19.5.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/41

—

med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (nedan kallad Unclos),

—

med beaktande av 1995 års avtal om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd,

—

med beaktande av uppförandekoden för ansvarsfullt fiske från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) som antogs av FAO-konferensen i oktober 1995,

—

med beaktande av konventionen om skydd av Svarta havet mot föroreningar som undertecknades i Bukarest i april 1992,

—

med beaktande av konventionen om skydd av Medelhavets marina miljö och kustregion och dess protokoll som undertecknades i Barcelona i februari 1976 och ändrades i Barcelona i juni 1995,

—

med beaktande av den strategiska handelsplanen för miljöskydd och återställande av Svarta havet som antogs i Sofia i april 2009,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi) (1),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättandet av en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden (COM(2013)0133),

—

med beaktande av [del VII om extern politik] i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2013 av den … om den gemensamma fiskeripolitiken (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2011 om en EU-strategi för Svarta havet (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om nuvarande och framtida förvaltning av fisket i Svarta havet (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension (5),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2007 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén En integrerad havspolitik för Europeiska unionen (COM(2007)0575),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2010 om en integrerad havspolitik – utvärdering av gjorda framsteg och nya utmaningar (6),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 september 2009 till rådet och Europaparlamentet På väg mot en integrerad havspolitik för bättre förvaltning i Medelhavsområdet (COM(2009)0466),

—

med beaktande av den europeiska grannskapspolitiken och därtill knutna finansieringsinstrument,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 september 2010 till Europaparlamentet och rådet Kunskap i havsfrågor 2020 – Marina data och marin övervakning för smart och hållbar tillväxt (COM(2010)0461),

—

med beaktande av programmet inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet för gränsöverskridande samarbete i Medelhavsområdet 2007–2013, som antogs av kommissionen den 14 augusti 2008,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september 2012 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Blå tillväxt – möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn (COM(2012)0494),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0288/2013), och av följande skäl:

A.

År 2025 kan stadsutvecklingen i Medelhavsområdet ha nått en nivå av 60 %, med en tredjedel av befolkningen koncentrerad till kustområden, vilket innebär en fördubblad efterfrågan på vatten och fiskeresurser.

B.

30 % av världens sjöfart går på Medelhavet.

C.

Medelhavet och Svarta havet har oceanografiska, fiskerimässiga, miljömässiga och socioekonomiska särdrag.

D.

Förvaltningen av havs- och kustområden är komplex, med ett stort antal privata och offentliga aktörer.

E.

I såväl Medelhavet som Svarta havet har vattnet en mycket lång omsättningstid (80–90 år respektive 140 år), och dessa hav är därför extremt känsliga för föroreningar.

F.

Omkring 75 procent av fiskbestånden i Medelhavet är överexploaterade.

G.

Det finns olika rättsordningar för fartygs tillträde till nationella fiskeriområden beroende på vilken nationalitet fartygen har.

1.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över den ökande konkurrensen om mindre bestånd och färre marina resurser, vilken leder till ökade regionala spänningar och eventuella tvister mellan kuststater om havsområden. Mot bakgrund av detta uppmanar parlamentet till ökade insatser på regional och nationell nivå och på EU-nivå för att få till stånd en större reglering av tillträdet till resurser.

2.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla kuststater att öka sina ansträngningar för att fasa ut överfisket i Medelhavet och Svarta havet, eftersom minskande fiskbestånd kommer att öka riskerna för konflikter i dessa områden.

3.

Europaparlamentet är av den bestämda åsikten att en fredlig lösning av tvister om havsområden och en reglering av havsgränser, i enlighet med medlemsstaters och tredjeländers rättigheter och skyldigheter enligt unionsrätten och internationell rätt, i synnerhet FN:s havsrättskonvention, måste utgöra en del av en god havsförvaltning.

4.

Europaparlamentet anser att havsförvaltningen i Medelhavet och Svarta havet kräver en högre grad av politisk sammanhållning och politiskt samarbete mellan de berörda kuststaterna. Parlamentet understryker vikten av bilateralt samarbete och internationella avtal, med tanke på att de flesta Svartahavs- och Medelhavsländer inte är medlemmar i EU och därmed inte är skyldiga att följa unionsrätten.

5.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens roll i främjandet av en mer sammanhängande och strukturerad dialog med icke-medlemsstater som gränsar till Medelhavet och Svarta havet för att få till stånd en förvaltning av gemensamma bestånd i dessa havsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att med en regional hållning intensifiera sitt arbete i detta syfte.

6.

Europaparlamentet anser att havsförvaltningen i Medelhavs- och Svartahavsområdet öppnar upp för internationella relationer och en effektiv styrning av regionen.

7.

Europaparlamentet betonar att konkurrensen om mindre fiskbestånd och färre marina resurser kan komma att orsaka motsättningar med tredjeländer. Parlamentet uppmanar med eftertryck EU och dess medlemsstater att samarbeta för att säkerställa övervakningen, kontrollen, säkerheten och tryggheten i kust- och territorialvatten och exklusiva ekonomiska zoner, på kontinentalsocklar, inom sjöfartsinfrastruktur och avseende marina resurser. Parlamentet konstaterar att EU bör fortsätta att hålla en hög politisk profil i detta avseende och sträva efter att undanröja internationell oenighet.

8.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck EU att utnyttja sina diplomatiska resurser för att främja dialog mellan medlemsstaterna och tredjeländer i syfte att säkerställa att de värdesätter principerna i EU:s gemensamma fiskeripolitik, och övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i denna politik. Parlamentet betonar att framför allt länder som kandiderar till EU-medlemskap bör respektera såväl principerna i EU:s fiskeripolitik som sådan EU-lagstiftning och internationell lagstiftning som tillämpas på fiske.

9.

Europaparlamentet konstaterar att tre av de 21 länder som gränsar till Medelhavet inte har vare sig undertecknat eller ratificerat Unclos. Parlamentet uppmanar kommissionen att med kraft uppmana dessa länder, särskilt de som kandiderar till EU-medlemskap, att ansluta sig till konventionen och genomföra Unclos som en integrerad del av EU:s regelram för havsfrågor.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och tredjeländer att utforma en regional strategi för fiske och bevarande av fisk i Medelhavet och Svarta havet som beaktar fiskets gränsöverskridande dimension och vandrande arter. Parlamentet betonar den viktiga roll som Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) spelar, dels när det gäller att få till stånd lika villkor för alla, dels som ett regionalt forum för att säkerställa en hållbar fiskeriverksamhet i Svarta havet.

11.

Europaparlamentet betonar behovet av miljöskydd och hållbar utveckling i dessa havsområden och av ökade insatser för havsförvaltning och kontroll, i enlighet med internationell rätt, särskilt Unclos, som ett medel för att bidra till ett större miljöskydd i kust- och havsområden.

12.

Europaparlamentet anser att en integrerad havspolitik, och särskilt fysisk planering i kust- och havsområden, kan spela en viktig roll när det gäller att förebygga konflikter såväl mellan EU-medlemsstater som med tredjeländer.

13.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa en integrerad förvaltning av kustområden och fysisk planering i kust- och havsområden– vindkraftsproduktion till sjöss, installation av undervattenskablar och undervattensledningar, sjötransporter, fiskeri och vattenbruk samt skapande av utsättningsområden – enligt strategin för blå tillväxt och inom ramen för de överenskommelser som finns med de grannländer, inbegripet tredjeländer, som har kust vid samma regionala hav.

14.

Europaparlamentet förespråkar inrättandet av marina områden, särskilt exklusiva ekonomiska zoner och skyddade havsområden, vilket inte bara kommer att förbättra bevarandet och förvaltningen av fiskeresurser utanför territorialvatten, utan också främja hållbara fiskeresurser, underlätta kontrollen av och kampen mot olagligt, oreglerat och orapporterat fiske (IUU-fiske) och förbättra havsförvaltningen i dessa områden. Parlamentet betonar att EU måste förse medlemsstaterna med lämplig rådgivning, samordningshjälp och stöd i detta avseende.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta dessa frågor ytterligare i syfte att se till att relevanta EU-politikområden, särskilt den gemensamma fiskeripolitiken och den integrerade havspolitiken, överensstämmer med varandra, och att främja sådan överensstämmelse och lika villkor både inom EU och visavi grannländer genom förstärkt samarbete och dialog.

16.

Europaparlamentet betonar att fiskbestånden måste uppskattas, och uppmanar vetenskapliga institutioner i Medelhavs- och Svarta havsområdet att i högre grad samarbeta, bland annat genom att utbyta vetenskapliga uppgifter och information. Parlamentet anser att EU bör främja, uppmuntra och underlätta samarbete och gemensamma insatser mellan EU:s forskarlag och deras motparter i berörda länder utanför EU. Parlamentet välkomnar initiativet Kunskap i havsfrågor 2020, som kommer att tillgängliggöra uppgifter om den marina miljön för ett stort antal potentiellt berörda parter, bland annat inom den offentliga förvaltningen, näringslivet, utbildningsväsendet och forskningen liksom i det civila samhället.

17.

Europaparlamentet efterlyser ett mer effektivt system för uppföljning, kontroll och övervakning av fiskeverksamhet inom ramen för ett integrerat perspektiv. Detta system ska säkerställa att ekosystemen i båda havsområdena bevaras i högre grad, i enlighet med unionsrätten och internationell rätt, framför allt Unclos, och därmed bidra till ett långsiktigt hållbart utnyttjande av fiskbestånd och en mer effektiv bekämpning av IUU-fiske.

18.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.