52013PC0241

2011/0156 (COD)

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET enligt artikel 294.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om

rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn, livsmedel för speciella medicinska ändamål samt komplett kostersättning för viktkontroll

1.           Bakgrund

Överlämnande av förslaget till Europaparlamentet och rådet (dokument KOM(2011) 353 slutlig – 2011/0156 (COD)): || 24 juni 2011

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande: || 26 oktober 2011

Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen: || 14 juni 2012

Överlämnande av det ändrade förslaget: || [*]

Antagande av rådets ståndpunkt: || 22 april 2013.

*       Med beaktande av de informella diskussionerna mellan rådet och Europaparlamentet efter Europaparlamentets första behandling utarbetade kommissionen inte något ändrat förslag utan lämnade sina synpunkter på parlamentets ändringar i Communication de la Commission sur les suites données aux avis et résolutions adoptés par le Parlement eropéen lors de la session de juin 2012 (dokument SP (2012)540) som översändes till Europaparlamentet den 12 juli 2012.

2.           Syfte med kommissionens förslag

Genom förslaget ändras ramlagstiftningen om livsmedel för särskilda näringsändamål, s.k. dietlivsmedel, i direktiv 2009/39/EG[1].

Med hänsyn till de senaste decenniernas utveckling av livsmedelsmarknaden och EU:s livsmedelslagstiftning avskaffas genom förslaget till förordning det allmänna begreppet ”livsmedel för särskilda näringsändamål” från 1977, som på en förändrad marknad och med ett förändrat regelverk blivit svårt att tillämpa för berörda parter och tillsynsmyndigheterna. Genom förslaget fastställs nya allmänna bestämmelser endast för ett begränsat antal livsmedelskategorier som anses vara väsentliga för vissa utsatta befolkningsgrupper, nämligen spädbarn och småbarn samt personer under medicinsk övervakning.

I förslaget anges också att det ska upprättas en enda unionsförteckning över vissa kategorier av ämnen (t.ex. vitaminer, mineralämnen och aminosyror) som får tillsättas de livsmedelskategorier som förslaget omfattar. Denna unionsförteckning är en konsolidering av de olika förteckningar som fastställts genom olika bestämmelser som kommissionen antagit i enlighet med det befintliga regelverket för livsmedel för särskilda näringsändamål.

Förslaget är i linje med målet att åstadkomma bättre lagstiftning, eftersom särskilda regler för produkter endast bibehålls om det är nödvändigt för att skydda utsatta befolkningsgrupper och eftersom den nuvarande lagstiftningen förenklas genom att regler som har blivit överflödiga eller motsägelsefulla avskaffas och genom att de olika förteckningarna över ämnen som får tillföras dessa produkter slås ihop till en enda förteckning.

3.           Kommentarer till rådets ståndpunkt

3.1.        Allmänna kommentarer

Kommissionens förslag överlämnades till Europaparlamentet och rådet den 24 juni 2011. Europaparlamentet antog sin ståndpunkt vid första behandlingen den 14 juni 2012 och uttalade sitt stöd för de viktigaste målen i kommissionens förslag. Europaparlamentet höll med om att själva begreppet livsmedel för särskilda näringsändamål bör avskaffas och att lagstiftningens tillämpningsområde bör begränsas till vissa livsmedelskategorier avsedda för utsatta befolkningsgrupper. Europaparlamentets ståndpunkt innehöll 83 ändringar till kommissionens ursprungliga förslag.

Kommissionen utarbetade inte något ändrat förslag. I Communication de la Commission sur les suites données aux avis et résolutions adoptés par le Parlement européen lors de la session de juin 2012 (dokument SP (2012) 540), som översändes till Europaparlamentet den 12 juli 2012, meddelade kommissionen att den helt, delvis, i princip eller efter omskrivning kunde godkänna 53 av de 83 ändringarna, eftersom den ansåg att dessa ändringar kunde förtydliga eller förbättra kommissionens förslag och var förenliga med dess allmänna mål.

Efter att Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen hade antagits fortsatte de informella diskussionerna mellan Europaparlamentets delegationer, rådets ordförandeskap och kommissionen för att försöka nå en överenskommelse i samband med utarbetandet av den gemensamma ståndpunkten (tidig överenskommelse vid andra behandlingen).

Diskussionerna gav resultat och återspeglas i rådets gemensamma ståndpunkt, som antogs med kvalificerad majoritet. Kommissionen anser att rådets gemensamma ståndpunkt återspeglar de ursprungliga målen i kommissionens förslag och beaktar många av de problem som Europaparlamentet tog upp. Även om den gemensamma ståndpunkten i vissa avseenden skiljer sig från kommissionens ursprungliga förslag anser kommissionen att den utgör en väl avvägd kompromiss och gläder sig åt att den täcker alla frågor som kommissionen ansåg vara väsentliga då den antog förslaget.

3.2.        Ändringar av Europaparlamentet som kommissionen godtagit och som införlivats helt, delvis eller i princip i rådets ståndpunkt vid första behandlingen

Livsmedel för viktminskning: Europaparlamentet anslöt sig till kommissionens förslag om att överföra de befintliga reglerna om måltidsersättningsprodukter för viktkontroll till förordning (EG) nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel. Det antog dock ändringar för att förordningen också ska omfatta komplett kostersättning för viktkontroll, däribland livsmedel med mycket lågt energiinnehåll, som även de ersätter hela dagsransonen men har ett lägre energiinnehåll (ändringarna 1, 11, 12, 20, 22, 26, 36 och 46). Europaparlamentet fastställde också detaljerade regler för dessa produkter i den grundläggande rättsakten (ändringarna 71 och 82).

I sitt meddelande om Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen godtog kommissionen, som en kompromiss, principen om att låta dessa produkter omfattas av förordningen. Den förklarade dock att det inte borde införas några detaljerade regler i den grundläggande rättsakten. Sådana regler borde i stället fastställas genom en delegerad akt som antas inom ramen för förordningen, liksom fallet är för alla andra livsmedel som omfattas.

Rådets ståndpunkt är i linje med kommissionens, eftersom måltidsersättningar inte omfattas medan komplett kostersättning, däribland livsmedel med mycket lågt energiinnehåll, omfattas och det förväntas att särskilda regler för dessa produkter kommer att antas genom delegerade akter. I skälen ges en tydlig beskrivning av livsmedel med mycket lågt energiinnehåll, vilket ligger i linje med Europarlamentets ändringar. Rådets ståndpunkt kan godtas av kommissionen.

Mjölkbaserade drycker och liknande produkter som är avsedda för småbarn: Europaparlamentet antog i sin ståndpunkt vid första behandlingen ändringarna 21 och 81 med krav på att kommissionen ska anta en rapport om mjölk avsedd för småbarn (s.k. tillväxtmjölk). Rapporten, som ska baseras på råd från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, bör innehålla en bedömning av behovet av särskilda bestämmelser för dessa produkter.

Kommissionen var ense med Europaparlamentet om nyttan med en rapport som baseras på vetenskapliga råd från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, särskilt med beaktande av att det råder delade meningar om huruvida dessa produkter är nödvändiga för att tillgodose småbarns näringsbehov. Även rådet ansluter sig till Europaparlamentet och föreslår en skrivning om att kommissionen ska utarbeta en rapport om dessa produkter, enligt Europaparlamentets krav, senast två år efter att förordningen har trätt i kraft. Rådet uppmanar kommissionen att i rapporten bl.a. behandla småbarns näringsbehov, produkternas betydelse i kosten för småbarn och deras eventuella näringsmässiga fördelar jämfört med normalkosten för ett barn under avvänjning.

Kravet på en rapport kan, såsom det har formulerats av rådet, godtas av kommissionen.

Bekämpningsmedel: Europaparlamentet föreslog i sin ståndpunkt vid första behandlingen ändringar för att införa detaljerade bestämmelser i den grundläggande rättsakten om användningen av bekämpningsmedel, särskilt när det gäller livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn (ändringarna 15, 16, 17, 62 och 63). Dessa bestämmelser fokuserade bl.a. på vikten av att vid tillämpningen av lagstiftningen i möjligaste mån begränsa användningen av bekämpningsmedel i produkter avsedda för framställning av sådana livsmedel som omfattas av förordningen, regelbundet uppdatera bestämmelserna på området och ägna särskild uppmärksamhet åt bekämpningsmedel som innehåller farliga verksamma ämnen, skyddsämnen eller synergister, med målsättningen att användningen av dem i slutändan ska upphöra.

Rådets ändringar ligger i linje med Europaparlamentets. Dock innehåller rådets ändringar ingen uppgift om att syftet vid tillämpningen av lagstiftningen bör vara att i slutändan upphöra med användningen av bekämpningsmedel som innehåller farliga verksamma ämnen, skyddsämnen eller synergister.

Kommissionen hade godtagit Europaparlamentets ändringar helt, i princip eller efter omskrivning. Påpekas bör dels att kommissionen i det egna förslaget ges möjlighet att vid behov fastställa särskilda regler om bekämpningsmedel i de delegerade akter som omfattar produkter inom förordningens tillämpningsområde, dels att lagstiftningen om bekämpningsmedel nyligen ändrats och numera tar hänsyn till utsatta grupper (bl.a. barn, foster och embryon). Därför kan kommissionen gå med på att det införs en skrivning om användningen av bekämpningsmedel, förutsatt att den är förenlig med de befintliga reglerna om bekämpningsmedel. Kommissionen stöder rådets ståndpunkt i frågan och anser att den är en bra kompromiss som på de viktigaste punkterna tillmötesgår Europaparlamentet. Kommissionen hänvisar dessutom till det bifogade uttalandet.

Användning av bilder i märkningen av tillskottsnäring: Kommissionen hade i princip godtagit Europaparlamentets ändring 59 om att låta även märkningen av tillskottsnäring omfattas av de befintliga begränsningarna för märkning av modersmjölksersättning när det gäller förbud mot att använda bilder på spädbarn, text m.m. som idealiserar användningen av produkten. Kommissionen betonade dock att sådana regler passar bättre i de tillämpliga delegerade akterna.

Rådet stöder Europaparlamentet i sin ståndpunkt och föreslår ändringar i den riktningen. Vidare föreslår rådet att detta krav ska kompletteras med den allmänna principen att märkning av, presentation av och reklam för modersmjölksersättning och tillskottsnäring inte får utformas så att de kan motverka amning.

Kommissionen är medveten om att denna bestämmelse p.g.a. sin politiska betydelse bör ingå i den grundläggande rättsakten, enligt medlagstiftarnas förslag, och anser att rådets ståndpunkt kan godtas.

Teknisk vägledning: Europaparlamentet hade infört ändringarna 30 och 72 om att kommissionen genom delegerade akter ska anta riktlinjer för att göra det lättare för livsmedelsföretagarna, i synnerhet små och medelstora företag, att uppfylla kraven i förordningen. Kommissionen godtog i princip dessa ändringar.

I rådets ståndpunkt ges kommissionen möjlighet att anta tekniska riktlinjer, men det måste inte ske genom delegerade akter. Kommissionen godtar rådets ståndpunkt.

Försiktighetsprincipen: Europaparlamentet hade infört ändringarna 9, 10, 53, 64 och 69 för att inskärpa att försiktighetsprincipen enligt den allmänna livsmedelsförordningen (EG) nr 178/2002[2] ska tillämpas när det vidtas riskhanteringsåtgärder avseende de livsmedel som omfattas av förslaget till förordning. Kommissionen har som en kompromiss godtagit några av ändringarna i princip. För att tillmötesgå Europaparlamentet har rådet i sin ståndpunkt infört en korshänvisning till de tillämpliga kraven i förordning (EG) nr 178/2002. Med tanke på att förordning (EG) nr 178/2002 har övergripande karaktär föredrar kommissionen en korshänvisning, som är en garanti för mer konsekventa EU-regler och stöder därför rådets ståndpunkt.

Tillgång till handlingar: Europaparlamentet införde i sin ståndpunkt ändring 76 för att garantera rättvis tillgång till handlingar i linje med reglerna i förordning (EG) nr 1049/2001[3]. Denna ändring godtogs delvis av kommissionen och har godtagits av rådet efter omarbetning. Rådets ståndpunkt kan godtas eftersom den korshänvisar till förordning (EG) nr 1049/2001 och på så sätt garanterar konsekventa EU-regler.

3.3.        Ändringar av Europaparlamentet som kommissionen inte godtagit men som införlivats helt, delvis eller i princip i rådets ståndpunkt vid första behandlingen

Unionsförteckning över ämnen: I kommissionens förslag föreskrevs att det skulle upprättas en unionsförteckning över vissa kategorier av ämnen (t.ex. vitaminer, mineralämnen och aminosyror) som får tillsättas de livsmedelskategorier som förordningen omfattar. I kommissionens förslag skulle denna förteckning upprättas och uppdateras genom genomförandeakter på grundval av de kriterier som anges i den grundläggande rättsakten.

Europaparlamentet föreslog i sin ståndpunkt att unionsförteckningen över ämnen skulle utgöra en bilaga till förordningen och att den skulle upprättas och uppdateras genom delegerade akter (ändringarna 22, 87, 88 och 89). I Europaparlamentets ändringar lämnades bilagan tom och skulle fyllas i av kommissionen när förordningen hade antagits. Kommissionen godtog inte dessa ändringar eftersom det ansågs att en förteckning över väldefinierade kategorier av ämnen på grundval av kriterier i den grundläggande rättsakten i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt borde upprättas och uppdateras genom genomförandeakter.

Rådet godtar i sin ståndpunkt Europarlamentets ståndpunkt att unionsförteckningen bör utgöra en bilaga till förordningen. Däremot lämnar inte rådet bilagan tom i avvaktan på ett framtida antagande från kommissionens sida utan upprättar själv unionsförteckningen, med angivande av alla ämnen som tillhör vissa kategorier av ämnen (t.ex. vitaminer, mineralämnen och aminosyror) som får tillsättas de livsmedelskategorier som förordningen omfattar. Dessutom är rådet ense med Europaparlamentet om att ändringar av unionsförteckningen (av de kategorier som omfattas eller de ämnen som ingår) bör göras genom delegerade akter, men det har omarbetat de tillämpliga artiklarna i förordningen mot bakgrund av att de befogenheter som delegerats till kommissionen har ändrat karaktär.

Kommissionen har förståelse för att lagstiftaren själv vill avgöra vilka ämnen som bör ingå i unionsförteckningen, med tanke på de utsatta befolkningsgrupper som konsumerar de livsmedel som omfattas av förordningen. Kommissionen kan därför godta att lagstiftaren upprättar unionsförteckningen i en bilaga till förordningen. Kommissionen kan också godta att ändringar av bilagan bör göras genom delegerade akter, eftersom skrivningen i rådets ståndpunkt ger kommissionen den handlingsfrihet som behövs för sådana åtgärder, i linje med de delegerade akternas karaktär enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Nanomaterial: Europaparlamentet antog ändring 87 med krav på särskilda kriterier för utvärdering och införande i unionsförteckningen av ämnen som är konstruerade nanomaterial, särskilt när det gäller testmetoderna för att utvärdera om de är säkra. Europaparlamentet införde också en korshänvisning till definitionen av konstruerat nanomaterial i förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna[4] (ändring 41). Kommissionen godtog inte dessa ändringar eftersom det ansågs att kommissionens förslag behandlade de problem Europaparlamentet tog upp och ändringarna därför inte var nödvändiga.

Rådet har infört Europaparlamentets ändringar i sin ståndpunkt, men med andra formuleringar. Det har också arbetat om förslaget för att klargöra förhållandet mellan förordningen och förordning (EG) nr 258/97 om nya livsmedel[5]. Kommissionen kan som en kompromiss godta rådets ståndpunkt, också med hänsyn till att den säkerställer konsekvens med andra delar av EU-lagstiftningen.

Ändringar av definitioner: Enligt kommissionens förslag skulle det vara möjligt att genom delegerade akter anpassa definitionerna av de livsmedel som omfattas av förordningen, för att vid behov beakta den tekniska och vetenskapliga utvecklingen och relevant utveckling på internationell nivå. Detta skulle också göra det lättare att lösa eventuella framtida gränsfall i fråga om livsmedel som omfattas av förordningen. Både Europaparlamentet och rådet anser dock att definitionerna är en väsentlig del av den föreslagna förordningen och därför inte kan ändras genom delegerade akter.

Kommissionen hade ursprungligen inte godtagit Europarlamentets ändring 48, men som en kompromiss kan den nu godta rådets ändring, också med hänsyn till att rådet infört en ny artikel om tolkningsbeslut i förslaget (se 3.6 nedan).

Delegering av befogenheter till kommissionen: Enligt Europaparlamentets (ändring 77) och rådets ståndpunkter ska befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen för en period av fem år, som förlängs genom tyst medgivande om det inte har gjorts några invändningar, i stället för på obegränsad tid som i kommissionens förslag. Kommissionen kan som en kompromiss godta detta eftersom båda medlagstiftarna kräver det.

3.4.        Ändringar av Europaparlamentet som kommissionen godtagit helt, delvis eller i princip men som inte införlivats i rådets ståndpunkt vid första behandlingen

Olika kategorier av livsmedel för speciella medicinska ändamål: Europaparlamentet hade antagit ändring 47 där det klargörs att livsmedel för speciella medicinska ändamål kan delas in i tre olika kategorier (nämligen näringsmässigt kompletta livsmedel med en standardiserad näringssammansättning, näringsmässigt kompletta livsmedel med en näringssammansättning som är särskilt anpassad och näringsmässigt ej kompletta livsmedel med en standardiserad näringssammansättning eller en sammansättning som är särskilt anpassad). Kommissionen hade godtagit denna ändring i princip men rådet förde inte in den i sin ståndpunkt.

Kommissionen kan godta rådets ståndpunkt, eftersom skillnaden mellan de tre olika kategorierna av livsmedel för speciella medicinska ändamål redan framgår i den gällande lagstiftningen och kommer att fastställas i de tillämpliga delegerade akterna. Genom att denna detaljnivå anges i delegerade akter säkerställer man den flexibilitet som behövs för att vid behov ändra kategorierna i framtiden.

3.5.        Ändringar av Europaparlamentet som kommissionen inte godtagit och som inte införlivats i rådets ståndpunkt vid första behandlingen

Glutenfria livsmedel och livsmedel med mycket låg glutenhalt: Kommissionen föreslog ursprungligen att bestämmelserna om dessa produkter, som för närvarande anges i en särskild förordning som antagits i enlighet med ramdirektivet om dietlivsmedel, bör behållas som sådana men överföras till förordning (EG) nr 1924/2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel[6]. Europaparlamentet föreslog i sin ståndpunkt (ändringarna 1, 11, 12, 20, 35, 44, 45, 70 och 90) att livsmedel för personer med glutenintolerans skulle omfattas av förordningen och införde särskilda bestämmelser i den grundläggande rättsakten. Detta godtogs inte av kommissionen eftersom det ansågs onödigt och inte i linje med målet att åstadkomma bättre lagstiftning och förenkling.

Rådet införlivade inte Europaparlamentets ändringar utan slog tvärtom fast att de befintliga bestämmelser som är tillämpliga på dessa produkter bör föras över till förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, genom särskilda förfaranden som beskrivs i den förordningen. Rådet preciserar i ett att skälen att denna överföring bör garantera minst samma skyddsnivå för glutenintoleranta som för närvarande garanteras genom de befintliga bestämmelserna och att den bör ha genomförts innan förordningen börjar tillämpas. Dessutom anger rådet att kommissionen bör överväga hur man ska kunna garantera att personer med glutenintolerans får tillräcklig information om skillnaden mellan livsmedel som särskilt framställts, beretts och/eller bearbetats för att minska gluteninnehållet i en eller flera ingredienser som innehåller gluten och andra livsmedel som är naturligt glutenfria.

Kommissionen stöder rådets ståndpunkt, som kommer att säkerställa samma skyddsnivå för konsumenterna och göra det möjligt att utvidga de befintliga bestämmelserna till att också omfatta livsmedel som inte är färdigförpackade, vilket innebär ett ökat konsumentskydd. Överföringen av reglerna till förordning (EU) nr 1169/2011, som redan innehåller regler om obligatorisk angivelse av förekomst av ingredienser som innehåller gluten, är dessutom förenlig med principen om bättre lagstiftning och garanterar att alla regler avseende gluten omfattas av samma regelverk.

Tillskottsnäring för barn med låg födelsevikt och för tidigt födda barn: Kommissionen godtog inte Europaparlamentets ståndpunkt (ändringarna 34, 43 och 92) att tillskottsnäring för barn med låg födelsevikt och för tidigt födda barn bör omfattas av förordningen som en underkategori till livsmedel för speciella medicinska ändamål och att sådan tillskottsnäring i samtliga fall bör uppfylla dels kraven för livsmedel för speciella medicinska ändamål, dels kraven för vanlig modersmjölksersättning. Rådet konstaterar i sin ståndpunkt att man bör ta ställning till vilka regler för vanlig modersmjölksersättning och tillskottsnäring som också bör tillämpas på livsmedel för speciella medicinska ändamål avsedda för spädbarn, med avseende på en eventuell utvidgning av de tillämpliga reglerna. Det antog dock ändringar som överlåter åt kommissionen att göra detta inom ramen för delegerade akter.

Rådets ståndpunkt kan godtas av kommissionen. Det är förvisso inte alla barn med låg födelsevikt och för tidigt födda barn som behöver livsmedel för speciella medicinska ändamål, och det måste beslutas från fall till fall vilka näringsbehov dessa barn har. På samma sätt bör inte heller alla regler för modersmjölkersättning tillämpas på tillskottsnäring för barn med låg födelsevikt och för tidigt födda barn, eftersom det behövs ett visst mått av flexibilitet.

När kommissionen antar särskilda regler för livsmedel för speciella medicinska ändamål genom delegerade akter kan den ta ställning till vilka regler som bör tillämpas på livsmedel för speciella medicinska ändamål avsedda för spädbarn, med beaktande av utvecklingen på marknaden och den markanta ökningen av sådana produkter. Kommissionen anser att rådets formulering tar hänsyn till de problem som Europarlamentet tagit upp, eftersom den tydligt anger att kommissionen måste överväga frågan när den antar delegerade akter.

Innovation: Rådet har i sin ståndpunkt inte införlivat Europaparlamentets ändringar 31, 50 och 91 om ett förfarande för tillfälligt godkännande av innovativa produkter. Syftet med Europaparlamentets ändringar var att tillåta utsläppande på marknaden under en period av två år av innovativa produkter som inte uppfyller kraven på sammansättning i de delegerade akter som antas i enlighet med förordningen.

Rådet anser att kommissionens förslag i frågan är tillräckligt, eftersom det ger möjlighet att genom delegerade akter ändra kraven på sammansättning för produkter som omfattas av förordningen. Rådet har dock ändrat förslaget och betonar att ändringar av sådana krav bör ske med beaktande av alla relevanta uppgifter, inklusive uppgifter som lämnats av berörda aktörer om bl.a. innovativa produkter. Kommissionen godtar rådets ståndpunkt som är en rimlig avvägning mellan innovationsstöd och möjligheten att undvika onödiga regler och en orimlig administrativ börda.

Laktosfria livsmedel: Europaparlamentet föreslog i sin ståndpunkt vid första behandlingen ändring 80 med krav på att kommissionen ska utarbeta en rapport, vid behov tillsammans med ett lagstiftningsförslag, för att klarlägga statusen för påståendena ”laktosfri” och ”mycket låg laktoshalt”. Rådet anger i sin ståndpunkt att dessa påståenden vid behov kan harmoniseras i enlighet med förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, såsom fallet är för gluten. I ett av skälen hänvisas till ett vetenskapligt råd från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet i denna fråga[7].

Kommissionen anser att det inte behövs någon rapport eftersom dessa påståendens status klart framgår av den allmänna livsmedelslagstiftningen och eftersom det redan finns vetenskapliga råd i frågan. Kommissionen godtar rådets ståndpunkt som säkerställer konsekvens mellan hanteringen av reglerna om glutenfria livsmedel och reglerna om obligatorisk angivelse av förekomst av ingredienser som innehåller laktos, som det också ställs krav på i förordning (EU) nr 1169/2011.

3.6.        Nya bestämmelser som rådet infört

Livsmedel som är avsedda för idrottande: Kommissonen föreslog ursprungligen att livsmedel som är avsedda för idrottande inte ska omfattas av förslaget till förordning utan uteslutande av den allmänna livsmedelslagstiftningen (särskilt förordningen om påståenden). Europaparlamentet var i sin ståndpunkt vid första behandlingen överens med kommissionen om att dessa produkter inte bör omfattas av förordningen, men uppmanade kommissionen att senast den 1 juli 2015 ”bedöma behovet av att se över den allmänna livsmedelslagstiftningen i detta avseende” (ändring 6).

Rådet samtyckte i sin ståndpunkt till att den föreslagna förordningen inte ska gälla för dessa produkter, men införde ändringar med krav på att kommissionen ska utarbeta en rapport om huruvida det krävs särskilda regler för dessa produkter, med möjlighet att låta rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag. Rådets krav på en rapport kan godtas som en slutlig kompromiss, särskilt med hänsyn till att medlagstiftarna är ense om att dessa produkter tills vidare inte bör omfattas av förordningen.

Tolkningsbeslut: Rådet införde i sin ståndpunkt en artikel som ger kommissionen möjlighet att anta genomförandeakter för att fastställa om ett livsmedel omfattas av förordningen och vilken kategori det tillhör. Kommissionen anser att rådets ändring är en förbättring av förslaget som kommer att underlätta förordningens genomförande och minska svårigheterna vid gränsfall. Den besvärliga gränsdragningen mellan sådana livsmedel som för närvarande betraktas som livsmedel för särskilda näringsändamål och vanliga livsmedel var ett av skälen till att kommissionen lade fram förslaget.

Övergångsperioder och upphävande av befintliga bestämmelser: Rådet föreskriver i sin ståndpunkt en övergångsperiod på tre år tills lagren har tömts, i stället för kommissionens förslag om två år tills lagren har tömts. Rådet föreslår också en förlängning av övergångsperioden för särskilda produkter i de fall då kommissionen dröjer med att anta tillämpliga delegerade akter. Rådets ståndpunkt kan godtas som ett led i den allmänna kompromissen och med hänsyn till det reviderade utkastet som är tydligare för företag och tillsynsmyndigheter.

Strykning av regler om nödåtgärder: I rådets ståndpunkt har reglerna om nödåtgärder utgått eftersom de redan finns i förordning (EG) nr 178/2002 om allmän livsmedelslagstiftning. Rådets ståndpunkt kan godtas av kommissionen.

4.           Slutsats

Kommissionen anser att den gemensamma ståndpunkt som rådet antagit med kvalificerad majoritet återspeglar de ursprungliga målen i kommissionens förslag och beaktar många av de problem som Europaparlamentet tog upp. Även om den gemensamma ståndpunkten i vissa avseenden skiljer sig från kommissionens ursprungliga förslag anser kommissionen att den utgör en väl avvägd kompromiss och gläder sig åt att den täcker alla frågor som kommissionen ansåg vara väsentliga då den antog förslaget.

Av ovan angivna skäl stöder kommissionen den gemensamma ståndpunkt som antogs den 22 april 2013.

5.           Uttalande från kommissionen om bekämpningsmedel

Vid genomförandet av artikel 11.1 b kommer kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt bekämpningsmedel som innehåller verksamma ämnen, skyddsämnen eller synergister som i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008[8] klassificerats som mutagena ämnen i kategori 1A eller 1B, cancerframkallande ämnen i kategori 1A eller 1B, reproduktionstoxiska ämnen i kategori 1A eller 1B, eller anses ha hormonstörande egenskaper som kan ha skadeverkningar på människor, eller är mycket giftiga eller har kritiska effekter såsom utvecklingsstörande neurotoxiska eller immunotoxiska effekter, med målsättningen att användningen av dem i slutändan ska upphöra.

[1]               Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/39/EG av den 6 maj 2009 om livsmedel för särskilda näringsändamål (EUT L 124, 20.5.2009, s. 21). Kommissionen har antagit följande särlagstiftning i enlighet med detta ramdirektiv: kommissionens direktiv 2006/141/EG av den 22 december 2006 om modersmjölksersättning och tillskottsnäring och om ändring av direktiv 1999/21/EG (EUT L 401, 30.12.2006, s. 1); kommissionens direktiv 2006/125/EG av den 5 december 2006 om spannmålsbaserade livsmedel och barnmat för spädbarn och småbarn (EGT L 339, 6.12.2006, s. 16); kommissionens direktiv 96/8/EG av den 26 februari 1996 om livsmedel avsedda att användas i energibegränsade dieter för viktminskning (EGT L 55, 6.3.1996, s. 22); kommissionens direktiv 1999/21/EG av den 25 mars 1999 om dietlivsmedel för speciella medicinska ändamål (EGT L 91, 7.4.1999, s. 29); kommissionens förordning (EG) nr 41/2009 av den 20 januari 2009 om sammansättning och märkning av livsmedel som är lämpliga för personer med glutenintolerans (EUT L 16, 21.1.2009, s. 3); kommissionens förordning (EG) nr 953/2009 av den 13 oktober 2009 om ämnen som för särskilda näringsändamål får tillsättas i livsmedel för särskilda näringsändamål (EUT L 269, 14.10.2009, s. 9); rådets direktiv 92/52/EEG av den 18 juni 1992 om export till tredje land av modersmjölksersättningar och tillskottsnäring (EGT L 179, 1.7.1992, s. 129).

[2]               Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).

[3]               Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

[4]               Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).

[5]               Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (EGT L 43, 14.2.1997, s. 1).

[6]               Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (EUT L 404, 30.12.2006, s. 9).

[7]               Panelen för dietprodukter, nutrition och allergier, ”Scientific Opinion on lactose thresholds in lactose intolerance and galactosaemia”, The EFSA Journal, vol. 8(2010):9, artikelnr 1777 [29 s.], doi:10.2903/j.efsa.2010.1777.

[8]               Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).