This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52012DC0417
COMMUNICATION FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT, THE COUNCIL AND THE EUROPEAN ECONOMIC AND SOCIAL COMMITTEE Security Industrial Policy Action Plan for an innovative and competitive Security Industry
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN En politik för säkerhetsindustrin Handlingsplan för en innovativ och konkurrenskraftig säkerhetsindustri
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN En politik för säkerhetsindustrin Handlingsplan för en innovativ och konkurrenskraftig säkerhetsindustri
/* COM/2012/0417 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN En politik för säkerhetsindustrin Handlingsplan för en innovativ och konkurrenskraftig säkerhetsindustri /* COM/2012/0417 final */
1. Inledning Att erbjuda säkerhet är en av de viktigaste
uppgifterna för uppgifterna för alla samhällen. Det finns inget politikområde
där säkerhet inte spelar en avgörande roll. En trygg och säker miljö är själva
grunden för ett stabilt samhälle. En konkurrenskraftig EU-baserad
säkerhetsindustri som erbjuder lösningar för ökad säkerhet kan ge ett stort
bidrag till det europeiska samhällets förmåga att klara av påfrestningar. Säkerhetsindustrin är en sektor med betydande
potential för tillväxt och nya arbetstillfällen. Under de senaste tio åren har
den globala säkerhetsmarknaden vuxit nästan tiofalt, från ungefär
10 miljarder euro till ca 100 miljarder euro 2011. Ett stort antal
studier visar att denna marknad kommer att växa snabbare än BNP-genomsnittet,
och det gäller både inom EU och globalt[1].
Mot bakgrund av den betydande potentialen för
marknadstillväxt gjorde kommissionen säkerhetsindustrin till en av
huvudkomponenterna i Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ En
integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft
och hållbar utveckling i centrum[2].
I detta dokument tillkännagav kommissionen att man skulle lägga fram ett
särskilt initiativ för säkerhetsindustrin. Denna handlingsplan är ett första steg i detta
initiativ. Det övergripande målet är att öka tillväxten och sysselsättningen
inom EU:s säkerhetsindustri. Tack vare sin tekniska utvecklingsnivå hör
många av säkerhetsföretagen i EU fortfarande till de främsta i världen i
flertalet segment av säkerhetssektorn. Den senaste tidens utveckling, liksom
olika marknadsprognoser, tyder dock på att de europeiska företagens andelar på
världsmarknaden hela tiden kommer att minska under de kommande åren. Enligt
branschens egna prognoser och oberoende studier kan EU-säkerhetsföretagens
andelar på världsmarknaden falla med en femtedel – från ca 25 % år 2010
till 20 % år 2020 – om inga åtgärder vidtas för att förbättra
konkurrenskraften hos EU:s säkerhetsindustri. De marknadsledande amerikanska företagen
ligger fortfarande i teknisk framkant, och de drar också nytta av en
harmoniserad rättslig ram och en stabil inre marknad. Detta ger dem inte bara
goda grundförutsättningar utan också fördelen av ett väl erkänt och
igenkännbart amerikanskt varumärke, vilket har visat sig vara en stor fördel
gentemot EU-företagen i den internationella konkurrensen. Avsaknaden av ett liknande ”EU-varumärke” är
särskilt kritisk om man beaktar att de viktigaste framtida marknaderna för
säkerhetsteknik inte kommer att ligga i Europa utan i tillväxtländerna i Asien,
Sydamerika och Mellanöstern. Företag i asiatiska länder håller i allt
snabbare takt på att överbrygga den tekniska klyfta som skiljer dem från
företag i EU. Utan tekniska fördelar kommer EU-företagen att utsättas för
stenhård konkurrens, också med tanke på att de ofta har högre
produktionskostnader. Kommissionens viktigaste mål är därför att
skapa en bättre fungerande europeisk inre marknad för säkerhetsteknik.
Gynnsamma förhållanden på den inre marknaden, ökad konkurrens och sänkta
produktionskostnader genom utnyttjande av stordriftsfördelar är andra viktiga
komponenter för att stärka EU:s säkerhetsindustri i de tillväxtländer som utgör
säkerhetssektorns framtid. Det är särskilt viktigt att underlätta för små och
medelstora företag att komma in på marknaden i tredjeländer. Flera av dessa frågor har redan behandlats i
det europeiska forumet för forskning och innovation på säkerhetsområdet (Esrif)
och i det därtill relaterade meddelandet från kommissionen[3]. För
företag som arbetar med informations- och kommunikationsteknik innebär
satsningen på säkerhet att säkerhetsfunktioner byggs in i den utrustning och de
produkter de tillhandahåller. Detta är också en viktig förutsättning för deras
framtida konkurrenskraft. Frågan kommer vidare att tas upp i den kommande
europeiska strategin för internetsäkerhet. Hittills har det dock inte funnits
någon enhetlig och EU-övergripande strategi för att göra EU:s säkerhetsindustri
mer konkurrenskraftig och innovativ. Nyligen genomförda studier och ståndpunkter
från intressenter[4]
har visat att trycket från den globala konkurrensen kommer att drabba
tillhandahållandet av produkter och teknik snarare än tjänster, eftersom dessa
svarar för den i särklass största exportpotentialen inom säkerhetsindustrin.
Denna handlingsplan omfattar därför inte säkerhetstjänster som sådana (t.ex.
säkerhetspersonal på plats), utan endast sådana säkerhetstjänster som avser
installation och underhåll av säkerhetsanordningar. Kommissionen kommer att använda sig av alla
tillgängliga medel för att skapa en verklig inre marknad för säkerhetsteknik,
vilket ger en stark hemmabas för EU:s säkerhetsindustri som kan användas för
att vinna marknadsandelar på tillväxtmarknaderna. Kommissionen
kommer att se till att alla initiativ som tas för att utveckla den inre
marknaden för säkerhetsteknik är förenliga med stadgan om de grundläggande
rättigheterna, i synnerhet rätten till integritet och skyddet av
personuppgifter. 2. EU:s säkerhetsindustri och
marknaden Man uppskattar att den globala
säkerhetsmarknaden är värd ungefär 100 miljarder euro (2011) och att den
sysselsätter ca 2 miljoner personer totalt. Säkerhetsmarknaden i EU har
ett uppskattat marknadsvärde på 26–36,5 miljarder euro och sysselsätter ca
180 000 personer (2011). Det finns dock för närvarande ingen tydlig
definition av begreppet säkerhetsindustri, och en metodisk klassificering av
denna industrigren försvåras av en rad faktorer: ·
Säkerhetsindustrin som sådan omfattas inte av de
viktigaste statistiska nomenklaturerna (Nace, Prodcom osv.). ·
Produktionen av säkerhetsrelaterade produkter
redovisas under många olika rubriker. I statistiken för dessa rubriker skiljer
man inte mellan säkerhetsrelaterad och icke säkerhetsrelaterad verksamhet. ·
Det finns ingen statistisk datakälla på europeisk
nivå som tagits fram av branschen själv. ·
Ur ett utbudssideperspektiv kan upphandlare av
säkerhetsutrustning och -system vara motvilliga att lämna ut information om
säkerhetsutgifter. För att avhjälpa bristen på data om
säkerhetsindustrin och den därtill kopplade marknaden kommer kommissionen att
utveckla en empirisk bas utifrån vilken man kan få mer tillförlitliga uppgifter
om säkerhetsmarknaderna. För att detta ska lyckas krävs det att man samarbetar
med de viktigaste branschorganisationerna. EU:s säkerhetsindustri kan dock i stora drag
delas upp i följande sektorer[5]: ·
Luftfartsskydd. ·
Sjöfartsskydd. ·
Gränsskydd. ·
Skydd av kritisk infrastruktur. ·
Underrättelseverksamhet för bekämpande av terrorism
(inklusive it-säkerhet och kommunikation). ·
Krishantering/civilskydd. ·
Fysiskt säkerhetsskydd. ·
Skyddskläder. Säkerhetsmarknaden
har tre utmärkande egenskaper: (1)
Det är en mycket fragmenterad marknad som är
uppdelad längs nationella eller t.o.m. regionala gränser. Eftersom säkerhetsfrågor är ett av de känsligaste politikområdena är
det en domän där medlemsstaterna tvekar att ge upp sina nationella
befogenheter. (2)
Det är en marknad för institutioner. Säkerhetsmarknaden är fortfarande till stor del en institutionell
marknad, dvs. köparna är offentliga myndigheter. Även på de områden där marknaden
är kommersiell bygger säkerhetskraven fortfarande till stor del på
lagstiftning. (3)
Den har en tydlig samhällsdimension. Säkerhet är ett av de mest grundläggande mänskliga behoven, men det är
också ett mycket känsligt område. Säkerhetsåtgärder och säkerhetsteknik kan
påverka grundläggande rättigheter och skapar ofta en oro för möjliga intrång i
människors privatliv. 3. De viktigaste problemen för
EU:s säkerhetsindustri Dessa tre utmärkande egenskaper hos
säkerhetsmarknaden ligger också bakom EU-säkerhetsindustrins tre största
problem: (1)
Fragmenteringen av EU:s säkerhetsmarknad Det största problemet är att EU:s
säkerhetsmarknad är starkt fragmenterad; bland annat saknas harmoniserade
certifieringsförfaranden och standarder. Olika tillvägagångssätt har i praktiken
gett upphov till minst 27 separata säkerhetsmarknader, och var och en av dessa
består i sin tur av många sektorer. Detta skapar inte bara en närmast unik
situation med avseende på den inre marknaden, utan har också en betydande
negativ inverkan på såväl utbudssidan (industrin) som efterfrågesidan
(offentliga och privata köpare av säkerhetsteknik). Situationen skapar stora
hinder för marknadstillträde och gör det mycket svårt eller omöjligt att
åstadkomma reella stordriftsfördelar. En annan negativ effekt är brist på
konkurrens mellan leverantörer och suboptimal användning av offentliga medel. (2)
Avståndet från forskning till marknad När den EU-baserade säkerhetsindustrin
bedriver forskning och utveckling (FoU) av ny teknik är det ofta mycket svårt
att förutsäga om det kommer att bli någon slutlig marknadslansering – eller ens
om det kommer att finnas någon marknad över huvud taget. Även om detta är ett
utbrett problem som man hittar i många industrisektorer är det av särskilt stor
betydelse inom säkerhetsindustrin, som för det mesta verkar på en
institutionell marknad. Detta medför en rad negativa konsekvenser,
bland annat att potentiellt lovande FoU-koncept inte vidareutvecklas, vilket i
sin tur innebär att vissa tekniker som skulle kunna öka människors säkerhet
inte finns att tillgå för köparna. (3)
Säkerhetsteknikens samhällsdimension Det är ett generellt problem för många
industrisektorer att få samhällets acceptans för nya produkter och tekniker.
Säkerhetsteknik skiljer sig dock från andra typer av teknik på flera punkter.
Säkerhetsteknik kan t.ex. direkt eller indirekt påverka grundläggande
rättigheter såsom rätten till respekt för privat- och familjelivet samt skydd
av personuppgifter, integritet och mänsklig värdighet. Det faktum att det kan vara svårt att få
samhällets acceptans för säkerhetsteknik leder till en rad negativa
konsekvenser. Industrin riskerar att investera i teknik som sedan inte godtas
av allmänheten, vilket innebär att investeringen går förlorad. På
efterfrågesidan innebär det att man är tvungen att köpa en mindre
kontroversiell produkt som dock inte helt uppfyller säkerhetskraven. 4. Hur ska problemen åtgärdas? Kommissionen har identifierat ett antal
nyckelåtgärder för att stärka konkurrenskraften hos EU:s säkerhetsindustri,
göra det lättare för den att växa och främja skapandet av nya arbetstillfällen.
Nyckelåtgärderna syftar till att: ·
Motverka marknadsfragmentering genom upprättandet av EU-täckande/internationella standarder,
harmonisering av EU:s förfaranden för certifiering/bedömning av
överensstämmelse för säkerhetsteknik, och ett bättre utnyttjande av synergier
mellan säkerhets- och försvarsteknik. ·
Minska avståndet från forskning till marknad genom samordning av finansieringsprogram och ökat utnyttjande av
immateriella rättigheter, samt full användning av förkommersiell upphandling i
samband med säkerhetsforskning inom ramen för Horisont 2020[6]. ·
Bättre integrering av samhällsdimensionen genom en grundlig utvärdering av sociala effekter, inbegripet effekter
på de grundläggande rättigheterna, och genom att man tar fram metoder för att
bedöma samhällseffekter under FoU-fasen. 4.1. Att motverka marknadsfragmentering 4.1.1. Standardisering Standarder spelar en viktig roll för att
minska marknadsfragmenteringen och göra det lättare för industrin att uppnå
stordriftsfördelar. Standarder är också av största betydelse på
efterfrågesidan, särskilt för att göra tekniska lösningar som används av t.ex.
brandkår, ambulans och polis inbördes kompatibla. Standarder är vidare av stor
betydelse för att garantera en jämn kvalitet vid tillhandahållandet av
säkerhetstjänster. Att skapa standarder på EU-nivå och sedan främja dessa
globalt är dessutom viktigt för att EU:s säkerhetsindustri ska kunna hävda sig
i den internationella konkurrensen. Det finns dock endast ett fåtal EU-standarder
på säkerhetsområdet. Skilda nationella standarder utgör ett stort hinder för
inrättandet av en verklig inre marknad på säkerhetsområdet, och detta minskar
EU-industrins konkurrenskraft. Att övervinna dessa nationella skillnader är
också ett viktigt steg om EU vill bidra till skapandet av globala standarder. Kommissionen angav redan i sitt meddelande om
en strategisk vision för europeiska standarder[7] att standardiseringsarbetet på
säkerhetsområdet måste påskyndas. Kommissionen gav därför 2011 de europeiska
standardiseringsorganen i uppdrag att göra en detaljerad översikt över
befintliga internationella, europeiska och nationella standarder på
säkerhetsområdet, samt att ta fram en förteckning över standardiseringsluckor.
Större luckor hittades på följande områden: –
Det kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära
området samt när det gäller sprängämnen – minimistandarder för detektion samt
standarder för provtagning, inklusive för luftfartsskydd. –
Gränsskydd – gemensamma tekniska standarder och
standarder för kompatibilitet beträffande automatiska gränskontrollsystem, samt
standarder för biometriska kännetecken. –
Krishantering/civilskydd – standarder för
kompatibilitet vid kommunikation, ledning och kontroll, inklusive organisatorisk
kompatibilitet, samt information till allmänheten. Åtgärd
1: Utifrån dessa första prioriteringar kommer
kommissionen att uppmana de europeiska standardiseringsorganen att dra upp
konkreta och detaljerade färdplaner för standardisering. Tyngdpunkten i dessa
färdplaner bör ligga på nästa generations verktyg och teknik. En viktig
förutsättning för att detta ska lyckas är att slutanvändarna och
säkerhetsindustrin involveras och att olika politikområden samordnas. Genomförandeperiod:
Från mitten av 2012 4.1.2. Förfaranden för
certifiering/bedömning av överensstämmelse Det finns för närvarande inga
certifieringssystem på EU-nivå för säkerhetsteknik. De nationella systemen är
mycket olika, och detta bidrar i hög grad till fragmenteringen av
säkerhetsmarknaden. Kommissionen har identifierat de områden[8] för vilka
det i inledningsskedet är lämpligast att inrätta ett certifieringssystem på
EU-nivå. De första områdena är –
utrustning för säkerhetskontroller (detektion) på
flygplatser, och –
larmsystem[9]. Det finns redan en omfattande EU-lagstiftning
med prestandakrav för den utrustning som används vid säkerhetskontroller på
flygplatser[10].
Denna lagstiftning täcker dock inte det system som krävs för bedömning av
överensstämmelse, och genom vilket certifiering av utrustning i en medlemsstat
kan erkännas i alla övriga medlemsstater. Bristen på harmoniserade standarder
och rättsligt bindande bedömning av överensstämmelse för sådan utrustning på
EU-nivå leder till fragmentering av den inre marknaden. När det gäller larmsystem finns det redan
vissa europeiska standarder för prestanda. Dessutom finns CertAlarm, ett
certifieringssystem som tagits fram av branschen själv. Ett problem är dock att
systemet drivs privat och att medlemsstaternas myndigheter inte har någon
skyldighet att godta intyg som utfärdats enligt systemet. I framtiden skulle produkter som är
certifierade enligt ett system på EU-nivå kunna tilldelas ett
”EU-säkerhetsmärke”, liknande den CE-märkning som används för produktsäkerhet.
Esrif har föreslagit att ett sådant märke ska fungera som en ”kvalitetsstämpel”
för säkerhetsprodukter som producerats och godkänts inom EU. Enligt försiktiga uppskattningar för dessa två
produktkategorier skulle industrin kunna spara upp till 29 miljoner euro
per år i provnings- och certifieringskostnader. En harmonisering av certifieringsförfarandena
för larmsystem samt system för säkerhetskontroll på flygplatser borde också
underlätta skapandet av en tydligare europeisk identitet för dessa tekniker,
dvs. ett möjligt ”EU-varumärke”. Detta varumärke bör stärka EU-företagens
globala konkurrenskraft gentemot amerikanska och kinesiska konkurrenter. Åtgärd
2: Utifrån en grundlig konsekvensbedömning och
samråd med berörda parter skulle kommissionen lägga fram två
lagstiftningsförslag: ett förslag för att inrätta ett harmoniserat
certifieringssystem på EU-nivå för utrustning som används vid
säkerhetskontroller på flygplatser, och ett förslag för att inrätta ett
harmoniserat certifieringssystem på EU-nivå för larmsystem. Målet är att uppnå
ömsesidigt erkännande av certifieringssystemen. Genomförandeperiod:
Mitten av 2012 – slutet av 2014 4.1.3. Utnyttja synergier mellan
säkerhets- och försvarsteknik Man kan tydligt skilja mellan en (civil)
säkerhetsmarknad och en (militär) försvarsmarknad. Det faktum att dessa två
marknader är separata kan dock i sig betraktas som en fragmentering. Denna
fragmentering är i viss mån normal, eftersom det inte är helt och hållet samma
industrier som levererar till dessa två marknader, och genom att slutanvändare,
tillämpningsområden och krav skiljer sig åt. Fragmenteringen får dock effekter
i föregående led, i samband med FoU och kapacitetsutveckling, liksom i senare
led, på standardiseringsnivå. Fragmenteringen leder ibland till dubbelarbete
inom FoU och bortfall av stordriftsfördelar på grund av att olika standarder
används för de två marknaderna. När det gäller FoU undersöker man för
närvarande möjligheterna till civil-militära synergier med Europeiska
försvarsbyrån, genom det europeiska ramsamarbetet. Inom detta samarbete finns
det en kontinuerlig samordning mellan säkerhetstemat i det sjunde ramprogrammet
och försvarsbyråns försvarsforskning. Syftet är att synkronisera forskningen i
syfte att undvika dubbelarbete och att dra nytta av tänkbara synergieffekter.
Kommissionen har för avsikt att fortsätta och utvidga detta samarbete inom
ramen för Horisont 2020. Det skulle i och för sig vara nyttigt att
samarbeta i tidigare led för att öka synkroniseringen av kapacitetsplaneringen,
men kommissionen anser att det är så många offentliga myndigheter inblandade på
det civila säkerhetsområdet att det för närvarande inte är möjligt att inrätta
en gemensam kapacitetsplanering med försvarsområdet – där det i regel bara
finns en motpart per medlemsstat, dvs. de nationella försvarsministerierna. När det gäller samarbete i efterföljande led
anser kommissionen att man aktivt bör fortsätta utvecklingen av
”hybridstandarder”, dvs. standarder som kan tillämpas på både civil säkerhet
och försvarsteknik, på områden där samma tekniker används och
tillämpningsområdena är snarlika. Kommissionen håller på att bedöma ett antal
intressanta områden för sådana hybridstandarder, t.ex. programvarudefinierad
radio och vissa tekniska krav för system för obemannade luftfartyg (t.ex.
teknik för ”sense and avoid” och luftvärdighetskrav). Enbart för
programvarudefinierad radio uppskattar man att hybridstandarder skulle kunna
leda till en total försäljningsökning på en miljard euro. Åtgärd
3: Kommissionen har för avsikt att i nära
samarbete med Europeiska försvarsbyrån ge standardiseringsmandat avseende
hybridstandarder till de europeiska standardiseringsorganen. Ett första mandat
kommer snart att utfärdas för programvarudefinierad radio. Genomförandeperiod:
Från mitten av 2012 4.2. Minska klyftan mellan forskning och
marknad 4.2.1. Samordna finansieringsprogram och
utnyttja immateriella rättigheter Kommissionens förslag till Horisont 2020
skapar en nära koppling till en rad politikområden, främst inrikes frågor.
Därför innehåller Horisont 2020 särskilda regler om immateriella rättigheter
för säkerhetsforskning, som ger kommissionen och medlemsstaterna tillgång till
både förgrundsinformation till projekt om säkerhetsforskning och till – på
rättvisa och skäliga villkor – användningen av den förgrundsinformationen i
efterföljande upphandlingar[11]. Detta bör ge de nationella myndigheterna
möjlighet till ett mera direkt och snabbare utnyttjande av resultaten av EU:s
säkerhetsforskning och ett närmare samarbete med främst offentliga
slutanvändare, vilket i hög grad ökar ansträngningarna för att överbrygga
klyftan mellan forskning och marknad på säkerhetsområdet. Därtill kommer att de två beståndsdelarna i
fonden för inre säkerhet, som har föreslagits för nästa budgetperiod och som
avser yttre gränser och visering och det polisiära samarbetet, förebyggande och
bekämpning av brott respektive krishantering, innehåller en möjlighet för
EU-finansierade åtgärder att testa och validera resultat från EU:s
säkerhetsforskningsprojekt[12]. Om denna möjlighet ska utnyttjas effektivt är
de särskilda regler om immateriella rättigheter för säkerhetsforskning, som gör
det möjligt för kommissionen att använda dessa immateriella rättigheter på
rättvisa och rimliga skäl, ett nödvändigt inslag för att kunna utnyttja
resultaten av säkerhetsforskningen i efterföljande testning och validering. Om unionens kapacitet behövs, kommer
kommissionen eventuellt att överväga att förstärka dessa testnings- och
valideringsåtgärder genom faktiska inköp av prototyper för EU. Åtgärd
4: Kommissionen kommer fullt ut att använda de nya
reglerna för immateriella rättigheter för säkerhetsforskningen i Horisont 2020[13],
särskilt genom den möjlighet som ges i de två särskilda programmen inom fonden
för inre säkerhet att testa och validera resultat från EU:s säkerhetsforskningsprojekt. Genomförandeperiod:
Från början av 2014 4.2.2. Förkommersiell upphandling Förkommersiell upphandling[14] är ett
mycket användbart hjälpmedel för att överbrygga klyftan mellan forskning och
marknad. Kommissionen underströk dess betydelse redan i sitt meddelande
Innovationsunionen[15],
särskilt på områden där det finns en institutionell marknad eller en
övervägande lagstiftningsreglerad marknad, eftersom offentlig upphandling av
innovativa produkter och tjänster är av central betydelse för att öka de
offentliga tjänsternas kvalitet och effektivitet i tider då det råder
budgetbegränsningar. Förkommersiell upphandling bör till slut göra det möjligt
för offentliga användare att spela en mer central roll i innovationscykeln
genom inköp av ny teknik. Inköparna bör fungera som ”katalysatorer för
förändring”. Hittills har dock endast ett fåtal
medlemsstater utnyttjat systemet med förkommersiell upphandling på
säkerhetsområdet. På EU-nivå infördes det i sjunde ramprogrammets temaområde
säkerhet ett föroperativt valideringssystem i ansökningsomgången för 2011, som
en föregångare till ett eventuellt framtida system med förkommersiell
upphandling. Horisont 2020 innehåller ett särskilt
instrument för förkommersiell upphandling, som bör vara till stor hjälp för att
lösa praktiska problem i samband med genomförandet av förkommersiell
upphandling. Baserat på amerikanska SBIR[16]-erfarenheter
antas det preliminärt att en 1-procentig ökning av den årliga tillväxttakten på
grund av FoU-stöd genom ett system med förkommersiell upphandling skulle
medföra en extra försäljning inom säkerhetsindustrin på 2 miljarder euro mellan
nu och 2020[17]. Åtgärd
5: Kommissionen avser att utnyttja instrumentet
med förkommersiell upphandling i Horisont 2020 fullt ut och avsätter en
betydande del av budgeten för säkerhetsforskning till detta instrument. Denna
nya finansieringsstrategi bör föra forskningen närmare marknaden genom att
sammanföra industri, offentliga myndigheter och slutanvändare från början av
ett forskningsprojekt. Kommissionen anser att gränssäkerhet och luftfartsskydd
är de mest lovande områdena för förkommersiell upphandling. Kommissionen
kommer också att uppmuntra medlemsstaterna att genomföra liknande initiativ på
nationell nivå i enlighet med relevanta EU-bestämmelser om offentlig
upphandling. Genomförandeperiod:
Från början av 2014 4.2.3. Tillträde till internationella
marknader för offentlig upphandling EU:s marknad för offentlig upphandling är
traditionellt sett mycket öppen. Detta uppvägs emellertid inte alltid av en
motsvarande grad av öppenhet hos våra handelspartner. Globalt sett är endast en
fjärdedel av världsmarknaden för offentlig upphandling öppen för internationell
konkurrens. Kommissionen har föreslagit en förordning[18] för att
hjälpa till att öppna upp marknaderna för offentlig upphandling i hela världen
och för att se till att europeiska företag får tillträde till dessa på rimliga
villkor. Denna förordning förväntas tillhandahålla ett antal verktyg som ska
säkerställa att målen nås. Åtgärd
6: Kommissionen kommer att använda alla de
instrument som står till dess förfogande för att säkerställa ett rättvist
tillträde för dess säkerhetsindustri till internationella marknader för
offentlig upphandling. Med tanke på säkerhetsteknikens känsliga karaktär kommer
uppmärksamheten i allra högsta grad att ligga på relevanta exportbestämmelser. Genomförandeperiod:
Från slutet av 2013 4.2.4. Begränsning av skadeståndsansvar För att överbrygga klyftan mellan forskning
och marknad och i synnerhet för att garantera att hotet om skadeståndsansvar
inte avhåller säkerhetsindustrin från att utveckla, sprida och marknadsföra
teknik och tjänster som kan rädda liv, införde man i USA en säkerhetslag efter
den 11 september. Den amerikanska lagen innehåller bestämmelser om begränsning
av skadeståndsansvaret för leverantörer av teknik och tjänster för att bekämpa
terrorism. På marknader i tredjeland kan denna lagstiftning ge marknadsledande
amerikanska företag en konkurrensfördel i förhållande till deras motparter i
EU. Det är uppenbart att den amerikanska
säkerhetslagen har sitt ursprung i den särskilda amerikanska kontexten, där
grupptalan (class action) är ett återkommande inslag. Det finns inga planer på
att skapa en motsvarighet till den amerikanska säkerhetslagen i Europa, men det
finns ett behov av att bättre förstå och studera i vilken utsträckning
ansvarsfrågor avhåller företag från att marknadsföra lovande teknik och
tjänster. Det råder ingen allmän enighet bland
branschens aktörer i denna fråga och det har ännu inte gjorts någon grundlig
rättslig analys av förenligheten med nationella lagar eller EU-lagstiftning. Åtgärd
7: Kommissionen har inlett ett anbudsförfarande
för en större undersökning av de rättsliga och ekonomiska konsekvenserna av en
begränsning av skadeståndsansvaret. Undersökningen kommer även att studera
möjliga alternativ till den begränsning av skadeståndsansvar som infördes genom
den amerikanska säkerhetslagen, till exempel en frivillig industrifond, en
rekommendation från kommissionen m.m. Undersökningen kommer att ta vederbörlig
hänsyn till följderna för de grundläggande rättigheterna. Genomförandeperiod:
2012 – mitten av 2013 4.3. Bättre integrering av
samhällsdimensionen 4.3.1. ”Kontroll” av samhällseffekter
under FoU-fasen En bättre integrering av samhällsdimensionen i
säkerhetsindustrins verksamhet skulle bidra till att minska osäkerheten kring
samhällets accepterande. Detta skulle möjliggöra en effektiv användning av
FoU-investeringar och samtidigt ge efterfrågesidan möjlighet att köpa produkter
som uppfyller alla dess säkerhetskrav och samtidigt godtas av samhället. Kommissionen anser därför att
samhällseffekterna och följderna för de grundläggande rättigheterna bör beaktas
redan före och under FoU-fasen genom ett samhälleligt engagemang. Detta skulle
göra det möjligt att ta itu med samhällsaspekter på ett tidigt stadium i
processen. Kommissionen har redan vidtagit en rad
åtgärder för att integrera samhällsdimensionen i sjunde ramprogrammets
temaområde säkerhet. Mot bakgrund av Horisont 2020 är det emellertid nu nödvändigt
att stärka dessa insatser och engagera samhället i forskning och innovation och
göra mer systematiska kontroller av samhällseffekten. Kommissionen kommer att engagera samhället
och, i lämpliga fall, göra kontroll av samhällseffekterna till en obligatorisk
del av alla framtida säkerhetsforskningsprojekt[19].
Kommissionen kommer särskilt att ”kontrollera” samhällseffekten av ny teknik i
alla system med förkommersiell upphandling på säkerhetsområdet som beskrivs
ovan. 4.3.2. Inbyggt integritetsskydd och förvald
inställning för integritetsskydd på planeringsstadiet Å ena sidan är det ytterst svårt att omsätta
samhällsaspekter i tekniska krav, vilket ytterligare kompliceras av den stora
variationen av säkerhetsprodukter på marknaden. Å andra sidan varierar samhällsrelaterade
frågor rörande säkerhet betydligt mellan medlemsstaterna. Kommissionen menar därför att den bästa vägen
framåt är att införa begreppet ”inbyggt integritetsskydd” och ”förvald
inställning för integritetsskydd”[20]
på planeringsstadiet. För detta ändamål skulle den ekonomiska operatör som
önskar få sin produktionsprocess reviderad som lämplig för ”inbyggt
integritetsskydd” behöva uppfylla ett antal krav som fastställs genom en
lämplig EU-standard. Denna standard ska vara frivillig. Kommissionen är dock
övertygad om att företag kommer att känna stark press att följa en sådan
standard som skulle få liknande erkännandevärde som till exempel ISO
9000-standarden[21]. Åtgärd
8: Kommissionen kommer att ge de europeiska
standardiseringsorganen i uppdrag att utveckla en standard som bygger på
befintliga kvalitetssäkringssystem, men som tillämpas på förvaltningen av
frågor om integritetsskydd under planeringsstadiet. Genomförandeperiod:
Mitten av 2012 – mitten av 2015 5. Övervakning Övervakningen av de aviserade politiska
åtgärderna kommer att skötas via en särskild expertgrupp, som inrättas av
kommissionen. Denna grupp kommer att samla alla de aktörer som berörs på
säkerhetsområdet. Gruppen kommer att sammanträda minst en gång
om året för att bevaka utvecklingen. 6. Slutsats Detta är kommissionens första handlingsplan,
som är specifikt inriktad på säkerhetsindustrin. Inte bara de aviserade
åtgärderna, utan också omfattningen av strategin, som sträcker sig ända från
FoU-fasen till standardisering och certifiering, är en nyhet. Eventuella nya
områden för harmonisering skulle, beroende på framtida bedömningar, kunna vara
land- och sjötransport samt hantering av begränsning av skadeståndsansvar. Man bör komma ihåg att alla de åtgärder som
anges i detta dokument till stor del beror av medlemsstaternas vilja att
samarbeta med EU-institutionerna, standardiseringsorgan, offentliga och privata
aktörer för att övervinna fragmenteringen av EU:s säkerhetsmarknader.
Kommissionen uppmuntrar därför medlemsstaterna att stödja kommissionen i dess
initiativ för att förbättra den europeiska säkerhetsindustrins konkurrenskraft
och minska de befintliga hindren för marknadstillträde. Kommissionen är övertygad om att de politiska
åtgärder som skildras i stora huvuddrag i denna handlingsplan i hög grad kommer
att bidra till att förbättra den europeiska säkerhetsindustrins
konkurrenskraft. Kommissionens mål är att ge EU:s säkerhetsindustri en stark
hemmabas från vilken de kan expandera till nya och framväxande marknader, där
man i framtiden kan förvänta större tillväxt. Sådan tillväxt inom och utanför EU måste gå
hand i hand med stärkandet av åtgärder som syftar till en bättre integrering av
samhällsdimensionen i säkerhetsindustrins verksamhet. Inbyggt integritetsskydd
och iakttagande av de grundläggande rättigheterna måste ingå som ett centralt
inslag i all EU:s säkerhetsteknik. [1] Alla
siffror och studier som nämns i denna handlingsplan beskrivs utförligare i det
arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer handlingsplanen. [2] KOM(2010)
614 slutlig. [3] KOM(2009)
691 slutlig. [4] Se
arbetsdokumentet. [5] Förteckningen
är inte uttömmande; en mer detaljerad översikt över de olika sektorerna och de
tekniker som används inom dessa återfinns i arbetsdokumentet. [6] KOM(2011)
809 slutlig. [7] KOM(2011)
311 slutlig. [8] I
arbetsdokumentet anges varför man valt de olika områdena, liksom vilka
kriterier som använts. [9] Det bör
påpekas att larmsystem är ett mycket viktigt segment med en marknadsstorlek på
4,5 miljarder euro. Detta motsvarar 50 % av marknaden för fysisk
säkerhet. [10] Se
förordningarna (EG) nr 300/2008, (EG) nr 272/2009 och (EU)
nr 185/2010. [11] KOM(2011)
810 slutlig. [12] KOM(2011) 750
och 753 slutlig. [13] Antagandet
av dessa bestämmelser måste dock fortfarande först godkännas av Europeiska
unionens råd och Europaparlamentet. [14] Med
förkommersiell upphandling ska här förstås en metod för att upphandla
FoU-tjänster, där de immateriella rättigheterna inte (enbart) tillhör den
upphandlande myndigheten. Se KOM(2007) 799 slutlig. [15] KOM(2010)
546 slutlig. [16] SBIR står
för ”Small Business Innovation Research”– innovationsforskning i små företag –
och är ett amerikanskt program för att stödja innovation i små och medelstora
företag med hjälp av ett system med förkommersiell upphandling. [17] Se
arbetsdokument från kommissionens avdelningar. [18] COM(2012)
124 final. [19] Med
undantag av ”olämpliga” områden, t.ex. forskning om grundläggande teknik och
projekt om framtidsutsikter och scenarier. [20] Inbyggt
integritetsskydd beskrivs utförligare i arbetsdokumentet från kommissionens
avdelningar. [21] COM(2012)
11.