21.6.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 181/105

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Anpassning till den nya lagstiftningsramen (Genomförande av ’varupaketet’)”

KOM(2011) 764 slutlig – 2011/0358 COD

KOM(2011) 765 slutlig – 2011/0351 COD

KOM(2011) 766 slutlig – 2011/0352 COD

KOM(2011) 768 slutlig – 2011/0350 COD

KOM(2011) 769 slutlig – 2011/0353 COD

KOM(2011) 770 slutlig – 2011/0354 COD

KOM(2011) 771 slutlig – 2011/0349 COD

KOM(2011) 772 slutlig – 2011/0356 COD

KOM(2011) 773 slutlig – 2011/0357 COD

2012/C 181/19

Föredragande utan studiegrupp: Bernardo HERNÁNDEZ BATALLER

Rådet och Europaparlamentet beslutade den 20 december respektive den 30 november 2011 att i enlighet med artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Anpassning till den nya lagstiftningsramen (Genomförande av ’varupaketet’)”

COM(2011) 764 final – 2011/0358 (COD)

COM(2011) 765 final – 2011/0351 (COD)

COM(2011) 766 final – 2011/0352 (COD)

COM(2011) 768 final – 2011/0350 (COD)

COM(2011) 769 final – 2011/0353 (COD)

COM(2011) 770 final – 2011/0354 (COD)

COM(2011) 771 final – 2011/0349 (COD)

COM(2011) 772 final – 2011/0356 (COD)

COM(2011) 773 final – 2011/0357 (COD).

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 9 mars 2012.

Vid sin 479:e plenarsession den 28–29 mars 2012 (sammanträdet den 28 mars) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 115 röster för, 4 röster emot och 10 nedlagda röster.

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1   Kommittén ställer sig positiv till att kommissionen antagit förslagen till ändring av de tio direktiven om teknisk harmonisering i anslutning till genomförandet av det s.k. varupaketet genom att anpassa dem till beslut nr 768/2008/EG (1) om en gemensam ram för saluföring av produkter.

1.2   I framtiden vore det lämpligt att ange vilken typ av sanktion och lägsta nivå när det gäller de sanktioner som medlemsstaterna ska införliva i sin lagstiftning, eftersom det av åtgärdspaketet endast framgår att de nationella myndigheterna ska fastställa sanktioner för denna typ av överträdelse. Det sägs ingenting om klassificering eller om övriga överträdelser som fastställs på överstatlig nivå.

1.3   Kommissionen bör ta hänsyn till de synpunkter som EESK framförde i sitt yttrande av den 13 december 2007 om en övergripande ram för lagstiftningen (2) och behovet av att öka samordningen och stärka övervakningen på marknaden.

1.4   När det gäller rättsskyddet på inre marknaden bör det ske en utveckling mot ett nytt system, där produkternas ursprung och spårbarhet fastställs i syfte att förbättra konsumentinformationen.

2.   Inledning

2.1   Den fria rörligheten för varor är en av de fyra grundläggande friheterna som den inre marknaden grundar sig på, och den erkänns uttryckligen i fördragen (artikel 28 och följande i EUF-fördraget), vilket gett upphov till en omfattande rättspraxis från EU-domstolen, som införlivats i EU:s lagstiftning.

2.1.1   Antagandet av den nya metoden 1985, som innebär att endast de viktigaste kraven fastställs i lagstiftningen och att detaljerade tekniska frågor behandlas i harmoniserade EU-standarder, har skyndat på harmoniseringsprocessen så att hela branscher har dragit nytta av den fria rörligheten.

2.1.2   Den övergripande metoden infördes i sekundärlagstiftningen genom rådets beslut 90/683/EEG (3), som senare ersattes av beslut 93/465/EEG (4). I båda besluten fastställs generella riktlinjer och detaljerade förfaranden för bedömning av överensstämmelse som bör användas i direktiv om den nya metoden.

2.2   I juli 2008 antog Europaparlamentet och rådet nya rättsliga ramar i syfte att förbättra marknadsföringen av varor på den inre marknaden. De antog då förordning (EG) nr 765/2008 (5) om ackreditering och marknadskontroll och beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter.

2.2.1   Målet med detta paket från 2008 var att öka den fria rörligheten för säkra varor genom en effektivare EU-lagstiftning om produktsäkerhet, ökat konsumentskydd och lika villkor för de ekonomiska aktörerna. Med hänsyn till den fria rörligheten för varor, bör denna nya övergripande ram för lagstiftningen från 2008 kompletteras av lagstiftningen om standardisering av produkter.

2.2.2   Dessa rättsliga instrument är mycket mer långtgående än en ren översyn av den nya metoden och innehåller de facto ny lagstiftning på det harmoniserade området. Förordningen och beslutet är oupplösligt förenade med och kompletterar varandra, och båda har ett nära samband med sektorslagstiftningen genom att stödja och komplettera den.

2.3   Förordning (EG) nr 765/2008 förstärker bestämmelserna om marknadsövervakning och ackreditering, så att de produkter på marknaden som inte uppfyller kraven lätt kan upptäckas och återkallas från marknaden. Huvudsyftet är att garantera fri rörlighet för varor på det harmoniserade området med hjälp av följande åtgärder:

—	Förstärkning av det europeiska samarbetet för ackreditering, så att den kan fungera som en slutkontroll i en väl fungerande EU-lagstiftning.

—	Införande av en ram för erkännande av en befintlig organisation, Europeiska samarbetet för ackreditering (EA), så att man kan säkerställa en fungerande och rigorös ömsesidig bedömning som genomförs av de nationella ackrediteringsorganen.

—

En gemenskapsram för marknadsövervakning och kontroll av produkter som förs in på EU-marknaden, för att säkerställa ett nära samarbete mellan de interna myndigheterna och tullmyndigheterna samt informationsutbyte mellan de nationella myndigheterna och samarbete mellan dem när det gäller produkter som finns på marknaden i mer än en medlemsstat.

—	Tillämpning av standardiserade, tydliga regler på alla lagstiftningsområden, juridiskt hållbara och enhetliga åtgärder, underlättande av de krav som ska uppfyllas före saluföring och minskning av vissa bördor i samband med bedömning av överensstämmelse.

2.4   I sin egenskap av sui generis-beslut utgör beslut nr 768/2008/EG ett åtagande från EU-lagstiftaren att tillämpa innehållet så systematiskt som möjligt på all produktlagstiftning, tidigare, nuvarande och framtida, och på så sätt underlätta genomförandet för alla berörda parter.

2.4.1   Beslutet innehåller en generell, övergripande ram för lagstiftningen om fri rörlighet för varor med följande innehåll:

—	Harmoniserade definitioner, gemensamma skyldigheter för de ekonomiska aktörerna, urvalskriterier för organ för bedömning av överensstämmelse, kriterier för de nationella anmälande myndigheterna och regler för anmälningsprocessen.

—	Bestämmelser för att välja ut metoderna för bedömning av överensstämmelse, och en rad harmoniserade förfaranden för att undvika dyrbara överlappningar.

—	En enhetlig definition av CE-märkningen (med motsvarande ansvarsområden och skydd).

—	Ett förfarande för information och marknadsövervakning, som en förlängning av det system som skapats genom direktivet om produktsäkerhet.

—	Harmoniserade bestämmelser om de framtida skyddsmekanismerna som ett komplement till bestämmelserna om marknadsövervakning.

2.5   I sitt yttrande om de båda förslagen påpekade EESK följande:

—	Att det är viktigt att se till att principen om fri rörlighet för varor verkligen fungerar, så att de produkter som lagligen saluförs i en medlemsstat utan problem kan saluföras i hela EU.

—

Att fri rörlighet för varor är en viktig drivkraft för den europeiska marknadens konkurrenskraft och ekonomiska och sociala utveckling. Att villkoren för saluföring av säkra produkter med hög kvalitet förstärks och blir modernare är en avgörande faktor för konsumenterna, företagen och Europamedborgarna.

Kort sagt stödde EESK kommissionens förslag och framförde en rad kommentarer och förslag beträffande båda texterna.

2.6   Förordning (EG) nr 765/2008 trädde i kraft den 1 januari 2010, och dess bestämmelser har varit tillämpliga sedan detta datum. De genomförs av de nationella myndigheterna med kommissionen som samordnare.

2.7   Beslut nr 768/2008/EG är en rättsakt som vänder sig till EU:s institutioner, och den är inte bindande för företag, fysiska personer eller medlemsstater. Den är tänkt att fungera som en övergripande ram för de bestämmelser som är gemensamma för lagstiftningen om teknisk harmonisering. Dessa standardiserade bestämmelser bör införlivas med både ny och reviderad lagstiftning.

3.   Hinder för den fria rörligheten för varor

3.1   Syftet med båda rättsakterna är att åtgärda de olika problem som observerats inom olika industrisektorer som omfattas av lagstiftningen om teknisk harmonisering, dvs. den lagstiftning som fastställer de gemensamma kraven för saluföring av produkter.

3.2   Det övergripande målet var att säkerställa medborgarnas säkerhet och reducera antalet produkter på marknaden som inte uppfyller EU-lagstiftningens krav. Ett annat mål är att förbättra kvaliteten på det arbete som utförs av provnings- och certifieringsorganen. Dessutom skulle den nya övergripande rättslig ramen skapa mer konsekvens i produktlagstiftningen i sin helhet och förenkla tillämpningen.

3.3   Problem när det gäller uppfyllandet av gällande krav:

3.3.1   Många produkter på marknaden uppfyller inte de krav som specificerats i direktiven. Vissa företag märker sina produkter med CE-märkningen trots att produkterna inte uppfyller kraven för denna märkning.

3.3.2   Det är inte alla importörer och distributörer som företar de nödvändiga kontrollerna för att säkerställa att de endast saluför produkter som uppfyller kraven. För marknadsövervakningsmyndigheterna är det som regel svårt att lokalisera de marknadsaktörer som levererar dessa produkter, särskilt när de kommer från tredje länder.

3.4   Även medlemsstaterna ålägger importörer och distributörer olika skyldigheter när det gäller att försäkra sig om att produkterna uppfyller gällande bestämmelser. De åtgärder som vidtas av de nationella myndigheterna beträffande produkter som inte uppfyller bestämmelserna skiljer sig dessutom åt mellan de olika medlemsstaterna.

3.5   Problem gällande vissa ackrediterade organ:

3.5.1   Vissa direktiv kräver att produkterna certifieras av ”ackrediterade organ” (organ som prövar, kontrollerar och certifierar produkterna). Även om merparten ackrediterade organ utför sitt arbete på ett samvetsgrant och ansvarsfullt sätt har det förekommit några fall som framkallat tvivel i fråga om vissa organs kompetens och trovärdigheten hos de certifikat som de utställer.

3.5.2   Medlemsstaterna använder sig av olika metoder, och de är inte heller lika strikta vid sin utvärdering och kontroll av de ackrediterade organens kompetens. Särskilda farhågor finns när det gäller kompetensen hos dotterbolag och underentreprenörer utanför EU.

3.6   Konkreta inkonsekvenser i gällande lagstiftning

3.6.1   Direktiven om fri rörlighet för varor fokuserar ofta på riskerna, och ibland kan flera olika direktiv tillämpas på en och samma produkt. För fabrikanterna innebär detta att de ska se till att produkterna uppfyller samtliga krav.

3.6.2   Om en produkt omfattas av flera direktiv kan förfarandet vid bedömning av överensstämmelse visa sig besvärligt, i synnerhet om samma ”modul” används i direktiven, men modulens text varierar från det ena direktivet till det andra.

4.   Kommissionens förslag

4.1   Till följd av att den nya ramen antogs i juli 2008 undersökte kommissionens enheter produktlagstiftningen för att klarlägga vilka instrument som ur sektoriell synvinkel behövde ses över under de närmaste åren. Översynen skedde stegvis och fördes upp på kommissionens arbetsprogram.

4.2   Föreliggande förslag från Europeiska kommissionen har som syfte att aktualisera den nu gällande lagstiftning som antagits i enlighet med den nya metoden inom vissa berörda sektorer mot bakgrund av de nya standarder som fastställts genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG. För att uppnå detta är tanken att anpassa följande 10 direktiv till beslutet:

—	Direktiv 2006/95/EG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser.

—	Direktiv 2009/105/EG om enkla tryckkärl.

—	Direktiv 2009/23/EG om icke-automatiska vågar.

—	Direktivet 93/15/EG om harmonisering av bestämmelserna om utsläppande på marknaden och övervakning av explosiva varor för civilt bruk.

—	Direktiv 94/9/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar.

—	Direktiv 95/16/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hissar.

—	Direktiv 97/23/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tryckbärande anordningar.

—	Direktiv 2004/22/EG om mätinstrument.

—	Direktiv 2004/108/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektro-magnetisk kompatibilitet och om upphävande av direktiv 89/336/EEG.

—	Direktiv 2007/23/EG om utsläppande på marknaden av pyrotekniska artiklar.

4.2.1   Det främsta gemensamma draget i dessa direktiv är deras likartade struktur. Definitioner, grundläggande hälso- och säkerhetskrav, hänvisningar till harmoniserade EU-bestämmelser, krav på tillverkarna, krav på spårbarhet och krav på bedömning av överensstämmelse samt skyddsåtgärder.

4.2.2   De reglerade sektorerna är viktiga näringslivsgrenar som verkar i intensiv internationell konkurrens, varför förenklingar och enhetliga villkor på EU-marknaden kan vara gynnsamt.

4.2.3   Genom detta förslag vill kommissionen dock anpassa en rad direktiv till beslut 768/2008/EG. En översyn av dessa direktiv var inte planerad att genomföras redan nu, men det är lämpligt att anta bestämmelser om marknadsövervakning och andra sektorsöverskridande frågor utan att samtidigt gå in på rent sektorsspecifika aspekter.

4.2.4   Paketets mål är att ändra direktiven endast i syfte att integrera beslutets övergripande bestämmelser på en gång och genom ett förenklat förfarande. Däremot granskas inte sektorsspecifika frågor. Tanken är att dra omedelbar nytta av den nya lagstiftningsramen i ett så stort antal sektorer som möjligt. Innehållet är strikt begränsat till en anpassning till beslutet av definitioner, spårbarhetskrav, ekonomiska aktörers åligganden, kriterier och förfaranden vid val av organ som ska bedöma överensstämmelsen samt krav vid bedömningen av överensstämmelse.

4.2.5   För att uppnå en så god rättslig kvalitet som möjligt har kommissionen gått in för en omarbetning som består i ”att det antas en ny rättsakt som i en enda text inbegriper både de innehållsmässiga ändringar som görs genom denna i en tidigare rättsakt och de bestämmelser i den tidigare rättsakten som inte ändras. Den nya rättsakten ersätter och upphäver den tidigare rättsakten.” Dessutom bör terminologin och bestämmelserna anpassas till Lissabonfördraget.

4.3   Enligt kommissionen kan anpassningen av de tio direktiven sammanfattas som följer.

4.3.1

Åtgärder för att rätta till problemet med bristande överensstämmelse: — Importörernas och distributörernas skyldigheter — Tillverkarnas skyldigheter — Krav på spårbarhet — Omorganisering av skyddsklausulförfarandet (marknadsövervakning)

4.3.2

Åtgärder för att säkerställa kvaliteten i det arbete som utförs av anmälda organ: — Förstärkta krav på anmälan för anmälda organ — Översyn av anmälningsprocessen — Krav för anmälande myndigheter — Rapporteringsskyldighet

4.3.3

Åtgärder för att säkerställa ökad överensstämmelse mellan direktiven: — Anpassning av gemensamma definitioner och begrepp — Anpassning av texterna om förfaranden för bedömning av överensstämmelse

4.3.4

Förslaget innehåller dock inte aspekter som sammanhänger med tillämpningen av EU:s standardiseringspolitik, vilket kunde återverka på tillämpningen av de direktiv som berörs. Detta kommer däremot att behandlas i ett annat lagstiftningsinitiativ.

5.   Allmänna kommentarer

5.1   Kommittén ställer sig positiv till att kommissionen antagit förslagen till ändring av de tio direktiven om teknisk harmonisering i anslutning till genomförandet av det s.k. ”varupaketet” genom att anpassa dem till beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter.

5.2   Beslut nr 768/2008/EG antogs tillsammans med förordning (EG) nr 765/2008 (om ackreditering och marknadsövervakning). Genom dessa infördes normer för att inre marknaden skulle fungera bättre genom en enhetligare syn på policyn för teknisk harmonisering av produkters säkerhet samt genom ett effektivare övervakningssystem för samtliga varor från EU eller tredjeländer som förs ut på marknaden. Dessutom skulle konsumentskyddet förbättras på inre marknaden.

5.2.1   Mot bakgrund av att nämnda beslut inte i sig får samma bindande rättsverkan på tredje part (vilket inte utesluter rättslig prövning av lagenligheten vid EU-domstolen) – det är fråga om ett sui generis-beslut som återspeglar ett institutionellt åtagande – gör anpassningen av vissa bestämmelser i nämnda direktiv marknadsövervakningsmekanismen mer effektiv utan att det behövs en ändring av vart och ett av direktiven.

5.2.2   Följaktligen tydliggörs de aktuella bestämmelsernas rättsverkan på ett smidigt och förenklat sätt i enlighet med den rättsliga omarbetningstekniken. Samtidigt anpassas direktivpaketet till terminologin och vissa bestämmelser i Lissabonfördraget.

5.3   EESK understryker även att de aktuella ändringarna i bestämmelserna bidrar till att uppnå andra politiska EU-mål, t.ex. att befästa europeiska företags konkurrenskraft, att förstärka de ekonomiska aktörernas strategier i de berörda sektorerna samt att öka garantierna för ett förbättrat konsumentskydd.

6.   Särskilda kommentarer

6.1   Mot bakgrund av den särskilda lagstiftningsteknik som i detta sammanhang tillämpas av kommissionen, och med tanke på att tillämpningsområdet berör gemensamma behörighetsområden (inre marknadens funktion – artiklarna 4.2 a och 114 i EUF-fördraget), är det lämpligt att diskutera vissa begrepp i beslut nr 768/2008/EG, efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen och det organiserade civila samhällets roll i den framtida tillämpningen av de tio direktiven i paketet.

6.2   Det föreligger viss otydlighet då begreppen ”allmänna principer” (artikel 1 i beslutet och artikel R11 i dess bilaga I) och ”gemensamma principer” (skäl 5 och 6 i beslutet) används utan åtskillnad. Vare sig i beslutet eller i bestämmelserna i något av de ändrade direktiven klarläggs de två begreppens innebörd eller skillnaden mellan dem, om det finns någon. På samma sätt används begreppet ”allmänna intressen” (skäl 8 i beslutet och artikel 3 samt artikel R31 och R33 i dess bilaga I) utan att innebörden klarläggs avseende de tillämpningsområden som bestämmelserna gäller.

Den berömvärda smidighet som den använda tekniken för omarbetning av direktiven vill uppnå hindrar inte att begrepp som är relevanta för genomförandet ges tydliga och detaljerade definitioner.

6.3   En av fördelarna med att direktiven träder i kraft är att mekanismerna för övervakning och anmälan av bristande och olagliga metoder förstärks med avseende på marknadsaktörerna själva. Det vore dock lämpligt att ange vilken typ av påföljd och lägsta nivå när det gäller de sanktioner som medlemsstaterna ska införliva i sin lagstiftning, eftersom det av åtgärdspaketet endast framgår att de nationella myndigheterna ”bör föreskriva påföljder” för sådana överträdelser (skäl 24 i kommissionens förslag COM(2011) 773 final).

6.3.1   Medlemsstaterna och EU visar i dag upp ett splittrat rättsligt landskap på detta område i normativt och administrativt hänseende. Det föreligger därför stora risker för ineffektivitet i arbetet på att uppnå relevanta mål, såvida nämnda åligganden inte formuleras mer konkret på överstatlig nivå.

6.3.2   EESK uppmanar kommissionen att lösa detta problem som för närvarande utgör ett hinder för en väl fungerande inre marknad och lägga fram förslag på detta område liksom när det gäller övriga politikområden i EU.

6.4   Lagändringarna varken stärker eller framhäver konsumentorganisationernas roll i samband med övervakning och information. Vi vill påpeka att dessa uppgifter paradoxalt nog huvudsakligen överlåts på marknadsaktörerna.

6.5   Det mandat att stärka den horisontella subsidiariteten som följer av EU-fördraget och EUF-fördraget, och därmed principen om deltagandedemokrati och det organiserade civila samhällets roll i EU, kommer knappast att kunna fullbordas på grundval av den enda bestämmelsen i beslutet (skäl 35), där konsumentorganisationerna tilldelas en passiv roll på detta område (kommissionen ska underrätta dem om informationskampanjer om CE-märkningen), trots att den borde vara identisk med producenternas roll.

6.6   Det nuvarande marknadssystemet säkerställer inte att produkten har genomgått ett förfarande som garanterar kvaliteten och säkerheten, vilket innebär att konsumenterna blir svikna i sina förväntningar. Kommissionen, producenterna och konsumenterna bör undersöka om det i framtiden går att inrätta ett nytt system som anger produkternas ursprung och säkerställer deras spårbarhet i syfte att förbättra konsumentinformationen.

---

(1)  EUT L 218, 13.8.2008, s. 82; EESK:s yttrande: EUT C 120, 16.5.2008, s. 1.

(2)  EUT C 120, 16.5.2008, s. 1.

(3)  EGT L 380, 31.12.1990, s. 13.

(4)  EGT L 220, 30.8.1993, s. 23.

(5)  EUT L 218, 13.8.2008, s. 30; EESK:s yttrande: EUT C 120, 16.5.2008, s. 1.

---