlig med skyldigheterna enligt interimsavtalet, eftersom den innebär diskriminering av import av öl. Inga större framsteg har gjorts inom energisektorn på grund av den administrativa strukturens komplexitet, tvister om behörighet mellan den statliga nivån och entiteterna och bristande politisk vilja. Detta har bland annat lett till ett allvarligt och ihållande åsidosättande av landets skyldigheter enligt fördraget om energigemenskapen när det gäller gasområdet. Detta måste åtgärdas omedelbart. Framsteg kan rapporteras bland annat i fråga om den inre marknaden, med antagandet av lagen om offentlig upphandling, som gör det möjligt för landet att anpassa sig till EU-direktiven från 2004. Samarbetet mellan statistikorgan på entitets- respektive statsnivå har förbättrats, särskilt i samband med folk- och bostadsräkningen.

Kosovo

När det gäller de politiska kriterierna har Kosovos politiska dagordning under det senaste året präglats av lokala och allmänna val och deras följder. De allmänna valen i juni var öppna och välorganiserade. Valdagen förlöpte utan större incidenter och väljarna röstade fritt i hela Kosovo, inbegripet i de fyra nordliga kommunerna. Genom valen konsoliderades de framsteg som gjordes i de lokala valen i slutet av 2013. I båda fallen förbättrades valprocessen. Det förekom färre fall av valfusk än i valet 2010, och de hanterades effektivt. Ett betydande antal av målen från 2010 är fortfarande under behandling i domstol. Kosovo har ännu inte följt de rekommendationer som lämnats av valövervakningsuppdragen och experter. I dessa ingår att anta en övergripande vallag och förbättra röstlängdernas tillförlitlighet. Kosovo måste genom valreformer se till att den rättsliga ramen för val motsvarar bästa praxis i EU. I detta hänseende kan Kosovo ha hjälp av sitt nyförvärvade medlemskap i Venedigkommissionen.

Ett bakslag är att det nya parlamentets mandatperiod inte kunde inledas smidigt och i rätt tid. Den nya regeringen och parlamentet måste ingjuta ny kraft i Kosovos reformagenda. Båda institutionerna måste bygga på det befintliga politiska samförståndet om EU-integration i Kosovo. Kosovos regering har visat sin kapacitet att samordna sin agenda för EU-integration, särskilt när det gäller förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal. Kosovos förhandlare har, med hjälp av expertkunskap inom olika avdelningar och institutioner, gjort betydande ansträngningar i sin granskning av den föreslagna texten och analys av dess eventuella verkningar. Detta är ett uttryck för en god förståelse av konsekvenserna av de åtaganden som gjorts.

För att genomföra och fullgöra skyldigheterna inom ramen för det framtida stabiliserings- och associeringsavtalet måste Kosovos regering och parlament fokusera på genomförandet av lagstiftning och politik. I utarbetandet av lagstiftning och politik måste man på ett realistiskt sätt beakta de resurser som krävs. Den nya valperioden utgör ett tillfälle att förbättra övervakningen av den verkställande makten och lagstiftningsprocessen. Parlamentets roll i övervakningen av oberoende institutioner och tillsynsmyndigheter måste stärkas. Oberoendet för dessa organ måste upprätthållas och utnämningarna till dem måste ske utan dröjsmål, på grundval av ett rättvist och politiskt oberoende urvalsförfarande med objektiva kriterier.

Det goda samarbetet med EU:s rättsstatsuppdrag, Eulex, har fortsatt. Kosovos myndigheter har gjort ett betydande politiskt åtagande om att förlänga uppdragets mandat och gått med på att inrätta en specialiserad domstol för att avkunna domar utifrån resultaten av den särskilda utredningsgruppens arbete. För att slutföra denna process måste Kosovo anta nödvändiga ändringar i sin lagstiftning och konstitution. De rättsliga myndigheterna har väl klarat av de strukturella utmaningarna, bland annat den heltäckande reform av rättsväsendet som antogs 2013 och processen för överföring av vissa Eulex funktioner till de lokala myndigheterna. Den strukturerade dialogen om rättsstatsprincipen har fortsatt att stödja denna process. Eftersläpningen av ärenden och säkerställandet av en opartisk och oberoende rättskipning är fortfarande en utmaning. Kosovos rättsliga myndigheter måste på ett proaktivt sätt fullfölja åtal på grundval av tillåtligt bevismaterial,  och snabbt utfärda välmotiverade domar, oberoende av den rådande offentliga eller politiska opinionen.

När det gäller kampen mot korruption och organiserad brottslighet har antalet utredningar av narkotikarelaterade brott ökat och vissa grupper som bedrivit människohandel upplösts.  Kosovo befinner sig dock i ett tidigt skede i kampen mot organiserad brottslighet och korruption, och de faktiska fällande domarna och narkotikabeslagen är få. De brottsbekämpande organen är ovilliga att inleda ekonomiska utredningar och antalet fall av frysning och förverkande av tillgångar som begärts av rättsväsendet och verkställts av polisen är fortfarande litet. Hot mot vittnen är fortfarande ett stort problem. Den nya regeringen och det nya parlamentet måste visa nolltolerans mot korruption och organiserad brottslighet samt en tydlig politisk vilja i kampen mot korruption och organiserad brottslighet. Kosovos politiska skikt måste visa sin beredvillighet att godta resultatet av oberoende rättsliga processer. Att bekämpa organiserad brottslighet och korruption är grundläggande för att motverka kriminell infiltration av de politiska, rättsliga och ekonomiska systemen.

Genomförandet av strategin (2010–2013) och handlingsplanen (2012–2014) för reformerna av den offentliga förvaltningen har varit en stor utmaning för Kosovo, och resultaten har varit mycket begränsade. Med utgångspunkt i ett seriöst politiskt engagemang måste Kosovo införa ett realistiskt strategiskt ramverk för beslutsfattande och utarbetande av lagstiftning samt det praktiska genomförandet av reformer. Man bör prioritera att fullborda den rättsliga ramen för den offentliga förvaltningen, se till att den är politiskt oberoende och genomföra prestationsbedömningar av civilförvaltningen. Kosovo måste anta en lag om allmänna administrativa förfaranden, vilket är avgörande för utvecklingen av ett företagsvänligt klimat. Vissa regler och bestämmelser för förvaltningen av de offentliga finanserna har införts, men Kosovo bör ställa upp en mer heltäckande strategi för reformer på detta område. Kosovo måste se till att reformerna genomförs och förbättra uppföljningen av riksrevisorns rapporter.

De mänskliga och grundläggande rättigheterna är det hela taget fortsatt garanterade i lag i Kosovo. Den oberoende mediekommissionen är ånyo fullt fungerande. De personer som begick våldshandlingar riktade mot tidningen Kosovo 2.0 fick villkorliga domar. Hoten och angreppen mot hbti-aktivister och journalister har fortsatt, vilket utgör ett allvarligt problem. Villkor för yttrande- och mediefriheten måste upprättas. Rätten till egendom måste tillämpas i praktiken, inbegripet kvinnors tillgång till ärvd egendom. Kosovo måste strömlinjeforma sitt institutionella system för skyddet av de mänskliga rättigheterna. Ansvarsområdena är oklara, vilket hindrar genomförandet av lagstiftningen och övervakningen.

Mark har upplåtits till några romska familjer som är internflyktingar och bor i läger i Montenegro. Huvudbyggnaden i lägret för romer i Leposaviq/Leposavić har stängts. Rådet för genomförande och övervakning har arbetat för ett bättre skydd av det kulturella och religiösa arvet. Kosovo måste emellertid öka sina ansträngningar för att säkerställa genomförandet av ramarna för lagstiftningen och politiken, däribland handlingsplanen för integrering av de romska, ashkaliska och egyptiska folkgrupperna. Säkerhetsrelaterade incidenter och brott riktade mot personer som tillhör minoriteter och deras egendom måste utredas och lagföras noggrant och skyndsamt. Lagarna om staden Prizrens historiska centrum och byn Velika Hoča/Hoçë e Madhe måste genomföras. Situationen när det gäller lagen om Velika Hoča/Hoçë e Madhe är särskilt oroande eftersom inga framsteg i genomförandet har gjorts, trots ett kommunalt beslut i februari 2013 om att gå vidare och föreskrifter från ministeriet för miljö och fysisk planering. Kraftfulla åtgärder krävs för att förhindra olaglig bebyggelse och rivning av kulturminnen.

När det gäller regionalt samarbete har Kosovo gjort ytterligare framsteg och ingått ytterligare bilaterala samarbetsavtal med flera grannländer.

När det gäller normaliseringen av förbindelserna med Serbien har Kosovo fortsatt sitt engagemang för dialogen och genomförandet av det första avtalet om principerna för en normalisering av förbindelserna från april 2013 och andra avtal som ingåtts inom ramen för dialogen. Detta har lett till ett antal oåterkalleliga förändringar på fältet: lokala val och parlamentsval har hållits i hela Kosovo för första gången och avvecklingen av den serbiska polisen och de serbiska rättsliga strukturerna har gått betydligt framåt. En varaktig lösning för Kosovos integration i den sydösteuropeiska samarbetsprocessen (SEECP) har godkänts. Även om det inte har hållits några möten på hög nivå sedan förtida val utlystes i Kosovo har arbetet fortsatt på teknisk nivå, med framsteg i fråga om tulluppbörd, integrerad gränsförvaltning, energi och telekommunikation.

Framstegen i genomförandet av dialogen har dock överlag mattats av. Förtida allmänna val har hållits i både Serbien och Kosovo. Det är viktigt att högnivådialogen återupptas. Det är också väsentligt att båda sidor fortsätter att till fullo delta i genomförandet av alla befintliga avtal i en positiv anda. Ytterligare framsteg bör gradvis leda till en övergripande normalisering av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo i form av ett juridiskt bindande avtal före slutförandet av Serbiens anslutningsförhandlingar, med målet att både Serbien och Kosovo fullt ut ska kunna utöva sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter.

När det gäller de ekonomiska kriterierna har Kosovo gjort begränsade framsteg i riktning mot att bli en fungerande marknadsekonomi. För att landet ska kunna hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom EU på lång sikt behövs det betydande ansträngningar för att avhjälpa de kvarstående strukturella svagheterna. 

Den ekonomiska tillväxten förblev positiv och låg på 3,4 %, men detta har inte lett inte till några förbättringar i förhållandena på arbetsmarknaden. Stora externa obalanser kvarstår trots en viss minskning av underskottet i handelsbalansen. Den makroekonomiska stabiliteten har i stort sett bevarats trots betydande tillfälliga ökningar av de löpande utgifterna, särskilt för löner och pensioner. Sådan praxis försämrar öppenheten, förutsägbarheten och trovärdigheten inom finanspolitiken, komplicerar den finanspolitiska planeringen och ändrar sammansättningen av utgifterna i riktning mot mindre tillväxtfrämjande utgifter.

Det är synnerligen viktigt att den finanspolitiska planeringen stärks och att den finanspolitiska regeln genomförs. Dessutom bör beslut om stora infrastrukturprojekt, till exempel inom transportsektorn, bygga på grundliga kostnadsnyttoanalyser för att maximera de ekonomiska fördelarna. Mot bakgrund av den ihållande och mycket höga arbetslösheten bör ansträngningar göras för att främja en utveckling av den privata sektorn genom förbättringar av företagsklimatet. I detta syfte bör hinder som hänger samman med svag administrativ kapacitet, svårigheter att få tillgång till finansiering samt långdragna och komplicerade privatiseringsförfaranden åtgärdas så snart som möjligt. Kosovo måste sörja för ett väl fungerande rätts- och domstolsväsen, förbättra efterlevnaden av avtal och på ett verkningsfullt sätt minska dröjsmålen i domstolarna. Den ekonomiska statistiken måste förbättras.

I fråga om anpassningen till EU:s lagstiftning och normer har Kosovos institutioner visat sin kapacitet att uppnå resultat med de politiska prioriteringarna, t.ex. förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal, dialogen om viseringsliberalisering och dialogen med Serbien. Detta har man uppnått tack vare ett starkt politiskt engagemang. Resultatet på andra prioriterade områden har varit mer ojämnt. Den grundläggande rättsliga ramen för kapitalrörelser finns kvar, men hindren för utlänningars köp av fast egendom kvarstår. På området konkurrens uppvisar Kosovo begränsade resultat, vilket beror på en synnerligen svag övervakning av verksamhet som strider mot konkurrensregler och av statligt stöd. Kosovo måste se till att konkurrensmyndigheterna är effektiva och oberoende. Lagen om offentlig upphandling har ändrats så att det införs förmånsbehandling för lokala producenter. Dessa förmåner måste avskaffas inom fem år efter att stabiliserings- och associeringsavtalet träder i kraft.

Det har skett en stadig förbättring av Kosovos energiförsörjning, och strömavbrott är numera sällsynta. En explosion i kraftverket Kosovo A visade dock systemets bräcklighet. Kosovo måste mer aktivt förbereda en avveckling av detta kraftverk. Det har gjorts goda framsteg inom jordbruk och livsmedelssäkerhet, trots knappa resurser. Överföringen av inspektörer till den centrala myndigheten måste slutföras skyndsamt. Detta är avgörande för efterlevnaden av livsmedelsnormerna och de veterinära normerna, som är viktiga för handeln inom ramen för stabiliserings- och associeringsavtalet. Bristen på intresse för miljön har blivit ett allvarligt problem för folkhälsan och livskvaliteten i Kosovo.

Turkiet

När det gäller de politiska kriterierna kännetecknades även detta år av stora kontraster.

Å ena sidan fortsatte genomförandet av de reformer som antagits under tidigare år. Man har antagit och genomfört flera åtgärder inom ramen för det tredje och det fjärde reformpaketet för rättsväsendet, liksom åtgärder som aviserades i det demokratiseringspaket som lades fram i september 2013. Genom dessa åtgärder sänktes bland annat tröskelvärdet för budgetstöd till politiska partier, tilläts politisk verksamhet på andra språk och dialekter än turkiska och infördes bestämmelser om privat undervisning i andra språk och dialekter än turkiska. Antagandet i mars av en handlingsplan om förebyggande av kränkningar av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna var ett viktigt steg för anpassningen av Turkiets lagstiftning och praxis med rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen). Författningsdomstolen har fortsatt att tillämpa förfarandet enligt vilket enskilda kan väcka talan. Den tog ett antal viktiga beslut som stärker skyddet av de grundläggande rättigheterna i landet och visar motståndskraften hos landets konstitutionella system.

I juni antog det turkiska parlamentet en lag för att ”få en solidare rättslig grund för konfliktlösningsprocessen”, som syftar till en lösning på den kurdiska frågan. Lagen antogs med brett stöd över partigränserna. Den innehåller åtgärder för att bekämpa terrorism, stärka social integration, återintegrera dem som lämnar Kurdistans arbetarparti (PKK) och lägger ned sina vapen, och förbereda den allmänna opinionen för tidigare kombattanters återvändande. Lagen stärker grunden för konfliktlösningsprocessen och bidrar till stabilitet och skydd av de mänskliga rättigheterna i Turkiet.

I september lade ministeriet för EU-frågor fram en EU-strategi som är avsedd att stärka Turkiets anslutningsprocess. Strategin bygger på följande tre pelare: politiska reformer, socioekonomisk omvandling inom ramen för anslutningsprocessen och en kommunikationsstrategi. Den väntas följas upp genom handlingsplaner med konkreta åtgärder och tidsplaner.

Å andra sidan har regeringens reaktion på anklagelserna om korruption riktade mot högt uppsatta personer, däribland medlemmar av regeringen och deras familjer, gett anledning till allvarlig oro över rättsväsendets oberoende och rättsstatsprincipen. Regeringens reaktion bestod bland annat i ändringar av lagen om Högsta rådet för domare och åklagare och många efterföljande omplaceringar och uppsägningar av domare och åklagare, samt omplaceringar, uppsägningar, eller till och med gripanden, av ett stort antal poliser. Detta har lett till farhågor när det gäller domstolsväsendets och polisens operativa kapacitet och kastar allvarliga tvivel över deras förmåga att genomföra utredningarna av påstådd korruption på ett icke-diskriminerande, öppet och opartiskt sätt. Författningsdomstolen förklarade ett antal bestämmelser i lagen om Högsta rådet för domare och åklagare författningsstridiga, varefter parlamentet ändrade lagstiftningen och återinförde de tidigare bestämmelserna.

Denna utveckling har också lett till en ökad polarisering inom det politiska spektrumet. Flera rättsakter som föreslagits av den styrande majoriteten, bland annat rörande grundläggande frågor för den turkiska demokratin antogs utan egentlig parlamentarisk debatt eller samråd med intressenter och det civila samhället. Den övergripande beslutsprocessen, både nationellt och lokalt, bör innefatta mer strukturellt och systematiskt samråd med det civila samhället. Det är viktigt att reformera dagens rättsliga klimat så att det i högre grad gynnar en vidare framväxt av organisationer i det civila samhället i allmänhet.

På området yttrandefrihet fortsatte den breda offentliga debatten om frågor som tidigare ansetts känsliga, t.ex. den kurdiska och den armeniska frågan. Ett antal bestämmelser i Turkiets rättsliga ram och domarkårens tolkning av dessa hämmar alltjämt yttrandefriheten, bland annat mediernas frihet. Ändringar av internetlagen begränsar yttrandefriheten på internet. Totalförbuden mot användning av YouTube och Twitter har gett anledning till allvarlig oro. Dessa förbud har senare förklarats författningsstridiga av författningsdomstolen. Statliga tjänstemän har fortsatt att göra uttalanden som har uppfattats som hot mot medierna. I kombination med ägandestrukturen hos de turkiska medierna har detta lett till omfattande självcensur i medierna och journalister har sagt upp sig eller avskedats.

Den turkiska lagstiftningen rörande rätten till mötesfrihet fokuserar mer på om en demonstration är laglig än på dess fredliga karaktär, och de brottsbekämpande myndigheternas tillämpning av lagstiftningen måste anpassas till europeiska normer. Lagstiftningen om en nämnd för övervakning av brottsbekämpningen som ett oberoende tillsynsorgan för polisbrott måste antas.

Strafflagstiftningens otydliga definition av medlemskap i en väpnad organisation ger fortsatt upphov till många gripanden och åtal. I frågor rörande tro och vapenvägran har en rättslig ram som är förenlig med Europakonventionen ännu inte införts. Betydande ansträngningar behövs för att i praktiken garantera rättigheterna för kvinnor och barn samt homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer). Våld i hemmet, sporadiska ”hedersrelaterade” mord och tvångsäktenskap i tidig ålder utgör fortfarande en källa till allvarlig oro. Turkiet måste säkerställa full respekt för all äganderätt, även för andra religiösa samfund än muslimska.

Dessa brister måste rättas till och myndigheterna måste öka sina ansträngningar att skydda övriga grundläggande fri- och rättigheter så att alla medborgare utan hinder kan utöva sina rättigheter.

Undertecknandet av återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet den 16 december 2013, parallellt med inledandet av dialogen om viseringsliberalisering, har skapat en ny dynamik i förbindelserna mellan EU och Turkiet. Avtalet om återtagande trädde i kraft den 1 oktober 2014, och den första rapporten om Turkiets framsteg inom ramen för färdplanen för viseringsliberalisering kommer att offentliggöras den 20 oktober 2014. Det är viktigt att gå framåt i dessa två processer. Det är avgörande att avtalet genomförs till fullo och på ett verkningsfullt sätt i förhållande till samtliga medlemsstater.

När det gäller kampen mot organiserad brottslighet har Turkiet förbättrat sitt program för att motverka finansiering av terrorism, konsoliderat sitt nätverk av enheter för vittnesskydd och omorganiserat ansvarsområdena i bekämpningen av människohandel. De omfattande omplaceringarna av poliser har lett till farhågor med tanke på deras inverkan på den operativa kapaciteten hos viktiga polisenheter som deltar i bekämpning av organiserad brottslighet. Bekämpning av organiserad brottslighet och korruption är grundläggande för att motverka olagligt inflytande från kriminella grupper på de politiska, rättsliga och ekonomiska systemen.

I fråga om utrikespolitiken fortsätter Turkiet att spela en viktig roll i sitt närområde. Landet har spelat en särskilt viktig roll i Syrienkonflikten, genom att kraftfullt och upprepade gånger fördöma den syriska regimens våld mot civila, stödja framväxten av en mer enad opposition och tillhandahålla viktigt humanitärt bistånd till över en miljon syrier som har flytt från sitt land. Turkiet har också fortsatt att erbjuda praktiskt stöd till E3+3-samtalen med Iran. En solid grund har lagts för den europeiska energitryggheten i och med antagandet av de slutliga investeringsbesluten för genomförandet av de tre projekten inom ramen för den södra gaskorridoren. Den regelbundna politiska dialogen mellan EU och Turkiet har fortsatt och omfattar både internationella frågor av gemensamt intresse, t.ex. Mellanöstern och Centralasien, och globala problem såsom terrorism, utländska kombattanter och icke-spridning. Turkiet har fortsatt sitt politiska engagemang på västra Balkan, bl.a. genom att aktivt delta i den sydösteuropeiska samarbetsprocessen och genom sitt bidrag till EU-ledda militära och polisiära uppdrag och rättstatsuppdrag. Mot bakgrund av de allvarliga utmaningar som håller på att uppstå i Turkiets grannländer bör dialogen med EU ytterligare intensifieras och anpassningen till EU:s ståndpunkter förbättras.

Turkiet har stött återupptagandet av fullvärdiga förhandlingar mellan ledarna för båda befolkningsgrupperna på Cypern under ledning av FN:s generalsekreterare. Turkiet och Grekland stödde de båda chefsförhandlarnas ömsesidiga besök i Ankara och Aten i samband med de pågående förhandlingarna.

Turkiet har dock fortsatt att göra uttalanden där man ifrågasätter Republiken Cyperns rätt att utnyttja kolväteresurserna i Cyperns exklusiva ekonomiska zon till fördel för alla cyprioter. Det förväntas att Turkiet aktivt ska stödja förhandlingarna om en rättvis, övergripande och hållbar lösning av Cypernfrågan inom FN:s ram, i enlighet med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd och i linje med de principer som ligger till grund för EU. Turkiets konkreta engagemang för en sådan övergripande lösning är av avgörande betydelse. Trots upprepade uppmaningar från rådet och kommissionen har Turkiet ännu inte fullgjort sin skyldighet att fullständigt och på ett icke-diskriminerande sätt genomföra tilläggsprotokollet till associeringsavtalet och har inte avlägsnat alla hinder för den fria rörligheten för varor, exempelvis begränsningarna när det gäller de direkta transportförbindelserna med Cypern. Inga framsteg har gjorts med en normalisering av de bilaterala förbindelserna med Republiken Cypern.

Turkiet måste göra en entydig utfästelse om goda förbindelser med grannländerna och om fredlig tvistlösning i enlighet med FN-stadgan, vid behov genom hänvändelse till Internationella domstolen. EU har i detta avseende åter uttryckt allvarlig oro och uppmanat Turkiet att undvika alla former av hot eller agerande som direkt riktar sig mot en medlemsstat, eller källor till friktion eller agerande som skulle kunna inverka negativt på de goda grannförbindelserna och en fredlig tvistlösning.

EU har välkomnat de fortsatta samarbetsinitiativen mellan Grekland och Turkiet för att förbättra dessa länders bilaterala förbindelser. Den senaste, 58:e omgången av sonderingssamtalen för en gränsdragning på kontinentalsockeln har ägt rum. Grekland och Cypern har inlämnat formella klagomål om allt fler upprepade kränkningar av sina territorialvatten och luftrum från Turkiets sida, däribland flygningar över grekiska öar.

Vad gäller de ekonomiska kriterierna är Turkiet en fungerande marknadsekonomi. Landet bör kunna hantera konkurrenstrycket och marknadskrafterna inom unionen på medellång sikt, förutsatt att genomförandet av de omfattande strukturreformerna påskyndas.

Efter konjunktursvackan 2012 har produktionen och sysselsättningen ökat i måttlig utsträckning. Trots detta har arbetslösheten stigit till följd av en kraftigt växande arbetskraft. Underskottet i bytesbalansen minskade något under 2014, men ligger kvar på en hög nivå. Beroendet av oförminskade inflöden av kapital gör Turkiet sårbart för förändringar i det globala risksentimentet, vilket leder till stora växelkursfluktuationer.

Trots att budgetunderskottet och statsskulden har hållits på måttliga nivåer, kräver de fortsatta budgetöverskridandena på utgiftssidan en förstärkning av den finanspolitiska ramen. Finanspolitiken bör bidra till att höja det nationella sparandet överlag med tanke på behovet av att minska underskottet i bytesbalansen. Med tanke på att inflationen har visat en uppåtgående tendens och ytterligare avviker från centralbankens mål måste penningpolitiken vara stramare och tydligt inriktad på prisstabilitet. Trots vissa framsteg när det gäller privatisering och liberalisering av elmarknaden, är det viktigt att de strukturella reformerna påskyndas på bred basis för att marknaderna för varor, tjänster och arbetskraft ska fungera bättre. Dessa reformer bör inbegripa ytterligare förbättringar av domstolsväsendet och den administrativa kapaciteten, förbättrad insyn i statliga stöd och ett öppet, rättvist och konkurrenskraftigt system för offentlig upphandling.

När det gäller förmågan att fullgöra de skyldigheter som följer av ett medlemskap har Turkiet fortsatt att anpassa sig till EU:s regelverk. Under 2013 öppnades ytterligare ett förhandlingskapitel (22 – regionalpolitik och samordning av strukturinstrumenten). Framstegen har varit goda när det gäller de transeuropeiska näten. Turkiet har också vidtagit viktiga åtgärder på centrala områden inom kapitel 24, särskilt i fråga om migrations- och asylpolitik, trots den mycket stora belastning som den fortsatta flyktingkrisen innebär. Framsteg har gjorts på energiområdet (särskilt i fråga om försörjningstryggheten och den inre marknaden för elektricitet), bolagsrätt, företags- och industripolitik, statistik, vetenskap och forskning, fri rörlighet för kapital (i fråga om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism), och vid genomförandet av programmet för utveckling av landsbygden inför anslutningen.

På det hela taget har Turkiet kommit långt i sin anpassning i olika kapitel i unionens regelverk, inklusive fri rörlighet för varor, bolagsrätt, immaterialrätt, finansiella tjänster, energi, ekonomisk och monetär politik,  statistik, företags- och industripolitik, transeuropeiska nät, vetenskap och forskning, tullunionen och yttre förbindelser.

På alla områden måste ökad uppmärksamhet ägnas åt att övervaka efterlevnaden av lagstiftningen. De övergripande ansträngningarna bör fortsätta på områdena rättvisa, frihet och säkerhet, livsmedelssäkerhet, veterinära och fytosanitära frågor, miljö och klimatförändring. Ytterligare betydande framsteg krävs i fråga om domstolsväsendet och de grundläggande rättigheterna, socialpolitik och sysselsättning, särskilt på områdena arbetsrätt samt hälsa och säkerhet i arbetet. En anpassning av lagstiftningen måste eftersträvas främst inom offentlig upphandling, konkurrenspolitik, särskilt statligt stöd, och informationssamhället och medier.

[1]               COM(2012) 600 final.

[2]               COM(2013) 700 final.

*               Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

[3]               COM(2014) 330 final.

[4]               Kroatien, Serbien, Bosnien och Hercegovina och Montenegro.

[5]               ”Första avtalet om principerna för en normalisering av förbindelserna”, april 2013.

[6]               Fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster (Montenegro har uppnått öppningsriktmärket för detta kapitel och följaktligen uppmanats att lägga fram sin förhandlingsposition), konkurrenspolitik, jordbruk och landsbygdsutveckling, livsmedelssäkerhet, veterinära och fytosanitära frågor, fiske, energi, ekonomisk och monetär politik, socialpolitik och sysselsättning, regionalpolitik och samordning av strukturinstrumenten, miljö och klimatförändringar.

[7]               Fri rörlighet för kapital, offentlig upphandling, bolagsrätt, immaterialrätt, informationssamhället och medier, företags- och industripolitik, utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, finansiell kontroll.