EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52012AR1671

Yttrande från Regionkommittén: ”Civilskyddsmekanism för unionen”

EUT C 277, 13.9.2012, p. 164–170 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

13.9.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 277/164


Yttrande från Regionkommittén: ”Civilskyddsmekanism för unionen”

2012/C 277/16

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Regionkommittén understryker vikten av att omvandla mekanismen från att vara reaktiv och ad hoc-baserad till att bli mer integrerad, effektiv och optimerad.

Regionkommittén framhåller att de lokala och regionala myndigheterna vanligtvis är viktiga aktörer vid hanteringen av krissituationer. De bör därför involveras när man utarbetar planer för riskbedömning och riskhantering.

Regionkommittén framhåller därför att EU i samförstånd med de nationella myndigheterna bör öka antalet övningar för personal på lokal och regional nivå för att se till att den första reaktionen på en krissituation blir tillräcklig och framför allt effektiv.

Regionkommittén är fast övertygad om att EU bör inrätta en plattform som skulle kunna användas för utbyte av information om och erfarenheter av förebyggande av katastrofer mellan medlemsstaterna och deras lokala och regionala myndigheter.

Regionkommittén framhåller samtidigt att det krävs större tydlighet kring beslutets definitioner och de framställningar om hjälp som lämnas in vid större katastrofer eller vid överhängande fara för sådana.

En standardförlaga bör användas som utgångspunkt för riskhanteringsplanerna så att de blir jämförbara.

Kommittén är övertygad om att man bör upprätta en tidsplan för när medlemsstaterna ska skicka in och uppdatera sina riskhanteringsplaner.

Föredragande

Adam BANASZAK (PL–EA), ledamot av regionfullmäktige i Kujawsko-Pomorskie (Kujavien-Pommern)

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om en civilskyddsmekanism för unionen

COM(2011) 934 final.

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Allmänna kommentarer

1.

Regionkommittén ställer sig positiv till att förslaget knyter an till kommissionens strategi för att utveckla bättre lösningar och en mer samstämmig strategi för att reagera på katastrofer och att det också bidrar till att genomföra målen i Europa 2020-strategin och förbättra EU-medborgarnas säkerhet inom ramen för Stockholmsprogrammet och EU:s strategi för den inre säkerheten.

2.

Regionkommittén noterar att de nya förslagen har utarbetats på grundval av utvärderingar av civilskyddsbestämmelserna och erfarenheter av tidigare krissituationer.

3.

Regionkommittén noterar med glädje att kommissionen med förslaget tar ytterligare ett steg för att förenkla de rättsliga bestämmelserna och göra dem mer enhetliga. I ett enda lagstiftningsförslag för 2014–2020 sammanförs tidigare lösningar för samarbetet inom civilskydd på EU-nivå, som hittills har reglerats av två rättsliga instrument: rådets beslut 2007/779/EG, Euratom av den 8 november 2007 om inrättande av gemenskapens civilskyddsmekanism samt rådets beslut 2007/162/EG, Euratom av den 5 mars 2007 om inrättande av ett finansiellt instrument för civilskydd.

4.

Regionkommittén framhåller att de lokala och regionala myndigheterna brukar vara viktiga aktörer vid hanteringen av krissituationer. Att sprida information till dem som har ansvar för krishanteringen på lokal och regional nivå bör därför vara ett av målen för civilskyddslagstiftningen.

5.

Regionkommittén understryker att en förstärkt mekanism kommer att bidra till genomförandet av solidaritetsklausulen. Kommittén ställer sig positiv till att särskild uppmärksamhet har ägnats åt att åstadkomma en nära samordning mellan civilskyddet och det humanitära biståndet samt samstämmighet med de åtgärder som genomförs inom ramen för EU:s övriga politikområden och instrument, särskilt inom politiken för rättvisa, frihet och säkerhet. Samstämmigheten med EU:s övriga finansinstrument bör omöjliggöra dubbel finansiering.

6.

Regionkommittén ställer sig bakom principerna om solidaritet, samarbete, samordning och stöd mellan stater, regioner och lokala samhällen inom EU på civilskyddets område. Kommittén håller med kommissionen om att man – för att uppnå en mer integrerad europeisk insatskapacitet vid katastrofer – måste ändra åtgärdernas karaktär så att de blir mindre ad hoc-baserade och planeras tillräcklig tid i förväg, fastställa en integrerad politik för utbildningar och övningar, ta hänsyn till de många olika aspekterna på katastrofförebyggande åtgärder (t.ex. miljöskydd, klimatförändringar, översvämningar, brandfara, säkerhet, hälsoskydd och regionalpolitik) och underlätta fortsatt samarbete mellan de deltagande staterna.

7.

Regionkommittén framhåller därför att EU i samförstånd med de nationella myndigheterna bör öka antalet övningar för personal på lokal och regional nivå för att se till att den första reaktionen på en krissituation blir tillräcklig och framför allt effektiv.

8.

Regionkommittén håller med att civilskyddet hör till medlemsstaternas grundläggande uppgifter, och mekanismen får inte bara påverka medlemsstaternas primära ansvar att vid katastrofer skydda befolkning, miljö och egendom på det egna territoriet. Det främsta syftet med EU:s civilskyddsmekanism bör vara att stödja, samordna och komplettera medlemsstaternas åtgärder.

9.

Regionkommittén understryker vikten av att stärka samarbetet med medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna när det handlar om åtgärder till stöd för civilskyddet i allvarliga nödsituationer.

10.

Regionkommittén anser att EU måste identifiera konkreta resursbrister och exakt fastställa hur man skulle kunna bistå medlemsstaterna i deras ansträngningar att förbättra beredskapen, framför allt i förhållande till de lokala och regionala myndigheterna. Medlemsstaterna och EU bör sträva efter att utnyttja befintliga resurser på ett sådant sätt att det inte skapas finansiella och administrativa bördor, inte heller för de lokala och regionala myndigheterna.

11.

Regionkommittén är fast övertygad om att EU bör inrätta en plattform som skulle kunna användas för utbyte av information om och erfarenheter av förebyggande av katastrofer mellan medlemsstaterna och deras lokala och regionala myndigheter.

12.

Regionkommittén framhåller att medlemsstaterna med EU:s stöd bör involvera de lokala och regionala myndigheterna i katastrofinsatser i ett tidigt skede och i samband med detta utnyttja det system för flernivåstyre som används inom sammanhållningspolitiken.

13.

Regionkommittén stöder förslaget om att fokusera de enskilda målen på att förebygga katastrofer, skapa beredskap för insatser vid sådana och underlätta snabba och effektiva insatser vid större katastrofer eller vid överhängande fara för sådana.

Bedömning av befintliga luckor och områden där de har åtgärdats

14.

Regionkommittén noterar vikten av att man fortsätter att förenkla de rättsliga bestämmelserna (förslaget är ett stort steg i denna riktning) och de gällande förfarandena och gör dem överskådliga och entydiga. Detta minskar de administrativa bördorna och är en utgångspunkt för ytterligare åtgärder för att förenkla mekanismen och göra den mer enhetlig. En standardförlaga skulle kunna vara till hjälp vid utarbetandet av de enskilda riskhanteringsplanerna. Om en sådan förlaga saknas ökar också risken för bristande överensstämmelse med andra riskhanteringsplaner. Om planernas omfattning och grundläggande innehåll inte har fastställts ökar kostnaderna för utarbetandet. Dessutom försvåras jämförelser, och framför allt undermineras motivet bakom kravet på medlemsstaterna att lämna in riskhanteringsplaner.

15.

Regionkommittén framhåller att de lokala och regionala myndigheterna har förmåga att reagera på katastrofer omedelbart, eftersom de har full kännedom om de lokala geografiska och sociala betingelserna. Kommittén anser att medlemsstaterna bör ta hänsyn till de lokala och regionala myndigheterna när de utarbetar planer för riskbedömning och riskhantering, eftersom de lokala och regionala myndigheterna i många fall har större kompetens och kunskaper än den nationella nivån, bl.a. när det handlar om att bedöma hot.

16.

Regionkommittén tillägger att de finansiella bestämmelserna i förslaget om transporter går åt rätt håll och bör göra det möjligt att genomföra fler åtgärder på kortare tid samt öka antalet stater som använder sig av medlen, eftersom transporterna hör till de främsta kostnaderna vid internationella uppdrag.

17.

Regionkommittén stöder kommissionens åtgärder för att förbättra tillgången till lämpliga transportmedel i syfte att stödja uppbyggnaden av snabbinsatsförmågan på EU-nivå under förutsättning att syftet, omfattningen och villkoren för att dessa åtgärder ska vidtas tydligt anges. Regionkommittén ställer sig positiv till möjligheten att kommissionen kompletterar transportresurserna genom att tillhandahålla de ytterligare transportresurser som krävs för snabba insatser vid större katastrofer.

18.

Regionkommittén understryker vikten av att omvandla mekanismen från att vara reaktiv och ad hoc-baserad till att bli mer integrerad, effektiv och optimerad. Det behövs en verklig övergång från det nuvarande konceptet med ad hoc-stöd till tidig planering och snabba insatser.

19.

Regionkommittén förstår kommissionens avsikter bakom den breda definitionen av de begrepp som hänger samman med instrumentet, att civilskyddsmekanismen ska bli mer flexibel och fungera bättre. Kommittén anser dock att man borde förtydliga definitionerna i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets beslut om en civilskyddsmekanism för EU, framför allt följande: ”katastrof” och ”större katastrof”. Det skulle göra det möjligt att i framtiden förhindra oegentligheter i medlemsstaternas användning av stödmedlen inom mekanismen.

20.

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att man också bör öka tillgången till kritisk insatskapacitet, utöka transportmöjligheterna samt förenkla förfaranden som underlättar ett optimalt resursutnyttjande och i högre grad integrera förebyggande strategier.

21.

Regionkommittén välkomnar kommissionens ansträngningar för att förbättra insatskapaciteten i akuta situationer genom att anordna fler utbildningar och övningar samt ta fram lämpliga beredskapsplaner.

Civilskyddspolitikens hörnstenar: förebyggande, beredskap, insatser och den externa dimensionen

22.

Regionkommittén stöder idén om att basera mekanismen på civilskyddspolitikens fyra främsta hörnstenar – förebyggande, beredskap, insatser och den externa dimensionen – och komplettera dessa med finansiella bestämmelser.

23.

Regionkommittén stöder åtgärder för att uppmuntra medlemsstater och länder utanför EU att anta integrerade strategier för katastrofhantering.

24.

Regionkommittén framhåller att man för att förebygga de skador som katastrofer kan åsamka människor, egendom och miljö måste vidta åtgärder för att bygga upp och ständigt uppdatera en kunskapsbas om risker samt utbyta kunskaper, praxis och information. Man måste också öka medvetenheten om förebyggande och stödja medlemsstaterna och länder utanför EU när de vidtar åtgärder med särskilt fokus på att ta fram riskhanteringsplaner.

25.

Regionkommittén stöder kommissionens planer på åtgärder för att öka beredskapen, t.ex. genom att inrätta ett centrum för katastrofberedskap, förvalta ett gemensamt kommunikations- och informationssystem för olyckor (Cecis), bidra till utvecklingen av ett uppspårnings- och varningssystem för katastrofer, bygga upp och upprätthålla kapacitet i form av expertgrupper, moduler och andra komponenter samt vidta stödåtgärder och kompletterande åtgärder (utbildningar samt spridning av erfarenheter och kunskaper). Kommittén anser samtidigt att det krävs större tydlighet kring formen för medlemsstaternas framställningar om bistånd till centrumet för katastrofberedskap. Uttrycket ”specifik begäran” är mycket vagt. Centrumet för katastrofberedskap måste också samordnas med befintliga nationella och regionala strukturer.

26.

Regionkommittén stöder de åtgärder som kommissionen planerar för det fall där en medlemsstat begär bistånd vid en större katastrof eller vid överhängande fara för en sådan, framför allt när det gäller åtgärder som gör det lättare att mobilisera grupper, experter, moduler och insatsstöd som inte faller inom ramen för den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer.

27.

Regionkommittén stöder kommissionens initiativ för att skapa en europeisk insatskapacitet vid katastrofer i form av en frivillig pool av insatskapacitet som på förhand har avsatts av medlemsstaterna. Kvalitetskraven på insatskapaciteten måste fastställas i samarbete med medlemsstaterna. Samtidigt anser kommittén att man måste klargöra hur medlemsstaterna ska gå till väga för att underrätta kommissionen om skälen till att denna kapacitet inte kan göras tillgänglig vid en viss katastrof. Dessutom måste det klargöras att denna kapacitet inte behöver göras tillgänglig vid en viss katastrof om den behövs för nationella ändamål

28.

Regionkommittén anser att de uppgifter som lämnas till kommissionen om skälen till att insatskapaciteten inte kan göras tillgänglig måste beaktas i uppdateringarna av riskhanteringsplanerna.

29.

Regionkommittén stöder kommissionens åtgärder i fråga om regelbundna utvärderingar av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer. Om allt fungerar som det ska kommer dessa att bidra till de enskilda målen.

Slutkommentarer

30.

Regionkommittén stöder kommissionens initiativ för att genom beslutet i fråga utvidga det finansiella stödet i alla de former som anges i budgetförordningen, bl.a. bidrag, återbetalning av utgifter, offentlig upphandling och bidrag till förvaltningsfonder.

31.

Regionkommittén stöder kommissionens ansträngningar för att vidta åtgärder för att uppnå samverkanseffekter och komplementaritet med andra EU-instrument och samtidigt förhindra att finansiellt bistånd samtidigt ges genom andra finansiella instrument.

32.

Regionkommittén anser att kommissionen vid genomförandet av finansiella åtgärder bör verka för att skydda EU:s ekonomiska intressen genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet.

33.

Regionkommittén framhåller samtidigt att det krävs större tydlighet kring beslutets definitioner och de framställningar om hjälp som lämnas in vid större katastrofer eller vid överhängande fara för sådana, för att undvika eventuella oegentligheter till följd av felaktiga begreppsdefinitioner.

II.   ÄNDRINGSREKOMMENDATIONER

Ändringsrekommendation 1

Artikel 4.2 – Definitioner

Kommissionens förslag

ReK:s ändringsrekommendation

I detta beslut avses med

2.   större katastrof: varje situation som har eller kan ha negativa effekter för människor, miljö eller egendom och som kan leda till en begäran om bistånd enligt mekanismen,

I detta beslut avses med

2.   större katastrof: varje situation som har eller kan ha negativa effekter för människor, miljö eller egendom och som kan ,

Ändringsrekommendation 2

Artikel 6 – Riskhanteringsplaner

Kommissionens förslag

ReK:s ändringsrekommendation

1.   För att samarbetet inom mekanismen ska fungera väl ska medlemsstaterna meddela kommissionen sina riskhanteringsplaner.

1.   För att samarbetet inom mekanismen ska fungera väl ska medlemsstaterna meddela kommissionen sina riskhanteringsplaner .

2.   Riskhanteringsplanerna ska beakta de nationella riskbedömningarna och andra relevanta riskbedömningar och även överensstämma med de övriga relevanta planer som gäller i den berörda medlems staten.

2.   Riskhanteringsplanerna ska beakta de nationella riskbedömningarna och andra relevanta riskbedömningar och även överensstämma med de övriga relevanta planer som gäller i den berörda medlemsstaten.

3.   Medlemsstaterna ska senast i slutet av 2016 ha färdigställt sina riskhanteringsplaner och meddelat dem i sin mest aktuella version till kommissionen.

   

   Medlemsstaterna ska senast i slutet av 201 ha färdigställt sina riskhanteringsplaner och meddelat dem till kommissionen.

Motivering

Det faktum att det saknas en standardförlaga som kan ligga till grund för riskhanteringsplanerna kan leda till stora skillnader i de enskilda planernas innehåll. Dessutom måste de lokala och regionala myndigheternas roll definieras och framhållas, mot bakgrund av att det är just de lokala och regionala myndigheterna som har förmåga att reagera på katastrofer omedelbart, eftersom de har full kännedom om de lokala geografiska och sociala betingelserna. Man bör upprätta en tidsplan för när medlemsstaterna ska skicka in och uppdatera sina planer. Man bör också införa en skyldighet att omgående uppdatera dem, om det uppstår plötsliga och oväntade förändringar i den nuvarande planen.

Ändringsrekommendation 3

Artikel 7 a – Kommissionens allmänna beredskapsåtgärder

Kommissionens förslag

ReK:s ändringsrekommendation

Kommissionens allmänna beredskapsåtgärder

Kommissionens allmänna beredskapsåtgärder

Kommissionen ska genomföra följande åtgärder på beredskapsområdet:

(a)

Inrätta och förvalta centrumet för katastrofberedskap som ska vara handlingsberett dygnet runt och året runt och stå till medlemsstaternas och kommissionens tjänst för att utföra uppdrag inom ramen för mekanismen.

Kommissionen ska genomföra följande åtgärder på beredskapsområdet:

(a)

Inrätta och förvalta centrumet för katastrofberedskap handlingsberett dygnet runt och året runt och stå till medlemsstaternas och kommissionens tjänst för att utföra uppdrag inom ramen för mekanismen.

Motivering

Vid inrättandet och förvaltningen av centrumet för katastrofberedskap måste man i varje fall se till att det på EU-nivå inte uppstår några parallella strukturer och oklara insatsförfaranden. Därför bör man i artikel 7 i förslaget till beslutet, där centrumet för katastrofberedskap behandlas, föreskriva att nationella och regionala strukturer ska beaktas och att centrumet för katastrofberedskap ska samordnas med dessa strukturer.

Ändringsrekommendation 4

Artikel 11.3 och 11.7 – Den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer

Kommissionens förslag

ReK:s ändringsrekommendation

1.   Det ska inrättas en europeisk insatskapacitet vid katastrofer i form av en frivillig pool av på förhand utvald insatskapacitet som ställs till förfogande av medlemsstaterna

1.   Det ska inrättas en europeisk insatskapacitet vid katastrofer i form av en frivillig pool av på förhand utvald insatskapacitet som ställs till förfogande av medlemsstaterna

2.   På grundval av referensscenarier ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna fastställa vilken slags och vilken mängd av kapacitet som behövs för den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer (nedan kallat kapacitetsmålen).

2.   På grundval av referensscenarier ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna fastställa vilken slags och vilken mängd av kapacitet som behövs för den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer (nedan kallat kapacitetsmålen).

3.   Kommissionen ska fastställa kvalitetskrav för den kapacitet som väljs ut till den europeiska insatskapacitet vid katastrofer. Det är medlemsstaterna som har ansvaret för att dessa krav uppfylls.

3.   Kommissionen ska fastställa kvalitetskrav för den kapacitet som väljs ut till den europeiska insatskapacitet vid katastrofer. Det är medlemsstaterna som har ansvaret för att dessa krav uppfylls.

4.   Kommissionen ska inrätta och förvalta ett förfarande för certifiering och registrering av den kapacitet som medlemsstaterna ställer till förfogande för den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer.

4.   Kommissionen ska inrätta och förvalta ett förfarande för certifiering och registrering av den kapacitet som medlemsstaterna ställer till förfogande för den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer.

5.   Medlemsstaterna ska på frivillig basis identifiera och registrera den kapacitet som den ställer till förfogande för den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer. Multinationella moduler som tillhandahålls av två eller flera medlemsstater ska registreras gemensamt av alla berörda medlemsstater.

5.   Medlemsstaterna ska på frivillig basis identifiera och registrera den kapacitet som den ställer till förfogande för den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer. Multinationella moduler som tillhandahålls av två eller flera medlemsstater ska registreras gemensamt av alla berörda medlemsstater.

6.   Den kapacitet som registreras för att ingå i den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer ska göras tillgänglig för katastrofinsatser inom ramen för mekanismen genom att kommissionen lämnar en begäran via centrumet för katastrofberedskap. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla eventuella tvingande skäl till att denna kapacitet inte kan göras tillgänglig vid en viss katastrof.

6.   Den kapacitet som registreras för att ingå i den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer ska göras tillgänglig för katastrofinsatser inom ramen för mekanismen genom att kommissionen lämnar en begäran via centrumet för katastrofberedskap. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla eventuella tvingande skäl till att denna kapacitet inte kan göras tillgänglig vid en viss katastrof.

7.   Kapacitet som sätts in ska fortsätta att stå under medlemsstaternas ledning och befäl. Samordningen av de olika resurserna ska handhas av kommissionen via centrumet för katastrofberedskap. När kapaciteten inte är ianspråktagen inom ramen för mekanismen ska den vara tillgänglig för de förvaltande medlemsstaterna att använda för nationella ändamål.

7.   Kapacitet som sätts in ska fortsätta att stå under medlemsstaternas ledning och befäl. Samordningen av de olika resurserna ska handhas av kommissionen via centrumet för katastrofberedskap.

8.   Medlemsstaterna och kommissionen ska se till att insatserna inom ramen för den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer görs tillräckligt synliga.

8.   Medlemsstaterna och kommissionen ska se till att insatserna inom ramen för den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer görs tillräckligt synliga.

Ändringsrekommendation 5

Artikel 15 – Tillvägagångssätt vid en större katastrof inom unionen

Kommissionens förslag

ReK:s ändringsrekommendation

1.   När en större katastrof inträffar inom unionen, eller vid överhängande fara för att en sådan ska inträffa, kan en medlemsstat begära bistånd genom centrumet för katastrofberedskap. Begäran ska vara så specifik som möjligt.

1.   När en större katastrof inträffar inom unionen, eller vid överhängande fara för att en sådan ska inträffa, kan en medlemsstat begära bistånd genom centrumet för katastrofberedskap. Begäran ska vara specifik .

Motivering

Om man preciserar vilka uppgifter en medlemsstat ska ange i en begäran om bistånd vid en stor katastrof kommer detta att möjliggöra ett mer effektivt, målinriktat och kostnadseffektivt stöd inom ramen för mekanismen och det kommer också att göra det möjligt att uppnå det fastställa målet på kortare tid, vilket är utomordentligt viktigt vid katastrofinsatser.

Bryssel den 19 juli 2012

Regionkommitténs ordförande

Mercedes BRESSO


Top