23.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 434/87

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och andra viktiga internationella fördrag och instrument på området för mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012,

—

med beaktande av sin resolution av den 18 april 2012 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter (1),

—

med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (11855/2012), som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012,

—

med beaktande av rådets beslut 2012/440/Gusp av den 25 juli 2012 om utnämning av Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 december 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder” (COM(2011)0886),

—

med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 8 juli 2010 om den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (2),

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 65/276 av den 3 maj 2011 om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete,

—

med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000 (A/Res/55/2) och FN:s generalförsamlings resolutioner,

—

med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter (3), och sin resolution av den 19 maj 2010 om den första konferensen om översyn av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, som hölls i Kampala, Uganda, den 31 maj–11 juni 2011 (4) och av de utfästelser som EU gjort vid detta tillfälle (5),

—

med beaktande av rådets beslut 2011/168/Gusp av den 21 mars 2011 om Internationella brottmålsdomstolen (6) och av den reviderade handlingsplanen av den 12 juli 2011 med uppföljning av rådets beslut om Internationella brottmålsdomstolen,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken (7),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 8 mars 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europeiska rådet, Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”Partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet” (COM(2011)0200),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen med titeln ”Ny respons på ett grannskap i förändring” (COM(2011)0303),

—

med beaktande av rådets slutsatser om den europeiska grannskapspolitiken, vilka antogs av rådet (utrikes frågor) den 20 juni 2011 vid dess 3  101:a sammanträde,

—

med beaktande av rådets slutsatser om en europeisk demokratifond, vilka antogs av rådet (utrikes frågor) den 1 december 2011 vid dess 3  130:e sammanträde och förklaringen om inrättande av en europeisk demokratifond som antogs av Ständiga representanternas kommitté den 15 december 2011,

—

med beaktande av sin rekommendation av den 29 mars 2012 till rådet om närmare bestämmelser för ett eventuellt inrättande av en europeisk demokratifond (8),

—

med beaktande av sin resolution av 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering (9),

—

med beaktande av meddelandet av den 25 oktober 2011 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln ”En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar”,

—

med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 2 februari 2012 om att föra en konsekvent politik gentemot de regimer mot vilka EU tillämpar restriktiva åtgärder, i samband med att deras ledare utövar privata och kommersiella intressen inom EU:s gränser (10),

—

med beaktande av rapporten av den 16 maj 2011 från FN:s särskilde rapportör (A/HRC/17/27) om främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten, där det betonas att de internationella normerna och standarderna för mänskliga rättigheter är tillämpliga på rätten till åsikts- och yttrandefrihet på internet som kommunikationsmedium,

—

med beaktande av meddelandet av den 12 december 2011 från kommissionsledamoten med ansvar för den digitala agendan om ”No Disconnect Strategy”,

—

med beaktande av rapporten av den 28 juli 2011 från FN:s särskilde rapportör (A/66/203) om situationen för människorättsförsvarare,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 21 december 2010 (A/RES/65/206) om ett moratorium för tillämpning av dödsstraffet,

—

med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

—

med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder (11),

—

med beaktande av interimsrapporten av den 5 augusti 2011 från FN:s särskilde rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt isolering, bland annat i psykiatriska kliniker (A/66/268),

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325, 1820, 1888, 1889 och 1960 om kvinnor, fred och säkerhet,

—

med beaktande av rapporten om EU-indikatorerna för den övergripande strategin för EU:s genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet, vilken antogs av rådet den 13 maj 2011,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 1 december 2011 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring” (COM(2011)0637),

—

med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll,

—

med beaktande av Europarådets ministerkommittés antagande den 7 april 2011 av konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet,

—

med beaktande av FN:s resolutioner om barnets rättigheter, senast resolutionen av den 4 april 2012,

—

med beaktande av FN:s människorättsråds resolution av den 17 juni 2011 om mänskliga rättigheter, sexuell läggning och könsidentitet,

—

med beaktande av Europeiska unionens anslutning den 22 januari 2011 till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, den första FN-konvention om mänskliga rättigheter som EU ratificerat i egenskap av ”organisation för regional integration”,

—

med beaktande av utkastet till FN:s principer och riktlinjer för effektiv eliminering av diskriminering på grund av arbete och härkomst, offentliggjort av rådet för mänskliga rättigheter (A/HRC/11/CRP.3),

—

med beaktande av observationer och rekommendationer om kastdiskriminering av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s fördragsslutande organ och FN:s särskilda förfaranden, i synnerhet rapporten från den särskilda rapportören om nutida former av rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans av den 24 maj 2011 (A/HRC/17/40),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 21 februari 2011 om intolerans, diskriminering och våld på grund av religion eller trosuppfattning och med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 66/167 om att bekämpa intolerans, negativa stereotyper, stigmatisering, diskriminering, anstiftan till våld och våld mot personer på grund av religion eller tro,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0377/2012), och av följande skäl:

A.

Enligt fördragen ska EU bygga sina yttre åtgärder på principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas allmängiltighet och odelbarhet, respekten för människans värdighet, jämlikhet och solidaritet samt respekten för principerna i FN-stadgan och i folkrätten.

B.

Rättvisa, rättsstatsprincipen, ansvarsskyldighet för alla brott, inbegripet de allvarligaste brotten som berör världssamfundet, rättvisa rättegångar och ett oberoende rättsväsen är omistliga för skyddet av mänskliga rättigheter och stöttepelarna för hållbar fred.

C.

Demokrati och rättsstatsprincipen är de bästa garanterna för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, icke-diskriminering i alla dess former, tolerans gentemot individer och samhällsgrupper och lika möjligheter för alla.

D.

De lärdomar som drogs av händelserna under den arabiska våren måste få en fortsättning, så att EU aktivt ser över, förbättrar och säkrar samstämdhet i sin politik om bland annat människorättsförsvarare, internationell humanitär rätt, människorättsdialoger med tredjeländer och det civila samhället, däribland icke-statliga organisationer och gräsrotsrörelser, samt sociala medier.

E.

Det åligger EU att hjälpa de länder med vilka internationella avtal har ingåtts, däribland handelsavtal, och införa samtliga grundläggande principer genom att se till att de demokratiska bestämmelser och mänskliga rättigheter som ingår i avtalen verkligen följs.

F.

Det är viktigt att ha tillgång till internet för att kunna ta del av information, utöva åsikts-, press- och föreningsfrihet samt ta del av den samhälleliga, politiska och kulturella utvecklingen. De mänskliga rättigheterna måste försvaras och främjas av EU, både offline och online.

G.

Kränkningar av tanke-, samvets-, religions- och trosfriheten, begångna av såväl regeringar som icke-statliga aktörer, ökar i många länder i världen och leder till diskriminering och intolerans mot såväl vissa enskilda personer som trossamfund, däribland minoriteter och icke-troende.

H.

Kvinnans roll och fulla deltagande i det politiska, ekonomiska och sociala livet är avgörande, särskilt under fredsskapande processer i efterkrigssituationer, i förhandlingar om övergång till demokrati, i konfliktlösning samt i försonings- och stabiliseringsprocesser.

I.

Årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och EU:s politik på området bör inte begränsas till en reflektion över och genomgång av resultat och tillkortakommanden i det förflutna, utan också fungera som ett dokument som inspirerar till strategier och EU-handlingsplaner om mänskliga rättigheter och demokrati. I idealfallet bör varje ny årsrapport på ett påtagligt och regelbundet sätt bidra till att förbättra EU:s politik för mänskliga rättigheter i världen.

1.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati 2011. Det är glädjande att vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten kunde lägga fram årsrapporten under parlamentets sammanträdesperiod i juni och därmed återgå till normal praxis.

2.

Europaparlamentet noterar de positiva steg som tagits under senare år för att utveckla årsrapporten, men betonar att mycket fortfarande kan göras för att förbättra den.

3.

Europaparlamentet menar att årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati bör vara ett viktigt verktyg för att redogöra för EU:s arbete på detta område och det bör bidra till att göra unionens verksamhet synligare. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att vid utarbetandet av kommande årsrapporter aktivt och systematiskt samråda med parlamentet och redogöra för hur parlamentets resolutioner har beaktats.

4.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter den 25 juni 2012. EU-institutionerna uppmanas med eftertryck att samarbeta för att se till att denna ram genomförs snabbt och på ett bra sätt, så att EU:s fördragsgrundade åtagande om att föra en utrikespolitik som bygger på mänskliga rättigheter, demokratiska värden och rättsstatliga principer uppfylls på ett principfast och ståndaktigt sätt genom att undvika dubbla måttstockar.

5.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och parlamentet att bevara och fylla EU:s roll som ledande människorättsförsvarare genom att samarbeta nära för att genomföra en sammanhållen, långtgående och verkningsfull EU-politik för mänskliga rättigheter i världen, på grundval av denna strategiska ram, samt utnyttja vårt utvecklingsbistånd och de möjligheter som finns tillgängliga genom det europeiska initiativet för demokrati (EED).

6.

Europaparlamentet rekommenderar rådet och utrikestjänsten att genomföra en halvtidsbedömning av det nya människorättspaketet, i synnerhet handlingsplanen. Omfattande samråd måste genomföras med parlamentet och det måste även regelbundet informeras, och det civila samhället ska delta i denna process.

7.

Europaparlamentet ställer sig positivt till uppdragsbeskrivningen för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och den tilltänkta Brysselbaserade rådsarbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet ser fram emot ett nära samarbete med dem, vilket i det första fallet även ska ske i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 36 i EU-fördraget.

8.

Europaparlamentet förväntar sig att rådets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter fördjupar samarbetet med rådets arbetsgrupp för grundläggande rättigheter, medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för personer, i syfte att lyfta frågan om konsekvens mellan EU:s externa och interna politik för mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker vikten av att unionens politik även måste vara samstämd, konsekvent och föredömlig inom EU, i enlighet med grundläggande värderingar och principer för att EU:s trovärdighet globalt och effektiviteten hos människorättspolitiken ska bli så stor som möjligt och för att visa genuin respekt för de mänskliga rättigheternas allmängiltighet.

9.

Europaparlamentet välkomnar de positiva effekter på samstämdheten i EU:s inre och yttre politik som utövandet av dess juridiska personlighet har gett, vilken skapades genom Lissabonfördraget för att ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i december 2010. Parlamentet efterlyser ett liknande tillvägagångssätt när det gäller andra internationella fördrag och konventioner på området för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inta en proaktiv hållning på detta område för att kunna ta itu med de negativa effekterna av EU-medlemsstaternas lappverksliknande undertecknande och ratificering av andra viktiga fördrag och konventioner på det utrikespolitiska området.

10.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten, rådet och kommissionen att säkerställa samstämdheten och konsekvensen mellan de olika yttre finansieringsinstrumenten och de befintliga eller planerade verksamheterna och metoderna i EU för riktmärkning, övervakning och utvärdering av situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin i tredjeländer, inklusive avsnitten om mänskliga rättigheter och demokrati i framstegsrapporterna om utvidgning och grannskapspolitiken; bedömningen av människorätts- och demokratiprinciperna ”mer för mer”, som antagits för den europeiska grannskapspolitiken; det planerade införandet av mänskliga rättigheter i konsekvensbedömningar som genomförs i samband med lagstiftningsförslag och andra förslag samt regionala och bilaterala avtal oavsett om de gäller handel, partnerskap, associering eller samarbete; kommissionens planer på en människorättsbedömning bland villkoren för att få EU-stöd (särskilt när det handlar om budgetstöd); det stärkta genomförandet av övervakningsmekanismen för granskning av efterlevnaden av människorättskonventioner i länderna inom GSP plus; målet att systematisera vidareutnyttjandet av rapporter från EU:s valobservatörsuppdrag samt rådets betoning av riktmärkning och ett fortsatt och systematiskt hänsynstagande till aspekter som rör mänskliga rättigheter, jämställdhet och barn i väpnade konflikter i dokument med tillvaratagna erfarenheter från GSFP-uppdragen.

11.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av landstrategier för mänskliga rättigheter som inriktas på enskilda länder i syfte att genomföra politiken på det lämpligaste och mest verksamma sättet. De lokala EU-delegationerna spelar en nyckelroll för att utveckla och följa upp de landstrategier som skräddarsytts efter de specifika omständigheterna, men parlamentet betonar att utrikestjänsten har ett ansvar för samordningen i syfte att säkerställa en konsekvent tillämpning av EU:s människorättspolitiska prioriteringar, som fastställs i den strategiska ramen för mänskliga rättigheter och i EU:s riktlinjer. Det är viktigt att färdigställa nätverket med kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och demokrati vid EU:s delegationer och uppdragen och insatserna inom ramen för GSFP. Vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten och medlemsstaterna uppmanas med eftertryck att som bästa praxis tillämpa metoden att arbeta med människorättsfrågor lokalt genom arbetsgrupper för de mänskliga rättigheterna som bildats bland EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader. Parlamentet insisterar också på att regelbunden kontakt ska hållas med företrädare för det civila samhället, människorättsförsvarare och ledamöter i de nationella parlamenten. Parlamentet stöder utrikestjänstens målsättning att tillhandahålla utbildning om mänskliga rättigheter och demokrati för all personal vid utrikestjänsten, kommissionen, EU:s delegationer och GSFP-uppdragen samt för personalen vid EU:s organ och byråer med ansvar för förbindelser med tredjeland, till exempel Frontex. Parlamentet begär att behovet att skydda försvarare av de mänskliga rättigheterna ägnas särskild uppmärksamhet. Parlamentet anser att landstrategier för mänskliga rättigheter bör integreras i Gusp, GSFP, EU:s handels- och utvecklingspolitik, både i geografiska och tematiska program, för att säkerställa ökad effektivitet, ändamålsenlighet och konsekvens.

12.

Europaparlamentet välkomnar EU:s insatser för att främja och återuppliva arbetet med mänskliga rättigheter inom FN-systemet, inklusive slutförandet av översynen av FN:s människorättsråd under 2011. Parlamentet betonar den fortsatta vikten av stöd till ett oberoende kontor för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, framhåller den roll som FN:s tematiska och landsspecifika särskilda rapportörer om mänskliga rättigheter spelar och ser fram emot deras nära samarbete med den nytillträdda särskilde EU-representanten för mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker betydelsen av EU:s anslutning den 22 januari 2011 till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, den första FN-konvention om mänskliga rättigheter som EU ratificerat i egenskap av juridisk person.

13.

Europaparlamentet understryker vikten av och sitt starka stöd för EU:s aktiva deltagande i arbetet i FN:s råd för mänskliga rättigheter genom gemensamt initiativtagande till resolutioner, utfärdande av utlåtanden och deltagande i interaktiva dialoger och debatter.

14.

Europaparlamentet gläds åt det ledarskap som EU:s medlemsstater visat prov på i syfte att stödja tilltron till FN:s människorättssystem, genom att gemensamt rikta en stående inbjudan till FN:s samtliga särskilda förfaranden för mänskliga rättigheter, genom att ta initiativ till en extra session om Libyen i FN:s människorättsråd, där den historiska rekommendationen om att stänga av Libyen från människorättsrådet antogs, och genom att ta ledningen för det arbete som ledde till inrättandet av den oberoende undersökningskommissionen för människorättssituationen i Syrien.

15.

Europaparlamentet är medvetet om EU:s potential att nå ut och bygga koalitioner på ett kreativt sätt, vilket har åskådliggjorts av de EU-insatser som öppnade för antagandet i FN:s människorättsråd av den epokgörande resolutionen om mänskliga rättigheter, sexuell läggning och könsidentitet, som stöddes av länder från alla regioner, liksom det samförståndsskapande arbetet i Genève och New York om behovet att bekämpa religiös intolerans och värna om religions- och trosfriheten samtidigt som man undviker potentiella skadeverkningar för andra centrala mänskliga rättigheter, såsom yttrandefriheten.

16.

Europaparlamentet upprepar sitt motstånd mot den praxis som innebär att regionala grupper anordnar skenval till människorättsrådet.

17.

Europaparlamentet rekommenderar att rekommendationerna i den allmänna återkommande utvärderingen följs upp genom att systematiskt inkluderas i EU:s landsstrategier för mänskliga rättigheter samt i dialoger och samråd om mänskliga rättigheter.

18.

Parlamentet påminner om att de regionala kontoren för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter behöver tillräcklig finansiering för att inte tvingas stänga.

19.

Europaparlamentet påminner om FN:s generalförsamlings antagande av resolution 65/276 om EU:s deltagande i arbetet inom FN och anser att det är en blygsam början på mer omfattande strävanden att uppgradera unionens roll i arbetet för mänskliga rättigheter inom denna organisation.

20.

Europaparlamentet beklagar den selektiva rättvisa som ofta uppstår under övergången till demokrati och i nya demokratier, under rättsstatens och korruptionsbekämpningens täckmantel. Beklagligt nog har den selektiva rättvisan blivit ett sätt att utkräva politisk hämnd och komma åt politiska oliktänkande genom att skrämma och marginalisera oppositionen, mediearbetare och människorättsförsvarare, särskilt inför val. Parlamentet hyser fortsatt oro över brottsmisstankarna och de politiskt motiverade anklagelserna mot oppositionsmedlemmar i Ukraina, och uppmanar de ukrainska myndigheterna att sätta stopp för de pågående trakasserier mot oppositionen vilka utgör ett allvarligt hinder i landets ansträngningar för att garantera rättsstaten och demokratiska värden.

21.

Europaparlamentet beklagar att inga framsteg gjorts i utredningen av Sergej Magnitskijs död trots många samtal från internationella organ till de ryska myndigheterna. Parlamentet uppmanar därför rådet att införa och genomföra ett EU-omfattande viseringsförbud för de tjänstemän som är ansvariga för Sergej Magnitskijs död och att frysa de ekonomiska tillgångar som de eller deras närmaste familjer eventuellt kan ha i EU.

22.

Europaparlamentet uttrycker sin fortsatta besvikenhet över processen mot Michail Chodorkovskij och Platon Lebedev, som internationellt uppfattas som politisk.

23.

Europaparlamentet uppmärksammar tioårsdagen av ikraftträdandet av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och välkomnar Kap Verdes och Vanuatus ratificering av den. Parlamentet erkänner Internationella brottmålsdomstolen som en sista instans för att skipa rättvisa för offer för brott mot mänskligheten, folkmord och krigsförbrytelser enligt principen om komplementaritet i Romstadgan.

24.

Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd för Internationella brottmålsdomstolen i kampen mot straffrihet för de grövsta brotten av internationell dignitet. EU och dess medlemsstater uppmanas att upprätthålla sin politiska, diplomatiska, logistiska och ekonomiska uppbackning av Internationella brottmålsdomstolen och andra internationella brottmålstribunaler, däribland de särskilda internationella tribunalerna för f.d. Jugoslavien och Rwanda, specialdomstolen för Sierra Leone, Kambodjas specialdomstol samt specialdomstolen för Libanon.

25.

Europaparlamentet välkomnar att man i EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati har infört en hänvisning till behovet att kraftfullt bekämpa straffrihet för allvarliga brott, inte minst genom överlämnande till Internationella brottmålsdomstolen, och till insikten om att det är den främsta plikten för stater att utreda allvarliga internationella brott, främja och bidra till att stärka de nationella rättssystemens förmåga att utreda och åtala dessa brott.

26.

Europaparlamentet välkomnar de utfästelser som gjorts i rådets beslut 2011/168/Gusp av den 21 mars 2011 om Internationella brottmålsdomstolen och i den efterföljande handlingsplanen, som antogs den 12 juli 2011, och rekommenderar att EU och dess medlemsstater ser till att de genomförs genom effektiva och konkreta åtgärder för att främja Romstadgans allmängiltighet och integritet, stödja domstolens oberoende och ett effektivt domstolsarbete samt stödja genomförandet av principen om komplementaritet. Parlamentet uppmanar EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att genomföra de åtgärder som anges med anknytning till Internationella brottmålsdomstolen i EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati.

27.

Europaparlamentet erkänner kommissionens ansträngningar för att skapa en verktygslåda för EU-komplementaritet i syfte att stödja utvecklingen av nationell kapacitet och skapa politisk vilja för utredande och lagföring av påstådda internationella brott, och betonar vikten av grundliga samråd med medlemsstaterna, parlamentet och det civila samhällets organisationer i syfte att slutföra arbetet med verktygslådan.

28.

Europaparlamentet upprepar sin rekommendation att Romstadgan läggs till uppsättningen internationella fördrag om god samhällsstyrning och att rättsstatliga principer ratificeras av tredjeländer som vill delta i det allmänna preferenssystemet GSP plus. En klausul om Internationella brottmålsdomstolen bör konsekvent införas i EU:s avtal med tredjeländer. Parlamentet kräver vidare att Internationella brottmålsdomstolen integreras i den gemensamma utrikespolitiken på alla nivåer, i synnerhet genom systematisk bekämpning av straffrihet och principen om komplementaritet.

29.

Europaparlamentet betonar vikten av kraftfulla EU-åtgärder för att upptäcka och därmed undvika eller fördöma fall av bristande samarbete, till exempel inbjudningar av personer som är föremål för Internationella brottmålsdomstolens arresteringsordrar och underlåtenhet att gripa och överlämna sådana personer. Parlamentet uppmanar återigen EU och dess medlemsstater att uppfylla alla krav från domstolen för att i rättan tid ge stöd och åstadkomma samarbete för att man bland annat ska kunna se till att pågående arresteringsordrar verkställs. Parlamentet bekräftar behovet att EU och dess medlemsstater, med hjälp av Europeiska utrikestjänsten, inför en uppsättning interna riktlinjer som beskriver en uppförandekod för kontakter mellan EU:s/medlemsstaternas tjänstemän och personer som är efterlysta av Internationella brottmålsdomstolen.

30.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över resultatet av budgetdiskussionerna på de fördragsslutande parternas tionde sammanträde den 12–21 december 2011, som innebär ett hot om underfinansiering av domstolen. Parlamentet beklagar djupt att vissa europeiska stater som är parter i Romstadgan pressar för att anta en budget med nolltillväxt/lägre budget och att församlingen inte gick med på att ge domstolen tillräckliga resurser för att effektivt fullgöra sitt rättsliga mandat och skipa rättvisa på ett robust, opartiskt, effektivt och meningsfullt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att visa starkt stöd för en fungerande domstol under de fördragsslutande parternas sammanträde och att avvisa förslaget till domstolens budget med nominell nolltillväxt, eftersom det skulle undergräva dess förmåga att skipa rättvisa och att reagera på nya situationer.

31.

Europaparlamentet betonar att EU:s stöd till kampen mot straffrihet bör omfatta en rad initiativ som inkluderar bland annat: ökade insatser för att främja bredare ratificering och genomförande av Romstadgan och avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen (APIC) för att göra domstolen verkligt global och universell; bättre insatser för att säkerställa fullständigt samarbete med domstolen, bland annat genom att anta relevant nationell lagstiftning om samarbete och ingå ramavtal med Internationella brottmålsdomstolen för verkställighet av domstolens domar; skydd och flyttning av offer och vittnen m.m. för att underlätta lämpligt och snabbt samarbete med domstolen samt beslutsamt politiskt och diplomatiskt stöd, särskilt när det gäller verkställandet av ännu ej genomförda arresteringsordrar.

32.

Mot bakgrund av den arabiska våren understryker Europaparlamentet vikten av att ta fram en sammanhållen och nyanserad EU-politik för övergångsrättvisa jämte en förstärkning av rättsväsendets oberoende, med en koppling till Internationella brottmålsdomstolen som högsta instans, i syfte att hjälpa länder i ett övergångsskede att ta upp begångna brott mot de mänskliga rättigheterna, bekämpa straffriheten och förebygga en upprepning av brott mot mänskliga rättigheter.

33.

Europaparlamentet betonar att en digital insamling av bevis och spridning av bilder av brott mot mänskliga rättigheter kan bidra till den globala kampen mot straffrihet och anser att bistånd behövs för att göra detta material tillåtet som bevis i en rättegång, enligt internationell (straffrättslig) lag.

34.

Europaparlamentet välkomnar ett särskilt avsnitt om internationell humanitär rätt, som för första gången införs i 2011 års rapport om mänskliga rättigheter och demokrati, och EU:s insatser för att säkerställa ansvarsutkrävande genom att dokumentera allt missbruk av internationell humanitär rätt och stödja mekanismer för ansvarsskyldighet, liksom EU:s utfästelser om att bekämpa påtvingade försvinnanden, att fortsätta att stödja Internationella brottmålsdomstolen, att arbeta för bredare deltagande i de viktigaste instrumenten för internationell humanitär rätt, att främja respekten för grundläggande förfarandegarantier för alla personer som kvarhålls i väpnade konflikter samt att stödja internationella instrument som syftar till att undanröja de humanitära farorna med explosiva lämningar efter krig, klustervapen, improviserade sprängladdningar och truppminor.

35.

Europaparlamentet beklagar dock att den allmänna medvetenheten om och genomförandet av EU:s riktlinjer för att främja efterlevnaden av internationell humanitär rätt fortfarande är markant lägre jämfört med andra riktlinjer. Parlamentet uppmanar EU att ägna större politisk uppmärksamhet och ge mer resurser åt genomförandet av dessa riktlinjer, särskilt genom att se till att den internationella humanitära rätten integreras i krishanteringsinsatser och genom att proaktivt bekämpa straffriheten och säkerställa det individuella ansvaret.

36.

Europaparlamentet erinrar om att för att undvika brott mot mänskliga rättigheter måste respekten för internationell rätt stå i centrum för alla EU:s strategier som syftar till att stärka mänskliga rättigheter och demokrati i världen, särskilt i EU:s förbindelser med de partnerländer som är parter i en väpnad eller fryst konflikt. Parlamentet påminner om behovet att upphöra med EU-stöd till parter i en konflikt, vare sig det är ekonomiskt, logistiskt eller taktiskt stöd, inklusive genom tillhandahållande av vapen, ammunition eller andra typer av militär utrustning, enligt EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport.

37.

Europaparlamentet betonar vidare behovet att se till att frågan om kampen mot straffrihet för brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord lyfts mer systematiskt i EU:s bilaterala förbindelser med relevanta länder, bland annat genom att den tas upp i offentliga uttalanden, och att EU tar itu med straffriheten på ett mer konsekvent sätt på multilateral nivå, till exempel i FN:s generalförsamling och råd för mänskliga rättigheter.

38.

Europaparlamentet håller fast vid principen om ”skyldighet att skydda” och betonar vikten av att det internationella samfundet, däribland EU, ansvarar för att ta upp grova människorättskränkningar i tredjeländer när regeringarna i dessa länder inte kan eller vill skydda sina egna medborgare. Parlamentet betonar att sådana åtgärder från det internationella samfundet innebär humanitära insatser och lämpliga diplomatiska påtryckningar och att kollektivt våld endast får tillgripas som sista utväg och under överinseende av eller med tillstånd från FN. Parlamentet uppmanar med kraft EU att aktivt engagera sig i och främja den brådskande reformen och utvidgningen av FN:s säkerhetsråd för att undvika hinder mot principen om skyldighet att skydda.

39.

I detta sammanhang berömmer Europaparlamentet insatserna från EU och flera EU-medlemsstater som gick i spetsen för att förhindra ytterligare våld mot civila i Libyen under 2011, men beklagar avsaknaden av en samfälld reaktion på EU-nivå.

40.

Europaparlamentet är djupt oroat över människorättssituationen i Libyen, framför allt vad gäller förhållandena i samband med frihetsberövande och behandlingen av de fångar som kvarhålls av olika milisgrupper utan att interimsregeringen har någon verklig kontroll över dessa styrkor. Situationen kräver ökad vaksamhet och fortsatt stöd från världssamfundet, såsom FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter påpekade inför säkerhetsrådet den 25 januari 2012.

41.

Europaparlamentet noterar EU:s och det internationella samfundets insatser i Syrien men beklagar att dessa insatser inte har lett till att situationen i området har förbättrats. Parlamentet uttrycker ännu en gång djup oro över situationen i Syrien, framför allt när det gäller den fortgående människorättssituationen och den humanitära nödsituationen. Parlamentet fördömer kraftigt den syriska regimens utbredda brutala förtryck och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna mot sina invånare, däribland kvinnor och barn. Parlamentet uppmanar de syriska myndigheterna att omedelbart sätta stopp för kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och uppfylla sina förpliktelser enligt den internationella människorätten för att möjliggöra en fredlig övergång till demokrati. Parlamentet upprepar sitt starka stöd för FN:s och Arabförbundets särskilda sändebud och uppmanar med kraft FN:s säkerhetsråd att vidta nödvändiga åtgärder för att avsluta massakern på civila och ställa de ansvariga för de grova krigsbrotten och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Syrien inför rätta i Internationella brottmålsdomstolen.

42.

Europaparlamentet välkomnar det nya initiativet ”EU:s biståndsvolontärer” som i den initiala programperioden 2014–2020 kommer att skapa möjligheter för omkring 10  000 européer att delta i sådana humanitära insatser över hela världen i områden där stödet är mest angeläget och att visa europeisk solidaritet genom att tillhandahålla praktisk hjälp åt de samhällen som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor.

43.

Europaparlamentet anser att privata militär- och säkerhetsföretag bör ställas till svars för alla brott mot de mänskliga rättigheterna och humanitära lagar som begås av deras personal. Mot bakgrund av den utbredda användningen av privata militär- och säkerhetsföretag uppmanar parlamentet EU och medlemsstaterna att göra mer för att hitta en trovärdig rättslig lösning, så att man undviker juridiska kryphål när det gäller ansvarsskyldigheten.

44.

Europaparlamentet betonar betydelsen av upproren i arabvärlden under 2011, som var ett uttryck för en längtan efter frihet, rättvisa och värdighet och innebär en stor utmaning för EU:s politik i regionen och bortom denna. Visserligen har EU intensifierat sitt politiska engagemang i både det östra och södra grannskapet, men parlamentet framhåller behovet att lära från tidigare politiska misstag och ta fram en ny politik som respekterar mänskliga rättigheter och stöder demokratiska värden.

45.

Europaparlamentet välkomnar den nya tonvikten i EU:s politik gentemot det södra grannskapet, som läggs vid ömsesidigt ansvar och ett gemensamt åtagande om de universella värdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten. Parlamentet efterlyser konsekvens i EU:s människorättspolitiska hållning söderut och österut. Parlamentet understryker behovet att i öster undvika samma slags politiska misstag som begicks i söder före den arabiska våren 2011.

46.

Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 25 november 2010 om situationen i Västsahara (12) och av den 18 april 2012 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter (13). Parlamentet uttrycker sin oro över den försämrade situationen för mänskliga rättigheter i Västsahara. Parlamentet kräver att de grundläggande rättigheterna hos Västsaharas befolkning, däribland föreningsfrihet, yttrandefrihet och rätten att demontrera respekteras. Parlamentet kräver att alla västsahariska politiska fångar friges. Parlamentet kräver att territoriet öppnas för oberoende observatörer, icke-statliga organisationer och medierna. Parlamentet upprepar sitt stöd för inrättandet av en internationell mekanism för att övervaka människorättssituationen i Västsahara. Parlamentet stöder en rättvis och varaktig lösning av konflikten, på grundval av västsahariernas rätt till självbestämmande, i enlighet med relevanta FN-resolutioner.

47.

Europaparlamentet betonar betydelsen av kvinnans roll och fulla deltagande i politiskt och ekonomiskt beslutsfattande, särskilt under fredsskapande processer i efterkrigssituationer, i förhandlingar om övergång till demokrati, i konfliktlösning samt i försonings- och stabiliseringsprocesser, när det gäller att nå målet med ökad medvetenhet och uppmärksamhet för att eliminera diskrimineringen av kvinnor i den demokratiseringsprocess som pågår i många tredjeländer.

48.

Europaparlamentet upprepar sin åsikt om att ”mer för mer”-strategin bör bygga på tydligt definierade kriterier med specifika, mätbara, realistiska, tydliga och tidsbestämda riktmärken. Utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att systematiskt tillämpa denna strategi i framstegsrapporterna om grannskapspolitiken.

49.

Europaparlamentet ser positivt på att EU blivit bättre på att nå ut till det civila samhället och betonar att det civila samhället behöver bidra mer systematiskt och regelbundet till utarbetandet av de landstrategier för mänskliga rättigheter och människorättsbedömningar som krävs för att den nya ”mer för mer”-strategin ska kunna genomföras på ett bra sätt i EU:s politik.

50.

Europaparlamentet ser också positivt på den verksamhet som genomförts inom ramen för initiativet om det östliga partnerskapet för att främja mänskliga rättigheter, demokrati, grundläggande friheter och rättsstaten i partnerländerna. Parlamentet uppmanar EU att dra nytta av erfarenheterna från övergången från ett auktoritärt till ett demokratiskt system bland sina egna medlemsstater och att omsätta lärdomarna från detta i konkreta och resultatinriktade program i unionens östliga partnerländer. Parlamentet uppmanar med kraft EU att inta en mer aktiv och enhetlig hållning vid främjandet av mänskliga rättigheter, demokrati och rättssäkerhet i partnerländerna.

51.

Europaparlamentet beklagar dock att politiken för det östliga partnerskapet ibland är öppen för misstolkningar, så att den snarare blir en politik där allt är tillåtet och man har överseende med allt och dubbla måttstockar ofta tillämpas på länderna i det östliga partnerskapet.

52.

Europaparlamentet är fortfarande extremt oroat över bristen på demokrati, rättsstatliga principer, grundläggande friheter och respekt för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland, det enda land i grannskapet som inte deltar fullt ut i det östliga partnerskapet och arbetet i den parlamentariska församlingen Euronest, särskilt efter presidentvalet i december 2010 och det efterföljande våldet mot demonstranter och den politiska oppositionen, inbegripet de rättegångar mot aktivister under 2011 som inte höll internationell standard och utmynnade i oproportionerligt hårda domar. EU:s samfällda reaktion på utvisningen av EU-diplomater från Vitryssland i februari 2012 förtjänar beröm. Unionen och dess samtliga medlemsstater uppmanas med eftertryck att behålla samstämdheten och konsekvensen i sin politik gentemot Vitryssland och att bevara trycket på den politiska regimen, inbegripet med hjälp av sanktioner mot bland annat tjänstemän inom försvaret, samtidigt som man sträcker ut en hand till det civila samhället genom sådana medel som utökade viseringslättnader och större möjligheter till utbildning och andra utbyten. Parlamentet uttrycker djup oro över att Ales Bjaljatski har suttit fängslad sedan den 4 augusti 2011. Parlamentet beklagar agerandet hos de polska och litauiska tjänstemän som möjliggjorde arresteringen av Ales Bjaljatski genom att överföra bankuppgifter till den vitryska regeringen, och uppmanar alla aktörer i EU att göra allt de kan för att undvika liknande misstag i framtiden.

53.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att tillämpa samma konsekventa linje mot människorättsbrott i alla tredjeländer, såväl partnerländer som länder med vilka EU har mindre utvecklade förbindelser. Parlamentet insisterar på att EU kraftfullt måste peka ut och fördöma människorättskränkningar när och var de än inträffar, oavsett nivån på eller den strategiska betydelsen av partnerskapet med det berörda landet. Parlamentet betonar att EU bör använda finansiellt bistånd och ekonomiska förbindelser som en hävstångsmekanism för att se till att alla unionens partner respekterar de universella mänskliga rättigheterna.

54.

Europaparlamentet betonar att mänskliga rättigheter och demokrati förstärker varandra ömsesidigt, eftersom det är genom respekt för de mänskliga rättigheterna som samhällen skapar det fria politiska utrymme som behövs för en fredlig demokratisk debatt. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang EU:s förstärkta fokus på att stödja demokrati, vilket framgår av den nyligen inrättade Europeiska demokratifonden.

55.

Europaparlamentet understryker att det krävs en mer långsiktig strategi som omfattar hela valcykeln för att rapporterna och rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag ska kunna följas upp på lämpligt sätt. Parlamentet betonar vikten av att utfärda realistiska och uppnåbara rekommendationer och att se till att dessa rekommendationer övervakas – och införlivas i den politiska dialogen och i det stöd som erbjuds – av EU:s delegationer. Parlamentets ständiga delegationer och de gemensamma parlamentariska församlingarna bör också spela en större roll för att följa upp rekommendationerna och analysera vilka framsteg som gjorts på området mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet uppmuntrar EU:s valobservatörsuppdrag att förstärka sin samordning med andra internationella valobservatörsuppdrag för att göra EU:s insatser mer samstämda i detta sammanhang. Parlamentet betonar att EU måste investera i utbildning av lokala observatörer för att bygga upp hållbara och oberoende valprocesser i tredjeländer. Parlamentet betonar att övergången till demokrati såväl som framstegen i främjandet av de mänskliga rättigheterna kräver långsiktiga strategier och att resultaten kanske inte är synliga på kort sikt. Därför uppmuntras kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att noggrant övervaka mer än en valcykel genom att sända EU:s valobservatörsuppdrag till länder som håller på att gå över från auktoritära regimer till demokratiskt styre eller länder där det förekommer allvarliga brister i deras framsteg mot demokrati.

56.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet och kommissionen om att utforma en enhetlig, långsiktig strategi för vart och ett av EU:s valobservatörsuppdrag, följt av en bedömning av demokratiska framsteg två år efter att uppdraget genomförts av den berörda chefsobservatören, som sedan diskuteras under parlamentets årliga debatt om mänskliga rättigheter med vice ordföranden/den höga representanten. Parlamentet påminner om vice ordförandens/den höga representantens åtagande att i samband med valövervakningsuppdrag fokusera på deltagandet – både som kandidater och som väljare – av kvinnor och nationella minoriteter samt personer med funktionshinder.

57.

Europaparlamentet betonar att EU måste samarbeta med de politiska partierna så att berörda aktörer kan dela verktyg och tekniker som kan användas för att utveckla starkare förbindelser med allmänheten, anordna valkampanjer med flera tydligt särskiljbara kandidater och delta mer aktivt i lagstiftningsarbetet. Parlamentet understryker att demokratisering är en process som även måste omfatta medborgarna, gräsrotsrörelserna och det civila samhället. Parlamentet anser därför att EU bör finansiera program som främjar medborgardeltagande, utbildning av väljarkåren, organisering av stödåtgärder samt press- och yttrandefrihet och som i allmänhet garanterar politisk tillsyn och hjälper medborgarna att utöva sina rättigheter.

58.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att kvinnor deltar på lika villkor i politiken och i regeringsarbetet för att man ska kunna bygga upp och bevara demokratin. Parlamentet betonar därför att EU:s program för mänskliga rättigheter och demokratisering bör prioritera att kvinnor får bättre kunskaper om och deltar i lagstiftningsarbetet, i de politiska partierna och i det civila samhället som ledare, aktivister och välinformerade medborgare. Parlamentet anser att EU måste fortsätta att stödja och uppmuntra kvinnor att kandidera till politiska uppdrag och delta på ett meningsfullt sätt i alla aspekter av samhällslivet och det politiska livet. Parlamentet påpekar att kvinnors fulla deltagande i politiken inte bara handlar om att uppnå statistiska mål i fråga om antal kandidater och förtroendevalda, och att det för att garantera jämställdhet krävs att man både tar hänsyn till frågor som rör kvinnors rättigheter när politiken utformas och att kvinnor fritt och i praktiken kan delta på alla områden i det offentliga, politiska och ekonomiska livet.

59.

Europaparlamentet erinrar om att uppbyggandet av lagenliga demokratiska grundvalar, ett välfungerande civilt samhälle och en demokratisk och rättighetsbaserad samhällsanda är en långsiktig process som måste byggas underifrån och som kräver nationellt, regionalt, lokalt och internationellt stöd.

60.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av direktoratet för demokratistöd i parlamentet och det utökade mandatet för parlamentets grupp för valsamordning, som nu har blivit gruppen för demokratistöd och valsamordning. Parlamentet förväntar sig att dess demokratistödjande verksamhet, däribland de politiska grupperna, ytterligare kommer att stärkas, i synnerhet genom byrån för främjande av parlamentarisk demokrati och dess valövervakningsenhet.

61.

Europaparlamentet är medvetet om vilken potential som finns i omfattande människorättsdialoger med tredjeländer, särskilt om de på lämpligt sätt kombineras med genomförandet av landstrategierna för mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att dialogerna dock inte bör användas istället för att behandla frågor om mänskliga rättigheter på högre nivåer av politisk dialog som toppmöten. Parlamentet kräver likaledes att frågan om mänskliga rättigheter ska vara central i förbindelserna med tredjeländer.

62.

Europaparlamentet rekommenderar att landstrategier för mänskliga rättigheter ska offentliggöras, och understryker att offentliga strategier ska skapa synlighet för EU:s engagemang för mänskliga rättigheter i tredjeländer och ge stöd till dem som kämpar för att utöva och skydda sina mänskliga rättigheter.

63.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att EU använder dessa dialoger för att ta upp enskilda oroväckande fall, framför allt när det gäller samvetsfångar som har fängslats på grund av att de har utnyttjat den fredliga rätten till yttrandefrihet, mötesfrihet och religions- eller trosfrihet och uppmanar EU att noggrant följa upp dessa fall med de berörda länderna.

64.

Europaparlamentet upprepar dock sin oro över den ständigt nedslående bristen på framsteg i ett antal människorättsdialoger, liksom avsaknaden av tydliga riktmärken som gör det möjligt att på allvar bedöma förbättringar eller försämringar när det gäller mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att EU fortfarande har svårt att förhandla om bättre former för sin människorättsdialog, framför allt med Kina och Ryssland. EU:s nyutnämnda särskilda representant för mänskliga rättigheter uppmanas att ta en ledande roll i dessa och andra människorättsdialoger och att tillämpa en ny resultatinriktad strategi i detta hänseende genom att kontinuerligt samarbeta med parlamentet.

65.

Europaparlamentet betonar att människorättssituationen i Kina – även om de kinesiska myndigheterna har tagit vissa steg i rätt riktning – alltjämt försämras, vilket framgår av tilltagande social oro, ökad kontroll av och ökat förtryck mot människorättsförsvarare, bloggare och sociala aktivister samt riktade åtgärder som syftar till att marginalisera tibetanerna och deras kulturella identitet. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att samarbeta med det tibetanska folket för att bedöma de underliggande orsakerna till de tibetanska munkarnas och nunnornas självbränning och att upphöra med trakasserierna av och angreppen mot tibetaner som utövar sin rätt till yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet, sätta stopp för alla former av oproportionerligt våld mot demonstranter, utreda alla former av brott mot de mänskliga rättigheterna och ge oberoende övervakare tillträde till protestområden.

66.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning i fråga om att utse en särskild EU-representant för Tibet som ska vara ansvarig för försvaret av mänskliga rättigheter och, bland andra viktiga frågor, rätten att fritt utöva sin religion och kultur i Kina.

67.

Det är en fortsatt besvikelse för Europaparlamentet att inte ha blivit systematiskt involverat i utvärderingarna av människorättsdialogerna, däribland med Ryssland och Kina. Parlamentets tillträde till dessa utvärderingar måste formaliseras, och parlamentet påminner om att EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter anger att ”civilsamhället ska engageras i detta utvärderingsarbete”.

68.

Europaparlamentet upprepar att situationen för och främjandet av kvinnors rättigheter, jämställdhet och kampen mot våld mot kvinnor måste beaktas på ett systematiskt sätt i alla de människorättsdialoger som EU för med de tredjeländer med vilka associerings- och samarbetsavtal har ingåtts.

69.

Europaparlamentet välkomnar åtagandet i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter om att utveckla en metod för att förbättra analysen av människorättssituationen i tredjeländer i samband med inledandet av förhandlingar om eller ingåendet av handels- och/eller investeringsavtal. Parlamentet uppmanar EU att se till att beviljandet av GSP plus-status är nära kopplat till ländernas ratificering och genomförande av de viktigaste internationella människorättsinstrumenten för att möjliggöra en regelbunden utvärdering av dessa förpliktelser, med särskild hänsyn till yttrandefrihet, mötesfrihet, föreningsfrihet, religions- och trosfrihet samt minoriteters, kvinnors och barns rättigheter. Parlamentet betonar särskilt behovet av öppenhet vad gäller skyddet av migranters mänskliga rättigheter.

70.

Europaparlamentet välkomnar EU:s ansträngningar för att infoga en människorätts- och demokratiklausul i EU:s alla politiska ramavtal, men upprepar sin uppmaning i fråga om samtliga avtalsförhållanden med tredjeländer – både industri- och utvecklingsländer och omfattande såväl sektorsavtal och handelsavtal som avtal om tekniskt eller ekonomiskt stöd – om att tydligt formulerade villkor och klausuler om mänskliga rättigheter och demokrati ska införlivas i alla avtal utan undantag. Parlamentet anser att den nuvarande gränsen i det allmänna preferenssystemet är hög och att den kan främja åtgärder när det gäller människorättsklausuler men att den bör anpassas för varje berört land. Parlamentet noterar det nya förslaget till reform av det allmänna preferenssystemet från 2011, i vilket det föreslås att samrådsförfarandet bör utökas och vilket innehåller bestämmelser om att undersökningarna av brott mot de mänskliga rättigheterna i kommittén för det allmänna preferenssystemet bör förenklas. I detta sammanhang är parlamentet mycket bekymrat över den förvärrade människorättssituationen i Kambodja där statliga aktörers och privata investerares uppköp av stora landytor (”markrofferi”) har lett till ökad fattigdom och brott mot de människorättsklausuler som ingår i de gällande avtalen mellan EU och Kambodja. Parlamentet varnar för att bristen på enhetlighet vid genomförandet av människorättsklausulen kan undergräva trovärdigheten och effektiviteten hos EU:s villkorade politik.

71.

Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som har vidtagits och de planer som har utvecklats under 2011 av EU-institutionerna och medlemsstaterna i syfte att inrätta en mer enhetlig och samordnad politik med anknytning till företagens sociala ansvar, bland annat för att främja mänskliga rättigheter i världen, och genomförandet av FN:s vägledande principer om näringsliv och mänskliga rättigheter från 2011.

72.

Europaparlamentet betonar vikten av att förankra företagens sociala ansvar i frihandelsavtalen med tredjeländer eller utvecklingsländer för att främja mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer. Parlamentet föreslår att alla framtida frihandelsavtal ska innehålla ett omfattande kapitel om mänskliga rättigheter, utöver kapitlen om sociala frågor och miljö. Parlamentet uppmanar även kommissionen att via frihandelsavtal främja de fyra grundläggande arbetsnormerna, dvs. föreningsfriheten och den kollektiva förhandlingsrätten, avskaffande av alla former av tvångsarbete, avskaffande av barnarbete och avskaffande av diskriminering vid anställning. Parlamentet betonar även att övervaknings- och kontrollmekanismerna i det allmänna preferenssystemet GSP plus bör stärkas ytterligare.

73.

Europaparlamentet upprepar att en konsekvent tillämpning av människorättsklausulen är av grundläggande betydelse i förbindelserna mellan EU och dess medlemsstater och tredjeländer. Det är viktigt att granska hur medlemsstater har samarbetat med förtryckarapparater i terroristbekämpningens namn. I detta avseende understryker parlamentet att den nyligen omarbetade europeiska grannskapspolitiken måste fokuseras på att ge stöd åt en reform av säkerhetssektorn och i synnerhet säkerställa en tydlig åtskillnad mellan underrättelsefunktionen och brottsbekämpningsfunktionen. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, Europeiska utrikestjänsten, rådet och kommissionen att intensifiera sitt samarbete med kommittén för förhindrande av tortyr och andra relevanta Europarådsmekanismer vid planeringen och genomförandet av projekt avseende terrorbekämpningsbistånd tillsammans med tredjeländer och i alla slags terrorbekämpningsdialoger med tredjeländer.

74.

Europaparlamentet framhåller vikten av att fortsätta arbetet avseende internationell praxis för hemlig internering i kampen mot terrorismen. Parlamentet framhåller att terrorbekämpningen inte under några omständigheter får rättfärdiga brott mot de mänskliga rättigheterna, varken i tredjeländer eller i EU. I detta avseende belyser parlamentet antagandet av sin resolution av den 11 september 2012 om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder: uppföljning av TDIP-utskottets betänkande, och uppmanar medlemsstaterna att genomföra rekommendationerna i resolutionen.

75.

Europaparlamentet insisterar på vikten av att EU fullt ut håller fast vid och fullföljer sina internationella åtaganden, den förda politiken och utrikespolitiska instrument, såsom riktlinjerna om tortyr och människorättsdialogerna, så att unionen blir mer trovärdig i sina krav på en rigorös tillämpning av människorättsklausuler i associeringsavtal och med auktoritet kan uppmana sina viktigaste allierade att respektera sina egna och internationella lagar.

76.

För att öka människorättsklausulens trovärdighet och förutsägbarheten i EU:s handlande rekommenderar Europaparlamentet att den vidareutvecklas och förses med politiska och rättsliga mekanismer att användas vid en begäran om att avbryta ett bilateralt samarbete på grund av upprepade och/eller systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter i strid med folkrätten.

77.

Europaparlamentet uppmanar EU att försäkra sig om att de handelsavtal som sluts med tredjeländer innehåller klausuler som främjar den sociala sammanhållningen och säkerställer upprätthållandet av sociala, miljömässiga och arbetsrättsliga normer samt att naturresurser förvaltas väl, i synnerhet land och vatten. Parlamentet noterar att EU håller på att ta fram en mekanism för bevakning av mänskliga rättigheter som ska infogas som en del av nya partnerskaps- och samarbetsavtal, liksom andra handelsavtal, med ett antal länder. Parlamentet fruktar att dessa bevakningsmekanismer inte är tillräckligt långtgående och inte tydligt definierade, vilket äventyrar EU:s fördragsgrundade åtagande om att främja mänskliga rättigheter och demokrati i världen. Parlamentet är i detta sammanhang särskilt bekymrat över partnerskaps- och samarbetsavtalet med Uzbekistan och det ännu icke ingångna partnerskaps- och samarbetsavtalet med Turkmenistan.

78.

Europaparlamentet upprepar sin rekommendation om att EU bör ha en mer enhetlig och effektiv politik för EU-sanktioner och restriktiva åtgärder, med tydliga kriterier för när de ska tillämpas och vilken typ av sanktioner som bör tillämpas, inklusive tydliga riktmärken för när de ska hävas. Parlamentet uppmanar rådet att se till att dubbla måttstockar inte används vid beslut om restriktiva åtgärder eller sanktioner, utan att dessa tillämpas oberoende av politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga intressen.

79.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på internationell nivå ta upp våldet mot kvinnor och den könsrelaterade dimensionen av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, framför allt i samband med bilaterala associeringsavtal och internationella handelsavtal, både sådana som redan gäller och sådana som håller på att förhandlas fram.

80.

Europaparlamentet konstaterar att den arabiska våren har gjort det tydligt hur den nya globala infrastrukturen för information och kommunikation inte bara skapar nya kanaler för yttrandefrihet, utan också möjliggör nya former av politiskt engagemang som inte följer traditionella mönster. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att landsbygdsområden ofta bara har begränsad uppkoppling till modern kommunikationsteknik. EU-institutionerna och medlemsstaterna uppmanas att utnyttja den nya teknikens positiva potential i EU:s utrikespolitik samtidigt som man betonar att endast organiserade grupper med en tydlig och enhetlig politisk dagordning ska beviljas ekonomiskt stöd. EU-institutionerna och medlemsstaterna bör dessutom bemöta farorna med censur och repression på internet. Parlamentet gläds åt att EU i december 2011 lanserade en strategi mot nedkoppling, ”No Disconnect Strategy”, för att utforma verktyg som gör det möjligt för EU att i lämpliga fall hjälpa det civila samhällets organisationer eller enskilda medborgare att kringgå godtyckliga avbrott i elektronisk kommunikation, inklusive internet.

81.

Det ökande beroendet av infrastruktur för informations- och kommunikationsteknik kommer sannolikt att skapa nya svaga punkter och säkerhetsproblem internationellt sett, men Europaparlamentet påminner om att många av de decentraliserade egenskaper som gör internet problematiskt ur it-säkerhetssynpunkt också är just det som gör internet till ett mäktigt verktyg för människorättsförsvarare som lever under förtryckarregimer. Därför betonar parlamentet vikten av en heltäckande strategi för digital frihet med ett tydligt människorättsperspektiv, inklusive en människorättskonsekvensbedömning, i utformningen av politik och program som rör it-säkerhet, kampen mot it-brottslighet, förvaltning av internet och annan EU-politik i detta sammanhang. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att agera med framförhållning och att integrera it-säkerhet i unionens förbindelser med tredjeländer.

82.

Europaparlamentet betonar att förtryck och kontroll av medborgare och företag innehåller en ständigt växande teknisk beståndsdel genom blockering av innehåll och genom kontroll och identifiering av människorättsförsvarare, journalister, aktivister och dissidenter samt genom kriminalisering av legitima uttryck online och antagandet av restriktiv lagstiftning för att berättiga dessa åtgärder. Parlamentet rekommenderar att främjandet och skyddet av digitala friheter bör integreras och ses över årligen så att ansvar och kontinuitet tryggas, i samtliga EU:s yttre åtgärder och i politiken och instrumenten för finansiering och bistånd. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att otvetydigt erkänna digitala friheter som grundläggande rättigheter och som nödvändiga förhandskrav för åtnjutande av universella mänskliga rättigheter såsom yttrandefrihet, mötesfrihet och tillgång till information samt garantier för insyn och ansvarstagande i det offentliga livet.

83.

Europaparlamentet välkomnar åtagandet i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter om att utarbeta nya offentliga riktlinjer för yttrandefrihet både online och offline, inbegripet skydd av bloggare och journalister, människorättsförsvarare och oppositionspartier.

84.

Europaparlamentet betonar vikten av att stimulera frihet och oberoende för press och medier, som spelar en avgörande roll i arbetet för att bevara rättsstatsprincipen och bekämpa korruption.

85.

Europaparlamentet ser med oro på den illavarslande utvecklingen med allt fler angrepp och hot mot journalister och mediearbetare i världen. Parlamentet efterlyser intensifierade EU-insatser för att främja deras säkerhet i dialoger med unionens partner och andra länder.

86.

Europaparlamentet oroas allvarligt av händelseutvecklingar som inskränker yttrande- och mötesfriheten på grund av missuppfattningar om homosexuella och transpersoner. Parlamentet erinrar om att sådana lagar och förslag strider mot den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som förbjuder diskriminerande lagar och praxis på grund av sexuell läggning, och uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att systematiskt ta upp dessa frågor.

87.

Europaparlamentet beklagar djupt att teknik och tjänster som härrör från EU används i tredjeländer för att kränka mänskliga rättigheter genom censur av information, massövervakning och kontroll samt för att upptäcka och spåra enskilda medborgare och deras verksamhet på (mobil)telefonnät och på internet. Parlamentet oroas av rapporterna om att vissa EU-företag samarbetar med auktoritära regimer genom att ge dem fri och obegränsad tillgång till sina nätverk och databaser under förevändningen att de följer lokala lagar, så som var fallet med EU-baserade TeliaSonera i flera före detta Sovjetrepubliker. Parlamentet anser bestämt att europeiska företag och deras dotterbolag och underleverantörer bör spela en avgörande roll i främjandet och spridningen av sociala normer i världen, och att de därför bör handla i enlighet med EU:s värderingar och aldrig får äventyra skyddet för mänskliga rättigheter i sina satsningar på att expandera på utländska marknader.

88.

Europaparlamentet välkomnar rådets beslut att förbjuda export av vissa informationstekniker och informationstjänster till Syrien och Iran och uppmanar med kraft EU att överväga dessa fall som prejudikat för framtida restriktiva åtgärder mot andra förtryckarregimer. Parlamentet stöder bestämt förslaget att inkludera brott mot de mänskliga rättigheterna i EU:s system för kontroll av export av produkter med dubbla användningsområden för att de produkter som inte tas upp i förteckningen ska kunna omfattas av medlemsstaternas exportrestriktioner. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till sin ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden.

89.

Europaparlamentet framhåller ett utvecklande av ett starkt och livskraftigt civilsamhälle som en nyckelfaktor för demokratiska framsteg och förbättrat skydd för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker att mobiliseringen av det civila samhället var början till de historiska förändringar som den arabiska våren innebar.

90.

Europaparlamentet erkänner EU:s arbete för att intensifiera stödet till organisationer i det civila samhället. Särskilt värdesätter parlamentet den möjlighet som EU har att direkt samarbeta med det civila samhället genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, finansieringsmekanismen för det civila samhället och den europeiska demokratifonden. Det är dock beklagligt att EU inte har en mer kraftfull systematisk politik för att övertala sina partnerländer att avskaffa otillbörliga rättsliga och administrativa restriktioner som begränsar den allmänna rätten till mötes- och föreningsfrihet. Parlamentet vill att riktlinjer för en sådan politik ska utvecklas.

91.

Europaparlamentet upprepar sitt stöd för genomförandet av konceptet ”demokratiskt egenansvar” i EU:s utvecklingssamarbete och anser att det civila samhället spelar en avgörande roll i detta sammanhang. Parlamentet betonar att alla EU-anställda behöver samarbeta nära med det civila samhället i de länder där de tjänstgör. Parlamentet påpekar att ett närmare samarbete med det civila samhället avsevärt skulle bidra till ett inrättande av genomförbara och realistiska landsspecifika människorättsstrategier, som är skräddarsydda för respektive lands prioriteringar.

92.

Europaparlamentet beklagar att förföljelse och marginalisering av människorättsförsvarare fortfarande är den allmänna tendensen i hela världen, särskilt i Kina och Ryssland och alla andra länder som fortfarande felaktigt betraktar höga människorättsnormer som en börda orsakad av EU, FN och globala människorättsorganisationer. Sorgligt nog betraktas ödet för avstängda advokater och politiskt förföljda journalister och mediearbetare i Kina som en intern angelägenhet. Parlamentet noterar inskränkningarna av utrymmet för demokrati.

93.

Europaparlamentet välkomnar resolutionen om människorättsförsvarare från FN:s generalförsamlings tredje kommitté i november 2011, som bland annat EU stod bakom, liksom EU:s offentligt uttryckta stöd åt FN:s särskilde rapportör om människorättsförsvarare och relevanta regionala mekanismer till skydd för människorättsförsvarare.

94.

Europaparlamentet stöder planerna på att inrätta ett frivilligt europeiskt initiativ för att inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter erbjuda tillfälligt skydd åt människorättsförsvarare som akut måste lämna sina ursprungsländer. Detta initiativ bör genomföras på ett sätt som kompletterar de system för sådant skydd som redan finns.

95.

Europaparlamentet konstaterar att det är människorättsförsvarare som arbetar i avlägsna områden och konfliktområden som är mest utsatta för faror och hot och som har minst kontakt med EU-personal. Samtliga EU-delegationer uppmanas med eftertryck att utveckla lokala människorättsstrategier i syfte att hålla regelbunden kontakt med människorättsförsvarare på fältet och ge dem nödvändigt stöd och skydd, så som krävs i EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare.

96.

Europaparlamentet betonar vikten av att EU agerar med framförhållning (reagerar och hjälper hotade människorättsförsvarare, bevakar rättegångar mot människorättsförsvarare samt reagerar snabbt, kraftfullt och tydligt på begränsningar av yttrande-, förenings- och mötesfriheten) och systematiskt informerar människorättsförsvararna och/eller deras familjer om vilka åtgärder som vidtagits till förmån för dem, enligt vad som föreskrivs i EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en förstärkning av det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter som syftar till att tillhandahålla brådskande skyddsåtgärder för människorättsförsvarare som befinner sig i fara eller är utsatta för risk.

97.

Europaparlamentet beklagar att dess uppmaning att göra det årliga Sacharovpriset mer synligt inte har uppmärksammats eftersom utmärkelsen bara omnämns kort under avsnittet om Europaparlamentet i årsrapporten. Parlamentet understryker återigen att Europeiska utrikestjänsten bör göra en verklig uppföljning av kandidaternas och pristagarnas välbefinnande och av situationerna i deras respektive hemländer. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att ha regelbunden kontakt med kandidaterna och pristagarna för att upprätthålla dialogen och övervaka människorättssituationen i respektive land samt erbjuda skydd åt dem som utsätts för förföljelse. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att ta upp Sacharovpriset i avsnittet om människorättsförsvarare i den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna.

98.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att stödja, utbilda och ge inflytande åt människorättsförsvarare, civilsamhälleaktivister och oberoende journalister, att garantera deras säkerhet och frihet på nätet samt hävda de grundläggande rättigheterna yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet på nätet.

99.

Europaparlamentet står fast vid sin orubbliga hållning mot dödsstraffet i samtliga fall och under alla omständigheter, och ger sitt starka stöd åt EU:s arbete för en kraftfull resolution om ett moratorium för dödsstraffet vid den 67:e sessionen i FN:s generalförsamling, bland annat i syfte att skapa uppmärksamhet kring frågan inför världskongressen mot dödsstraffet. Parlamentet understryker att EU är den ledande aktören i och den största bidragsgivaren till kampen mot dödsstraffet.

100.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från att saluföra eller marknadsföra utrustning som är förbjuden enligt förordning (EG) nr 1236/2005 av den 27 juni 2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet efterlyser regelbunden och uppdaterad exportkontroll när det gäller droger som tillverkas av läkemedelsföretag i EU och som kan användas för verkställande av dödsdomar i tredjeländer. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens beslut från 2011 om att ändra förordning (EG) nr 1236/2005 för att stärka exportkontrollen av vissa droger som kan användas till dödsstraff, och är positiv till de proaktiva åtgärder som vissa av EU:s läkemedelsföretag har vidtagit för att förhindra export till tredjeländer där det finns en förutsebar risk att dessa droger används till avrättningar. Parlamentet kräver att fler av EU:s läkemedelsföretag ska vidta liknande åtgärder och uppmanar kommissionen att inrätta en generalklausul i förordning (EG) nr 1236/2005 som till exempel ska innehålla ett krav på förhandstillstånd för export för alla droger som kan användas för tortyr eller avrättningar.

101.

Europaparlamentet ser positivt på människorättsorganisationernas bedömning att tillämpandet av dödsstraffet under 2011 i stort sett bekräftar den globala trenden i riktning mot ett avskaffande. Parlamentet gläds åt att Thailand har avskaffat dödsstraffet för brottslingar under 18 år. Det är dock beklagligt att avrättningarna i Iran, Irak, Afghanistan och Saudiarabien ökat betydligt. Parlamentet uttrycker sin djupa besvikelse över att Kina vägrar att lämna ut trovärdiga uppgifter om landets tillämpning av dödsstraff och avrättningar, vilka enligt Amnesty International räknas i tusental. Parlamentet gläds åt att den amerikanska delstaten Illinois beslutat att avskaffa dödsstraffet, men finner det beklagligt att Förenta staterna fortsätter att avrätta människor, som det enda landet i G8-gruppen 2011. Parlamentet påminner med oro om att Vitryssland är det enda landet i Europa som fortfarande tillämpar dödsstraffet. EU:s och dess medlemsstater uppmanas med eftertryck att konsekvent och med prioritet lyfta frågan i sina dialoger med de berörda länderna.

102.

Europaparlamentet hävdar att EU, som redan tidigare har uppnått konkreta resultat i kampen mot dödsstraff, måste vara mer beslutsamt engagerat och begära att institutionerna och medlemsstaterna behåller och ökar sitt engagemang och sin politiska vilja för denna sak, så att dödsstraffet slutligen blir avskaffat i hela världen.

103.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av de uppdaterade riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredjeländer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet påminner dock om att utmaningarna med att öka medvetenheten och genomförandet av dem måste övervinnas om EU:s politik verkligen ska kunna göra framsteg.

104.

Europaparlamentet välkomnar att man i de uppdaterade riktlinjerna har inkluderat personer som utsätts för diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet i de grupper som behöver särskilt skydd och att man har förbundit sig att uppmana tredjeländer att inrätta inhemska förfaranden för klagomål och rapportering som tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet och barnens perspektiv. Parlamentet beklagar dock att EU:s samordnade insatser för att motverka tortyr inte beaktar könsaspekten i tillräcklig utsträckning, vilket främst beror på brist på konkreta uppgifter om alla former av tortyr och misshandel.

105.

Europaparlamentet betonar vikten av att EU:s riktlinjer kopplas till genomförandearrangemangen för det fakultativa protokollet till FN-konventionen mot tortyr, med särskild uppmärksamhet åt de nationella förebyggande mekanismerna.

106.

Europaparlamentet understryker att FN:s definition av slaveri är en enskild persons tillstånd eller villkor som helt eller delvis styrs av äganderätten. Parlamentet beklagar att det fortfarande förekommer moderna former av slaveri, bland annat inom EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att bedriva en mycket striktare politik på detta område, i synnerhet när det gäller anställda i hemmet, den sociala och yrkesmässiga kategori som är mest utsatt för dessa former av slaveri.

107.

Europaparlamentet beklagar att det politiska missbruket av psykiatrin fortfarande är ett smärtsamt problem i ett antal länder, där tvångsmetoder inom psykiatrin förr har använts för att stödja odemokratiska regimer genom att skrämma och tysta ner oliktänkande grupper och personer i samhället. Denna oroande tendens går hand i hand med dunkla och svårfångade former av tortyr, bland annat psykisk terror och förnedrande förhållanden i fängelser.

108.

Europaparlamentet uppmärksammar betydelsen av rapporten av den 5 augusti 2011 från FN:s särskilde rapportör (A/66/268) om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, med fokus på effekterna av isolering, inbegripet användningen av denna metod på psykiatriska kliniker. Parlamentet uttrycker stor oro över uppgifterna från olika länder om att psykiatriska sjukhus i praktiken används som fängelser. Vice ordföranden/den höga representanten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, Europeiska utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att uppmärksamma detta problem på lämpligt sätt.

109.

Europaparlamentet oroas över hur rehabiliteringskliniker för tortyroffer ska kunna fungera i framtiden. Europeiska utrikestjänsten och kommissionens tjänsteavdelningar uppmanas att samarbeta över skiljelinjen mellan extern och intern politik, så att det säkerställs att gränserna för administrativa behörighetsområden inte äventyrar EU:s stöd till rehabiliteringscentrum, både utanför och inom unionen.

110.

Europaparlamentet beklagar att brott mot de mänskliga rättigheterna alltjämt är ett smärtsamt problem i de ockuperade delarna av Cypern. Parlamentet konstaterar att tusentals flyktingar, som har tvingats överge sina hem och sin egendom, fram till i dag har förhindrats att leva i sitt hemland av de turkiska styrkorna. Dessutom förvägras familjer och släktingar till saknade personer fortfarande rätten att få reda på vad som har hänt med deras närstående eftersom Turkiet inte underlättar tillträde till militärområden eller arkiv med relevanta utredningsrapporter från den cypriotiska kommittén för saknade personer.

111.

Europaparlamentet insisterar på att den politiska dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och tredjeländer måste omfatta en mer inkluderande och heltäckande definition på icke-diskriminering, bland annat på grund av religion eller trosuppfattning, kön, ras eller etniskt ursprung, ålder, funktionshinder, sexuell läggning och könsidentitet.

112.

Europaparlamentet understryker att rådet, för att EU:s utrikespolitik ska vara trovärdig och sammanhängande när det gäller grundläggande rättigheter, jämlikhet och antidiskriminering, bör anta direktivet om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning samt utöka tillämpningsområdet för rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet till att omfatta andra utsatta grupper, såsom hbt-personer.

113.

Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna med kraft motsätter sig alla försök att urholka de mänskliga rättigheternas allmängiltighet, odelbarhet och ömsesidiga beroende samt aktivt uppmanar FN:s råd för mänskliga rättigheter att ägna lika mycket uppmärksamhet åt alla former av diskriminering, däribland diskriminering på grund av kön, könsidentitet, ras, ålder, sexuell läggning och religion eller övertygelse. Parlamentet beklagar djupt att homosexualitet fortfarande betraktas som ett brott i 78 länder och i fem av dessa är belagt med dödsstraff. Parlamentet uppmanar dessa länder att omedelbart avkriminalisera homosexualitet och frige dem som fängslats på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet i stället för att avrätta dem. Europeiska utrikestjänsten uppmanas att använda ”verktygslådan för hbt-frågor” i full utsträckning i syfte att skydda hbti-personers rättigheter. Rådet uppmanas att arbeta för bindande riktlinjer på området. Utrikestjänsten och medlemsstaterna uppmanas att bistå människorättsförsvarare för hbti-personer i länder där de är i fara, och vice ordföranden/den höga representanten samt EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter uppmanas att fortsätta att lyfta fram EU:s orubbliga engagemang för likabehandling och icke-diskriminering i fråga om sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck i världen, även genom att lansera och stödja initiativ om dessa frågor på bilateral och internationell nivå samt inom FN. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att ge ut en färdplan för jämlikhet i fråga om sexuell läggning och könsidentitet.

114.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bevilja asyl för personer som flyr undan förföljelse i länder där hbti-personer kriminaliseras, på grund av asylsökandenas välgrundade rädsla för förföljelse och mot bakgrund av deras självidentifikation som lesbiska, homosexuella, bisexuella, transpersoner eller intersexuella.

115.

Europaparlamentet bekräftar att principen om icke-diskriminering, däribland på grundval av kön och sexuell läggning, är en grundläggande del av AVS-EU-partnerskapet.

116.

Europaparlamentet understryker EU:s ratificering av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (UNCRPD) och antagandet av den europeiska handikappsstrategin 2010–2020, särskilt handlingsområde 8. Parlamentet fördömer varje form av diskriminering grundad på funktionsnedsättning och uppmanar alla stater att ratificera och genomföra konventionen. Parlamentet påpekar att EU också behöver övervaka efterlevnaden av konventionen inom sitt eget territorium. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att arbeta för att 2006 års internationella FN-konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska efterlevas, både inom och utanför EU:s gränser.

117.

Europaparlamentet fördömer de fortsatta människorättskränkningar som begås mot människor drabbade av kastbaserad diskriminering, inklusive förvägrad jämlikhet och tillgång till rättvisa, fortsatt segregering samt kastbaserade hinder för grundläggande mänskliga rättigheter. Parlamentet kräver att rådet, Europeiska utrikestjänsten och kommissionen vidtar gemensamma åtgärder mot kastbaserad diskriminering, också i EU-meddelanden om mänskliga rättigheter, ramar och landbaserade strategier och dialoger, där så är lämpligt, och att de verkar för att utkastet till FN:s principer och riktlinjer för eliminering av diskriminering grundad på arbete och härkomst ska fungera som en vägledande ram för att undanröja kastdiskriminering samt arbetar för att de ska godkännas av FN:s råd för mänskliga rättigheter.

118.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och den särskilda representanten för mänskliga rättigheter att fullt ut erkänna att kastdiskriminering är en övergripande fråga med anknytning till mänskliga rättigheter och fattigdom, med allvarliga följder, i synnerhet för kvinnor.

119.

Europaparlamentet ser med glädje på att FN:s råd för mänskliga rättigheter har utarbetat riktlinjer för extrem fattigdom och mänskliga rättigheter som förespråkar synsättet att de olika mänskliga rättigheterna hänger samman och inte kan åtskiljas och som lägger tonvikt på delaktighet och egenmakt hos personer som lever i extrem fattigdom. Parlamentet insisterar på vikten av att inte åtskilja extrem fattigdom och mänskliga rättigheter. Personer som lever i extrem fattigdom har ofta fråntagits sina mänskliga rättigheter på det medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala planet. Därför måste man i kampen mot extrem fattigdom också uppmärksamma mänskliga rättigheter om man ska kunna förstå och motarbeta denna. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att arbeta för att sprida detta synsätt i FN:s ekonomiska och sociala råd.

120.

Europaparlamentet är oroat över att ursprungsbefolkningar löper särskilt stor risk att bli diskriminerade och att de är särskilt sårbara för politiska, ekonomiska och miljö- och arbetsrelaterade förändringar och störningar. De flesta lever under fattigdomsgränsen och har mycket liten eller ingen tillgång till ombud, det politiska beslutsfattandet eller rättsväsendet. Parlamentet oroas särskilt över rapporterna om ett utbrett markrofferi, tvångsförflyttning och människorättsbrott i väpnade konflikter.

121.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att främja ”klimatflykting” som ett vedertaget juridiskt begrepp (vilket avser en människa som tvingas fly från sitt hem för att söka skydd utomlands till följd av klimatförändringar). Detta begrepp är ännu inte erkänt inom internationell rätt eller i något rättsligt bindande internationellt avtal.

122.

Europaparlamentet understryker vikten av rätten till medborgarskap, som utgör en av de mest grundläggande rättigheterna, eftersom det i många länder endast är fullvärdiga medborgare som får möjlighet att fullt ut åtnjuta och utöva sina grundläggande mänskliga rättigheter, såsom rätten till allmän säkerhet, hälsa och utbildning.

123.

Europaparlamentet framhåller att traditionella nationella minoriteter har särskilda behov som skiljer sig från andra minoritetsgruppers och att dessa minoriteters likabehandling i fråga om utbildning, hälsovård, socialtjänst och andra offentliga tjänster behöver garanteras. Dessutom behöver jämlikhet främjas mellan personer som tillhör en nationell minoritet och personer som hör till majoriteten när det gäller deltagande i alla delar av det ekonomiska, sociala, politiska och kulturella livet.

124.

Europaparlamentet uppskattar den uppmärksamhet som ges åt utmaningen med att genomföra resolutioner som rör kvinnor, fred och säkerhet i EU:s politik, vilket framgår av rapporten om EU:s indikatorer för den övergripande strategin för EU:s genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820, som antogs av rådet den 13 maj 2011. Parlamentet välkomnar EU:s politiska agerande för att i FN:s generalförsamling förlänga mandatet för FN:s generalsekreterares särskilda representant för barn och väpnade konflikter. Parlamentet delar den åsikt som uttrycks i rådets slutsatser av den 1 december 2011 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, nämligen att ett fortsatt och systematiskt hänsynstagande till aspekter som rör mänskliga rättigheter, jämställdhet och barn i väpnade konflikter bör vara en nyckelfråga i alla faser av GSFP-uppdragen.

125.

Europaparlamentet menar att för att kunna garantera kvinnors konkreta deltagande i de politiska organ eller organ i det civila samhället där de är underrepresenterade, är det viktigt att erbjuda program för utbildning och vägledning, både för den EU-personal som arbetar med genusfrågor och för kvinnor på plats, så att de på ett effektivt sätt kan bidra till freds- och konfliktlösningsprocesserna.

126.

Europaparlamentet inser att konkreta framsteg för att förbättra situationen för kvinnor och barn i väpnade konflikter ofta är beroende av att man får till stånd en tydlig och enhetlig ansvarsordning inom militären och civil säkerhetstjänst. Därför uppmanas eftertryckligen de relevanta EU-institutionerna att försöka hitta och införa effektivare metoder för att genomföra reformer av säkerhetssektorn i länder med konfliktsituationer och efter konflikter, med stark betoning på kvinnors och barns rättigheter, integrering och självbestämmande i detta sammanhang. Europeiska utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att ta hänsyn till detta när de planerar och tillämpar externa biståndsinstrument som tar upp reformen av säkerhetssektorn, däribland vikten av kvinnors självbestämmande i återuppbyggnaden efter konflikter.

127.

Europaparlamentet begär att barnsoldaters avväpning, rehabilitering och återanpassning ska utgöra ett viktigt inslag i EU:s politik för att stärka de mänskliga rättigheterna, skydda barn och ersätta våld med mekanismer för politisk konfliktlösning.

128.

Europaparlamentet uttrycker djup oro när det gäller regionen kring de stora sjöarna i Afrika, där våldtäkt används som krigsföringsvapen för att utradera en hel befolkningsgrupp.

129.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att trappa upp sina insatser för att få ett slut på kvinnlig könsstympning, äktenskap för minderåriga och tvångsäktenskap, hedersmord samt tvångsabort och könsselektiv abort. Detta arbete bör vara ett väsentligt inslag för EU:s tillvägagångssätt i utvecklingssamarbetet. Parlamentet betonar betydelsen av tillräcklig tillgång till vård och till information och utbildning om sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter, till förmån för kvinnor och flickor i alla länder.

130.

Europaparlamentet konstaterar att man fortfarande inte i tillräcklig grad har uppmärksammat de kränkningar av sexuella och reproduktiva rättigheter som undergräver ansträngningarna för att fullgöra åtagandena i handlingsprogrammet från Kairokonferensen, som antogs vid FN:s internationella konferens för befolknings- och utvecklingsfrågor (ICPD) 1994, eller tagit itu med diskriminering – däribland diskriminering på grund av kön samt ojämlikhet – i befolknings- och utvecklingsstrategier. Parlamentet framhåller att framstegen när det gäller reproduktiv hälsa har varit begränsade inom vissa områden till följd av kränkningar såsom barnäktenskap, äktenskap för minderåriga och tvångsäktenskap samt oförmågan att införa en lagstadgad lägsta giftermålsålder, tvångsmetoder som tvångssterilisering eller kvinnlig könsstympning och omständigheten att kvinnor och flickor nekas rätten att själva bestämma om sin sexuella och reproduktiva hälsa utan diskriminering, tvång och våld. Parlamentet begär att handlingsprogrammet från Kairokonferensen ska genomföras i EU:s politik för mänskliga rättigheter och utveckling, för att främja jämställdhet samt kvinnors och barns rättigheter, däribland sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter.

131.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att se till att den operativa översynen av ICPD+20 resulterar i en omfattande översyn av samtliga aspekter som rör fullständigt utövande av sexuella och reproduktiva rättigheter, att den på nytt bekräftar en stark och progressiv syn på sexuella och reproduktiva rättigheter för alla i enlighet med internationella människorättsnormer och ökar regeringarnas ansvarsskyldighet att uppnå de överenskomna resultaten. Parlamentet uppmanar framför allt EU och dess medlemsstater att se till att översynen genomförs genom en metod som bygger på deltagande och att olika aktörer, däribland det civila samhället såväl som kvinnor och ungdomar, ges möjlighet att delta på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet erinrar om att ramen för en sådan översyn måste baseras på mänskliga rättigheter och särskilt inriktas på sexuella och reproduktiva rättigheter.

132.

Europaparlamentet påminner om FN:s människorättsråds resolution 11/8 om mödrars förebyggbara dödlighet, sjukdomar och mänskliga rättigheter, där man bekräftar att förebyggandet av mödrars dödlighet och sjukdomar kräver ett effektivt främjande och skydd av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter, särskilt deras rätt till liv, utbildning, information och hälsa. Parlamentet betonar att EU därför har en viktig roll att spela när det gäller att bidra till att minska förebyggbara komplikationer som inträffar före, under och efter graviditet och förlossning.

133.

Europaparlamentet uppmanar EU att samarbeta nära med FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women) både bilateralt och på internationell, regional och nationell nivå för att stärka kvinnors rättigheter. Parlamentet betonar i synnerhet vikten av att inte enbart främja hälsoupplysning och lämpliga program för sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter, vilka utgör en betydande del av EU:s politik för utveckling och mänskliga rättigheter i tredjeländer, utan även att se till att kvinnor har rättvis tillgång till offentliga hälso- och sjukvårdssystem samt lämplig gynekologisk och obstetrisk vård i enlighet med vad som angetts av WHO.

134.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnlig könsstympning som en del av en övergripande strategi för att bekämpa våld mot kvinnor, bland annat genom att ta fram en EU-handlingsplan mot kvinnlig könsstympning i enlighet med principen om tillbörlig aktsamhet. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att ta upp frågan om kvinnlig könsstympning i sina politiska och strategiska dialoger med partnerländer där denna sedvänja fortfarande praktiseras, och att i dessa dialoger involvera människorättsförsvarare som redan arbetar för att få ett slut på den, tillsammans med flickor och kvinnor som direkt drabbats, ledare i samhället, religiösa ledare, lärare, sjukvårdsarbetare samt statliga tjänstemän på både lokal och nationell nivå. Parlamentet betonar att Europeiska utrikestjänsten behöver ta fram specifika verktyg om kvinnlig könsstympning som en del av arbetet för att genomföra EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati.

135.

Europaparlamentet framhåller att framstegen när det gäller reproduktiv hälsa har varit begränsade inom vissa områden till följd av kränkningar såsom barnäktenskap, äktenskap för minderåriga och tvångsäktenskap samt oförmågan att införa en lagstadgad lägsta giftermålsålder, tvångsmetoder såsom tvångssterilisering eller kvinnlig könsstympning, liksom av att kvinnor och flickor nekas rätten att själva bestämma om sin sexuella och reproduktiva hälsa utan diskriminering, tvång och våld.

136.

Europaparlamentet välkomnar flera medlemsstaters åtagande om att bekämpa våld mot kvinnor, våld i hemmet och kvinnlig könsstympning, särskilt de gränsöverskridande aspekterna. Parlamentet upprepar behovet av samstämdhet i EU:s interna och externa politik om dessa frågor, och uppmanar kommissionen att prioritera arbetet mot våld mot kvinnor och flickor, liksom kvinnomord, samt, genom att anslå lämpliga ekonomiska resurser, stödja riktade och innovativa program både inom EU och i tredjeländer. Parlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att underteckna och ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet.

137.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, skydd av dess offer (14) samt EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016, vilken nyligen utarbetats av kommissionen. Parlamentet påpekar att människohandel är ett mångfasetterat internationellt problem som har sitt ursprung i utsatthet på grund av fattigdom, avsaknad av demokrati, ojämlikhet mellan könen och våld mot kvinnor. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att i högre grad uppmärksamma könsaspekten i dialogen med tredjeländer om detta problem. De medlemsstater som ännu inte har skrivit under FN:s så kallade Palermoprotokoll om människohandel och Europarådets konvention om bekämpande av människohandel uppmanas att göra detta snarast.

138.

Europaparlamentet uppmärksammar den ytterst viktiga roll som kvinnorna i det södra grannskapet spelar i regionens politiska liv. Parlamentet välkomnar utgången av de politiska val som har medfört en betydande ökning av antalet kvinnor på politiska poster.

139.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att framför allt försöka förmå Afrikanska unionens medlemsstater att ratificera och genomföra Afrikanska unionens protokoll om kvinnors rättigheter i Afrika.

140.

Europaparlamentet påminner om det specifika åtagandet i Lissabonfördraget att fokusera på barns rättigheter i EU:s utrikespolitik. Att FN:s konvention om barnets rättigheter nu antagits av nästan alla ger en särskilt solid internationell rättslig grund för att driva en progressiv politik på området. Parlamentet rekommenderar att barnets rättigheter beaktas i all EU-politik och alla EU-insatser, och uppmanar därför de länder som ännu inte har ratificerat konventionen att göra det och genomföra den och dess fakultativa protokoll så snart som möjligt.

141.

Europaparlamentet uppmärksammar det allvarliga problemet i flera länder i Afrika söder om Sahara med att barn anklagas för trolldom, vilket fått allvarliga konsekvenser i form av allt från social utestängning till barnamord och rituella offermord på barn. Parlamentet konstaterar att staten har ett ansvar att skydda barn mot alla former av våld och övergrepp och uppmanar därför vice ordföranden/den höga representanten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att särskilt uppmärksamma att barn ska skyddas mot alla former av våld samt ta upp dessa barns öde i människorättsdialogerna med regeringarna i de berörda länderna och i programplaneringen av de finansiella instrumenten för extern finansiering.

142.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att inom ramen för unionens utrikespolitik skydda barns rättigheter i straffrättsliga förfaranden genom att fastställa att de har ett särskilt skyddsbehov och erkänna deras sårbarhet för sekundär och upprepad viktimisering samt se till att barnets bästa kommer i främsta rummet, i enlighet med direktiv 2012/29/EU om miniminormer för brottsoffers rättigheter.

143.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en EU-agenda för barns rättigheter, som samlar såväl inrikes- som utrikespolitiska mål i ett och samma policydokument. Parlamentet erinrar om att vice ordföranden/den höga representanten i kommissionens meddelande ”Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder” har åtagit sig att fokusera på barnets rättigheter som en av tre kampanjprioriteringar. Parlamentet understryker dock vikten av att överföra dessa åtaganden till budgeterade åtgärder samt övervaka ett effektivt genomförande.

144.

Europaparlamentet kräver att barns rättigheter konsekvent integreras i landstrategierna för mänskliga rättigheter i enlighet med åtagandet i Lissabonfördraget. Parlamentet stöder planerna på ytterligare steg framåt i utvecklandet av rättighetsbaserade strategier för utvecklingssamarbete, så som anges i handlingsplanen för EU:s strategi för mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att detta är bråttom när det gäller barns rättigheter, i syfte att säkerställa hållbara framsteg på längre sikt. Parlamentet påminner om att i vissa länder befinner sig främst flickor i en särskilt sårbar situation.

145.

Europaparlamentet understryker att alla former av barnarbete under tvång, utnyttjande av och handel med barn ska bekämpas. Parlamentet kräver ett bättre genomförande av befintliga nationella och internationella regler som ökar medvetenheten om övergrepp mot barn på arbetsmarknaden. Parlamentet understryker att barn och ungdomar enbart bör delta i arbete som inte påverkar deras hälsa och personliga utveckling och som inte stör deras skolgång.

146.

Europaparlamentet understryker att rätten till tanke-, samvets-, religions- eller trosfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet (15), som innefattar rätten att tro eller inte tro samt friheten att utöva teistisk, icke-teistisk eller ateistisk tro enskilt eller offentligen, ensam eller i gemenskap med andra. Parlamentet understryker att utövandet av denna rättighet är grundläggande för framväxten av pluralistiska och demokratiska samhällen. Parlamentet uppmanar EU att systematiskt försvara allas rätt till religions- och trosfrihet, i enlighet med FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, i samband med politiska dialoger med tredjeländer.

147.

Europaparlamentet fördömer all intolerans, all diskriminering och allt våld på grund av religion eller trosuppfattning oavsett var det sker och vem det drabbar och oavsett om det riktar sig mot troende, personer som frångått sin tro eller icke troende. Parlamentet uttrycker djup oro över det ökande antalet sådana handlingar i olika länder, som begås mot såväl företrädare för religiösa minoriteter som personer inom traditioner med majoritetsreligioner som anspråkslöst förordar pluralistiska mångfaldssamhällen som bygger på ömsesidig respekt mellan enskilda. Parlamentet oroas av straffriheten för dessa övergrepp, polisens och domstolarnas partiskhet när de hanterar sådana ärenden samt bristen på lämplig brottsoffersersättning som förekommer i många av världens länder. Parlamentet konstaterar att händelserna under den arabiska våren, som förväntades medföra en prodemokratisk omvandling, paradoxalt nog i många fall ledde till att fri- och rättigheterna försämrades för religiösa minoriteter, och fördömer därför skarpt allt våld mot kristna, judar, muslimer och andra religiösa samfund. Parlamentet ser att det i ett flertal länder finns ett växande behov av konfliktomvandling och försoningsinsatser, däribland en dialog mellan trosinriktningar på olika nivåer. Parlamentet uppmanar med kraft EU och vice ordföranden/den höga representanten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att ta upp diskriminerande och hetsande innehåll i till exempel medierna samt hinder för fri trosutövning i EU:s dialoger med tredjeländer när det gäller mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att i tredjeländer där religiösa minoriteters rättigheter kränks kan dessa problem inte lösas genom att man isolerar deras medlemmar från de omgivande samhällena för att skydda dem och därigenom skapar ”parallella samhällen”.

148.

Europaparlamentet är särskilt oroat över situationen i Kina, där enskilda personer som utövar sin religion utanför officiellt sanktionerade kanaler, inklusive kristna, muslimer, buddhister och falungonganhängare, systematiskt utsätts för förföljelser. Parlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att upphöra med den degraderande behandlingen och förföljelserna av falungonganhängare som får långa fängelsestraff för att ha utövat sin rätt till religions- och trosfrihet och får genomgå omskolning på arbetsanstalter med det bakomliggande syftet att få dem att ge upp sin andliga övertygelse. Detta trots att Kina har ratificerat FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet vädjar till Kina att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter så som utlovats. De kinesiska myndigheterna uppmanas med eftertryck att upphöra med och därefter, genom verkliga samråd med tibetaner, reformera den politik som har den mest negativa inverkan på tibetansk buddhism, kultur och tradition. Parlamentet är djupt oroat över situationen när det gäller religionsfriheten på Kuba, särskilt den ökade förföljelsen av både ledare för och anhängare av katolska och protestantiska kyrkor.

149.

Europaparlamentet betonar att den internationella människorättslagstiftningen erkänner tanke-, samvets-, religions- och trosfrihet och politisk tillhörighet oavsett om man är medlem i något samfund, så medlemskap bör inte vara ett villkor för att man ska kunna utöva sin religion eller rätten till politisk tillhörighet. Parlamentet påpekar med oro att alla personer som vill utöva en religion i Kina, inklusive de fem officiella religionerna – buddhism, taoism, islam, katolicism och protestantism – måste registrera sig hos staten och tvingas verka under statligt kontrollerade styrelser, vilket hindrar deras religiösa självständighet och begränsar deras verksamhet. Parlamentet ser också med oro på att oregistrerade religiösa grupper, däribland hemkyrkor och falungonganhängare, blir illa behandlade på olika sätt, som leder till att deras verksamhet och sammankomster begränsas, bland annat genom att deras egendom konfiskeras och de till och med anhålls och fängslas.

150.

Europaparlamentet välkomnar att religions- och trosfrihet införs som ett ämne i den utbildning som ges till EU-personal. Parlamentet upprepar bestämt sitt krav om att det behövs kraftfulla verktyg för att främja rätten till religions- eller trosfrihet som en del av EU:s yttre politik. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang EU:s åtagande att utarbeta riktlinjer om religions- och trosfrihet, i enlighet med avsnitt 23 i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Dessa riktlinjer bör överensstämma med EU:s landstrategier för mänskliga rättigheter och omfatta en checklista för de grundläggande friheter som ingår i religions- och trosfriheten, så att man kan bedöma situationen i ett visst land, samt metoder för att göra det lättare att identifiera kränkningar av religions- eller trosfriheten. Parlamentet understryker att Europaparlamentet och organisationer i det civila samhället behöver involveras i framtagandet av dessa riktlinjer. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa samstämdheten mellan de nya riktlinjerna och de prioriteringar som anges i EU:s landstrategier för mänskliga rättigheter, Parlamentet understryker vikten av att religions- eller trosfrihet integreras i EU:s utvecklingspolitik och annan utrikespolitik.

151.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att agera proaktivt när det gäller den ökade användningen av apostasi-, hädelse- och antikonverteringslagar och den roll de spelar för att öka den religiösa intoleransen och diskrimineringen. Parlamentet understryker att internationell rätt inbegriper rätten att bekänna sig till och anta en religion eller trosuppfattning samt att ändra religion eller trosuppfattning. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och EU-institutionerna att vidta åtgärder mot oacceptabla metoder genom att utöva påtryckningar på dessa tredjeländer, med särskild tonvikt på EU:s partnerländer som fortfarande tillämpar dem, så att dessa metoder upphör. Parlamentet uppmanar EU att uttala sig mot att regeringar använder sig av sådana lagar och att stödja enskildas rätt att byta religion, särskilt i länder där apostasi är belagt med dödsstraff.

152.

Europaparlamentet understryker vikten av att tanke-, samvets-, religions- och trosfrihet skyddas, inbegripet ateism och andra former av icke-tro, i enlighet med internationella människorättskonventioner, och insisterar på att denna frihet inte ska undergrävas till följd av tillämpningen av hädelselagar som används för att förtrycka och förfölja dem som har en annan religion eller tro. Parlamentet understryker att hädelselagar ofta förordas under förevändningen att de minskar de sociala spänningarna, men i själva verket bidrar de enbart till att öka sådana spänningar och skapa intolerans, särskilt gentemot religiösa minoriteter. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att det i ett antal länder fortfarande är vanligt att både gudstjänstlokaler och religiösa publikationer förbjuds, konfiskeras och förstörs och att det är förbjudet med prästutbildning. Parlamentet uppmanar med kraft EU-institutionerna att verka mot sådana kränkningar i sina kontakter med de berörda regeringarna. Parlamentet efterlyser en fast hållning mot tillämpningen av hädelselagar för att förfölja medlemmar av religiösa minoriteter.

153.

Europaparlamentet understryker vikten av att religions- och trosfrihet integreras i EU:s utvecklingspolitik samt i politiken för att förebygga konflikter och motverka terrorism. Parlamentet välkomnar de öppna insatser som genomförs i form av en dialog mellan olika kulturer och trosriktningar samt genom samarbete på olika nivåer som involverar samfundsledare, kvinnor, ungdomar och företrädare för etniska minoriteter för att främja sammanhållningen i samhället och fredliga samhällen. Parlamentet välkomnar EU:s åtagande att presentera och främja rätten till religions- och trosfrihet inom internationella och regionala organ, däribland FN, OSSE, Europarådet och andra regionala mekanismer och uppmanar till en konstruktiv dialog med OIC (organisationen för islamiska länder) om att komma bort från begreppsbildningen som rör bekämpande av förtal av religioner. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att lägga fram sin årliga resolution om religions- och trosfrihet inför FN:s generalförsamling.

154.

Europaparlamentet välkomnar det gemensamma uttalandet av vice ordföranden/den höga representanten, OIC:s generalsekreterare, Arabförbundets generalsekretare och Afrikanska unionens kommissionär för fred och säkerhet av den 20 september 2012, där man på nytt bekräftade respekten för alla religioner samt religionsfrihetens och den religiösa toleransens grundläggande betydelse och samtidigt fullt ut erkände yttrandefrihetens betydelse. Parlamentet fördömer allt stöd till religiöst hat och våld och beklagar djupt dödsoffren till följd av de attacker som nyligen utförts mot diplomatiska beskickningar. Parlamentet framför sina kondoleanser till offrens familjer.

155.

Europaparlamentet konstaterar att religions- och trosfrihet hänger samman med frågor som rör erkännande, likvärdigt medborgarskap och lika utövande av rättigheter i ett visst samhälle. Parlamentet uppmanar EU att arbeta för att jämlikhet och likvärdigt medborgarskap ska bli en prioriterad fråga för företrädare för marginaliserade och diskriminerade grupper i samhället. Parlamentet understryker vidare hur viktigt det är att stödja initiativ för och möjliggöra finansiering av det civila samhället och människorättsförsvarare i deras strävanden för att bekämpa diskriminering, intolerans och våld på grund av religion eller trosuppfattning.

156.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Europeiska utrikestjänsten att inrätta en permanent kapacitet inom sin organisation för att övervaka och analysera religionens och trosuppfattningarnas roll för dagens samhällen och de internationella relationerna samt att integrera frågan om religions- och trosfrihet inom olika geografiska och tematiska direktorat och enheter. Europeiska utrikestjänsten uppmanas att årligen rapportera till parlamentet om utvecklingen i fråga om religions- eller trosfrihet.

157.

Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att stödja initiativ för och möjliggöra finansiering av det civila samhället och människorättsförsvarare i deras strävanden att bekämpa diskriminering, intolerans och våld på grund av religion eller trosuppfattning. Parlamentet anser att landsbaserade stödsystem inom ramen för finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen bör prioritera finansiering för att skydda och främja religions- och trosfrihet i länder där denna rättighet har fastställts vara en prioriterad fråga enligt EU:s landstrategi.

158.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN, Europarådet samt regeringarna i de länder och territorier som nämns i denna resolution.